BETÄNKANDE om förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om upphovsmannens rätt till ersättning vid vidareförsäljning av originalkonstverk (följerätt) (KOM(96)0097 - C40251/96 - 96/0085(COD))

3 februari 1997

Utskottet för rättsliga frågor och medborgarrätt
Föredragande: Ana Palacio Vallelersundi

I en skrivelse av den 25 april 1996 framlade kommissionen i enlighet med artikel 189b.2 i EGfördraget och i enlighet med artikel 100a i EG-fördraget ett förslag till Europarlamentets och rådets direktiv om upphovsmannens rätt till ersättning vid vidareförsäljning av originalkonstverk (följerätt).
A. FÖRSLAG TILL RÄTTSAKT - FÖRSLAG TILL LAGSTIFTNINGSRESOLUTION
B. MOTIVERING
YTTRANDE

I en skrivelse av den 25 april 1996 framlade kommissionen i enlighet med artikel 189b.2 i EGfördraget och i enlighet med artikel 100a i EG-fördraget ett förslag till Europarlamentets och rådets direktiv om upphovsmannens rätt till ersättning vid vidareförsäljning av originalkonstverk (följerätt).

Vid sammanträdet den 8 maj 1996 tillkännagav parlamentets ordförande att han hänvisat detta förslag till utskottet för rättsliga frågor och medborgarrätt som utsetts till ansvarigt utskott och till utskottet för kultur, ungdomsfrågor, utbildning och media som utsetts till rådgivande utskott.

Den 24 april 1996 utsåg utskottet för rättsliga frågor och medborgarrätt Ana Palacio Vallelersundi till föredragande.

Vid sammanträdena den 22 juli 1996, den 3 september 1996, den 3 oktober 1996, den 18 november 1996, den 18 december 1996 och den 22 januari 1997 behandlades kommissionens förslag och förslaget till betänkande.

Vid det sistnämnda sammanträdet godkände utskottet förslaget till lagstiftningsresolution med 20 röster för, 3 röster mot och 0 nedlagda röster.

Följande var närvarande vid omröstningen: De Clercq (ordförande), Palacio Vallelersundi (vice ordförande och föredragande), Rothley (vice ordförande), Mosiek-Urbahn (vice ordförande), Alber, Añoveros Trias de Bes (suppleant för Ferri), Barzanti, Berger, Cot, Cox, Gebhardt, HabsburgLothringen (suppleant för C. Casini), Janssen van Raay, Kerr (suppleant för D. Martin), Krarup, Malangré, Medina Ortega, Nassauer (suppleant för Cassidy), Newman, Oddy, Schaffner (suppleant för Florio), Thors och Ullmann.

Betänkandet ingavs den 3 februari 1997.

Fristen för ändringsförslag till detta betänkande kommer att anges i förslaget till föredragningslista för den sammanträdesperiod vid vilken det skall behandlas.

A. FÖRSLAG TILL RÄTTSAKT - FÖRSLAG TILL LAGSTIFTNINGSRESOLUTION

Förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om upphovsmannens rätt till ersättning vid vidareförsäljning av originalkonstverk (följerätt) (KOM(96)0097 - C4-0251/96 - 96/0085(COD))

Förslaget godkänns med följande ändringar:

Kommissionens förslag[1]

Parlamentets ändringsförslag

(Ändringsförslag 1)
Stycke -1 i ingressen (nytt)

Syftet med följerätten är främst att ge upphovsmän ett stöd som står i proportion till hur deras verk värderas på marknaden.

(Ändringsförslag 2)
Stycke 1 i ingressen

Följerätten inom området upphovsrätt är en icke överlåtbar rätt som ger upphovsmannen till ett originalkonstverk eller ett originalmanuskript rätt till del i de försäljningar av verket som företas efter upphovsmannens första överlåtelse.

Följerätten, som är en del av upphovsrätten, är en rätt som inte kan avträdas eller överlåtas och som ger upphovsmannen och upphovsrättsinnehavarna till ett originalkonstverk rätt till ekonomisk del i efterföljande vidareförsäljningar.

(Ändringsförslag 3)
Stycke 2 i ingressen

Syftet med följerätten är att tillförsäkra upphovsmännen en andel av det ekonomiska utbyte som handeln med deras verk ger upphov till. Denna rätt syftar till att skapa en jämvikt i den ekonomiska situationen för dessa konstnärer jämfört med andra upphovsmän som uppbär ersättning för det löpande utnyttjandet av sina verk.

Syftet med följerätten är att tillförsäkra upphovsmännen till originalkonstverk som är avsedda att betraktas en andel av det ekonomiska utbyte som handeln med deras alster ger upphov till. Denna rätt syftar till att skapa en jämvikt i den ekonomiska situationen för upphovsmän till originalkonstverk jämfört med andra upphovsmän som uppbär ersättning för det löpande utnyttjandet av sina verk.

(Ändringsförslag 4)
Stycke 5a i ingressen (nytt)

Till följd av tidigare händelser förefaller det önskvärt med en konvention som kräver att följerätt införs på internationell nivå.

(Ändringsförslag 5)
Stycke 6 i ingressen

För närvarande finns bestämmelser om följerätt i de flesta medlemsstaternas nationella lagstiftningar. En sådan lagstiftning företer, i de fall den förekommer, vissa olikheter, särskilt när det gäller vilka verk som omfattas av rätten, rättsinnehavarna, tillämplig procentsats, vilka vidareförsäljningar som omfattas av rätten samt beräkningsgrunden för ersättningen. Tillämpning eller inte av en sådan ersättning påverkar i betydande grad konkurrensvillkoren på den inre marknaden. Påsamma sätt som varje skatteliknande avgift utgör den en faktor som envar person som önskar försälja ett konstverk med nödvändighet tar hänsyn till. Denna rätt är för övrigt en av de bidragande orsakerna till såväl snedvridning av konkurrensen som förflyttningar av konstförsäljningsaktiviteter inom gemenskapen.

För närvarande finns bestämmelser om följerätt i de flesta medlemsstaternas nationella lagstiftningar. En sådan lagstiftning företer, i de fall den förekommer, olikheter, särskilt när det gäller vilka verk som omfattas av rätten, rättsinnehavarna, tillämplig procentsats, vilka transaktioner som omfattas av rätten samt beräkningsgrunden för ersättningen. Tillämpning eller inte av en sådan ersättning påverkar i betydande grad konkurrensvillkoren på den inre marknaden eftersom förekomsten eller frånvaron av en ersättningsskyldighet till följd av följerätten, i likhet med skatteliknande avgifter, utgör en faktor som envar person som önskar försälja ett konstverk med nödvändighet tar hänsyn till. Denna rätt är för övrigt en av de bidragande orsakerna till såväl snedvridning av konkurrensen som förflyttningar av konstförsäljningsaktiviteter inom gemenskapen.

(Ändringsförslag 6)
Stycke 7 i ingressen

Sådana skillnader i tillämpningen av följerätten i medlemsstaterna har direkt negativ inverkan på genomförandet av en väl fungerande inre marknad för konstverk enligt vad som föreskrivs i artikel 7a i fördraget. Artikel 100a i fördraget utgör den lämpliga rättsliga grunden i ett sådant fall.

Sådana skillnader i förekomsten och tillämpningen av följerätten i medlemsstaterna har direkt negativ inverkan på genomförandet av en väl fungerande inre marknad för konstverk enligt vad som föreskrivs i artikel 7a i fördraget. Artikel 100a i fördraget utgör den lämpliga rättsliga grunden i ett sådant fall.

(Ändringsförslag 7)
Stycke 13 i ingressen

Följerätten bör tillämpas vid all slags vidareförsäljning med undantag för vidareförsäljningar av konstverk mellan privatpersoner efter upphovsmannens första försäljning. Rättigheten avser all yrkesmässig vidareförsäljning av konstverk såsom auktionsförsäljning, galleriförsäljning och, allmänt, all vidareförsäljning via konsthandlare.

Följerätten bör tillämpas vid all slags vidareförsäljning efter upphovsmannens första försäljning med undantag av den första egendomsöverlåtelsen mellan handlare eller mellan en handlare och en slutlig köpare, inom tre år efter det att handlaren förvärvat verket. Likaledes bör transaktioner mellan privatpersoner undantas, vilket innebär att rättigheten avser all vidareförsäljning av konstverk som utförs under medverkan av en yrkesman i branschen, särskilt på auktion, genom affärsdrivande företag eller via konsthandlare eller konstmäklare.

