Betänkande - A6-0201/2005Betänkande
A6-0201/2005

BETÄNKANDE 1. om förslaget till rådets beslut om ingående på Europeiska gemenskapens vägnar av avtalet mellan Europeiska gemenskapen och Schweiz om kriterier och mekanismer för att fastställa vilken stat som skall ansvara för handläggningen av en asylansökan som görs i en medlemsstat eller i Schweiz
2. om förslaget till rådets beslut om ingående på Europeiska gemenskapens vägnar av avtalet mellan Europeiska unionen, Europeiska gemenskapen och Schweiziska edsförbundet om det senares associering till genomförandet, tillämpningen och utvecklingen av Schengenregelverket

17.6.2005 - (13049/2004 – KOM(2004)0593 – C6‑0240/2004 – 2004/0200(CNS)) - (13054/2004 – KOM(2004)0593 – C6‑0241/2004 – 2004/0199(CNS)) - *

Utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor
Föredragande: Timothy Kirkhope

Förfarande : 2004/0199(CNS)
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång :  
A6-0201/2005

2. FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS LAGSTIFTNINGSRESOLUTION

om förslaget till rådets beslut om ingående på Europeiska gemenskapens vägnar av avtalet mellan Europeiska unionen, Europeiska gemenskapen och Schweiziska edsförbundet om det senares associering till genomförandet, tillämpningen och utvecklingen av Schengenregelverket

(13054/2004 – KOM(2004)0593 – C6‑0241/2004 – 2004/0199(CNS))

(Samrådsförfarandet)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

 med beaktande av förslaget till rådets beslut (KOM(2004)0593)[1],

 med beaktande av avtalet mellan Europeiska gemenskapen och Schweiziska edsförbundet (13054/2004),

 med beaktande av artikel 62, artikel 63.3, artiklarna 66 och 95 och artikel 300.2 första stycket i EG-fördraget,

 med beaktande av artikel 300.3 första stycket i EG-fördraget, i enlighet med vilken rådet har hört parlamentet (C6‑0241/2004),

 med beaktande av befogenheterna för den gemensamma kommitté som föreskrivs i avtalet vilken utgör ”en särskild institutionell ram” i enlighet med artikel 300.3 andra stycket i EG‑fördraget,

 med beaktande av yttrandet från utskottet för rättsliga frågor som anser att den lämpliga rättsliga grunden är artikel 300.3 andra stycket, vilken innebär att samtyckesförfarandet skall tillämpas,

 med beaktande av artikel 51 och artikel 83.7 i arbetsordningen,

 med beaktande av betänkandet från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor och yttrandena från utskottet för utrikesfrågor och utskottet för rättsliga frågor (A6‑0201/2005).

1. Europaparlamentet godkänner förslaget till rådets beslut med de ändringar som gjorts och godkänner ingåendet av avtalet.

2. Europaparlamentet förbehåller sig rätten att försvara sina fördragsenliga befogenheter.

3. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att delge rådet och kommissionen samt regeringarna och parlamenten i medlemsstaterna och Schweiziska edsförbundet parlamentets ståndpunkt.

Kommissionens förslagParlamentets ändringar

Ändringsförslag 1

Led 1 i beaktandemeningen

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artiklarna 62, 63.3, 66 och 95 jämförda med artikel 300.2 första stycket andra meningen och artikel 300.3 första stycket i detta,

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artiklarna 62, 63.3, 66 och 95 jämförda med artikel 300.2 första stycket andra meningen och artikel 300.3 andra stycket i detta,

Ändringsförslag 2

Led 3 i beaktandemeningen

med beaktande av Europaparlamentets yttrande, och

med beaktande av Europaparlamentets samtycke, och

  • [1]  Ännu ej offentliggjort i EUT.

MOTIVERING

När de så kallade bilaterala avtalen I ingåtts uttryckte EU att det hade för avsikt att öka samarbetet med Schweiz i fråga om gränsöverskridande beskattning på sparkapital och bedrägeribekämpning på området för indirekta skatter. I gengäld ombads Schweiz att inleda förhandlingar om sin associering till Schengen-/Dublinsystemen.

