Förfarande : 2004/2257(INI)
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång : A6-0311/2005

Ingivna texter :

A6-0311/2005

Debatter :

Omröstningar :

PV 01/12/2005 - 6.3

Antagna texter :

P6_TA(2005)0448

BETÄNKANDE     
PDF 167kWORD 100k
9.10.2005
PE 360.073v02-00 A6-0311/2005

om EU‑regionernas roll i utvecklingen av regionalpolitiken

(2004/2257(INI))

Utskottet för regional utveckling

Föredragande: Kyriacos Triantaphyllides

FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS RESOLUTION
 MOTIVERING
 ÄRENDETS GÅNG

FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS RESOLUTION

om EU‑regionernas roll i utvecklingen av regionalpolitiken

(2004/2257(INI))

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–       med beaktande av artikel 87.3 i EG‑fördraget,

–       med beaktande av artikel 158 i EG‑fördraget,

–       med beaktande av artikel 45 i arbetsordningen,

       med beaktande av förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om fastställande av de allmänna principerna för upprättandet av ett europeiskt grannskaps- och partnerskapsinstrument (KOM(2004)0628),

–       med beaktande av förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om Europeiska regionala utvecklingsfonden (KOM(2004)0495),

–       med beaktande av förslaget till rådets förordning om allmänna bestämmelser för Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska socialfonden och Sammanhållningsfonden (KOM(2004)0492),

–       med beaktande av förslaget till rådets förordning om inrättandet av Sammanhållningsfonden (KOM(2004)0494),

–       med beaktande av förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om europeiska grupperingar för gränsöverskridande samarbete (EGGS) (KOM(2004)0496),

–       med beaktande av Europarådets europeiska konvention om gränsöverskridande samarbete mellan regionala och lokala samhällen och myndigheter (European Outline Convention on Transfrontier Co-operation between Territorial Communities or Authorities of the Council of Europe) (Madrid den 21 maj 1980) och dess tilläggsprotokoll samt Europarådets europeiska stadga om lokalt självstyre (European Charter of Local Self-Government of the Council of Europe) (Strasbourg den 15 oktober 1985),

–       med beaktande av betänkandet från utskottet för regional utveckling (A6-0311/2005) och av följande skäl:

A.     Europeiska unionens utvidgning till 25 medlemsstater den 1 maj 2004 har lett till ökade skillnader mellan EU-regionerna, och kommande utvidgningar kan ytterligare stärka denna utveckling. Utvidgningen har även lett till en betydande ökning av antalet gränsregioner. Det bör noteras att EU-regionerna på ett avgörande sätt bidragit till att överbrygga gränserna i Europa, bygga upp goda grannskapsförbindelser, föra samman människor från båda sidorna av en gräns och avskaffa fördomar, i synnerhet genom gränsöverskridande samarbete på lokal och regional nivå.

B.     Regionala skillnader i en utvidgad union bör minskas och en effektiv sammanhållningspolitik krävs för en harmonisk utveckling inom EU.

C.     Ett inslag i en effektiv sammanhållningspolitik och europeisk integration är att garantera en hållbar utveckling av det gränsöverskridande samarbetet och att slutligen övervinna de svårigheter som man hittills brottats med i samband med finansieringen av gemensamma projekt som är av ömsesidigt intresse för kommuner och regioner på båda sidor av en gräns.

D.     EU-regionerna och liknande strukturer är viktiga instrument för det gränsöverskridande samarbetet. De bör emellertid ytterligare utvecklas och förbättras och de bör ges en viss rättslig status.

E.     Syftet med EU‑regionerna är att främja det gränsöverskridande samarbetet inom kultur, utbildning, turism, ekonomi och alla andra aspekter av det dagliga livet mellan gränsregioner eller lokala enheter och regionala myndigheter, samt arbetsmarknadens parter och övriga aktörer, som inte nödvändigtvis måste vara medlemsstater.

F.     De europeiska gränsregionernas arbetsgemenskap har lagt fram flera rapporter om läget för det gränsöverskridande samarbetet i Europa och förberett studier om en gränsöverskridande rättsakt om decentraliserat samarbete mellan Europeiska kommissionen och Regionkommittén.

