ANDRABEHANDLINGS-REKOMMENDATION om rådets gemensamma ståndpunkt inför antagandet av Europaparlamentets och rådets direktiv om minimikrav för arbetstagares hälsa och säkerhet vid exponering för risker som har samband med fysikaliska agens (vibration) i arbetet (sextonde särdirektivet enligt artikel 16.1 i direktiv 89/391/EEG)
(7914/1/2001 Ändrad 1 – C5‑0293/2001 – 1992/0449(COD))
9 oktober 2001 - ***II
Utskottet för sysselsättning och socialfrågor
Föredragande: Helle Thorning-Schmidt
PROTOKOLLSIDA
Vid plenarsammanträdet den 20 april 1994 fastställde parlamentet sin ståndpunkt vid första behandlingen av ärendet, en behandling som avsåg kommissionens förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om minimikrav för arbetstagares hälsa och säkerhet vid exponering för risker som har samband med fysikaliska agens (vibration) i arbetet (sextonde särdirektivet enligt artikel 16.1 i direktiv 89/391/EEG) (KOM(1992) 560 - 1992/0449(COD)).
Vid plenarsammanträdet den 5 juli 2001 tillkännagav talmannen att den gemensamma ståndpunkten hade mottagits och att denna hänvisats till utskottet för sysselsättning och socialfrågor (7914/1/2001 Ändrad 1 - C5-0293/2001).
Vid utskottssammanträdet den 27 juli 1999 hade utskottet utsett Helle Thorning-Schmidt till föredragande.
Vid utskottssammanträdena den 4 september och 8-9 oktober 2001 behandlade utskottet den gemensamma ståndpunkten och förslaget till andrabehandlingsrekommendation.
Vid det sistnämnda sammanträdet godkände utskottet förslaget till lagstiftningsresolution med 42 röster för och 2 röster emot.
Följande ledamöter var närvarande vid omröstningen: Michel Rocard (ordförande), Winfried Menrad och José Ribeiro e Castro (vice ordförande), Helle Thorning-Schmidt (föredragande), Jan Andersson, María Antonia Avilés Perea, Regina Bastos, Roberto Felice Bigliardo, Theodorus J.J. Bouwman (suppleant för Jillian Evans), André Brie (suppleant för Sylviane H. Ainardi), Philip Bushill-Matthews, Luciano Caveri, Alejandro Cercas, Luigi Cocilovo, Harald Ettl, Carlo Fatuzzo, Ilda Figueiredo, Hélène Flautre, Fiorella Ghilardotti, Marie-Hélène Gillig, Anne-Karin Glase, Richard Howitt (suppleant för Proinsias De Rossa), Stephen Hughes, Anne Elisabet Jensen (suppleant för Luciana Sbarbati), Ioannis Koukiadis, Rodi Kratsa-Tsagaropoulou, Jean Lambert, Elizabeth Lynne, Thomas Mann, Mario Mantovani, Manuel Medina Ortega (suppleant för Elisa Maria Damião), Claude Moraes, Mauro Nobilia, Manuel Pérez Álvarez, Bartho Pronk, Tokia Saïfi, Herman Schmid, Peter William Skinner (suppleant för Ieke van den Burg), Miet Smet, Ilkka Suominen, Bruno Trentin (suppleant för Karin Jöns), Anne E.M. Van Lancker, Barbara Weiler och Sabine Zissener (suppleant för James L.C. Provan).
Andrabehandlingsrekommendationen ingavs den 9 oktober 2001.
Fristen för att inge ändringsförslag till den gemensamma ståndpunkten kommer att anges i förslaget till föredragningslista för den sammanträdesperiod vid vilken andrabehandlingsrekommendationen skall behandlas.
