BETÄNKANDE om Europeiska unionens roll i arbetet för att främja mänskliga rättigheter och demokratisering i tredje land
(KOM(2001) 252 – C5‑0653/2001 – 2001/2276(COS))
21 mars 2002
Utskottet för utrikesfrågor, mänskliga rättigheter, gemensam säkerhet och försvarspolitik
Föredragande: Rosa M. Díez González
- PROTOKOLLSIDA
- FÖRSLAG TILL RESOLUTION
- MOTIVERING
- YTTRANDE FRÅN UTSKOTTET FÖR MEDBORGERLIGA FRI- OCH RÄTTIGHETER SAMT RÄTTSLIGA OCH INRIKES FRÅGOR
- YTTRANDE FRÅN UTSKOTTET FÖR INDUSTRIFRÅGOR, UTRIKESHANDEL, FORSKNING OCH ENERGI
- YTTRANDE FRÅN UTSKOTTET FÖR UTVECKLING OCH SAMARBETE
- YTTRANDE FRÅN UTSKOTTET FÖR KVINNORS RÄTTIGHETER OCH JÄMSTÄLLDHETSFRÅGOR
PROTOKOLLSIDA
Med en skrivelse av den 10 maj 2001 förelade kommissionen parlamentet sitt meddelande om Europeiska unionens roll i arbetet för att främja mänskliga rättigheter och demokratisering i tredje land (KOM(2001) 252 – 2001/2276(COS)).
Vid plenarsammanträdet den 13 december 2001 tillkännagav talmannen att detta meddelande hänvisats till utskottet för utrikesfrågor, mänskliga rättigheter, gemensam säkerhet och försvarspolitik, som utsetts till ansvarigt utskott, och till budgetutskottet, utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor, utskottet för industrifrågor, utrikeshandel, forskning och energi, utskottet för utveckling och samarbete samt utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhetsfrågor, som utsetts till rådgivande utskott (C5‑0653/2001).
Vid utskottssammanträdet den 28 maj 2001 hade utskottet för utrikesfrågor, mänskliga rättigheter, gemensam säkerhet och försvarspolitik utsett Rosa M. Díez González till föredragande.
Vid utskottssammanträdena den 19 februari och 19-20 mars 2002 behandlade utskottet kommissionens meddelande och förslaget till betänkande.
Vid det sistnämnda sammanträdet godkände utskottet förslaget till resolution med 48 röster för och 3 nedlagda röster.
Följande var närvarande vid omröstningen: Baroness Nicholson of Winterbourne (ordförande för sammanträdet), Geoffrey Van Orden och Christos Zacharakis (vice ordförande), Rosa M. Díez González (föredragande), Ole Andreasen, Alexandros Baltas, André Brie, Gunilla Carlsson, Carlos Carnero González (suppleant för de Glyn Ford), Gérard Caudron (suppleant för Klaus Hänsch), Alejandro Cercas (suppleant för Magdalene Hoff i enlighet med artikel 153.2 i arbetsordningen), John Walls Cushnahan, Véronique De Keyser, Pere Esteve, Francesco Fiori (suppleant för David Sumberg i enlighet med artikel 153.2 i arbetsordningen), Hélène Flautre (suppleant för Reinhold Messner), Pernille Frahm (suppleant för Efstratios Korakas), Per Gahrton, Gerardo Galeote Quecedo, Alfred Gomolka, Jorge Salvador Hernández Mollar (suppleant för Michael Gahler), Ulpu Iivari (suppleant för Linda McAvan), Giorgos Katiforis (suppleant för Sami Naïr), Joost Lagendijk, Catherine Lalumière, Jules Maaten (suppleant för Bob van den Bos), Cecilia Malmström, Pedro Marset Campos, Hugues Martin, Hans Modrow (suppleant för Luigi Vinci), Pasqualina Napoletano, Raimon Obiols i Germà, Arie M. Oostlander, Reino Paasilinna (suppleant för Mário Soares), Jacques F. Poos, María Rodríguez Ramos (suppleant för Emilio Menéndez del Valle i enlighet med artikel 153.2 i arbetsordningen), Lennart Sacrédeus (suppleant för Jas Gawronski), Jannis Sakellariou, José Ignacio Salafranca Sánchez-Neyra, Amalia Sartori, Jürgen Schröder, Ioannis Souladakis, Ursula Stenzel, The Earl of Stockton (suppleant för Alain Lamassoure), Ilkka Suominen, Hannes Swoboda, Charles Tannock, Antonios Trakatellis (suppleant för Armin Laschet), Demetrio Volcic, Karl von Wogau och Matti Wuori.
Yttrandena från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor, utskottet för industrifrågor, utrikeshandel, forskning och energi, utskottet för utveckling och samarbete samt utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhetsfrågor återges i detta betänkande. Budgetutskottet beslutade den 21 november 2001 att inte avge något yttrande.
Betänkandet ingavs den 21 mars 2002.
FÖRSLAG TILL RESOLUTION
Europaparlamentets resolution om ”Europeiska unionens roll i arbetet för att främja mänskliga rättigheter och demokratisering i tredje land” (KOM(2001) 252 – SEK(2001) 801 – SEK(2001) 891 - C5‑0653/2001 – 2001/2276(COS))
Europaparlamentet utfärdar denna resolution
- med beaktande av kommissionens meddelande om Europeiska unionens roll i arbetet för att främja mänskliga rättigheter och demokratisering i tredje land (KOM(2001) 252 – C5‑0653/2001),
- med beaktande av kommissionens rapport om genomförandet av det europeiska initiativet för demokrati och mänskliga rättigheter år 2000 (SEK(2001) 801),
- med beaktande av kommissionens arbetsdokument om mänskliga rättigheter och demokrati år 2001 (SEK(2001) 891),
- med beaktande av artiklarna 3, 6, 11 och 19 i Fördraget om Europeiska unionen och artiklarna 177, 300 och 310 i Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen,
- med beaktande av den allmänna deklarationen om de mänskliga rättigheterna, den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter, i synnerhet artikel 19 i denna, och dess fakultativa protokoll, samt av den internationella konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter,
- med beaktande av konventionen om avskaffande av diskriminering av kvinnor (1979) och konventionen om barnets rättigheter (1989),
- med beaktande av stadgarna för Sacharovpriset för tankefrihet som Europaparlamentet årligen utdelar,
- med beaktande av stadgan om de grundläggande rättigheterna som Europeiska rådet proklamerade vid sitt möte i Nice i december 2000, och inte minst med beaktande av de ”nya” grundläggande rättigheter som fastställs i stadgan, vilka uppenbart måste ägnas särskild uppmärksamhet av EU självt,
- med beaktande av Europeiska unionens förklaring av den 10 december 1998 (Wien) med anledning av 50-årsdagen av den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna,
- med beaktande av slutsatserna från rådet (allmänna frågor) av den 25 juni 2001 om Europeiska unionens roll i arbetet för att främja mänskliga rättigheter och demokrati i tredje land,
- med beaktande av sin resolution av den 20 september 1996 om meddelandet från kommissionen om införande av demokratiska principer och mänskliga rättigheter i avtal som ingås mellan gemenskapen och tredje land (KOM(95) 216 – C4-0197/1995)[1],
- med beaktande av sina tidigare resolutioner om de mänskliga rättigheterna i världen, antagna den 5 juli 2001, 16 mars 2000, 17 december 1998, 12 december 1996, 26 april 1995, 12 mars 1993, 12 september 1991, 18 januari 1989, 12 mars 1987, 22 oktober 1985, 22 maj 1984 och 17 maj 1983[2],
- med beaktande av sin resolution av den 1 mars 2001 om kommissionens meddelande till rådet och Europaparlamentet om Europeiska gemenskapens utvecklingspolitik (KOM(2000) 212 - C5-0264/2000)[3],
- med beaktande av sin resolution av den 5 september 2000 om den gemensamma EU‑diplomatin[4] och kommissionens meddelande om utveckling av tjänsten för yttre representation (KOM(2000) 456),
- med beaktande av sin resolution av den 26 oktober 2000 om användning av budgetposterna för mänskliga rättigheter och demokratisering i samband med kampanjer för ett moratorium för dödsstraffet[5],
- med beaktande av de konventioner som utarbetats inom Internationella Arbetsorganisationen (ILO),
- med beaktande av Revisionsrättens särskilda rapport (nr 12/2000) om kommissionens förvaltning av Europeiska unionens stöd till utveckling av mänskliga rättigheter och demokrati i tredje land[6],
- med beaktande av resultaten av den 57:e sammanträdesperioden för FN:s kommission för mänskliga rättigheter,
- med beaktande av artikel 47.1 i arbetsordningen,
- med beaktande av betänkandet från utskottet för utrikesfrågor, mänskliga rättigheter, gemensam säkerhet och försvarspolitik och yttrandena från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor, utskottet för industrifrågor, utrikeshandel, forskning och energi, utskottet för utveckling och samarbete samt utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhetsfrågor, (A5‑0084/2002), och av följande skäl:
A. Ett av Europeiska unionens grundläggande mål måste vara att försvara de mänskliga rättigheternas ställning som universella och odelbara mänskliga rättigheter – civila, politiska, ekonomiska, sociala och kulturella – såsom förklarades vid världskonferensen i Wien 1993 om de mänskliga rättigheterna.
B. Kvinnors och flickors rättigheter är en oförytterlig, nödvändig och odelbar del av de universella mänskliga rättigheterna, vilket fastställdes i Pekingdeklarationen och handlingsprogrammet 1995.
C. EU:s framträdande roll när det gäller områden som ekonomi, handel , politik, diplomati och utvecklingsstöd medför att gemenskapen har mycket stora möjligheter till moraliskt och politiskt inflytande, vilket unionen bör utnyttja förbehållslöst för att sprida och öka graden av demokratisering och stärka respekten för de mänskliga rättigheterna hos sina partner.
D. Fattigdomsbekämpningen och utvecklingssamarbetet är nödvändiga för försvaret av de mänskliga rättigheterna och demokratiseringen, eftersom de gynnar de politiska, sociala och ekonomiska förutsättningar som krävs för att säkra fred och stabilitet, och gör att alla människor kan leva under värdiga förhållanden.
E. Även i många av de tidigare europeiska kolonierna har det förekommit att man, ofta på grund av det bestående inflytandet från kolonialmakterna, inte ägnat särskilt stor uppmärksamhet eller till och med omintetgjort de mänskliga rättigheterna, principerna om goda styrelseformer och erkännandet av det civila samhällets roll.
F. Hittills har emellertid medlemsstaterna inte tagit upp detta faktum i någon objektiv analys av orsakerna till sådana avvikelser i enskilda tredje länder, och ingår därmed tyvärr inte i någon följdriktig politik för att främja demokrati och de mänskliga rättigheterna.
G. Cotonouavtalet som undertecknades med AVS-länderna i juni 2000 har kompletterat den demokratiklausul som Europeiska gemenskapen sedan 1992 skriver in i alla sina avtal med tredje land som en väsentlig del av avtalen. Demokratiklausulen baseras nu på respekt för de mänskliga rättigheterna, demokratins principer och rättsstatsprincipen samt ett gott styrelseskick eller god förvaltning av offentliga ärenden.
H. EU bör spela en nyckelroll i det aktiva försvarandet av de mänskliga rättigheterna och demokratiseringsprocessen i tredje länder, och genom sitt agerande utåt främja och stödja dessa rättigheter, samt reagera snabbt och effektivt om de ignoreras eller allvarligt och vid upprepade tillfällen kränks.
