Betänkande - A4-0108/1996Betänkande
A4-0108/1996

BETÄNKANDE om förslag till rådets förordning om ändring av förordning (EG) nr 3699/93 om kriterier och förfaranden för gemenskapens strukturstöd inom fiskeri- och vattenbrukssektorn och för beredning och avsättning av dess produkter (KOM(95)0627 - C4-0083/96 - 95/0319(CNS))

15 april 1996

Fiskeriutskottet
Föredragande: Allan Macartney

I en skrivelse av den 30 januari 1996 rådfrågade rådet parlamentet angående förslaget till rådets förordning om ändring av förordning (EG) nr 3699/93 om kriterier och förfaranden för gemenskapens strukturstöd inom fiskeri- och vattenbrukssektorn och för beredning och avsättning av dess produkter.

Vid sammanträdet den 1 februari 1996 tillkännagav parlamentets ordförande att han hänvisat detta förslag till fiskeriutskottet som utsetts till ansvarigt utskott, och till budgetutskottet som utsetts till rådgivande utskott.

Den 23 januari 1996 utsåg fiskeriutskottet Macartney till föredragande.

Vid sammanträdena den 20-21 mars 1996 och den 15 april 1996 behandlade utskottet kommissionens förslag och förslaget till betänkande.

Vid det sistnämnda sammanträdet godkände utskottet enhälligt förslaget till lagstiftningsresolution.

Följande deltog i omröstningen: Arias Cañete (ordförande), Kofoed och Kindermann (vice ordföranden), Macartney (föredragande), Adam, Crampton, Fraga Estévez, Imaz San Miguel (suppleant för Langenhagen), Järvilahti (suppleant för Olsson), McKenna, McMahon (suppleant för Baldarelli), Teverson och Varela Suanzes-Carpegna.

Yttrandet från budgetutskottet bifogas detta betänkande.

Betänkandet ingavs den 15 april 1996.

Fristen för ändringsförslag är onsdagen den 17 april kl 10.00.

A. FÖRSLAG TILL RÄTTSAKT - FÖRSLAG TILL LAGSTIFTNINGSRESOLUTION

Förslag till rådets förordning om ändring av förordning (EG) nr 3699/93 om kriterier och förfaranden för gemenskapens strukturstöd inom fiskeri- och vattenbrukssektorn och för beredning och avsättning av dess produkter (KOM(95)0627 - C4-0083/96 - 95/0319(CNS))

Förslaget godkänns.

Lagstiftningsresolution med Europaparlamentets yttrande över förslag till rådets förordning om ändring av förordning (EG) nr 3699/93 om kriterier och förfaranden för gemenskapens strukturstöd inom fiskeri- och vattenbrukssektorn och för beredning och avsättning av dess produkter (KOM(95)0627 - C40083/96 -95/0319(CNS))

(Rådfrågningsförfarandet)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

- med beaktande av kommissionens förslag till rådet KOM(95)0627 - 95/0319(CNS)[1],

- efter att ha hörts av rådet (C4-0083/96),

- med beaktande av artikel 58 i arbetsordningen,

- med beaktande av betänkandet från fiskeriutskottet och yttrandet från budgetutskottet (A4-0108/96).

Parlamentet

godkänner kommissionens förslag,

uppmanar rådet att underrätta parlamentet om det har för avsikt att avvika från den av parlamentet godkända texten,

uppmanar rådet att på nytt höra parlamentet om det har för avsikt att väsentligt ändra kommissionens förslag,

uppdrar åt sin ordförande att vidarebefordra detta yttrande till rådet och kommissionen.

  • [1] EGT nr C 49, 20.2.1996, s. 9.

B. MOTIVERING

Inledning

Den gemensamma fiskeripolitiken lider för närvarande av en bristande trovärdighet gentemot olika grupper av fiskare i medlemsstaterna. Fisket bygger inte på obegränsade resurser och det behövs en strukturell anpassning om möjligheten för ett hållbart fiske på längre sikt skall finnas kvar. Ny teknik och större fångstkapacitet hos fiskerifartygen har bidragit till utfiskning av bestånden.