Den 17 juni 2002 bemyndigade rådet[1] kommissionen att inleda dessa förhandlingar vilka ledde till två separata men inbördes förknippade avtal: det första handlar om Schengenregelverket och det andra och Dublin-/Eurodac-regelverket. Avtalen har utformats enligt den allmänna modell som användes vid avtalen med Norge och Island[2], men i överensstämmelse med Schweiz särskilda konstitutionella krav.

Europaparlamentet skall nu yttra sig över dessa avtal.

1. Avtalet om Schengenregelverket

Syftet med avtalet är att associera Schweiz till EU:s arbete på Schengenregelverkets område. EU-institutionerna kommer emellertid att fortsätta ha monopol på att anta nya rättsakter eller åtgärder. På så sätt kommer Schweiz i praktiken att bidra till utvecklingen av lagstiftningen om Schengenregelverket utan att rättsligt sett delta i beslutsfattandet.

Schweiz kommer att bli skyldigt att godta och tillämpa Schengenregelverket och dess utveckling utan undantag eller avvikelser[3]. Om det enligt den schweiziska konstitutionen krävs folkomröstning i fråga om antagande av det framtida Schengenregelverket får Schweiz en frist på två år för att godta och tillämpa de nya rättsakterna eller åtgärderna[4]. Under tiden skall Schweiz i möjligaste mån tillämpa den aktuella rättsakten eller åtgärden provisoriskt. Om landet inte lyckas genomföra en sådan provisorisk tillämpning av rättsakten eller åtgärderna, kan detta under vissa omständigheter leda till att EU/EG gentemot Schweiz vidtar ”proportionerliga och nödvändiga åtgärder för att garantera ett väl fungerande Schengensamarbete”[5].

Genom avtalet inrättas också en gemensam kommitté bestående av företrädare för den schweiziska regeringen, medlemmar av Europeiska unionens råd och företrädare för kommissionen.

Den gemensamma kommittén utformas som ett forum för diskussion om de rättsliga instrument som skall utveckla Schengenregelverket, vilket kommer att innebära att Schweiz eventuella farhågor kommer att beaktas. Den öppnar också för diskussion om praktiska svårigheter i samband med Schengenregelverket och samarbete mellan de avtalsslutande parterna, och skall se till att avtalet fungerar i praktiken. Den gemensamma kommittén har också egen beslutsbefogenhet när det gäller att upprätthålla avtalet, även om Schweiz inte tillämpar utveckling av Schengenregelverket. Den har också befogenhet att reglera eventuella tvister till följd av avtalet.

Avtalet kommer enbart att genomföras efter det att rådet, efter en Schengenutvärdering, beslutar att Schweiz uppfyller alla villkor för att delta i det samarbete som fastställs i Schengenmekanismen.

2. Avtalet om Dublin-/Eurodac-regelverket

I det andra avtalet knyts Schweiz till Dublin-regelverket och till Eurodac-lagstiftningen. Landet kommer att bli skyldigt att utan undantag godta, införliva och tillämpa det nuvarande och framtida Dublin- och Eurodac-regelverket och relevanta bestämmelser i direktivet om skydd för uppgifter.

Avtalet har till det stora hela samma struktur som avtalet om Schengenregelverket. Schweiz deltagande på Dublin-/Eurodac-området begränsas till utarbetande av besluten. Processen för att Schweiz skall anta det framtida Dublin- och Eurodac-regelverket omfattas av samma förfarande och villkor. Formen för Schweiz institutionella associering är emellertid annorlunda och kommer att ske inom den gemensam kommitté bestående av företrädare för Europeiska gemenskapen, som representeras av kommissionen, och Schweiz. När det gäller att upprätthålla och säga upp avtalet har denna gemensamma kommitté i princip samma uppgifter som den kommitté som inrättas genom avtalet om Schengenregelverket.

Till båda avtalen fogas slutakter, inklusive ensidiga och gemensamma förklaringar om avtalen från avtalsparterna samt finansieringsöversikter, i vilka Schweiz bidrag till finansieringen av avtalens genomförande föreskrivs. Genom avtalen fastställs också Schweiz ekonomiska bidrag till utvecklingen av Schengenregelverket och särskilt till SIS II och Eurodacs centralenhet.

