BETÄNKANDE om en strategi efter stabiliseringsstyrkan Sfor i Bosnien och Hercegovina med ett förslag till Europaparlamentets rekommendation till rådet

19 mars 1998

Utskottet för utrikes-, säkerhets- och försvarsfrågor
Föredragande: Katerina Daskalaki

Vid plenarsammanträdet den 13 januari 1998 tillkännagav parlamentets ordförande att han hänvisat förslaget till rekommendation till rådet av Lalumière för ARE-gruppen om en strategi efter stabiliseringsstyrkan Sfor i Bosnien och Hercegovina (B4-1103/97) till utskottet för utrikes-, säkerhets- och försvarsfrågor.

Vid utskottssammanträdet den 4 februari 1998 behandlade utskottet för utrikes-, säkerhets- och försvarsfrågor förslaget till rekommendation och beslutade att utarbeta ett betänkande.

Vid utskottssammanträdet den 4 februari 1998 utsåg utskottet för utrikes-, säkerhets- och försvarsfrågor Katerina Daskalaki till föredragande.

Vid utskottssammanträdena den 25 februari, den 3 mars och den 17 mars 1998 behandlade utskottet förslaget till betänkande.

Vid det sistnämnda sammanträdet godkände utskottet enhälligt förslaget till lagstiftningsresolution med 1 nedlagd röst.

Följande deltog i omröstningen: Spencer (ordförande), Carrère D'Encausse (andre vice ordförande, suppleant för föredragande Daskalaki), Aelvoet, André-Léonard, Avgerinos, Barón Crespo, BernardReymond, Bertens, Burenstam Linder, Caligaris (suppleant för La Malfa), Carnero González, Cars, Dillen, Donner, Ephremidis (suppleant för Alavanos), Fernández-Albor, Galeote Quecedo, Gomolka, Graziani, Habsburg-Lothringen, Kristoffersen, Lambrias, Newens, Oostlander, Piha, Poettering, Roubatis, Sakellariou, Salafranca Sánchez-Neyra, Tatarella, Terrón i Cusí (suppleant för Candal), Theorin, Tindemans, Truscott och Väyrynen.

Betänkandet ingavs den 19 mars 1998.

Fristen för ändringsförslag till detta betänkande kommer att anges i förslaget till föredragningslista för den sammanträdesperiod vid vilken det skall behandlas.

A. FÖRSLAG TILL REKOMMENDATION

Förslag till Europaparlamentets rekommendationtill rådetom en strategi efter stabiliseringsstyrkan Sfor i Bosnien och Hercegovina

Europaparlamentet utfärdar denna rekommendation

- med beaktande av förslaget till rekommendation till rådet av Lalumière för ARE-gruppen om en strategi efter stabiliseringsstyrkan Sfor i Bosnien-Hercegovina (B4-1103/97),

- med beaktande av artikel J 7 andra stycket i EU-fördraget,

- med beaktande av artikel 46.3 i arbetsordningen,

- med beaktande av slutsatserna från den konferens om genomförande av freden i BosnienHercegovina som hölls i Bonn den 9-10 december 1997,

- med beaktande av slutkommunikén från Natos försvarsministermöte den 2 december 1997 och Natos utrikesministermöte den 16 december 1997,

- med beaktande av de nya bestämmelserna i Amsterdamfördraget rörande EU:s säkerhetspolitik (artikel J 7, tidigare J 4),

- med beaktande av betänkandet från utskottet för utrikes-, säkerhets- och försvarsfrågor (A4-0106/98) och av följande skäl:

Fredskonferensen i Bonn den 9-10 december 1997 drog slutsatsen att det inte finns något alternativ till fredsavtalet för Bosnien-Hercegovina och för varaktig fred i hela regionen.

Avsevärda framsteg har gjorts när det gäller att skapa fred och stabilitet i BosnienHercegovina, men det krävs fortfarande stora ansträngningar för att uppnå det slutgiltiga målet, en varaktig och oberoende fred, och man behöver göra ytterligare framsteg för att kunna bygga upp regerings- och förvaltningsstrukturer, främja demokratin, säkerställa lämpligt skydd av de mänskliga rättigheterna, en polisstyrka som opererar på ett effektivt och öppet sätt samt rättssäkerhet, införa en sund förvaltning av ekonomin - inbegripet bekämpning av korruption och skatteflykt - och framgångsrikt slutföra flyktingars och fördrivna personers återkomst.