Åtgärder för anpassning av fiskeriinsatser

Att EU:s fiskeflotta har en stor överkapacitet i förhållande till de tillgängliga fiskbestånden kan inte förnekas, och detta har nu blivit uppmärksammat som ett av de viktigaste problemen som gemenskapens fiskeripolitik ställs inför. Tidigare har uppmärksamheten riktats mot tillgångarna och ansträngningarna har huvudsakligen koncentrerats på att balansera de bestånd som tagits upp ur haven genom åtgärder som totala tillåtna fångstmängder och kvoter. Men det blev i allt högre grad uppenbart att dessa åtgärder var otillräckliga för att skydda tillgångarna.

Den första generationen av fleråriga utvecklingsprogram (MGP I) infördes 1983 i syfte att uppnå en rationell förvaltning av flottkapaciteten. De var inte framgångsrika. Den andra generationens program som löpte mellan 1987 och 1991 lyckades inte mycket bättre, inte heller dessa ledde till en minskning av den totala kapaciteten. Dessutom ledde Spaniens och Portugals inträde med en fördubbling av gemenskapens fiskeflotta till ett ännu hårdare tryck på bestånden. Ett flertal anledningar till dessa misslyckanden kan framhållas, men motsägelserna i politikområdets målsättningar som redan anförts måste betraktas som en avgörande faktor.

MGP III, som antogs i slutet av 1992, var väsentligen ett försök att övervinna dessa motsägelser genom att införa strängare villkor för, eller försäkringar om, genomförandet av nationella program. De övergripande mål man enades om efter långa diskussioner var en 20 % minskning av flottorna för fisket av demersala arter, en 15 % minskning av flottan för fiske av benthiska arter och 0 % ökning av flottan för fiske av pelagiska arter.

I det förflutna har tillämpningen av denna reglering varierat i de olika medlemsstaterna. Till exempel införde aldrig regeringen i det Förenade kungadömet något rättvist system för utmönstring av fartyg utan föredrog uppläggning vid kaj. Detta innebar en konkurrensnackdel för fiskare från det förenade kungadömet gentemot fiskare från medlemsstater som inte underkastades dylika restriktioner. Som en följd av detta innehåller förenade kungarikets fiskeflotta en större andel äldre fartyg.

I motsats till detta gällde för den spanska fiskeflottan särskilda bestämmelser, som ingick i inträdesakten från 1985 för Spanien och Portugal, med avsikt att bevara deras fångstkapacitet och rättigheter att fiska i nordliga vatten i linje med deras legitimt upprättade historiska rättigheter.

Men det framkom i samband med den nyligen företagna granskningen av gemenskapens fiskeripolitik och inträdesakten från 1985 att gemenskapens strukturpolitik inte nådde fram till målsättningen att skapa balans mellan de olika flottornas kapacitet och deras respektive fångstkvoter.

Detta ledde till att revisionsrätten 1993 offentliggjorde en rapport som fördömde strukturpolitikens tillämpning inom fiskerisektorn och lyfte fram ett antal allvarliga brister och motsägelser i de existerande systemen, av vilka alla ännu inte har åtgärdats.

Syftet med kommissionens förslag

Reformen av gemenskapens strukturfonder 1993 gav tillfälle att integrera fisket i en mer omfattande och sammanhängande ram. Förordning 3699/93 sammanställde alla de finansiella instrumenten beträffande stöd inom fiskerisektorn till ett enda finansiellt instrument för utveckling av fisket (FIUF) och införde detaljerade regler för genomförandet av åtgärder i samband med strukturförändringar.

Strukturpolitiken inom fiskerisektorn gavs härigenom för första gången en adekvat rättslig och finansiell grund för verksamheten. Striktare säkerhetsåtgärder infördes för att säkerställa rationell förvaltning av flottorna och för att åstadkomma meningsfulla kapacitetsminskningar. Kommissionens föreliggande förslag kan ses som en finjustering av detta tillvägagångssätt. Två åtgärder planeras:

enligt artikel 8 (1 och 2) av förordning 3699/93 uppmuntras medlemsstaterna att vidta åtgärder för att säkerställa att fartyg permanent upphör att nyttjas för fiske genom:

- upphuggning,

- permanent överföring till tredje land,

- permanent omställning för användning annan än fiske.

Kompensation utbetalas genom statliga bidrag, med hjälp av subventioner från FIUF till ägarna i förhållande till fartygens ålder. Den beräknas med hjälp av en tabell som finns i förordningens bilaga IV i vilken de högsta tillåtna nivåerna fastställs. Från och med 15 års ålder reduceras beloppet med 1,5 % per år.