I. Fattigdomsminskningen som är det främsta målet för gemenskapens nya utvecklingspolitik kan endast åstadkommas om det i de berörda länderna finns en fungerande deltagardemokrati och ansvarstagande, icke korrumperade regeringar.
J. Genom sin politik när det gäller de mänskliga rättigheterna och demokratiseringen kan EU bidra på ett avgörande sätt när det gäller att undanröja alla de faktorer som utestänger stora grupper från den pågående globaliseringsprocessen, och styra utvecklingen på ett sådant sätt att även de mest missgynnade grupperna i samhället och de allra fattigaste länderna införlivas i och kan dra nytta av alla de effekter av denna process som främjar mänsklig utveckling.
K. Respekten för de sociala rättigheterna och de arbetsrättsliga bestämmelserna främjar en hållbar och rättvis social utveckling.
L. En dialog på lång sikt om demokratisering och mänskliga rättigheter utgör även en viktig faktor när det gäller EU:s strategi för konfliktförebyggande verksamhet.
M. Den uppförandekod som har lagts fram och som avser unionens förbindelser med andra länder när det gäller frågor om de mänskliga rättigheterna, skall inte betraktas som någon tvångsåtgärd, utan som en samling positiva åtgärder som inte längre kan uppskjutas, såsom det gemensamma stödet för demokratin och de mänskliga rättigheterna. Om parterna undertecknar, ratificerar och tillämpar de internationella instrumenten för de mänskliga rättigheterna kan kommande, på varandra följande kriser förhindras.
1. Parlamentet välkomnar kommissionens ovannämnda meddelande, och anser att meddelandet innehåller viktiga förslag och anvisningar avseende EU:s roll i främjandet av de mänskliga rättigheterna och demokratiseringen i tredje länder som är unionens partner,
2. stöder särskilt kommissionens förslag om att systematiskt införliva de mänskliga rättigheterna i en öppen politisk dialog med tredje land så att demokratiklausulerna i EU:s associerings- och handelsavtal får ett reellt innehåll, och om att införliva främjandet av de mänskliga rättigheterna och demokrati i programmen för externt bistånd,
3. beklagar frånvaron av konkreta förslag för att uppnå större konsekvens när det gäller gemenskapsinstitutionernas arbete och därigenom upphäva rådets så gott som totala dominans på detta område, vilken kommer till uttryck i att det ofta krävs enhällighet för att fatta beslut, och ser gärna att konventet om Europas framtid lägger fram konkreta förslag i denna riktning,
4. begär att kraven i fråga om demokratisering och respekt för och skyddande av de mänskliga rättigheterna i de tredje länder som har partnerskapsavtal med EU, utan undantag skall få företräde framför EU:s och de enskilda medlemsstaternas egna legitima ekonomiska, kommersiella och övriga intressen,
5. begär ett aktivt och frikostigt bruk av de klausuler om ”incitament på det sociala området”. ”incitament på miljöområdet” och ”narkotikabekämpning” som ingår i Allmänna preferenssystemet för perioden 2002-2004, vilka föreskriver att ytterligare preferenser kan tillerkännas länder som iakttar ILO:s normer samt gällande folkrättsliga regler på miljöområdet och i fråga om bekämpning av produktion av och handel med narkotika,
6. beklagar EU-medlemsstaternas vanligt förekommande oförmåga att inta en gemensam ståndpunkt då Förenta nationernas kommission för mänskliga rättigheter håller sitt årliga sammanträde i Genève, vilket grumlar bilden av EU och undergräver utvecklingen av dess utrikespolitik,
7. begär att varje tredje land som avser att ha politiska, ekonomiska, handelsmässiga eller andra relationer med Europeiska unionen skall underteckna, ratificera och otvetydigt tillämpa de grundläggande texterna i fråga om mänskliga rättigheter, inbegripet i synnerhet Romstadgan som inrättar den internationella brottmålsdomstolen,
8. föreslår att en interinstitutionell uppförandekod skall utarbetas för att uppnå större konsekvens och rättvisa i unionens externa åtgärder i fråga om demokratisering och mänskliga rättigheter; menar att denna kod bör reglera relationerna mellan unionen och de mer än 120 stater som för närvarande omfattas av demokratiklausulen, som en väsentlig del av de avtal av varje slag som förenar unionen med tredje land,
Faktorer som skall ingå i den interinstitutionella uppförandekoden för EU:s externa relationer vad beträffar mänskliga rättigheter
9. begär därför att kommissionen utarbetar ett preliminärt förslag till uppförandekod som rådet och Europaparlamentet sedan skall fatta ett beslut om, och att den därvid tar hänsyn till följande faktorer:
- a)alla politiska, ekonomiska och handelsmässiga relationer mellan Europeiska unionen och tredje land som av Förenta nationerna har erkänts stödja eller skydda terrorism skall upphävas omedelbart på grund av åsidosättande av demokratiklausulen; undantag bör endast göras för humanitära åtgärder samt för sådana politiska relationer som uteslutande upprätthålls i syfte att ändra den kränkande statens politik,
- b)avskaffandet av dödsstraffet och iakttagande av det universella moratoriet för avrättningar utgör en grundläggande del av relationerna mellan Europeiska unionen och tredje land, vilket innebär att om ett tredje land tillämpar dödsstraff, skall ett oeftergivligt villkor för att ingå eller bibehålla någon som helst form av avtal med sagda stat vara att dödsstraffet avskaffas eller att ett universellt moratorium införs som en tydlig indikation om EU:s ståndpunkt,
- c)inget tredje land skall kunna anslutas till Europeiska unionen utan att vid datumet för anslutningen ha undertecknat och ratificerat samtliga fördrag och grundläggande konventioner i fråga om mänskliga rättigheter, som har undertecknats och ratificerats av samtliga unionens medlemsstater vid sagda datum,
- d)varje tredje land som önskar ingå något som helst slag av associeringsavtal med Europeiska unionen bör också, vid datum för avtalets ingående, ha undertecknat och ratificerat eller anslutit sig till de fördrag och grundläggande konventioner som rör mänskliga rättigheter; sagda land bör även intyga att det i praktiken tillämpar reglerna om mänskliga rättigheter på ett tillfredsställande sätt och inte kan anses ansvarigt för att allvarligt och ihållande åsidosätta dessa, varvid de indikatorer som skall användas är relevanta rapporter från FN (inklusive resolutioner från kommissionen för de mänskliga rättigheterna, rapporter av särskilda föredragande och beslut av de organ som skall övervaka att de viktigaste konventionerna följs), den årliga rapport som skall utarbetas av den EU-byrå för mänskliga rättigheter som föreslås i detta betänkande, beslut av behöriga rättsinstanser såsom den europeiska, interamerikanska eller afrikanska tribunalen för mänskliga rättigheter och rapporter utarbetade av de viktigaste icke-statliga organisationerna på området,
- e)varje tredje land som avser att ingå något som helst slag av samarbetsavtal med Europeiska unionen eller något annat avtal än tidigare ingångna avtal bör visa sig vara berett att, vid datum för avtalets ingående, underteckna och ratificera eller ansluta sig till de fördrag och grundläggande konventioner som rör mänskliga rättigheter och inte kunna anses ansvarigt för att allvarligt och ihållande åsidosätta de mänskliga rättigheterna, samt vara redo att stegvis och bestämt förbättra tillämpningen och de faktiska garantierna för dessa rättigheter, vilket kommer att prövas med utgångspunkt i ovannämnda indikatorer,
- f)om de mänskliga rättigheterna åsidosätts i enstaka fall, vilket skall kontrolleras med utgångspunkt i ovannämnda indikatorer, skall de åtgärder unionen vidtar kunna omfatta upphävande av avtal som EU och dess medlemsstater ingått med berört tredje land, upphävande av kontakter på hög nivå och ändring av samarbetsprogram, varvid nya projekt kan skjutas på framtiden eller förändras genom att andra kanaler används för att ge stödet,
- g)varje tredje land som har ingått eller önskar ingå något som helst slag av avtal med Europeiska unionen skall likaså iaktta de fördrag och grundläggande konventioner om internationell humanitär rätt som har undertecknats och ratificerats av samtliga unionens medlemsstater,
- h)tillämpningen av demokratiklausulen skall inte i något fall påverka beviljandet av humanitärt bistånd till tredje land, oavsett vilka relationer landet har till Europeiska unionen; biståndet bör helst fördelas genom FN-kontor, icke-statliga organisationer eller andra organisationer från det civila samhället i landet ifråga, i stället för genom regeringskanaler,
- i)om det är nödvändigt bör förfarandet för att upphäva avtalen, med vederbörliga ändringar, vara detsamma som det som föreskrivs i artikel 7 i EU-fördraget för att bestraffa allvarliga och ihållande åsidosättanden av de mänskliga rättigheterna i någon av Europeiska unionens medlemsstater, såsom denna artikel förstärkts genom Nicefördraget, i vilket föreskrivs att den åsidosättande staten skall höras; vid detta förfarande skall Europaparlamentet enligt bestämmelserna i Nicefördraget med enkel majoritet kunna föreslå rådet att ett avtal skall hävas med hänvisning till demokratiklausulen,
- j)denna uppförandekod bör även tillämpas vid en eventuell översyn av samtliga avtal som Europeiska unionen undertecknat med tredje land,
10. anser att då unionen utvärderar de framsteg som de olika partnerländerna har gjort i fråga om demokratisering och mänskliga rättigheter bör syftet vara att inte bara uppnå ett konsekvent perspektiv mellan länder och regioner utan framför allt att undvika orättvisa resultat, förolämpande jämförelser och användande av olika måttstockar för länderna i fråga,
11. betonar att denna uppförandekod inte bör fokusera på de delar av människorättsklausulerna som avser straff eller upphävanden, utan i stället i huvudsak bör grunda sig på ömsesidig respekt mellan avtalsparterna i förbindelserna mellan EU och tredje land; anser att uppförandekoden därför bör omfatta alla typer av positiva incitament, inbegripet omfattande samarbetsprogram, för att förbättra respekten för de mänskliga rättigheterna på alla nivåer,
12. samtycker till fokuseringen på humanitär hjälp som grundar sig på de mänskliga rättigheterna, mot bakgrund av den betydelse denna fokusering kan få i samband med konfliktförebyggande åtgärder i de fall där den humanitära krisen har uppkommit genom en våldsbetonad konflikt,
13. uppmanar kommissionen att säkerställa att respekten för kvinnors rättigheter som en del av de mänskliga rättigheterna inbegrips som ett nyckelelement i samtliga gemenskapsprogram och som ett kriterium för yttre förbindelser med tredje land, bland annat handels- och samarbetsavtal,
14. begär att kommissionen i alla yttre förbindelser med tredje land som inbegriper finansiellt stöd, dvs. även i samband med handelsavtal, samarbetsavtal och utvecklingsbistånd, uttryckligen skall ställa krav på att det berörda landet avskaffar och straffbelägger de värsta formerna av våld mot kvinnor, exempelvis könsstympning, stening, offentlig bestraffning, tortyr och våldtäkt i samband med krig; begär att kommissionen systematiskt kontrollerar huruvida dessa villkor verkligen uppfylls och lägger fram rapporter om detta,
15. uppmanar kommissionen att samarbeta med andra internationella organ, såsom FN:s kvinnofond och Världsbanken, för att se till att jämställdhetsfrågorna integreras i de beslut som fattas i integreringsfrågor,
