BETÄNKANDE om Seger i kampen mot den globala klimatförändringen
20.10.2005 - (2005/2049(INI))
Utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet
Föredragande: Anders Wijkman
FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS RESOLUTION
om Seger i kampen mot den globala klimatförändringen
Europaparlamentet utfärdar denna resolution
– med beaktande av meddelandet från kommissionen till rådet, Europaparlamentet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och regionkommittén: Seger i kampen mot den globala klimatförändringen (KOM(2005)0035),
– med beaktande av Kyotoprotokollet till Förenta nationernas ramkonvention om klimatförändringar (UNFCCC) ‑ som trädde i kraft den 16 februari 2005 efter det att det ratificerats av 152 länder och regionala organisationer för ekonomisk integration, vilka tillsammans står för 61,6 % av 1990 års totala växthusgasutsläpp i Annex I-länderna och för nära 90 % av världens befolkning ‑ och de förfaranden för dess tillämpning som antogs under konferenserna i Bonn (juli 2001), Marrakech (november 2001), New Delhi (november 2002), Milano (december 2003) och Buenos Aires (december 2004),
– med beaktande av sina förslag till resolution om klimatförändringar, särskilt resolutionen av den 13 januari 2005 om resultatet av Buenos Aires-konferensen[1] och resolutionen av den 12 maj 2005 om seminariet för regeringarnas sakkunniga om klimatförändringar[2],
– med beaktande av uttalandena inför G8-mötet i Gleneagles från 24 internationella företagsledare som representerade Världsekonomiskt forum, till exempel om behovet av att anta långsiktiga mål för att stabilisera klimatet,
– med beaktande av artikel 45 i arbetsordningen,
– med beaktande av betänkandet från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet och yttrandena från utskottet för utveckling och utskottet för industrifrågor, forskning och energi (A6‑0312/2005), och av följande skäl:
A. Klimatförändringen är en av tjugoförsta århundradets största utmaningar på grund av de betydande negativa konsekvenserna för den ekonomiska, sociala och miljömässiga utvecklingen världen över, och de eventuella rent katastrofala konsekvenserna. Klimatförändringen är också radikalt annorlunda än de andra miljöproblem vi står inför.
B. Vi kan redan se tecken på klimatförändringen, t.ex. smältande polaris och permafrost och med största säkerhet alltmera intensiva och vanligt förekommande extrema väderförhållanden. Ekonomiska förluster som hör samman med väderberoende naturkatastrofer har under det senaste decenniet sexdubblats jämfört med 1960-talet.
C. Industriländerna bär det största ansvaret för de ackumulerade växthusgasutsläppen i atmosfären, både de som sker nu och de som har skett tidigare. Det kommer dock att bli utvecklingsländerna som drabbas hårdast av ett mer instabilt klimat, och industriländerna måste därför ta det primära ansvaret för att bistå låginkomstländerna när det gäller olika anpassningsåtgärder till klimatförändringen och bistå dem tekniskt och ekonomiskt i denna utveckling.
D. För att denna förändring skall kunna åtgärdas är det en grundläggande förutsättning att alla parter oinskränkt genomför FN:s ramkonvention om klimatförändringen samt Kyotoprotokollet. Åtgärderna får dock inte sin fulla verkan innan man nått fram till en världsomfattande lösning som innefattar de stora ekonomiska blocken vilka svarar för merparten av utsläppen av föroreningar.
E. I Kyotoprotokollet stadgas att förhandlingar om åtaganden om minskade utsläpp för perioden efter 2012 skall inledas under 2005. Det elfte partsmötet (COP11) och COP/MOP1 i Montreal bör därför högprioritera denna fråga.
F. Ytterligare mål måste snart fastställas för att skapa säkerhet kring investeringar i lågkolhaltiga energikällor, teknik med låga utsläpp av växthusgaser samt förnybar energi och för att undvika investeringar i inkompatibel energiinfrastruktur.
G. Klimatkonventionens huvudmål ‑ att undvika oacceptabla klimatförändringar ‑ kan enligt nya forskningsrön kräva att koncentrationen av växthusgasutsläpp stabiliseras på en nivå under 500 ppm koldioxidekvivalenter ‑ vilket är bara något högre än nuvarande nivå ‑ och därigenom gör det nödvändigt att åstadkomma betydande utsläppsminskningar inom den närmaste framtiden.
H. Investeringar i energieffektivitet är den mest lovande vägen att minska koldioxidutsläppen och potentialen för kostnadseffektiva energibesparingar i EU är mycket stor.
I. Klimatpåverkan kan minska kraftigt genom bättre samhällsplanering.
J. Det behövs ett mycket större engagemang och deltagande från den enskilde medborgarens sida i de samlade ansträngningarna att bromsa utsläppen och skapa en mer hållbar livsstil.
K. Växthusgasutsläppen fortsätter att öka i många medlemsstater, vilket visar att snabba åtgärder måste vidtas omgående om EU skall kunna uppfylla sina Kyotoåtaganden.
L. Kostnaderna för åtgärder som syftar till att minska växthusgasutsläppen kommer att uppvägas av fördelarna med att den globala temperaturökningen begränsas till högst 2°C([3]*), eftersom man då kan förhindra skador och förluster som klimatförändringarna annars kan orsaka världen över.
M. Möjligheten att frångå en ekonomi som baserar sig på fossila bränslen är en historisk affärsmöjlighet. Affärsmöjligheterna är stora även för de utvecklingsländer som har stora tillgångar på förnybar energi, men för närvarande saknar tekniken för att utnyttja dem.
1. Europaparlamentet understryker att EU:s strategi för att begränsa klimatförändringen måste grunda sig på ett angreppssätt bestående av sju delar:
– Den skall bygga på Kyotoprotokollets centrala delar: bindande mål om växthusgasutsläpp, ett globalt system med utsläppstak och handel med utsläppsrätter (cap-and-trade) samt flexibla mekanismer.
– Stora nedskärningar av utsläppen måste göras på hemmaplan, till att börja med 20‑30-procentiga nationella minskningar fram till 2020, med hjälp av en kombination av marknadsincitament och regleringar som stimulerar investeringar i effektivitet och/eller teknik som kräver lite eller ingen koldioxid.
– Ett proaktivt angreppssätt för att engagera andra huvudaktörer, framför allt Förenta staterna, bör eftersträvas.
– Ett strategiskt partnerskap med länder som Kina, Sydafrika, Brasilien och Indien måste inrättas för att hjälpa dem att ta fram hållbara energistrategier och säkerställa deras deltagande i försöken att begränsa utsläppen.
– Forskning och innovation om hållbar energiteknik måste främjas på ett kraftfullt sätt, snedvridna incitament som subventionering av fossila bränslen måste tas bort, och de externa kostnaderna, bland annat klimatförändringarnas kostnader, måste internaliseras i priset på energiproduktionen.
– Europeisk och nationell lagstiftning behövs för att stimulera ökad energieffektivitet och minska priset på teknik som minskar klimatpåverkan.
– EU-medborgarna måste uppmuntras att i mycket högre grad direkt engagera sig i försöken att begränsa utsläppen, och då krävs det att de får detaljerad information om koldioxidinnehållet i olika produkter och tjänster. En framtida möjlighet skulle kunna vara ett handelssystem med individuella utsläppsrätter.
2. Europaparlamentet uppmanar EU-ledarna att vid COP11-mötet och COP/MOP1-mötet lägga fram förslag på ett framtida system för klimatpolitiken som grundar sig på det övergripande målet att världens årsmedeltemperatur inte får öka med mer än 2°C i förhållande till förindustriell tid.
3. Europaparlamentet anser att klimatpolitiken i framtiden skall basera sig på ett gemensamt men differentierat ansvar för världens länder, som syftar till att uppnå minskning och konvergens, samt på fortsatta och successivt allt större reduceringar av utsläppen och ett ökat antal länders deltagande i ansträngningarna att minska utsläppen. Parlamentet understryker att alla mål för utsläppsminskningar skall baseras på den senaste vetenskapliga forskningen och syfta till att ökningen av den globala medeltemperaturen med rimlig säkerhet inte överstiger 2°C. Parlamentet understryker vidare att kostnadseffektivitet bör vara kännetecknande för alla åtgärder som övervägs, och att ett långsiktigt mål därför bör vara att utveckla en internationell marknad för handel med utsläppsrätter för koldioxid, baserad på ett cap-and-trade-system. Parlamentet noterar dessutom att man vid beräkningen av kostnadseffektiviteten måste ta med kostnaderna för overksamhet och den förväntade ekonomiska nyttan av tidiga insatser och innovation samt teknisk utbildning, vilket kommer att sänka kostnaderna för att begränsa utsläppen.