1. Europaparlamentet anser att det gränsöverskridande samarbetet är av avgörande betydelse för europeisk sammanhållning och integration, och att det därför måste få ett brett stöd.

2. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att främja utnyttjandet av EU-regioner som ett av verktygen för gränsöverskridande samarbete.

3. Europaparlamentet konstaterar att en EU-region eller en motsvarande struktur fyller viktiga gränsöverskridande funktioner genom att utgöra:

- en informations- och servicepunkt för medborgare, institutioner och regionala och lokala myndigheter,

- en kontaktpunkt för gemensamma värderingar, mål och strategier,

- en drivkraft för lösningar på gränsöverskridande problem och

- ett språkrör för gränsöverskridande frågor i allmänhet.

4. Europaparlamentet konstaterar att EU-regionerna är en kontaktpunkt för alla former av gränsöverskridande förbindelser, kontakter, kunskapsöverföring, verksamhetsprogram och projekt, och att de behöver en viss rättslig status för att kunna fullfölja sina uppgifter.

5. Europaparlamentet betonar att gränsöverskridande samarbete är ett lämpligt sätt att lösa dagliga problem på båda sidor av en gräns, särskilt inom ekonomiska, sociala, kulturella och miljörelaterade områden.

6. Europaparlamentet betonar att gränsöverskridande samarbete på ett betydande sätt bidrar till genomförandet av Lissabonstrategin genom:

- gemensam innovation och forskning,

- gränsöverskridande nätverk för forskning och utveckling och

- utbyte av bästa metoder och av erfarenheter.

7. Europaparlamentet konstaterar att EU-regionerna via lokala projekt för utbyte av bästa praxis stärker grannskapsbanden. Parlamentet anser det vara ytterst viktigt att bistånd i form av mikroprojekt i enlighet med den gällande Interregförordningen(1) bibehålls inom ramen för strukturfonderna.

8. Europaparlamentet noterar det lagstiftningsarbete som pågår gällande europeiska grupperingar för gränsöverskridande samarbete (EGGS). Detta arbete har som mål att förenkla instrumenten för gränsöverskridande samarbete (underlätta deras verksamhet, förenkla förfarandena och sänka driftskostnaderna) och därmed skapa en plattform för utvecklingen av EU-regioner.

9. Europaparlamentet understryker behovet av att prioritera avskaffandet av skillnaderna mellan regionerna både i de nya och de gamla medlemsstaterna.

10. Europaparlamentet understryker behovet av att utsträcka begreppet EU‑regioner och liknande strukturer, även om de inte nödvändigtvis har juridiska befogenheter, till att omfatta flera olika typer av samarbete. Exempel på möjliga områden av gemensamt intresse är projekt som hänför sig till främjande av kultur, utbildning, turism och ekonomi, samt då det är tillämpligt, bekämpning av organiserad brottslighet, narkotikahandel och bedrägerier, i samarbete med behöriga nationella institutioner.

11. Europaparlamentet betonar behovet av integration mellan projekt som planeras i länder som gränsar till varandra.

12. Europaparlamentet välkomnar kommissionens ansträngningar att förenkla instrumenten för gränsöverskridande samarbete.

13. Europaparlamentet vill att EU‑regionerna och motsvarande strukturer, i enlighet med förslaget i det rättsliga regelverket för europeiska grupperingar för transeuropeiskt samarbete – EGTS (europeiska grupperingar för gränsöverskridande samarbete, EGGS) skall kunna utarbeta, genomföra och förvalta gränsöverskridande EU-program inom EU samt program som är i linje med det europeiska grannskaps- och partnerskapsinstrumentet och instrumentet för stöd inför anslutningen (IPA) från och med 2007, i partnerskap med nationella organ.

14. Europaparlamentet understryker betydelsen av gränsöverskridande samarbete och EU‑regioner för medlemsstater med naturliga hinder, såsom små östater.

15. Europaparlamentet betonar behovet att stödja gränsöverskridande samarbete och inrättande av EU-regioner som även omfattar regioner i Mellanöstern, som är ett känsligt område, i syfte att främja vänskapliga förbindelser, stabilitet, säkerhet och ekonomiska intressen i form av ömsesidig respekt och vinst.

