BETÄNKANDE om den europeiska grannskapspolitiken
7.12.2005 - (2004/2166(INI))
Utskottet för utrikesfrågor
Föredragande: Charles Tannock
FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS RESOLUTION
om den europeiska grannskapspolitiken
Europaparlamentet utfärdar denna resolution
– med beaktande av artikel I-57 i konstitutionsfördraget, som varken trätt i kraft eller antagits ännu, om unionen och dess närmaste omvärld,
– med beaktande av kommissionens meddelande till rådet och Europaparlamentet med titeln ”Ett utvidgat Europeiskt grannskap: en ny ram för förbindelserna med våra grannländer i öster och söder” (KOM(2003)0104), kommissionens strategidokument om den europeiska grannskapspolitiken (KOM(2004)0373), kommissionens förslag till ett europeiskt grannskaps- och partnerskapsinstrument (KOM(2004)0628), kommissionens meddelande om de första handlingsplanerna för den europeiska grannskapspolitiken (KOM(2004)0795) samt handlingsplanerna för Ukraina, Moldavien, Israel, Jordanien, Marocko, den palestinska myndigheten och Tunisien,
– med beaktande av Benita Ferrero‑Waldners och Javier Solanas 10‑punktsplan om Ukraina, som fastställdes av rådet den 21 februari 2005,
– med beaktande av den europeiska säkerhetsstrategin, som antogs av Europeiska rådet i december 2003,
– med beaktande av den andra handlingsplanen för den nordliga dimensionen 2004–2006 såsom godkänd av Europeiska rådets möte i Bryssel den 16–17 oktober 2003,
– med beaktande av sin resolution om den nordliga dimensionen av den 20 november 2003[1],
– med beaktande av det strategiska partnerskapet med Medelhavsområdet och Mellanöstern, som Europeiska rådet fattade beslut om i juni 2004,
– med beaktande av kommissionens meddelande till rådet och Europaparlamentet med titeln ”Stärkande av EU:s åtgärder för mänskliga rättigheter och demokratisering i samarbete med Medelhavspartnerna. Strategiska riktlinjer” (KOM(2003)0294),
– med beaktande av resolutionen av den 15 mars 2005, som antogs av den första parlamentariska församlingen för Europa–Medelhavsområdet i Kairo,
– med beaktande av den tredje rapporten från FN:s utvecklingsprogram (UNDP) om den mänskliga utvecklingen i arabvärlden som offentliggjordes i april 2005,
– med beaktande av rapporten från Europaparlamentets valobservatörsuppdrag i den palestinska myndigheten den 7–10 januari 2005,
– med beaktande av sina resolutioner av den 13 januari 2005 om valresultatet i Ukraina[2], den 24 februari 2005 om parlamentsvalet i Moldavien[3] och den 10 mars 2005 om situationen i Libanon[4],
– med beaktande av sin resolution av den 20 november 2003 om ett utvidgat europeiskt grannskap: en ny ram för förbindelserna med våra grannländer i öster och söder[5],
– med beaktande av sin resolution av den 11 juni 2002 om förbindelserna mellan Europeiska unionen och Arabiska Maghrebunionen: införande av ett privilegierat partnerskap[6],
– med beaktande av sin resolution av den 28 april 2005 om årsrapporten 2004 om de mänskliga rättigheterna i världen[7],
– med beaktande av sina tidigare resolutioner om länderna och regionerna runt det växande EU,
– med beaktande av artikel 45 i arbetsordningen,
– med beaktande av betänkandet från utskottet för utrikesfrågor (A6‑0399/2005), och av följande skäl:
A. Efter EU:s utvidgning den 1 maj 2004 har unionens yttre gränser förändrats och nya grannländer har tillkommit.
B. Det ligger inte i det utvidgade EU:s intresse att dra nya skiljelinjer genom avskärmande yttre gränser. Det krävs därför en strategi för förbindelserna med våra grannländer i öster och söder som kan bidra till att skapa och vidareutveckla ett gemensamt område med fred, stabilitet, säkerhet och välstånd samt respekt för de mänskliga rättigheterna, demokratin och rättsstatsprincipen.
C. Det ligger i EU:s intresse att bidra till den demokratiska utvecklingen i unionens grannländer. Den europeiska grannskapspolitiken är starkt beroende av grannländernas och grannfolkens vilja att dela dessa värden som utgör Europeiska unionens grundvalar.
