BETÄNKANDE om förslaget till rådets beslut om bemyndigande för medlemsstaterna att i Europeiska gemenskapens intresse ratificera Internationella arbetsorganisationens konvention nr 185 om identitetshandlingar för sjömän

10.2.2005 - (KOM(2004)0530 – C6‑0167/2004 – 2004/0180(CNS)) - *

Utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor
Föredragande: Ioannis Varvitsiotis

FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS LAGSTIFTNINGSRESOLUTION

om förslaget till rådets beslut om bemyndigande för medlemsstaterna att i Europeiska gemenskapens intresse ratificera Internationella arbetsorganisationens konvention nr 185 om identitetshandlingar för sjömän

(KOM(2004)0530 – C6‑0167/2004 – 2004/0180(CNS))

(Samrådsförfarandet)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av kommissionens förslag (KOM(2004)0530)[1],

–   med beaktande av artikel 62.2, led b och i och artikel 300.2 första stycket, första meningen i EG-fördraget,

–   med beaktande av artikel 300.3 första stycket i EG-fördraget, i enlighet med vilken rådet har hört parlamentet (C6‑0167/2004),

–   med beaktande av artikel 51 och artikel 83.7 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor (A6‑0037/2005).

1.  Europaparlamentet godkänner kommissionens förslag.

2.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att delge rådet och kommissionen samt regeringarna och parlamenten i medlemsstaterna parlamentets ståndpunkt.

• [1]  Ännu ej offentliggjort i EUT.

MOTIVERING

Internationella arbetsorganisationens konvention nr 185

Internationella arbetsorganisationens (nedan kallad ILO) konvention nr 185 om identitetshandlingar för sjömän (reviderad) syftar till att förbättra systemet för identifiering av sjömän och underlätta för sjömän att stiga iland i länder där de inte är medborgare. För dessa ändamål innehåller konventionen vissa bestämmelser om vilka viseringskrav som skall gälla när sjömän går iland. Vidare tar konventionen upp den situation som uppstår när sjömän reser in på medlemsstaternas territorium, särskilt när syftet med inresan är transitering eller återresa till hemlandet. Huvudsyftet är att åstadkomma flexibilitet och säkerhet, vilket man vill skapa genom införande av biometriska kännetecken.

Konventionen antogs av medlemsstaterna den 19 juni 2003 i samband med ILO:s generalkonferens. Europeiska unionen deltog i förhandlingarna som observatör, eftersom det endast är medlemsstaterna som kan ansluta sig till konventionen.

Fram till dags dato har konventionen ratificerats av tre länder, av Frankrike den 27 april 2004, av Jordanien den 8 augusti 2004 och av Nigeria den 18 augusti 2004.

Vad förslaget till rådets beslut handlar om

Enligt avdelning IV i fördraget, Visering, asyl, invandring och annan politik som rör fri rörlighet för personer, införs en allmän behörighet för gemenskapen beträffande all politik som rör viseringar, både för kortare och längre vistelser (artikel 62.2 b) och artikel 63.3–4 i fördraget). Det gäller särskilt artikel 62.2 b, där det föreskrivs att åtgärder rörande förteckningen över tredje länder vars medborgare är skyldiga att inneha visering när de passerar de yttre gränserna, och över de länder vars medborgare är undantagna från detta krav, omfattas av Europeiska gemenskapens behörighet.

Artikel 6.6 i ILO:s konvention, i dess reviderade form, fastställer att ”sjömän inte behöver ha visering för att stiga iland” och denna bestämmelse hänför sig utan tvekan till tillämpningsområdet för avdelning IV i fördraget.

Men enligt EG-domstolens beslut om AETR (överenskommelse om arbetsförhållanden för fordonsbesättningar vid internationella vägtransporter) om yttre behörighet har medlemsstaterna inte längre rätt att ratificera en internationell överenskommelse som inkräktar på utövandet av gemenskapens behörighet, om gemenskapen redan utövat den behörighet på området som fördraget ger den.

I det här fallet har gemenskapen redan utövat sin behörighet på området i fråga genom antagandet av rådets förordning (EG) nr 539/2001 av den 15 mars 2001[1] om fastställande av förteckningen över tredje länder vars medborgare är skyldiga att inneha visering när de passerar de yttre gränserna och av förteckningen över de tredje länder vars medborgare är undantagna från detta krav.