16. Europaparlamentet uppmärksammar punkt 1 (xxvii) i sin resolution om förslaget till rådets förordning om inrättandet av Sammanhållningsfonden(2), som antogs den 6 juli 2005, och uppmanar kommissionen att analogt med denna vidta åtgärder för att definiera ett ”premiesystem” i form av en ”gemenskapsreserv för kvalitet och prestanda”, vars särskilda syfte är att främja åtgärder som har en gränsöverskridande verkan eller eventuellt överensstämmer med existerande infrastruktur i EU-regionerna.

17. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.

(1)

Meddelande från kommissionen till medlemsstaterna av den 2 september 2004 om fastställande av riktlinjer för ett gemenskapsinitiativ för transeuropeiskt samarbete som syftar till att stimulera harmonisk och balanserad utveckling i Europa – INTERREG III (EUT C 226, 10.9.2004, s. 2).

(2)

Antagna texter P6_TA(2005)0278.


MOTIVERING

DEFINITION AV EU‑REGIONER – ett begrepp som utvecklats av Europarådet

De EU‑regioner som finns i dag är resultatet av initiativ från gränsregioner eller andra lokala myndigheter i flera länder (inte nödvändigtvis medlemsstater i EU) och saknar en definierad ställning inom ramen för EU. I de flesta fall är EU‑regionerna inga juridiska personer och ganska små. Beteckningen ”EU‑region” är inte skyddad. EU‑regioner inriktar sin verksamhet på gränsöverskridande samarbete där kulturella frågor, liksom turism och andra former av ekonomisk verksamhet, är av central betydelse.

EU‑regionernas juridiska status varierar. Det kan röra sig om en intressegemenskap utan rättslig ställning, en europeisk ekonomisk intressegruppering, en ideell förening, en arbetsgemenskap utan rättslig ställning eller ett offentligt organ.

EU‑regioner och andra strukturer för gränsöverskridande samarbete skapar inga nya styrelseformer på överstatlig nivå. De saknar politisk makt och deras arbete begränsas till de behörighetsområden som tillhör de lokala och regionala myndigheter som de består av. EU‑regionerna är arrangemang för gränsöverskridande samarbete inom samarbetets geografiska begränsningar mellan enheter för lokalt eller regionalt styre i syfte att främja gemensamma intressen och förbättra gränsbefolkningens levnadsstandard.

De europeiska gränsregionernas arbetsgemenskap har utarbetat följande kriterier för att fastställa EU‑regioner:

- En sammanslutning av lokala och regionala myndigheter på båda sidor av en nationell gräns, ibland med en parlamentarisk församling.

- En gränsöverskridande sammanslutning med ett permanent sekretariat och ett tekniskt och administrativt team med egna resurser.

- Av privaträttslig natur, baserade på ideella föreningar eller stiftelser på båda sidor av gränsen i enlighet med respektive gällande nationella lagar.

- Av offentligrättslig natur, baserade på mellanstatliga avtal som bland annat reglerar de territoriella myndigheternas deltagande.

Det finns över 70 gränsöverskridande regioner i Europa i dag som verkar under namn som ”Euroregions”, ”Euroregios” eller ”Working communities” (arbetsgemenskaper). Även om några av dessa initiativ går tillbaka till 1950‑talet, var det under 1990‑talet som vi fick se en kraftig ökning av antalet gränsöverskridande regioner i hela Europa. I dag finns det knappast någon lokal eller regional myndighet i gränsområdena som inte på något sätt deltar i gränsöverskridande samarbete.

Rent juridiskt är det svårt att genomföra idén om ett administrativt organ med ansvar för ett subnationellt, gränsöverskridande område. De första gränsöverskridande regionerna byggde på avtal med olika grad av formalitet och de flesta byggde på deltagarnas goda vilja.

På initiativ av Europarådet ingick ett antal europeiska länder 1980 ett internationellt avtal, den så kallade Madridkonventionen, som ett första steg mot gränsöverskridande samarbetsstrukturer baserade på offentlig rätt. Konventionen har undertecknats av 20 länder och uppdaterades nyligen med två tilläggsprotokoll. Konventionen erbjuder ett rättsligt regelverk för bilaterala och multilaterala avtal för offentligrättsligt gränsöverskridande samarbete mellan nya gränsöverskridande grupperingar. Ett exempel på sådana avtal är det tysk‑holländska avtalet från 1991, som har fungerat som ett gränsöverskridande offentligt organ sedan 1993. De beslut som fattas av sådana organ är emellertid enbart bindande för de offentliga myndigheterna inom det berörda gränsöverskridande området.