D. Syftet med den europeiska grannskapspolitiken bör vara att erbjuda partnerländerna särskilda förbindelser och en framskjuten ställning som innebär en tydlig kvalitativ fördel jämfört med unionens yttre förbindelser med andra regioner i världen.
E. Den europeiska grannskapspolitiken omfattar å ena sidan de europeiska länder som enligt konstitutionsfördraget principiellt har rätt att ansöka om medlemskap i Europeiska unionen och å andra sidan de länder som visserligen har varit grannar och haft ett nära partnerskap med Europeiska unionen under lång tid men som inte kan bli medlemmar i unionen. Detta påverkar emellertid på intet sätt de europeiska ländernas rätt att ansöka om anslutning till Europeiska unionen.
F. Oberoende av frågan om ett eventuellt medlemskap bör alla grannländer ges samma möjlighet att skapa särskilda förbindelser med EU. Dessa förbindelser skall bygga på både gemensamma intressen och gemensamma värden, i enlighet med ländernas egna ambitioner.
G. I Köpenhamnskriterierna ingår även EU:s förmåga att ansluta nya medlemmar.
H. Rosornas revolution i Georgien och den orangea revolutionen i Ukraina var på grundval av de gemensamma värden som anges i konstitutionsfördraget ett uttryck för befolkningens vilja i dessa länder att delta i utformningen av Europa.
I. Europeiska unionen bör göra allt den kan för att stödja Vitrysslands återinträde i det demokratiska samfundet så att landet får möjlighet att bli en stabil och välmående partner.
J. EU har inte fullt ut utnyttjat sitt strategiska partnerskap med Ryssland för att lösa Transnistrienkonflikten, som är en av de främsta orsakerna till den djupa ekonomiska krisen i Moldavien.
K. En fredlig utveckling på den europeiska kontinenten och i dess omedelbara grannskap ligger i Europeiska unionens intresse. EU måste därför bidra till en lösning av konflikterna i Transnistrien, Sydossetien, Abchazien, Nagorno-Karabach och Tjetjenien, vilket förutsätter ett nära samarbete med Ryssland och Ukraina, och till en lösning på konflikterna i Mellanöstern och Västsahara.
L. Frihetsrörelsen i Libanon och de fria valen i Palestina bars fram av tanken på frihet och demokrati.
M. Institutioner som Europarådet, OSSE och FN har spelat en viktig positiv roll för att förhindra, hantera och finna lösningar på politiska och militära kriser i många regioner i Europa, detta främst tack vare den kapacitet och de instrument de förfogar över vilka kompletterar EU:s motsvarande.
N. Vid sitt toppmöte den 22 april 2005 uttalade de länder som samarbetar inom ramen för GUAM (Georgien, Ukraina, Azerbajdzjan och Moldavien) sin klara ambition att intensifiera samarbetet med EU.
O. I maj 2003 beslutade Europeiska unionen och grannlandet Ryssland att inleda ett strategiskt partnerskap som bygger på samma värden som den europeiska grannskapspolitiken och att upprätta fyra gemensamma områden. Detta måste nu leda till konkreta resultat.
På vägen mot ett europeiskt grannskapsavtal
1. Europaparlamentet förklarar att målet för ett privilegierat partnerskap med grannländerna måste omfatta ett aktivt och konkret åtagande om gemensamma värden i fråga om rättsstatsprincipen, goda styrelseformer, respekten för de mänskliga rättigheterna och grundläggande friheterna, demokrati samt principerna om en social marknadsekonomi med möjligheter till insyn och en hållbar utveckling.
2. Europaparlamentet understryker att målet inte är att nöja sig med att läget förblir oförändrat, utan att förpliktiga Europeiska unionen att genom att utnyttja alla tillgängliga diplomatiska, finansiella och politiska medel stödja den strävan som finns hos medborgarna i grannländerna efter att nå fullständig politisk frihet med demokrati och rättvisa samt ekonomisk och social utveckling.
3. Europaparlamentet stöder utvidgningen av EU på grundval av fördragen och i enlighet med Europeiska rådets beslut. Parlamentet betonar att utvidgningsprocessen måste åtföljas av en ambitiös och mycket flexibel grannskapspolitik för de europeiska länder som för närvarande inte är medlemmar i EU och som ännu inte kan eller inte vill ansluta sig till EU, men som ändå stöder EU:s värden och vill delta i det europeiska projektet.
4. Europaparlamentet understryker behovet av att upprätta en effektiv övervakningsmekanism och en beredskap för att begränsa eller dra in bidrag och för att t.o.m. säga upp avtal med länder som bryter mot internationella och europeiska normer för mänskliga rättigheter och demokrati. Parlamentet uppmanar kommissionen att föra en kraftfull politik för att stödja de demokratiska krafterna i dessa grannländer, i synnerhet genom att garantera tillgång till oberoende media och information.
5. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att definiera syftet med och de uttalade prioriteringarna för den europeiska grannskapspolitiken och därigenom fastställa kriterier för utvärderingen av insatserna. Parlamentet välkomnar tanken på ett europeiskt grannskapsavtal i slutet av partnerskapsprocessen för de länder som inte har ansökt om medlemskap men som har närmat sig Europeiska unionens regelverk.
6. Europaparlamentet anser att det är rätt att ett sådant grannskapsavtal kan uppmuntra till gradvisa framsteg på vägen mot full tillgång till den inre marknaden och deltagande i den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken (GUSP), vilket förutsätter lämpligt ekonomiskt och tekniskt stöd från EU:s sida. Parlamentet anser vidare att det är nödvändigt att tillåta ett nära samarbete i rättsliga och inrikes frågor. Detta samarbete bör även vara förankrat i handlingsplanerna och syfta till ett nära samarbete i försvaret av mänskliga rättigheter, kampen mot narkotika-, vapen- och människohandel, kampen mot terrorism och organiserad brottslighet, asyl- och viseringspolitiken samt invandring.
7. Europaparlamentet anser att den gemensamma förvaltningen av gränsen mellan det aktuella grannlandet och Europeiska unionen bör utgöra en väsentlig del av innehållet i grannskapsavtalet. Därigenom skall såväl gränssäkerheten som gränsens öppenhet för handel i gränsområdet tryggas.
8. Europaparlamentet anser att det är nödvändigt och redan nu möjligt att som ett första steg ge partnerländerna möjlighet att delta i alla gemenskapsprogram på områdena kultur, utbildning, ungdom, IT, miljö, forskning och vetenskap.
9. Europaparlamentet anser att det är viktigt att utvidga programmen för besök vid parlamentet så att människor från grannländerna får möjlighet att stifta bekantskap med den demokratiska kultur som råder inom Europaparlamentet.
10. Europaparlamentet anser att det vore bra att inrätta en särskild europeisk fond som på ett effektivt och flexibelt sätt skulle understödja initiativ för främjande av parlamentarisk demokrati i grannländerna.
11. Europaparlamentet anser att det är viktigt att det i handlingsplanerna görs åtskillnad mellan de enskilda länderna när det gäller det aktuella läget för förbindelserna, framstegen i genomförandet av reformerna och de enskilda grannländernas vilja att uppfylla de överenskomna åtagandena. Parlamentet bekräftar ånyo att denna åtskillnad måste baseras på öppna och objektiva kriterier.
12. Europaparlamentet anser att dessa handlingsplaner bör tjäna som ett redskap för att uppfylla målen när det gäller ett eventuellt medlemskap för de länder som kan komma i fråga och som ett redskap för ett ännu närmare partnerskap för övriga inbegripna länder.
13. Europaparlamentet stöder framtagandet av handlingsplaner med alla länder som omfattas av grannskapspolitiken och insisterar på att utvecklingen avseende mänskliga rättigheter, demokrati och rättsstatsprincipen skall betraktas som en central prioritering i alla nationella handlingsplaner. Parlamentet understryker i detta sammanhang vikten av att inrätta underkommittéer för mänskliga rättigheter med alla grannländer, vilket skulle underlätta utvärderingen av handlingsplanernas genomförande. Dessa underkommittéer bör sammanträda minst en gång per år och en regelbunden uppföljning på alla politiska nivåer bör äga rum. Parlamentet uppmanar rådet och kommissionen att fullt ut involvera Europaparlamentet i denna utvärderingsprocess och anser därför att Europaparlamentet bör företrädas i underkommittéerna.
14. Europaparlamentet föreslår att kommissionen årligen offentliggör övervakningsrapporter, i vilka den enligt tydligt definierade kriterier och villkor utvärderar den europeiska grannskapspolitiken för vart och ett av länderna. Dessa rapporter skall sedan användas som utgångspunkt för ytterligare steg på vägen mot ett europeiskt grannskapsavtal. Parlamentet förväntar sig att partnerländerna å sin sida tillhandahåller detaljerad information som kan användas för den gemensamma övervakningen. Parlamentet anser också att det krävs intensiva överläggningar om framstegsrapporterna i Europaparlamentet.