4. Europaparlamentet välkomnar slutsatserna från Europeiska rådets möte i Bryssel den 23 mars 2005, i synnerhet att man skall sträva efter att uppnå en utsläppsreducering för industriländerna i storleksordningen 15-30 % år 2020. Parlamentet vidhåller dock att man även måste fastställa långsiktiga mål för utsläppsreduceringen och föreslår ett mål på 60‑80 % för 2050.
5. Europaparlamentet erinrar om att det skulle gå att spara ända upp till 40 % av den energi som förbrukas inom EU, men då måste det ställas upp bindande mål.
6. Europaparlamentet konstaterar att man med ett helhetsbetonat grepp på problematiken skulle kunna tillgodose 25 % av EU:s energiförbrukning med energi från förnybara källor fram till 2020.
7. Europaparlamentet understryker att ett effektivt klimatarbete kommer att kräva en omfattande omvandling av energi- och transportsystemen och av byggnadernas uppvärmningssystem och att denna omvandling bör vara en pådrivande kraft inom ramen för Lissabonstrategin, i syfte att öka tillväxten och konkurrenskraften. Parlamentet uppmanar EU att ta fram en strategi som gör Europa till den mest energieffektiva ekonomin i världen genom att sätta upp mål för de årliga minskningarna i energiintensitet i storleksordningen 2,5–3 %.
8. Europaparlamentet konstaterar att alltför sena åtgärder kommer att öka risken för negativa miljöeffekter och högre kostnader. Parlamentet vidhåller att en minskning av de globala utsläppen inte får leda till andra hot och att nukleär verksamhet även fortsättningsvis måste undantas från CDM/JI och liknande krediter.
9. Europaparlamentet anser att bekämpningen av klimatförändringen medför vinster för såväl samhället som miljön och bidrar till att uppnå både målen för Lissabonprocessen och millennieutvecklingsmålen. Investeringar i och utveckling av förnybara energikällor skapar nya möjligheter för jord- och skogsbruk, fler arbetstillfällen, bättre hälsa, ökad regional tillväxt, bättre utnyttjande av lokala och regionala resurser och av befintlig avancerad teknologi samt minskad fattigdom.
10. Europaparlamentet yrkar på att EU lägger ner mer arbete på att i samarbete med de övriga globala aktörerna utveckla lovande tekniska lösningar.
11. Europaparlamentet betonar att mycket av den teknik som behövs för att minska växthusgasutsläppen redan finns, men dess inträde på marknaden hämmas av en mängd hinder, inte minst snedvridna stimulansåtgärder som subventionering av fossila bränslen. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att lägga fram förslag till lagstiftning i syfte att få bort all sådan subventionering och i stället introducera positiva incitament inom ekonomin för att stimulera till ökad användning av energieffektiv teknik och teknik som kräver lite eller ingen koldioxid och uppmanar till ett proaktivt utnyttjande av offentlig upphandling inom EU i syfte att få ner kostnaderna för sådan teknik. Förutom att det sjunde ramprogrammet för forskning bör fokuseras på områden som verkar för en begränsning av klimatförändringarna efterlyser parlamentet även ett intensivprogram – i stil med Förenta staternas Apolloprogram på 1960-talet – för att främja forskning och innovation till stöd för hållbar energi och markanvändning.
12. Mot bakgrund av det faktum att mycket, om inte merparten, av EU:s energiinfrastruktur kommer att bytas ut under de närmaste decennierna uppmanar Europaparlamentet kommissionen att lägga fram förslag för att se till att alla investeringar i energiinfrastruktur inom EU använder sig av bästa tillgängliga teknik med avseende på låga eller inga utsläpp av fossila bränslen.
13. Europaparlamentet noterar att investeringar i effektivitetsåtgärder och förnybar teknik är de huvudsakliga alternativen när det gäller att begränsa klimatförändringarna, men framhåller samtidigt att utvecklingen av teknik för att avskilja och deponera koldioxid är viktig – inte minst i regioner med omfattande koltillgångar.
14. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att lämna tydliga och konkreta bidrag till en eventuell reformering av CDM och dess institutioner i syfte att förbättra dess tillämpning och främja ett bredare deltagande av aktörer i den privata sektorn och på så vis ge de nödvändiga impulserna för perioden efter 2012.
15. Europaparlamentet framhåller behovet av att främja ny teknik för rymdbaserade system för att naturkatastrofer skall kunna analyseras från rymden och för att deras katastrofala följder på så vis skall kunna förutses och begränsas.
16. Med tanke på den komplexa forskning och tekniska utveckling som klimatförändringarna och förebyggandet av katastrofer kräver och med tanke på deras gränsöverskridande karaktär anser Europaparlamentet att det måste eftersträvas europeiska lösningar som går längre än principen om regional och nationell subsidiaritet.
17. Europaparlamentet uppmanar ledarna i de EU-länder som inte redan bidragit med medel till den kompletterande fonden att göra detta så att CDM-styrelsen kan fullgöra sitt uppdrag att skapa en välfungerande och effektiv mekanism.
18. Europaparlamentet understryker att utvecklingen inom transportsektorn är av avgörande betydelse eftersom denna sektor står för ungefär 30 % av gemenskapens utsläpp av koldioxidekvivalenter, av vilka runt 85 % härrör från vägtransporter, samtidigt som järnvägstransporter är mycket mer energieffektiva. Parlamentet beklagar att bilindustrin med stor sannolikhet inte kommer att uppnå målet på 140 g/km inom den tidsfrist som fastställts i det nuvarande frivilliga avtalet. Parlamentet efterlyser därför en strategi med kraftfulla åtgärder för att minska utsläppen från transportsektorn, inklusive obligatoriska gränsvärden för koldioxidutsläpp från nya fordon på 80–100 g/km på medellång sikt, som skall uppnås genom att bilfabrikanter tillåts handla med utsläppsrätter och genom andra åtgärder som gemensamma hastighetsgränser för hela EU, trafikavgifter och skatteincitament tillsammans med en utbyggnad av järnvägstransporterna och de allmänna transportmedlen överhuvudtaget. Parlamentet uppmanar vidare kommissionen att utveckla nya innovativa sätt att synliggöra koldioxidutsläppen från transporterna och att lägga fram förslag för att stabilisera eller minska trafikomfattningen inom EU fram till 2010.
19. Europaparlamentet ser med oro att godstransporterna ökar och uppmanar kommissionen att göra en uppskattning av de koldioxidutsläpp som dessa transporter svarar för och att lägga fram förslag som syftar till att förlägga en stor del av vägtransporterna till miljövänligare transportmedel. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att som ett led i sin översyn av det europeiska klimatförändringsprogrammet (ECCP) lägga fram förslag om inrättandet av ett transeuropeiskt höghastighetsjärnvägsnät för godstransporter som kan lösa problemet med en fragmentering av godstransporterna och undanröja kvarvarande flaskhalsar i infrastrukturen. Vidare anser parlamentet att man bör överväga obligatoriska mål för koldioxidutsläpp från lastbilar. Parlamentet uppmanar kommissionen att utreda vilken nytta det skulle göra för begränsningen av klimatförändringarna om man skulle tillåta alla medlemsstater att använda långtradare av den längd som finns i Sverige och Finland och att så snart som möjligt rapportera vad man kommit fram till.
20. Europaparlamentet upprepar sitt krav att utsläpp från internationella flyg- och sjötransporter skall inbegripas i målen för utsläppsminskningar från 2012.
21. Europaparlamentet stöder inrättandet av miljöskatter på gemenskapsnivå och understryker att dessa i likhet med andra marknadsinstrument är ett nödvändigt styrmedel för att få till stånd en effektiv politik för utsläppsminskningar. Parlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram förslag och medlemsstaterna att senast 2009 införa den första europeiska miljöskatten.
22. Europaparlamentet stöder kommissionens förslag om en temainriktad strategi för den urbana miljön, vars mål är att förbättra kvaliteten på bland annat luften i de urbana områdena. Parlamentet anser att två punkter måste prioriteras i fråga om klimatförändringar: utvecklingen av allmänna transporter som använder ren eller mindre förorenande teknik samt främjandet av byggnadsmetoder som är hållbara och av hög miljökvalitet.
