Förfarande : 2004/0072(CNS)
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång : A6-0138/2005

Ingivna texter :

A6-0138/2005

Debatter :

PV 07/06/2005 - 16

Omröstningar :

PV 08/06/2005 - 6.4

Antagna texter :

P6_TA(2005)0226

BETÄNKANDE     *
PDF 187kWORD 114k
4.5.2005
PE 347.305v02-00 A6-0138/2005

om förslaget till rådets direktiv om ändring av direktiv 92/12/EEG om allmänna regler för punktskattepliktiga varor och om innehav, flyttning och övervakning av sådana varor

(KOM(2004)0227 – C6‑0039/2004 – 2004/0072(CNS))

Utskottet för ekonomi och valutafrågor

Föredragande: Dariusz Rosati

ÄNDRINGSFÖRSLAG
FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS LAGSTIFTNINGSRESOLUTION
 MOTIVERING
 YTTRANDE från utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd

FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS LAGSTIFTNINGSRESOLUTION

om förslaget till rådets direktiv om ändring av direktiv 92/12/EEG om allmänna regler för punktskattepliktiga varor och om innehav, flyttning och övervakning av sådana varor

(KOM(2004)0227 – C6‑0039/2004 – 2004/0072(CNS))

(Samrådsförfarandet)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

 med beaktande av kommissionens förslag till rådet (KOM(2004)0227)(1),

 med beaktande av artikel 93 i EG-fördraget, i enlighet med vilken rådet har hört parlamentet (C6-0039/2004),

 med beaktande av artikel 27 i rådets direktiv 92/12/EEG) av den 25 februari 1992 om allmänna regler för punktskattepliktiga varor och om innehav, flyttning och övervakning av sådana varor(2),

 med beaktande av artikel 51 i arbetsordningen,

 med beaktande av betänkandet från utskottet för ekonomi och valutafrågor och yttrandet från utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd (A6‑0138/2005).

1.  Europaparlamentet godkänner kommissionens förslag såsom ändrat av parlamentet.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ändra sitt förslag i överensstämmelse härmed i enlighet med artikel 250.2 i EG-fördraget.

3.  Rådet uppmanas att underrätta Europaparlamentet om rådet har för avsikt att avvika från den text som parlamentet har godkänt.

4.  Rådet uppmanas att på nytt höra Europaparlamentet om rådet har för avsikt att väsentligt ändra kommissionens förslag.

5.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att delge rådet och kommissionen parlamentets ståndpunkt.

Kommissionens förslag  Parlamentets ändringar

Ändringsförslag 1

SKÄL -1 (nytt)

 

(-1) Tretton år efter det att den tid som anges i artikel 14 i EG-fördraget har löpt ut har de i artikeln angivna målen för tobaksvaror, alkoholdrycker och mineraloljor fortfarande inte nåtts. Nya ansträngningar behövs för att underlätta fri rörlighet för punktskattepliktiga varor i syfte att upprätta den inre marknaden på det här området.

Motivering

Vi önskar precisera att syftet med detta direktiv är att bidra till fullständig harmonisering av punktskatterna.

Ändringsförslag 2

SKÄL 2

(2) När det gäller flyttningar inom gemenskapen av varor för vilka punktskatt redan erlagts rör det sig fortfarande om ganska små volymer, men det har efter den ovannämnda tidpunkten konstaterats att allt fler ekonomiska aktörer och privatpersoner försöker tolka bestämmelserna i artiklarna 710 så, att dessa bestämmelser legitimerar handelsmetoder som leder till att punktskatten betalas i den medlemsstat där varorna förvärvats. Dessutom har det ökande antalet kommersiella transaktioner via Internet och avskaffandet av den skattefria försäljningen för resenärer som reser inom gemenskapen lett till ett ökat ianspråktagande av de ovannämnda bestämmelserna. På grundval av en ny undersökning, som inleddes i januari 2002 och riktade sig till såväl nationella myndigheter som berörda ekonomiska aktörer, har kommissionen utarbetat en rapport om tillämpningen av artiklarna 7–10 i direktiv 92/12/EEG.

(2) När det gäller flyttningar inom gemenskapen av varor för vilka punktskatt redan erlagts rör det sig fortfarande om ganska små volymer, men det har efter den ovannämnda tidpunkten konstaterats att allt fler ekonomiska aktörer har en tendens att tolka bestämmelserna i artiklarna 710 så, att dessa bestämmelser legitimerar handelsmetoder som leder till att punktskatten betalas i den medlemsstat där varorna förvärvats och att allt fler privatpersoner köper varor för eget bruk i en annan medlemsstat, för vilka de lagligen erlägger punktskatt i den medlemsstat där varorna förvärvats. Dessutom har det ökande antalet kommersiella transaktioner via Internet och avskaffandet av den skattefria försäljningen för resenärer som reser inom gemenskapen lett till ett ökat ianspråktagande av de ovannämnda bestämmelserna. På grundval av en ny undersökning, som inleddes i januari 2002 och riktade sig till såväl nationella myndigheter som berörda ekonomiska aktörer, har kommissionen utarbetat en rapport om tillämpningen av artiklarna 7–10 i direktiv 92/12/EEG.