I och med införandet av fiskelicenser har tillträdet till näringen nu begränsats, med den följden att värdet hos den licens som är knuten till ett visst fartyg kan vara större än själva fartygets värde.

Kommissionen föreslår därför att efter 30 år skall ett fartyg anses ha ett konstant värde och att inga ytterligare årliga minskningar av den maximalt till buds stående kompensationen för en definitiv utmönstring ur fiskeflottan skall göras.

artikel 14 i förordning 3699/93 möjliggör FIUF-bidrag för att finansiera åtgärder för att partiellt motverka inkomstförluster genom ett temporärt upphörande med fiske "orsakat av enskilda oförutsedda händelser i synnerhet till följd av biologiska fenomen".

Kommissionen föreslår att kostnaden för dessa åtgärder skall begränsas till 200 000 ecu per år eller 0,5 % av de anslag som fastställts i varje medlemsstats finansieringsplan. Syftet med detta är att säkerställa att dylika interventioner förblir "undantagsfall".

Utvärdering

Dessa förslag ger i sig inte upphov till några särskilda problem. Även om det skulle kunna framhållas att valet av en 30-årsgräns för att upphöra med den årliga minskningen av den kompensation som utbetalas till ägare av fartyg som definitivt tar dessa ur bruk som fiskefartyg är godtyckligt. Icke desto mindre är det logiskt att gynna utmönstring av de allra äldsta fartygen ur flottan.

Vad det andra förslaget beträffar, stänger kommissionen till ett potentiellt "kryphål". En åtgärd som utformats för att ge bistånd i samband med exceptionella och oförutsedda omständigheter skulle kunna missbrukas och förvandlas till en bakväg för statligt stöd, i synnerhet i några av de rikare medlemsstaterna. Om förordningen skall vara logisk bör kommissionen understödjas i detta avseende.

Strukturella reformer av EU:s fiskeflotta måste övervägas i ljuset av den nuvarande instabiliteten inom denna sektor. Det blir allt svårare för fiskare i kustområdena som traditionellt har fiskat i lokala fiskevatten att fortsatt få en rimlig utkomst av sitt fiske. Under de senaste tio åren har problemet med alltför många fartyg och alltför litet fisk inte lättat genom strukturprogrammen, vilket var den ursprungliga målsättningen.

Men med klara målsättningar kan gemenskapens strukturpolitik fortfarande spela en nyckelroll i säkerställandet av de marina tillgångarna genom en optimal exploatering av dessa, vilket i sin tur skulle ge en maximal hållbar avkastning för dem som har sin försörjning genom havet.

YTTRANDE

från budgetutskottet

Skrivelse från utskottets ordförande till Arias Cañete, ordförande i fiskeriutskottet

Bryssel den 18 mars 1996

Ärende: Budgetutskottets yttrande om förslag till rådets förordning (EG) om ändring av förordning (EG) nr 3699/93 om kriterier och förfaranden för gemenskapens strukturstöd inom fiskeri- och vattenbrukssektorn och för beredning och avsättning av dess produkter (KOM(95)0627 - C4-0083/96 - 95/0319(CNS))

Vid sammanträdet den 18 mars 1996 behandlade budgetutskottet ovannämnda förslag.

Budgetutskottet noterade att förslaget ändrar det finansiella stödet i förordningen om strukturfonder för fiskeriet (finansiellt instrument för utveckling av fisket - FIUF, artikel 6) med syfte att uppmuntra till att de fartyg som är över 30 år gamla utmönstras ur fiskeflottan. Den nya ordningen bör upprättas med existerande FIUF-medel. Således förutsätts det inte någon ökning av dessa medel i gemenskapsbudgeten. Om nödvändigt kan det existerande gemenskapsstödet, enskilda programplaneringsdokument och operationella program i anslutning till fiskeriverksamhet ses över samfällt för att inlemma utvecklingen i dessa.

Budgetutskottet beklagade att rådet återigen har underlåtit att invänta Europaparlamentets yttrande innan det behandlade förslaget.

Budgetutskottet intog enhälligt en positiv ståndpunkt beträffande innehållet i detta förslag.

(avslutningsfras och underskrifter)

Följande deltog i omröstningen: Tillich (tillförordnad ordförande), Porto (vice ordförande), Elles, Gredler, König, Mayer (suppleant för Bebear), Mulder (för Brinkhorst), Perry (suppleant för Böge), Rehn och Tappin.