16. påminner om sitt stöd för ett inrättande av rättvisa, sociala normer när det gäller ekonomisk verksamhet och om sitt åtagande i fråga om att delta i insatser för att bekämpa exploatering av arbetskraft i hela världen; betonar att WTO och ILO har en mycket viktig funktion att fylla på området och att WTO och ILO verkligen behöver genomföra ett gemensamt arbetsprogram,
17. betonar den betydelse program som Meda och Tacis har när det gäller att främja mänskliga rättigheterna och demokratiseringen i särskilt känsliga områden av världen,
18. uppmanar kommissionen att intensifiera sina ansträngningar för att så snart som möjligt anta en kortfattad grönbok om företagens sociala ansvar,
19. uppmanar kommissionen att precisera genom vilka metoder man skall se till att de etiska regler för företag som utarbetas av internationella organisationer, exempelvis FN, ILO och OECD, verkligen respekteras,
20. uppmuntrar kommissionen att vid sina delegationer i tredje land inrätta nationella kontaktpunkter för övervakning av OECD:s riktlinjer för multinationella företag från juni 2000, liknande de nationella kontaktpunkterna i samtliga medlemsstater,
21. erinrar om att artikel 13 i EG-fördraget ålägger Europeiska unionen att bekämpa diskriminering på grund av kön, ras eller etniskt ursprung, religion eller övertygelse, funktionshinder, ålder eller sexuell läggning; anser att denna skyldighet måste införlivas med EU:s politik inte endast i teorin utan även i praktiken, när det gäller såväl befintliga och blivande handelspartner som i förhandlingarna med kandidatländerna beträffande uppfyllandet av Köpenhamnskriterierna,
Några förslag av institutionell karaktär
22. anser det absolut nödvändigt att så snart som möjligt göra den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken till en gemenskapsfråga, eftersom det är det enda sättet att skapa verklig enhetlighet i EU:s åtgärder på detta område och ta itu med den nuvarande situationen där de olika institutionerna, i synnerhet rådet, såväl geografiskt som ämnesmässigt måste behandla dessa ärenden olika, ibland på gemenskapsnivå, ibland på mellanstatlig nivå (GUSP),
23. uppmanar konventet om Europas framtid att påbörja alla de institutionella reformer som behövs för att, i enlighet med denna resolution, förstärka EU:s roll för främjandet av mänskliga rättigheter och demokratiska principer genom den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken,
24. föreslår att nästa parlament efter valet 2004 skall inrätta ett utskott för mänskliga rättigheter med befogenhet avseende frågor som rör mänskliga rättigheter, demokratisering i tredje land samt relationer med de internationella organisationer som arbetar på området för mänskliga rättigheter,
25. stöder inrättandet av en EU-byrå för mänskliga rättigheter och demokrati, såsom föreslogs i slutsatserna från Europeiska rådets möte i Köln,
26. anser att denna byrå bör ha hand om information och rådgivning, i enlighet med den särskilda expertgruppens förslag, samt i synnerhet utarbeta en global översikt över situationen för de mänskliga rättigheterna i varje enskilt land, vilken gemenskapsinstitutionerna särskilt skall beakta då de utarbetar och genomför sin politik,
27. anser att EU-byrån för mänskliga rättigheter och demokrati även skall ha i uppgift att utifrån denna uppförandekod årligen utarbeta en rapport om alla samarbets- och associeringsavtal mellan Europeiska unionen och tredje land,
28. anser att EU-byrån för mänskliga rättigheter och demokrati även skulle kunna utvärdera de icke strukturella åtgärderna, mot bakgrund av de sistnämndas stora betydelse för försoningsprocessen efter en väpnad konflikt, vid införlivandet av de mänskliga rättigheterna och demokratin i EU:s biståndsprogram,
29. menar att kommissionen före undertecknandet av ett avtal om anslutning, associering eller samarbete mellan EU och ett tredje land, skall utarbeta en rapport om situationen för demokratins principer och de mänskliga rättigheterna i landet ifråga, och rekommendera huruvida de pågående förhandlingarna skall fullföljas eller ej; anser att rådet och Europaparlamentet skall yttra sig om rekommendationen, och att det skall krävas att båda institutionerna ställer sig positiva för att avtalet skall skrivas under,
30. begär att man inom ramen för den politiska dialogen och diskussion om de olika ländernas strategidokument betonar nödvändigheten av att garantera att alla får tillgång till utbildning, samt anser att en utbildning tillgänglig för alla bör anses som en tematisk prioritering, eftersom tillgång till utbildning är en av de viktigaste grundläggande rättigheterna,
31. begär att de rapporter som utarbetas i detta ämne av kommissionens externa delegationer även skall översändas punktligt till Europaparlamentet,
32. anser att konfliktsituationer leder till allvarliga kränkningar av de mänskliga rättigheterna och menar därför att en utbildning för fred som en del av de fredsskapande och fredsbevarande åtgärderna bör utgöra en prioritet för det europeiska initiativet för demokratin och de mänskliga rättigheterna när det gäller att förebygga konflikter,
33. anser att det civila samhället måste bidra till att formulera och genomföra EU:s politik på dessa områden och stöder de forum för återkommande debatter om de mänskliga rättigheterna som anordnas i samverkan med ordförandeskapet och med deltagande av gemenskapsinstitutionerna, samt representanter från universitet och högskolor och icke-statliga organisationer,
34. uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.
- [1] EGT C 320, 28.10.1996, s. 261.
- [2] EGT C 377, 29.12.2000, s. 336; EGT C 98, 9.4.1999, s. 267 och s. 270; EGTC 20, 20.1.1997, s. 94; EGT C 126, 22.5.1995, s. 15; EGT C 115, 26.4.1993, s. 214; EGT C 267, 14.10.1991, s. 165; EGT C 47, 27.02.1989, s. 61; EGT C 99, 13.4.1987, s. 157; EGT C 343, 31.12.1985, s. 29; EGT C 172, 2.7.1984, s. 36; EGT C 161, 10.6.1983, s. 58.
- [3] EGT C 277, 1.10.2001, s. 130.
- [4] EGT C 135, 7.5.2001, s. 69.
- [5] EGT C 197, 12.7.2001, s. 395.
- [6] EGT C 230, 10.8.2000, s. 1.
MOTIVERING
I. INLEDNING
I teorin finns det inga väsentliga skillnader mellan unionens institutioner i fråga om inställningen till utvecklingen och konsolideringen av demokratin, respekten för de mänskliga rättigheterna och skyddet av dessa, de grundläggande friheterna och rättsstaten samt kampen mot fattigdomen, vilka är grundläggande mål för unionen och GUSP såsom fastslås i artikel 11.1 i EU‑fördraget. Skillnader mellan unionens institutioner och deras ansvar uppstår däremot då det är dags att gå från retorik till konkret handlande. I de flesta fall kan man faktiskt säga att rådet – och ofta även kommissionen – tenderar att se genom fingrarna med konstaterade åsidosättanden och att kraven på demokrati hos våra partnerländer alltför ofta kommer långt efter de ekonomiska och handelsmässiga intressen som såväl unionen som sådan som de enskilda medlemsstaterna har. Detta framgår tydligt av exempelvis den overksamhet med vilken rådet och kommissionen i allmänhet bemöter de många åsidosättanden av de mänskliga rättigheterna som många av unionens politiska och ekonomiska partnerländer gör sig skyldiga till och som parlamentet upprepade gånger påtalat och som den förteckning som bifogats Wuori‑betänkandet (A5‑0193/2001) utgör en god illustration av.
I detta sammanhang är syftet med detta betänkande inte att återigen upprepa unionens mer än välkända hållning på området, utan att försöka lägga fram konkreta handlingsförslag, såväl för förhandlingarna av varje slag mellan Europeiska unionen och tredje land (baserade på kravet på demokratiklausul) som i fråga om ett eventuellt upphävande (som även bör knytas till strikta och icke‑diskriminerande villkor som undviker nuvarande dubbla måttstockar). Därför föreslås en dekalog eller uppförandekod som omfattar ett antal uppföranderegler som syftar till att styra EU:s institutioners handlande på detta område för att ge dess externa agerande verklig konsekvens och rättvisa.
II. FATTIGDOM FÖRHINDRAR DEMOKRATISERING OCH MÄNSKLIGA RÄTTIGHETER
Att de fattigaste länderna och folken, som omfattar 80 procent av världens befolkning, tillåts bli ännu fattigare utgör en av de största riskerna för unionens interna och externa säkerhet. Det finns i själva verket ingen mänsklig kraft eller spärr som kan begränsa den tilltagande desperationen hos enorma lager av världens befolkning som dväljs i okunskap och absolut elände: detta är dessutom den idealiska grogrunden för terrorism av varje slag, för oeftergivlig fanatism och auktoritära och diktatoriska styrelseskick. Även utan att ta hänsyn till skäl som är strikt grundade på solidaritet, rättvisa och moralisk skadeståndsskyldighet, vilka tillkommer unionen, bör dess egna och dess medlemsstaters egoistiska intressen råda medlemsstaterna att göra bekämpningen av okunskap och fattigdom till en av unionens utrikespolitiks grundläggande geopolitiska målsättningar. Alternativet är i praktiken att se en ökning av antalet konflikter i mer eller mindre närliggande områden, konflikter som kommer att bli ständigt mer okontrollerbara, storskaliga och utkämpade med ständigt mer dödsbringande och spridda vapen. Det nyligen inträffade exempel som utgörs av händelserna i New York och Washington utgör bara det sista beviset på att så är fallet. Världen är inte längre vad den var; i själva verket har uppfattningen av världen ändrats, så att unionens utrikespolitik måste beakta detta nya faktum, som har nya konsekvenser som i hög grad går utöver den välkända mekanismen med militära eller säkerhetspolitiska lösningar som på sin tid kanske var effektiva men som aldrig mer kommer att vara verkningsfulla för att bemöta de stora konflikter som måste orsakas av den explosiva blandning som utgörs av ett stort antal fattiga folk och länder, som är försjunkna i okunskap och desperation, och korrupta och diktatoriska regeringar.
I praktiska ordalag är ett bra sätt att motverka dessa risker att, för det första, verkligen satsa på demokratins, de mänskliga rättigheternas och rättsstatens framtid i alla de många partnerländer som världens största handelsmakt, Europeiska unionen, har. Även om det är riktigt att demokratin i stora drag förefaller fortsätta utbreda sig – åtminstone i formellt hänseende – över världen är det även säkert att om de demokratiska institutionerna i samtliga dessa unionens partnerländer inte förmår möta rättvisa lösningar som gynnar befolkningens flertal och löser de stora sociala problem som präglar de flesta länderna och samhällena, kan det befaras att det i många av dessa kommer att ske en återgång till en djupt rotad tradition av auktoritärt styrelseskick. Sammanfattningsvis fortsätter den klassiska frågan om hur mycket fattigdom demokratin kan tolerera att gälla och det ligger i EU:s intresse att besvara den. Därför anser föredraganden att det är oundgängligt att föreskriva nya initiativ och generösa samarbetsprogram som kan säkerställa att samtliga stater och institutioner kan stärkas i rättssäkerheten och bidra på ett avgörande sätt till att samordna den offentliga och den privata sektorns samt det civila samhällets ansträngningar för att försvara demokratin. Rent konkret föreslås att med unionens utrikespolitik verkligen integrera främjandet av demokratin, de mänskliga rättigheterna och rättsstaten, på grundval av följande principer:
- ∙Varje form av avtal mellan unionen och dess partner måste omvandlas till en verklig och kontrollerbar plattform för att främja respekten för de mänskliga rättigheterna och de demokratiska principerna i samtliga berörda länder.