Motivering

I förtydligande syfte är det viktigt att precisera i skälet att de gränsöverskridande köpen av punktskattepliktiga varor ständigt ökar och att det är helt lagligt att erlägga punktskatten i den medlemsstat där varorna förvärvats, under förutsättning att varorna uteslutande är avsedda för eget bruk.

Ändringsförslag 3

SKÄL 6

(6) Artikel 7 skiljer mellan olika situationer i vilka punktskattepliktiga varor som redan släppts för konsumtion i en medlemsstat innehas för kommersiella ändamål i en annan medlemsstat, men anger inte tydligt vem som i var och en av dessa situationer är betalningsskyldig för punktskatt i destinationsmedlemsstaten. För var och en av de angivna situationerna bör det därför på ett otvetydigt sätt fastställas vem som är betalningsskyldig för punktskatt och vilka skyldigheter som skall fullgöras i destinationsmedlemsstaten.

(6) Artikel 7 skiljer mellan olika situationer i vilka punktskattepliktiga varor som redan släppts för konsumtion i en medlemsstat innehas för kommersiella ändamål i en annan medlemsstat, men anger inte tydligt vem som i var och en av dessa situationer är betalningsskyldig för punktskatt i destinationsmedlemsstaten. För var och en av de angivna situationerna bör det därför på ett otvetydigt sätt fastställas vem som är betalningsskyldig för punktskatt och vilka skyldigheter som skall fullgöras i destinationsmedlemsstaten, i syfte att harmonisera de gällande nationella lagarna i de olika medlemsstaterna på detta område.

Motivering

Syftet är att underlätta fri rörlighet för punktskattepliktiga varor och befästa den inre marknaden på det här området.

Ändringsförslag 4

SKÄL 7

(7) De skyldigheter som en person som inte är etablerad i den medlemsstat där varorna innehas men är betalningsskyldig för punktskatt i den medlemsstaten måste fullgöra i dessa situationer bör vidare förenklas, samtidigt som myndigheterna i de berörda medlemsstaterna ges möjligheter att bättre kontrollera varuflyttningarna.

(7) De skyldigheter som en person som inte är etablerad i den medlemsstat där varorna innehas men är betalningsskyldig för punktskatt i den medlemsstaten måste fullgöra i dessa situationer bör vidare förenklas, samtidigt som myndigheterna i de berörda medlemsstaterna ges möjligheter att bättre kontrollera varuflyttningarna, i syfte att upprätta den inre marknaden för punktskattepliktiga varor.

Motivering

En önskan att garantera att fördraget tillämpas när det gäller punktskattepliktiga produkter.

Ändringsförslag 5

SKÄL 13

(13) Möjligheten för medlemsstaterna att fastställa referensnivåer till ledning för fastställandet av om varor innehas för kommersiella ändamål eller för enskilda personers eget bruk bör utgå. Myndigheterna kan i själva verket aldrig använda enbart dessa vägledande gränsvärden som grundval för slutsatsen att ett innehav av punktskattepliktiga varor är avsett för kommersiella ändamål. Referensnivåerna blir alltså meningsfulla endast inom ramen för de kontrollinstruktioner som myndigheterna utfärdar för sina anställda.

(13) Möjligheten för medlemsstaterna att fastställa referensnivåer till ledning för fastställandet av om varor innehas för kommersiella ändamål eller för enskilda personers eget bruk bör utgå. Dessa vägledande gränsvärden har alltför ofta använts som obligatoriska begränsningar i vissa medlemsstater och har i praktiken lett till diskriminering, vilket strider mot den inre marknadens principer. Referensnivåerna blir alltså meningsfulla endast inom ramen för de kontrollinstruktioner som myndigheterna utfärdar för sina anställda och bör inte utgöra de enda kriterierna för att fastställa om punktskattepliktiga varor är avsedda för enskilda personers eget bruk eller för kommersiella ändamål.

Motivering

Genomförandet av direktiv 92/12/EG har mött många problem på grund av de vägledande gränsvärden som anges i artikel 9. Det bör därför klargöras att dessa nivåer endast utgör nationella indikationer bland andra kriterier som också skall beaktas.