Ytterligare stöd från EU och världssamfundet måste även i fortsättningen ges på villkor att fredsavtalet följs och de ålägganden som det innebär fullgörs.

Iforstyrkans och senare stabiliseringsstyrkan Sfors närvaro är den faktor som mest har bidragit till säkerhet på lokal nivå efter att fredsavtalet undertecknades, och så kommer det att förbli på medellång sikt om det även i fortsättningen kommer att gå långsamt att genomföra de civila aspekterna av Daytonavtalet.

Genomförandet på civil nivå har motverkas av den brist på offentlig säkerhet som beror på att den militära sidan och den civila sidan i den bosniska fredsoperationen i hög grad är åtskilda.

EU:s engagemang i Bosnien-Hercegovina bör förbättras vad gäller konsekvens, kvalitet, effekter och öppenhet.

Det är glädjande att det håller på att uppstå samstämmighet om behovet av att en militär fredsbevarande styrka finns på plats även efter juni 1998, vilket visar sig genom Natos planer på att överväga förslag på en multinationell styrka som uppföljning till Sfor efter juni 1998.

Bestämmelserna i det nya Amsterdamfördraget gör en gemensam europeisk åtgärd för Bosnien-Hercegovina möjlig genom att artikel J 7 andra stycket tillämpas på Petersbergsuppdragen och artikel J 13 på konstruktiv röstnedläggelse.

Parlamentet lägger fram följande rekommendationer för rådet:

att fatta ett beslut i enlighet med andan i det nya Amsterdamfördraget, där det refereras till fredsbevarande och fredsskapande uppdrag vid krishantering, om en gemensam åtgärd för EU:s aktiva deltagande i en multinationell styrka som uppföljning till Sfor efter juni 1998,

att fatta detta beslut och att anmoda VEU att samordna unionens medlemsstaters insatser i en Natoledd operation efter Sfor,

att fatta detta beslut i syfte att göra det europeiska åtagandet för fredsskapande och återuppbyggnad i Bosnien-Hercegovina på grundval av Daytonavtalet mer konsekvent och öppet,

att ta hänsyn till att mandatet för en uppföljningsstyrka bör ge lämpligt stöd för civilt genomförande genom att det är tillräckligt lättillgängligt och effektivt för att man skall kunna reagera på händelser var som helst på Bosnien-Hercegovinas territorium, och att det dessutom skall inbegripa en avsevärd ökning av FN:s IPTF-personal (International Police Task Force), vilken även skall ske i syfte att utbilda lokala polisstyrkor,

att garantera kontinuiteten i och bättre göra bruk av mandatet till gemenskapens övervakningsstyrka ECMM (European Community Monitoring Mission), som spelar en viktig roll för insatserna för civilt genomförande under den militära nivån och som är den enda organiserade styrkan på plats som ger EU ett ansikte utåt; uppmanar kommissionen och rådet att göra en genomgripande utvärdering av den roll ECMM hittills spelat i ovannämnda hänseende och de erfarenheter denna styrka hittills gjort samt avlägga rapport om detta för Europaparlamentet,

att behålla förbudet mot överföring av vapen till före detta Jugoslavien, att uppmana till en måttfull politik från de vapenexporterande ländernas sida och att anmoda de olika ländernas regeringar, i synnerhet USA:s, att än en gång överväga planerna på att åter väpna de bosniska fraktionerna; all ny upprustning som kan uppmuntra till nya militära aktioner måste till varje pris undvikas,

att omedelbart utöva inflytande på alla beslutsfattare i Bosnien-Hercegovina, så att produktionen av minor i och exporten av minor från Bosnien-Hercegovina omedelbart stoppas.

uppdrar åt sin ordförande att vidarebefordra denna rekommendation till rådet och kommissionen.

B. MOTIVERING

Två år efter att Daytonavtalet undertecknades står det klart att genomförandet av de flesta civila och konstitutionella bestämmelserna tar längre tid än väntat.

Medan många militära uppdrag tycks ha slutförts på ett framgångsrikt sätt, har civila målsättningar såsom fungerande politiska institutioner, fri rörlighet och flyktingars återkomst försenats.

I början av 1998 finns det positiva tecken på att återuppbyggnaden kan utvecklas på ett mer intensivt och effektivt sätt.

