Betänkande - A5-0067/2002Betänkande
A5-0067/2002

BETÄNKANDE om rapport från kommissionen till rådet, Europaparlamentet, Ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén ‑ Årlig rapport om jämställdheten i Europeiska unionen 2000
(KOM(2001) 179 – C5‑0344/2001 – 2001/2144(COS))

27 februari 2002

Utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhetsfrågor
Föredragande: María Antonia Avilés Perea

Förfarande : 2001/2144(COS)
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång :  
A5-0067/2002
Ingivna texter :
A5-0067/2002
Debatter :
Omröstningar :
Antagna texter :

PROTOKOLLSIDA

Med en skrivelse av den 2 april 2001 förelade kommissionen parlamentet kommissionens rapport till rådet, Europaparlamentet, Ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén ‑ Årlig rapport om jämställdheten i Europeiska unionen 2000 (KOM(2001) 179 – 2001/2144(COS)).

Vid plenarsammanträdet den 3 september 2001 tillkännagav talmannen att denna rapport hade hänvisats till utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhetsfrågor, som utsetts till ansvarigt utskott, och till utskottet för utrikesfrågor, mänskliga rättigheter, gemensam säkerhet och försvarspolitik, som utsetts till rådgivande utskott (C5‑0344/2001).

Vid utskottssammanträdet den 12 juli 2001 hade utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhetsfrågor utsett María Antonia Avilés Perea till föredragande.

Vid utskottssammanträdena den 21 januari och 26 februari 2002 behandlade utskottet förslaget till betänkande.

Vid det sistnämnda sammanträdet godkände utskottet enhälligt förslaget till resolution.

Följande var närvarande vid omröstningen: Anna Karamanou (ordförande), Marianne Eriksson och Jillian Evans (vice ordförande), María Antonia Avilés Perea (föredragande), Regina Bastos, Lone Dybkjær, Fiorella Ghilardotti, Lissy Gröner, Heidi Anneli Hautala, Rodi Kratsa-Tsagaropoulou, Amalia Sartori, Miet Smet, Patsy Sörensen, Joke Swiebel, Helena Torres Marques, Feleknas Uca och Ilda Figueiredo (suppleant för Armonia Bordes).

Utskottet för utrikesfrågor, mänskliga rättigheter, gemensam säkerhet och försvarspolitik beslutade den 16 maj 2001 att inte avge något yttrande och utskottet för sysselsättning och socialfrågor beslutade den 17 maj 2001 att inte avge något yttrande.

Betänkandet ingavs den 27 februari 2002.

Fristen för att inge ändringsförslag till detta betänkande kommer att anges i förslaget till föredragningslista för den sammanträdesperiod vid vilken betänkandet skall behandlas.

FÖRSLAG TILL RESOLUTION

Europaparlamentets resolution om kommissionens rapport till rådet, Europaparlamentet, Ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén ‑ Årlig rapport om jämställdheten i Europeiska unionen 2000 (KOM(2001) 179 – C5‑0344/2001 – 2001/2144(COS))

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av kommissionens rapport (KOM(2001) 179 – C5‑0344/2001[1]),

–   med beaktande av artikel 2, 3.2, 13, 137.1 och 141 i EG-fördraget,

–   med beaktande av sin resolution av den 5 oktober 2000 om kommissionens årliga rapporter om jämställdheten i Europeiska unionen 1997, 1998 och 1999[2],

–   med beaktande av sin resolution av den 18 maj 2000 om uppföljningen av den handlingsplan som antogs i Peking[3],

–   med beaktande av slutdokumentet från FN:s Peking+5-konferens i New York i juni 2000,

–   med beaktande av sin resolution av den 15 november 2000 om gemenskapens strategi för jämställdhet mellan kvinnor och män (2001-2005)[4],

–   med beaktande av rådets beslut av den 20 december 2000 om inrättande av gemenskapens handlingsprogram avseende gemenskapens strategi för jämställdhet mellan kvinnor och män (2001-2005)[5],

–   med beaktande av Regionkommitténs yttrande[6],

–   med beaktande av artikel 47.1 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhetsfrågor (A5‑0067/2002), och av följande skäl:

A.   Under de senaste åren har de största jämställdhetsinsatserna gjorts inom områden där sådant arbete bedrivits sedan tidigare utan att man lyckats undanröja diskrimineringen. Dessa insatser måste därför fortgå och överföras även till andra områden.