- ∙Varje stat som åsidosätter eller inte åtar sig att stödja och tillämpa någondera skall uteslutas från alla toppmöten, sammanträden och stödprogram och avtal av varje form mellan staten i fråga och EU skall hävas.
- ∙Alla ingångna avtal, oavsett slag, skall omfatta inte bara den så kallade demokratiklausulen till skydd för de mänskliga rättigheterna, utan även ett förfarande för att häva avtalet om klausulen åsidosätts.
III. TERRORISMEN KAN FRYSA UTVECKLINGEN AV DE MÄNSKLIGA RÄTTIGHETERNA OCH DEMOKRATISERINGEN I TREDJE LAND
Händelserna den 11 september 2001 har utgjort en vändpunkt i fråga om hur terrorismen skall bedömas och behandlas. Medvetet om detta, uttalade Europaparlamentet kategoriskt i sin resolution av den 25 oktober 2001 om de framsteg som gjorts i tillämpningen av GUSP att bekämpningen av terrorism måste utgöra en central del av den europeiska utrikespolitiken, och att denna innehåller såväl externa som interna säkerhetsaspekter. Enligt Europaparlamentet är den internationella brottmålsdomstolen den mest lämpade institutionen för att döma dem som begår terroristbrott eller står bakom sådana. Det perspektiv som måste intas kan emellertid inte vara uteslutande och i än mindre grad eurocentriskt. Tvärtom, det är nödvändigt att arbeta i nära förbindelse med andra avgörande aktörer på den internationella scenen, till att börja med Förenta staterna. FN och dess säkerhetsråd utgör den idealiska ramen för en omfattande och världsomspännande allians mot terrorismen. Föredraganden anser att det av det föregående framgår att varje tredje land som önskar bibehålla politiska, ekonomiska, handelsmässiga eller andra relationer med Europeiska unionen måste vara berett att underteckna, ratificera samt otvetydigt och förbehållslöst tillämpa de grundläggande texter som finns i fråga om mänskliga rättigheter, såväl på det multilaterala som regionala planet, inbegripet i synnerhet konventionen om den internationella brottmålsdomstolen. Att tillåta ett annat handlande skulle leda till en känsla av permissivitet och oansvarighet, som förr eller senare skulle skada unionens trovärdighet i yttersta grad, och erfarenheten visar att det dessutom klart och tydligt bidrar till att nära känslan av bitterhet, desperation och orättvisa bland folk och personer som står bakom många terroristbrott. Med andra ord, det finns aldrig några skäl för terrorismen, som aldrig är aldrig berättigad, men för att öka i omfattning använder den sig av förevändningar som det vore rena självmordet att bortse från. Europeiska unionen måste påverka vissa av dessa i mycket större utsträckning genom ett intelligent bruk av de instrument den förfogar över på det utrikespolitiska planet i vid bemärkelse. Ett ögonkast på den rådande situationen i Mellanöstern – där de flesta aktörer som är direkt inblandade i konflikten och deras grannar säkerligen förhandlar om eller redan är parter till Europa-Medelhavsavtal med EU, i ett område där unionen dessutom är den störste givaren av utvecklingsbistånd – räcker för att se att så är fallet.
IV. EN RATIONELL ANVÄNDNING AV EU:S PÅTRYCKNINGSMEDEL
För att föra fram sina målsättningar i fråga om mänskliga rättigheter och demokratisering i samtliga sina externa relationer, förfogar EU över ett stort antal instrument som för närvarande i stora drag lider av en skriande brist på beslutsam och konsekvent tillämpning. Bland dessa är vissa av diplomatisk eller utrikespolitisk art och används oftare, exempelvis ärenden och interventioner i FN:s fora, parlamentarisk diplomati eller sanktioner. Däremot är många andra av olika slag, men har i allmänhet som gemensamt kännetecken att de ofta inte är tillräckligt använda, exempelvis gemenskapsinstrument i fråga om miljö, handel, informationssamhälle eller invandring.
Andra av dessa medel är knutna till det ekonomiska samarbetet. I praktiken är ett av de bästa påtryckningsmedel som unionen förfogar över för att påverka sina partners handlande i fråga om demokratisering och mänskliga rättigheter utan tvekan sina stödprogram. Enligt kommissionens uppgifter uppgår Europeiska gemenskapens externa stödprogram (Phare, Tacis, Ala, Meda, Cards) till sammanlagt 5 000 miljoner euro, till vilket belopp kommer Europeiska utvecklingsfondens medel, på vilken Cotonouavtalet beror, vilket avtal riktas till AVS‑länderna (13 500 miljoner euro i den nionde EUF mellan 2000 och 2007). Sammanfattningsvis utgör alla dessa ekonomiska instrument en idealisk grund för att stärka unionens handlande, inte bara i fråga om iakttagande av de mänskliga rättigheterna (inbegripet ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter) och demokratisering, utan även i fråga om att bekämpa de djupliggande orsakerna till fattigdomen, ett grundläggande mål för unionens nya politik för utvecklingssamarbete.
Sammanfattningsvis är det nödvändigt att diskutera hur effektiv demokratiklausulen hittills har varit och framför allt dess praktiska tillämpning till dags dato. Föredraganden anser att EU bör upprätta, förutom en tydlig uppförandekod för tillämpningen av demokratiklausulen, nya kontrollmekanismer som är knutna till denna och som är ägnade att stärka de kontrollmekanismer som redan förekommer, så att det går att kontrollera att alla partnerländer, såväl politiska som ekonomiska sådana, verkligen respekterar de mänskliga rättigheterna och demokratiseringen. Mycket användbara indikatorer skulle kunna utgöras av granskning av hur åsidosättanden av de mänskliga rättigheterna utvecklas, exempelvis tortyr och dödsstraff, graden av handlingsfrihet för internationella observatörer och möjligheterna för försvarare av de mänskliga rättigheterna att tala till förmån för de mest missgynnade och framför allt krav från unionen om att avtalen med tredje land skall uppfyllas strikt (oavsett om det rör sig om anslutningsavtal, Europa-Medelhavsavtal, associeringsavtal av olika slag, samarbetsavtal osv.).
V. EN UPPFÖRANDEKOD FÖR EU:S EXTERNA RELATIONER I FRÅGA OM MÄNSKLIGA RÄTTIGHETER
I resolutionsdelen i detta betänkande anges ett förslag till uppförandekod som avser att ge större konsekvens och rättvisa åt unionens externa åtgärder i fråga om demokratisering och mänskliga rättigheter, för vilka en serie handlingsregler fastslås som skall styra relationerna mellan EU och de mer än 120 tredje länder som demokratiklausulen för närvarande är tillämplig på, såsom en väsentlig del av varje form av avtal som knyter dessa länder till EU.
YTTRANDE FRÅN UTSKOTTET FÖR MEDBORGERLIGA FRI- OCH RÄTTIGHETER SAMT RÄTTSLIGA OCH INRIKES FRÅGOR
21 februari 2002
till utskottet för utrikesfrågor, mänskliga rättigheter, gemensam säkerhet och försvarspolitik
över Europeiska unionens roll i arbetet för att främja mänskliga rättigheter och demokratisering i tredje land
(KOM(2001) 252 – C5‑0653/2001 – 2001/2276(COS))
Föredragande: Giuseppe Di Lello Finuoli
ÄRENDETS GÅNG
Vid utskottssammanträdet den 10 oktober 2001 utsåg utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor Pernille Frahm till föredragande.
Då Pernille Frahm inte längre var medlem av utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor, utsåg utskottet Giuseppe Di Lello Finuoli till föredragande den 20 februari 2002.
Vid utskottssammanträdena den 3-4 december 2001 och 19-20 februari 2002 behandlade utskottet förslaget till yttrande.
Vid det sistnämnda sammanträdet godkände utskottet enhälligt nedanstående slutsatser.
Följande ledamöter var närvarande vid omröstningen: Ana Palacio Vallelersundi (ordförande), Robert J.E. Evans, Lousewies van der Laan och Giacomo Santini (vice ordförande), Giuseppe Di Lello Finuoli (föredragande), Alima Boumediene-Thiery, Giuseppe Brienza, Michael Cashman, Charlotte Cederschiöld, Carmen Cerdeira Morterero, Ozan Ceyhun, Carlos Coelho, Gérard M.J. Deprez, Francesco Fiori (suppleant för Marcello Dell'Utri i enlighet med artikel 153.2 i arbetsordningen), Janelly Fourtou (suppleant för Thierry Cornillet i enlighet med artikel 153.2 i arbetsordningen), Pernille Frahm, Marie-Françoise Garaud (suppleant för Mario Borghezio), Evelyne Gebhardt (suppleant för Gerhard Schmid), Malcolm Harbour (suppleant för The Lord Bethell i enlighet med artikel 153.2 i arbetsordningen), Adeline Hazan, Jorge Salvador Hernández Mollar, Pierre Jonckheer, Margot Keßler, Timothy Kirkhope, Eva Klamt, Ole Krarup, Baroness Sarah Ludford, Hartmut Nassauer, William Francis Newton Dunn, Paolo Pastorelli (suppleant för Bernd Posselt), Hubert Pirker, Heide Rühle, Giacomo Santini, Ole Sorensen (suppleant för Francesco Rutelli), Patsy Sörensen, The Earl of Stockton (suppleant för Mary Elizabeth Banotti), Joke Swiebel, Fodé Sylla, Anna Terrón i Cusí, Maurizio Turco, Gianni Vattimo (suppleant för Valter Veltroni) och Christian Ulrik von Boetticher.
KORTFATTAD MOTIVERING
Kommissionen vill genom detta meddelande förstärka och ge en ny inriktning åt den allmänna strategin när det gäller de mänskliga rättigheterna för att säkerställa att dessa frågor genomsyrar alla gemenskapens politikområden, program och projekt.
Kommissionens önskan är att skapa samstämmighet mellan EU:s interna och externa strategier, med utgångspunkt i principerna i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna.
Genom att avsätta ett betydande budgetbelopp för bistånd till tredje land har EU såväl möjligheter att påverka förhållandena, som en förhandlingsstyrka som bör utnyttjas till förmån för demokratisering och mänskliga rättigheter.
Sedan 1992 innehåller alla kommissionens avtal med tredje land en klausul som innebär att respekten för de mänskliga rättigheterna och demokratin är en ”väsentlig del” av gemenskapens förbindelser. Detta gäller i ännu större utsträckning gemenskapens politik inom området för utvecklingssamarbete (artikel 177 i EG-fördraget) såsom den fastställdes genom Cotonouavtalet, som undertecknades med AVS-länderna i juni 2000.
Den minskning av fattigdomen som är det främsta målet för gemenskapens utvecklingspolitik kan åstadkommas endast om det i de berörda länderna finns en fungerande deltagardemokrati och ansvariga regeringar. Det är också av största vikt att se till att globaliseringsprocessen inte skadar de fattigaste och mest sårbara människorna, och inte ytterligare förstärker de processer som leder till social utslagning och som drabbar flera miljarder människor.
Rent generellt måste man sträva efter att de mänskliga rättigheterna och demokratiseringen får en högre prioritet i EU:s förbindelser med tredje land genom att ta tillvara de möjligheter som erbjuds genom politisk dialog, handel och bistånd.
Det är alltså på goda grunder som kommissionen betonar nödvändigheten av att anpassa EU:s politik så att den främjar de mänskliga rättigheterna och demokratiseringen, särskilt när det gäller kommissionens behörighet inom områdena rättsliga och inrikes frågor samt invandring och rätt till asyl, liksom kampen mot den organiserade brottsligheten. Dessa frågor berör även direkt kandidatländernas anslutningsprocess.
