Tillbaka till Europarl-webbplatsen

Choisissez la langue de votre document :

Förfarande : 2003/2164(INI)
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång : A5-0219/2004

Ingivna texter :

A5-0219/2004

Debatter :

Omröstningar :

PV 31/03/2004 - 6.9

Antagna texter :

P5_TA(2004)0232

BETÄNKANDE     
PDF 133kWORD 26k
24 mars 2004
PE 326.790 A5-0219/2004
om förvaltningen inom Europeiska unionens utvecklingspolitik
(2003/2164(INI))
Utskottet för utveckling och samarbete
Föredragande: Marieke Sanders-ten Holte
PROTOKOLLSIDA
 FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS RESOLUTION
 MOTIVERING

PROTOKOLLSIDA

Vid plenarsammanträdet den 4 september 2003 tillkännagav talmannen att utskottet för utveckling och samarbete hade beviljats tillstånd att utarbeta ett initiativbetänkande, i enlighet med artikel 163 i arbetsordningen om förvaltningen inom Europeiska unionens utvecklingspolitik.

Vid utskottssammanträdet den 9 juli 2003 hade utskottet för utveckling och samarbete utsett Marieke Sanders‑ten Holte till föredragande.

Vid utskottssammanträdet den 20 januari 2004 behandlade utskottet förslaget till betänkande.

Vid sammanträdet den 16 mars 2004 godkände utskottet enhälligt förslaget till resolution.

Följande ledamöter var närvarande vid omröstningen: Margrietus J. van den Berg (vice ordförande och ordförande för sammanträdet), Marieke Sanders-ten Holte (vice ordförande och föredragande), Anders Wijkman (vice ordförande), John Alexander Corrie, Nirj Deva, Glenys Kinnock, Karsten Knolle, Nelly Maes (suppleant för Paul A.A.J.G. Lannoye), Miguel Angel Martínez Martínez, Linda McAvan, Didier Rod, Ulla Margrethe Sandbæk, Francisca Sauquillo Pérez del Arco och Maj Britt Theorin.

Betänkandet ingavs den 24 mars 2004.


FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS RESOLUTION

om förvaltningen inom Europeiska unionens utvecklingspolitik

(2003/2164(INI))

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av kommissionens meddelande (KOM(2003) 615)(1),

–   med beaktande av slutsatserna från rådets möte den 17 november 2003 om detta meddelande(2),

–   med beaktande av artiklarna 177, 178, 179, 180, 181 och 181a i Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen,

–   med beaktande av rapporten från FN:s utvecklingsprogram om mänsklig utveckling 2003,

–   med beaktande av kommissionens meddelande till rådet och Europaparlamentet ”Demokratisering, rättsstat, respekt för mänskliga rättigheter och god förvaltning i offentlig verksamhet: Utmaningar för partnerskapet mellan Europeiska unionen och AVS‑länderna”(3),

–   med beaktande av sin resolution av den 15 januari 1999 om kommissionens meddelande ”Demokratisering, rättsstat, respekt för mänskliga rättigheter och god förvaltning i offentlig verksamhet: Utmaningar för partnerskapet mellan Europeiska unionen och AVS‑länderna”(4),

–   med beaktande av sin resolution av den 25 april 2002 om kommissionens meddelande till rådet och Europaparlamentet om handlingsprogrammet för integrering av ett jämställdhetsperspektiv i gemenskapens utvecklingssamarbete(5),

–   med beaktande av sin resolution av den 25 april 2002 om kommissionens meddelande till rådet och Europaparlamentet ”Europeiska unionens roll i arbetet för att främja mänskliga rättigheter och demokratisering i tredje land”(6),

–   med beaktande av sin resolution av den 15 maj 2003 om förstärkning av kapaciteten i utvecklingsländerna(7),

–   med beaktande av kommissionens vitbok om styrelseformer i EU(8),

–   med beaktande av rådets gemensamma ståndpunkt om mänskliga rättigheter, demokratiska principer, rättsstatsprincipen och sunt styrelseskick i Afrika (9),

–   med beaktande av rådets förordning av den 29 april 1999 om att fastställa krav för genomförande av åtgärder för utvecklingssamarbete som bidrar till det allmänna målet att utveckla och befästa demokratin och rättsstaten samt till målet att respektera de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna(10),

–   med beaktande av sin resolution av den 4 september 2003 om kommissionens meddelande till rådet och Europaparlamentet och Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om icke‑statliga aktörers deltagande i Europeiska unionens utvecklingspolitik(11),