3. Debatten i Schweiz

Av de nio ärenden som godkändes i det schweiziska parlamentet den 17 december 2004 var Schweiz undertecknande av associeringsavtalen om Schengen-/Dublinregelverken den mest kontroversiella frågan. Ja-sidan anser att Schengen kommer att stärka Schweiz krafttag mot internationell brottslighet och innebära förbättringar för turistindustrin. Nej-sidan tror att Schweiz kommer att bli osäkert utan gränskontroller och att landet kommer att överföra suveränitet till en överstatlig gemenskap[6]. Schweiziska folkpartiet hävdar dessutom att avtalen är ett försök att tvinga Schweiz närmare ett EU-medlemskap.

Schweiziska folkpartiet har framfört ett förslag om en folkomröstning om Schengen‑/Dublinavtalen och överlämnade den 31 mars 2005 en framställning med 86 000 namnunderskrifter till regeringen (klart fler än de 50 000 som krävs för en folkomröstning). Den 5 juni 2005 kommer väljarna att besluta huruvida Schweiz kommer att underteckna avtalen.

Enligt en opinionsundersökning som gjordes av det schweiziska radio- och TV-bolaget i februari 2005 stöder 59 procent av väljarna Schengen-/Dublinavtalen[7]. Undersökningen visar att stödet hos den schweiziska befolkningen har sjunkit sedan i oktober 2004 då 69 procent av de tillfrågade sade att de skulle rösta för. Ett opinionsundersökningsinstitut i Bern ansåg att denna omröstning förmodligen kommer att avspegla den schweiziska befolkningens val mellan nationell suveränitet och säkerhet[8].

4. Föredragandens ståndpunkt

4.1 Den rättsliga grunden för förslagen

Även om det var en enda text som förhandlades fram med Schweiz föreslår kommissionen att avtalet om Schengenregelverket skall antas genom två separata rättsakter (en omfattas av den första pelaren och den andra av den tredje pelaren[9]). Dublin-/Eurodac-avtalet omfattas emellertid enbart av den första pelaren. För de båda instrument som omfattas av den första pelaren har kommissionen valt artikel 300.3 första stycket som rättslig grund, enligt vilken Europaparlamentet bara behöver höras.

Med en skrivelse av den 27 januari 2005 begärde utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor, i enlighet med artikel 35.2 i arbetsordningen, att utskottet för rättsliga frågor skulle yttra sig över den föreslagna rättsliga grunden. Den 31 mars 2005 beslutade utskottet för rättsliga frågor att de gemensamma kommittéer som inrättas genom avtalen mot bakgrund av deras befogenheter kunde betraktas som en särskild institutionell ram i enlighet med artikel 300.3 andra stycket i EG-fördraget. Därmed skulle kommissionen ha angett artikel 300.3 andra stycket i EG-fördraget som rättslig grund för förslagen (vilket innebär att Europaparlamentets samtycke krävs).

4.2 Utvärdering av förslagen

I och med dessa avtal kommer Schweiz att bli den tredje staten efter Island och Norge som deltar i Schengen- och Dublin-/Eurodac-regelverken men som inte är med i EU. I det särskilda fallet med Schweiz kan denna associering motiveras genom landets geografiska läge mitt bland EU:s medlemsstater.

Dessa avtal kan leda till flera positiva konsekvenser. Schweiz deltagande i Schengenregelverket kommer att undanröja vissa hinder för den fria rörligheten för personer för både egna medborgare och tredjelandsmedborgare[10] och kommer att stärka samarbetet på Schengenregelverkets områden.

Nedanstående kritiska punkter bör emellertid nämnas.

Schweiz associering till Schengen-/Dublinregelverken skulle för det första kunna innebära extra komplikationer inom ett område som redan omfattas av ”variabel geometri”. Schweiz kommer att tvingas att underteckna och tillämpa avtal med Norge och Island, å ena sidan, och Danmark, å andra sidan, vilket kan leda till en än mer komplicerad situation både politiskt och rättsligt.

När det gäller fri rörlighet för personer är det för det andra ett faktum att Schweiz inte är medlem i tullunionen och kommer att fortsätta att genomföra gränskontroller av varor. Detta skulle under vissa omständigheter kunna göra det möjligt att också kontrollera individer, så i detta sammanhang måste Schweiz respektera principen om avskaffade gränskontroller för personer.

