Betänkande - A6-0025/2005Betänkande
A6-0025/2005

BETÄNKANDE om offentliga finanser inom EMU – 2004

7.2.2005 - (2004/2268(INI))

Utskottet för ekonomi och valutafrågor
Föredragande: Othmar Karas


Förfarande : 2004/2268(INI)
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång :  
A6-0025/2005
Ingivna texter :
A6-0025/2005
Omröstningar :
Antagna texter :

FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS RESOLUTION

om offentliga finanser inom EMU – 2004

(2004/2268(INI))

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av kommissionens meddelande av den 24 juni 2004 till rådet och Europaparlamentet om de offentliga finanserna i EMU – 2004 (KOM(2004)0425),

–   med beaktande av kommissionens meddelande av den 3 september 2004 om bättre ekonomisk styrning och förtydligande av hur stabilitets- och tillväxtpakten skall genomföras (KOM(2004)0581),

–   med beaktande av kommissionens meddelande av den 27 november 2002 om bättre samordning av finanspolitiken (KOM(2002)0668),

–   med beaktande av kommissionens meddelande av den 27 november 2002 om behovet av och metoderna för att förbättra kvaliteten på statistiken över de offentliga finanserna (KOM(2002)0670),

–   med beaktande av ordförandeskapets slutsatser från Europeiska rådet i Lissabon den 24 mars 2000 och i Göteborg den 15–16 juni 2001, med särskild hänsyn till den fastställda strategin för ekonomisk tillväxt, full sysselsättning, hållbar utveckling och social sammanhållning,

–   med beaktande av ordförandeskapets slutsatser från Europeiska rådets möte i Amsterdam den 16‑17 juni 1997 om stabilitets- och tillväxtpakten, rådets förordning (EG) nr 1466/97 av den 7 juli 1997 om förstärkning av övervakningen av de offentliga finanserna samt övervakningen och samordningen av den ekonomiska politiken[1], och uppförandekoden för stabilitets- och konvergensprogrammens innehåll och utformning som Ecofinrådet antog den 10 juli 2001,

–   med beaktande av Ecofinrådets uttalande av den 13 september 2004 om stabilitets- och tillväxtpakten,

–   med beaktande av EG-domstolens dom av den 13 juli 2004[2], avseende Ecofinrådets åtgärder av den 25 november 2003,

–   med beaktande av artikel 45 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för ekonomi och valutafrågor (A6‑0025/2005), och av följande skäl:

A. Det luxemburgska ordförandeskapet har i sitt arbetsprogram tagit upp en utvärdering av verksamhetsbestämmelserna och ett förtydligande av stabilitets- och tillväxtpaktens genomförande, och Europaparlamentet skall under våren 2005 anta en resolution om möjliga förändringar av de bestämmelser och uppförandekoder som styr dess tillämpning.

B.  Under det senaste decenniet har tillväxten i EU:s ekonomi varit klart under potentialen, med en nedgång inte bara i privata investeringar, utan även i offentliga bruttoinvesteringar, vilka har fallit från 4 procent av BNP under det tidiga 70-talet till 2,4 procent inom euroområdet, och tillväxttakten för BNP i euroområdet har återigen understigit prognosen, bl.a. på grund av bristande strukturella reformer och investeringar i många medlemsstater.

C. Under 2003 ökade budgetunderskottet i euroområdet till 2,7 procent av BNP, jämfört med 1,6 procent 2001 och 1,1 procent 2000, och under 2004 närmade det sig tröskelnivån 3 procent med 2,9 procent av BNP.