Ändringsförslag 6

SKÄL 14

(14) Artikel 9.3 bör utgå, eftersom det inte är motiverat att behålla en skattebestämmelse som ger medlemsstaterna rätt att avvika från principen i artikel 8 av skäl som hänför sig till säkerheten vid transport av mineraloljor.

utgår

Motivering

Att bekämpa ”mineraloljeturism” är en relativt stor utmaning, särskilt i de nya medlemsstaterna. Kommissionens förslag syftar till att omklassificera ovanliga transportsätt till transport för enskilt bruk. I detta fall skulle köp av mineralolja endast beskattas i den medlemsstat där varorna förvärvats. Målet med strykningen är att förhindra en mildring av de nuvarande bestämmelserna och är därmed budgetmässigt riktigt.

Ändringsförslag 7

ARTIKEL 1, LED 3, LED B
Artikel 9, punkt 2 (direktiv 92/12/EEG)

b) Punkt 2 skall ersättas med följande:

b) Punkt 2 skall ersättas med följande:

”2. För att kunna avgöra om de varor som avses i artikel 8 är avsedda för kommersiella ändamål skall medlemsstaterna beakta följande faktorer:

”2. De varor som avses i artikel 8 skall anses vara inköpta för enskilda personers eget bruk om det inte går att bevisa att de är avsedda för kommersiella ändamål, med beaktande av följande faktorer:

a) Innehavarens kommersiella ställning och skäl för att inneha varorna.

a) Innehavarens kommersiella ställning och skäl för att inneha varorna.

b) Den plats där varorna finns eller, i förekommande fall, det använda transportsättet.

b) Den plats där varorna finns eller, i förekommande fall, det använda transportsättet.

c) Alla handlingar som hänför sig till varorna.

c) Alla handlingar som hänför sig till varorna.

d) Varornas beskaffenhet.

d) Varornas beskaffenhet.

e) Varornas kvantitet.”

e) Varornas kvantitet.

 

Kommissionen skall se över och utvärdera de referensnivåer som tidigare gällde och som tjänade som riktlinjer för de nationella myndigheterna i deras utvärdering av kommersiell eller icke-kommersiell karaktär.

(1)

Ännu ej offentliggjort i EUT.

(2)

EGT L 76, 23.3.1992, s. 1. Direktivet såsom senast ändrat genom direktiv 2004/106/EG (EUT L 359, 4.12.2004, s. 30).


MOTIVERING

1. Allmänna kommentarer

Punktskatter och regleringen av dessa på gemenskapsnivå inverkar på handelsvolymen inom EU, den inre marknadens funktion och, sist men inte minst, medlemsstaternas budgetar och indirekt själva unionens budget. Punktskatter kan också vara ett instrument för att uppnå andra viktiga mål, till exempel hälsopolitiken. Rådets direktiv 92/12/EEG antogs för tretton år sedan och det föreföll därför vara hög tid att anpassa det till utvecklingen på marknaden för punktskattepliktiga varor, framför allt med hänsyn till den avsevärda utvecklingen av distansförsäljning.

Med hänsyn till ovanstående anser föredraganden att alla försök till att modernisera befintliga gemenskapsbestämmelser om punktskatter bör uppfylla följande fyra kriterier:

1)  Nya bestämmelser bör följa logiken för den inre marknaden, det vill säga de bör avlägsna hinder utan att skapa nya diskrimineringar eller handelshinder.

2)  De bör underlätta förfarandena för detaljhandelsbutiker och konsumenter och göra dem billigare och mer öppna.

3)  De får inte undergräva de nationella skatteinkomsterna och vederbörlig hänsyn måste tas till medlemsstaternas legitima oro när det gäller att säkra nödvändiga budgetinkomster från punktskatter.

4)  I de fall individuella medlemsstater anser det nödvändigt bör de också spegla den nationella hälsopolitiken.

Föredraganden har behandlat kommissionens förslag enligt dessa riktlinjer och kan bekräfta att det uppfyller ovanstående kriterier samt att det kommer att innebära en verklig förbättring av den nuvarande situationen. Förslaget är grundat på tio års observationer av de berörda marknaderna och på omfattande information från alla aktörer. Det speglar och bringar jämvikt mellan medlemsstaternas, företagens och enskilda personer respektive intressen.

Europaparlamentet bör därför välkomna kommissionens förslag, som syftar till att förbättra gemenskapslagstiftningen på detta område. Samtidigt kan man beklaga att parlamentet fortfarande endast har rätt att höras i så viktiga frågor som denna.