För det tredje ges Schweiz möjlighet att suveränt besluta om huruvida det skall godta nya rättsakter och åtgärder eller inte, och en frist på två år har fastställts om det skulle krävas en folkomröstning. Därmed tog man i avtalen hänsyn till de särskilda konstitutionella kraven i Schweiz. Det är emellertid viktigt att ha i åtanke att på grund av kopplingarna mellan Schengen- och Dublinregelverken måste deras utveckling godtas och tillämpas samtidigt av alla deltagande stater. För att inte denna princip skall undergrävas är det viktigt att Schweiz försöker att begränsa denna period och handlar med uppriktiga avsikter.

Slutligen önskar föredraganden att Europaparlamentet i framtiden mer ingående skall informeras om pågående internationella förhandlingar så att det kan utöva sina befogenheter.

Mot bakgrund av framställningen ovan vill föredraganden avslutningsvis stödja avtalen och rekommenderar att samtycke ges till dem.

  • [1]  2437:a mötet i rådet (allmänna frågor) i Luxemburg den 17 juni 2002.
  • [2]  EGT L 176, 10.7.1999, s. 36, och EGT L 93, 3.4.2001, s. 40.
  • [3]  Ett undantag har emellertid beviljats och det rör utvecklingen av Schengenregelverket om det rör sig om framställningar om biträde vid husrannsakan och beslag i samband med brott på området för direkt beskattning som, om de begås i Schweiz, enligt den schweiziska lagstiftningen inte är belagda med frihetsstraff.
  • [4]  Norge och Island har beviljats sex månader respektive fyra veckor för att godta och tillämpa de framtida Schengen- och Dublin-regelverken.
  • [5]  Artikel 7.2 b andra stycket i avtalet.
  • [6]  ”EU negotiation package in the bag”, Swiss Review, nr 1, s. 9, februari 2005.
  • [7]  http://www.swisspolitics.org.
  • [8]  http://www.swisspolitics.org.
  • [9]  I enlighet med artiklarna 24 och 38 i EU-fördraget hörs inte Europaparlamentet om instrument som omfattas av den tredje pelaren.
  • [10]  De medborgare i tredje land som lever i Schweiz kommer exempelvis inte längre att behöva ansöka om visum för att resa till andra Schengenstater.

1. YTTRANDE FRÅN UTSKOTTET FÖR RÄTTSLIGA FRÅGOR OM FÖRSLAGET TILL RÄTTSLIG GRUND

Skrivelse från utskottet för rättsliga frågor

Ärende:           Rättslig grund för förslaget till rådets beslut om ingående på Europeiska gemenskapens vägnar av avtalet mellan Europeiska gemenskapen och Schweiz om kriterier och mekanismer för att fastställa vilken stat som skall ansvara för handläggningen av en asylansökan som görs i en medlemsstat eller i Schweiz (13049/2004 – KOM(2004)0593 – C6‑0240/2004 – 2004/0200(CNS))[1]

Med en skrivelse av den 27 januari 2005 begärde Er företrädare Jean-Louis Bourlanges, i enlighet med artikel 35.2 i arbetsordningen, att utskottet för rättsliga frågor skulle kontrollera giltigheten och lämpligheten hos den rättsliga grunden för ovannämnda kommissionsförslag. Förslaget utgår ifrån artikel 63.1 a tillsammans med artikel 300.2 första stycket första meningen och artikel 300.3 första stycket i EG-fördraget. I detta fall krävs enbart samråd med Europaparlamentet.

Vid utskottssammanträdena den 3 februari och 31 mars 2005 behandlade utskottet detta ärende.

Avtalet i fråga handlar om kriterier och mekanismer för att fastställa vilken stat som skall ansvara för handläggningen av en asylansökan som görs i en medlemsstat eller i Schweiz. Genom avtalet blir Schweiz skyldigt att godta och tillämpa Dublin- och Eurodacförordningarna och en gemensam kommitté, bestående av företrädare för de avtalsslutande parterna (Europeiska gemenskapen och Schweiz), inrättas med beslutsbefogenheter på vissa områden.

Den fråga som utkristalliserar sig är om en sådan gemensam kommitté skapar en ”särskild institutionell ram genom att samarbetsförfaranden inrättas” i enlighet med artikel 300.3 andra stycket i EG-fördraget, vilket därmed skulle kräva Europaparlamentets samtycke.

