BETÄNKANDE om ändring av den rättsliga grunden för förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av förordning (EEG) nr 218/92 om administrativt samarbete inom området för indirekt beskattning (mervärdesskatt)
(C5-0103/2002 - (2000/0147(COD))
23 april 2002
Utskottet för ekonomi och valutafrågor
Föredragande: José Manuel García-Margallo y Marfil
PROTOKOLLSIDA
Vid plenarsammanträdet den 14 december 2000 gav parlamentet ett positivt yttrande vid den första behandlingen av förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av förordning (EEG) nr 218/92 om administrativt samarbete inom området för indirekt beskattning (mervärdesskatt) (A5-0362/2000).
Med en skrivelse av den 18 februari 2002 rådfrågade rådet parlamentet om en ändring av den rättsliga grunden för förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av förordning (EEG) nr 218/92 om administrativt samarbete inom området för indirekt beskattning (mervärdesskatt) (2000/0147(COD)).
Med en skrivelse av den 21 mars 2002 begärde ordföranden för utskottet för ekonomi och valutafrågor ett utlåtande från utskottet för rättsliga frågor och den inre marknaden om den rättsliga grunden.
Vid plenarsammanträdet den 8 april 2002 tillkännagav talmannen att han hade hänvisat denna begäran om ett utlåtande om ändringen av den rättsliga grunden till utskottet för ekonomi och valutafrågor, som utsetts till ansvarigt utskott, och till utskottet för rättsliga frågor och den inre marknaden, som utsetts till rådgivande utskott
Vid utskottssammanträdet den 19 juni 2000 hade utskottet för ekonomi och valutafrågor utsett José Manuel García-Margallo y Marfil till föredragande.
Vid utskottssammanträdena den 19 mars och 23 april 2002 behandlade utskottet frågan om en ändring av den rättsliga grunden och förslaget till betänkande.
Vid det sistnämnda sammanträdet godkände utskottet enhälligt förslaget till resolution.
Följande var närvarande vid omröstningen: Christa Randzio-Plath (ordförande), José Manuel García-Margallo y Marfil (vice ordförande och föredragande), Philippe A.R. Herzog och John Purvis (vice ordförande), Generoso Andria, Lutz Goepel (suppleant för Astrid Lulling), Lisbeth Grönfeldt Bergman, Christopher Huhne, Othmar Karas, Giorgos Katiforis, Piia-Noora Kauppi, Christoph Werner Konrad, Wilfried Kuckelkorn (Robert Goebbels), Ioannis Marinos, David W. Martin, Hans-Peter Mayer, Miquel Mayol i Raynal, Mikko Pesälä (suppleant för Carles-Alfred Gasòliba i Böhm), Alexander Radwan, Bernhard Rapkay, Olle Schmidt och Bruno Trentin.
Yttrandet från utskottet för rättsliga frågor och den inre marknaden bifogas detta betänkande.
Betänkandet ingavs den 23 april 2002.
Fristen för att inge ändringsförslag till detta betänkande kommer att anges i förslaget till föredragningslista för den sammanträdesperiod vid vilken betänkandet skall behandlas.
FÖRSLAG TILL RESOLUTION
Europaparlamentets resolution om ändring av den rättsliga grunden för förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av förordning (EEG) nr 218/92 om administrativt samarbete inom området för indirekt beskattning (mervärdesskatt)(C5‑0103/2002 – 2000/0147(COD))
Europaparlamentet utfärdar denna resolution
– med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (KOM(2000) 349 - C5-0298/2000 - 2000/0147/COD))[1],
– med beaktande av Europaparlamentets yttrande vid första behandlingen[2],
– med beaktande av att man blivit rådfrågad av rådet om ändring av den rättsliga grunden (C5-0103/2002),
– med beaktande av artikel 70 i arbetsordningen,
- –med beaktande av yttrandet från utskottet för rättsliga frågor och den inre marknaden om en ändring av den rättsliga grunden,
– med beaktande av betänkandet från utskottet för ekonomi och valutafrågor (A5‑0140/2002).
1. Europaparlamentet bekräftar sitt yttrande från första behandlingen.
2. Europaparlamentet ifrågasätter riktigheten i den nya rättsliga grund som rådet föreslår.
3. Europaparlamentet insisterar på att artikel 95 i EG-fördraget är den korrekta rättsliga grunden.
4. Europaparlamentet uppmanar därför rådet att sända sin gemensamma ståndpunkt till parlamentet.
5. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.