(Ändringsförslag 8)
Stycke 14 i ingressen

Det är nödvändigt att införa en effektiv ordning som grundas på vunna erfarenheter på det nationella planet i fråga om följerätt. Följerättsersättningen bör beräknas som en procentandel av försäljningspriset och inte på ett konstverks mervärde i förhållande till ursprungsvärdet.

Det är nödvändigt att införa en effektiv ordning som grundas på vunna erfarenheter på det nationella planet i fråga om följerätt. Det är därför tillrådligt att följerättsersättningen beräknas som en procentandel av försäljningspriset och inte på ett konstverks mervärde i förhållande till ursprungsvärdet.

(Ändringsförslag 9)
Stycke 15 i ingressen

Det är nödvändigt att harmonisera kategoriseringen av konstverk som omfattas av följerätten. Det har visat sig att alster av brukskonst bör undantas.

Det är nödvändigt att harmonisera kategoriseringen av konstverk som omfattas av följerätten. Det har visat sig att originalmanuskript och alster av brukskonst bör undantas.

(Ändringsförslag 10)
Stycke 17 i ingressen

Genom att inte tillämpa följerätten vid försäljningssummor som understiger den lägsta beloppsgräns som fastställts, undviks oproportionerligt höga uttags- och förvaltningskostnader.

Ett lägsta belopp fastställs för när en överlåtelse omfattas av följerätten, vilket principiellt motsvarar de fall där det belopp som tillkommer upphovsmannen är oproportionerligt litet i jämförelse med kostnaden för att utöva rätten. Trots detta åligger det i enlighet med subsidiaritetsprincipen medlemsstaterna att reglera tillämpningen av följerätten, och inom ramen för detta fastställa eventuella nationella beloppsgränser som kan vara lägre än gemenskapsbeloppet, något som utan tvivel kan vara ett effektivt sätt att stödja nya konstnärer.

(Ändringsförslag 11)
Stycke 19 i ingressen

Ett system med avtagande procent för tillämpning av följerätten i olika prisskikt kan bidra till att förhindra att gemenskapslagstiftningen i fråga om följerätt kringgås. Dessa procentsatser bör både avspegla såväl konstnärernas som konstmarknadens intressen.

En tillbörlig avvägning mellan olika motstridiga intressen på marknaden för originalkonstverk gör det tillrådligt att införa ett system med avtagande procent för tillämpning av följerätten i olika prisskikt, som dels håller fast vid principen om att skydda den som har skapat ett verk, såsom ett informativt socialt värde till stöd för europeisk immaterialrätt, dels tar hänsyn till den utflyttningseffekt som är skadlig för både konstnärer och konsthandlare och som skulle bli följden av att införa en alltför kostsam följerätt.

(Ändringsförslag 12)
Stycke 19a i ingressen (nytt)

Det vore i princip olämpligt att införa ett nolluttag eftersom detta skulle strida mot syftet med införandet av följerättsersättningen.

(Ändringsförslag 13)
Stycke 21 i ingressen

Det är önskvärt att införa en ordning med möjlighet till en löpande, periodvis anpassning av lägsta beloppsgränser och procentsatser. För detta ändamål är det lämpligt att ge kommissionen i uppdrag att utarbeta periodvisa rapporter över de praktiska verkningarna av tillämpningen av följerätten, och att, i förekommande fall, föreslå ändringar av beloppsgränser och procentsatser.

Det är önskvärt att införa en ordning med möjlighet till en löpande, periodvis anpassning av lägsta beloppsgränser och procentsatser. För detta ändamål är det lämpligt att ge kommissionen i uppdrag att utarbeta periodvisa rapporter över hur följerätten tillämpas i verkligheten i medlemsstaterna samt över dess följder för den europeiska konstmarknaden och att, i förekommande fall, föreslå ändringar av beloppsgränser och procentsatser.

(Ändringsförslag 14)
Stycke 22 i ingressen

Det måste fastställas vilka de ersättningsberättigade följerättsinnehavarna är, samtidigt som subsidiaritetsprincipen iakttas. Det är följaktligen inte lämpligt att genom detta direktiv ingripa i medlemsstaternas arvsrättslagstiftning. Upphovsmannens rättsinnehavare bör dock fullt ut kunna bli ersättningsberättigade avseende följerätten efter upphovsmannens död.

Det måste fastställas vilka följerättsinnehavarna är, samtidigt som subsidiaritetsprincipen iakttas. Det är följaktligen inte lämpligt att genom detta direktiv ingripa i medlemsstaternas arvsrättslagstiftning. Upphovsmannens rättsinnehavare bör dock fullt ut kunna bli ersättningsberättigade avseende följerätten efter upphovsmannens död.

(Ändringsförslag 15)
Stycke 23 i ingressen

Det bör överlåtas åt medlemsstaterna att själva bestämma formerna för uttag och förvaltning av de belopp som betalats enligt följerätten. Härvidlag är förvaltning via ett gemensamt förvaltningsorgan en bland andra möjliga lösningar. Medlemsstaterna måste emellertid säkerställa uttag, indrivning och utbetalning av ersättningar som tagits ut till förmån för upphovsmän från andra medlemsstater.

Det åligger medlemsstaterna att själva reglera tillämpningen av följerätten, särskilt vad gäller formerna för förvaltningen. Härvidlag är förvaltning via ett gemensamt förvaltningsorgan en bland andra möjliga lösningar. Medlemsstaterna måste emellertid säkerställa uttag, indrivning och utbetalning av ersättningar som tagits ut till förmån för upphovsmän från andra medlemsstater.

(Ändringsförslag 16)
Stycke 25 i ingressen

Lämpliga och praktiska förfaranden som tillåter kontroll av försäljningstransaktioner måste införas för att säkerställa att medlemstaterna faktiskt tillämpar följerätten. Detta innebär att upphovsmannen eller dennes befullmäktigade ombud skall ha rätt att inhämta de nödvändiga upplysningarna från dem som är skyldiga att betala följerättsersättningen.

Ändringsförslaget påverkar inte den svenska texten.

(Ändringsförslag 17)
Artikel 1

Medlemsstaterna skall, till förmån för upphovsmannen till ett originalkonstverk, införa en följerätt som definieras som en icke överlåtbar rätt till ersättning med en procentandel av försäljningspriset vid all vidareförsäljning av verket, med undantag av försäljningstransaktioner som genomförs av en person som handlar i egenskap av privatperson, efter upphovsmannens första överlåtelse.

Medlemsstaterna skall, till förmån för upphovsmannen till ett originalkonstverk, införa en följerätt som definieras som en rätt som inte på förhand kan avträdas eller överlåtas och som innebär rätt till ersättning med en procentandel av försäljningspriset vid all vidareförsäljning som sker på auktion, genom affärsdrivande företag eller via konsthandlare eller konstmäklare, med undantag av den första egendomsöverlåtelsen mellan handlare eller mellan en handlare och en slutlig köpare, under förutsättning att denna överlåtelse sker inom tre år efter det att handlaren förvärvat verket.

(Ändringsförslag 18)
Artikel 2

I detta direktiv avses med originalkonstverk: manuskript och bildkonstverk såsom tavlor, collage, målningar, teckningar, kopparstick, gravyrer, litografier, skulpturer, vävda tapeter eller bonader, keramiska föremål och fotografier i den mån de utgör alster som helt utförts av konstnären eller om det rör sig om exemplar som anses som originalkonstverk enligt sedvänja inom konstbranschen i gemenskapen.

I detta direktiv avses med originalkonstverk: konstverk som är avsedda att betraktas såsom tavlor, collage, målningar, teckningar, kopparstick, gravyrer, litografier, skulpturer, vävda tapeter eller bonader, keramiska föremål och fotografier i den mån de utgör alster som helt utförts av konstnären eller om det rör sig om exemplar som anses som originalkonstverk enligt gällande bestämmelser i varje medlemsstat, och i inget fall får antalet exemplar överstiga tolv.

(Ändringsförslag 19)
Artikel 3

1. Ersättning enligt artikel 1 skall erläggas när försäljningspriset är lika med eller överstiger 1 000 ecu.	1. Medlemsstaterna skall fastställa en lägsta beloppsgräns för när överlåtelser omfattas av följerätt.
2. Medlemsstaterna skall ha rätt att fastställa en nationell beloppsgräns som är lägre än den beloppsgräns som föreskrivs i punkt 1.	2. Denna beloppsgräns får inte överstiga 1 000 ecu.

(Ändringsförslag 20)
Artikel 3a (ny)

BeräkningsgrundBeräkningsgrund för följerättsersättningen till upphovsmannen skall utgöras av det fakturerade beloppet eller det värde som överlåtelsen uppskattas till, efter skatt men före andra eventuella avdrag.