B.   Stora framsteg har gjorts när det gäller integreringen av jämställdhetsperspektivet inom gemenskapspolitiken, men inte lika mycket har hänt inom medlemsstaternas nationella politik.

C.   De främsta åtgärderna inom europeiska sysselsättningsstrategins pelare för jämställdhet har syftat till att göra det möjligt att förena arbetsliv med familjeansvar, medan alltför lite har gjorts för att minska löneklyftan mellan könen.

D.   Jämställdheten måste främjas mer aktivt inom den europeiska sysselsättningsstrategins övriga tre pelare, det vill säga arbetskraftens anställbarhet, stärkande av företagandet och främjande av anpassningsförmågan.

E.   Arbetslösheten inom EU är 3 procentenheter högre för kvinnor än för män. Arbetsmarknaden är fortfarande både horisontellt och vertikalt segregerad och kvinnor arbetar främst inom vissa yrken och branscher och är underrepresenterade inom alla sektorer i välbetalda högre befattningar. Kvinnors förvärvsfrekvens inom EU ligger 18,2 procentenheter under mäns, och kvinnors löner är i genomsnitt 77 procent av männens. Löneklyftan mellan kvinnor och män är fortfarande mycket stor inom EU. Direktiv 75/117/EEG om tillämpningen av principen om lika lön för kvinnor och män efterlevs inte alltid på ett korrekt sätt.

F.   Kommissionens sjuttonde årsrapport om kontroll av tillämpningen av gemenskapsrätten (1999), KOM (2000) 92, och Europaparlamentets resolution om denna rapport av den 4 september 2001[7] visar att antalet överträdelser när det gäller lika behandling av kvinnor och män fortsätter att vara högt.

G.   Även om vissa kandidatländer redan har införlivat gemenskapens lagstiftning om likabehandling och jämställdhet i sin nationella lagstiftning återstår i många av dem fortfarande mycket att göra när det gäller att tillämpa denna lagstiftning korrekt, särskilt i fråga om institutionernas och myndigheternas kapacitet att genomföra jämställdhetslagstiftningen i praktiken.

H.   Utvidgningsprocessen pågår parallellt med utvecklingen av sexhandeln med kvinnor, framför allt för prostitution.

I.   Europeiska kommissionen vill under 2002 utarbeta ett förslag till ett nytt jämställdhetsdirektiv, grundat på artikel 13 i Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen.

1.   Parlamentet noterar med tillfredsställelse att kommissionens årliga rapport innehåller en kritisk och systematisk utvärdering av de gemenskapsinitiativ och nationella initiativ som genomförts under 2000 i fråga om jämställdheten, och anser att det är positivt att den till innehållet är bättre än tidigare rapporter,

2.   uppmuntrar kommissionen att fortsätta lägga fram årliga rapporter som ett viktigt instrument för uppföljning, utvärdering och kontroll på ett heltäckande och enhetligt sätt av gemenskapens och medlemsstaternas politik, även vad gäller en effektiv tillämpning av gemenskapslagstiftningen om likabehandling och jämställdhet mellan kvinnor och män,

3.   anser att Europeiska kommissionen bör begrunda hur man skall uppmuntra alla stater till att integrera ett jämställdhetsperspektiv inom alla politikområden och uppnå att så faktiskt sker,