Med hänsyn till det här föreslår kommissionen att rådet bemyndigar de medlemsstater som är bundna av gemenskapens lagstiftning inom detta område att i gemenskapens intresse ratificera konventionen.

Den föredragandes ståndpunkt

Den föredragande stöder konventionen helt och fullt vad dess mål beträffar. Efter att närmare ha synat denna fråga önskar han emellertid lägga fram en rad särskilda kommentarer.

För det första, eftersom viseringskravet berörs i konventionen, där det i artikel 6.6 fastställs att ”sjömän inte behöver ha visering för att stiga iland", så förutsätter det här inte någon som helst ändring av den motsvarande gemenskapstexten. Texten i fråga, det vill säga rådets förordning (EG) nr 539/2001 av den 15 mars 2001 – om fastställande av förteckningen över tredje länder vars medborgare är skyldiga att inneha visering när de passerar de yttre gränserna och av förteckningen över de tredje länder vars medborgare är undantagna från detta krav – stipulerar uttryckligen i artikel 4.1 b) att en medlemsstat ”får föreskriva undantag från viseringskravet /---/för/---/ b)civil besättning på fartyg och luftfartyg”. Den föredragande vill ställa frågan om huruvida medlemsstaterna verkligen, under dessa förhållanden, skulle behöva rådets bemyndigande för att ratificera ILO:s konvention nr 185. Att en sådan uppfattning inte delas av Frankrike är uppenbart, eftersom landet på egen hand beslutat att ratificera konventionen som träder i kraft i februari 2005[2]. I vilket fall som helst så är det symboliska värde som Europeiska kommissionen önskar tillföra ett sådant här bemyndigande, vilket skulle förstärkas av att alla medlemsstater skulle ratificera samtidigt och ”inför resten av världen” bekräfta vilken betydelse gemenskapen tillmäter denna konvention[3], ytterst ringa från och med nu, eftersom rådet har gått in för att slopa artikel 2 i beslutet.

För det andra så kan den föredragande inte annat än uttrycka sin förvåning över det beslut som fattades för ett år sedan om att införa biometriska kännetecken i sjömännens identitetshandlingar. Det här är något som har väckt och fortsättningsvis väcker en mängd frågor.

Artikel 3.8 i konventionen innehåller bestämmelser om att sjömäns identitetshandlingar, utöver uppgifter om efternamn, kön, födelsetid och -ort, nationalitet, särskilda fysiska kännetecken, ett digitalt foto eller originalfoto och namnteckning, skall inbegripa ”a template or other representation of a biometric of the holder which meets the specification provided for in Annex I”.

I bilaga 1 definieras därefter en enhetlig mall för sjömäns identitetshandlingar. Vad gäller biometriska kännetecken har man valt en enhetlig mall som motsvarar ett digitalt avtryck som översätts till en datakod i enlighet med regler som återstår att fastställas[4]. I ett dokument som offentliggjordes i november förra året, av en kommitté som grundats med stöd av artikel 6 i förordning 1683/95 om en enhetlig utformning av visumhandlingar, läste den föredragande – i samband med möjligheten att ur praktisk synvinkel införa biometriska kännetecken i visumhandlingar och enhetligt utformade uppehållstillstånd för medborgare från tredje land samt i pass och resehandlingar som utfärdas av medlemsstaterna – att streckkoden, på grund av begränsade lagringsmöjligheter, inte överensstämmer med OACI:s Internationella civila luftfartsorganisationens) standarder. Streckkoderna används dock som referenspunkt i den här frågan. Vidare fäster företrädare för en medlemsstat i viseringsarbetsgruppen uppmärksamhet vid det faktum att de biometriska kännetecken i identitetshandlingar för sjömän som Internationella arbetsorganisationen talar om inte är förenliga med OACI:s standarder, vilket OACI:s grupp för teknisk rådgivning klart hade konstaterat redan i Montreal i maj 2004. I förslaget till förordning om skyddsfaktorer och biometriska uppgifter i pass och andra resehandlingar som medlemsstaterna utfärdar understryker rådet emellertid att man borde beakta Internationella civila luftfartsorganisationens rekommendationer, särskilt de som ingår i dokument nr 9303 om maskinläsbara resehandlingar.