(Ändringsförslag 21)
Artikel 4

Den ersättning som tas ut med tillämpning av artikel 1 bestäms enligt följande:	1. Upphovsmannens följerättsersättning som beräknas utifrån den grund som fastställs i föregående artikel bestäms enligt följande:
a) 4% av försäljningspriset för belopp mellan 1 000 och 50 000 ecu.	a) 4% av försäljningspriset för belopp mellan 1 000 och 50 000 ecu.
b) 3% av försäljningspriset för belopp mellan 50 000 och 250 000 ecu.	b) 3 % av försäljningspriset för belopp mellan 50 000 och 100 000 ecu.
c) 2 % av försäljningspriset för belopp som överstiger 250 000 ecu.	c) 1.5 % av försäljningspriset för belopp som överstiger 100 000 ecu.

(Ändringsförslag 22)
Artikel 5

Artikel 5Beräkningsunderlag	(utgår)
	Det försäljningspris som avses i artiklarna 3 och 4 skall vara priset före skatter och avgifter.

(Ändringsförslag 23)
Artikel 6.1

1. Den ersättning som tas ut med tillämpning av artikel 1 skall tillfalla upphovsmannen till verket och, efter upphovsmannens död, dennes rättsinnehavare.

1. Följerätten tillkommer upphovsmannen till ett verk och, efter upphovsmannens död, dennes rättsinnehavare.

(Ändringsförslag 24)
Artikel 7

Medlemsstaterna skall föreskriva att upphovsmän som är medborgare i tredje land skall omfattas av följerätten enligt bestämmelserna i detta direktiv under förutsättning att upphovsmän som är medborgare i medlemsstaterna omfattas av motsvarande rätt i tredje länderna i fråga.

Medlemsstaterna skall fastställa att upphovsmän som är medborgare i tredje land skall omfattas av följerätten enligt bestämmelserna i detta direktiv och den nationella lagstiftningen under förutsättning att upphovsmän som är medborgare i medlemsstaterna omfattas av motsvarande rätt i tredje länderna i fråga.

(Ändringsförslag 25)
Artikel 8

Följerättens varaktighet	Följerättens upphörande genom preskription
Följerätten skall gälla under den tid som fastställts i artikel 1 i direktiv 93/98/EEG.	Följerätten upphör att gälla efter utgången av den tidsfrist som fastställts i artikel 1 i direktiv 93/98/EEG.

(Ändringsförslag 26)
Artikel 9

Rätt att inhämta uppgifter.	Rätt att erhålla uppgifter
Upphovsmannen eller dennes befullmäktigade ombud skall från alla konsthandlare, försäljningsansvariga eller offentliga auktionsförrättare kunna begära alla uppgifter som är nödvändiga för att kunna beräkna de belopp som skall erläggas enligt följerätten avseende försäljning av originalkonstverk under föregående år.	Innehavare av affärsdrivande företag eller auktionsföretag samt konsthandlare och konstmäklare är under tre år räknat från den dag då transaktionen ägde rum skyldiga att på upphovsmännens eller deras ombuds begäran tillhandahålla alla uppgifter som är nödvändiga för att kunna beräkna de belopp som skall erläggas enligt följerätten.

(Ändringsförslag 27)
Artikel 10

Senast den 1 januari 2004 och därefter vart femte år skall kommissionen överlämna en rapport till Europaparlamentet, rådet och Ekonomiska och sociala kommittéen om genomförandet av detta direktiv samt i förekommande fall förslag till justering av lägsta beloppsgräns och procentsats avseende följerättsersättningen med hänsyn till situationen inom branschen.

Senast den 1 januari 2002 och därefter vart tredje år skall kommissionen överlämna en detaljerad rapport till Europaparlamentet, rådet och Ekonomiska och sociala kommittéen om genomförandet och effekterna av detta direktiv, där särskild uppmärksamhet riktas mot direktivets effekter för den europeiska marknaden för modern och samtida konst, särskilt vad gäller främjandet av konstnärligt skapande samt formerna för förvaltning i medlemsstaterna. Kommissionen skall i förekommande fall lägga fram förslag till justering av lägsta beloppsgräns och procentsats avseende följerättsersättningen med hänsyn till situationen inom branschen, tillsammans med andra eventuella förslag som den bedömer nödvändiga för att göra direktivet effektivare.

Lagstiftningsresolution med Europaparlamentets yttrande över förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om upphovsmannens rätt till ersättning vid vidareförsäljning av originalkonstverk (följerätt) (KOM(96)0097 - C4-0251/96 - 96/0085(COD))

(Medbeslutandeförfarandet - första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

- med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet om upphovsmannens rätt till ersättning vid vidareförsäljning av originalkonstverk(följerätt) (KOM(96)0097 - 96/085(COD))[2],

- med beaktande av artiklarna 189b.2 och 100a i EG-fördraget i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag (C4-0251/96),

- med beaktande av artikel 58 i arbetsordningen,

- med beaktande av betänkandet från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter och inrikesfrågor och yttrandet från utskottet för kultur, ungdomsfrågor, utbildning och media (A40030/97).

1. Parlamentet godkänner kommissionens förslag såsom ändrat av parlamentet,

2. uppmanar kommissionen att ändra sitt förslag i enlighet med artikel 189a.2 i EG-fördraget,

3. uppmanar rådet att införliva parlamentets ändringar i den gemensamma ståndpunkt som rådet skall anta i enlighet med artikel 189b.2 i EG-fördraget,

4. uppmanar rådet att underrätta parlamentet om det har för avsikt att avvika från den av parlamentet godkända texten och begär då att medlingsförfarandet skall inledas,

5. påminner kommissionen om att den är skyldig att förelägga parlamentet varje ändring som den har för avsikt att göra i det av parlamentet ändrade förslaget,

6. uppdrar åt sin ordförande att vidarebefordra detta yttrande till rådet och kommissionen.

[1] EGT nr C 178, 21.6.1996, s. 16.
[2] EGT nr C 178, 21.6.1996, s. 16.

B. MOTIVERING

I. BEGREPPET FÖLJERÄTT

Följerätten som definierats som den rätt som inte kan avträdas på förhand eller överlåtas och som varje bildkonstnär har till en andel av priset vid vidareförsäljning av hans verk, uppstod i Frankrike 1920 med en tydlig karaktär av välgörenhet.

Numera räknas följerätten till upphovsrätten i alla lagsamlingar där den ingår samt i Bernkonventionen.

När det gäller litterära verk, musikverk och audiovisuella verk är upphovsmännens ersättning traditionellt garanterad från första stund. Rätten till reproduktion och distribution säkerställer att verket införlivas i en miljö som gör det möjligt att förmedla det och göra kopior, förutom att originalverket och kopior av det görs tillgängligt för allmänheten genom försäljning, uthyrning osv. Beträffande denna typ av alster minskar eller påverkas inte originaliteten av att det överförs till ett materiellt eller konkret medium och man därmed kan göra ett oändligt antal kopior eller reproduktioner genom detta medium. Egenarten hos litteratur, musik och audiovisuella verk är att den ursprungliga förändring av den yttre världen som upphovsmannen åstadkom med sitt alster uppträder på nytt i all sin renhet och integritet varje gång som allmänheten får tillträde till ett medium samt avbildningar, projektioner eller tolkningar av verket. Härigenom är samhällets uppskattning för verket inte knutet till det faktum att det överförs till ett mer eller mindre värdefullt medium: varje medium som har de nödvändiga tekniska egenskaperna erbjuder åskådaren upphovsmannens originalalsters innersta väsen.

Upphovsmannens ekonomiska vinst från denna typ av verk är resultatet av den lyckliga föreningen mellan hans originalproduktion och en massreproduktion. Både dessa faktorer är avgörande för upphovsmannens möjlighet att löpande utnyttja sitt verk från det ögonblick då hans verk blir allmänt erkänt.

Dessa förhållanden gäller inte för bildkonstverk. Reproduktioner av bildkonstverk åtnjuter inte samma uppskattning från publiken som originalverket, hur perfekta de än är. Den kollektiva värderingen är oskiljaktigt knuten till alstret i dess första konkreta uttryck. Reproduktioner är faktiskt ofta föremål för ointresse eller till och med förakt från allmänheten. Denna exklusiva oförliknelighet hos bildkonstverket blir till ekonomisk skada för dess upphovsman, eftersom hans huvudsakliga inkomstkälla endast är det första uttrycket för det skapande arbetet.