EU:s GRÄNSÖVERSKRIDANDE SAMARBETE: till och med 2006

Det mest utmärkande för de gränsöverskridande aktiviteterna inom EU är att de i första hand är av ekonomisk natur. Många sådana initiativ är behöriga att söka bidrag från gemenskapsinitiativet Interreg som lanserades av Europeiska kommissionen 1990 och på nytt som Interreg III 1999. Under perioden 2000–2006 har Interreg III en budget på 4 875 000 000 EUR, eller cirka 2,3 procent av sammanhållningsbudgeten. Det program som avser gränsöverskridande samarbete är Interreg III A. Enligt det programmet har alla lokala områden längs externa och interna landgränser samt vissa maritima områden rätt att söka bidrag.

Genom gemenskapsinitiativet Interreg III A finansierar Europeiska regionala utvecklingsfonden (ERUF) gränsöverskridande samarbete inom NUTS III‑regioner som definieras på gemenskapsnivå. Hela länder som betraktas som NUTS I‑enheter ingår inte i EU‑regionerna och skulle aldrig vara behöriga för samfinansiering från ERUF enligt A‑delen i Interreg III. I sina förslag till program som skall samfinansieras av Interreg skall EU:s medlemsstater föreslå i vilken utsträckning man tänker låta EU‑regioner delta i genomförandet av Interreg III A‑program. Några av dem fungerar till exempel som förvaltande myndigheter för ett program eller som ansvariga för specifika projekt. Andra erbjuder en kontaktpunkt för Interreg.

Det är typiskt för den europeiska integrationens utveckling under efterkrigstiden att den mer formellt inriktade, rättsliga strategi som förordades av Europarådet – gränsöverskridande regioner som formella politisk‑administrativa enheter – senare övergavs till förmån för en mer pragmatiskt och ekonomiskt inriktad strategi inom ramen för EU:s regionalpolitik.

Man kan naturligtvis diskutera om Europeiska unionen skall betraktas som en drivande kraft bakom det gränsöverskridande samarbetets framväxt och spridning i Europa. Vid ett första påseende kan EU uppfattas som en viktig påverkande faktor i sammanhanget, i första hand på grund av gränsernas minskade betydelse, den stärkta regionala representationen på överstatlig nivå samt Interreg‑programmet. Men EU:s betydelse överdrivs ofta, eftersom man bortser från att initiativet till det gränsöverskridande samarbetet kommer nerifrån. De tidiga initiativen omfattade länder som inte var medlemmar av EU, till exempel Schweiz. I den tyska delen av Oberrhein kommer 80 procent av de direkta utländska investeringarna från Schweiz, och en gränsöverskridande arbetsmarknad har växt fram. Liknande mönster kan man se i Genève‑området.

Men det gränsöverskridande samarbetets enastående tillväxt från 1988 och framåt måste med all säkerhet tillskrivas lanseringen av EU:s stödprogram för gränsöverskridande initiativ i Västeuropa och från början av 1990‑talet i allt högre grad i Öst- och Centraleuropa. Från 26 initiativ 1988, när generaldirektoratet startade sina första pilotprojekt, har antalet nästan tredubblats till över 70 år 1999. Tydliga tecken visar att nybildade EU‑regioner, till exempel de längs Tysklands östra och södra gräns, ofta är nära knutna till olika Interreg‑program. Det fanns inga EU‑regioner längs den österrikisk‑tyska gränsen före Österrikes anslutning till EU, men mellan 1994 och 1998 har fem nya EU‑regioner inrättats där. På samma sätt förhåller det sig med många öst- och centraleuropeiska gränsöverskridande initiativ.

För många arbetsgemenskaper (Working Communities) har såväl den politiska betydelsen som budgeten stagnerat sedan de bildades, men mindre EU‑regioner frodas, delvis eftersom de är närmare knutna till Interreg‑program som enbart gäller smala gränsområden. Det förefaller som om en EU‑region skulle vara en bättre institutionell form för att aktivt bidra till att genomföra EU:s politiska beslut än de större arbetsgemenskaperna.