4.   noterar att skillnaderna mellan könen har minskat något under 2000 vad gäller förvärvsverksamheten, men anser att det är oroväckande att en alltför stor andel av kvinnorna fortfarande arbetar deltid, har farliga eller lågkvalificerade arbeten,

5.   beklagar att få medlemsstater inom ramen för den europeiska sysselsättningsstrategin har ansträngt sig för att integrera jämställdheten i sin nationella handlingsplan för 2000, och att flertalet åtgärder fortfarande betraktas som könsneutrala,

6.   uppmanar medlemsstaterna att, mot bakgrund av målet som ställdes upp av Europeiska rådet i Lissabon i mars 2000 om att höja den totala sysselsättningen för kvinnor till 60 procent fram till 2001, a) integrera jämställdhetsperspektivet i sysselsättningspolitiken i enlighet med de tre första pelarna i sysselsättningsriktlinjerna, vid utarbetandet av deras nationella handlingsplan för genomförande av sysselsättningsriktlinjer, b) fastställa bestämda mål och anta bestämmelser för de positiva åtgärderna för att göra arbetsmarknaden mer flexibel, c) införa exakta kvantitativa mål och måldatum för att minska löneklyftorna mellan kvinnor och män, och d) inrätta jämförbara indikatorer och förfaranden för uppföljning och utvärdering av jämställdheten på samtliga sysselsättningsområden,

7.   understryker att förenandet av arbete och familjeansvar är en nödvändig förutsättning för faktisk jämställdhet och gläder sig över de uppmuntrande initiativ som medlemsstaterna har tagit på området i fråga om planering av barnomsorg; anser emellertid att denna fråga inte bara omfattar förbättrad barnomsorg, utan även andra vårdbehövande personer, som äldre, sjuka eller handikappade människor, med tanke på vilka begränsade framsteg som har gjorts,

8.   konstaterar med besvikelse att denna årsrapport knappast går in på vad kommissionen har gjort i anslutning till medlemsstaternas tillämpning av lagstiftningen om likabehandling, och begär att kommissionen skall intensifiera sina ansträngningar på detta område och redogöra för detta i nästa årsrapport om jämställdheten,

9.   betonar att det är nödvändigt att anta innovativa åtgärder och fastställa bestämda mål på gemenskapsnivå och nationell nivå för att dels främja en jämn fördelning mellan kvinnor och män vad gäller förvärvsarbete och hemarbete i det att man fastlägger arbetstider som gör det möjligt att verkligen förena familjeliv med arbete, i synnerhet beträffande arbetstidens uppläggning, genom en översyn av bestämmelserna för föräldraledighet, särskilt för papporna och i fråga om anställbarhet, samt genom omorganisering av allmänna och privata tjänster, dels främja social jämställdhet mellan kvinnor och män genom att göra de sociala och skattemässiga rättigheterna individuella,

10.   noterar med oro att kvinnor som studerar informations- och kommunikationsteknik endast utgör 20 procent av de studerande och att de i allmänhet är starkt underrepresenterade; noterar att kvinnor, eftersom deras tillgång till ny sakkunskap är begränsad, är hindrade att få kvalificerade och välbetalda arbeten på de områden som är kopplade till området för informationsteknik; uppmanar medlemsländerna, i enlighet med de politiska riktlinjer som fastställdes vid Europeiska rådets möte i Nice i december 2000, att underlätta kvinnors tillgång till utbildning och livslångt lärande, särskilt inom den nya tekniken; hävdar mot bakgrund av detta att det är nödvändigt att fastställa nationella mål för deltagandegraden vad gäller all utbildning och yrkesutbildning samt att vidta åtgärder (särskilda sysselsättningsprogram, informationskampanjer, etc.) på nationell, regional och lokal nivå för att locka kvinnor till området för ny teknik,