Denna första nackdel förvärras av att det i grund och botten är ännu svårare att sprida originalbildkonstverket: det kan bara ske genom att detta verk - och inte dess kopior - ställs ut och visas för allmänheten. Detta innebär följaktligen att spridningen av dessa verk inte är massiv eller sker inför stora folkmassor, åtminstone så länge upphovsmännen inte blivit världsberömda, även om deras verk redan håller mycket hög konstnärlig kvalitet. Detta innebär att det är svårt för bildkonstnärer att på ett verkningsfullt sätt påverka förändringen och anpassningen av samhällets estetiska smak.

Av dessa orsaker går det långa tidsperioder innan bildkonstverk åtnjuter allmän uppskattning och följaktligen brukar det gå lång tid innan denna allmänna uppskattning motsvaras av att verket har ett högt ekonomiskt värde.

Dessutom har bildkonstverk under de senaste årtiondena förvandlats till en "säker tillflykt" för investeringar. I en värld av ökande ekonomisk osäkerhet där referensvärdena numera är få och instabila utgör originalbildkonstverkens unikhet en pålitlig verklighet som ofta leder till oerhörda prisökningar för dessa verk som kan hänga samman med spekulationsintressen.

Alla dessa faktorer innebär att upphovsmännen diskrimineras när det gäller möjligheten att utnyttja sina bildkonstverk. De möter alltså svårigheter att dra fördel av sitt skapande som inte på samma sätt drabbar dem som skapar konstnärligt på andra områden. Därför är följerätten ett slags "rätt till återbäring" för upphovsmännen till bildkonstverk, som rör ett värde som verket otvivelaktigt hade från början, men som mött särskilda svårigheter att bli helt och fullt erkänt av allmänheten.

II. HARMONISERING: ÄR DEN MOTIVERAD? UTIFRÅN VILKA KRITERIER?

Av de diskussioner som förts i utskottet för rättsliga frågor och medborgarrätt framgår att förepråkare för vitt skilda lösningar åtminstone är överens om följande diagnos: avsaknaden av harmonisering av följerätten i Europeiska unionens medlemsstater utgör en källa till diskriminering beträffande skydd av bildkonstnärer och snedvrider konkurrensen vilket medför att den inre marknaden fungerar sämre.

Utifrån denna gemensamma diagnos skisseras vitt skilda förslag. I synnerhet finns det de som anser att den bästa lösningen inte består i att harmonisera följerätten i de olika medlemsstaterna, utan tvärtom förespråkar att den avskaffas i de medlemsstater där den existerar och tillämpas i praktiken. De menar att alla andra lösningar skulle innebära att man rubbar de marknader där en stor del av europeiska bildkonstverk idag säljs och att denna försäljning skulle förflyttas till länder som inte tillämpar följerätt, såsom Förenta staterna och Schweiz. En harmonisering som inte innebär en "nollprocentsats" skulle enligt denna tes få följder som är allvarligare än den nuvarande obalansen och innebära en frontalkrock med proportionalitetsprincipen.

Utskottet för rättsliga frågor och medborgarrätt förkastade med överväldigande majoritet de ändringsförslag som lagts fram i linje med dessa extrema teser. Utskottet anser att ett avskaffande av följerätten i unionens medlemsstater både är orealistiskt och skadar de principer som den europeiska kulturen bygger på, såsom ett socialt erkännande av konstnärligt skapande. Föredraganden anser att den kritik som riktats mot följerätten mer rör det sätt på vilket den utövas än själva principen för dess existens.

Med risk för att det blir en upprepning, är det lämpligt att insistera på att följerätten som är en del av upphovsrätten, som i sin tur ingår i förmögenhetsrätten, utgör en avgörande förmånsrätt för bildkonstnärer. Gemenskapens åtgärder när det gäller immaterialrätt syftar till att harmonisera medlemsstaternas lagstiftning och säkerställa en nivå av skydd för upphovsmännen och det vore inte förenligt med fördragen om gemenskapen diskriminerade bildkonstnärer jämfört med andra som arbetar med skapande verksamhet när det gäller principen om skydd. Detta direktiv innebär utmaningen att skapa ett europeiskt kulturellt område, vilket konkretiseras genom att man förenar den inre marknadens krav med skyddet för konstnärernas levnads- och arbetsvillkor.

III. DEN RÄTTSLIGA GRUNDEN

Föredraganden anser att man bör betona den rättsliga grunden mot bakgrund av den diskussion som denna fråga har givit upphov till. Föredraganden menar att artikel 128 i fördraget inte i något fall skulle kunna utgöra rättslig grund för denna åtgärd. Man bör tvärtom komma ihåg att kulturella aspekter med stöd av den fjärde punkten i denna artikel är förenliga med åtgärder som genomförs "enligt andra bestämmelser i detta fördrag".

Utskottet för rättsliga frågor och medborgarrätt stöder valet av artikel 100a som rättslig grund. Domstolen har faktiskt slagit fast att denna föreskrift utgör den korrekta grunden för harmoniseringsåtgärder som rör immaterialrätt, vilka är en del i förverkligandet av de målsättningar som formulerats i artikel 7a i fördraget - det vill säga den inre marknaden - (domslut av den 13 juli 1995 (C-350/92, Spanien mot rådet)).

IV. TANKAR OM FÖRESKRIFTERNA I FÖRSLAGET TILL DIREKTIV

A) KOMMISSIONENS TEXT - GEMENSAMMA KRITERIER

Följerättens varaktighet (artikel 8)

Förslaget till direktiv anpassar följerättens varaktighet till den som gäller för övrig upphovsrätt, enligt direktiv 93/98/EG av den 29 oktober 1993. Följerättens giltighetstid uppgår därmed till 70 år efter upphovsmannens död.

De diskussioner som förts och utfrågningar som hållits i utskottet för rättsliga frågor och medborgarrätt har visat att många skulle förespråka en mer begränsad giltighetstid, med det berättigade argumentet att den giltighetstid som fastställs i förslaget till direktiv tillsammans med det omfattande arbetet med att fastställa rättsinnehavarna (som vi behandlar i nästa avsnitt) kommer att medföra svårigheter i den konkreta förvaltningen av rätten. Dessutom ligger det något i det som vissa hävdar att en giltighetstid på 70 år efter upphovsmannens död förfelar själva syftet med följerätten, det vill säga ett allmänt erkännande av upphovsmannen för hans skapande arbete.

Utskottet för rättsliga frågor och mnedborgarrätt har dock uttalat sig till förmån för att man skall bibehålla den giltighetstid som kommissionen fastslagit och det har det gjort framför allt för det rättsliga sammanhangets skull. Följerätten definieras som en del av upphovsrätten, vilket påpekats upprepade gånger. Gemenskapsrätten har i det nämnda direktivet slagit fast en harmonisering av upphovsrättens giltighetstid. Följaktligen finns det ingen anledning att undanta upphovsmannens följerätt från den enhetliga giltighetstid.

Fastställande av följerättsinnehavare (artikel 6.1)

Utskottet för rättsliga frågor och medborgarrätt stöder förslaget i artikel 6.1 i förslaget, med den formella ändringen att termen "ersättningsberättigad" bör tas bort och endast "innehavare" bibehålls för att öka den rättsliga exaktheten.

I förslaget till direktiv talas om "rättsinnehavare" och man överlåter därmed enligt subsidiaritetsprincipen åt nationella rättsinstanser att definiera begreppet.

Arvsrätten ligger inom medlemsstaternas behörigetsområde och nationella rättsliga instanser behandlar den institution som arvsrätten utgör på mycket olika sätt.

Man måste till slut dra slutsatsen att de välgrundade praktiska invändningar som gjorts under diskussionerna i utskottet för rättsliga frågor och medborgarrätt inte utgör tillräckliga rättsliga argument för att gemenskapsinstitutionerna genom detta direktiv skulle begränsa följerättsinnehavet till upphovsmannen, upphovsmannens make och upphovsmannens direkta arvingar i första och andra led.

Tredje land - Principen om ömsesidighet (artikel 7)

Utskottet för rättsliga frågor och medborgarrätt stöder helhjärtat den princip om ömsesidighet som slås fast i artikel 7 i förslaget till direktiv. Man bör komma ihåg att detta förslag stämmer överens med vad som står i kommissionens meddelande till rådet om arbetsplanen avseende upphovsrätten och angränsande rätt, med anledning av grönboken.

Avtagande procentsatser

Utan att det påverkar tillämpningen av det som står i nästa stycke är det nödvändigt att understryka kommissionens goda omdöme när den inrättar ett degressivt system med prisskikt som vapen för att främja bevarandet av marknaden för nutida konst.