FÖRSLAG TILL LAGSTIFTNINGSRESOLUTION
Europaparlamentets lagstiftningsresolution om rådets gemensamma ståndpunkt inför antagandet av Europaparlamentets och rådets direktiv om minimikrav för arbetstagares hälsa och säkerhet vid exponering för risker som har samband med fysikaliska agens (vibration) i arbetet (sextonde särdirektivet enligt artikel 16.1 i direktiv 89/391/EEG) (7914/1/2001 Ändrad 1 – C5‑0293/2001 – 1992/0449(COD))
(Medbeslutandeförfarandet: andra behandlingen)
Europaparlamentet utfärdar denna resolution
– med beaktande av rådets gemensamma ståndpunkt (7914/1/2001 Ändrad 1 – C5‑0293/2001),
– med beaktande av parlamentets ståndpunkt vid första behandlingen av ärendet[1], en behandling som avsåg kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (KOM(92) 560[2]),
– med beaktande av kommissionens ändrade förslag (KOM(94) 284[3]),
– med beaktande av artikel 251.2 i EG-fördraget,
– med beaktande av artikel 80 i arbetsordningen,
– med beaktande av andrabehandlingsrekommendationen från utskottet för sysselsättning och socialfrågor (A5‑0320/2001).
1. Parlamentet föreslår nedanstående ändringar i den gemensamma ståndpunkten,
2. uppdrar åt talmannen att delge rådet och kommissionen parlamentets ståndpunkt.
| Rådets gemensamma ståndpunkt | Parlamentets ändringar |
| Ändringsförslag 1 Skäl 3 | |
|
(3) Det anses lämpligt att till en början införa åtgärder som skyddar arbetstagare mot risker som har samband med vibration på grund av deras inverkan på arbetstagarnas hälsa och säkerhet, i synnerhet muskel-, skelett-, nerv- och kärlrelaterade skador. Dessa åtgärder är inte endast avsedda att trygga den enskilde arbetstagares hälsa och säkerhet utan också att bidra till att skapa ett minimiskydd för alla arbetstagare i gemenskapen och därigenom bidra till att en eventuell snedvridning av konkurrensen undviks. |
(3) Det anses nödvändigt att till en början införa åtgärder som skyddar arbetstagare mot risker som har samband med vibration på grund av deras inverkan på arbetstagarnas hälsa och säkerhet, i synnerhet muskel-, skelett-, nerv- och kärlrelaterade skador. Dessa åtgärder är inte endast avsedda att trygga den enskilde arbetstagares hälsa och säkerhet utan också att bidra till att skapa ett minimiskydd för alla arbetstagare i gemenskapen och därigenom bidra till att en eventuell snedvridning av konkurrensen undviks. |
|
Rådet och Europaparlamentet åtar sig att utan dröjsmål utarbeta direktiv om de övriga fysikaliska agens som omfattas av kommissionens ursprungliga förslag från 1992 i syfte att de skall antas så snart som möjligt. | |
Motivering Kommissionens ursprungliga fröslag från 1992 innehåller också bestämmelser om skydd för arbetstagare mot buller, elektromagnetiska fält och vågor samt optisk strålning. I samband med framläggandet av den gemensamma ståndpunkten åtog sig rådet att fortsätta behandlingen av det ursprungliga förslaget. Europaparlamentet bör göra samma bindande politiska åtagande i samarbete med rådet. | |
| Ändringsförslag 2 Artikel 3, punkt 2 | |
|
2. För helkroppsvibration: |
2. För helkroppsvibration: |
|
a) Gränsvärdet för den dagliga exponeringen, normaliserat till en referensperiod på 8 timmar, skall fastställas till 1,15 m/s2 eller enligt medlemsstatens val till ett vibrationsdosvärde på 21 m/s1,75. |
a) Gränsvärdet för den dagliga exponeringen, normaliserat till en referensperiod på 8 timmar, skall fastställas till 0,8 m/s2 eller enligt medlemsstatens val till ett vibrationsdosvärde på 14,6 m/s1,75. |
|
b) Insatsvärdet för den dagliga exponeringen, normaliserat till en referensperiod på 8 timmar, skall fastställas till 0,6 m/s2, eller enligt medlemsstatens val till ett vibrationsdosvärde på 11 m/s1,75. |
b) Insatsvärdet för den dagliga exponeringen, normaliserat till en referensperiod på 8 timmar, skall fastställas till 0,5 m/s2, eller enligt medlemsstatens val till ett vibrationsdosvärde på 8,5 m/s1,75. |
|