–   med beaktande av millenniemålen och de mål i FN:s millenniedeklaration som antogs vid FN:s millennietoppmöte den 6‑8 september 2000; i FN:s millenniedeklaration angavs att ett lands framgång när det gäller att nå millenniemålen bland annat beror på gott styre och det uttrycktes ett engagemang för gott styre, utveckling och minskning av fattigdomen – både nationellt och internationellt,

–   med beaktande av rådets och kommissionens gemensamma förklaring av den 10 november 2000 om Europeiska gemenskapens utvecklingspolitik, i vilken institutionellt kapacitetsbyggande inom ramen för gott styre angavs som ett av sex prioriterade områden för EG:s utvecklingspolitik,

–   med beaktande av OECD:s rapport om hur globalisering förbättrar styret(12),

–   med beaktande av rådets slutsatser om den internationella konferensen för att finansiera utveckling som antogs den 22 mars 2002 i Monterrey, i vilka rådet betonade att det i första hand är upp till utvecklingsländerna att skapa en sund makroekonomisk miljö och ett lämpligt ramverk för investeringar,

–   med beaktande av Johannesburgplanen för genomförande som bland annat anger att gott styre på nationell och internationell nivå är nödvändigt för hållbar utveckling,

–   med beaktande av rådets slutsatser av den 30 maj 2002, i vilka rådet välkomnar kommissionens förslag om att fördjupa arbetet om styre som ett av de prioriterade områdena i gemenskapens utvecklingspolitik, och särskilt inrättandet av en expertgrupp tillsammans med medlemsstaterna för att definiera ett konsekvent och gemensamt EU‑synsätt på dessa frågor och för att tillsammans med partnerskapsländer och icke‑statliga aktörer skapa ett politiskt ramverk som baseras på kopplingar mellan demokrati, gott styre och utveckling,

–   med beaktande av att artikel 9.3 i det samarbets- och partnerskapsavtal mellan AVS‑länderna och EU som undertecknades i Cotonou 2003 innehåller en effektiv strategi för styrelsesätt(13),

–   med beaktande av artikel 163 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för utveckling och samarbete (A5‑0219/2004), och av följande skäl:

A.   Begreppet gott styre är en viktig faktor för ett lands förmåga att uppnå en ekonomiskt, socialt och miljömässigt hållbar utveckling. Begreppet går utanför uppfattningarna om mänskliga rättigheter, rättsstaten och demokrati och omfattar effektiv offentlig förvaltning och kampen mot korruption. I slutändan handlar det om statens förmåga att tjäna medborgarna med stöd av en effektiv och öppen förvaltning av naturresurserna och av de mänskliga resurserna.

B.   Kommissionen vill stödja ett styre i utvecklingsländerna som grundas på dialog och kapacitetsbyggande. Den framhåller att det inte finns någon lösning som passar alla och att styre bör analyseras och främjas på landsspecifik basis.

C.   Den dåliga kvaliteten på regeringspolitiken och de offentliga förvaltningssystemen i många utvecklingsländer utgör allvarliga hinder för hållbar utveckling.

D.   Styre är ett av utvecklingsstrategins kärnelement för både de internationella givarna och EU:s utvecklingsdagordning och en väsentlig del av strategin för att minska fattigdomen.

E.   Införandet av begreppet styre på utvecklingsdagordningen i slutet av 1980‑talet var ett uttryck för ökad oro över hur effektivt biståndet var, och det har tydligt visat sig att biståndspolitiken är i stort behov av reformer.

F.   Tidigare beviljades utvecklingsstöd alltför ofta utan vederbörligt hänsyn till mottagarlandets och dess aktörers prioriteringar, och ibland till odemokratiska regimer. Detta har lett till makroekonomisk obalans och resursslöseri, ett allt för stort stödberoende, minskade incitament till ekonomiska reformer och också till att korrumperade regimer kunnat behålla makten genom att utnyttja utvecklingsstödet för egna ändamål.

G.   Villkorat bistånd har i allt väsentligt misslyckats med att uppnå de avsedda syftena att skapa varaktiga policyrefomer.

H.   Någon form av villkor för biståndet är ändå nödvändigt eftersom givarsamfundet måste redovisa sina resultat för unionsmedborgarna, vilka begär mer målinriktning och kontroll av hur biståndet distribueras.

I.   Nya idéer om bistånd har redan förändrat internationella biståndsgivares politik och de koncentrerar numera sitt bistånd till länder som har en bra policy för makroekonomi och styre.

