Martin Schulz på sitt första EU-toppmöte: Inte acceptabelt med finanspakt utan parlamentarisk kontroll
Det är en stor ära för mig att tala till er idag, för första gången i egenskap av Europaparlamentets talman. Mitt nya ämbete har dock varken förändrat mig eller min förkärlek för att tala klarspråk.
Europaparlamentet har från första början varit kategorisk motståndare till en översyn av fördragen eftersom det helt enkelt inte är nödvändigt och eftersom vi fruktar att en debatt om den frågan vore att öppna Pandoras ask. Folk har ingen förståelse för att vi, mitt i krisen, skulle gräla om sådana obegripliga frågor som institutioner och artiklar i EU-fördragen. De vill att vi ska kunna ge svar och lösningar på deras vardagsproblem. Om vi inte klarar av det kommer tilltron till de politiska institutionerna att undergrävas ytterligare, både på nationell nivå och EU-nivå. Det är dags att vi fokuserar på de verkliga problemen. Det är dags att diskutera hur vi ska få Europa ut ur krisen. Det är dags att vi vidtar beslutsamma åtgärder.
Europaparlamentet vill lämna ett konstruktivt bidrag till processen. Men för att vi ska kunna göra det måste vi till att börja med vara delaktiga.
Finanspakten upphöjer budgetdisciplin till en patentlösning på alla problem som är kopplade till skuldkrisen och fastställer skuldtak för medlemsländerna och automatiska sanktioner. Visst behövs en klok budgetpolitik för att hålla medlemsländernas statsskulder under kontroll. Och visst är det också så att en minskning av statsskulden helt enkelt är en fråga om rättvisa mellan generationerna, så att vi inte får en situation där vi istället för att efterlämna ett hus till våra barn att ärva bara ger dem ett obetalt huslån i arv. Att hindra ännu en kris från att uppstå räcker inte. Det är visserligen absolut nödvändigt, men som enda mål och tillsammans med åtstramningar i många medlemsländer kommer det inte att leda till den ekonomiska tillväxt och de arbetstillfällen vi så väl behöver.
Europaparlamentet har länge insett behovet av hållbara budgetar, men också att de måste kombineras med investeringar. Europa behöver investeringar för att främja ekonomisk tillväxt, höja efterfrågan och, vilket är minst lika viktigt, börja betala av sina skulder. Europa behöver tillväxt för att behålla och skapa arbetstillfällen, klara pensionerna och tillhandahålla utbildning. Idag står 24 miljoner människor utan arbete i EU - rekordsiffror, men tyvärr inte ett rekord vi kan vara stolta över. Det faktum att fem miljoner unga i åldern 15-24 är arbetslösa och att varannan ung person i Spanien är arbetssökande är något vi måste känna oro för. En generation unga människor växer upp utan utsikter, och resultatet är att samhället undergrävs inifrån.
Vad kan vi göra för att få fart på Europas ekonomi så att dessa människor kan få arbete igen?
Europaparlamentet har röstat igenom en rad resolutioner med förslag till konkreta åtgärder för att stimulera ekonomin, reglera finansmarknaderna och komma till rätta med den ekonomiska obalansen mellan medlemsländerna - senast i paketet om ekonomisk styrning från september 2010.
I Europaparlamentet förs debatter om i vilken politisk riktning EU ska utvecklas. I parlamentet tar vi till oss människors oro och funderingar och står upp för att försvara deras intressen. Det finns de som ser på vår roll med skepsis, ibland är den till och med ovälkommen, men vårt mål är alltid att åstadkomma praktiska lösningar.
Därför, och baserat på en ovanligt bred samsyn - 530 röster från ledamöter från alla politiska grupper - kräver vi att parlamentet får vara med i förhandlingarna på samma villkor som övriga EU-institutioner.
Tendensen att betrakta toppmöten som det här som något som kan lösa våra problem leder till förhoppningar som sedan byts i besvikelse när det visar sig att lösningarna inte fungerar. Det underminerar förtroendet för EU:s förmåga att agera.
Ni har nu påbörjat arbetet med att lägga grunden till en finanspakt. Vi välkomnar detta steg som ni blev tvungna att ta som ett EU med 26 medlemsländer efter att premiärminister David Cameron lagt in sitt veto för Storbritanniens räkning. Jag vill passa på att tacka alla er som stod fast vid er ståndpunkt när David Cameron krävde inskränkningar i regelverket för finansmarknaderna.
Jag är mycket väl medveten om hur begränsat ert handlingsutrymme kan vara, men jag vill ändå varna för två möjliga katastrofscenarion:
För det första vill jag uppmana er att arbeta tillsammans för att motverka hotet om splittring inom EU. Vi kan inte tillåta att EU bryts upp eller att principen om ett Europa i flera olika hastigheter blir ett axiom. Ensamma är vi svaga - tillsammans är vi starka!
För det andra är det oacceptabelt med en finanspakt som beslutas utan parlamentarisk kontroll. Dessutom måste samstämmigheten i EU-lagstiftningen bevaras - vi har inte råd att ha två olika standarder.
Om det som jag fått höra från parlamentets representanter i förhandlingarna stämmer förefaller det som om finanspakten ska baseras på gemenskapsmetoden. Efter en lång kamp är parlamentet åter respekterat som medlagstiftare med lika rättigheter. Detta är goda nyheter. Europeiska rådet har inga omedelbara planer på att fortsätta på den sluttande vägen mot mellanstatligt samarbete.