Arbetstagares exponering för helkroppsvibration skall bedömas eller mätas enligt bestämmelserna i punkt 1 i del B i bilagan. |
Arbetstagares exponering för helkroppsvibration skall bedömas eller mätas enligt bestämmelserna i punkt 1 i del B i bilagan. |
Motivering Det har inte lagts fram nya vetenskapliga bevis som påverkar bedömningen av helkroppsvibrationens hälsovådliga effekter på ryggen, och det finns därför inte någon vetenskaplig grund för den mycket betydande ökning som den gemensamma ståndpunkten ger uttryck för. Från 0,7 m/s2 till 1,5 m/s2 innebär en mycket betydande ökning. ISO-standard 2631 avseende helkroppsvibration består den verkliga hälsorisken i att exponeringen under åtta timmar överstiger 0,8 m/s2. Därför bör detta värde fastställas som exponeringsgränsvärde. | |
| Ändringsförslag 3 Artikel 5, punkt 2, led c | |
|
c) tillgång till tekniska hjälpmedel som minskar risken för vibrationsskador, t.ex. säten som effektivt dämpar helkroppsvibration, |
c) tillgång till tekniska hjälpmedel som minskar risken för vibrationsskador, t.ex. säten som effektivt dämpar helkroppsvibration och utrustning försedd med vibrationsdämpande handtag, |
Motivering Genom ändringsförslaget läggs det till en positivare aspekt av möjligheten att minska skadorna. | |
| Ändringsförslag 4 Artikel 8, punkt 3, led b, inledningen | |
|
b) och skall arbetsgivaren |
b) och skall arbetsgivaren underrättas om eventuella betydelsefulla resultat av hälsokontrollerna och |
Motivering För närvarande får inte arbetsgivaren någon feedback genom hälsokontrollerna. Detta är nödvändigt om arbetsgivaren skall kunna styra processen. | |
| Ändringsförslag 5 Artikel 9 | |
|
Med avseende på genomförandet av de skyldigheter som anges i artikel 5.3 får medlemsstaterna använda sig av en övergångsperiod på högst sex år från och med …*, när arbetsutrustning används som har ställts till arbetstagarnas förfogande före …** och som gör att gränsvärdena för exponering inte går att uppfylla med beaktande av de senaste tekniska framstegen och/eller genomförandet av organisatoriska åtgärder. |
1. Med avseende på genomförandet av de skyldigheter som anges i artikel 5.3 får medlemsstaterna använda sig av en övergångsperiod på högst fem år från och med …*, när arbetsutrustning används som har ställts till arbetstagarnas förfogande före …** och som gör att gränsvärdena för exponering inte går att uppfylla med beaktande av de senaste tekniska framstegen och/eller genomförandet av organisatoriska åtgärder. |
|
När det gäller utrustning som används i jordbruks- och skogsbrukssektorn, får medlemsstaterna förlänga övergångsperioden med högst 3 år. |
När det gäller utrustning som används i jordbruks- och skogsbrukssektorn, får medlemsstaterna förlänga övergångsperioden med högst två år när det gäller helkroppsvibration. |
|
2. Medlemsstaterna skall fastställa de undantag som anges i första stycket efter att ha hört arbetsmarknadens parter i enlighet med nationell lagstiftning eller praxis. | |
|
|
|
|
Motivering Det ursprungliga förslaget från kommissionen innehöll inte några andra övergångsbestämmelser än den sedvanliga fristen på tre år för genomförandet. Utöver detta var det enligt bilaga II möjligt att fastställa undantag i högst fem år. Rådet har givit möjlighet till övergångsperioder på upp till sex år, med ytterligare tre år för jord- och skogsbruksområdet. Övergångsbestämmelserna skall ses i förhållande till den tekniska utvecklingen, de säkerhets- och hälsomässiga effekterna på de berörda arbetstagarna och den ekonomiska börda som direktivet ålägger arbetsgivarna. I det ursprungliga förslaget anges en period på fem år för de berörda branscherna att byta ut ett stort antal verktyg och maskiner i enlighet med den tekniska utvecklingen. Denna har lyckligtvis inte löpt ut, och en övergångsperiod på fem år förefaller tillräcklig. Inom jord- och skogsbruket byts maskiner som ger upphov till exponering för helkroppsvibration