Kommissionen betonar slutligen, inom ramen för denna strategi för respekt och främjande av de mänskliga rättigheterna, det särskilda ansvar som åvilar de multinationella företagen, och det civila samhällets och de icke-statliga organisationernas oerhört värdefulla insatser inom dessa områden.
SLUTSATSER
Utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor uppmanar utskottet för utrikesfrågor, mänskliga rättigheter, gemensam säkerhet och försvarspolitik att som ansvarigt utskott infoga följande i sitt resolutionsförslag:
1. tillstyrker kommissionens initiativ i detta meddelande som innebär en förstärkning av EU:s insatser när det gäller främjandet av de mänskliga rättigheterna och demokratiseringsprocessen i tredje land, i synnerhet genom mera samstämmiga och konsekventa insatser på samtliga berörda politikområden,
2. bekräftar på nytt EU:s tidigare ansvar för att oupphörligen sträva efter att höja den allmänna nivån när det gäller skyddandet av de civila, ekonomiska och sociala rättigheterna inom sitt territorium, vilket gagnar alla de som är lagligt bosatta där, särskilt asylsökande och gästarbetare, vilka alltför ofta utsätts för direkt eller indirekt diskriminering och rasbetingat våld,
3. erinrar om att artikel 13 i EG-fördraget ålägger Europeiska unionen att bekämpa diskriminering på grund av kön, ras eller etniskt ursprung, religion eller övertygelse, funktionshinder, ålder eller sexuell läggning; denna skyldighet måste införlivas med EU:s politik inte endast i teorin utan även i verkligheten, när det gäller såväl befintliga och blivande handelspartner som i förhandlingarna med kandidatländerna beträffande uppfyllandet av Köpenhamnskriterierna,
4. rekommenderar, särskilt när det gäller den övergripande strategin för den legala invandringen som fastställdes vid Europeiska rådet i Tammerfors, att skyddet av de mänskliga rättigheterna, bekämpandet av korruption samt kriterierna i artikel 13 i EG‑fördraget följaktligen systematiskt bör införlivas som en väsentlig del i de partnerskapsavtal som ingås på nationell och europeisk nivå med ursprungs- eller transitländerna, i syfte att den gemensamma europeiska invandringspolitiken skall kunna genomföras på ett sådant sätt att den även främjar utvecklingen i ursprungslandet, och att migranter därigenom ges möjlighet att återvända till sina hemländer,
5. noterar att den retoriska tillämpningen av klausulen om de mänskliga rättigheterna inte har avsedd effekt när det gäller att uppnå verklig respekt för de mänskliga rättigheterna i tredje land, vilket nyligen tydligt har bevisats genom fallen i Laos och Egypten,
6. uppmanar rådet och kommissionen att utarbeta ett konkret förslag för att klausulen om de mänskliga rättigheterna skall kunna genomföras, vilket i synnerhet skall innehålla klara, exakta och kontrollerbara övervaknings- och utvärderingsmetoder när det gäller situationen för de mänskliga rättigheterna i de tredje länder som har undertecknat avtal med EU, och som gör det möjligt att fastställa progressiva och proportionella åtgärder som EU skall vidta, då de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna kränks,
7. finner det oroande att Europeiskt centrum för övervakning av rasism och främlingsfientlighet i Wien har kunnat påvisa att muslimer och andra etniska minoriteter har blivit offer för ”trakasserier” efter händelserna den 11 september 2001, och att det är viktigt att framhålla att kampen mot terrorism inte samtidigt är en kamp mot vissa religioner eller folk,
8. rekommenderar även att man vid genomförandet av åtgärder för att bekämpa terrorism på europeisk och internationell nivå alltid skall ta vederbörlig hänsyn till den ovillkorliga respekten för de mänskliga rättigheterna,
9. noterar i detta sammanhang kommissionens strävan att främja ett konstruktivt partnerskap med regeringarna i tredje land, grundat på dialog och stöd, men även, i händelse av att regeringarna bryter mot de väsentliga delarna av avtalen, i synnerhet i frågor som rör respekten för de mänskliga rättigheterna, bekämpandet av korruption samt kriterierna i artikel 13 i EG-fördraget, åtgärder som uppskjutande av nya projekt och avbrytande av samarbete och projekt som genomförs av icke-statliga organisationer i syfte att stöda lokalbefolkningen,
10. rekommenderar att bestämmelserna om handels- och tullavtal regelbundet ses över, och att Europaparlamentet informeras om situationen genom att kommissionen gör en årlig uppföljning,
11. betonar att om en partner bryter mot villkoren upprepade gånger skall avtalen tillfälligt suspenderas eller hävas; Europaparlamentet kan inte acceptera dubbla normer och kommer inte att acceptera att EU å ena sidan kräver respekt för de mänskliga rättigheterna, demokratin, minoriteternas rättigheter och rättsstatsprincipen, men å andra sidan genom sin underlåtenhet att verka för att dessa krav iakttas visar att partnerns politik godtas; i detta sammanhang finner Europaparlamentet det besynnerligt att avtalet mellan Israel och EU åberopas för försäljning av produkter från bosättningarna på de ockuperade områdena vilka enligt internationell lag inte tillhör staten Israel, utan att detta får några som helst konsekvenser för avtalet,
12. betonar icke desto mindre betydelsen av att inte förbigå utsatta grupper i samhället, som de som smittats av aids/hiv, men som inte vill bli testade eller undersökta av fruktan för att brännmärkas om de befinns vara smittade, människor med funktionshinder (som har speciella behov) och människor som utsatts för tortyr och trauman,
13. noterar även att kommissionen å ena sidan framhäver de multinationella företagens uppgift och ansvar när det gäller skyddet av de mänskliga rättigheterna, men att många multinationella företag å andra sidan kränker i synnerhet barnens rättigheter, och kräver som ett minimum införande av minimilöner, säkra arbetsförhållanden och tillgång till åtminstone grundläggande skolutbildning; välkomnar det faktum att den europeiska chokladindustrin kommer att börja bekämpa barnarbete, men betonar att detta inte får leda till en situation där prostitution i stället blir det enda alternativet för barnen,
14. betonar att så länge diskriminering på grund av kön, ras eller etniskt ursprung, religion eller övertygelse, funktionshinder, ålder eller sexuell läggning fortfarande förekommer i lagstiftningen eller i regeringens officiella politik i kandidatländerna, har de politiska kriterierna som fastställdes i Köpenhamn inte uppfyllts,
15. är övertygade om det mycket angelägna behovet av att bekämpa den ännu så länge utbredda diskrimineringen och avsaknaden av likabehandling i kandidatländerna; kräver att den existerande gemenskapslagstiftningen genomförs inom detta område (direktiven om likhet mellan könen och diskriminering på grund av ras samt ramdirektivet om likabehandling i arbetslivet) som en del av gemenskapens regelverk och uppmuntrar ansökarländerna att införa en omfattande anti-diskrimineringspolitik i samarbete med relevanta icke-statliga organisationer,
16. framhåller även kravet att kandidatländerna, med tekniskt och finansiellt bistånd från EU, måste uppfylla sina åtaganden vad gäller skydd av de mänskliga rättigheterna, särskilt beträffande kampen mot diskriminering, rasism, ett effektivt genomförande av rätten till asyl och skyddandet av minoriteter,
17. noterar emellertid att EU även har ett stort ansvar för många ekonomiska och juridiska reformer i kandidatländerna, vilket leder till avsevärda påfrestningar på staternas budgetar, som i sin tur bland annat medför att kampen för romernas rättigheter i kandidatländerna försvåras,
18. betonar nödvändigheten av att samarbeta med kandidatländerna i kampen mot sexuellt utnyttjande av kvinnor och barn genom att bekämpa människohandel och vit slavhandel, och uppmanar kandidatländerna att vidta nödvändiga åtgärder inom området rättvisa och inrikespolitik i syfte att förstärka kampen mot korruption och penningtvätt.
YTTRANDE FRÅN UTSKOTTET FÖR INDUSTRIFRÅGOR, UTRIKESHANDEL, FORSKNING OCH ENERGI
7 november 2001
till utskottet för utrikesfrågor, mänskliga rättigheter, gemensam säkerhet och försvarspolitik
över Europeiska unionens roll i arbetet för att främja mänskliga rättigheter och demokratisering i tredje land
(KOM(2001) 252 – C5‑0653/2001 – 2001/2276(COS))
Föredragande: Hans-Peter Martin
ÄRENDETS GÅNG
Vid utskottssammanträdet den 11 juli 2001 utsåg utskottet för industrifrågor, utrikeshandel, forskning och energi Hans-Peter Martin till föredragande.
Vid utskottssammanträdena den 10 oktober och 6 november 2001 behandlade utskottet förslaget till yttrande.
Vid det sistnämnda sammanträdet godkände utskottet enhälligt nedanstående slutsatser.
Följande ledamöter var närvarande vid omröstningen: Carlos Westendorp y Cabeza (ordförande), Renato Brunetta och Peter Michael Mombaur (vice ordförande), Hans‑Peter Martin (föredragande), Konstantinos Alyssandrakis, Giles Bryan Chichester, Christos Folias, Pat the Cope Gallagher, Norbert Glante, Alfred Gomolka (suppleant för Godelieve Quisthoudt-Rowohl), Michel Hansenne, Roger Helmer, Hans Karlsson, Bashir Khanbhai (suppleant för John Purvis), Constanze Angela Krehl (suppleant för Mechtild Rothe i enlighet med artikel 153.2 i arbetsordningen), Werner Langen, Albert Jan Maat (suppleant för W.G. van Velzen), Eryl Margaret McNally, Nelly Maes, Erika Mann, Angelika Niebler, Barbara O'Toole (suppleant för Glyn Ford), Reino Paasilinna, Elly Plooij-van Gorsel, Samuli Pohjamo (suppleant för Astrid Thors), Bernhard Rapkay (suppleant för Rolf Linkohr), Imelda Mary Read, Paul Rübig, Ilka Schröder, Esko Olavi Seppänen, Claude Turmes (suppleant för Caroline Lucas), Alejo Vidal-Quadras Roca, Dominique Vlasto, Anders Wijkman, Myrsini Zorba och Olga Zrihen Zaari.
KORTFATTAD MOTIVERING
Efter händelserna den 11 september har frågan om de mänskliga rättigheterna åter flyttats högst upp på den politiska dagordningen. Detta gäller de flesta av den politiska debattens områden, inbegripet handelsområdet.
För att åstadkomma en varaktig fred och ett hållbart välstånd är en konsekvent politik för mänskliga rättigheter utan "dubbelmoral" av största vikt. EU bör ställa sig i spetsen för, och leda utvecklingen mot, ett uppfyllande av denna målsättning. I globaliseringens epok bör uppgiften att främja och upprätthålla de mänskliga rättigheterna vara en fråga av högsta relevans även för den ekonomiska sektorn, d.v.s. för de transnationella företagen. De politiska beslutsfattarna kan underlätta detta genom att inte undandra sig sitt beslutsansvar.
EU bör därför inta en tydlig och synlig ståndpunkt med ett förebyggande tillvägagångssätt och utnyttja politisk dialog, handel och externt bistånd för att uppnå dessa mål och förvandla globaliseringen till en process som verkligen innefattar alla.