11.   noterar de framsteg som har gjorts för att upprätta statistik, men anser att ytterligare ansträngningar måste göras, bland annat i fråga om kandidatländerna vid anslutningen och könsspecifik statistik, som kan ge objektiv information för att identifiera skillnader och problem mellan kvinnor och män, och som gör det möjligt att utvärdera integreringen av jämställdhetsperspektivet genom att se vilka effekter olika typer av politik har på kvinnor och män; uppmanar i detta syfte kommissionen att i full utsträckning utnyttja de möjligheter till finansiering som det nya åtgärdsprogrammet för jämställdhet mellan kvinnor och män (2001-2005) erbjuder för att regelbundet upprätta och uppdatera statistik; uppmanar kommissionen att göra allt för att kandidatländerna vid anslutningen skall beviljas adekvat finansiellt och tekniskt stöd för att kunna utveckla sina statistiska metoder och anpassa dem till de som används inom Europeiska unionen,

12.   uppmanar kommissionen att den vid upprättandet av jämförande statistik och tabeller ställer upp länderna utifrån vad de uppnått inom det undersökta området och hur det påverkat jämställdheten, från bästa till sämsta land, i stället för i bokstavsordning eller formellt, i syfte att uppnå bredare sociala återverkningar och ett starkare engagemang i jämställdhetsfrågor från medlemsstaternas sida; föreslår dessutom att möjligheten att utarbeta ett jämställdhetsindex inom EU beaktas och diskuteras,

13.   uppmanar kommissionen, mot bakgrund av att endast 23 procent av företagen i unionen ägs av kvinnor, att på ett direkt sätt ta itu med denna fråga genom att utarbeta en utförlig rapport med exakta och jämförbara uppgifter som underlättar en analys och gör det möjligt att fastställa denna grupps största problem och föreslå möjliga lösningar,

14.   uppmanar kommissionen att utarbeta en utvärderingsrapport om de framsteg som gjorts för att integrera jämställdhetsperspektivet i strukturfonderna mot bakgrund av de nya bestämmelserna för strukturfonderna (2000-2005), vilken gör avlägsnandet av ojämlikhet och främjandet av jämställdhet mellan kvinnor och män till en central princip i gemenskapens politik och åtgärder; uppmanar kommissionen att utarbeta en utvärderingsrapport om de framsteg som gjort för att integrera jämställdhetsperspektivet i strukturfonderna,

15.   påminner om sina resolutioner av den 2 mars 2000[8] och 18 januari 2001[9] och upprepar sin ståndpunkt till förmån för en jämn könsfördelning i beslutsfattandet som en oundgänglig del för att säkerställa att det demokratiska samhället fungerar väl; påminner om att denna fråga tillhör de fem centrala prioriteringarna i den nya ramstrategin för jämställdhet mellan kvinnor och män (2001-2005), vars tillämpningsområde omfattar lika deltagande i såväl det politiska som det ekonomiska och sociala livet,

16.   uppmanar därför kommissionen att lägga fram nyskapande förslag för att uppmuntra staterna att inom sin nationella politik öka balansen mellan kvinnor och män i beslutsfattandet och beklagar att kommissionens rapport inte tar upp de mekanismer som anges i Europaparlamentets resolution av den 18 januari 2001[10], bland annat könskvotering eller vallistor där varannan kandidat är en kvinna,

17.   är oroat över den långsamma utvecklingen i fråga om andelen kvinnor på kvalificerade tjänster och i beslutsprocessen, på det politiska, sociala och ekonomiska området, och påminner med beaktande av situationen i kandidatländerna om nödvändigheten av att utarbeta en global europeisk strategi, som omfattar forskning, utbyte av information och erfarenheter, informationsverksamhet samt åtgärder för att möjliggöra förenandet av arbetsliv och familjeliv för att främja en jämn könsfördelning i offentliga och privata beslutsfattande organ; uppmanar kommissionen att prioritera offentliggörandet och genomförandet av systematisk och jämförbar statistik på området; begär att problematiken kring kvinnors deltagande i beslutsprocessen undersöks inom ramen för anslutningsförhandlingarna,