Det bör dock noteras att trots de föreslagna förenklingarna och förbättringarna förblir handeln med punktskattepliktiga varor överreglerad. Den är underställd besvärliga administrativa förfaranden och omfattande kontroller är fortfarande nödvändiga på grund av de mycket olika punktskattesatserna. I detta sammanhang anser föredraganden att en gradvis harmonisering av punktskatterna inom EU på medellång sikt skulle vara den absolut bästa lösningen i en sådan situation. Föredraganden skulle därför stödja kommissionens framtida försök att minska de befintliga skillnaderna mellan punktskattesatserna på EU-nivå. Med hänsyn till att förfarandet kräver enhällighet i rådet, kan föredraganden endast uppmuntra medlemsstaterna att beakta effektiviteten på den inre marknaden ur denna synvinkel.

2. Analys

Genom det berörda kommissionsförslaget ändras artiklarna 7-10 i direktiv 92/12/EEG för att effektivisera övervakningsförfarandena för punktskattepliktiga varors rörlighet och anpassa dem till distansförsäljning.

I artikel 7 innebär ändringarna ett välkommet förtydligande av bestämmelsen, det vill säga punktskatten för varor som är avsedda för kommersiella ändamål skall betalas i destinationsmedlemsstaten, medan punktskatten för varor som förvärvats för enskilt bruk skall betalas i den medlemsstat där konsumtionen sker. Ökad flexibilitet medges också i förbindelse med fastställandet av vem som är betalningsskyldig för punktskatt, framför allt av praktiska skäl. Undantag medges dock för varor som förvaras ombord på ett fartyg eller ett luftfartyg, som genomför resor mellan två medlemsstater och som inte är till försäljning i en av dessa.

Den nya ordalydelsen i artikel 8 utvidgar direktivets räckvidd till att även omfatta distansförsäljning, eftersom det anges att punktskattepliktiga varor som är avsedda för privat bruk får transporteras för den berörda personens räkning eller av personen själv. Detta gäller särskilt för gåvoförsändelser och distansförsäljning och skall betraktas som en läglig uppdatering av direktivet. Enligt den generella bestämmelsen för varor som förvärvats för enskilt bruk skall punktskatt betalas i den medlemsstat där konsumtionen sker. Undantag beviljas emellertid för tobaksprodukter, eftersom medlemsstaternas möjlighet att i enlighet med fördraget genomföra målen för hälsopolitiken med stöd av skatteåtgärder annars skulle äventyras. Därför skall punktskatten för dessa produkter betalas i destinationsmedlemsstaten.

Den föreslagna ändringen av artikel 9 i direktivet har orsakat många diskussioner i rådet, eftersom kommissionen helt enkelt föreslår att avskaffa de vägledande gränsvärden som medlemsstaternas myndigheter använder för att avgöra om punktskattepliktiga varor är avsedda för enskilt bruk eller för kommersiella ändamål. I praktiken har dessa vägledande gränsvärden förlorat sin vägledande karaktär och utnyttjas som obligatoriska begränsningar av flera medlemsstaters tullmyndigheter. Kommissionen valde därför att helt enkelt stryka dem och endast inkludera mängden varor bland ett antal kriterier som myndigheterna skall bedöma. I sin nya form ger artikel 9.2 i direktivet dock medlemsstaternas myndigheter omfattande utrymme för eget skön när de bedömer tvivelaktiga partier. Föredraganden ansåg det därför nödvändigt att lägga fram ändringsförslag här för att klargöra principen om att ingen skall dömas i förväg och bevisbördan.

Ändringarna av artikel 10 är främst en konsekvens av det begrepp som införs i artikel 8 och anpassar de olika definitionerna och begreppen så att de skall täcka distansförsäljning. Tvetydigheterna om ”skatterepresentanterna” avskaffas och förfarandet förenklas. Den erfarenhet som vunnits från ett pilotprojekt som genomförts i Frankrike och Belgien införlivas.

3. Slutsatser

Föredraganden välkomnar och stöder kommissionens förslag som syftar till att underlätta gränsöverskridande handel med punktskattepliktiga varor i EU. Förslaget behandlar dels problemet med e-handel och distansförsäljning, som avsevärt ökat i omfattning under den senaste tiden, dels diskriminering till följd av att tullmyndigheterna använder de vägledande gränsvärdena på ett felaktigt sätt. Den fria rörligheten för dessa varor kommer i allt större utsträckning att bli en verklighet för de europeiska medborgarna. Förslaget förenklar dessutom de administrativa förfarandena och klargör de bestämmelser som gäller för icke-kommersiellt bruk av varor. Föredraganden kan därför endast betona betydelsen av förslaget inom ramen för en gradvis harmonisering av punktskattesatserna på längre sikt.