J.   Bistånd är effektivast om det antingen mer systematiskt inriktas på fattiga länder med sunda ekonomiska reformprogram eller används för att främja klok politik.

K.   Sedan början av 1990‑talet har en människorättsklausul systematiskt inkluderats i alla EG‑avtal med tredje land, inklusive handels- och samarbetsavtal och associeringsavtal.

L.   Eftersom det finns en koppling mellan demokrati och gott styre bör varje samhälle skapa sin egen hemmagjorda modell för att utveckla demokratin.

M.   Jämställdhet och ökad makt åt kvinnor är väsentliga ingredienser i gott styre.

N.   Genom att främja gott styre tar EU upp en av de viktiga grundorsakerna till migration, marginalisering, interna oroligheter och väpnade konflikter.

O.   Det är omöjligt att minska fattigdomen utan de fattigas egna ansträngningar och deras deltagande är nödvändigt i den form av styre som det internationella samfundet skulle vilja se.

P.   Eftersom styrande organ och beslutsfattare på lokal nivå är närmast medborgarna måste de delta i processen för att stärka styrelseformerna och demokratin.

1.   Europaparlamentet välkomnar kommissionens breda, öppna och pragmatiska inställning till vad som är en avgörande faktor i länders förmåga att utrota fattigdom och befordra hållbar utveckling.

2.   Europaparlamentet välkomnar kommissionens inställning att styre måste karaktäriseras av dialog och kapacitetsbyggnad.

3.   Europaparlamentet anser att indragning av biståndet bör reserveras för de fall där upprepade kränkningar av mäns, kvinnors och barns grundläggande allmänna rättigheter inte behandlas av regeringen eller om regeringen direkt bär ansvaret för dessa kränkningar.

4.   Europaparlamentet framhåller i samband med detta att dialogen bör fortsätta och att humanitärt bistånd och livsmedelsbistånd under alla omständigheter måste upprätthållas.

5.   Europaparlamentet anser att det är viktigt att koncentrera sig på specifika, pragmatiska och konkreta sätt att omsätta dessa principer i program, policyriktlinjer och åtgärder, baserade på utvecklingsländernas egna nationella erfarenheter och med aktivt deltagande av det civila samhällets organisationer, bland annat nätverken av samarbetande kommuner.

6.   Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se till att det sker en uppföljning av detta meddelande och att utveckla och omsätta dessa principer i riktlinjer samt i årsrapporten ange hur frågan om styre har hanterats.

7.   Europaparlamentet anser att de olika scenarion som kommissionen presenterar i meddelandet utgör en bra ram för att analysera och ytterligare definiera en policyram för ökad överensstämmelse mellan EG:s och medlemsstaternas synsätt på styre.

8.   Europaparlamentet anser att EG:s politik när det gäller styre bör integreras i utvecklingsinstrumenten och i närliggande instrument, inklusive projekt, sektorsvisa program, budgetstöd och handelsavtal. Parlamentet betonar i detta sammanhang att bättre bedömningar av effektiviteten hos de enskilda utvecklingsländernas utvecklingsplaner är av stor betydelse för att förbättra utrikeshandeln och stoppa det ineffektiva resursutnyttjandet och slöseriet med resurser samt onödig skuldsättning.

9.   Europaparlamentet anser att givare kan avsäga sig kontroll till mottagarlandet, inom ramen för på förhand överenskomna mål och om öppenhet och tillfredsställande kontroll garanteras. Parlamentet anser i detta sammanhang att budgetstöd, där det är lämpligt, kan vara ett värdefullt instrument för att främja styre genom förbättringar såväl när det gäller offentlig ekonomisk förvaltning som hur de allmänna tjänsterna fungerar.

10.   Europaparlamentet betonar att indikatorerna på styre bör skräddarsys till partnerskapslandets specifika behov

11.   Europaparlamentet vidhåller att det krävs ett flexibelt synsätt eftersom de scenarion som kommissionen presenterar i vissa fall kan överlappa och efterfrågar en lämplig anpassning av EU:s politik för länderna i fråga.

12.   Europaparlamentet anser att arbetet med komplicerade partnerskap utgör en särskilt viktig utmaning för EU och betonar att särskild uppmärksamhet bör riktas mot att utarbeta effektiva strategier för dessa partnerskap och i situationer efter en konflikt.

13.   Europaparlamentet välkomnar kommissionens ståndpunkt att givare inte kan tillåta sig att helt och hållet överge länder med dåligt resultat, eftersom befolkningarna inte skall behöva betala priset för sina regeringars bristande åtaganden.