MOTIVERING
Påminnelse
I juni 2000 utsågs García-Margallo Y Marfil till föredragande för förslaget till förordning om ändring av förordning (EEG) nr 218/92. Referensen var då 2000/0147(COD) och den rättsliga grunden för direktivet var artikel 95 i EG-fördraget, vilken innehåller bestämmelserna för medbeslutandeförfarandet.
I det läget gav parlamentet ett positivt yttrande vid första behandlingen av förslaget den 14 december 2000, och föreslog bara en ändring. Kommissionen lade inte fram något ändrat förslag.
I en skrivelse av den 18 februari 2002 informerade Europeiska unionens råd Europaparlamentets talman att det hade beslutat att ändra den rättsliga grunden för förslaget till direktiv till artiklarna 93 och 94 i EG-fördraget (som föreskriver att Europaparlamentet bara skall rådfrågas en enda gång). Vid sitt sammanträde den 11 januari 2001 begärde COREPER att parlamentet skulle höras om ändringen av den rättsliga grunden. I skrivelsen av den 17 januari 2001 ombads parlamentet därför att meddela sin ståndpunkt, helst inom mycket kort tid (senast 1 mars), så att direktivet kunde träda i kraft i medlemsstaterna under 2002.
Parlamentets ståndpunkt
Enligt paragraf 63 i arbetsordningen begärde utskottet för ekonomi och valutafrågor ett yttrande från utskottet för rättsliga frågor och den inre marknaden. I sin sammanfattning påpekar utskottet för rättsliga frågor och den inre marknaden att den föreslagna rättsakten inte innehåller åtgärder för harmonisering av skattebestämmelser, utan att dess innehåll handlar om att utvidga det informationssystem som föreskrivs i förordning (EEG) nr218/92 till tjänster som tillhandahålls elektroniskt. Sålunda beslöt utskottet vid sitt sammanträde den 16 april enhälligt att artikel 95 i EG-fördraget är den riktiga rättsliga grunden.
Vid sitt möte den 20 mars behandlade utskottet för ekonomi och valutafrågor ärendet och stödde föredragandens rekommendation, att den rättsliga grunden verkligen skall vara artikel 95 i EG-fördraget, precis som kommissionen föreslog, eftersom förslagets syfte och innehåll otvetydigt handlar om administrativt samarbete och inte om skattebestämmelser. Det finns inget tecken på att de ändringar som rådet har gjort av det ursprungliga förslaget från kommissionen motiverar en annan rättslig grund. Som en följd av detta, och i linje med yttrandet från utskottet för rättsliga frågor och den inre marknaden, bör förändringen av rättslig grund avvisas.
Utskottet för ekonomi och rättsliga frågor uppmanar därför parlamentet att stå fast vid sitt yttrande från första behandlingen och, eftersom utskottet anser att artikel 95 i EG-fördraget utgör direktivets rättsliga grund, uppmanar rådet att överlämna sin gemensamma ståndpunkt.
YTTRANDE FRÅN UTSKOTTET FÖR RÄTTSLIGA FRÅGOR OCH DEN INRE MARKNADEN
till utskottet för ekonomi och valutafrågor
Ärende: Den rättsliga grunden för förslaget till rådets förordning om ändring av förordning (EEG) nr 218/92 om administrativt samarbete inom området för indirekt beskattning (mervärdesskatt) och införande av extra åtgärder för elektronisk handel
I en skrivelse av den 21 mars 2002 ombads utskottet för rättsliga frågor och den inre marknaden, i enlighet med artikel 63.2 i arbetsordningen, att yttra sig om den lämpliga rättsliga grunden för ovanstående förslag. Detta gjordes eftersom kommissionen hade baserat sitt förslag på artikel 95 i EG-fördraget medan rådet i en skrivelse av den 18 februari 2002 ansåg att artikel 93 borde användas som rättslig grund.
Utskottet för rättsliga frågor och den inre marknaden behandlade ovannämnda fråga vid sitt sammanträde den 16 april.
1. Förordning 218/92
Som framgår av titeln är avsikten med förslaget att ändra förordning (EEG) nr 218/92[1]. I denna förordning fastställs de förfaranden som skall gälla för ömsesidigt samarbete mellan myndigheterna i medlemsstaterna när det gäller utbyte av information om mervärdesskatt på transaktioner på elektronisk väg inom gemenskapen, och allt annat utbyte av information i denna fråga mellan medlemsstaternas behöriga myndigheter.