23. Europaparlamentet anser att EU och dess medlemsstater måste se över och ändra sina instrument för samhällsplanering så att klimatpåverkan minskar. Detta gäller särskilt vid planläggning av och nyinvestering i transportsystem och nya bostads- och industriområden.
24. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att visa prov på ett klart och tydligt EU‑ledarskap inför 2012-förhandlingarna genom att lägga fram särskilda lagförslag i syfte att bredda omfattningen av byggnadsdirektivet och uppdatera biobränsledirektivet så att den senaste tekniken för flexibla biobränslen (t.ex. MTHF och etyllevulinat) inbegrips, samt att införa obligatoriska och gemensamma EU‑standarder för dessa nya bränslen, skapa incitament för särskilt anpassade fordon som drivs med biobränslen och införa minimigränser för blandningsproportioner som ett led i sin översyn av ECCP.
25. Europaparlamentet uppmanar EU-instanserna att se till att stöd från strukturfonderna företrädesvis går till hållbar utveckling.
26. Europaparlamentet konstaterar att flygtrafiken svarar för mellan 4 och 9 % av de totala utsläppen av växthusgaser i världen och att utsläppen från flyget varje år ökar med 3 %, samt understryker vikten av strikta minskningsmål för flygsektorn. Parlamentet uppmanar kommissionen att omgående vidta åtgärder för att minska klimatpåverkan från flygtrafiken, genom att inrätta ett försökssystem för handel med utsläppsrätter för flygtrafiken under perioden 2008–2012 som omfattar alla flygningar till och från flygplatser inom EU, samtidigt som det inrättas instrument som kan ta itu med flygtrafikens totala klimatpåverkan. Parlamentet uppmanar till samtidiga insatser för att även ta itu med utsläppen från sjötransporterna.
27. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att med hjälp av en färdplan tydligt visa vägen mot en koldioxidsnål ekonomi. En sådan färdplan bör bland annat ge insikt i vilka förväntningar man ställer på väte och hållbar energi. Parlamentet uppmanar kommissionen att i det sammanhanget peka ut vilka svårigheter det finns i utvecklingen och tillämpningen av ny och ren teknik.
28. Europaparlamentet anser att en snabb utveckling när det gäller användning av biomassa och främjande av förnybar energiproduktion knuten till jordbruket måste vara en viktig prioritering vid omläggningen av den gemensamma jordbrukspolitiken tillsammans med en välavvägd strategi för livsmedelsproduktionen. Parlamentet understryker att energiproduktion från biomassa måste ske på ett sätt som är både effektivt i fråga om energiomvandling och ekologiskt hållbart.
29. Europaparlamentet framhåller behovet av att diversifiera forskningsområdena och de förebyggande åtgärderna för att undvika följder för människors hälsa och säkerhet, översvämningar, torka, bränder – i synnerhet i skogs- och skyddsområden – minskad biologisk mångfald och ekonomiska förluster. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att ta hänsyn till skogarnas och lantbrukets betydelse för absorbering av koldioxid, erosionsskydd, resursskapande och klimatreglering.
30. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att, i syfte att skapa lika förutsättningar på internationell nivå, överväga förslag om sektorsspecifika mål för energiintensiva exportindustrier i länder som inte gjort några bindande åtaganden om utsläppsminskningar, något som skall fungera som ett komplement till de bindande utsläppsmålen för industriländerna. Parlamentet begär dessutom att kommissionen skall utreda möjligheten att länka EU:s system för handel med utsläppsrätter till tredjeländer. Parlamentet uppmanar kommissionen att föra en aktiv dialog med företagen inom alla sektorer och branscher för att komma underfund med vilka omläggningar av produktion, konsumtion och transporter som kan och måste stimuleras för att minska utsläppen av växthusgaser i unionen.
31. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att noga beakta den ojämna konkurrenssituation som kan uppstå för europeiska företag, jämfört med övriga världen, i samband med att åtgärder införs för att begränsa klimatutsläppen. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att undersöka möjligheterna att anta gränsanpassningsåtgärder för handel för att utjämna de eventuella kortsiktiga konkurrensfördelar som producenter i industriländer utan koldioxidrestriktioner skulle kunna få. Parlamentet betonar att de internationella handelsmönstren har en mycket stor påverkan på klimatförändringarna och uppmanar därför WTO att integrera en mekanism för hållbar utveckling i sitt arbete.
32. Europaparlamentet anser att vid översynen av systemet för handel med utsläppsrätter, och en eventuell utvidgning av det, så bör principen med fri tilldelning av utsläppsrätter (”grandfathering”) återigen tas under noga övervägande på grund av de betydande problem som den fria tilldelningen haft och alternativ som riktmärkning och auktioner ‑ med fokus på uppströmsanvändare ‑ bör utredas. Vidare anser parlamentet att ett system med nationella utsläppskvoter också måste tas under övervägande på grund av den ökade gränsöverskridande handeln, framför allt med elektricitet.
33. Europaparlamentet rekommenderar att EU utvecklar en särskild samarbetspolitik kring klimatförändringsfrågor med utvecklingsländerna. Europaparlamentet konstaterar att för att integrera klimatförändringsfrågorna i den bredare miljöpolitiken måste ett antal verktyg utvecklas och tas i bruk. Prioriteringarna på detta område gäller jordbruk och livsmedelssäkerhet, de två områden som är känsligast för klimatförändringar. Europaparlamentet anser vidare att en annan nyckelfråga är ekonomisk diversifiering, eftersom många utvecklingsländer i Alliansen av små ö-stater (AOSIS) är kraftigt beroende av turismen. För att motverka klimatförändringar är transport-, samhällsplanerings- och energifrågor centrala. Europaparlamentet konstaterar att förebyggande av katastrofer och katastrofberedskap är andra områden som bör prioriteras.
34. Europaparlamentet välkomnar inrättandet av kommissionens miljöinformationssystem för miljö och hållbar utveckling i Afrika baserat på satelliter och datoriserad kartläggningsteknik, vilket stöder ECHO:s utvecklingsaktiviteter. Europaparlamentet rekommenderar att man också undersöker en tänkbar utveckling och utsträckning av kommissionens struktur till att även omfatta ett nätverk för klimatförändringsobservationer.
35. Europaparlamentet understryker att EU, med tanke på utvecklingsländernas deltagande i det framtida klimatarbetet, klart och tydligt bör erkänna att fattigdom och utveckling är prioriterade frågor för dessa länder . Millenniemålen kommer dock aldrig att nås om miljöfrågor, såsom klimatförändringar, inte diskuteras ordentligt. Hållbar utveckling och fattigdomsbekämpning bör förbli den allmänna ram inom vilken utvecklingsländerna uppmuntras att anta politiska program och åtgärder som integrerar klimatförändringsfrågorna, oavsett om det gäller anpassning eller begränsande åtgärder.
36. Europaparlamentet stöder därför skapandet av en ny politisk helhetslösning för att förbättra välståndet för redan sårbara befolkningar genom en global utvecklingsstrategi med lämpligt ekonomiskt stöd. Europaparlamentet rekommenderar att denna nya strategi baseras på sambandet mellan klimatförändringen, förvaltningen av naturresurser, förebyggandet av katastrofer och kampen mot fattigdomen.
37. Europaparlamentet understryker att ekonomisk utveckling är en rättighet för alla utvecklingsländer och betonar att Europeiska unionen och andra industriländer måste stödja utvecklingsländerna vid utvecklingen av hållbara tekniker. Parlamentet anser dock att utvecklingsländerna inte behöver gå igenom samma förorenande utvecklingssteg som de industrialiserade länderna har gjort. Parlamentet anser vidare att bestämmelserna i mekanismen för en ren utveckling måste omformas så att de leder till en hållbar utveckling. Parlamentet föreslår att låneprioriteringarna hos internationella finansinstitut och EU:s biståndsinsatser skall riktas om så att de stöder förnybar energi och energieffektivitet. Parlamentet föreslår även lansering av ett multilateralt initiativ för hållbar energi ‑ med deltagande av EU och länder som Kina, Indien, Brasilien, Sydafrika m.fl. och vissa stora energirelaterade företag ‑ vars syfte skulle vara att främja ett brett samarbete om ren teknik och där huvudområdena skulle vara energi och transporter. Härvidlag skulle det nyligen ingångna avtalet mellan EU och Kina om ett partnerskap för klimatförändringar tjäna som exempel.
38. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att som ett led i det tekniska samarbetet med Annex B-länder och översynen av Cotonouavtalet bistå dessa länders regeringar med att anta nationella energistrategier så att deras beroende av import av fossila bränslen minimeras, och vidare med att främja övergången till modern teknik, framför allt i fråga om förnybar energi och i synnerhet biomassa samt hjälpa dem att uppnå FN:s millennieutvecklingsmål.
39. Europaparlamentet insisterar på att det behövs finansiellt stöd till anpassningsåtgärder i samband med klimatförändringen för de minst utvecklade länderna. Parlamentet anser i detta sammanhang att ett hållbart skogsbruk, särskilt regnskogar, är en viktig faktor både när det gäller att begränsa klimatförändringen och anpassa sig till den och uppmanar därför kommissionen att prioritera detta i sina insatser för utvecklingssamarbete.
40. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att undersöka möjligheterna och fördelarna med att inrätta ett system för handel med personliga utsläppskvoter så att medborgarna görs delaktiga och privata konsumtionsmönster kan påverkas.
41. Europaparlamentet uppmanar EU-institutionerna att föregå med gott exempel genom att begränsa växthusgasutsläppen i sin egen verksamhet. Detta kan ske genom ökad energieffektivitet i kontorsbyggnader och för all utrustning som används, genom att använda transportmedel med låga koldioxidutsläpp osv. Parlamentet anser att särskilda ansträngningar bör göras när det gäller parlamentsledamöternas resor, inklusive att på nytt tänka över lämpligheten i att parlamentet sammanträder på två skilda platser, införande av bilar med låga koldioxidutsläpp för chaufförstjänsten osv.
42. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att inleda ett EU-initiativ för att göra medborgarna medvetna om vilka följder en vidlyftig konsumtion och produktion har för klimatförändringarna.
43. Europaparlamentet erkänner och stöder lösningar baserade på informations- och kommunikationsteknik (IKT) som kan frikoppla ekonomisk tillväxt från energi- och materialkonsumtion och transporter och därigenom bidra till ett mer hållbart samhälle. Parlamentet uppmanar kommissionen att föreslå policyåtgärder för att ta fasta på IKT‑baserade effektivitetsförbättringar, till exempel när det gäller bostäder, avmaterialisering, transporter och en övergång från produkter till tjänster.
44. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen, till medlemsstaternas regeringar och parlament samt till sekretariatet för FN:s ramkonvention om klimatförändringar, med en begäran om att resolutionen skall spridas till alla parter i konventionen som inte är EU-medlemmar.
- [1] P6_TA(2005)0005.
- [2] P6_TA(2005)0117.
- [3] (*) I förhållande till förindustriell tid.
MOTIVERING
Klimatförändringen liknar inte något annat miljöproblem som vi står inför. Huvudorsaken är att klimatsystemet inte är linjärt till sin karaktär och kännetecknas av positiva feed‑backmekanismer. När vi väl överskridit en viss nivå på koncentrationen av växthusgaser i atmosfären kommer med största sannolikhet hela klimatsystemet att genomgå drastiska förändringar. Detta kan få katastrofala följder och ödeläggande konsekvenser för hela världen, till exempel i form av årligen återkommande materiella skador på grund av extrema väderförhållanden som kan uppgå till hundratals miljoner dollar, att miljontals människor måste evakueras eller ge sig av från sin hembygd, att allvarliga värmeböljor uppstår, att distributionen av grödor och arter drastiskt förändras osv.
Utvecklingsländerna kommer med stor säkerhet att drabbas hårdast. De fattiga länderna är mycket mer sårbara för fenomen som översvämningar, stormar och torka. I vissa regioner kommer ett torrare klimat leda till att livsmedelsproduktionen skadas. Till detta skall läggas att stora områden i södern kommer att påverkas allvarligt av stigande vattennivåer i haven.
Trots att klimatförändringarna kommer till uttryck på många olika sätt så ses de fortfarande mest som ett miljöproblem och betraktas därmed huvudsakligen som miljöministrarnas ansvar. Detta måste ändras. Klimatförändringarna har allvarliga effekter inte bara för ekosystemen, utan även för ekonomin i stort och för folkhälsan, vatten- och livsmedelssäkerheten, migrationen osv.
Kommissionens meddelande ”Winning the battle against climate change” innehåller en mängd nyttig information och ett antal framåtblickande förslag. På grund av problemets stora allvar borde dock kommissionens meddelande ha genomsyrats av mera radikala förslag till åtgärder. Stabiliseringen av växthusgasutsläppen i atmosfären är en enorm utmaning och den kommer att kräva förändringar av vårt beteende i en omfattning som hittills inte på allvar övervägts.
Att leva upp till kraven enligt Kyotoprotokollet är EU:s första prioritering. I alltför många medlemsstater ligger utsläppen långt över deras Kyotoåtaganden. Det är inget att förvåna sig över. Merparten av de minskade koldioxidutsläppen i EU är än så länge resultatet av att man stängt gamla ineffektiva koleldade anläggningar, framför allt i Storbritannien och Tyskland. Därför måste kraftfulla åtgärder snarast genomföras om vi skall kunna garantera att EU verkligen uppfyller sina åtaganden enligt Kyotoprotokollet.
Men Kyoto är bara ett första blygsamt steg. Vi måste få till stånd omfattande nedskärningar av våra växthusgasutsläpp inom EU för perioden efter 2012. Trots att utsläppen inom EU är stora så är EU:s andel av de totala växthusgasutsläppen bara 14 %. Därför riskerar våra ytterligare ansträngningar att bli meningslösa om de förblir en isolerad företeelse.
Klimatproblemet kan inte tacklas effektivt utan att alla huvudaktörer är aktivt engagerade. Förenta staternas beslut att inte ratificera Kyotoprotokollet var ett dråpslag för det internationella klimatsamarbetet. Förenta staterna spelar en avgörande roll. Dess aktiva deltagande anses också som absolut nödvändigt för att få utvecklingsländerna att engagera sig mer i försöken att begränsa utsläppen.
Kommissionens meddelande understryker med rätta vikten av att sektorer som inte ingår i ramen för Kyotoprotokollet bör inkluderas i arbetet, framför allt flygtrafiken och sjötransporter, samt att man mer i detalj bör analysera hur olika former av markanvändning påverkar klimatsystemet. Där framförs även ett starkt förord för att satsa på att utveckla ny teknik, inkluderat försök att öka energieffektiviteten.
I FN:s klimatkonvention är det övergripande målet att klimatpåverkan inte skall äventyra de ekologiska gränserna, innebärande att koncentrationerna av växthusgaser skall stabiliseras på en nivå som förhindrar ”oacceptabel antropogen (framkallade av människan) interferens” med klimatsystemet. EU har tolkat detta mål så att det innebär att ”ett hållbart EU-mål för klimatförändringen bör begränsa höjningen av världens medeltemperatur till 2°C i förhållande till förindustriell tid”. När detta mål omvandlas till en specifik nivå för koncentrationen av växthusgaser i atmosfären så är experternas rekommendation att en stabilisering på en nivå under 500 ppm koldioxidekvivalenter bör vara strävan. En sådan nivå ligger inte långt ifrån nuvarande värde, vilket visar hur akut situationen är.
Kommissionen har angett att en reducering om minst 15 % av de globala utsläppen jämfört med 1990 års nivåer krävs före 2050. Denna ambitionsnivå verkar dock vara alltför låg. En minskning i storleksordningen 25‑30 % behövs med största säkerhet om målet är att undvika oacceptabla klimatförändringar.
EU:s stats- och regeringschefer var i mars 2005 överens om att man ”för gruppen med industriländer bör överväga minskningsprofiler på 15-30 % jämfört med referensvärdena i Kyotoprotokollet senast 2020 och därefter arbeta vidare i den anda som uttrycks i slutsatserna från Miljöministrarnas möte i samarbete med andra länder”. Med utgångspunkt i detta bör EU överväga ett minskningsmål för 2050 i storleksordningen 60-80 %.
Att begränsa klimatpåverkan är i hög grad en energifråga. Det finns dock andra viktiga faktorer än klimatet som manar till en omläggning av energisystemet. Ingen kan säkert säga om det snabbt stigande oljepriset är en indikation på att resurserna håller på att ta slut eller inte. Många analyser pekar dock oberoende av varandra i denna riktning och förutsäger att den maximala produktionen kan vara uppnådd mycket snart.