inte ut lika fort som inom andra sektorer. Detta bör åtgärdas genom en möjlighet till ytterligare förlängning med två år, något som även anges i det ursprungliga förslaget. Enligt texten i direktivet kan det endast bli fråga om övergångsbestämmelser om det oavsett den tekniska utvecklingen inte är möjligt att uppfylla gränsvärdena. För att se till att det inte blir aktuellt med några allmänna övergångsbestämmelser, men också för att dessa bestämmelser inte skall tolkas alltför strängt, bör de enbart kunna fastställas efter samråd med arbetsmarknadens parter i enlighet med nationell lagstiftning eller praxis. Kommissionens ursprungliga förslag innehåller inte några andra övergångsbestämmelser än den sedvanliga fristen på tre år för genomförandet. Utöver detta var det enligt bilaga 2 möjligt att fastställa undantag under högst fem år. | |
| Ändringsförslag 6 Artikel 13 | |
|
Medlemsstaterna skall vart femte år till kommissionen inge en rapport om den praktiska tillämpningen av detta direktiv och i denna ange synpunkter som framförts av arbetsmarknadens parter. |
Medlemsstaterna skall vart femte år till kommissionen inge en rapport om den praktiska tillämpningen av detta direktiv och i denna ange synpunkter som framförts av arbetsmarknadens parter. Denna rapport skall bl.a. innehålla en utförligt motiverad förteckning över de övergångsbestämmelser och undantag som medlemsstaterna har fastställt. Rapporten skall även innehålla en beskrivning av bästa praxis när det gäller att förebygga hälsovådlig vibration och andra sätt att organisera arbetet samt av medlemsstaternas åtgärder för att vidarebefordra kunskaper om bästa praxis. |
|
Kommissionen skall på grundval av dessa rapporter informera Europaparlamentet, rådet, Ekonomiska och sociala kommittén och Rådgivande kommittén för arbetarskyddsfrågor om detta. |
Kommissionen skall på grundval av dessa rapporter göra en samlad utvärdering av genomförandet av direktivet, även på grundval av forskning och vetenskapliga rön, samt informera Europaparlamentet, rådet, Ekonomiska och sociala kommittén och Rådgivande kommittén för arbetarskyddsfrågor om detta och om förslag till relevanta ändringar. |
Motivering Ändringsförslaget syftar till att säkra att medlemsstaterna även lämnar detaljerad information om det praktiska genomförandet av direktivet. Europaparlamentet har som medlagstiftare ett klart intresse i att få upplysningar om hur unionsmedborgarna erhåller den förbättring av hälsan och säkerheten som utlovats dem enligt direktivet. Ett konkret sätt att göra detta skulle kunna vara genom information och utbyte av bästa praxis. Medlemsstaternas erfarenheter borde förmedlas av Europeiska arbetsmiljöbyrån i Bilbao. Kommissionen bör mot bakgrund av informationen från medlemsstaterna göra en samlad utvärdering bland annat i ljuset av forskning och ny kunskap. Detta är särskilt viktigt med tanke på alla de diskussioner som förts om resultat av forskning på området i samband med antagandet av detta direktiv. | |
| Ändringsförslag 7 Bilaga, del A, punkt 2, led b | |
|
b) vad avser utrustning som måste hållas med båda händerna skall mätningar göras på varje hand. Exponeringen bestäms med hänsyn till det högre av de båda värdena; information om värdet för den andra handen skall också ges. |
b) vad avser utrustning som måste hållas med båda händerna skall mätningar göras för varje hand. Exponeringen bestäms med hänsyn till det högre av de båda värdena; information om värdet för den andra handen skall också ges. |
Motivering Ändringsförslaget förtydligar denna punkt. | |
MOTIVERING
1. Bakgrund
Den 23 december 1992 lade kommissionen fram ett förslag till direktiv om minimikrav för arbetstagares hälsa och säkerhet vid exponering för risker som har samband med fysikaliska agens som mekanisk vibration, buller, fält och vågor samt optisk strålning (KOM(92) 560) (Övers. anm.: den svenska versionen finns inte tillgänglig).