Dessa grundläggande arrangemang kompletteras sedan med bestämmelser avseende lagring och bearbetning av information, begäran om information, information av konfidentiell natur och bilateral kommunikation om frågor av intresse för två medlemsstater. Detta direktiv innehåller därför huvudsakligen bestämmelser för förfaranden.
2. Kommissionens förslag
Förslaget avser att ändra förordning (EEG) nr218/92 mot bakgrund av utvecklingen inom handeln, där tjänster nu tillhandahålls elektroniskt.
Den 12 februari 2002 gav rådet sitt politiska stöd till kommissionens förslag till ett direktiv, som ändrats efter diskussioner med medlemsstaterna, om tillämpningen av mervärdesskatt på elektroniska tjänster. Enligt de nya reglerna kommer EU-leverantörer inte längre att vara skyldiga att lägga på moms när dessa tjänster levereras utanför EU och därmed avlägsnas ett betydande konkurrenshandikap.
Följaktligen söker man genom den föreslagna förordningen om ändring av förordning (EEG) nr 218/92 att tillse att den nödvändiga informationen, gällande de särskilda bestämmelserna för tjänster som levereras elektroniskt[2], överförs till medlemsstaterna.
Vad beträffar förordningens tillämpningsområde, avser man att genom förslaget till förordning inkludera tjänster som tillhandahålls på elektronisk väg i enlighet med den särskilda ordning som finns i artikel 26c i direktiv 77/388/EEG.
Förslaget syftar till att förbättra den inre marknaden genom ett effektivare administrativt samarbete.
3. Utvärdering
Frågan är alltså huruvida artikel 93 och 94 i EG-fördraget å ena sidan eller artikel 95 i EG‑fördraget å andra sidan är den korrekta rättsliga grunden för antagandet av en sådan förordning. Dessa möjligheter måste ses som alternativ. Det finns inte någon möjlighet att kombinera de två eftersom lagstiftningsförfarandena är oförenliga.
Enligt artikel 93 och 94 i EG-fördraget skall rådet besluta enhälligt, efter att ha hört Europaparlamentet och Ekonomiska och sociala kommittén, medan rådet och Europaparlamentet enligt artikel 95 i EG-fördraget, skall anta åtgärden genom medbeslutandeförfarandet.
Den föreslagna rättsakten innehåller inga skattebestämmelser eftersom den inte behandlar frågor om skattskyldighet, skattesatser eller andra frågor som hänför sig till ren beskattning. Förslaget behandlar bara ömsesidigt samarbete och förfarandefrågor och söker därför uppnå en tillnärmning av de lagstiftningsbestämmelser som är nödvändiga för att nå målen i artikel 14 i EG-fördraget – upprättandet av den inre marknaden.
Artikel 95 i EG-fördraget är den enda rättsliga grunden som kan täcka förslagets alla aspekter. Följaktligen är det nödvändigt att undersöka om artikel 95 i EG-fördraget inte går att använda på grund av den andra punkten i denna artikel i vilken ”bestämmelser om skatter” undantas från medbeslutandeförfarandet. Detta undantag skall tolkas snävt, eftersom detta uttryck bara inbegriper regler om skattskyldiga personer, beskattningsbara händelser, beräkningsunderlag för beskattning, skattesatser och dispenser. Artikel 93 är därför den enda adekvata rättsliga grunden för en harmonisering av lagstiftningen angående omsättningsskatter, punktskatter och annan form av indirekt beskattning.
Däremot inrättades genom förordning EEG nr 218/92 ett system för informationsutbyte om transaktioner inom gemenskapen mellan de behöriga myndigheterna i medlemsstaterna. Det gäller samarbetsåtgärder som syftar till att underlätta avskaffandet av skattekontroller vid unionens interna gränser, i enlighet med målet om att fullborda den inre marknaden.
Sådana åtgärder påverkar inte medlemsstaternas självbestämmande vad beträffar skattefrågor, eftersom de inte ändrar tillämpliga skatteregler om vem som skall betala skatt och hur mycket och inte heller berör beloppet för skatteskulden. Den föreslagna förordningen om ömsesidigt samarbete i skattefrågor faller inte under regeln om att skattebestämmelser undantas eftersom den inte behandlar skattestrukturen. Avsikten med förordningen är i stället endast att inrätta ett system för ett administrativt samarbete som är en nödvändig garanti för att avsaknaden av gränskontroller inte förhindrar ett effektivt upprätthållande av skattereglerna.