18.   pekar på risken med att metodiskt likställa våld i hemmet med handeln med kvinnor, eftersom dessa båda problem trots att de har vissa gemensamma inslag (till exempel rättsliga åtgärder, förebyggande, hjälp till och skydd av offren) är mycket olika till sina särdrag och måste tacklas på olika sätt, något som inte tas upp i kommissionens rapport,

19.   anser att EU:s utvidgning för närvarande har hög politisk prioritet och att efterlevnaden av gemenskapens jämställdhetslagstiftning i detta sammanhang är en förutsättning för EU‑medlemskap, i detta sammanhang måste gemenskapspolitiken på jämställdhetsområdet, men även på det social- och sysselsättningspolitiska området användas för att främja kvinnors rättigheter och undanröja all ojämlikhet i ett utvidgat EU oavsett om den är av politisk, ekonomisk eller social karaktär; betonar att respekten för gemenskapslagstiftningen i fråga om likabehandling och jämställdhet för kvinnor och män är ett nödvändigt krav vad gäller utvidgningen,

20.   uppmanar kommissionen att se till att gemenskapens jämställdhetslagstiftning tillämpas effektivt samt att uppmuntra kandidatländerna till att upprätta institutionella och administrativa strukturer för att tillämpa och säkra respekten för rätten till lika möjligheter, särskilt inom det ekonomiska och sociala området,

21.   är oroat över att sexhandeln med kvinnor ökat explosionsartat och att även våldet i hemmen ökar i många länder; uppmanar EU och kandidatländerna att snarast vidta åtgärder för att inrätta lämpliga straffrättsliga påföljder, skapa stöd- och skyddsmekanismer för offren och angripa de strukturella orsakerna, dvs. fattigdom och kvinnors utsatta ställning,

22.   uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.

  • [1] EGT C, ännu ej offentliggjord i EGT.
  • [2] EGT C 178, 22.6.2001, s. 281.
  • [3] EGT C 59, 23.2.2001, s. 258.
  • [4] EGT C 197, 12.7.2001, s. 178.
  • [5] EGT L 17, 19.1.2001, s. 22.
  • [6] CdR 348/2001, antagen 10.9.2001.
  • [7] EGT C ännu ej offentliggjord – resolution A5-0250/2001.
  • [8] EGT C 346, 4.12.2000, s. 82 – Europaparlamentets resolution om kvinnors deltagande i beslutsprocessen.
  • [9] EGT C 262, 18.9.2001, s. 248 – Europaparlamentets resolution om kommissionens rapport till rådet, Europaparlamentet och Ekonomiska och sociala kommittén om genomförandet av rådets rekommendation 96/694 av den 2 december 1996 om en balanserad fördelning mellan kvinnor och män i beslutsprocessen.
  • [10] EGT C 262, 18.9.2001, s. 248.

MOTIVERING

I.   Inledning

Kommissionen utarbetar sedan 1996 årliga jämställdhetsrapporter. Dessa har utan tvivel utgjort en alldeles utmärkt utgångspunkt för att bedöma utvecklingen och de framsteg som gjorts på detta område.

Under de första åren, 1997 och 1998, utarbetade inte parlamentet något skriftligt betänkande, varför man förra året gjorde en utvärdering av de resultat som uppnåtts under såväl 1999 som under de ovannämnda åren.

I kommissionens rapport för 2000 ingår följande delar:

-   gemenskapens ramstrategi för jämställdhet samt det nya programmet (2001–2005),

-   integrering av ett jämställdhetsperspektiv (mainstreaming),

-   jämställdhet på arbetsmarknaden,

-   jämställdhetsperspektivet i gemenskapens politik för mänskliga rättigheter och i de yttre förbindelserna,

-   jämställdhet i samband med utvidgningen,

-   främjande av en jämn könsfördelning i beslutsfattandet samt det nya programmet (2000‑2005).