14.   Europaparlamentet uppmanar kommissionen att mer specifikt inrikta sig på frågor som rör ansvar och öppenhet, eftersom svaga ansvarsmekanismer tenderar att underlätta korruption och på så sätt undergräva gott styre.

15.   Europaparlamentet anser att principen om ”företagens sociala ansvar” måste utformas på ett bättre sätt, särskilt när det gäller barnarbete, för att skapa ett sunt investeringsklimat.

16.   Europaparlamentet anser att specifika sociala indikatorer måste införas för att mer exakta uppgifter om styrelseskicket i länderna skall kunna uppnås, och kräver ett utökat deltagande i detta avseende av det civila samhället.

17.   Europaparlamentet anser att det behövs en skärpt syn på mänskliga rättigheter och grundläggande friheter.

18.   Europaparlamentet uppmanar kommissionen att särskilt främja tryck- och föreningsfriheten för att de politiska oppositionspartierna fritt skall kunna ge uttryck för sina åsikter och för att möjliggöra införandet av fria medier.

19.   Europaparlamentet betonar att större vikt måste läggas vid EU:s behov av att bredda uppfattningen om förstärkning av demokratin på lokal, regional och nationell nivå. Parlamentet understryker vikten av decentralisering och lokala regeringsinstitutioner, i syfte att föra statsförvaltningen närmare människorna. Parlamentet efterfrågar strategier som kan göra det möjligt att utveckla effektivt styre på lokal nivå.

20.   Europaparlamentet betonar i detta sammanhang vikten av att fortsätta valsystemsreformer och parlamentariska reformer bortom inrättandet av flerpartisystem för att säkerställa mer omfattande och effektivare politisk aktivitet bland befolkningen. Parlamentet är medvetet om att i vissa länder är detta ett långsiktigt mål.

21.   Europaparlamentet erinrar om den grundläggande roll som Europeiska unionen kan spela när det gäller att bistå och övervaka valförfarandena i syfte att bidra till att förstärka demokratin i dessa länder.

22.   Europaparlamentet betonar att inom ramen för gott styre måste det bli ett slut på straffrihet.

23.   Europaparlamentet påpekar att det därför är nödvändigt att inrätta ett oberoende rättssystem och underlätta för medborgarna att få tillgång till rättsliga myndigheter och offentlig information.

24.   Europaparlamentet påpekar att utbildning är ett mycket viktigt redskap för att ge det civila samhället större möjligheter att delta i främjandet av styre och demokrati på varje styrelsenivå.

25.   Europaparlamentet betonar att integreringen av ett jämställdhetsperspektiv i all politik, ett viktigt redskap i styre, inte prioriteras i tillräckligt hög grad i meddelandet. EU uppmanas att integrera ett könsbaserat synsätt i sin analys av styre eftersom det i samband med bekämpningen av fattigdom är nödvändigt att könsaspekterna i orsakerna till fattigdom uttryckligen inkluderas i analysen av fattigdom.

26.   Europaparlamentet betonar att ökad uppmärksamhet bör riktas mot den privata sektorns roll i befordrandet av gott styre och frivillig kontroll av korruption, eftersom kampen mot korruption är en väsentlig del av ett ramverk inom vilket ekonomier kan blomstra och till fullo integreras i det multilaterala handelssystemet.

27.   Europaparlamentet påpekar att en sund hantering av invandringsproblematiken är en viktig faktor för att säkerställa gott styre överlag och efterfrågar i samband med detta en förbättrad dialog med utvecklingsländerna.

28.   Europaparlamentet uppmanar EU att stödja kapacitetsbyggande för regeringar och det civila samhället och att lägga vikt vid förstärkning av frivilligorganisationernas organisations-, institutions- och nätverkskapacitet i utvecklingsländer och att stödja oberoende medier.

29.   Europaparlamentet anser att det finns ett behov av välutbildad personal på delegationsnivå för att ge det stöd som behövs till kapacitetsbyggande.

30.   Europaparlamentet efterfrågar förbättrat samarbete med FN, OECD, Världsbanken och andra internationella givare när det gäller stöd till program för gott styre och särskilt för förbättrad överensstämmelse mellan givarnas politik och den makroekonomiska politiken.

31.   Europaparlamentet betonar att Nepad‑programmet, ett självständigt afrikanskt initiativ, är ett viktigt instrument för att bedöma gott styre i afrikanska länder.

32.   Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.