Vi tvekar inte att kalla denna princip en verklig lyckträff eftersom det förenar det ekonomiska behovet med bevarandet av principerna för följerätten. Det är faktiskt odiskutabelt att incitamentet till utflyttning av försäljning av konstverk är större ju högre priset är och följaktligen det följerättsbelopp som det medför. Denna degressivitet gör det möjligt att fastställa följerättsbelopp för verk med höga priser som "kompenserar" de kostnader och det besvär som förflyttningen innebär.

Beloppsgräns (artikel 3)

Med en ändring av rent teknisk karaktär stöder utskottet för rättsliga frågor och medborgarrätt kommissionens förslag till beloppsgräns.

För det första måste man erkänna att det är nödvändigt att fastställa en gräns för ersättningen och att denna inte får vara för hög, eftersom man då skulle utesluta möjligheten för nya konstnärer och de mest okända att delta. Gränsen måste emellertid vara realistisk. Det vill säga man måste fastställa en gräns som gör det lönsamt att utöva rätten, eftersom det i extremfallet skulle kunna bli så att de fasta kostnaderna för att administrera rätten överskrider den summa som skall erhållas.

Av diskussionerna i utskottet och de utfrågningar som anordnats har det framgått att administrationskostnaderna varierar stort från land till land och att de hänger nära samman med hur administrationen går till. Eftersom direktivet inte harmoniserar administrationsmetoderna har ledamöterna i utskottet bedömt att det är klokt att bibehålla den beloppsgräns som kommissionen angivit tillsammans med möjligheten för medlemsstaterna att fastställa lägre beloppsgräns.

Detta manöverutrymme som man ger medlemsstaterna utgör visserligen ingen enande faktor, men det avser verk av lägre handelsvärde och följaktligen kan de olikheter som uppkommer i reglerna inte anses ha tillräcklig betydelse för att inverka på den inre marknaden och utgöra verkliga hinder för den gränsöverskridande konkurrensen.

Föredraganden lade fram ett ändringsförslag som "kom bort" vid den komplexa omröstningen i utskottet men som hon anser är nödvändigt för konsekvensens skull. I textens bokstavliga ordalydelse finns inte angivet vilken procentsats som skall tillämpas i det första prisskiktet som skall vara det mellan den statliga beloppsgränsen och 1000 ecu. Av lagtekniska skäl bör man därför införa föreskrifter enligt vilka medlemsstaten om den fastställer en gräns som understiger 1000 ecu även måste fastställa vilken procentsats som skall gälla vilken inte får understiga 4 % (det är den procentsats som direktivet anger för det första prisskiktet från 1000 ecu).

Uppföljning av direktivet (artikel 10).

Utskottet för rättsliga frågor och medborgarrätt har ställt sig bakom den princip om en regelbundet återkommande uppföljning som införs genom artikel 10 och framhållit dess betydelse. Denna princip bedöms som oumbärlig för att rätta till sådana aspekter som kan verka behöva förbättras genom att dessa bestämmelser omsätts i praktiken.

B) DE KRITERIER SOM LIGGER TILL GRUND FÖR DE VIKTIGASTE ÄNDRINGSFÖRSLAGEN.

Manuskript.

Kommissionens text inbegriper manuskript bland de verk som skall ge upphov till följerätt.

Artikel 14b i Bernkonventionen tar med manuskript bland de verk som kan ge upphov till följerätt, om än dispositivt (det vill säga inte bindande). Man måste också framhålla att vissa medlemsstaters (särskilt Frankrikes) rättspraxis i flera konkreta fall har inneburit att verk som bör betecknas som manuskript kommit att omfattas av följerätt vid vidareförsäljning.

Man bör dock samtidigt understryka att lagstiftningen i de flesta medlemsstater inte uttryckligen omfattar manuskript. Detta gäller i synnerhet spansk, tysk, fransk, grekisk, dansk, finländsk och belgisk lagstiftning.

Men framför allt får man inte glömma att manuskript är avsedda att senare utnyttjas genom mångfaldigande och endast utgör det ursprungliga mediet för ett verk som till följd av sin natur är avsett att utgivas eller uppföras, till skillnad från de konstverk som är avsedda att betraktas och vilkas själva idé är att de är unika. Om man driver detta resonemang till sin spets måste man medge att när ett manuskript (litterärt manuskript eller partitur) säljs och ibland inbringar avsevärda belopp är detta helt enkelt ett resultat av dess storskaliga spridning (medelst flera utgåvor eller uppföranden), något som skyddas genom särskild upphovsrätt.

Att utesluta manuskript från följerättens område är således en följd av denna rätts egen inneboende idé. Följerätten motiveras inte av att en konstnärs verk kan ge upphov till spekulation. Dess existensberättigande är att kunna gottgöra upphovsmän till konstverk avsedda att betraktas, som på grund av konstverkets natur inte har möjlighet att tillgodogöra sig de klassiska formerna för upphovsrätt, som just är rättigheter i samband med mångfaldigande och uppförande.

Vad som ovan anförts utesluter inte att ett visst manuskript under exceptionella omständigheter förvärvar följerätt, när manuskriptet är mer ett föremål avsett att betraktas än det materiella medium där upphovsmannen placerat ett verk avsett att spridas och uppskattas genom mångfaldigande. Föredragande är av den åsikten att nämnda rättspraxis fångar upp just dessa fall.

Kriteriet "original"

Förslaget till direktiv definierar inte kriteriet original, utan hänvisar till "sedvänja inom konstbranschen i gemenskapen", vilket ställer till problem eftersom det i själva verket inte finns någon sedvänja inom gemenskapens område.

Först och främst bör man påminna om att medan de tyska, belgiska, grekiska, luxemburgska, italienska och franska lagarna uttryckligen uppställer som ett villkor att ett konstverk måste vara original för att följerätt skall uppkomma är de portugisiska, spanska, danska och finländska lagarna betydligt mindre bestämda i denna fråga. Dessutom uppfattar de olika konstnärskulturerna begreppet "originalkonstverk" på olika sätt, så snart man lämnar det som tekniskt kallas enkla konstarter, där konstverken bara förekommer i ett enda exemplar, för att ge sig in på det som kallas sammansatta konstarter, där det finns flera original (avgjutningar, gravyrer, fotografier, litografier med mera). Här gäller inte kriteriet "autenticitet", åtminstone inte lika klart. Det är accepterat att ett begränsat antal exemplar kan betecknas som original.

Vad beträffar avgjutning begränsar några medlemsstater det antal exemplar som kan betecknas som original till åtta, andra till tolv. I fråga om fotografi har svårigheten att definiera kriteriet "original" inneburit att exempelvis Spanien valt att utesluta denna konstart från följerättens område.

Inför detta perspektiv, som visar att det inte existerar någon "sedvänja inom konstbranschen i gemenskapen", föreslog föredragande en eklektisk lösning, i medvetenhet om dess brister. Den går ut på att man inte försöker definiera själva begreppet originalkonstverk, utan - i omsorg om harmoniseringsprincipen - inför en maximigräns för antalet exemplar av verk som kan ha mer än ett original. Utskottet för rättsliga frågor har ställt sig bakom denna ståndpunkt, även om diskussionen visat på nödvändigheten av att gemenskapens institutioner utan dröjsmål tar itu med denna fråga på allvar.

Problemet stödförsäljning

När utskottet för rättsliga frågor och medborgarrätt antog ändringsförslaget 49 av Berger, med 14 röster för och 11 nedlagda röster, innebar detta att man ansåg det lämpligt att utesluta "stödförsäljning" från följerättens tillämpningsområde.

Var och en som känner till gallerivärlden vet ju att anledningen till att gallerister köper av konstnärer, utom i yttersta undantagsfall, är att de vill finansiera dem - att göra det möjligt för dem att överleva vardagen utan överraskningar - vilket särskilt gäller nya konstnärer.

Att införa följerätt på galleristens första försäljning, som mycket ofta har till syfte att stödja konstnären och innebär betydligt större risker än vinster för handlaren, kan således paradoxalt nog vara till men för konstnären, i och med att att galleristen kan komma att erbjuda kontrakt som klart ligger utanför följerättens område och som exempelvis innebär att verk deponeras för försäljning.

Prisskikt och procentsatser (artikel 4).

När man tar upp denna fråga - en verklig gordisk knut i direktivet - måste man först och främst göra klart att ingen av dem som försvarat de olika ståndpunkter som förfäktats i utskottet har lyckats formulera övertygande argument till försvar för sina teser. Paradoxalt nog har det till och med inträffat att ett och samma påstående (exempelvis beträffande utflyttningarna) givit upphov till radikalt motstående argument.