II.   Gemenskapens ramstrategi för jämställdhet samt det nya programmet (2001‑2005)

Den nya ramstrategin för jämställdhet kännetecknas framför allt av att alla program och initiativ som tidigare behandlats separat och som oftast belastat olika delar av budgeten för första gången omfattas av en enda ramstrategi. Detta har helt klart inneburit ett stort framsteg inom detta område, åtminstone i fråga om tydlighet.

I och med ramstrategin införs åter tanken på att ett jämställdhetsperspektiv skall integreras i all gemenskapspolitik (mainstreaming). Denna ståndpunkt ingick sedan tidigare inom gemenskapens handlingsprogram för jämställdhet (1996–2000) och utgör nu en av nyckelfrågorna i den nya ramstrategin. Parallellt med integreringen av ett jämställdhetsperspektiv kräver den fortsatta bristen på jämställdhet att man vidtar åtgärder som riktar sig specifikt till kvinnor. Ramstrategin har därför från en dubbel utgångspunkt.

Handlingsprogrammet, som har en budget på 50 miljoner euro, ägnas åt insatser för information om samt analys och utvärdering av de politiska åtgärder som påverkar jämställdheten.

III.   Integrering av ett jämställdhetsperspektiv (mainstreaming)

Den s.k. mainstreamingprincipen innebär att unionen förbinder sig att integrera ett jämställdhetsperspektiv i all sin politik, i alla sina lagstiftningsåtgärder och i all sin övriga verksamhet.

Konsekvensanalyser ur ett jämställdhetsperspektiv och könsuppdelad statistik är de främsta verktygen för att integrera jämställdhetsperspektivet och för könsuppdelade analyser. Konsekvensanalyser ur ett jämställdhetsperspektiv har redan börjat användas inom vissa gemenskapspolitiska områden, till exempel det femte ramprogrammet för forskning och humanitärt stöd. Vissa framsteg har dessutom gjorts vad gäller att samla in uppgifter och föra statistik. Mycket återstår dock att göra, och kommissionen borde anstränga sig ännu mer för att även få medlemsstaternas regeringar att införa principen om integrering av ett jämställdhetsperspektiv i all sin nationella politik.

IV.   Jämställdhet på arbetsmarknaden

Europeiska rådet fastställde under sitt möte i Lissabon i mars 2000 nya och ambitiösa mål för att öka sysselsättningsgraden bland kvinnorna. Ett av målen är att sysselsättningsgraden bland kvinnorna skall öka från dagens 53 procent till 60 procent senast 2010. I dagsläget uppnår endast fem av unionens femton medlemsstater detta mål, nämligen Danmark, Finland, Nederländerna, Sverige och Förenade kungariket.

I likhet med tidigare år delades 2000 års riktlinjer för sysselsättningen upp i fyra politikområden eller pelare: jämställdhet, arbetskraftens anställbarhet, stärkande av företagandet och främjande av anpassningsförmågan.

De främsta insatserna inom jämställdhetsarbetet har gjorts inom den första pelaren, pelaren för jämställdhet, trots kravet på att jämställdhetsperspektivet skall integreras även i de andra pelarna. Stora insatser krävs dock fortfarande på detta område, särskilt vad gäller lika lön för lika arbete, eftersom de åtgärder som hittills vidtagits oftast har brustit i konkretion eller byggt på helt frivilliga mål. Även möjligheterna att förena arbete och familjeansvar måste utvecklas mycket mer, särskilt genom att äldreomsorgen byggs ut, eftersom de största ansträngningarna fram till nu har fokuserats på barnomsorgen.

V.   Jämställdhetsperspektivet i gemenskapens politik för mänskliga rättigheter och i de yttre förbindelserna

Främjandet av jämställdheten utgör ett viktigt inslag i Europeiska unionens yttre förbindelser och dess insatser för utvecklingssamarbete, och Europeiska unionens skydd av kvinnors mänskliga rättigheter utgör en del av dess politik för mänskliga rättigheter i tredje länder.