Föredraganden välkomnar också kommissionens tillvägagångssätt som grundar sig på en undersökning (2002) av de nationella myndigheter och aktörer som är involverade i flyttning av punktskattepliktiga varor inom gemenskapen. Detta förfarande är ett utmärkt sätt för att bedöma lagstiftningens inverkan på genomförandenivån och bör främjas när detta är möjligt. Föredraganden uppmuntrar därför kommissionen att hålla fast vid detta tillvägagångssätt när man bedömer de gjorda ändringarnas konsekvenser och framgång. Inom fem år efter ikraftträdandet av detta direktiv bör kommissionen förelägga Europaparlamentet en bedömning av konsekvenserna av den ändrade lagstiftningen för tullmyndigheter, näringsidkare, enskilda kunder som handlar i ett annat land än sitt hemland och för medlemsstaternas nationella inkomster. Resultatet av denna utvärdering bör användas som en grund för ytterligare förbättringar av den inre marknadens funktion.


YTTRANDE från utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd (22.3.2005)

till utskottet för ekonomi och valutafrågor

över förslaget till rådets direktiv om ändring av direktiv 92/12/EEG om allmänna regler för punktskattepliktiga varor och om innehav, flyttning och övervakning av sådana varor

(KOM(2004)0227 – C6‑0039/2004 – 2004/0072(CNS))

Föredragande: Jacques Toubon

KORTFATTAD MOTIVERING

På grund av historiska och kulturella skillnader mellan medlemsstaterna har dessa, och detta före inrättandet av den inre marknaden, tillämpat mycket olika system och skattesatser för punktskattepliktiga varor.

För att komma till rätta med denna situation nådde man en överenskommelse i och med rådets direktiv 92/12/EEG av den 25 februari 1992 där syftet var att harmonisera de allmänna reglerna för punktskattepliktiga varor(1) samt innehav, flyttning och övervakning av sådana varor. Det är värt att komma ihåg att valet av punktskattepliktiga varor grundas på överväganden om folkhälsa, miljöskydd och energibesparing. Detta system gjorde det möjligt för varorna att förflyttas med vilande punktskatt och utan kontroll vid gemenskapens gränser. Den princip som man beslöt att tillämpa var alltså beskattning i den medlemsstat där konsumtionen sker.

Enligt artikel 27 i direktiv 92/12/EEG skall rådet enhälligt på grundval av en rapport från kommissionen, före den 1 januari 1997, på nytt granska artiklarna 7 till 10 i det ovannämnda direktivet och om nödvändigt införa ändringar. Även om översynen av dessa artiklar tagit betydligt mer tid än planerat, är det nu dags för behandling av ärendet.

Föredraganden betonar här det faktum att Europaparlamentet fortfarande inte deltar i denna översyn enligt medbeslutandeförfarandet och att rådet skall fatta enhälliga beslut när det gäller direkt och indirekt beskattning. I sin rådgivande roll skall dock parlamentet ge största möjliga vikt åt detta ärende där följande två principer kolliderar: den inre marknaden och skyddet av folkhälsan.

Förslagen till ändringar till följd av översynen omfattar kommersiella transaktioner, försäljning till enskilda personer och distansförsäljning. Dessa ändringar syftar till att klargöra, förenkla och harmonisera de bestämmelser som skall tillämpas på flyttningar inom gemenskapen för vilka punktskatt redan erlagts i en medlemsstat för de berörda varorna samt att liberalisera dessa flyttningar så att de europeiska konsumenterna till fullo kan dra nytta av den inre marknaden samtidigt som medlemsstaternas skatteinkomster kan garanteras. Vilken skatteordning som skall tillämpas för dessa flyttningar inom gemenskapen beror på syftet med flyttningarna, det vill säga om det är kommersiellt eller inte.

De viktigaste förändringarna till följd av denna översyn är följande:

Transporter av dessa varor för kommersiella ändamål (artikel 7)

I avsikt att precisera de bestämmelser som är tillämpliga för de punktskattebelagda varor som förvärvats av enskilda personer, transporterats av dem själva eller för deras räkning, men är avsedda för andra ändamål än deras eget bruk, föreslås att man tydligt föreskriver att punktskatten skall uppbäras i destinationsmedlemsstaten. En rättslig ram införs alltså för att medlemsstaterna skall kunna uppbära punktskatt av de personer som är involverade i flyttningar inom gemenskapen (artikel 7.3) och bestämmelser fastställs om att den punktskatt som ursprungligen erlagts i den medlemsstat där en vara förvärvats skall återbetalas efter det att punktskatt betalats i destinationsmedlemsstaten (artiklarna 7.6 och 10.4). För detta föreskrivs användning av det förenklade ledsagardokumentet.

Transporter av dessa varor för icke-kommersiella ändamål (artikel 8)

I texten föreslås att man skall liberalisera och förenkla det system som tillämpas för distansköp som genomförs av enskilda personer så att de inte längre personligen skall behöva transportera de förvärvade varorna. Varorna kan transporteras av en tredje person. Alla flyttningar som utförs av en enskild person eller för dennes räkning av varor som är avsedda för dennes eget bruk skall beskattas uteslutande i den medlemsstat där varorna förvärvas. Dessa ändringar gäller alltså tre berörda varukategorier, det vill säga mineraloljor, alkoholdrycker och tobaksvaror. Dessutom tillämpas samma regel för varor som skickas mellan enskilda personer (gåvor).