Det råder ingen tvekan om att när det gäller att strikt fastställa procentsatser och prisskikt borde man ha tagit hänsyn till en försäljningsstudie som sträckte sig över en relativt lång period och baserades på odiskutabla data. Någon sådan studie har inte överlämnats till ledamöterna i utskottet för rättsliga frågor, och dessutom har föredragande fått intryck av att det för närvarande inte finns några tillförlitliga harmoniserade data till stöd för den.

Det är särskilt svårt att förutsäga marknadens beteende vad gäller utflyttning. Till vilket belopp skall följerätten uppgå för att det skall uppstå en verklig risk för utflyttning? Efter att ingående ha analyserat de olika resonemang som förts till försvar för den ena eller den andra ståndpunkten känner sig föredragande endast kapabel att dra slutsatsen att det är nödvändigt att gå försiktigt fram.

Det tycks framgå av diskussionerna och utfrågningarna att direktivets ikraftträdandet skulle medföra ett ökat bruttobelopp för de försäljningar som följerätten skall tillämpas på. Likaså verkar det uppenbart att när det rör sig om de mest kända konstnärerna, vilkas verk regelbundet säljs i London, skulle vinsten av att uppbära en följerätt på de vidareförsäljningar som äger rum på denna marknad kunna kompensera den minskade procentsatsen utan att minska den totala summa som erhållits vid räkenskapsårets utgång. På liknande sätt borde en låg procentsats för de högsta prisnivåerna föranleda en prisstegring vid vidareförsäljning som ligger under de kostnader som utflyttning till marknader som New York eller Zürich medför.

För att sammanfatta detta avsnitt vill föredragande framföra vad hon efter bästa förmåga, med stöd av studier som analyserats in i minsta detalj och långa samtal med olika aktörer på denna komplicerade marknad, kommit fram till:

- Följerätten är ytterligare en faktor som köparen har att räkna med. Det kan aldrig accepteras att införandet av en måttlig följerätt förstör blomstrande marknader som uppkommit och vidmakthålls bland annat genom kvalitet, tradition, sakkunskap och vissa aspekter av det skattesystem som tillämpas.

- De prisskikt som kommissionen föreslår motsvarar inte verkligheten på marknaden. Ovanför 50 000 ecu verkar det faktiskt rimligt att tala om en internationell marknad, den marknad som stora samlare och institutionella investerare har tillgång till.

- Om strukturen med tre prisskikt respekteras för att minska avståndet mellan de olika skikten borde den procentsats som belastar det översta skiktet inte överstiga 1,5 %.

Förvaltningsformer (artikel 6.2)

Frågan om följerättens förvaltning har vid upprepade tillfällen kommit upp under diskussionen i utskottet. Särskilt huruvida det är lämpligt att införa en obligatorisk kollektiv förvaltning av de belopp som följerätten ger upphov till (vilket hänger samman med frågan om gemenskapsinstitutionernas behörighet). Föredragandes åsikt, som delas av utskottet för rättsliga frågor och medborgarrätt, är att direktivets sfär måste begränsas till den egentliga rätten, det vill säga rättens natur, vilka som är rättsinnehavare, villkor, giltighetstid med mera, utan att gå in på aspekter av förvaltningen som ligger inom medlemsstaternas behörighetsområden.

V. FÖREDRAGANDES SLUTSATSER.

För att sammanfatta vad som ovan anförts vill föredragande klart framhålla att hon är övertygad om att direktivet är nödvändigt, eftersom det kommer att göra det möjligt att minska olikheterna i fråga om rättigheter bildkonstnärer emellan, liksom snedvridningen av konkurrensen mellan yrkesmän inom branschen, utan att därmed försvaga den europeiska konstmarknaden.

Detta direktiv stödjer sig därmed på krav av ekonomisk art, i synnerhet att göra slut på de snedvredningar som finns inom den gemensamma konstmarknaden och försvara denna marknad mot yttre konkurrens. Inte mindre viktiga än dessa ekonomiska krav är emellertid de principer som utgörs av den europeiska kulturens identitet samt skydd och främjande av det konstnärliga skapandet.

Man kan inte frånsäga sig en harmoniseringsskyldighet som föreskrivs i fördragen och som kommissionen kämpat för ända sedan 1977.

Föredragande är övertygad om att detta förslag till direktiv kommer att genomföras som det är tänkt, men tror att man säkert måste tillföra en viss dos moderation för att kunna övervinna den välgrundade delen av de argument som framförs av dem som kämpar för att det inte skall bli något direktiv. Denna moderation är rekommendabel för att man skall lyckas med att harmonisera följerätten och har dessutom ett logiskt stöd i den regelbundet återkommande granskning som föreskrivs i artikel 10.

Exemplet med det sjunde momsdirektivet som antogs efter 18 års förhandlingar och som inför vissa undantagsbestämmelser utgör otvivelaktigt en föregångare som man inte får glömma.

YTTRANDE

(artikel 147 i arbetsordningen)

till utskottet för rättsliga frågor och medborgarrätt

om förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om upphovsmannens rätt till ersättning vid vidareförsäljning av originalkonstverk (följerätt)

(KOM(96)0097 - C4-0021/96)

Utskottet för kultur, ungdomsfrågor, utbildning och media

Föredragande: Hugh Kerr

FÖRFARANDE

Vid sammanträdet den 10 juni 1996 utsåg utskottet för kultur, ungdomsfrågor, utbildning och media Hugh Kerr till föredragande.

Vid sammanträdena den 10 juni 1996, 1 juli 1996, 19 november 1996 och den 10 december 1996 behandlade utskottet förslaget till yttrande.

Vid det sistnämnda sammanträdet antog utskottet enhälligt nedanstående slutsatser.

Följande deltog i omröstningen: Castellina (ordförande), Sanz och Tamino (vice ordförande), Kerr (föredragande), Ahlqvist, Aparicio Sanchez, Arroni, Augias, Azzoloni (suppleant för Marin), Baldi (suppleant för Guinebertière), Boniperti, Darras (suppleant för Coene), Gröner, Günther (suppleant för Heinisch), Hawlicek, Kuhne, Leperre-Verrier, Mohamed Ali, Pack, Ripa di Meana, Ryynänen, Todini, Tongue och Vaz da Silva.

Inledning

Syftet med detta direktiv, som baserar sig på artikel 100A, är att harmonisera den nationella lagstiftningen inom Europeiska unionen beträffande upphovsmannens rätt till ersättning vid vidareförsäljning av originalkonstverk (följerätt). Upphovsmannens rätt till ersättning vid vidareförsäljning av konstverk är en icke-överlåtbar rätt som ger upphovsmannen (eller dennes arvingar sedan upphovsmannen avlidit) rätt att erhålla en procentsats på försäljningssumman när verket säljs. Det är viktigt att betona att det handlar om en slags copyright, och inte om en skatt, eftersom intäkterna tillfaller upphovsmannen, eller dennes förmånstagare, och inte statskassan.

För närvarande har elva medlemsstater nationell lagstiftningen beträffande upphovsmannens rätt till ersättning vid vidareförsäljning av konstverk, men endast åtta av dessa stater tillämpar aktivt denna lagstiftning. De fyra stater i vilka denna typ av lagstiftning saknas är Nederländerna, Österrike, Irland och Förenade kungariket. Men även i de medlemsstater som tillämpar denna typ av lagstiftning finns det betydande skillnader. Syftet med direktivet är alltså att undanröja de skillnader som finns mellan befintlig nationell lagstiftning samt att utsträcka konceptet med upphovsmannens följerätt till att omfatta även de stater där det ännu inte finns någon lagstiftning på detta område.

Varför behövs det harmonisering

Föredraganden ställer sig i stort sett positiv till det föreslagna direktivet och den harmoniseringsprincip som föreslås, eftersom den nuvarande situationen medför konkurrensstörningar på marknaden för samtida och modern konst inom Europeiska unionen samtidigt som konstnärer diskrimineras beroende på lagstiftningen i den medlemsstat där deras verk försäljs. Därför är argumenten för att harmonisera lagstiftningen av två slag. För det första kommer en harmoniserad lagstiftning att eliminera de snedvridningar som förekommer på marknaden för samtida respektive modern konst inom gemenskapen. För det andra finns det moraliska och kulturella aspekter på nödvändigheten av att konstnärer erhåller ett acceptabelt vederlag, erkännande och uppmuntran för sin kreativa verksamhet.