Det verkar alltså som om det på teknisk nivå finns ett glapp mellan de bestämmelser som tillämpas på identitetshandlingar för sjömän i enlighet med Internationella arbetsorganisationens konvention, och de bestämmelser som kommer att tillämpas på resehandlingar utfärdade i medlemsstaterna. Den här skillnaden är logiskt förknippad med skillnader i tekniken för framställning och identifiering av olika typer av handling. Den föredragande frågar sig ändå om sådana här åtgärder är riktiga och vilka ekonomiska konsekvenser de medför. Ett större förenhetligande hade, enligt hans mening, varit önskvärt på ett så här komplext och känsligt område.

Oberoende av det här så är det medlemsstaterna som ansvarar för uppfyllandet av sina förpliktelser och som bär de ekonomiska konsekvenserna av sina beslut. Den föredragande ser med andra ord i det här skedet inget hinder för en ratificering av konventionen.

• [1]  EGT L 81, 21.3.2001, ändrad genom rådets förordning nr 2414/2001(EG) av den 7 december 2001 och nr 453/2003 av den 6 mars 2003.
• [2]  Se http://www.ilo.org/ilolex/French/convdisp1.htm. I konventionens artikel 12 fastställs 1)att konventionen endast är bindande för de medlemmar av Internationella arbetsbyrån vars ratificeringsinstrument deponerats hos generaldirektören, och 2) att den träder i kraft sex månader efter det att två medlemsstater ratificeringsinstrument deponerats hos generaldirektören. Frankrike ratificerade konventionen den 27 april 2004, Jordanien den 8 augusti 2004 och Nigeria den 18 augusti 2004.
• [3]  Se KOM(2004)0530, punkterna 17 och 23 i motiveringen.
• [4]  Punkt III k i bilaga 1 till konvention nr 185.

ÄRENDETS GÅNG

Titel	Förslaget till rådets beslut om bemyndigande för medlemsstaterna att i Europeiska gemenskapens intresse ratificera Internationella arbetsorganisationens konvention nr 185 om identitetshandlingar för sjömän
Referensnummer	(KOM(2004)0530 – C6-0167/2004 – 2004/0180(CNS))
Rättslig grund	art. 300.3 första stycket EG-fördraget
Grund i arbetsordningen	art. 51 och art. 83.7
Begäran om samråd med parlamentet	29.10.2004
Ansvarigt utskott   Tillkännagivande i kammaren	LIBE 16.11.2004
Rådgivande utskott   Tillkännagivande i kammaren	TRAN 16.11.2004	EMPL 16.11.2004
Inget yttrande avges   Beslut	TRAN 29.9.2004	EMPL 20.9.2004
Förstärkt samarbete   Tillkännagivande i kammaren
Föredragande   Utnämning	Ioannis Varvitsiotis 5.10.2004
Tidigare föredragande
Förenklat förfarande   Beslut
Bestridande av den rättsliga grunden   JURI:s yttrande
Ändrad anslagstilldelning   BUDG:s yttrande
Samråd med Europeiska ekonomiska och sociala kommittén   Beslut i kammaren
Samråd med Regionkommittén   Beslut i kammaren
Behandling i utskott	19.1.2005	1.2.2005
Antagande	1.2.2005
Slutomröstning: resultat	för: emot: nedlagda röster:		43 0 0
Slutomröstning: närvarande ledamöter	Alexander Nuno Alvaro, Alfredo Antoniozzi, Johannes Blokland, Mario Borghezio, Mihael Brejc, Kathalijne Maria Buitenweg, Michael Cashman, Giusto Catania, Charlotte Cederschiöld, Carlos Coelho, António Costa, Agustín Díaz de Mera García Consuegra, Rosa Díez González, Antoine Duquesne, Kinga Gál, Patrick Gaubert, Adeline Hazan, Lívia Járóka, Timothy Kirkhope, Ewa Klamt, Ole Krarup, Stavros Lambrinidis, Henrik Lax, Edith Mastenbroek, Jaime Mayor Oreja, Hartmut Nassauer, Bogdan Pęk, Martine Roure, Inger Segelström, Manfred Weber, Stefano Zappalà, Tatjana Ždanoka
Slutomröstning: närvarande suppleanter	Frederika Brepoels, Panayiotis Demetriou, Gérard Deprez, Camiel Eurlings, Ignasi Guardans Cambó, Sophia in 't Veld, Sylvia-Yvonne Kaufmann, Vincent Peillon, Herbert Reul, Marie-Line Reynaud, Jan Zahradil
Slutomröstning: närvarande suppleanter (art. 178.2)
Ingivande – A[5]-nummer	10.2.2005			A6-0037/2005
Anmärkningar	...