D. I slutet av 2002 hade endast fyra medlemsstater – tillsammans stod de för endast 18 procent av euroområdets BNP – i euroområdet lyckats uppnå ett läge nära balans och 2004 var motsvarande antal fem. Samtidigt ökade antalet medlemsstater i euroområdet som hade ett budgetunderskott större än 3 procent av BNP från tre till fyra. Sedan stabilitets- och tillväxtpakten antogs har tolv medlemsstater brutit mot antingen paktens eller fördragets regler, därav fem stater i euroområdet – Portugal, Tyskland, Frankrike, Nederländerna och Grekland – och Förenade kungariket, som inte omfattas av förfarandet vid alltför stora underskott men som ändå måste rätta sig efter kraven i artikel 116.4 i fördraget om att ”sträva efter att undvika alltför stora underskott i den offentliga sektorns finanser” så länge landet befinner sig i den andra etappen. Förfarandet vid alltför stora underskott inleddes även mot de sex nya medlemsstater vars budgetunderskott låg över tröskelnivån på 3 procent – Ungern, Tjeckiska republiken, Cypern, Malta, Polen, och Slovakien.

E.  Som svar på den uppenbara skillnaden mellan stabilitets- och tillväxtpaktens bestämmelser från 1997 och den senaste ekonomiska utvecklingen presenterade kommissionsledamot Almunia i september 2004 förslag till reformer, skisserade i kommissionens meddelande ”De offentliga finanserna i EMU – 2004”.

1.  Europaparlamentet noterar att den ekonomiska cykeln enligt kommissionen endast till viss del är orsak till de ökade nominella underskotten och att dessa faktiskt till stor del beror på en godtycklig, frikostig budgetpolitik i vissa medlemsstater.

2.  Europaparlamentet noterar att vissa medlemsstater inte har reagerat på de förfarande vid alltför stora underskott som inletts mot dem och inte har vidtagit de åtgärder som behövs för att motverka sina underskott samt att det fortfarande finns skäl att oroa sig över deras möjligheter att få ned underskottet under 3 procent av BNP inom den närmaste framtiden.

3.  Europaparlamentet betonar vikten av att införa både strukturreformer och investeringsåtgärder som på medellång och lång sikt visar sig vara viktiga för den finansiella hållbarheten, konkurrenskraften i EU:s ekonomi och tillväxten.

4.  Europaparlamentet noterar att hanteringen av den ekonomiska utvecklingen i länderna i Central- och Östeuropa har fått svåra konsekvenser när det gäller nivån på underskott och offentlig skuld i vissa nya medlemsstater.

5.  Europaparlamentet betonar att det inte finns några undantag från reglerna och förfarandena i stabilitets- och tillväxtpakten och uppmanar samtliga EU‑institutioner att ta sitt ansvar när det gäller tillämpningen, kontrollen och efterlevnaden av stabilitets- och tillväxtpakten.

6.  Europaparlamentet uppmanar alla medlemsstater som inte redan har minskat sitt underskott till en nivå betydligt under 3 procent av BNP att göra detta för att säkerställa den skatte- och prismässiga stabiliteten i ett utvidgat EU samt för att göra det möjligt att bygga upp ekonomiska reserver under goda tider som kan användas till ekonomiska åtgärder under sämre tider utan att man riskerar att bryta mot reglerna i stabilitets- och tillväxtpakten.

7.  Europaparlamentet understryker hur viktigt det är med bättre budgetstatistik med mer exakta och standardiserade definitioner, beräkningsmetoder och förfaranden och välkomnar kommissionens initiativ att lägga fram förslag till minimistandarder för de nationella statistiska organens oberoende, integritet och kvalitet samt förstärkt behörighet för Eurostat att samordna, övervaka och genomföra kontroller på plats av de uppgifter som medlemsstaterna har sänt in.

8.  Europaparlamentet uppmanar de nya medlemsstaterna att påskynda reformen av sina offentliga finanser genom att omfördela resurserna som ytterligare ett steg mot säkerställandet av en verklig ekonomisk konvergens mellan länderna samt att särskilt inrikta sig på att modernisera sina pensions- och bidragssystem till stöd för en effektiv sysselsättningspolitik.

9.  Europaparlamentet understryker behovet av fortlöpande förbättringar när det gäller skatteförvaltning och upprättandet av ett effektivt skatteuppbördssystem för att främja en företagandekultur och uppmuntra nyföretagande.