(1)Ännu ej offentliggjort i EUT.
(2)DEVGEN 144/Dok. 14773/03.
(3)KOM(1998) 146, 12.3.1998.
(4)EGT C 104, 1999, s. 185.
(5)EUT C 131 E, 5.6.2003, s. 153.
(6)EUT C 131, 2003, s. 147.
(7)P5_TA(2003) 212.
(8)EGT C 287, 12.10.2001.
(9)EGT L 158, 25.5.1998, 98/350/GUSP.
(10)EGT L 120, 8.5.1999, s. 1.
(11)P5_TA(2003) 380.
(12)CD/DOC (2001)13.
(13)EGT L 317, 15.12.2000, s. 3.


MOTIVERING

Allmänna kommentarer

Även om det saknas en internationellt erkänd definition av styre har begreppet blivit allt viktigare under de senaste 10 åren.

Styre är ett mångfasetterat begrepp som dök upp i slutet av 1980‑talet och vars användning inledningsvis begränsades till dess ekonomiska dimension. Vid den tiden ökade dessutom medvetenheten om att kvaliteten på ett lands styrelseformer är en avgörande faktor för förmågan att arbeta för hållbar ekonomisk och social utveckling. Längre fram innebar övergången från begreppet styre till gott styre att en normativ dimension infördes som tog upp styrelseformernas kvalitet. De dimensioner som i huvudsak ingår i gott styre har definierats, exempelvis av Världsbanken 1991, som ansvar, effektiv offentlig förvaltning, avsaknad av ett tungt regelverk, rättsstatsprincipen, oberoende rättsliga myndigheter och kontroll av korruption.

De viktigaste givaraktörerna har svårt att skilja mellan de ekonomiska och politiska aspekterna av gott styre och håller fast vid sund ekonomisk förvaltning. Föredraganden anser ändå att gott styre, även om det teoretiskt är skilt från demokrati i praktiken ofta i hög grad överlappar med detta begrepp.

Föredraganden påpekar att ekonomiska reformer och strategier för att minska fattigdomen inte kommer att lyckas utan effektiva demokratiska institutioner. Vi vet också att nyvalda regeringar i allmänhet lyckas bättre med reformer än auktoritära regimer som suttit länge vid makten. Vi vet dessutom att de demokratiska institutionernas kvalitet avgör regeringars förmåga att reagera på ekonomiska kriser.

Införandet av begreppet styre på utvecklingsdagordningen i slutet av 1980‑talet var ett uttryck för ökad oro över hur effektivt biståndet var. Villkorat bistånd var ett försök från givarnas sida att använda bistånd som ett incitament för reformer av utvecklingsländernas politik och institutioner. Alla är emellertid tämligen överens om att det villkorade biståndet inte lyckades uppnå sitt avsedda mål att åstadkomma hållbara politiska reformer. Eftersom givarregeringarna måste redovisa hur skattebetalarnas pengar används är bistånd utan någon form av villkor därför både otänkbart och politiskt omöjligt.

Kommissionens ståndpunkt

Enligt kommissionen, i dess nyligen antagna meddelande, har begreppet styre en öppen och allmän karaktär och är ett meningsfullt och praktiskt begrepp. För kommissionen ligger det verkliga värdet i begreppet styre i att det som term betraktat är mer pragmatiskt än demokrati, mänskliga rättigheter osv.

Kommissionen vill stödja styre i utvecklingsländer grundat på dialog och kapacitetsuppbyggnad. Den framhåller att det inte finns en lösning som passar alla. Styre bör analyseras och främjas på landsspecifik basis. I meddelandet anges emellertid en rad åtgärder som bör tillämpas för att främja styre vid tre olika scenarion:

i) effektiva partnerskap
ii) komplicerade partnerskap
iii) situationen efter en konflikt.

Så vägen mot gott styre är inte spikrak.

Kommissionen inriktar i likhet med andra givare sitt stöd på länder med ”goda resultat” som ett sätt att öka effektiviteten. Men kommissionen anser att givare inte bör undvika de mer komplicerade partnerskapen. Befolkningen i dessa extra sårbara länder skall inte behöva betala priset för dåliga ledare.

Kommissionen undviker emellertid att ange vilka kriterier som använts för denna indelning och ägnar ingen större uppmärksamhet åt möjligheten att vissa scenarion överlappar: situationen efter en konflikt kan leda till ett effektivt partnerskap lika väl som till ett komplicerat partnerskap.