Det gränsöverskridande samarbetet i EU 2007–2013.

1) Ett internt instrument

I enlighet med resonemangen i sin tredje sammanhållningsrapport har Europeiska kommissionen begränsat sina prioriteringar till tre olika mål, nämligen konvergens, regional konkurrenskraft och territoriellt samarbete. Inom denna ram har gemenskapsinitiativen sedan integrerats.

För att uppfylla behoven i den utvidgade Europeiska unionen har kommissionen föreslagit inrättandet av Europeiska grupperingar för gränsöverskridande samarbete (EGGS), vilket skapar en ram för en gränsöverskridande myndighet som förvaltar samarbetsprogram. Förslaget är en del av det lagstiftningspaket för sammanhållning som omfattar en allmän förordning, en förordning om Europeiska socialfonden (ESF), Sammanhållningsfonden och Europeiska regionala utvecklingsfonden (ERUF). De nya förslagen syftar till att rationalisera förfaranden och förenkla genomförandet av gränsöverskridande och regionalt samarbete.

Europeiska grupperingar för gränsöverskridande samarbete har två sidor. För det första är det ett verktyg för gränsöverskridande samarbete, där enbart regeringarna kan ange vilken gruppering som skall få utnyttja tillgängliga medel. Grupperingarna kan endast ta emot bidrag från fonderna, men får inte administrera dem. Grupperingarna är också ett nytt lagstiftningsinstrument som gör det möjligt för regioner att samarbeta utan ingripande från strukturfonderna(1).

Det territoriella samarbetet förutsätter till sin natur regionalt och lokalt deltagande utan engagemang från medlemsstaternas sida. Deltagarna kan inrätta en gruppering för gränsöverskridande samarbete som en separat juridisk enhet eller låta någon av deltagarna ansvara för dess uppgifter. Detta skall vara föremål för en konvention som utarbetas av deltagarna, i vilken man specificerar funktioner, uppgifter, varaktighet, villkor för upplösandet och jurisdiktion. Konventionen skall meddelas de berörda medlemsstaterna och Regionkommittén. Dessutom skall medlemsstaten med jurisdiktion över konventionen och enligt vars lagar konventionen skall registreras kontrollera förvaltningen av offentliga medel(2) och informera övriga berörda medlemsstater om resultatet av kontrollerna.

De grupperingar för gränsöverskridande samarbete som bildas skall enligt förslaget anta sina stadgar på grundval av konventionen. Stadgan skall innehålla en förteckning över deltagarna, beskrivning av mål och uppgifter, namn och säte, ingående organ, inklusive en förteckning över medlemmar och styrelse, uppgifter om av vem och på vilket sätt grupperingen skall företrädas, beslutsprocessen, fastställande av arbetsspråk, arbetsrutiner, framför allt de som gäller personalförvaltning, rekryteringsförfaranden, anställningskontraktens utformning, garantier för stabiliteten i samarbetsåtgärderna, bestämmelser om medlemmarnas ekonomiska bidrag och revisions- och budgetförfaranden, utseendet av en fristående organisation för finansiell kontroll och externa revisionsmyndigheter.

Befintliga bilaterala avtal om gränsöverskridande samarbete mellan medlemsstater och/eller regionala eller lokala myndigheter, till exempel Karlsruhe‑avtalet, kommer att fortsätta gälla.

23 av 25 medlemsstater är tveksamma till detta instrument. Dessa länder är negativa till att överstatliga strukturer skapas i deras respektive länder. Osäkerheten beror på att regionala och lokala myndigheter inte skulle behöva centralregeringens godkännande för att inrätta en gruppering för gränsöverskridande samarbete.

Med tanke på grupperingens känsliga natur och de grannskapsband som den skapar är det emellertid viktigt att detta instrument utvecklas, framför allt med tanke på den pågående utvidgningen. Sådana instrument är av avgörande betydelse för nya medlemsstater som kan dra nytta av utbytet av bästa praxis.