Ett undantag från denna allmänna princip föreskrivs dock för tobaksvaror som transporteras av en tredje person för en enskild persons räkning. Även om texten inte är fullständigt klar, får man anta att dessa följaktligen skall beskattas i destinationsmedlemsstaten. Allt talar för att vissa medlemsstater önskar att den nya allmänna principen också tillämpas på tobaksvaror.

Slutligen är det uppenbart att ändringarna såsom de formulerats huvudsakligen gäller alkoholdrycker eftersom mineraloljor sällan flyttas för kommersiella ändamål. Även om det inte finns någon konsekvensbeskrivning av de ekonomiska följderna av denna liberalisering, förväntar sig dock inte kommissionen att det kommer att ske en explosionsartad ökning av de aktuella transaktionerna.

Dessutom avskaffas de valfria och ”vägledande gränsvärdena” (artikel 9) (det vill säga 800 cigaretter, 10 liter spritdrycker, 90 liter vin och 110 liter öl). Dessa utgjorde möjligen ett sorts kriterium för att särskilja varor som är avsedda för privat behov från dem som är avsedda för kommersiella ändamål. De har ofta givit upphov till mycket restriktiva tolkningar från vissa medlemsstaters sida. Vissa regeringar skulle alltså önska att de vägledande begränsningarna omvandlades till tvingande nivåer, vilket går tvärs emot kommissionens förslag.

Till dem som hävdar att detta avskaffande skulle kunna motverka kampen mot smugglingen, påpekar föredraganden att avskaffandet av de vägledande nivåerna inte på något sätt ändrar principen enligt vilken enbart de varor som förvärvats och transporterats av en enskild person för sina egna behov är befriade från punktskatt i destinationsmedlemsstaten. Inget hindrar därför en medlemsstat från att använda de vägledande gränsvärdena i sitt nationella kontrollsystem. Man måste bekämpa tobaksbruket och alkoholismen genom en harmonisering av skattesatserna och inte genom restriktioner för den fria rörligheten av varor vilket bryter mot själva principerna för den inre marknaden.

Vad beträffar de nya artiklarna 10a, 10b och 10c om å ena sidan systemet för förluster och lagerbrister och å andra sidan överträdelser som konstaterats under flyttningar inom gemenskapen av varor som redan släppts för konsumtion i en medlemsstat, ser föredraganden inte någon större nackdel, bortsett från att man möjligen kan föreslå att det inrättas ett system med en enda kontaktpunkt liknande det som inrättats för mervärdesskatten.

Problemet med att definiera ”eget bruk” är tveklöst det allra besvärligaste när det gäller tillämpningen av direktiv 92/12/EEG. De inlämnade ändringsförslagen syftar till att klarlägga detta begrepp.

ÄNDRINGSFÖRSLAG

Utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd uppmanar utskottet för ekonomi och valutafrågor att som ansvarigt utskott infoga följande ändringsförslag i sitt betänkande:

Kommissionens förslag  Parlamentets ändringar

Ändringsförslag 1

SKÄL -1 (nytt)

 

(-1) Tretton år efter det att den tid som anges i artikel 14 i EG-fördraget har löpt ut har målen för tobaksvaror, alkoholdrycker och mineraloljor fortfarande inte nåtts, varför nya ansträngningar behövs för att underlätta fri rörlighet för punktskattepliktiga varor i syfte att upprätta den inre marknaden på det här området.

Motivering

Vi önskar precisera att syftet med detta direktiv är att bidra till fullständig harmonisering av punktskatterna.

Ändringsförslag 2

SKÄL 4

(4) Det bör fastställas att med ”för kommersiella ändamål” avses ”andra ändamål än enskilda personers eget bruk”, så att det klargörs att principen om uttag av punktskatt på varor som redan har släppts för konsumtion i en medlemsstat men innehas för kommersiella ändamål i en annan medlemsstat, liksom de förfaranden som är knutna till denna princip, till fullo gäller för varor som innehas av en enskild person för andra ändamål än dennes eget bruk.

(4) Det bör fastställas att med ”för kommersiella ändamål” avses ”andra ändamål än enskilda personers eget bruk”, så att det klargörs att principen om uttag av punktskatt på varor som redan har släppts för konsumtion i en medlemsstat men innehas för kommersiella ändamål i en annan medlemsstat, liksom de förfaranden som är knutna till denna princip, till fullo gäller för varor som innehas av en enskild person för andra ändamål än dennes eget bruk. Med eget bruk avses förvärv av varor i små mängder som är avsedda att användas för rent personliga ändamål.