Av EG-domstolens rättspraxis framgår det tydligt att gemenskapens lagstiftare inte kan välja rättslig grund efter eget skön, utan att valet måste ske utifrån objektiva kriterier som är lämpade för domstolsprövning. Till dessa kriterier hör bland annat rättsaktens[2] syfte och innehåll.

Med hänsyn till syftet och innehållet i förslaget till rådets beslut om ingående av ovannämnda avtal med Schweiz kan den gemensamma kommittén betraktas som ”en särskild institutionell ram”.

En sådan gemensam kommitté skapar nämligen en organisatorisk struktur med egen rätt att fatta tvingande beslut för avtalsparterna, bland annat när det gäller att återuppta avtalet och lösa tvister.

Den rättsliga grunden för ovannämnda förslag till rådets beslut är därför inte korrekt, eftersom den borde ha inkluderat artikel 300.3 andra stycket i EG-fördraget, vilken omfattas av samtyckesförfarandet, i stället för artikel 300.3 första stycket i EG-fördraget, vilken enbart kräver ett vanligt samråd.

Vid utskottssammanträdet den 31 mars 2005 antog utskottet för rättsliga frågor mot bakgrund av vad som nämns ovan och på förslag från föredraganden för rättsliga grunder, Manuel Medina Ortega, enhälligt[3] följande rekommendation: Den rättsliga grunden för ovannämnda förslag till rådets beslut bör innehålla artikel 300.3 andra stycket i EG-fördraget och inte artikel 300.3 första stycket.

Utskottet för rättsliga frågor anser därför att det vore lämpligt att Europaparlamentet begär att bli hört på nytt om ingåendet av ovannämnda avtal.

Med vänlig hälsning

(underskrift) Giuseppe Gargani

  • [1]  Ännu ej offentliggjort i EUT.
  • [2]  Se särskilt domen av den 23 februari 1999 i mål C-42/97, Europaparlamentet mot Europeiska unionens råd, REG 1999, s. I-869, punkt 36.
  • [3]  Följande ledamöter var närvarande vid slutomröstningen Andrzej Jan Szejna (ordförande för sammanträdet), Manuel Medina Ortega (föredragande och suppleant för Nicola Zingaretti), Alexander Nuno Alvaro (suppleant för Antonio Di Pietro), Maria Berger, Marek Aleksander Czarnecki, Bert Doorn, Piia-Noora Kauppi, Kurt Lechner (suppleant för Antonio López-Istúriz White), Klaus-Heiner Lehne, Alain Lipietz, Antonio Masip Hidalgo, Aloyzas Sakalas och Jaroslav Zvěřina.

2. YTTRANDE FRÅN UTSKOTTET FÖR RÄTTSLIGA FRÅGOR OM FÖRSLAGET TILL RÄTTSLIG GRUND

Skrivelse från utskottet för rättsliga frågor

Ärende:           Rättslig grund för förslaget till rådets beslut om ingående på Europeiska gemenskapens vägnar av avtalet mellan Europeiska unionen, Europeiska gemenskapen och Schweiziska edsförbundet om det senares associering till genomförandet, tillämpningen och utvecklingen av Schengenregelverket (13054/2004 – KOM(2004)0593 – C6‑0241/2004 – 2004/0199(CNS))[1]

Med en skrivelse av den 27 januari 2005 begärde Er företrädare Jean-Louis Bourlanges, i enlighet med artikel 35.2 i arbetsordningen, att utskottet för rättsliga frågor skulle kontrollera giltigheten och lämpligheten hos den rättsliga grunden för ovannämnda kommissionsförslag. Förslaget utgår ifrån artikel 62, artikel 63.3, artiklarna 66 och 95 tillsammans med artikel 300.2 första stycket andra meningen i EG-fördraget och artikel 300.3 första stycket i EG-fördraget. I detta fall krävs enbart samråd med Europaparlamentet.

Vid utskottssammanträdena den 3 februari och 31 mars 2005 behandlade utskottet detta ärende.

Avtalet i fråga handlar om Schweiz associering till genomförandet, tillämpningen och utvecklingen av Schengenregelverket. Genom avtalet blir Schweiz skyldigt att godta och tillämpa det befintliga och framtida Schengenregelverket. Genom artikel 3 i avtalet inrättas en gemensam kommitté, bestående av företrädare för den schweiziska regeringen, medlemmar av Europeiska unionens råd och företrädare för kommissionen, med beslutsbefogenheter på vissa områden.