Den höge representantens nya befogenheter att använda sig av sitt mandat helt och fullt i händelse av att fredsavtalet inte uppfylls, den nybildade regeringen i Republika Sprska under premiärminister Dodik och förslaget till ändring av EU:s förordning om stöd till återuppbyggnad i före detta Jugoslavien ger hopp om att återuppbyggnadsprocessen och den omfattande repatrieringen kan ske i snabbare takt under 1998 och leda till framgångsrika parlamentsval i september 1998 i Bosnien-Hercegovina.

Freden och de institutioner inom det civila samhället som kan upprätthålla den hänger på en skör tråd. Kriget har lämnat bitterhet och misstro efter sig, och under fredskonferensen i december 1997 i Bonn uppmärksammades följande frågor:

- De flesta gemensamma institutionerna fungerar på ett otillfredsställande sätt. Permanenta strukturer har inte inrättats.

- Olagliga regeringsstrukturer i federationen har inte lösts upp eller integrerats.

- Allvarliga problem med den lokala administrationen, framför allt i Mostar, existerar fortfarande. Genomförandet av kommunalval stöter fortfarande på motstånd i många kommuner.

- Brist på politiska partier med stor etnisk mångfald och ett strukturerat civilt samhälle.

- Brist på lagstiftning om minröjning och fortsatt tillverkning av minor.

- Mänskliga rättigheter skyddas ännu inte på ett tillfredsställande sätt. Medborgarskapet har ingen rättslig definition. Lagstiftningen rörande fast egendom hindrar flyktingar och fördrivna personer från att återvända till de hem de hade före kriget. Polisen används ibland fortfarande för att hindra verkställandet av valresultaten, hanterar inte brott med politiska eller etniska motiv effektivt, är ansvariga för dokumenterade fall av misshandel av fängslade personer, och har inte ålagts tillräckliga skyldigheter av den politiska ledningen när det gäller att uppnå fredsavtalets mål. Kränkningar av de mänskliga rättigheterna är fortfarande allmänt förekommande, trots att förbättringar har skett på vissa områden.

- Ingen av statsenheterna har vidtagit nödvändiga åtgärder för att säkerställa att lagarna är förenliga med Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna. Både i federationen och Republika Srpska förekommer tydliga och rutinartade kränkningar av de bestämmelser om rättvisa rättegångar som föreskrivs i konventionen.

- Omfattande planer på att underlätta återflyttning har inte genomförts.

- Bosnien-Hercegovina har misslyckats med att finansiera de gemensamma institutionerna och sköta räntebetalningarna på sin utlandsskuld, genomföra en gemensam politik för handel med utlandet, genomföra en gemensam tulltaxa, trycka gemensamma sedlar, införa öppenhet och en sund förvaltning i användningen av offentliga medel samt inrätta effektiva institutioner för att komma till rätta med korruption och skatteflykt. Bristen på en finanspolitisk ram står i vägen för stand-bykrediter från Internationella valutafonden och lån från Världsbanken och gör landet känsligt för finanskriser.

- En fullständig normalisering av Bosnien-Hercegovinas förbindelser med de närmaste grannarna har inte ägt rum.

Det är i alla händelser viktigt att även i fortsättningen skapa de säkra förhållanden som krävs för det ökade stödet till civilt genomförande av fredsavtalet. Rådet för genomförande av fredsavtalet erkände och stödde den allt större samstämmigheten rörande behovet av militär närvaro efter juni 1998, eftersom det anser att denna närvaro är oundgänglig för att säkerheten skall kunna upprätthållas och i synnerhet för att bidra till säkerhet för den höge representanten, FN, OSSE och andra internationella organisationer som har uppdrag inom ramen för fredsavtalet.

Efter sina ministermöten i december 1997 överväger Nato olika förslag på en multinationell styrka som uppföljning till Sfor efter juni 1998. Denna Natoledda uppföljningsstyrka skall ge lämpligt stöd till civilt genomförande samtidigt som den skall vara tillräckligt lättillgänglig och effektiv för att snabbt kunna reagera på händelser var som helst på Bosnien-Hercegovinas territorium.

Detta bör välkomnas. Det är emellertid önskvärt att EU:s stora politiska och finansiella engagemang i Bosnien-Hercegovina och medlemsstaternas militära engagemang knyts till en konsekvent och öppen åtgärd som är gemensam för EU-länderna.