Motivering

Problemet med att definiera ”eget bruk” är tveklöst det allra besvärligaste när det gäller tillämpningen av direktiv 92/12/EEG. Begreppet gör det möjligt att förhindra att en privatperson under åberopande av eget bruk transporterar stora varumängder som i verkligheten är avsedda för kommersiella ändamål (i allmänhet rör det sig om alkohol och cigarretter och syftet är att förse en parallell marknad med varor, i synnerhet rörelser med nattöppet som saluför dessa varor utan att registrera dem i omsättningen).

Ändringsförslag 3

SKÄL 6

(6) Artikel 7 skiljer mellan olika situationer i vilka punktskattepliktiga varor som redan släppts för konsumtion i en medlemsstat innehas för kommersiella ändamål i en annan medlemsstat, men anger inte tydligt vem som i var och en av dessa situationer är betalningsskyldig för punktskatt i destinationsmedlemsstaten. För var och en av de angivna situationerna bör det därför på ett otvetydigt sätt fastställas vem som är betalningsskyldig för punktskatt och vilka skyldigheter som skall fullgöras i destinationsmedlemsstaten.

(6) Artikel 7 skiljer mellan olika situationer i vilka punktskattepliktiga varor som redan släppts för konsumtion i en medlemsstat innehas för kommersiella ändamål i en annan medlemsstat, men anger inte tydligt vem som i var och en av dessa situationer är betalningsskyldig för punktskatt i destinationsmedlemsstaten. För var och en av de angivna situationerna bör det därför på ett otvetydigt sätt fastställas vem som är betalningsskyldig för punktskatt och vilka skyldigheter som skall fullgöras i destinationsmedlemsstaten, i syfte att skapa en harmonisering av de nationella lagarna i de olika medlemsstaterna på detta område.

Motivering

Syftet är att underlätta fri rörlighet för punktskattepliktiga varor och befästa den inre marknaden på det här området.

Ändringsförslag 4

SKÄL 7

(7) De skyldigheter som en person som inte är etablerad i den medlemsstat där varorna innehas men är betalningsskyldig för punktskatt i den medlemsstaten måste fullgöra i dessa situationer bör vidare förenklas, samtidigt som myndigheterna i de berörda medlemsstaterna ges möjligheter att bättre kontrollera varuflyttningarna.

(7) De skyldigheter som en person som inte är etablerad i den medlemsstat där varorna innehas men är betalningsskyldig för punktskatt i den medlemsstaten måste fullgöra i dessa situationer bör vidare förenklas, samtidigt som myndigheterna i de berörda medlemsstaterna ges möjligheter att bättre kontrollera varuflyttningarna, i syfte att upprätta den inre marknaden på området för punktskatter.

Motivering

Syftet är att respektera gemenskapsfördraget på området för punktskatter.

Ändringsförslag 5

ARTIKEL 1, LED 1, LED A
Artikel 7, punkt 1, stycke 2 (direktiv 92/12/EEG)

Med ”kommersiella ändamål” avses alla andra ändamål än enskilda personers eget bruk.

Med ”kommersiella ändamål” avses alla andra ändamål än enskilda personers eget bruk. Med ”eget bruk” avses förvärv av varor i små mängder som är avsedda att användas för rent personliga ändamål.

Motivering

Problemet med att definiera ”eget bruk” är tveklöst det allra besvärligaste i samband med tillämpningen av direktiv 92/12/EEG. Begreppet gör det möjligt att förhindra att en privatperson under åberopande av eget bruk transporterar stora varumängder som i verkligheten är avsedda för kommersiella ändamål (i allmänhet rör det sig om alkohol och cigarretter och syftet är att förse en parallell marknad med varor, i synnerhet rörelser med nattöppet som saluför dessa utan att registrera dem i omsättningen)

Ändringsförslag 6

ARTIKEL 1, LED 2
Artikel 8, stycke 1 (direktiv 92/12/EEG)

För varor som förvärvas av enskilda personer för deras eget bruk och som transporteras av dem själva från en medlemsstat till en annan skall punktskatten tas ut i den medlemsstat där varorna förvärvas.

För varor som förvärvas av enskilda personer för deras eget bruk, det vill säga avsedda att användas i små mängder för rent personliga ändamål, och som transporteras av dem själva från en medlemsstat till en annan skall punktskatten tas ut i den medlemsstat där varorna förvärvas.

Motivering

Ändringsförslag i samordningssyfte. Det faktum att det även i artikel 8 fastställs att användningen i små mängder bör vara avsedd för rent personligt bruk ger logiskt stöd åt bestämmelsen i artikel 7.