Energiefterfrågan i världen förväntas fortsätta öka under de kommande åren. Att producera ständigt ökande mängder energi är en enorm utmaning, som kräver nya försörjningskällor och ny teknik.
Nuvarande energisystem har visat sig otillräckligt även ur andra aspekter. Det har gjort litet för att minska fattigdomen. Ett uppfyllande av millenniemålen kommer att kräva tillgång till moderna former av energi för de mer än 2 miljarder människor som för närvarande saknar rena och säkra bränslen och som inte har någon elektricitet. Lokala och regionala miljöproblem är en annan viktig orsak till att man bör byta ut nuvarande energisystem. Sådana problem har allvarliga följder för hälsan och leder till direkta ekonomiska kostnader för samhället. För Kinas del uppskattar man att det rör sig om runt 7 % av landets BNP.
Den teknik som behövs för ett hållbart energisystem finns redan idag. Den inbegriper ett antal olika alternativ både för att kontrollera efterfrågan på energi och för energiförsörjning. Forskare vid Princeton har identifierat femton existerande tekniker som på lång sikt var och en skulle kunna förhindra motsvarande 1 miljard ton koldioxidutsläpp om året (nuvarande nivå på utsläppen är ca 7 miljarder ton koldioxid per år), och vederlägger därigenom argumentet att omfattande ny teknik måste tas fram innan utsläppen kan börja begränsas på allvar.
Det faktum att ett stort antal alternativa tekniker redan existerar innebär inte att de sprids spontant. Det finns många hinder att undanröja, såsom brist på information, perversa subventioner, brist på stimulansåtgärder, förlegade regleringar, otillräcklig teknisk kapacitet, höga kostnader osv. Denna typ av problem är väl dokumenterade inom Europeiska unionen, men förekommer också i de flesta utvecklingsländer.
En betydande ökning av forskningsstödet krävs ‑ både för att åstadkomma genombrott på nya teknikområden och för att få ner kostnaderna. I förslaget till nytt ramprogram för forskning inom EU föreslås att stödet skall ökas, men de resurser som föreslås till alternativ energi är långt ifrån tillräckliga. Vad som behövs är ett intensivprogram för forskning och innovation när det gäller hållbar energi.
När kontakter tas från industriländernas sida för att diskutera en begränsning av klimatpåverkan med utvecklingsländerna uppfattas detta ofta som om industriländerna försöker begränsa den ekonomiska utvecklingen i dessa länder. Utvecklingsländerna understryker med rätta att industriländerna aldrig behövde bekymra sig om klimatfrågan och sina växthusgasutsläpp när de moderniserade sina ekonomier. För den framtida klimatdialogen är det därför nödvändigt att utveckla ett synsätt där utvecklings- och fattigdomsfrågorna sätts i centrum för att få till stånd det samarbete som är helt nödvändigt med utvecklingsländerna.
Utvecklingsländerna var tidigt involverade i ansträngningarna att begränsa växthusgasutsläppen genom mekanismen för en ren utveckling (CDM) och den globala miljöfonden (GEF). Även om dessa är användbara verktyg så representerar de en alltför blygsam ansträngning i relation till problemens omfattning. Förslaget är därför att ett strategiskt partnerskap utvecklas med de mer långt komna utvecklingsländerna (till att börja med Kina, Indien, Brasilien, Sydafrika och Indonesien) i form av ett Initiativ för hållbar energi i ett multilateralt sammanhang, som både involverar EU och vissa stora energirelaterade företag. Detta initiativ bör ta upp energiproblemen med utgångspunkt både ifrån fattigdomsfrågorna och millennieutvecklingsmålen och att stimulera den ekonomiska tillväxten i stort, samtidigt som åtgärderna skall skydda miljön (vilket inkluderar ambitiösa insatser för att begränsa klimatpåverkan)
Ett särfall utgörs av s.k. leapfrogging (tekniksprång), dvs. att ett utvecklingsland använder sig av en avancerad teknik som ibland ännu inte är brett accepterad i industriländerna. Sådana lösningar kan av en rad orsaker vara de mest lämpliga när det gäller utvecklingsländerna. Ett sannolikt effektivt sätt att få till stånd denna typ av tekniksprång skulle för EU, och förhoppningsvis andra OECD-länder, vara att hjälpa till att finansiera kostnadsskillnaden för investeringar i ny avancerad teknik och konventionell teknik.
För många människor uppfattas klimatpolitiken först och främst som en kostnadsfråga och ett hinder för tillväxten. Sett på detta sätt kommer diskussionerna om hur politiken skall utformas efter år 2012 att bli mycket svåra. Det må låta naivt för vissa, men det borde vara möjligt att omvärdera debatten om den globala uppvärmningen och se den som en möjlighet för Europa i stället för enbart som ett problem. Det är inget tvivel om att kostnaderna blir höga. Men det finns samtidigt klara vinster ‑ för samhället i stort och för enskilda företag. Det finns t.ex. en mängd exempel på företag som har skurit ner sina utsläpp radikalt och samtidigt gjort stora besparingar.
Utmaningen kommer att bli att erbjuda ett policyramverk för att uppmuntra företagsamheten att utnyttja de möjligheter som finns, både att använda energin mer effektivt och att investera i koldioxidfri teknik eller teknik, vars bidrag av koldioxid är litet. Kopplingen till Lissabonstrategin är självklar. Miljötekniksektorn växer redan med 5 % per år och uppskattas omfatta en marknad på över 500 miljarder euro för 2003. Varför inte låta den nödvändiga omställningen av våra energi- och transportsystem bli en stark hävstång i Lissabonstrategin, i syfte att främja tillväxten och konkurrenskraften och även öka exporten för EU.
I ett uttalande nyligen uppmanade ledande brittiska företagsledare regeringarna att utveckla en mera ambitiös klimatpolitik. Att dröja med att agera kommer enligt deras uttalande att med största sannolikhet leda till att kostnaderna för att begränsa utsläppen kommer att öka betydligt. Företagsledarna föreslår att tydliga mål för utsläppsminskningar, kopplat till utsläppshandeln, för år 2025 bör sättas nu. Dessutom uppmanas regeringarna i Europa att göra sig av med motsägelsefulla och perversa incitament som underminerar klimatpolitiken. Regeringarna uppmanas också att genomföra analyser hur all ny lagstiftning påverkar nivån på koldioxidutsläppen och att använda offentlig upphandling för att stimulera marknaderna för ny och existerande teknik, vars bidrag till koldioxidutsläppen är litet.
En framtida handlingsplan på klimatområdet måste omfatta alla ekonomins huvudområden. Den första prioriteringen bör vara att väsentligen öka energieffektiviteten. Potentialen är mycket stor. I kommissionens grönbok om energieffektivitet finns många bra förslag, men de måste kompletteras, inte minst på transportområdet. Incitamentsstrukturen inom ekonomin är avgörande, men samma sak gäller för tillgången till finansiering och att kraftigt öka kunskapen hos företag och hushåll när det gäller vilken teknik som finns.
Europa måste ändra sätt att producera elektricitet. Stöd till fossila bränslen måste tas bort (det rör sig f.n. om ca 25 miljarder euro per år i subsidier) och i stället ge stöd till förnybara energikällor. Kraftvärmeverken måste byggas ut. Transportsektorn förblir ett svårt område när det gäller att minska utsläppen. En kombination av åtgärder bör övervägas. Krav på ett tak för bränsleåtgången för nya fordon måste införas. Ett realistiskt mål för 2012 skulle vara maximalt 120 g CO2/km för den sålda genomsnittsbilen. Utvecklingen av alternativa bränslen måste stödjas. Den utveckling inom produktionen av biobränslen som skett nyligen är lovande, t.ex. genom kombinerad produktion av livsmedel och biobränslen och biodieselproduktion i tropikerna (med användning av tropiska vegetabiliska oljor). Samtidigt som biobränsleproduktionen bör uppmuntras genom en omvandling av nuvarande stödsystem inom den gemensamma jordbrukspolitiken, så bör EU också vara öppet för ökad import från utvecklingsländerna. Importavgifterna på etanol bör till exempel avskaffas.