Enligt denna strikta tolkning av artikel 95.2 i EG-fördraget är Fiscalisprogrammet[3] grundat på artikel 95 i EG-fördraget. På samma sätt är rådets förordning (EEG) nr2726/90 om gemenskapstransitering[4] grundad på artikel 95 i EG-fördraget.
I en liknande – men inte identisk – fråga om ömsesidigt bistånd för indrivning av fordringar uppkomna till följd av verksamhet som utgör en del av finansieringssystemet för Europeiska utvecklings- och garantifonden för jordbruket och av jordbruksavgifter och tullar samt med avseende på mervärdesskatt och vissa punktskatter[5], rådfrågades utskottet för rättsliga frågor och den inre marknaden om den rättsliga grunden. Utskottet beslutade enhälligt den 6 mars 2001 att den lämpliga rättsliga grunden för detta förslag var artikel 95 i EG-fördraget.
4. Slutsats
Syftet med den föreslagna förordningen är att fullborda den inre marknaden. Det innehåller inte åtgärder för att harmonisera skattebestämmelser. Avsikten är att utöka systemet för informationsutbyte, som fastställts i förordning (EEG) nr218/92, till tjänster som tillhandahålls på elektronisk väg. Artikel 95 i EG-fördraget är den lämpliga rättsliga grunden för att anta en sådan rättsakt.
Vid sitt sammanträde den 16 april beslutade sålunda utskottet för rättsliga frågor och den inre marknaden enhälligt[6] att den lämpliga rättsliga grunden är artikel 95 i EG-fördraget.
(Avslutningsfras och underskrift)
- [1] Rådets förordning (EEG) nr 218/92 av den 27 januari 1992 om administrativt samarbete inom området för indirekt beskattning (mervärdesskatt) EGT L 24, 1.2.1992, s. 1.
- [2] Finns i artikel 26c i direktiv 77/388/EEG av den 17 maj 1977 om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning rörande omsättningsskatter - Gemensamt system för mervärdesskatt: enhetlig beräkningsgrund, EGT L 145, 13.6.1977, s. 1, senast ändrat genom direktiv 2001/4/EG (EGT L 22, 24.1.2001, s. 17).
- [3] Europaparlamentets och rådets beslut nr 888/98/EG av den 30 mars 1998 om antagande av gemenskapens åtgärdsprogram för att förbättra systemen för indirekt beskattning på den inre marknaden (Fiscalis-programmet), EGT L 1998, 28.4.1998, s. 126, senast ändrat genom beslut 2000/565 av den 7 september 2000, EGT L 236, 20.9.2000, s. 35.
- [4] Council Regulation (EEC) no 2726/90 of 17 September 1990 on Community transit, EGT L 262, 26.9.1990, p. 1 (svenska versionen ej tillgänglig)
- [5] Rådets direktiv 2001/44/EG av den 15 juni 2001 om ändring av direktiv 76/308/EEG om ömsesidigt bistånd för indrivning av fordringar uppkomna till följd av verksamhet som utgör en del av finansieringssystemet för Europeiska utvecklings- och garantifonden för jordbruket och av jordbruksavgifter och tullar samt med avseende på mervärdesskatt och vissa punktskatter, EGT L 175 , 28.6.2001 s. 17.
- [6] Följande ledamöter var närvarande vid omröstningen: Giuseppe Gargani (ordförande), Willi Rothley, Ioannis Koukiadis, Bill Miller (vice ordförande), Brian Crowley (föredragande), Paolo Bartolozzi, Maria Berger, Ward Beysen, Philip Charles Bradbourn, Véronique De Keyser (suppleant för Carlos Candal i enlighet med artikel 153.2), Bert Doorn, Janelly Fourtou, Marie-Françoise Garaud, Evelyne Gebhardt, Fiorella Ghilardotti, José María Gil-Robles Gil-Delgado, Malcolm Harbour, Heidi Anneli Hautala, Othmar Karas, Kurt Lechner, Klaus-Heiner Lehne, Toine Manders, Arlene McCarthy, Manuel Medina Ortega, Ana Palacio Vallelersundi, Marianne L.P. Thyssen, Rijk van Dam, Hannes Swoboda (suppleant för François Zimeray i enlighet med artikel 153.2), Rainer Wieland, Joachim Wuermeling, Matti Wuori och Stefano Zappalà.