Kommissionens meddelande om Europeiska unionens roll i arbetet för att främja mänskliga rättigheter och demokratisering i tredje land fokuserar huvudsakligen på den roll EU:s externa bistånd spelar när det gäller att främja mänskliga rättigheter och demokratisering. I meddelandet understryks behovet av att verka för en sammanhängande och konsekvent politik för stöd åt mänskliga rättigheter och demokratisering, av att ge en högre prioritet åt dessa frågor i EU:s förbindelser med tredje land och att anta ett mer strategiskt tillvägagångssätt när det gäller det europeiska initiativet för demokrati och mänskliga rättigheter (EIDHR).
Europaparlamentet ger sitt erkännande åt och välkomnar det faktum att kommissionen i sitt meddelande ger uttryck för sin vilja att upprätthålla de mänskliga rättigheternas universalitet och odelbarhet när det gäller medborgerliga, politiska, ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter.
Kommissionen erkänner att globala aktörer som de transnationella företagen bör uppmuntras av EU att fullt ut spela en roll när det gäller att öka respekten för de mänskliga rättigheterna i hela världen. Frågan kvarstår dock om hur de transnationella företagen skall kunna övertygas om att utnyttja sitt ofta betydande inflytande i ett utvecklingsland för att ge sitt stöd åt EU:s försök att främja de mänskliga rättigheterna, och hur de då skulle agera. Mer konkreta åtgärder när det gäller deras bidrag, som en enorm ökning av öppenheten när det gäller multinationella företags agerande, måste diskuteras och genomföras.
Vidare måste det påpekas att mänskliga rättigheter och demokrati utgör självständiga värden som inte bara, vilket antyds i meddelandet, skall ses som villkor för framgångsrik handel.
På några andra mycket viktiga punkter förblir meddelandet otydligt. Exempelvis anses dialogen med tredje land och dess fackföreningar och civila samhälle vara av stor betydelse och i behov av förbättring, men inga detaljer anges om hur läget i detta avseende skulle kunna förbättras. Dessutom avser kommissionen att identifiera ett begränsat antal länder som skall ställas i fokus för åtgärderna ("fokusländer") vilka man vill koncentrera sig på i biståndshänseende med hjälp av målinriktade projekt. När det gäller kriterierna för urvalet av "fokusländer", och vilka konsekvenser ett sådant tillvägagångssätt kommer att få har det hittills inte givits någon adekvat förklaring. Dessutom erkänns behovet av fortsatta kontakter och fortsatt samarbete med internationella organisationer och organisationer för mänskliga rättigheter, liksom behovet av deltagande och av att inrätta nya biståndsprogram. Men återigen är det inte fullkomligt klart vilka slags program som hittills genomförts och hur förbättringar kan åstadkommas.
Mer exakta informationer om det aktuella läget beträffande dessa frågor, och förslag om hur detta skulle kunna förbättras skulle välkomnas.
I detta sammanhang är det viktigt att koppla samman mänskliga och sociala rättigheter med handel och investeringar i utvecklingsländer, en utveckling för vilken icke statliga organisationer, fackföreningar och Europaparlamentet har gått i spetsen.
SLUTSATSER
Utskottet för industrifrågor, utrikeshandel, forskning och energi uppmanar utskottet för utrikesfrågor, mänskliga rättigheter, gemensam säkerhet och försvarspolitik att som ansvarigt utskott infoga följande i sitt resolutionsförslag:
1. understryker vikten av en klausul om de mänskliga rättigheterna i samtliga politiskt eller ekonomiskt relevanta gemenskapsavtal med tredje land, begär emellertid att klausulen omformuleras så att alla – civila, politiska, ekonomiska, sociala och kulturella – aspekter görs tydliga och explicita, och insisterar på att "upphävningsmekanismen" i samtliga fall skall baseras på tydliga förfaranden samt att genomförandebestämmelser bör antas då detta är nödvändigt,
2. anser att tydliga och regelbundna samrådsförfaranden angående mänskliga rättigheter bör ingå i alla framtida EU-avtal med tredje land och att befintliga avtal bör förbättras i det avseendet,
3. påminner om sitt stöd för ett inrättande av rättvisa, sociala normer när det gäller kommersiell verksamhet och om sitt åtagande om att delta i insatser för att bekämpa exploatering av arbetskraft i hela världen; betonar att WTO och ILO har en mycket viktig funktion att fylla på området och att WTO och ILO verkligen behöver genomför ett gemensamt arbetsprogram,
4. anser att det är dags att utvärdera klausulen om incitament för socialpolitik inom allmänna preferenssystemet då denna kommer att bli allt mindre effektiv när handeln liberaliseras och Allt utom vapen-programmet genomförs,
5. betonar den betydelse program som Meda och Tacis har när det gäller att främja mänskliga rättigheter och demokratisering i särskilt känsliga områden av världen,
6. anser att utvecklingen av kvinnans roll och ställning är mycket viktig inom EU‑finansierade program, till exempel Meda och Tacis,
7. fäster särskild uppmärksamhet på vikten av att man i samband med fastställandet av nya mål och prioriteringar beaktar gemensamma principer som bekämpandet av fattigdom, sunt styrelseskick och respekterandet av grundläggande rättigheter samt av miljön och världshandelsordningen,
8. uppmanar kommissionen att intensifiera sina ansträngningar för att så snart som möjligt anta en kortfattad grönbok om företags sociala ansvar,
9. uppmanar kommissionen att precisera genom vilka metoder man skall se till att de etiska regler för företag som utarbetas av internationella organisationer, exempelvis FN, ILO och OECD, verkligen respekteras,
10. uppmuntrar kommissionen att vid sina delegationer i tredje land inrätta nationella kontaktpunkter för övervakning av OECD:s riktlinjer för multinationella företag från juni 2000, liknande de nationella kontaktpunkterna i samtliga medlemsstater,
11. välkomnar kommissionens insatser vad gäller att systematiskt utvärdera samarbetsprojektens effekter med avseende på mänskliga rättigheter och demokratisering, i syfte att såväl undvika negativa effekter, som att förstärka positiva verkningar,
12. uppmanar kommissionen att specificera sina avsikter beträffande en förbättring av dialogen med tredje land,
13. uppmanar kommissionen att ta fram konkreta riktlinjer för identifieringen av "fokusländer" samt att specificera den verkan man eftersträvar med de planerade åtgärderna, och hur dessa skall uppnås,
14. välkomnar metoden för att främja samstämmighet och konsekvens både mellan EU:s insatser inom ramen för fördragens olika pelare och mellan gemenskapens och medlemsstaternas insatser och när det gäller att integrera målen avseende mänskliga rättigheter och demokratisering i Europeiska unionens förbindelser med tredje länder, särskilt genom politisk dialog och strategisk användning av programmen för bistånd till tredje land.
YTTRANDE FRÅN UTSKOTTET FÖR UTVECKLING OCH SAMARBETE
11 oktober 2001
till utskottet för utrikesfrågor, mänskliga rättigheter, gemensam säkerhet och försvarspolitik
över meddelandet från kommissionen till rådet och Europaparlamentet om Europeiska unionens roll i arbetet för att främja mänskliga rättigheter och demokratisering i tredje land
(KOM(2001) 252 – C5‑0653/2001 – 2001-2276(COS))
Föredragande: Concepció Ferrer
ÄRENDETS GÅNG
Vid utskottssammanträdet den 25 juni 2001 utsåg utskottet för utveckling och samarbete Concepció Ferrer till föredragande.
Vid utskottssammanträdena den 13 september och 11 oktober 2001 behandlade utskottet förslaget till yttrande.
Vid det sistnämnda sammanträdet godkände utskottet enhälligt nedanstående slutsatser.
Följande ledamöter var närvarande vid omröstningen: Joaquim Miranda (ordförande), Lone Dybkjær och Margrietus J. van den Berg (vice ordförande), Concepció Ferrer (föredragande), Teresa Almeida Garrett, Marie-Arlette Carlotti, Nirj Deva, Karin Junker, Bashir Khanbhai, Glenys Kinnock, Karsten Knolle, Paul A.A.J.G. Lannoye, Miguel Angel Martínez Martínez, Hans Modrow, Didier Rod, Francisca Sauquillo Pérez del Arco, Bob van den Bos, Anders Wijkman (suppleant för Domenico Mennitti) och Jürgen Zimmerling.
KORTFATTAD MOTIVERING
Kommissionens meddelande om Europeiska unionens roll i arbetet med att främja de mänskliga rättigheterna och demokratiseringsprocessen i tredje land syftar till att införliva denna politik i den nya globala strategiska inriktning som kommissionen antagit i fråga om yttre förbindelser, för att säkerställa att dessa frågor beaktas på alla områden för gemenskapens politik, i dess program och projekt och på så sätt garanterar bättre effektivitet och samstämmighet i unionens åtgärder för att främja de mänskliga rättigheterna, demokratiseringsprocessen och fattigdomsbekämpningen.
Kommissionens satsning på en aktiv politik för att främja de mänskliga rättigheterna är inget nytt. Redan 1992 införde Europeiska unionen i sina avtal med tredje land den så kallade demokratiseringsklausulen genom vilken respekten för de mänskliga rättigheterna och demokratisering definierades som ”väsentliga inslag” i förbindelserna med unionen. Även i rådets och kommissionens gemensamma förklaring om gemenskapens utvecklingspolitik bekräftas att främjande av mänskliga rättigheter, demokratisering och en sund förvaltning utgör en integrerad del av den nya utvecklingspolitiken. Den ekonomiska globaliseringsprocessen kräver dessutom att man fäster större vikt vid de mänskliga rättigheterna eftersom denna process, om man inte sätter in korrigeringsåtgärder, tenderar att öka orättvisorna, vilket medför att de mest sårbara grupperna och personerna döms att leva under villkor som förmodas utgöra brott mot de mänskliga rättigheterna.
I kommissionens förslag föreslås tre stora åtgärdsområden:
- ∙förstärkning av samstämmigheten mellan de åtgärder som skall genomföras,
- ∙integrering av de mänskliga rättigheterna och demokratiseringsprocessen i den politiska dialogen inom ramen för samarbetet med tredje land,
- ∙igångsättande av gemenskapens initiativ för främjande av de mänskliga rättigheterna och demokratiseringsprocessen.
A. Förstärkning av samstämmigheten
Det står helt klart att gemenskapsåtgärderna inte kan isoleras från EU:s eller dess medlemsstaters övriga aktiviteter och att Europeiska unionens effektivitet och dess trovärdighet i fråga om de mänskliga rättigheterna är starkt beroende av denna samstämmighet. Därför är också föredraganden överens med de förslag som kommissionen lagt fram i dessa frågor, särskilt vad gäller frågan om de sociala rättigheterna och behovet av att förstärka samordningen mellan de olika gemenskapsinstitutionernas och medlemsstaternas åtgärder. Det är också kommissionen som bäst kan främja samstämmigheten i gemenskapens åtgärder för de mänskliga rättigheterna, även om den anser att det är oumbärligt att rådet och medlemsstaterna också fullgör sina skyldigheter därvidlag.
B. Mänskliga rättigheter och demokratisering i den politiska dialogen
Föredraganden är överens med kommissionen om att det är lämpligt att den politiska dialogen med de länder den har förbindelser med och klausulen om ”väsentliga inslag” utgör en bra grund för att uppfylla EU:s mål vad gäller mänskliga rättigheter, demokratisering och sund förvaltning och att den borgar för att konflikter förebyggs. Särskilt om utgångspunkten för en sådan dialog enligt kommissionens förslag är en analys av den säkerhetspolitiska situation som ingår i de nationella strategiska analyserna sett i ett vidare perspektiv där även den regionala dimensionen och situationen för de mänskliga rättigheterna och rättsstaten tas i beaktande, och där dialogen dessutom omfattar fastställande av vissa mål som gör det möjligt att mäta framstegen över tiden. I den meningen är förslaget att låta främjandet av de mänskliga rättigheterna och demokratiseringsprocessen ingå som ett väsentligt inslag i Europeiska unionens biståndsprogram, inbegripet i den humanitära verksamheten, särskilt viktigt.