Den gemensamma ståndpunkt som parlamentet nu skall ta ställning till vid andra behandlingen omfattar endast mekanisk vibration.
24 procent av alla arbetstagare i Europa utsätts för mekanisk vibration i samband med sitt arbete. Nio länder av 15 anser att ytterligare förebyggande åtgärder bör vidtas i fråga om mekanisk vibration.
Mekanisk vibration förekommer särskilt inom följande yrkesgrupper:
- Personal inom gruv-, bygg-, tillverknings- och transportindustrin.
- Arbetstagare inom utvinningsindustrin och byggbranschen.
- Chaufförer och operatörer av rörliga anläggningar.
Källa: Europeiska arbetsmiljöbyrån, The state of the occupational safety and health (Arbetsmiljösituationen), 2000.
Förslaget till direktiv innehåller insats- och gränsvärden för två typer av vibration, nämligen
- ∙hand- och armvibration,
- ∙helkroppsvibration.
Hand- och armvibration kan ge upphov till känslolösa fingrar, sk. "vita fingrar", permanent nedsatt känselsinne och gripkraft, smärtor i skuldror och leder samt risk för artros.
Helkroppsvibration kan leda till ryggproblem, i synnerhet smärtor i länder och rygg men även diskusprolaps och tidig degenerering av ryggraden. Högre vibrationsstyrka och exponering under längre tid ökar risken, medan viloperioder reducerar den.
Om man arbetar i låst ställning och ofta vrider på ryggen ökar risken för skador. Detta är även fallet när musklerna är trötta eller ryggen hoptryckt efter hårt fysiskt arbete. Stötar och oväntade rörelser som t.ex. beror på ett ojämnt underlag eller smärre kollisioner ökar likaledes risken.
2. Bedömning av den gemensamma ståndpunkten mot bakgrund av första behandlingen i Europaparlamentet
2.1 Bedömning av hur parlamentets ändringsförslag har godtagits
Vid första behandlingen ingav parlamentet totalt 26 ändringsförslag av relevans för mekanisk vibration.
Föredraganden uppskattar att 21 av dessa ändringsförslag har godtagits i den gemensamma ståndpunkten. Två förefaller att ha godkänts delvis, medan tre ändringsförslag inte verkar ha accepterats.
Samtliga tre ändringsförslag (15, 29 och 32) som inte accepterats handlar om att det skall finnas en skyldighet, inte en rättighet, till hälsokontroll om gränsvärdet för exponering för vibration överskrids.
Enligt artikel 8.1 i den gemensamma ståndpunkten har de anställda rätt till hälsokontroll så snart som insatsvärdena överskrids - och inte som i parlamentets förslag när gränsvärdena överskrids. Föredraganden anser därför att den gemensamma ståndpunkten kan accepteras på denna punkt.