99 procent av alla bestämmelser skulle ha kunnat antas enligt det ordinarie lagstiftningsförfarandet. Det är den punkt vi nu faktiskt har nått, även om vi tagit omvägen via en debatt om en översyn av fördragen och ett internationellt avtal. Resultatet är bra och riktigt, men det kunde ha åstadkommits så mycket enklare.
En del av Europaparlamentets förslag har dock ännu inte infogats i textförslaget. Jag vill uppmana er att beakta dessa synpunkter som vi lagt fram:
För det första måste alla finanspaktens bestämmelser infogas i fördragen inom fem år.
För det andra måste Europaparlamentet vara med på samtliga euro- och EU-toppmöten. Europeiska stabilitetsmekanismen förhandlades fram utan vår medverkan. Det är inte acceptabelt.
För det tredje måste samtliga 26 länder som anslutit sig till finanspakten ha samma rätt att delta i samtliga eurotoppmöten, såväl länder som är med i eurosamarbetet som länder som står utanför.
EU måste förändras och bli en verklig ekonomisk och finanspolitisk union. Att det är viktigt blir vi varse varje dag när vi ser hur det ser ut på andra sidan Atlanten. I USA är statskulden och inflationen betydligt högre än i Europa. Varför brottas då inte amerikanerna i samma utsträckning med samma problem som vi?
Därför att vi inte agerar samfällt som en union. Därför att vi inte har mekanismer som utjämnar ekonomiska obalanser mellan länder. Därför att vi är för långsamma med att genomföra de åtgärder som beslutades som en del av paketet om ekonomisk styrning. Vi böjer oss för marknadens krav, men ändå ligger vi hela tiden ett steg efter kreditvärderingsinstituten.
Standard & Poor's gick till och med så långt som att beskriva den nuvarande politiken som "självdestruktiv". Finanspakten handlade för mycket om åtstramningar på bekostnad av tillväxt. Det var den bedömning som användes för att motivera en nedgradering av kreditvärdigheten för nio euroländer!
Syftet med finanspakten är att vinna tillbaka marknadens förtroende, och det behövs sannerligen. Men samtidigt får vi inte förlora vanligt folks förtroende!
2012 är året då vi måste finna en väg ut ur krisen. Europaparlamentet tänker spela en konstruktiv och engagerad roll i denna process.
Vad exakt föreslår vi?
Vi vill ha en skatt på finanstransaktioner. I mars 2011 ställde sig en överväldigande majoritet av Europaparlamentets ledamöter bakom kravet på en sådan skatt. Det är en fråga om rättvisa. De som orsakade krisen får inte försvinna med fickorna fulla med miljarder i bonusar medan skattebetalarna står för notan för deras katastrofala spelande med värdepapper. En skatt på 0,05 procent skulle kunna ge inkomster på omkring 200 miljarder euro per år i EU. Spekulativ, datorbaserad värdepappershandel skulle bli mindre lockande. Finansmarknaderna skulle bli stabilare.
Vi vill ha euroobligationer.
Gemensamma obligationer som emitteras till låg ränta kan lätta på skuldkrisen och stabilisera banksystemet. Euroobligationer är ett verkningsfullt vapen mot spekulation och chockhöjda räntor. De senaste dagarna har vi åter kunnat se hur hedgefonder spekulerar i att Grekland ska ställa in betalningarna. Detta måste upphöra. Euroobligationer är även en symbol för Europas tro på en gemensam framtid.
Vi vill ha ett europeiskt kreditvärderingsinstitut, ett institut som bryter det amerikanska monopolet, som gör sina bedömningar baserat på tydliga kriterier, där ägandet redovisas öppet och arbetet alltså inte undergrävs av intressekonflikter.
Vi vill ha ett europeiskt tillväxtinitiativ.
Det vore bra om vi kunde använda de miljarder euro i EU-budgeten som inte utnyttjas av EU-länderna istället för att bara betala tillbaka dem till anslagsgivarna. En del av dessa pengar bör investeras i sysselsättningsprojekt för unga. Vi välkomnar kommissionsordförande Barrosos besked att ett tillväxtinitiativ kommer att presenteras idag.
Inför trycket från marknaderna, och när varje dag tycks bära med sig en ny dramatisk händelseutveckling, är det ibland svårt att tänka bortom de akuta lösningarna, att stanna upp ett ögonblick och fundera över det faktum att det här i rådets byggnad, i kommissionen och i parlamentet skrivs historia just nu. Vi i Europa har en gemensam väg att gå. Vi delar ett ansvar för att ta modiga steg mot ökad europeisk integration, att förklara svåra beslut för invånarna i våra länder och att lyssna till deras synpunkter och oro.
Ibland sägs det att människor inte vill ha mer EU. Det tror inte jag på. 77 procent av EU:s invånare är för ökad samordning av den ekonomiska politiken. I deras ögon är det inte EU som är problemet utan EU som är lösningen. Vi får inte svika deras förtroende. Det är dags att vi börjar arbetet med att förverkliga skatten på finansiella transaktioner, och få euroobligationerna och det europeiska tillväxtinitiativet på plats!
Tack för att ni lyssnade.
För mer information:
europarl.president.press@europarl.europa.eu
-
Armin MachmerTales personMobil: 32 479 97 11 98