ÄRENDETS GÅNG

Titel

Förslag till rådets direktiv om ändring av direktiv 92/12/EEG om allmänna regler för punktskattepliktiga varor och om innehav, flyttning och övervakning av sådana varor

Referensnummer

KOM(2004)0227 – C6‑0039/2004 – 2004/0072(CNS)

Ansvarigt utskott

ECON

Rådgivande utskott
  Tillkännagivande i kammaren

IMCO
15.9.2004

Förstärkt samarbete

Nej

Föredragande
  Utnämning

Jacques Toubon

31.8.2004

Behandling i utskott

1.2.2005

2.2.2005

15.3.2005

 

 

Antagande av förslag

16.3.2005

Slutomröstning: resultat

för:

emot:

nedlagda röster:

29

1

0

Slutomröstning: närvarande ledamöter

Charlotte Cederschiöld, Bert Doorn, Mia De Vits, Janelly Fourtou, Evelyne Gebhardt, Małgorzata Handzlik, Malcolm Harbour,Christopher Heaton-Harris, Anna Hedh, Edit Herczog, Anneli Jäätteenmäki, Henrik Dam Kristensen, Alexander Lambsdorff, Kurt Lechner, Lasse Lehtinen, Manuel Medina Ortega, Zita Pleštinská, Zuzana Roithová, Luisa Fernanda Rudi Ubeda, Andreas Schwab, Heide Rühle, József Szájer, Jacques Toubon, Barbara Weiler, Phillip Whitehead

Slutomröstning: närvarande suppleanter

Jean-Claude Fruteau (för Arlene McCarthy), Benoît Hamon (för Béatrice Patrie), Bogusław Liberadzki (för Mercedes Bresso), Joseph Muscat (för Bernadette Vergnaud) Alexander Stubb (för Joachim Wuermeling)

Slutomröstning: närvarande suppleanter (art. 178.2)

 

ÄRENDETS GÅNG

Titel

Förslag till rådets direktiv om ändring av direktiv 92/12/EEG om allmänna regler för punktskattepliktiga varor och om innehav, flyttning och övervakning av sådana varor

Referensnummer

KOM(2004)0227 – C6-0039/2004 – 2004/0072(CNS)

Rättslig grund

art. 93 EG-fördraget

Grund i arbetsordningen

art. 51

Begäran om samråd med parlamentet

24.5.2004

Ansvarigt utskott
  Tillkännagivande i kammaren

ECON
15.9.2004

Rådgivande utskott
  Tillkännagivande i kammaren

IMCO
15.9.2004

 

 

 

 

Inget yttrande avges
  Beslut

 

 

 

 

 

Förstärkt samarbete
  Tillkännagivande i kammaren

 

 

 

 

 

Föredragande
  Utnämning

Dariusz Rosati
13.9.2004

 

Tidigare föredragande

 

 

Förenklat förfarande
  Beslut

 

Bestridande av den rättsliga grunden
  JURI:s yttrande

 

 

 

 

 

Ändrad anslagstilldelning
  BUDG:s yttrande

 

 

 

 

 

Samråd med Europeiska ekonomiska och sociala kommittén
  Beslut i kammaren

 

Samråd med Regionkommittén
  Beslut i kammaren

 

Behandling i utskott

14.3.2005

0.0.0000

0.0.0000

 

 

Antagande

26.4.2005

Slutomröstning: resultat

för:

emot:

nedlagda röster:

30

3

1

Slutomröstning: närvarande ledamöter

Zsolt László Becsey, Pervenche Berès, Udo Bullmann, Ieke van den Burg, Paolo Cirino Pomicino, Jan Christian Ehler, Elisa Ferreira, Jean-Paul Gauzès, Robert Goebbels, Karsten Friedrich Hoppenstedt, Ian Hudghton, Sophia in 't Veld, Othmar Karas, Piia-Noora Kauppi, Wolf Klinz, Kurt Joachim Lauk, Astrid Lulling, John Purvis, Alexander Radwan, Dariusz Rosati, Eoin Ryan, Antolín Sánchez Presedo, Peter Skinner, Margarita Starkevičiūtė, Sahra Wagenknecht, Lars Wohlin

Slutomröstning: närvarande suppleanter

Mia De Vits, Harald Ettl, Anna Ibrisagic, Ona Juknevičienė, Thomas Mann, Antonis Samaras, Charles Tannock, Corien Wortmann-Kool

Slutomröstning: närvarande suppleanter (art. 178.2)

 

Ingivande – A6-nummer

4.5.2005

A6-0138/2005

Anmärkningar

...

(1)

Det handlar om tobaksvaror, mineraloljor och alkoholdrycker.

Rättsligt meddelande - Integritetspolicy