Ett av de ändringsförslag (20) som delvis har följts handlar om att medlemsstaterna vartannat år skall översända en förteckning över de undantag som har gjorts när det gäller direktivet. I den gemensamma ståndpunkten har denna skyldighet införts, men informationen skall endast lämnas vart fjärde år, jfr artikel 10.4. Enligt föredragandens mening är det viktigt att se över och gå igenom undantagen kontinuerligt. Hon anser att den gemensamma ståndpunkten är en acceptabel kompromiss. Föredraganden är generellt mot undantag: hon har valt att inte lägga fram förslag om striktare tillämpning av undantag, vilket hänger ihop med just det, att gränsvärdena enligt hennes förmenande bör sänkas i jämförelse med den gemensamma ståndpunkten.
Det andra ändringsförslaget (21) handlar om den tekniska kommittén. Den gemensamma ståndpunkten stämmer överens med det förfarande som gällt sedan 1991, och föredraganden anser inte att ändringsförslag behöver läggas fram.
Trots att parlamentets ändringsförslag har följts i mycket hög grad är den gemensamma ståndpunkten enligt föredragandens uppfattning inte tillfredsställande. Hon kan inte rekommendera att parlamentet godkänner den gemensamma ståndpunkten utan att inge ändringsförslag.
Detta beror på att den gemensamma ståndpunkten på avgörande punkter som rör helkroppsvibration har begränsat det ursprungliga kommissionsförslag som parlamentet tillstyrkte vid första behandlingen.
När det gäller hand- och armvibration ligger den gemensamma ståndpunkten mycket nära den nivå som parlamentet godkänt vid första behandlingen.
2.2 Ändrade insats- och gränsvärden för helkroppsvibration
Rådet har ändrat de fastställda gränsvärdena och insatsvärdena för helkroppsvibration och fastställt övergångsbestämmelser med mycket lång löptid. Föredraganden har därför valt att lägga fram ändringsförslag som skall föra värdena tillbaka till den nivå som kommissionen föreslog i det ursprungliga direktivförslaget och som parlamentet accepterade genom att inte lägga fram några ändringsförslag.
I det ursprungliga förslaget från kommissionen har gränsvärdet fastställts till 0,7 m/s2 med en referensperiod på åtta timmar, medan det i den gemensamma ståndpunkten har satts till 1,15 m/s2.
I det ursprungliga förslaget från kommissionen har insatsvärdet fastställts till 0,5 m/s2 med en referensperiod på åtta timmar, medan det i den gemensamma ståndpunkten har satts till 0,6 m/s2.
Föredraganden är i princip skeptisk till gränsvärden, eftersom de kan uppfattas som accept på den exponering som ligger under gränsvärdet. Alternativet till gränsvärden är mycket klara och precisa krav på vilka skyddsåtgärder arbetsgivaren skall vidta för att de anställda inte skall exponeras för hälsovådlig vibration. I detta sammanhang är föredragandens uppfattning den, att gränsvärden såsom de ställs upp i detta direktiv kommer att ge industrin en viss flexibilitet att vidta de åtgärder som är lämpligast för det enskilda företaget. Föredraganden kan således mycket väl acceptera gränsvärden, men dessa skall ge arbetstagarna ett verkligt skydd. Detta bör även betraktas mot bakgrund av att man genom de insatsvärden som anges inför en skyldighet att inleda åtgärder om värdena överskrids.
Mot bakgrund av ISO-standard 2631 kan man vid en exponeringstid på åtta timmar fastställa följande nivåer:
- ∙Under 0,5 m/s2. finns det inte någon bevisad hälsorisk.
- ∙Mellan 0,5 m/s2 och 0,8 m/s2 kan det finnas en potentiell hälsorisk.
- ∙Över 0,8 m/s2 finns det en hälsorisk.
Det är denna hälsomässiga bedömning som utgör grundvalen för kommissionens förslag och som föredraganden anser bör avspeglas i både insats- och gränsvärden. Mot bakgrund av detta ger den gemensamma ståndpunkten uttryck för en mycket väsentlig höjning av gränsvärdet.
Det är fråga om ett direktiv med minimibestämmelser. Medlemsstaterna kommer att kunna fastställa strängare regler. Av konkurrenshänsyn är det också viktigt att det finns lika förutsättningar på gemenskapsnivå.