Det europeiska systemet för handel med utsläppsrätter är ett stort framsteg. Det erbjuder ett strategiskt verktyg vars huvudsyfte är att skapa kostnadseffektivitet. Systemet kommer att ses över nästa år. Redan nu finns det anledning att framföra vissa synpunkter. En allmän uppfattning är att systemet inte bör begränsas till stora industrianläggningar utan utvidgas även till andra sektorer, t.ex. flyget, för att öka effektiviteten i systemet. Att utvidga den nuvarande metodiken, dvs. att fokusera på enskilda utsläppskällor (”nedström”), skulle dock inte vara genomförbart för de flesta andra sektorer som medelstora företag och hushåll. Såsom föreslagits av tyska forskare vore en metodik, som fokuserar på början av bränslekedjan (”uppström”) vara mer lämplig. I framtiden kommer vidare det mest effektiva sättet att utvidga systemet vara att se till att utsläppskrediterna inte fördelas genom fri tilldelning av utsläppsrätter (”grandfathering”) utan genom riktmärkning (”benchmarking”) och/eller försäljning (”auctioning”) av en successivt minskande ”EU-bubbla”.
En annan viktig kommentar har att göra med de konkurrenssvårigheter som många energiintensiva industrier, som är utsatta för intensiv internationell konkurrens, kan komma att möta. Därför är det så angeläget att uppmuntra andra stora aktörer (länder, regioner) att ansluta sig till handelssystemet och att överväga hur man skall se till att skapa så lika villkor som möjligt för producenter i olika delar av världen.
En slutkommentar hänför sig till det nuvarande systemet med nationella kvoter, inom det avtal om delade bördor som gäller inom EU. Det är svårt att se hur detta system skall kunna bibehållas i en situation då det förekommer mer och mer gränsöverskridande handel inom EU, framför allt med elektricitet.
YTTRANDE från utskottet för utveckling (5.9.2005)
till utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet
över Seger i kampen mot den globala klimatförändringen
(2005/2049(INI))
Föredragande: Paul Vergès
FÖRSLAG
Utskottet för utveckling uppmanar utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet att som ansvarigt utskott infoga följande i sitt resolutionsförslag:
1. Europaparlamentet inser att förändringen av klimatet pågår och att den orsakas av mänsklig verksamhet. En anpassning till den ökande globala medeltemperaturen är därför nödvändig. Europaparlamentet understryker dock behovet av mer kraftfulla åtgärder för att minska klimatförändringarnas effekter.
2. Europaparlamentet understryker att kombinationen av klimatförändringar, demografisk utveckling och globalisering samt dessa faktorers ömsesidigt förstärkande effekter innebär att vi går in i en instabil period utan motstycke i mänsklighetens historia. Detta understryker behovet av att minska skillnaderna mellan utvecklingsländerna och övriga världen samt att utrota fattigdomen.
3. Europaparlamentet betonar att samarbetet med utvecklingsländerna i kampen mot klimatförändringarna måste ha sin utgångspunkt i fattigdomsbekämpning.
4. Europaparlamentet inser att utvecklingsländerna drabbas hårdast av klimatförändringens effekter och att deras ekonomier ofta är beroende av ett litet antal aktiviteter som kan påverkas oproportionerligt kraftigt av klimatförändringar. Detta gäller särskilt de länder som består av små öar. Europaparlamentet inser också att lindrande åtgärder och en anpassning till klimatförändringarna i utvecklingsländerna bör prioriteras i EU:s utvecklingspolitik. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att redogöra för hur de arbetar för att uppfylla det målet, samt för att uppfylla sina ekonomiska åtaganden i den politiska deklarationen från Bonn i juli 2001, genom ett ökat samarbete med utvecklingsländerna kring klimatförändringen med en budget på 410 miljoner US‑dollar under 2005.
5. Europaparlamentet välkomnar resultatet av G8-mötet i Gleneagles och de ansträngningar som det brittiska EU-ordförandeskapet planerar i kampen mot den globala klimatförändringen. Europaparlamentet uppmanar dock till ytterligare åtaganden i arbetet mot klimatförändringen.
6. Europaparlamentet rekommenderar att EU utvecklar en särskild samarbetspolitik kring klimatförändringsfrågor med utvecklingsländerna. Europaparlamentet konstaterar att för att integrera klimatförändringsfrågorna i den bredare miljöpolitiken måste ett antal verktyg utvecklas och tas i bruk. Prioriteringarna på detta område gäller jordbruk och livsmedelssäkerhet, de två områden som är känsligast för klimatförändringar. Europaparlamentet anser vidare att en annan nyckelfråga är ekonomisk diversifiering, eftersom många utvecklingsländer i Alliansen av små ö-stater (AOSIS) är kraftigt beroende av turismen. För att motverka klimatförändringar är transport-, samhällsplanerings- och energifrågor centrala. Europaparlamentet konstaterar att förebyggande av katastrofer och katastrofberedskap är andra områden som bör prioriteras.
7. Europaparlamentet stöder internationellt samarbete i arbetet för att motverka klimatförändringarna och utvecklingsländernas deltagande i detta. Europaparlamentet efterlyser emellertid lämpliga åtgärder för tekniskt samarbete, utveckling av förnybara energikällor, program för att förbättra vattenförsörjning och katastrofinsatser samt att EU bidrar ekonomiskt i den omfattning som krävs. Europaparlamentet rekommenderar regelbundna samråd med den gemensamma parlamentariska AVS‑EG‑församlingen och begär att den skall delta aktivt i utarbetandet av sådana förslag.
8. Europaparlamentet rekommenderar att man undersöker problemet med icke‑deltagande i åtgärderna för att minska klimatförändringarnas effekter.
9. Europaparlamentet anser att det är viktigt att EU betonar vilka kostnaderna blir om vi inte agerar för att minska klimatpåverkande utsläpp, då insikten om dessa kostnader kan öka motivationen för att minska utsläppen av växthusgaser.
10. Europaparlamentet understryker betydelsen av att ta itu med observationer av klimatets sårbarhet och effekter, eftersom det är dessa faktorer som motiverar åtgärderna mot klimatförändringarna. Det råder brist på den typen av observationer i de flesta utvecklingsländer. Europaparlamentet konstaterar att det på samma sätt råder brist på meteorologiska observationer. En anpassning kan inte genomföras korrekt utan adekvata uppgifter om risker, sårbarhet och effekter. Europaparlamentet välkomnar kommissionens och Europeiska rymdorganisationens initiativ Global övervakning av miljö och säkerhet (GMES) för att från år 2008 stödja unionens politiska mål för hållbar utveckling och politisk styrning. Europaparlamentet rekommenderar att samarbetet på detta område generellt integreras i internationella initiativ såsom det globala klimatobservationssystemet GCOS och det distribuerade systemet för jordobservationssystem GEOSS.
11. Europaparlamentet välkomnar inrättandet av kommissionens miljöinformationssystem för miljö och hållbar utveckling i Afrika baserat på satelliter och datoriserad kartläggningsteknik, vilket stöder ECHO:s utvecklingsaktiviteter. Parlamentet rekommenderar att man också undersöker en tänkbar utveckling och utsträckning av kommissionens struktur till att även omfatta ett nätverk för klimatförändringsobservationer.
12. Europaparlamentet anser att hållbar utveckling måste vara en integrerad del i EU:s utvecklingsarbete. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att bidra till kapacitetsuppbyggnad i EU, FN, givarländerna och mottagarländerna, så att integreringen av hållbar utveckling fungerar effektivt. Satsningar bör framför allt göras på kompetensutveckling, utbildning och erfarenhetsutbyte.
13. Europaparlamentet betonar att de internationella handelsmönstren har en mycket stor påverkan på klimatförändringarna. Europaparlamentet uppmanar därför WTO att integrera en mekanism för hållbar utveckling i sitt arbete.
14. Europaparlamentet understryker att beredskapen inför naturkatastrofer kopplade till befintliga klimatförändringar och potentiella framtida klimatförändringar måste förändras drastiskt i många av utvecklingsländerna, till exempel AVS‑länderna, vilket har visats genom de dramatiska konsekvenserna av orkanen Jeanne den 19 september 2003. Europaparlamentet anser att åtgärder inte bara krävs på området för meteorologisk observation, utan även när det gäller lokala myndigheters reaktionstider och befolkningens utbildning.
15. Europaparlamentet rekommenderar införandet av konfliktförebyggande och katastroflindrande strategier med särskild uppmärksamhet på utvecklingsländerna för att minska den politiska instabiliteten som en följd av ett föränderligt klimat eller ekosystem, inklusive särskilt stöd för uppbyggnad av styrelseformer och kapacitet i Afrika.