Föredraganden stöder till fullo uppfattningen att ”gott styre” inte inskränker sig till mänskliga rättigheter, rättsstatsprincipen och demokrati utan även omfattar effektiv offentlig förvaltning, kampen mot korruption och ett helt oberoende rättssystem. I slutändan definierar det graden av ansvar som varje enskilt land har över sina egna resurser och sin egen utveckling. Jag välkomnar därför det landsspecifika synsätt som kommissionen föreslår. Detta kan bara genomföras genom utveckling av mer pragmatiska och mindre formella sätt att se på politiska systems förmåga att leverera de grundläggande element och tjänster som gör att ett samhälle kan fungera på ett framgångsrikt sätt. Detta måste ske genom dialog och kapacitetsuppbyggnad, inte genom att predika, föreskriva eller diktera. I samband med detta är det oerhört viktigt att man strävar efter kontinuitet. Det måste göras en uppföljning i form av riktlinjer som man senare kan hänvisa till, eller en handbok.

Staten respektive de berörda parterna

I sitt meddelande fokuserar kommissionen huvudsakligen på statens åtgärder och attityd, dvs. leverantörssidan. Styre och demokrati omfattar emellertid hela befolkningen. Jag skulle därför vilja betona en så kallad bottom-up-strategi. Minskning av fattigdomen kan endast lyckas om hela det civila samhället och den privata sektorn görs delaktiga. Män och kvinnor i alla samhällsskikt måste ges makt att spela sin roll i styret. Utbildning är i detta sammanhang det viktigaste redskapet.

Mänskliga rättigheter och grundläggande friheter måste garanteras. Förstärkningen av demokratin, inte enbart genom att stödja ett effektivt parlamentariskt system, utan även genom att främja gott styre på lokal och regional nivå, är absolut nödvändigt. Framför allt bör uppmärksamhet riktas mot jämställdhet och ökad makt för kvinnor i beslutsprocessen, vilket Europaparlamentet regelbundet har påpekat.

Kampen mot upprepade kränkningar av mäns, kvinnors och barns rättigheter, och kampen mot korruption, är av yttersta vikt. De utvecklingsländer som inte kan värna om grundläggande mänskliga rättigheter och utrota korruption bör förvänta sig påföljder. Samtidigt bör inte befolkningen som helhet behöva lida för sina ledares brott. EU bör därför fortsätta sitt humanitära bistånd och livsmedelsbistånd.

Kommissionen är för budgetstöd som ett sätt att förstärka hållbar utveckling. Detta kan endast ske om det finns en möjlighet till effektiva partnerskap. Även där budgetstöd kan vara effektivt är det oerhört viktigt att förfarandena är öppna och kan kontrolleras ordentligt för att garantera att pengarna verkligen går till de mål som utsetts i förväg. Ett villkor för budgetstöd är gott styre i landet i fråga. Därför måste budgetstöd uteslutas som ett sätt att främja gott styre i olika partnerskap eller situationer efter en konflikt.

Föredraganden förespråkar dessutom en viktigare roll för den privata sektorn. Företagsstyre, kampen mot barnarbete och lika rättigheter för män och kvinnor på arbetsmarknaden skulle förstärka styret på lokal nivå. Genom att göra den privata sektorn delaktig skulle regeringarna kunna få användbara bidrag för att skapa ett bra investeringsklimat, skapa mer sysselsättning och bidra till utrotandet av fattigdom.

Slutsatser

Även om kommissionen har publicerat ett mycket användbart meddelande om styre och utveckling inriktar sig kommissionen huvudsakligen på leverantörssidan, även om de berörda parterna, det civila samhället i dess vidaste mening, kan lämna viktiga bidrag till gott styre. Genom att involvera det civila samhället med hjälp av en bottom-up-strategi, kommer befolkningen att veta vad som står på spel och den kommer att stimuleras att delta i processen. Utbildning är ett viktigt redskap och bör uppmärksammas mer. Integrering av ett jämställdhetsperspektiv i all politik kommer att säkerställa att kvinnor, som utgör större delen av den fattiga befolkningen i utvecklingsländerna, kan delta i beslutsprocessen. Tillgång till små krediter är exempelvis viktigt för dem. Korruption måste utrotas medan man måste värna mänskliga rättigheter, grundläggande friheter och tillgång till ett oberoende rättssystem. Alla dessa element utgör tillsammans definitionen på gott styre. Det är bara när detta har uppnåtts som vi kan ha förhoppningar om hållbar utveckling och förhoppningar om att utrota fattigdom.

Rättsligt meddelande - Integritetspolicy