Den fråga som utkristalliserar sig är om en sådan gemensam kommitté skapar en ”särskild institutionell ram genom att samarbetsförfaranden inrättas” i enlighet med artikel 300.3 andra stycket i EG-fördraget, vilket därmed skulle kräva Europaparlamentets samtycke.

Av EG-domstolens rättspraxis framgår det tydligt att gemenskapens lagstiftare inte kan välja rättslig grund efter eget skön, utan att valet måste ske utifrån objektiva kriterier som är lämpade för domstolsprövning. Till dessa kriterier hör bland annat rättsaktens[2] syfte och innehåll.

Med hänsyn till syftet och innehållet i förslaget till rådets beslut om ingående av ovannämnda avtal med Schweiz kan den gemensamma kommittén betraktas som ”en särskild institutionell ram”.

En sådan gemensam kommitté skapar nämligen en organisatorisk struktur med egen rätt att fatta tvingande beslut för avtalsparterna, bland annat när det gäller att upprätthålla avtalet och lösa tvister.

Den rättsliga grunden för ovannämnda förslag till rådets beslut är därför inte korrekt, eftersom den borde ha inkluderat artikel 300.3 andra stycket i EG-fördraget, vilken omfattas av samtyckesförfarandet, i stället för artikel 300.3 första stycket i EG-fördraget, vilken enbart kräver ett vanligt samråd.

Vid utskottssammanträdet den 31 mars 2005 antog utskottet för rättsliga frågor mot bakgrund av vad som nämns ovan och på förslag från föredraganden för rättsliga grunder, Manuel Medina Ortega, enhälligt[3] följande rekommendation: Den rättsliga grunden för ovannämnda förslag till rådets beslut bör innehålla artikel 300.3 andra stycket i EG-fördraget och inte artikel 300.3 första stycket.

Utskottet för rättsliga frågor anser därför att det vore lämpligt att Europaparlamentet begär att bli hört på nytt om ingåendet av ovannämnda avtal.

Med vänlig hälsning

(underskrift) Giuseppe Gargani

  • [1]  Ännu ej offentliggjort i EUT.
  • [2]  Se särskilt domen av den 23 februari 1999 i mål C-42/97, Europaparlamentet mot Europeiska unionens råd, REG 1999, s. I-869, punkt 36.
  • [3]  Följande ledamöter var närvarande vid slutomröstningen Andrzej Jan Szejna (ordförande för sammanträdet), Manuel Medina Ortega (föredragande och suppleant för Nicola Zingaretti), Alexander Nuno Alvaro (suppleant för Antonio Di Pietro), Maria Berger, Marek Aleksander Czarnecki, Bert Doorn, Piia-Noora Kauppi, Kurt Lechner (suppleant för Antonio López-Istúriz White), Klaus-Heiner Lehne, Alain Lipietz, Antonio Masip Hidalgo, Aloyzas Sakalas och Jaroslav Zvěřina.

1. ÄRENDETS GÅNG

Titel

Förslag till rådets beslut om ingående på Europeiska gemenskapens vägnar av avtalet mellan Europeiska gemenskapen och Schweiz om kriterier och mekanismer för att fastställa vilken stat som skall ansvara för handläggningen av en asylansökan som görs i en medlemsstat eller i Schweiz

Referensnummer

13049/2004 – KOM(2004)0593 – C6-0240/2004 – 2004/0200(CNS)

Rättslig grund

art. 300.3 första stycket EG-fördraget

Grund i arbetsordningen

art. 51, art. 83.7 och art 35

Begäran om samråd med parlamentet

3.12.2004

Ansvarigt utskott
  Tillkännagivande i kammaren

LIBE
14.12.2004

Rådgivande utskott
  Tillkännagivande i kammaren

AFET
14.12.2004

 

 

 

 

Inget yttrande avges
  Beslut

AFET

08.12.2004

 

 

 

 

Förstärkt samarbete
  Tillkännagivande i kammaren

 

 

 

 

 

Föredragande
  Utnämning

Timothy Kirkhope
25.11.2004

 

Tidigare föredragande

 

 

Förenklat förfarande
  Beslut

 

Bestridande av den rättsliga grunden
  JURI:s yttrande

JURI
31.3.2005

/

 

 

 