16. Europaparlamentet understryker att kommissionen borde eftersträva ett aktivt deltagande från utvecklingsländernas sida i kommissionens kommunikationsstrategi för klimatförändring samt ta initiativ för spridning av information med utnyttjande av AVS‑EG‑kanaler. Det är också viktigt att ta hänsyn till regionerna i gemenskapens yttersta randområden, som gränsar till många AVS‑länder och ofta står inför samma problem i samband med hållbar utveckling.
17. Europaparlamentet understryker den stora betydelsen av FN:s mellanstatliga klimatpanel (IPCC), som utgör grunden för den vetenskapliga samsynen om klimatförändring, men att den inte i tillräckligt hög grad erkänns i meddelandet. Man bör även lyfta fram utvecklingsländernas deltagande i panelens arbete och i forskningsinsatserna i allmänhet.
18. Europaparlamentet understryker att EU bör göra klart att utveckling är en prioriterad fråga för utvecklingsländerna med tanke på deras deltagande i det framtida klimatarbetet. Millenniemålen kommer dock aldrig att nås om miljöfrågor, såsom klimatförändringar, inte diskuteras ordentligt. Hållbar utveckling och fattigdomsbekämpning bör förbli den allmänna ram inom vilken utvecklingsländerna uppmuntras att anta politiska program och åtgärder som integrerar klimatförändringsfrågorna, oavsett om det gäller anpassning eller begränsande åtgärder. Europaparlamentet konstaterar att utifrån detta perspektiv bör utvecklingsmålen ta hänsyn till två olika villkor:
a) De får inte resultera i en ytterligare försämring av lokalbefolkningens livskvalitet och de måste återspegla millennieutvecklingsmålen. Europaparlamentet anser därför att utvecklingsländerna måste utarbeta och tillämpa anpassningsprogram på relevanta områden. Men de bör också, när det gäller lindring, undvika de låsta situationer som de så kallade utvecklade länderna redan har hamnat i, till exempel på områden som väg- och lufttransporter. Europaparlamentet menar att utvecklingsländerna har en historisk möjlighet som de bör utnyttja, och investeringsvalen under de kommande decennierna kommer att få avgörande betydelse för övergången till en framtid med låga kolväteutsläpp.
b) Utvecklingsländerna bör även bidra till de allmänna insatserna för att lindra klimatförändringarnas effekter inom ramen för sina respektive resurser och utan att deras utveckling bromsas upp. Europaparlamentet anser att detta skulle innebära ytterligare fördelar för de flesta utvecklingsländer, som för närvarande är mycket beroende av olja och därför har mycket höga energikostnader: alla minskningar av energiförbrukning och en ökning av alternativa energikällor skulle därför vara mycket välgörande. Europaparlamentet betonar att Kyotoprotokollets mekanismer för ren utveckling har möjlighet att bidra till detta mål och man bör därför undersöka möjligheterna att utveckla dem bortom Kyotoprotokollets första åtagandeperiod. Detta kan man särskilt göra genom att undersöka hur man kan minska kostnaderna och öka effektiviteten i den process som krävs för att få projekten för mekanismer för ren utveckling godkända. Europaparlamentet konstaterar att för en framgångsrik lansering krävs ett ökat ekonomiskt stöd från EU-länderna för att lösa de nuvarande finansieringsproblemen. Det är dock viktigt att mekanismerna för ren utveckling utvärderas så att de når önskat resultat och inte bara leder till att företag kan smita från sitt ansvar för energieffektivisering.
19. Europaparlamentet stöder därför skapandet av en ny politisk helhetslösning för att förbättra välståndet för redan sårbara befolkningar genom en global utvecklingsstrategi med lämpligt ekonomiskt stöd. Europaparlamentet rekommenderar att denna nya strategi baseras på sambandet mellan klimatförändringen, förvaltningen av naturresurser, förebyggandet av katastrofer och kampen mot fattigdomen.
ÄRENDETS GÅNG
|
Titel |
Seger i kampen mot den globala klimatförändringen | |||||
|
Förfarandenummer |
||||||
|
Ansvarigt utskott |
ENVI | |||||
|
Rådgivande utskott |
DEVE | |||||
|
Förstärkt samarbete |
nej | |||||
|
Föredragande av yttrande Utnämning |
Paul Vergès | |||||
|
Behandling i utskott |
14.7.2005 |
|
|
|
| |
|
Antagande av förslag |
30.8.2005 | |||||
|
Slutomröstning: resultat |
för: emot: nedlagda röster: |
32 0 0 | ||||
|
Slutomröstning: närvarande ledamöter |
Margrete Auken, Margrietus van den Berg, Danutė Budreikaitė, Marie-Arlette Carlotti, Thierry Cornillet, Nirj Deva, Alexandra Dobolyi, Fernando Fernández Martín, Michael Gahler, Filip Andrzej Kaczmarek, Glenys Kinnock, Ģirts Valdis Kristovskis, Maria Martens, Miguel Angel Martínez Martínez, Gay Mitchell, Luisa Morgantini, José Javier Pomés Ruiz, Toomas Savi, Pierre Schapira, Jürgen Schröder, Feleknas Uca, Paul Vergès, Anna Záborská, Mauro Zani | |||||
|
Slutomröstning: närvarande suppleanter |
Marie-Hélène Aubert, John Bowis, Manolis Mavrommatis, Anne Van Lancker, Gabriele Zimmer | |||||
|
Slutomröstning: närvarande suppleanter (art. 178.2) |
Carl Schlyter, Åsa Westlund, Jürgen Zimmerling | |||||
YTTRANDE från utskottet för industrifrågor, forskning och energi (5.10.2005)
till utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet
över Seger i kampen mot den globala klimatförändringen
(2005/2049(INI))
Föredragande: Rebecca Harms
FÖRSLAG
Utskottet för industrifrågor, forskning och energi uppmanar utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet att som ansvarigt utskott infoga följande i sitt resolutionsförslag:
A. Klimatförändringen är en av vår tids stora och komplicerade utmaningar som får konsekvenser för miljön, folkhälsan, levnadsstandarden och den fysiska planeringen.
B. För att denna förändring skall kunna åtgärdas är det en grundläggande förutsättning att alla parter oinskränkt genomför FN:s ramkonvention om klimatförändringen samt Kyotoprotokollet. Åtgärderna får dock inte sin fulla verkan innan man nått fram till en världsomfattande lösning som innefattar de stora ekonomiska blocken vilka svarar för merparten av utsläppen av föroreningar.
C. Det kan tänkas att vi har mindre tid på oss att börja minska de totala utsläppen av växthusgaser än vad vi tidigare antagit.
D. Före 2050 bör utsläppen över hela världen minskas med hälften för att den globala uppvärmningen skall kunna hållas lägre än 2°C.
E. Bästa sättet att motverka klimatförändringen på lång sikt består i tekniska innovationer som omsätts i praktiken.
1. Europaparlamentet är fast övertygat om att EU bör fortsätta spela en ledande roll i arbetet med att uppnå en internationell överenskommelse för hur Kyotoprotokollet skall fungera efter 2012. I den överenskommelsen, som skall grundas på principen om gemensamt men differentierat ansvar, bör alla parter medverka eftersom det är mycket svårt att globalt sett få bukt med utsläppen utan deras medverkan. Parlamentet anser att det kunde bli till förfång för konkurrenskraften hos gemenskapens industri och skapa handelskonflikter om Europeiska unionen antog ensidiga mål.
2. Europaparlamentet uppmanar EU att anta ett mål om att de egna utsläppen före 2020 skall minskas med mellan 15 och 30 % och att för 2050 anta ett mål som är i överensstämmelse med EU:s avtalade långsiktiga mål, med hänsyn till åtgärdernas kostnader och fördelar och behovet av större ansträngningar från de länders sida med mer utvecklade ekonomier.
3. Europaparlamentet medger att dröjsmål innebär ökad risk för skadeverkningar på miljön samt högre kostnader och påpekar dessutom att arbetet med att minska utsläppen över hela världen inte får leda till att andra hot aktualiseras.
4. Europaparlamentet anser att bekämpningen av klimatförändringen medför vinster för såväl samhället som miljön och bidrar till att uppnå både målen för Lissabonprocessen och millennieutvecklingsmålen. Investeringar i och utveckling av förnybara energikällor skapar nya möjligheter för jord- och skogsbruk, fler arbetstillfällen, bättre hälsa, ökad regional tillväxt, bättre utnyttjande av lokala och regionala resurser och av befintlig avancerad teknologi samt minskad fattigdom.