Föredraganden hyser emellertid ett antal farhågor beträffande kommissionens förslag:

Det är av vikt att harmoniseringen inte leder till att konstmarknaden inom Europeiska unionen går under och förflyttas till Förenta staterna eller något annat land. Harmoniseringen måste därför genomföras på ett sådant sätt att det skapas en balans mellan konstnärs- och marknadsintressen.

Genomförandet av direktivet och handhavandet av följerätten måste vara så enkel som möjligt. Alltför komplexa system kommer att resultera i att ersättningen inte kommer konstnären tillgodo och oproportionerligt stora administrativa kostnader, vilket uppenbarligen inte gynnar konstnären.

Det är också nödvändigt att verk av konstnärer på uppgång som säljs i marknadens lägre prisspann kan dra nytta av den föreslagna harmoniseringen så att denna inte endast kommer de mer väletablerade konstnärerna tillgodo.

Föredraganden har försökt att behandla dessa farhågor i de föreslagna ändringsförslagen till direktivet.

Marknadsstörningar

För närvarande sker det en snedvridning av konkurrensen mellan konsthandlare och auktionsförrättare i de länder som tillämpar upphovsmannens rätt till ersättning vid vidareförsäljning av konstverk och de länder som inte gör det. Det innebär att exempelvis att en konsthandlare i Tyskland måste betala en andel av försäljningslikviden till upphovsmannen eller dennes arvingar, vilket inte är fallet för en brittisk konsthandlare. Följaktligen har konsthandlare och auktionsförrättare i länder som tillämpar följerätten en konkurrensnackdel, eller en extra kostnad om så vill, vid jämförelse med länder där dessa bestämmelser inte tillämpas.

Det finns ett motstånd mot den föreslagna harmoniseringen, i synnerhet från grupper inom konsthandeln i de länder där följerätten ännu inte har införts. Från dessa grupper säger man att ett införande av följerätten inom hela Europeiska unionen kommer att medföra att handeln i samtida konst kommer att förflyttas till Förenta staterna och Schweiz där motsvarande rätt saknas. För att kunna avgöra giltigheten i detta påstående måste man hålla ett antal faktorer i minnet. Upphovsmannens rätt till ersättning vid vidareförsäljning av konstverket är bara en faktor utav många som påverkar transaktionskostnaden. Andra faktorer är lagar och skatteregler som skiljer sig åt länderna emellan. Dessutom finns det kostnader förknippade med att i försäljningssyfte förflytta konstverken från ett land till ett annat, till exempel transport- och försäljningskostnader. Allt detta innebär att det beroende på värdet av det enskilda konstverket inte nödvändigtvis är ekonomiskt lönsamt för säljaren att genomföra försäljningen i ett land där ovannämnda rätt inte är tillämplig.

Två andra faktorer som bör beaktas beträffande effekterna av en harmonisering

på marknaden är att denna rätt endast är tillämplig på samtida och modern konst och att de eventuella effekter som införandet av denna rätt kan ha måste bedömas i ljuset härav. Rätten är dessutom endast tillämplig vid vidareförsäljning av konstverket och inte vid upphovsmannens första försäljning. Att en viss konstmarknads framgång inte enbart är beroende av huruvida det existerar en följerätt framgår med önskvärd tydlighet av exemplet Köln, vars marknad för samtida konst är betydande och där denna rätt är tillämplig och tillämpas.

Andra som är motståndare till en harmonisering eller ett införande av upphovsmannens rätt till ersättning vid vidareförsäljning hävdar att följerätten inte fungerar och att den därför nödvändiga administrationen kommer att bli att för dyr samt utgöra en alltför stor börda. Det är naturligtvis av största vikt att harmoniseringen genomförs på ett sådant sätt att de nationella bestämmelserna är så enkla och effektiva som möjligt samtidigt som de uppfyller målen.

Rättvis och lika behandling av konstnärer

Domen i målet Phil Collins grundlade principen om icke-diskriminering på grundval av nationalitet inom Europeiska unionen. Tidigare tillämpade man principen om ömsesidighet beträffande upphovsmannens rätt till ersättning vid vidareförsäljning. Innebörden av detta var att en brittisk upphovsman, vars verk såldes i Frankrike (där följerätten tillämpas), inte erhöll del i försäljningssumman eftersom en fransk konstnär vars verk försåldes i Förenade kungariket (där följerätten inte tillämpas) inte erhöll del i försäljningssumman. Denna tillämpning av ömsesidighetsprincipen upphörde i och med Collins-domen. Idag erhåller samma brittiska upphovsman vars verk säljs i Paris del i försäljningssumman, medan den franska upphovsmannen fortfarande inte erhåller del i försäljningssumman när dennes verk säljs i Förenade kungariket. Det krävs med andra ord en harmoniserad lagstiftning för att garantera en lika behandling av konstnärer oberoende av var inom gemenskapen deras verk försäljs.

En sådan harmonisering skulle även kunna bidra till att uppnå en annan typ av jämlikhet, och det är jämlikhet för bildkonstnärer i förhållande till andra skapande konstnärer. För närvarande åtnjuter konstnärer verksamma inom musik och litteratur upphovsrättslig ersättning för det successiva utnyttjandet av sitt arbete. Bildkonstnärer åtnjuter i allmänhet inte samma möjligheter att erhålla upphovsrättslig ersättning, eftersom deras inkomster hänför sig till försäljningar snarare än reproduktioner. Det finns därför, för att dessa konstnärer skall behandlas på samma sätt som andra kreativa upphovsmän, ett behov att tillse att erhåller ersättning från åtföljande försäljningar av sina verk.

Samtidigt som föredraganden stöder den föreslagna harmoniseringen till förmån för upphovsmän är det orealistiskt att allt för mycket betona de fördelar som detta kan bära med sig för konstnärer på uppgång. Dessutom, om huvudsyftet var att skapa ett instrument att stöda och främja konstnärer, är det inte troligt att ett system med följerätt skulle vara den bästa lösningen. I så fall skulle nog skattelagstiftning eller andra bestämmelser vara effektivare.

Direktivet

Syftet med direktivet är att harmonisera följande punkter:

de typer av verk som omfattas av rätten - i artikel 2 ges en definition av vad som i direktivet avses med "originalkonstverk",

de olika slag av transaktioner som ger upphov till ersättning - all vidareförsäljning av verket, med undantag av den första försäljningen som genomförs av konstnären själv och försäljningstransaktioner som genomförs av privatpersoner, (artikel 1),

den minsta beloppsgräns som gäller för att bestämmelsen skall tillämpas och som av kommissionen satts till 1 000 ecu (artikel 3),

ersättningsnivån - kommissionen föreslår ett intervall mellan 2 % och 4 % på en glidande skala som är beroende av försäljningspriset (artikel 4).

Ändringsförslag till det föreslagna direktivet

Avsikten med de ändringsförslag som föredraganden föreslår är att försöka ändra strukturen i det ersättningsschema som kommissionen föreslagit. Det finns två syften med ändringsförslaget till artikel 3. För det första att minska den beloppsgräns som gäller för att bestämmelsen skall tillämpas från 1 000 ecu till 500 ecu. Detta sker för att säkerställa att ett större antal konstnärer, inklusive de konstnärer vars verk försäljs för mindre belopp, kan dra nytta av dessa bestämmelser. Föredraganden är samtidigt medveten om att det skulle leda till problem med genomförandet och oproportionerligt höga administrationskostnader om beloppsgränsen sattes alltför lågt. Den beloppsgräns som föredraganden föreslår är en rimlig kompromiss mellan konstnärens behov å ena sidan och den administrativa verkligheten å andra sidan. Ändringsförslag et kommer att bidra till att säkerställa att det inte endast är de redan etablerade konstnärerna som drar nytta av direktivet.

Dessutom försvinner i och med detta ändringsförslag medlemsstaternas rätt att fastställa lägre nationella beloppsgränser. En möjlighet för medlemsstaterna att förfara på detta sätt förefaller att gå stick i stäv med själva målsättningen i direktivet, det vill säga harmoniseringen. Det skulle återinföra möjligheterna till snedvridningar av konkurrensen, en ojämlik behandling av konstnärer beroende på i vilken medlemsstat deras verk försäljs. Dessutom skulle denna bestämmelse i föredragandens uppfattning minska kommissionens argument för en harmonisering.