I åtskilliga månader har de europeiska länderna befunnit sig i ett dilemma. Politiska påtryckningar från USA har varit avgörande för att få till stånd ett fredsavtal och kommer förmodligen att vara avgörande även då det gäller att förmå de tidigare parterna i konflikten att verkligen genomföra avtalet. Dessutom kommer stödet till en styrka efter Sfor att kräva medel från Nato och USA för att bördorna och riskerna skall kunna delas. USA:s deltagande är en grundförutsättning för många europeiska beslutsfattare som insisterar på sitt beslut om att ifall en part drar sig tillbaka skall alla dra sig tillbaka.

Å andra sidan har Europa i alla händelser intressen i Bosniens framtid och kan inte dra sig tillbaka från landet ens om USA ger sig av.

Natos beslut från december 1997 om en ha en styrka i någon form närvarande efter Sfor har ännu inte inneburit någon lösning på dilemmat.

Därför är det från föredragandens synpunkt lämpligt att EU:s medlemsstater nu fattar beslut om en gemensam åtgärd för EU:s aktiva deltagande i en multinationell styrka som uppföljning till Sfor.

Detta skulle öka EU:s trovärdighet när det gäller återuppbyggnadsinsatserna och i ännu större grad stärka den höge representantens auktoritet.

Det skulle åligga VEU att samordna EU:s medlemsstaters insatser i en Natoledd operation, som skulle innebär en milstolpe i skapandet av en verklig europeisk gemensam utrikes- och säkerhetspolitik (GUSP).

Ett förstärkt europeiskt engagemang inom en operation efter Sfor med samordning av VEU skulle även kunna innebära en förbättring av det civil-militära samarbetet i BosnienHercegovina. Trots den förhärskande politiken, som går ut på att undvika att uppdraget leder in i politiska roller, öppnade Ifor/Sfor vägen för uppdrag som sammanhänger med stöd till civilt genomförande (teknisk expertis och stöd till telekommunikation och teknik, lufttransport, samarbete med IPTF, ledning av mindre projekt rörande bostäder, utbildning, lokal ekonomi och infrastruktur, informationskampanjer om demokrati). Sedan rådet för genomförande av fredsavtalet höll sitt möte i Sintra den 30 maj 1997 har Sfor gett ett aktivare stöd till människorättsorganisationer genom att dra in medienätverk som uppmanar till våld och avväpna eller omskola Pales paramilitära styrka. Dessutom har Sfor valt sida politiskt genom att genomföra en offentlig informationskampanj till stöd för Republika Srpskas president Biljana Plavsic och mot radikalerna i Pale.

Ju mer det civila genomförandet och återuppbyggnadsprocessen utvecklas, desto mer stöd från internationell polis (IPTF eller VEU) kommer att krävas i stället för ren militär närvaro, även i syfte att utbilda lokala polisstyrkor för att uppnå målen i fredsavtalet.

I detta sammanhang bör också gemenskapens övervakningsstyrka ECMM (European Community Monitoring Mission) få en mer framträdande roll eftersom det är den enda organiserade styrkan på plats som ger EU ett ansikte utåt. Därför förefaller det vara nödvändigt att rådet förnyar dess mandat.

En gemensam europeisk uppföljningsinsats efter Sfor i Bosnien-Hercegovina bör kopplas till att alla parter i kontrollen respekterar överenskommelsen om vapenkontroll. I april 1997 hade 14 länder åtagit sig att avsätta minst 376 miljoner US-dollar för att finansiera utrustning, utbildning och tekniskt stöd till programmet för federationens militära styrkor (vilket kan jämföras med de 430,21 miljoner US-dollar som Europeiska kommissionen avsatte för Bosniens återuppbyggnads- och återhämtningsprogram 1996).

Därför är det viktigt att EU behåller förbudet mot överföring av vapen till före detta Jugoslavien, uppmanar till en måttfull politik från de vapenexporterande ländernas sida och anmodar de olika regeringarna, särskilt den amerikanska, att på nytt överväga planerna på att åter väpna de bosniska fraktionerna.

I synnerhet skulle det stora inflödet av vapen inom ramen för det amerikanska programmet till stöd för federationens styrkor (utbildning och utrustning) kunna uppmuntra militära strävanden.

Tillverkningen av minor i Bosnien-Hercegovina och exporten av dem bör stoppas.