I diskussionen om vibrationsdirektivet har det varit en del debatt om att det inte finns några vetenskapliga belägg för de fastställda gränsvärdena. På det sammanträde som hölls i utskottet för sysselsättning och socialfrågor den 21 juni 2001 fick föredraganden i uppgift att uppmana kommissionen att lägga fram belägg.
Sedan dess har kommissionen översänt 24 rapporter om mekanisk vibration till föredraganden vilka stödjer dess ursprungliga förslag om gränsvärden.
Enligt det vetenskapliga materialet råder det inte något tvivel om att ökande vibrationsstyrka medför större risk för skador. Det framgår av standarden när risk föreligger: gränsen går vid 0,8 m/s2. Man kan emellertid inte säga exakt hur många fler som kommer att ta skada vid ett visst värde jämfört med ett annat. Detta skall sägas helt öppet. Att utnyttja denna brist på exakthet som argument för att inte dra någon gräns vore detsamma som att låta personer som utsätts för hälsovådlig vibration löpa risken.
I de vetenskapliga undersökningarna betonas det att enbart helkroppsvibration ofta inte ger upphov till dessa skador, utan att t.ex. arbetsställningar också spelar in. Synpunkten "detta måste innebära att gränsvärden inte kan fastställas" har presenterats för föredraganden. Här vill hon gärna betona att det är just genom valet av lagstiftningsförfarande, fastläggandet av gränsvärden, som man beaktat detta, dvs. just det att man bör vidta flera förebyggande åtgärder om man vill få ner exponeringen under gränsvärdena. Föredraganden erinrar om att alternativet kommer att vara mycket stränga och exakta krav för förebyggande av ryggskador.
2.3 Övergångsbestämmelser
I det ursprungliga förslaget förutsätts det enligt direktivet att medlemsstaterna skall sätta i kraft de lagar och administrativa bestämmelser som krävs senast den 31 december 1995. Det motsvarar en allmän genomförandeperiod på tre år.
Utöver detta har det i bilagan om mekanisk vibration (avsnitt A, nr 12 och avsnitt B, nr 12) införts en möjlighet att fastställa undantag för gränsvärden under en period på fem år efter fristen för genomförandet, om den tekniska nivån inte gör det möjligt att respektera gränsvärdena.
I den gemensamma ståndpunkten fastställs det i artikel 9 första stycket en möjlighet till en övergångsperiod på högst sex år när sådan arbetsutrustning används som gör att gränsvärdena för exponering inte går att uppfylla med beaktande av de senaste tekniska framstegen och/eller arbetets nuvarande struktur. Föredraganden ser inte någon saklig motivering för en förlängning av denna period utöver de ursprungliga fem åren.
I princip motsätter sig föredraganden långa övergångsperioder. Hon erkänner dock att en del arbetsutrustning, även om den används korrekt, inte kommer att kunna respektera kommissionens ursprungliga förslag till gränsvärden – de gränsvärden som föredraganden föreslår att man skall återinföra. Enligt föredragandens mening bör övergångsperioden fastställas i enlighet med den tekniska utvecklingen och den allmänna takt i vilken arbetsutrustning byts ut. Hon anser att de ursprungliga fem åren är lagom.
I den gemensamma ståndpunkten har man likaledes i artikel 9 andra stycket fastställt en möjlighet att förlänga perioden med ytterligare tre år för jordbruks- och skogsbrukssektorns del.
Föredraganden erkänner att arbetsutrustningen inte byts ut i samma takt inom dessa sektorer som inom andra, och att det därför kan förekomma speciella problem, i synnerhet som följd av det mycket ojämna underlaget på åkrar och i skogen. Föredraganden är därför positivt inställd till en förlängning på ytterligare två år, men endast när det gäller helkroppsvibration. I fråga om hand- och armvibration förefaller den tekniska utvecklingen att vara likadan i denna bransch som i andra branscher.