5. Europaparlamentet påpekar att det behövs forskning och åtgärder av olika slag för att man skall kunna undvika sådana konsekvenser för människors hälsa och säkerhet som översvämningar, torka, bränder – i synnerhet i skogsområden och skyddade områden – utarmning av den biologiska mångfalden och ekonomiska förluster. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att ta hänsyn till hur viktiga skogarna och jordbruket är som kolsänkor samt för att hejda erosionen, tjäna som källor till resurser samt påverka klimatet.
6. Europaparlamentet erinrar att det skulle gå att spara ända upp till 40 % av den energi som förbrukas inom EU, men då måste det ställas upp bindande mål.
7. Europaparlamentet konstaterar att man med ett helhetsbetonat grepp på problematiken kunde tillgodose 25 % av EU:s energiförbrukning med energi från förnybara källor fram till 2020.
8. Europaparlamentet anser att det är viktigt att problemet med en snabbt ökande efterfrågan på energi från de sinande oljekällorna, och det därav ökande oljepriset, löses på ett sådant sätt som även bidrar till att minska förändringar på klimatet. Ökad energieffektivitet, bland annat genom trigeneration, och större andel energi från förnybara källor är avgörande.
9. Europaparlamentet uppmanar till en grundligare forskning i dess orsaker och verkningar mot bakgrund av klimatförändringens komplicerade karaktär och anser att de medel som i FP7 avsatts för detta ändamål inte är tillräckliga. Parlamentet är övertygat om att man bör söka nå fram till nya tillämpningar av projektet Galileo för att torka, översvämningar och dylikt snabbt skall kunna upptäckas.
10. Europaparlamentet välkomnar kommissionens betonande av innovation men vill också se klart konkreta åtgärder. Parlamentet beklagar att bilindustrin inte i tid kommer att kunna nå fram till normen om 140 g/km och yrkar på att det skall lagstiftas om mellan 80 och 100 g/km på längre sikt. Parlamentet yrkar dessutom på att ett system med säljbara utsläppsrätter skall införas för bilbranschen så att utsläppen skall kunna minskas till minsta möjliga kostnad. Parlamentet uppmanar kommissionen att vidta innovativa åtgärder som stimulerar industrin att snabbare minska bilarnas utsläpp av växthusgaser.
11. Europaparlamentet ser med oro att godstransporterna ökar och uppmanar kommissionen att göra en uppskattning av vilka koldioxidutsläpp som dessa transporter svarar för samt uppmanar kommissionen att utveckla nya innovativa sätt att synliggöra koldioxidutsläppen från transporterna. Parlamentet inser att flygtrafiken globalt sett svarar för mellan 4 och 9 % av de totala utsläppen av växthusgaser och att utsläppen från flyget varje år växer med 3 % samt understryker vikten av tydliga mål för utsläppsminskningar vad gäller flyget. Parlamentet påpekar att världsomfattande mål för minskade koldioxidutsläpp från transportsektorn skulle kunna bidra till sundare förhållanden inom konkurrensen och likvärdiga förutsättningar över hela verksamhetsfältet och uppmanar kommissionen att göra en uppskattning av vilka konsekvenser tydliga mål för minskningen av koldioxidutsläppen från transportsektorn skulle få för näringslivet i Europa.
12. Europaparlamentet rekommenderar att det vidtas åtgärder för att vårt samhälle bättre skall kunna stå emot olika väderleksförhållanden (bättre planering av markanvändningen, byggnormer, översvämningsskydd, geografisk spridning av produktionscentra, beredskapsplanering inför kriser etc.).
13. Europaparlamentet yrkar på att EU lägger ner mera arbete på att i samarbete med de övriga globala aktörerna utveckla lovande tekniska lösningar.
14. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att med hjälp av en färdplan låta vägen till en koldioxidfattig ekonomi framgå tydligare. En sådan färdplan bör bland annat ge inblickar i vilka förväntningar man ställer på väte och hållbar energi. Parlamentet uppmanar kommissionen att i det sammanhanget peka ut vilka svårigheter det finns i utvecklingen och tillämpningen av ny och ren teknik.
ÄRENDETS GÅNG
|
Titel |
Seger i kampen mot den globala klimatförändringen | |||||
|
Förfarandenummer |
||||||
|
Ansvarigt utskott |
ENVI | |||||
|
Rådgivande utskott |
ITRE | |||||
|
Förstärkt samarbete |
| |||||
|
Föredragande av yttrande Utnämning |
Rebecca Harms | |||||
|
Behandling i utskott |
13.7.2005 |
30.8.2005 |
|
|
| |
|
Antagande av förslag |
5.10.2005 | |||||
|
Slutomröstning: resultat |
för: emot: nedlagda röster: |
47 0 1 | ||||
|
Slutomröstning: närvarande ledamöter |
Ivo Belet, Šarūnas Birutis, Jan Březina, Philippe Busquin, Jerzy Buzek, Joan Calabuig Rull, Pilar del Castillo Vera, Giles Chichester, Den Dover, Adam Gierek, Umberto Guidoni, András Gyürk, Fiona Hall, David Hammerstein Mintz, Rebecca Harms, Ján Hudacký, Romana Jordan Cizelj, Werner Langen, Anne Laperrouze, Vincenzo Lavarra, Pia Elda Locatelli, Eluned Morgan, Angelika Niebler, Reino Paasilinna, Umberto Pirilli, Miloslav Ransdorf, Vladimír Remek, Teresa Riera Madurell, Mechtild Rothe, Paul Rübig, Andres Tarand, Britta Thomsen, Catherine Trautmann, Nikolaos Vakalis | |||||
|
Slutomröstning: närvarande suppleanter |
Jean-Pierre Audy, María del Pilar Ayuso González, Dorette Corbey, Françoise Grossetête, Cristina Gutiérrez-Cortines, Erna Hennicot-Schoepges, Gunnar Hökmark, Lambert van Nistelrooij, Josu Ortuondo Larrea, Vittorio Prodi, Manuel António dos Santos, Alyn Smith, Hannes Swoboda, Roberts Zīle | |||||
|
Slutomröstning: närvarande suppleanter (art. 178.2) |
Sharon Margaret Bowles | |||||
ÄRENDETS GÅNG
|
Titel |
Seger i kampen mot den globala klimatförändringen | ||||||||||||
|
Förfarandenummer |
|||||||||||||
|
Grund i arbetsordningen |
Art. 45 | ||||||||||||
|
Ansvarigt utskott |
ENVI | ||||||||||||
|
Rådgivande utskott |
ITRE |
DEVE |
|
|
| ||||||||
|
Inget yttrande avges |
|
|
|
|
| ||||||||
|
Förstärkt samarbete |
|
|
|
|
| ||||||||
|
Resolutionsförslag som |
|
|
| ||||||||||
|
Föredragande |
Anders Wijkman 7.4.2005 |
| |||||||||||
|
Tidigare föredragande |
|
| |||||||||||
|
Behandling i utskott |
20.6.2005 |
12.7.2005 |
|
|
| ||||||||
|
Antagande |
11.10.2005 | ||||||||||||
|
Slutomröstning: resultat |
för: emot: nedlagda röster: |
40 0 2 | |||||||||||
|
Slutomröstning: närvarande ledamöter |
Georgs Andrejevs, Johannes Blokland, John Bowis, Frederika Brepoels, Hiltrud Breyer, Dorette Corbey, Chris Davies, Avril Doyle, Mojca Drčar Murko, Edite Estrela, Anne Ferreira, Alessandro Foglietta, Françoise Grossetête, Satu Hassi, Gyula Hegyi, Mary Honeyball, Urszula Krupa, Peter Liese, Roberto Musacchio, Riitta Myller, Vittorio Prodi, Guido Sacconi, Karin Scheele, Carl Schlyter, Richard Seeber, Jonas Sjöstedt, María Sornosa Martínez, Antonios Trakatellis, Thomas Ulmer, Anja Weisgerber, Åsa Westlund, Anders Wijkman | ||||||||||||
|
Slutomröstning: närvarande suppleanter |
Margrete Auken, María del Pilar Ayuso González, Hélène Goudin, Ambroise Guellec, Rebecca Harms, Kartika Tamara Liotard, Pál Schmitt, Renate Sommer, Andres Tarand, Phillip Whitehead | ||||||||||||
|
Slutomröstning: närvarande suppleanter (art. 178.2) |
| ||||||||||||
|
Ingivande – A[6]-nummer |
20.10.2005 |
A6-0312/2005 | |||||||||||