C. Gemenskapsinitiativet för demokratisering och mänskliga rättigheter
Föredraganden anser att kommissionens förslag i fråga om de mänskliga rättigheterna är mycket positiva och att de borgar för att det nämnda instrumentet skall fungera och utnyttjas till fullo, i linje med de krav som Europaparlamentet ställt vid flera tillfällen. Parlamentet har ofta understrukit att det saknas gemenskapsstöd, bland annat beroende på att man brustit i att fastställa prioriteringsområden och att förlänga gemenskapsstöden. Den kompletterande karaktären när det gäller detta initiativ jämfört med andra instrument som gemenskapen förfogar över för att uppfylla målet att främja de mänskliga rättigheterna och demokratiseringsprocessen, liksom det faktum att den utgör ett väsentligt kompletterande inslag i den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken och vid förebyggande av konflikter gör att det krävs en mer strategisk fokusering, bättre definierade prioriteringsfrågor och ett mer långsiktigt beaktande av det mervärde som de mänskliga rättigheterna och demokratiseringsprocessen kan bidra med och att vissa konkreta länder utses med hänsyn till Europeiska unionens utvecklingspolitiska prioriteringar. Detta är helt i linje med de föreslag som kommissionen lagt fram i sitt meddelande.
SLUTSATSER
Utskottet för utveckling och samarbete uppmanar utskottet för utrikesfrågor, mänskliga rättigheter, gemensam säkerhet och försvarspolitik att som ansvarigt utskott infoga följande i sitt resolutionsförslag:
1. påminner om de mänskliga rättigheternas universella och odelbara karaktär och anser därför att fattigdomsbekämpningen och politiken för utvecklingssamarbetet inte går att skilja från försvaret av de mänskliga rättigheterna och demokratiseringsprocessen, i den meningen att de främjar de politiska, sociala och ekonomiska villkor som är nödvändiga för att garantera fred och stabilitet och att varje person kan leva ett värdigt liv; framhåller särskilt att Internationella valutafonden bör lägga större vikt vid sina program för mänskliga rättigheter,
2. betonar vikten av samstämmighet i EU:s och dess medlemsstaters politik och stöder kommissionens förslag att förstärka samordnandet av deras åtgärder,
3. påminner om att det nya partnerskaps- och samarbetsavtalet mellan AVS och EU, som undertecknades i Cotonou den 23 juni 2000, förstärker den roll som parlamentet spelar för att främja den demokratiska processen och öppnar nya vägar för dialog och politiska samråd (i fråga om konfliktförebyggande åtgärder och krishantering, principerna om sund förvaltning av de offentliga finanserna, kampen mot korruption och tvångsförflyttning, liksom jämställdheten mellan könen),
4. begär att alla berörda parter skall göras uppmärksamma på betydelsen av en snabb ratificering av Cotonouavtalet och erinrar om att Danmark hittills är den enda medlemsstaten som har ratificerat detta avtal,
5. begär att alla berörda parter skall göras uppmärksamma på betydelsen av en snabb ratificering av de internationella instrumenten till försvar för de mänskliga rättigheterna, liksom de grundläggande sociala, ekonomiska och kulturella rättigheter som är oupplösligt förknippade med dessa, särskilt allas rätt till hälsa och utbildning,
6. uppmanar kommissionen att verka för att de åtaganden till förmån för de mänskliga rättigheterna som finns inskrivna i associeringsavtalen mellan EU och Medelhavspartnerna (artikel 2) verkligen fullgörs, bland annat genom att systematiskt ta upp frågan om de mänskliga rättigheterna på föredragningslistan vid parternas sammanträden, i samarbete med de icke-statliga organisationerna, vilket kan ske genom inrättandet av en oberoende analysgrupp, som har full beredskap, eller genom att fastställa principen och formerna för upprättandet av oberoende undersökningskommittéer, när det gäller kränkningar av de mänskliga rättigheterna som sker på en kontrahents territorium,
7. påminner om att demokratiseringsprocessen är ett ständigt pågående och långsiktigt skeende som kräver att medborgarnas representanter utses genom fria val och att man formar och bygger upp ett civilt samhälle, samtidigt som den lokala kulturen måste respekteras; EU bör därför företrädesvis stödja dessa åtgärder inom ramen för politiken för utvecklingssamarbete,
8. begär att staterna uppmanas utnyttja alla befintliga resurser, och om nödvändigt skapa nya instrument, i syfte att effektivt bekämpa korruptionen och penningtvätten,
9. begär att man inom ramen för den politiska dialogen och diskussionen om de nationella strategidokumenten åter påpekar att rätten till utbildning måste garanteras och anser att den allmänna tillgången till utbildning bör ses som en prioriteringsfråga, i och med de löften som EU avlade i Jomtien, Köpenhamn och Dakar om att uppnå allmän utbildning år 2015,
10. framhåller vikten av att förstärka staternas institutionella och administrativa kapacitet för att säkerställa att medborgarna erhåller de grundläggande offentliga tjänsterna och att man upprättar en rättsstat, som respekterar medborgarnas mänskliga, sociala och ekonomiska rättigheter,
11. anser att fredsfostran som en integrerad del av de fredsskapande och fredsbevarande åtgärderna bör utgöra en av prioriteringsfrågorna för det europeiska initiativet för demokrati och mänskliga rättigheter inom ramen för förebyggande av konflikter,
12. begär att kommissionens samarbetsprogram för utveckling även skall omfatta finansiering av projekt i syfte att återupprätta rättsväsendet, särskilt i de utvecklingsländer som befinner sig mitt i en freds- eller förlikningsprocess efter en väpnad konflikt,
13. begär att kommissionen inom ramen för främjandet av de mänskliga rättigheterna och demokratiseringsprocessen som väsentligt inslag i Europeiska unionens stödprogram skall införa en utvärdering av effekterna av de åtgärder som inte utgör strukturåtgärder, med anledning av deras stora betydelse för försoningsprocessen efter en väpnad konflikt,
14. godkänner det "humanitära biståndet grundat på mänskliga rättigheter" med anledning av den betydelse som denna inriktning kan få för förebyggande av konflikter i de fall där den humanitära krissituationen har provocerats fram genom en våldshandling,
15. upprepar behovet av att säkerställa att utvecklingsländerna har tillgång till ny informations- och kommunikationsteknik med anledning av denna tekniks betydelse för fattigdomsbekämpningen,
16. begär att politiken i fråga om likabehandling skall förstärkas och godkänner att alla nationella strategidokument skall innehålla konkreta åtgärder för att främja de mänskliga rättigheterna och demokratiseringsprocessen och att dessa åtgärder skall ses som prioriterade åtgärder,
17. anser att det är oundgängligt att budgetanslagen för främjande av de mänskliga rättigheterna och demokratiseringsprocessen skall beakta de löften som EU avgivit och vara förenliga med ambitionerna på det området, och beklagar därför bristen på samstämmighet mellan kommissionen och rådet,
18. insisterar på att unionen skall anta en samstämmig politik i enlighet med artikel 8 i Cotonouavtalet i fråga om sanktioner och prioritera respekten för de mänskliga rättigheterna som enda garant för denna samstämmighet, och sätta denna prioritering framför de ekonomiska intressena; begär att komissionen för detta ändamål skall utarbeta objektiva, öppna och klara kriterier för tillämpningen av artikel 8 vad gäller sanktioner, och att rådet skall respektera proceduren inom ramen för den politiska dialogen, och inte försumma att samråda med AVS-länderna, för att samtliga partnerstater skall behandlas på ett likvärdigt sätt; uppmanar kommissionen att fördjupa diskussionen om hur sanktionerna skall användas på ett effektivare sätt och om utarbetandet av riktade sanktioner, i avsikt att begränsa effekterna av dem hos de mest sårbara grupperna bland civilbefolkningen,
19. begär att kommissionen i linje med det allmänna preferenssystemets ”begränsningsklausul”, skall föreslå nya incitament för företag som är verksamma i utvecklingsländerna, tillsammans med mekanismer för utvärdering och uppföljning, som bidrar till att ILO:s grundläggande normer följs; anser att utarbetandet av sociala garantier som förhandlas fram mellan arbetsmarknadens parter, inklusive ett oberoende system för kontroll och utvärdering förefaller lovande,
20. uppdrar åt kommissionen att lämna in en årlig rapport till Europaparlamentet om situationen för de mänskliga rättigheterna i tredje land,
21. anser att det vore mycket positivt att åter väcka förslaget om att en enda person skall vara ansvarig för frågor som berör de mänskliga rättigheterna och demokratiseringsprocessen i tredje länder, för att kommissionens åtgärder på detta område skall bli mera uppenbara, utan att detta påverkar vare sig fördelningen av kommissionsledamöternas kompetensområden eller avsikten att få till stånd ett helhetsperspektiv när det gäller dessa frågor,
22. begär att principen som fastställs i artikel 8.7 i Cotonouavtalet skall utsträckas till alla de geografiska områden där en politisk dialog om de mänskliga rättigheterna mellan tredje länder och EU äger rum; enligt denna princip skall regionala och underregionala organisationer, liksom representanter för det civila samhället ges möjlighet att delta i den politiska dialogen,
23. påminner om vikten av att EU och medlemsstaterna vidtar praktiska åtgärder, även på plats, för utbildning i mänskliga rättigheter av de människor som arbetar inom säkerhetssektorn, liksom för skyddet av människorättskämparna, och avsätta tillräckliga budgetresurser för detta ändamål.
YTTRANDE FRÅN UTSKOTTET FÖR KVINNORS RÄTTIGHETER OCH JÄMSTÄLLDHETSFRÅGOR
4 mars 2002
till utskottet för utrikesfrågor, mänskliga rättigheter, gemensam säkerhet och försvarspolitik
över meddelandet från kommissionen till rådet och Europaparlamentet om Europeiska unionens roll i arbetet för att främja mänskliga rättigheter och demokratisering i tredje land
(KOM(2001) 252 – C5-0653/2001 – 2001/2276(COS))
Föredragande: Lone Dybkjær
ÄRENDETS GÅNG
Vid utskottssammanträdet den 1 oktober 2001 utsåg utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhetsfrågor Lone Dybkjær till föredragande.
Vid utskottssammanträdena den 22 januari och 26 februari 2002 behandlade utskottet förslaget till yttrande.
Vid det sistnämnda sammanträdet godkände utskottet enhälligt nedanstående slutsatser.
Följande ledamöter var närvarande vid omröstningen: Anna Karamanou (ordförande), Marianne Eriksson och Jillian Evans (vice ordförande), Lone Dybkjær (föredragande), María Antonia Avilés Perea, Regina Bastos, Ilda Figueiredo, Fiorella Ghilardotti, Lissy Gröner, Heidi Anneli Hautala, Rodi Kratsa-Tsagaropoulou, Amalia Sartori, Miet Smet, Patsy Sörensen, Joke Swiebel, Helena Torres Marques, Feleknas Uca och Anne E.M. Van Lancker.
KORTFATTAD MOTIVERING
Kommissionens meddelande (KOM(2001) 252) om Europeiska unionens roll i arbetet för att främja mänskliga rättigheter och demokratisering i tredje land har inte blivit mindre viktigt eller mindre relevant efter terrorattackerna den 11 september 2001, vilka kränkte våra demokratiska värderingar och vår livsstil.