Konceptet EU‑regioner kan utsträckas till att omfatta flera olika aspekter av samarbetet. ”Maastrichtresolutionen” som undertecknades av EU‑regionen Rhein‑Maas visar tydligt omfattningen av det gränsöverskridande samarbetet i känsliga frågor såsom narkotika och organiserad brottslighet. Flera olika medlemsstater kan därför spela en aktiv roll för att förstärka det gränsöverskridande samarbetet. Cypern, en ö med direkta band till Mellanöstern, skulle till exempel kunna bli en stödpelare för det europeiska partnerskaps- och grannskapsinstrumentet (ENPI) och en viktig aktör i kampen mot organiserad brottslighet och narkotikahandel.

En annan potentiell faktor i det gränsöverskridande samarbetet är utbildningsfrågor. Att utsträcka det tidigare studentutbytet mellan grannskapsregioner skulle kraftigt förstärka grannskapsregionernas kulturella kompatibilitet.

2) Ett instrument för externa förbindelser

Det nya instrumentet Europeiska partnerskaps- och grannskapsinstrumentet (ENPI) kommer att ersätta befintliga geografiska och tematiska program som omfattar de berörda länderna. Ett utmärkande drag för Europeiska partnerskaps- och grannskapsinstrumentet är inslaget av gränsöverskridande samarbete. Instrumentet kommer att finansiera ”gemensamma program” som sammanför regioner i medlemsstater och partnerländer med gemensam gräns. Det kommer att tillämpas enligt en strategi som till största delen bygger på strukturfondernas principer, såsom flerårig planering, partnerskap och samfinansiering som anpassats till att ta hänsyn till de externa förbindelsernas specifika natur. Instrumentets inslag av gränsöverskridande samarbete kommer att samfinansieras av ERUF. De partnerländer som omfattas av detta instrument är sådana länder som för närvarande inte har utsikter att bli medlemmar och som EU:s grannskapspolitik vänder sig till.

(1)

Artikel 159 i Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen.

(2)

Såväl nationella medel som gemenskapsmedel.


ÄRENDETS GÅNG

Titel

EU‑regionernas roll i utvecklingen av regionalpolitiken

Förfarandenummer

2004/2257(INI)

Grund i arbetsordningen

art. 45

Ansvarigt utskott
  Tillstånd: tillkännagivande
i kammaren

REGI
13.1.2005

Rådgivande utskott
  Tillkännagivande i kammaren

 

 

 

 

 

Inget yttrande avges
  Beslut

 

 

 

 

 

Förstärkt samarbete
  Tillkännagivande i kammaren

 

 

 

 

 

Resolutionsförslag som
återges i betänkandet

 

 

 

Föredragande
  Utnämning

Kyriacos Triantaphyllides
19.1.2005

 

Tidigare föredragande

 

 

Behandling i utskott

11.7.2005

 

 

 

 

Antagande

6.10.2005

Slutomröstning: resultat

för:

emot:

nedlagda röster:

42

2

0

Slutomröstning: närvarande ledamöter

Elspeth Attwooll, Jean Marie Beaupuy, Rolf Berend, Jana Bobošíková, Graham Booth, Bernadette Bourzai, Bairbre de Brún, Gerardo Galeote Quecedo, Iratxe García Pérez, Eugenijus Gentvilas, Lidia Joanna Geringer de Oedenberg, Ambroise Guellec, Gábor Harangozó, Marian Harkin, Konstantinos Hatzidakis, Jim Higgins, Alain Hutchinson, Carlos José Iturgaiz Angulo, Mieczysław Edmund Janowski, Gisela Kallenbach, Tunne Kelam, Miloš Koterec, Constanze Angela Krehl, Sérgio Marques, Francesco Musotto, Lambert van Nistelrooij, Jan Olbrycht, Markus Pieper, Francisca Pleguezuelos Aguilar, Christa Prets, Elisabeth Schroedter, Grażyna Staniszewska, Catherine Stihler, Margie Sudre, Kyriacos Triantaphyllides, Oldřich Vlasák, Vladimír Železný

Slutomröstning: närvarande suppleanter

Giusto Catania, Jillian Evans, Louis Grech, Stanisław Jałowiecki, Toomas Savi, Thomas Ulmer, Manfred Weber

Slutomröstning: närvarande suppleanter (art. 178.2)

 

Ingivande – A6-nummer

19.10.2005

A6‑0311/2005

Rättsligt meddelande - Integritetspolicy