Det föreslagna ändringsförslaget till artikel 4 förändrar betalningsschemat i syfte att återspegla den ändring som redan redovisats beträffande en lägre beloppsgräns. Dessutom har procentsatsen för ersättning vid försäljning i det första steget ökats från 4 % till 5 % i syfte att uppnå en fördelningseffekt till förmån för billigare verk och deras upphovsmän. Försäljningen av verk i denna prisklass kommer knappast att flyttas utanför Europeiska unionen ens efter denna ökning av ersättningsnivån inom följerätten, eftersom transportkostnader och andra därmed förknippade kostnader skulle överstiga kostnaderna för denna ersättning.

Dessutom har det införts en minskad ersättningsnivå - 1 % vid försäljningar överstigande ett värde av 250 000 ecu - i syfte att förhindra att försäljningen av konstverk i denna kategori försvinner utomlands till länder där det saknas en följerätt. Detta är den mest rörliga sektorn av konstmarknaden och följaktligen är det försäljningar i denna prisklass som löper störst risk att flyttas utanför Europeiska unionen om ersättningsnivåerna sätts alltför högt.

Ändringsförslaget till artikel 9 syftar till att betona konsthandlares och auktionsförrättare skyldighet att tillhandahålla relevant information. Den lydelse som kommissionen har givit artikeln är ganska svag ur denna synvinkel. Rätten att inhämta uppgifter är naturligtvis avgörande för att effektivt kunna genomdriva och uppbära ersättningen.

Slutligen syftar ändringsförslaget till artikel 10 till att beakta den oro som finns beträffande följderna av direktivet genom att ställa krav på att det överlämnas en detaljerad rapport vart tredje år, snarare än vart femte år som kommissionen föreslår. Denna rapport skall ta särskild hänsyn till specifika frågeställningar, inklusive betydelsen av tillståndet på marknaden för samtida och modern konst inom Europeiska unionen och konstnärernas ekonomiska situation. Detta ändringsförslag syftar dessutom till att öka möjligheterna till översyn och revidering av direktivet i större utsträckning än vad som föreslagits av kommissionen, som begränsar sig till justering av lägsta beloppsgräns och procentsats avseende följeersättningen.

Slutsatser

Utskottet för kultur, ungdomsfrågor, utbildning och media uppmanar utskottet för rättsliga frågor och medborgarrätt att som ansvarigt utskott införliva följande ändringsförslag i sitt betänkande:

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

(Ändringsförslag 1)
Stycke 2 i ingressen

Syftet med följerätten är att tillförsäkra upphovsmännen en kontinuitet i ersättningarna genom att göra det möjligt för dem att dra nytta av det utbyte som handeln med deras verk ger upphov till. Denna rätt syftar till att skapa en jämvikt i den ekonomiska situationen för dessa konstnärer jämfört med andra upphovsmän som uppbär ersättning för det löpande utnyttjandet av sina verk.

(Ändringsförslag 2)
Stycke 5a i ingressen

5a. Till följd av tidigare händelser förefaller det önskvärt med en konvention som kräver att följerätt införs på internationell nivå.

(Ändringsförslag 3)
Stycke 17 i ingressen

Genom att inte tillämpa följerätten vid försäljningssummor som understiger den lägsta beloppsgräns som fastställts, undviks oproportionerligt höga uttags- och förvaltningskostnader.

Genom att inte tillämpa följerätten vid försäljningssummor som understiger den lägsta beloppsgräns som fastställts, undviks oproportionerligt höga uttags- och förvaltningskostnader jämfört med det belopp som upphovsmannen skulle få.

(Ändringsförslag 4)
Stycke 21 i ingressen

Det är önskvärt att införa en ordning med möjlighet till en löpande, periodvis anpassning av lägsta beloppsgränser och procentsatser. För detta ändamål är det lämpligt att ge kommissionen i uppdrag att utarbeta periodvisa rapporter hur följerätten tillämpas i verkligheten i medlemsstaterna samt över dess följder på den europeiska konstmarknaden och att, i förekommande fall, föreslå ändringar av beloppsgränser och procentsatser.

(Ändringsförslag 5)
Artikel 3

1. Ersättning enligt artikel 1 skall erläggas när försäljningspriset när detta är lika med eller överstiger 1 000 ecu.	1. Ersättning enligt artikel 1 skall erläggas när försäljningspriset när detta är lika med eller överstiger 500 ecu.
	2. Medlemsstaterna skall har rätt att fastställa en nationell beloppsgräns som är lägre än den beloppsgräns som föreskrivs i punkt 1.

(Ändringsförslag 6)
Artikel 4

Den ersättning som tas ut med tillämpning av artikel 1 bestäms enligt följande:	Den ersättning som tas ut med tillämpning av artikel 1 bestäms enligt följande:
a) 4 % av försäljningspriset mellan 1 000 och 50 000 ecu.	a) 5 % av försäljningspriset mellan 500 och 50 000 ecu.
b) 3 % av försäljningspriset för belopp mellan 50 000 och 250 000 ecu.	b) 3 % av försäljningspriset för belopp mellan 50 000 och 250 000 ecu.
c) 2 % av försäljningspriset för belopp som överstiger 250 000 ecu.	c) 1 % av försäljningspriset för belopp som överstiger 250 000 ecu.
Denna ersättning skall betalas av säljaren.	Denna ersättning skall betalas av säljaren.

(Ändringsförslag 7)
Artikel 6
Ersättningsberättigade följerättsinnehavare

1. Den ersättning som tas ut med tillämpning av artikel 1 skall tillfalla upphovsmannen till verket och, efter upphovsmannens död, dennes rättsinnehavare.	1. Den ersättning som tas ut med tillämpning av artikel 1 skall tillfalla upphovsmannen till verket och, efter upphovsmannens död, dennes rättsinnehavare eller ett gemensamt förvaltningsorgan.
2. Medlemsstaterna skall ha rätt att föreskriva om kollektiv förvaltning av de belopp som utbetalas enligt följerätten. De skall fastställa närmare föreskrifter för uttag och fördelning av dessa belopp när upphovsmannen är medborgare i en annan medlemsstat.	2. Medlemsstaterna skall ha rätt att föreskriva om kollektiv förvaltning av de belopp som utbetalas enligt följerätten. De skall fastställa närmare föreskrifter för uttag och fördelning av dessa belopp när upphovsmannen är medborgare i en annan medlemsstat.
	3. De gemensamma förvaltningsorganen kan använda en lämplig procentandel av intäkterna från följerätten för sociala och kulturella ändamål för att främja levande bildkonstnärer.

(Ändringsförslag 8)
Artikel 8
Följerättens varaktighet

Följerätten skall gälla under den tid som fastställts i artikel 1 i direktiv 93/98/EEG.

Följerätten skall gälla under upphovsmannens hela livstid samt sjuttio år efter hans död i enlighet med artikel 1 i direktiv 93/98/EEG.

(Ändringsförslag 9)
Artikel 9

Upphovsmannen eller dennes befullmäktigade ombud skall från alla konsthandlare, försäljningsansvariga eller offentliga auktionsförrättare kunna begära alla uppgifter som är nödvändiga för att kunna beräkna de belopp som skall erläggas enligt följerätten avseende försäljning av originalkonstverk under föregående år.

Alla konsthandlare, försäljningsansvariga eller offentliga auktionsförrättare skall på upphovsmannens eller dennes befullmäktigade ombuds begäran tillhandahålla alla uppgifter som är nödvändiga för att kunna beräkna de belopp som skall erläggas enligt följerätten avseende försäljning av originalkonstverk under föregående år.

(Ändringsförslag 10)
Artikel 10

Senast den 1 januari 2004 och därefter vart femte år skall kommissionen överlämna en rapport till Europaparlamentet, rådet och Ekonomiska och sociala kommittén om genomförandet av detta direktiv samt i förekommande fall förslag till justering av lägsta beloppsgräns och procentsats avseende försäljningsersättningen med hänsyn till situationen inom branschen.

Senast den 1 januari 2002 och därefter vart tredje år skall kommissionen överlämna en detaljerad rapport till Europaparlamentet, rådet och Ekonomiska och sociala kommittén om genomförandet och effekterna av detta direktiv med särskild hänsyn tagen till dess effekter på marknaden för samtida och modern konst inom Europeiska unionen, hur medlemsstaterna införlivar bestämmelserna i direktivet och de administrativa kostnader som detta ger upphov till, effekterna på den ekonomiska situationen för de konstnärer som arbetar inom Europeiska unionen samt galleriers och auktionsförrättares arbetsmetoder. Kommissionen skall i förekommande fall överlämna förslag till justering av lägsta beloppsgräns och procentsats avseende försäljningsersättningen med hänsyn till situationen inom branschen, tillsammans med andra eventuella förslag som bedöms nödvändiga för att höja detta direktivs effektivitet.

Rättsligt meddelande - Integritetspolicy