Ändrad anslagstilldelning
  BUDG:s yttrande

 

/

 

 

 

Samråd med Europeiska ekonomiska och sociala kommittén
  Beslut i kammaren

 

Samråd med Regionkommittén
  Beslut i kammaren

 

Behandling i utskott

18.1.2005

26.4.2005

13.6.2005

 

 

Antagande

13.6.2005

Slutomröstning: resultat

för:

emot:

nedlagda röster:

29

0

0

Slutomröstning: närvarande ledamöter

Edit Bauer, Mihael Brejc, Maria Carlshamre, Michael Cashman, Giusto Catania, Jean-Marie Cavada, Carlos Coelho, Kinga Gál, Elly de Groen-Kouwenhoven, Adeline Hazan, Ewa Klamt, Magda Kósáné Kovács, Wolfgang Kreissl-Dörfler, Barbara Kudrycka, Stavros Lambrinidis, Edith Mastenbroek, Inger Segelström, Manfred Weber, Stefano Zappalà, Tatjana Ždanoka

Slutomröstning: närvarande suppleanter

Panayiotis Demetriou, Gérard Deprez, Jeanine Hennis-Plasschaert, Antonio Masip Hidalgo, Bill Newton Dunn, Siiri Oviir, Herbert Reul, Marie-Line Reynaud, Kyriacos Triantaphyllides

Slutomröstning: närvarande suppleanter (art. 178.2)

 

Ingivande – A6-nummer

17.6.2005

A6-0201/2005

Anmärkningar

...

2. ÄRENDETS GÅNG

Titel

Förslag till rådets beslut om ingående på Europeiska gemenskapens vägnar av avtalet mellan Europeiska unionen, Europeiska gemenskapen och Schweiziska edsförbundet om det senares associering till genomförandet, tillämpningen och utvecklingen av Schengenregelverket

Referensnummer

13054/2004 – KOM(2004)0593 – C6-0241/2004 – 2004/0199(CNS)

Rättslig grund

art. 300.3 första stycket EG-fördraget

Grund i arbetsordningen

art. 51, art. 83.7 och art 35

Begäran om samråd med parlamentet

3.12.2004

Ansvarigt utskott
  Tillkännagivande i kammaren

LIBE
14.12.2004

Rådgivande utskott
  Tillkännagivande i kammaren

AFET
14.12.2004

 

 

 

 

Inget yttrande avges
  Beslut

AFET

08.12.2004

 

 

 

 

Förstärkt samarbete
  Tillkännagivande i kammaren

 

 

 

 

 

Föredragande
  Utnämning

Timothy Kirkhope
25.11.2004

 

Tidigare föredragande

 

 

Förenklat förfarande
  Beslut

 

Bestridande av den rättsliga grunden
  JURI:s yttrande

JURI
31.3.2005

/

 

 

 

Ändrad anslagstilldelning
  BUDG:s yttrande

 

/

 

 

 

Samråd med Europeiska ekonomiska och sociala kommittén
  Beslut i kammaren

 

Samråd med Regionkommittén
  Beslut i kammaren

 

Behandling i utskott

18.1.2005

26.4.2005

13.6.2005

 

 

Antagande

13.6.2005

Slutomröstning: resultat

för:

emot:

nedlagda röster:

28

0

1

Slutomröstning: närvarande ledamöter

Edit Bauer, Mihael Brejc, Maria Carlshamre, Michael Cashman, Giusto Catania, Jean-Marie Cavada, Carlos Coelho, Kinga Gál, Elly de Groen-Kouwenhoven, Adeline Hazan, Ewa Klamt, Magda Kósáné Kovács, Wolfgang Kreissl-Dörfler, Barbara Kudrycka, Stavros Lambrinidis, Edith Mastenbroek, Inger Segelström, Manfred Weber, Stefano Zappalà, Tatjana Ždanoka

Slutomröstning: närvarande suppleanter

Panayiotis Demetriou, Gérard Deprez, Jeanine Hennis-Plasschaert, Antonio Masip Hidalgo, Bill Newton Dunn, Siiri Oviir, Herbert Reul, Marie-Line Reynaud, Kyriacos Triantaphyllides

Slutomröstning: närvarande suppleanter (art. 178.2)

 

Ingivande – A6-nummer

17.6.2005

A6-0201/2005

Anmärkningar

...