BILAGA

Rekommendation om strategin efter stabiliseringsstyrkan Sfor i Bosnien-Hercegovina

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

- med beaktande av artikel J 7 andra stycket i Fördraget om Europeiska unionen,

- med beaktande av slutsatserna från den konferens om genomförande av Daytonavtalet för fred i Bosnien-Hercegovina som hölls i Bonn den 9-10 december 1997,

- med beaktande av slutkommunikén från Natos försvarsministermöte den 2 december 1997 och Natos utrikesministermöte den 16 december 1997,

- med beaktande av de nya bestämmelserna i Amsterdamfördraget som rör EU: s politik på säkerhetsområdet (artikel J 7, tidigare artikel J 4), och av följande skäl:

Vis konferensen i Bonn den 9-10 december 1997 bestämdes det att det inte finns något alternativ till fredsavtalet för Bosnien-Hercegovina om man önskar uppnå en varaktig fred i hela regionen.

Avsevärda framsteg har gjorts när det gäller återupprättandet av fred och stabilitet i BosnienHercegovina, men enorma ansträngningar krävs fortfarande för att uppnå det slutliga målet varaktig fred och det är nödvändigt att göra framsteg när det gäller att inrätta fungerande regerings- och förvaltningsstrukturer, främja demokratiseringsprocessen, säkerställa ett tillräckligt skydd av mänskliga rättigheter, reformera polisväsendet och rättsstaten och förvalta ekonomin på ett korrekt sätt - vilket inbegriper bekämpning av korruption och skatteflykt - samt på ett tillfredsställande sätt slutföra repatrieringen av flyktingar och fördrivna personer.

Det är parlamentets övertygelse att stödet från EU och världssamfundet även i fortsättningen skall ges på villkor att fredsavtalet följs och de därmed sammanhängande åliggandena fullgörs.

De nödvändiga förutsättningarna för förlikning och för en rättsstat i Bosnien-Hercegovina kan inte vara helt uppfyllda så länge de personer som misstänks ha gjort sig skyldiga till krigsförbrytelser inte har ställts inför rätta i den internationella domstolen för före detta Jugoslavien.

Ifors och Sfors närvaro har varit den viktigaste säkerhetsfaktorn på lokal nivå efter att fredsavtalet undertecknades och kommer att så förbli på kort och medellång sikt.

På civil nivå har genomförandet av avtalet påverkats mycket negativt av den "avsaknad av offentlig säkerhet" som beror på den stora skillnaden mellan den militära och den civila partens roller i fredsoperationerna i Bosnien.

Det är önskvärt att sammanhållningen, kvaliteten, effekterna av och öppenheten i EU:s engagemang i Bosnien-Hercegovina förbättras.

En välkommen samstämmighet håller på att uppstå vad gäller nödvändigheten av militär närvaro efter juni 1998, vilket visar sig genom Natos planer på att undersöka olika förslag på inrättande av en multinationell styrka som ersätter Sfor efter juni 1998.

Bestämmelserna i det nya Amsterdamfördraget om Petersbergsuppdragen möjliggör en gemensam europeisk säkerhetsinsats i Bosnien-Hercegovina.

Parlamentet ger rådet följande rekommendationer:

att i enlighet med andemeningen i det nya Amsterdamfördragets bestämmelser, vilka rör uppdrag för att bevara och återupprätta fred vid krishantering, genomföra en gemensam aktion som syftar till ett EU-engagemang i form av en multinationella styrka som skall ersätta Sfor efter juni 1998,

att anmoda VEU att samordna EU-ländernas militära insatser inom ramen för en Natoledd operation efter Sfor,

att fatta beslut i syfte att öka sammanhållningen och öppenheten i det europeiska engagemanget för att främja fred och återuppbyggnad i Bosnien-Hercegovina,

att ta med i beräkningen att varje styrka som skall ersätta Sfor bör stödja fullföljandet av avtalet på civil nivå på ett lämpligt sätt, samtidigt som den måste vara disponibel och tillräckligt effektiv för att snabbt kunna reagera på eventuella händelser på Bosnien-Hercegovinas hela territorium, och att denna styrkas mandat dessutom bör inbegripa en avsevärd ökning av FN:s IPTF-personal (International Police Task Force),

att behålla förbudet mot vapenleveranser till före detta Jugoslavien, uppmana de vapenexporterande länderna att ge prov på måttlighet och anmoda dessa länders regeringar, i synnerhet den amerikanska, att på nytt överväga planerna på att åter väpna de bosniska fraktionerna,

uppdrar åt sin ordförande att vidarebefordra denna resolution till rådet och kommissionen.