Fördragen och Europaparlamentet
Genom det första fördraget som undertecknades 1951 inrättades den parlamentariska församlingen, som senare kom att döpas om till Europaparlamentet. Syftet med det ursprungliga fördraget var att få sex länder som tidigare varit i krig med varandra att arbeta tillsammans för att uppnå gemensamma mål.
I senare fördrag har man dels kommit överens om nya samarbetsområden, dels förbättrat funktionen hos EU:s institutioner i takt med att antalet medlemmar ökat från sex till 27. Exempelvis tillkom jordbrukspolitiken genom Romfördraget, och Nicefördraget innebar en reform av EU:s institutionella struktur.
Europaparlamentet, rådet, kommissionen, EU-domstolen och revisionsrätten utövar sina befogenheter i enlighet med fördragen. Kommissionen betraktas som ”fördragens väktare”.
Så skapas nya fördrag
Europaparlamentet, rådet, kommissionen, EU-domstolen och revisionsrätten utövar sina befogenheter i enlighet med fördragen. Kommissionen betraktas som ”fördragens väktare”. När ett nytt fördrag planeras eller ett gällande fördrag ska ändras, inrättas en regeringskonferens där medlemsstaternas regeringar träffas. Parlamentet tillfrågas och ger sina synpunkter till fördraget allteftersom det utformas och utvecklas..
Mer makt till Europaparlamentet
Europaparlamentets demokratiska makt har ökat i takt med att varje nytt fördrag gett parlamentet allt fler kontroll- och lagstiftningsbefogenheter. I och med Brysselfördraget (undertecknat 1975) fick parlamentet rätt att i slutet av året granska EU:s räkenskaper och bedöma om kommissionen använt EU:s budget på ett klokt och riktigt sätt.
Europeiska enhetsakten (ett fördrag som undertecknades 1986) gjorde att parlamentets samtycke blev obligatoriskt innan ett nytt land kan gå med i EU. Amsterdamfördraget (undertecknat 1997) gav parlamentet en mycket starkare ställning som medlagstiftare tillsammans med rådet på en rad av EU:s lagstiftningsområden (konsumentskydd, möjligheten att arbeta lagligt i ett annat land och miljöfrågor för att nämna några).
Det senaste fördraget, Lissabonfördraget, trädde i kraft den 1 december 2009.
Fördraget stärkte Europaparlamentet, gav nationella parlament en större roll i att fastställa inriktningen på EU:s politik samt gav EU:s medborgare initiativrätt i förhållande till EU:s institutioner. Dessutom stärkte Lissabonfördraget parlamentets makt som en fullt erkänd medlagstiftare med ökade budgetbefogenheter. Det ger också parlamentet en nyckelroll vid utnämningen av Europeiska kommissionens ordförande.