Detta meddelande bör välkomnas som ett försök att säkerställa en starkare och effektivare profil för strategierna för mänskliga rättigheter och demokratisering. Sedan början av 1990‑talet har Europeiska unionen stärkt sin profil på det här området. Artikel 6 i EU‑fördraget och EU-stadgan för grundläggande rättigheter är de viktigaste interna milstolparna. Men även i förbindelserna med kandidatländerna har EU betonat mänskliga rättigheter och demokratisering genom Köpenhamnskriterierna och gemenskapens regelverk, som också inriktar sig på kvinnors mänskliga rättigheter. Dessa strategier bör även tillämpas i våra förbindelser med tredje land.
De positivaste aspekterna av meddelandet är bland annat kommissionens förslag om att
- ∙främja samstämmighet och konsekvens mellan EU-institutionernas och medlemsstaternas insatser för de mänskliga rättigheterna,
- ∙systematiskt integrera de mänskliga rättigheterna i en öppen politisk dialog med tredje land och ge människorättsklausulerna i gemenskapens handels- och associeringsavtal ett verkligt innehåll genom att fastställa riktmärken för de framsteg som görs,
- ∙integrera främjandet av mänskliga rättigheter och demokratisering i samband med bistånd till tredje land,
- ∙uppmuntra multinationella företag att medverka till att främja respekten för de mänskliga rättigheterna.
Meddelandet är emellertid otydligt när det gäller hur dessa strategier skall genomföras i praktiken under kommissionens arbete på detta område. Detta framgår särskilt tydligt när det gäller kvinnornas situation i världen. Kvinnor förtrycks och deras rättigheter kränks i många delar av världen. Kvinnorna drabbas alltför ofta av religiösa eller kulturella traditioner, exempelvis i form av könsstympning, tvångsäktenskap, fattigdom etc. Å andra sidan är kvinnor ofta inkörsporten för framsteg i fråga om hälsa och utbildning för deras barn, liksom för hållbar utveckling och ekonomisk tillväxt för samtliga i samhället och därmed också för utvecklingen när det gäller de mänskliga rättigheterna och demokratiseringen i det berörda landet. Därför behöver vi strategier även på det här området, vilka tydligt och klart anger hur kvinnornas mänskliga rättigheter skall förbättras och hur kvinnornas demokratiska deltagande skall förstärkas.
Det råder inget tvivel om att en integrering av kvinnofrågan är viktig, vilket också påpekas i meddelandet, men det kräver att det finns expertis på detta område både inom kommissionen och inom delegationerna. Det är naturligtvis positivt att kommissionen i samband med genomförandet av Europeiska initiativet för demokrati och mänskliga rättigheter vill se till att jämställdhet mellan kvinnor och män främjas genom att integreras som en övergripande fråga i samtliga projekt. Den kommer också att se till att kommissionens anställda centralt och på delegationerna får utbildning i mänskliga rättigheter och demokratisering samt integreringen av dessa frågor. Men hur tänker kommissionen se till att den har den expertis som krävs?
I meddelandet uppmanas till åtgärder för att ta itu med grundorsakerna till problemen snarare än symptomen (s. 17). Men exakt vilka strategier kommer att ändras i den framtida politiken?
Integrering av kvinnofrågorna är nog bra, men dessa frågor måste även inriktas på hur kvinnor skall kunna få mer makt så att de får bättre möjligheter att själva förändra sin situation. Så länge som de 900 miljoner människor som är analfabeter i utvecklingsländerna till två tredjedelar utgörs av kvinnor, är det svårt att ge kvinnorna mer makt. Särskilt då många av dem som har turen att kunna gå i skolan slutar att gå till skolan innan de erhållit grundläggande räkne- och läskunskaper. Det råder en fruktansvärd brist på kvinnliga förebilder som deltar i det politiska eller administrativa livet, eller i näringslivet.
Därför måste EU, om vi verkligen skall göra ett långsiktigt åtagande för att säkerställa mänskliga rättigheter och demokratisering, utarbeta strategier för utbildning av kvinnor. Allmän grundutbildning är nödvändigt och av största vikt, men det kommer att ta lång tid att utbilda kvinnorna och ge dem mer makt. Därför är det också viktigt att främja kvinnornas tillgång till högre utbildningar och universitet för att skapa förebilder för andra kvinnor i kampen för lika rättigheter. Stödet från EU och medlemsstaterna bör inbegripa en dialog och stöd för kvaliteten på kursplanerna, lärarutbildningar, informations- och kommunikationsteknik, kunskaper om mänskliga rättigheter etc. Utbildning i förvaltning och informations- och kommunikationsteknik är särskilt viktig eftersom det gör att kvinnor har den kompetens som krävs för att delta i de politiska, rättsliga och administrativa strukturerna och i det privata näringslivet. På områden där stater och samhällen traditionellt är mer motvilliga till att garantera utbildning för kvinnor bör man emellertid fundera över hur kommissionen och medlemsstaterna skulle kunna stödja en ökad insats för att se till att kvinnor får möjlighet att göra något åt sin situation. Detta skulle exempelvis kunna ske i form av stöd till utbildningsministerierna och till de statliga och privata universiteten.
SLUTSATSER
Utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhetsfrågor uppmanar utskottet för utrikesfrågor, mänskliga rättigheter, gemensam säkerhet och försvarspolitik att som ansvarigt utskott infoga följande i sitt resolutionsförslag:
- med beaktande av världstoppmötet om social utveckling (Köpenhamn 1995) och den fjärde internationella kvinnokonferensen (Peking 1995), och av följande skäl:
A. Missbruk av och/eller kränkningar av mänskliga rättigheter och demokratisering är ofta könsspecifik och innebär att kvinnornas värdighet ringaktas på internationell nivå. Våld mot kvinnor och i synnerhet kvinnohandel samt våldtäkt mot kvinnor är tydliga exempel på denna typ av missbruk.
B. Idag är det mer än en miljard människor, varav den stora majoriteten är kvinnor, som lever i djupaste armod, mestadels i utvecklingsländerna. Det är oftast kvinnor och barn som är de som drabbas hårdast av konflikter, naturkatastrofer etc.
C. 900 miljoner människor i utvecklingsländerna är analfabeter, varav två tredjedelar är kvinnor. 130 miljoner barn får ingen grundutbildning, varav två tredjedelar även här är flickor, och ytterligare 150 miljoner barn, varav de flesta ännu en gång är flickor, slutar gå i skolan innan de erhållit grundläggande räkne- och skrivkunskaper.
D. Tillgång till grund- och yrkesutbildning är en grundläggande rättighet både för kvinnor och män och utgör en viktig förutsättning för att uppnå målen om jämlikhet, utveckling och fred. Läskunnighet bland kvinnor har en nyckelroll när det gäller förbättrad hälsa, mathållning och utbildning inom familjen, och för kvinnornas deltagande i beslutsfattandet i samhället.
1. Parlamentet uppmärksammar att kommissionen har en nyckelroll i genomförandet av EU:s övergripande strategi för jämlikhet mellan kvinnor och män, som omfattar samtliga strategier som syftar till att främja sådan jämlikhet, antingen genom att anpassa strategier (aktiv och framåtsyftande åtgärder/integrering av jämställdhetsperspektiv), och/eller genom att vidta konkreta åtgärder för att förbättra kvinnornas ställning i samhället (reaktiva åtgärder/specifika åtgärder),
2. uppmanar kommissionen att utarbeta och genomföra en omfattande strategi för att integrera kvinnors rättigheter som mänskliga rättigheter, även i form av konkreta kriterier, strategier och instrument för att vidta uppföljningsåtgärder genom rådgivande tjänster, tekniskt stöd, rapporteringsmetoder, jämställdhetskonsekvensbeskrivning, samordning, information till allmänheten och utbildning i mänskliga rättigheter,
3. uppmanar kommissionen att årligen rapportera om i vilken utsträckning jämställdhetsaspekterna införlivats inom ramen för dess politik och program för mänskliga rättigheter och demokratisering, genom att ange
- -vilka program som varit relevanta för jämställdheten,
- -vilka konkreta indikatorer för jämställdhet som använts,
- -hur många kvinnor som nåddes av eller deltog i dessa program,
- -vilka delar av berörda budgetar som användes,
4. uppmanar kommissionen att säkerställa att respekten för kvinnors rättigheter som en del av de mänskliga rättigheterna inbegrips som ett nyckelelement i samtliga gemenskapsprogram och som ett kriterium för yttre förbindelser med tredje land, bland annat handels- och samarbetsavtal,
5. berömmer kommissionen för att den har för avsikt att integrera jämställdhetsperspektivet i samtliga tematiska prioriteringar inom det europeiska initiativet för demokrati och mänskliga rättigheter och betonar värdet av öppenhet och ansvarsskyldighet i detta sammanhang:
- -uppmanar kommissionen att under genomförandet av prioritering nr 1 ”Stöd till stärkande av demokratisering, god samhällsstyrning och rättstatsprincipen” ägna vederbörlig uppmärksamhet åt lika rättigheter för kvinnor och män i de berörda ländernas lagstiftning och officiella politik (arbetslagstiftning, familjelagstiftning osv.) och åt särskilda program för att öka kvinnors politiska medvetenhet och delaktighet,
- -uppmanar kommissionen att under genomförandet av prioritering nr 2 ”Verksamhet till stöd för dödsstraffets avskaffande” ägna uppmärksamhet åt länder där särskilt grymma varianter av dödsstraffet, exempelvis stening, fortfarande används, i synnerhet mot kvinnor,
- -uppmanar kommissionen att under genomförandet av prioritering nr 3 ”Stöd till bekämpning av tortyr och straffrihet och till internationella tribunaler och brottmålsdomstolar” ägna uppmärksamhet åt våldtäkter och andra typer av våld mot kvinnor, både i samband med krig och som en del av den ”normala” vardagsverkligheten, samt åt kvinnohandel och tvångsprostitution,
- -uppmanar kommissionen att under genomförandet av prioritering nr 4 ”Bekämpning av rasism och främlingsfientlighet samt diskriminering av minoriteter och ursprungsbefolkningar” ha klart för sig att den största befolkningsgrupp som systematiskt diskrimineras i samtliga länder är kvinnor, och att stöd till omfattande program för jämställdhet mellan könen därför bör stå högst på dagordningen,
6. kräver att kommissionen i alla yttre förbindelser med tredje land som inbegriper finansiellt stöd, dvs. även i samband med handelsavtal, samarbetsavtal och utvecklingsbistånd, uttryckligen skall ställa krav på att det berörda landet måste avskaffa och straffbelägga de värsta formerna av våld mot kvinnor, exempelvis könsstympning, stening, offentlig bestraffning, tortyr, våldtäkt i samband med krig; kräver att kommissionen systematiskt kontrollerar huruvida dessa villkor verkligen uppfylls och lägger fram rapporter om detta,
7. uppmanar kommissionen att främja den nödvändiga sakkunskapen när det gäller att utforma den politik som rör jämställdheten, både bland personalen på kommissionen och vid representationer och delegationer utomlands,
8. uppmanar kommissionen att samarbeta med andra internationella organ, såsom FN:s kvinnofond och Världsbanken, för att se till att jämställdhetsfrågor integreras i de beslut som fattas i integreringsfrågor,
9. begär att man i synnerhet inriktar sig på jämställdhetsfrågor, särskilt för att se till att kvinnor tar del av såväl grundutbildning som högre utbildning.