10. Europaparlamentet påminner medlemsstaterna om deras skyldighet enligt stabilitets- och tillväxtpakten att få sin budget ”nära balans eller i överskott”. Parlamentet anser att alltför stora underskott bör undvikas för att främja prisstabilitet och garantera att de offentliga finanserna är hållbara. Parlamentet rekommenderar att stabilitets- och tillväxtpakten i större utsträckning tar fasta på ekonomisk utveckling och att större vikt fästs vid att garantera de offentliga finansernas hållbarhet. Parlamentet varnar för att alltför stora offentliga utgifter äventyrar prisstabiliteten, låga räntor och nivån på offentliga investeringar och dessutom minskar möjligheterna att möta de utmaningar som demografiska förändringar och åldrande befolkningar utgör inom Europeiska unionen.

11. Europaparlamentet upprepar sitt krav på en tydlig metod för att fastställa vad som menas med ”offentliga finanser av hög kvalitet”, så att de offentliga budgetmedlen och deras bidrag till tillväxt och investeringar i syfte att bidra till Lissabonmålen på ett positivt sätt kan mätas. Parlamentet efterlyser vidare en omdirigering av utgifterna i syfte att se till att de olika budgetrubrikerna på EU‑nivå och nationell nivå motsvarar de viktigaste politiska prioriteringarna fram till 2010.

12. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén, Regionkommittén och medlemsstaternas regeringar och parlament.

  • [1]  EGT L 209, 2.8.1997, s. 1.
  • [2]  Mål C-27/04, Europeiska kommissionen mot Europeiska unionens råd.

ÄRENDETS GÅNG

Titel

Offentliga finanser inom EMU – 2004

Referensnummer

2004/2268(INI)

Grund i arbetsordningen

Art. 45

Ansvarigt utskott
  Tillkännagivande i kammaren

ECON
13.1.2005

Rådgivande utskott
  Tillkännagivande i kammaren

BUDG
13.1.2005

 

 

 

 

Inget yttrande avges
  Beslut

BUDG
31.1.2005

 

 

 

 

Förstärkt samarbete
  Tillkännagivande i kammaren

 

 

 

 

 

Resolutionsförslag som återges i betänkandet

 

 

Föredragande
  Utnämning

Othmar Karas
13.12.2004

 

Tidigare föredragande

Bigliardo

 

Behandling i utskott

1.2.2005

2.2.2005

 

 

 

Antagande

2.2.2005

Slutomröstning: resultat

för:

emot:

nedlagda röster:

28

2

15

Slutomröstning: närvarande ledamöter

Zsolt László Becsey, Pervenche Berès, Pier Luigi Bersani, Udo Bullmann, Ieke van den Burg, Elisa Ferreira, José Manuel García-Margallo y Marfil, Robert Goebbels, Gunnar Hökmark, Karsten Friedrich Hoppenstedt, Ian Hudghton, Christopher Huhne, Sophia in 't Veld, Othmar Karas, Piia-Noora Kauppi, Wolf Klinz, Christoph Konrad, Guntars Krasts, Enrico Letta, Gay Mitchell, Cristobal Montoro Romero, Joseph Muscat, John Purvis, Alexander Radwan, Bernhard Rapkay, Karin Riis-Jørgensen, Dariusz Rosati, Eoin Ryan, Antolín Sánchez Presedo, Manuel António dos Santos, Peter Skinner, Margarita Starkevičiūtė, Ivo Strejček, Sahra Wagenknecht

Slutomröstning: närvarande suppleanter

Harald Ettl, Werner Langen, Alain Lipietz, Jules Maaten, Thomas Mann, Diamanto Manolakou, Antonis Samaras, Theresa Villiers, Corien Wortmann-Kool, Josef Zieleniec

Slutomröstning: närvarande suppleanter (art. 178.2)

 

Ingivande – A6-nummer

7.2.2005

A6-0025/2005

Anmärkningar