I juni 2000 höll FN:s generalförsamling ett extra möte med titeln ”Kvinnor 2000: jämställdhet, utveckling och fred inför 2000-talet – Peking +5”, under vilket den utvärderade de framsteg som gjorts och diskuterade framtida handlingslinjer. Några månader tidigare hade man inom Europeiska unionen hållit ett möte under vilket man bekräftade unionens åtagande att uppfylla handlingsprogrammets mål. Trots att goda resultat uppnåtts har steget från löfte till handling visat sig vara större än vad man trott och kommissionen erkände i sitt arbetsdokument om gemenskapens genomförande av handlingsplattformen[1] att mycket återstår att göra.

Under 2000 började man också genomföra de förordningar om de mänskliga rättigheterna som antogs 1999[2]. Dessa förordningar utgör den rättsliga grunden för alla insatser för mänskliga rättigheter och demokratisering enligt kapitel B7-70 i gemenskapsbudgeten, om ”Europeiskt initiativ för demokrati och mänskliga rättigheter”. Att främja och skydda kvinnors rättigheter har fastställs som en särskild prioritering i programplaneringsdokumentet för detta europeiska initiativ 2000.

VI.   Jämställdhet i samband med utvidgningen

Europeiska rådet upprepade under sitt möte i Nice i december 2000 utvidgningens historiska vikt och den politiska prioritering som denna process utgör. Huruvida utvidgningen lyckas beror bland annat på kandidatländernas förmåga att anpassa sig till den sociala modellen inom EU och uppfylla sina åtaganden för jämställdhet och lika möjligheter.

I kommissionens strategidokument om utvidgningen presenteras en tidsplan för de närmaste två åren. År 2001 förväntas förhandlingarna om social- och sysselsättningspolitiken preliminärt avslutas med de flesta kandidatländerna. När det gäller lika möjligheter finns det nio direktiv som måste inlemmas i den nationella lagstiftningen. Tjeckiska republiken, Litauen, Ungern och Rumänien är de länder som kommit längst med att införliva gemenskapens jämställdhetslagstiftning. Tillämpandet av gemenskapslagstiftningen inom detta området har även förbättras i och med inrättandet av mer effektiva insatser för arbetsinspektion och, i vissa länder, specifika instanser som exempelvis jämställdhetsombudsmän. Större insatser krävs dock fortfarande för att främja ekonomisk och social jämställdhet i dessa länder.

VII.   Främjande av en jämn könsfördelning i beslutsfattandet samt det nya programmet (2000–2005)

Demokrati är ett av de grundläggande värdena i Europeiska unionen, dess medlemsstater, EES‑länderna och kandidatländerna. Full demokrati kräver att alla medborgare, både kvinnor och män, deltar och på ett balanserat sätt representeras inom ekonomin, beslutsfattandet och det sociala, kulturella och civila livet.

Som det mycket riktigt framgår av kommissionens rapport[3] om genomförandet av rådets rekommendation om en balanserad fördelning mellan kvinnor och män i beslutsprocessen[4] har utvecklingen inom detta område hittills gått alltför långsamt. Å andra sidan finansierade det nya programmet under 2000 flera olika gränsöverskridande program för att främja en balanserad fördelning mellan kvinnor och män i beslutsfattandet.

  • [1] Kommissionens arbetsdokument om Europeiska gemenskapens genomförande av den handlingsplattform som antogs vid FN:s fjärde internationella kvinnokonferens i Peking 1995 (maj 2000).
  • [2] Förordning 975/1999 och förordning 976/1999 – EGT L 120, 8.5.1999, s.1.
  • [3] KOM(2000) 120 av den 7 mars 2000.
  • [4] Rådets rekommendation av den 2 december 1996 om en balanserad fördelning mellan kvinnor och män i beslutsprocessen, EGT L 319, 10.12.1996, s. 11.