15. Europaparlamentet beklagar att kommissionen i sitt strategidokument från maj 2004 endast reagerade på rådets yttrande och ignorerade Europaparlamentets omfattande resolution av den 20 november 2003.
16. Europaparlamentet understryker att länken mellan EU:s strategi avseende Ryssland och grannskapspolitiken är av avgörande betydelse och påpekar att den europeiska grannskapspolitikens framgång i vissa av de länder som omfattas av denna politik är beroende av förbindelserna mellan EU och Ryssland. Parlamentet uppmanar därför kommissionen och rådet att omformulera den gemensamma strategin vad gäller Ryssland på ett sätt som tar hänsyn till grannskapspolitikens syften och strategi.
17. Europaparlamentet påminner eftertryckligen om att parlamentet som budgetmyndighet på grundval av medbeslutandeförfarandet är delaktigt i finansieringen av den europeiska grannskapspolitiken inom ramen för det nyinrättade Europeiska grannskaps- och partnerskapsinstrumentet. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att inte skilja de politiska prioriteringarna inom ramen för den europeiska grannskapspolitiken från finansieringen genom Europeiska grannskaps- och partnerskapsinstrumentet och tilldelningen av budgetmedel, utan i stället fatta dessa beslut öppet och med fullt deltagande av parlamentet, detta i synnerhet med beaktande av bestämmelserna i de fleråriga programmen och de landsspecifika strategidokumenten. Parlamentet uppmanar kommissionen att finna metoder som tillåter en sammankoppling av de olika instrumenten för yttre åtgärder.
18. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att inte byråkratisera det samlade förfarandet för den europeiska grannskapspolitiken och att fullt ut samråda med och involvera inte bara rådet utan även parlamentet i samband med utarbetandet av tidsplaner och innehållet i kommande handlingsplaner.
19. Europaparlamentet understryker att Europeiska grannskaps- och partnerskapsinstrumentet inte enbart skall tjäna som ett medel för att befästa demokratin i Europas grannländer utan även bör vara ett redskap som initierar framsteg på vägen mot demokrati i icke-demokratiska grannländer, till exempel Vitryssland. Det bör även inbegripa finansiella medel som bidrar till att åstadkomma denna omdaning.
20. Europaparlamentet kräver att det tekniska stödet snabbt ställs till förfogande för de grannländer som redan har beslutat om omfattande reformprogram och som förverkligar överenskomna åtaganden. Parlamentet bekräftar sin beslutsamhet att kräva en tydlig ökning och omfördelning av medlen för den europeiska grannskapspolitiken som är förenlig med den framtida budgetplan som antagits av Europaparlamentet eftersom Europeiska grannskaps- och partnerskapsinstrumentet kommer att ersätta de nuvarande programmen Tacis och Meda m.fl. den 1 januari 2007. Parlamentet anser att det successiva deltagande på EU:s inre marknad som erbjuds inom ramen för den europeiska grannskapspolitiken innebär både en möjlighet och en stor utmaning för grannländerna och föreslår att kommissionen inför ett särskilt ekonomiskt stöd som skall hjälpa de berörda länderna att närma sig den inre marknaden, i likhet med de stödmekanismer som finns för kandidatländerna inför deras anslutning.
21. Europaparlamentet betonar att de nya medlemsstaterna framgångsrikt har genomfört de övergångsreformer som krävs för att inrätta marknadsekonomi, demokrati och ett civilt samhälle och att de fått en mängd unika och relevanta erfarenheter när det gäller reformer som kan föras vidare till grannländerna i Östeuropa. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att inrätta de mekanismer som behövs för att göra det möjligt för medlemsstaterna att dela med sig av sina reformerfarenheter till partnerländerna inom den europeiska grannskaps- och partnerskapspolitiken samt att agera på ett sätt som underlättar denna process.
22. Europaparlamentet understryker behovet av att på kort och medellång sikt införa kraftfulla åtgärder mot korruption i samtliga handlingsplaner.
23. Europaparlamentet vill försäkra sig om att lokala och regionala myndigheter liksom offentliga organisationer i såväl medlemsstaterna som grannländerna kommer att delta i utvecklingen och genomförandet av den europeiska grannskapspolitiken.
24. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram förslag till en särskild förordning som förser det europeiska initiativet om demokrati och mänskliga rättigheter (budgetpost 19-04) med nödvändig flexibilitet, eftersom det är det enda externa EU‑instrument som inte förutsätter samtycke från värdlandets sida. Kommissionen uppmanas också att godta att en fullständig parlamentarisk kontroll av programmet återinförs.
25. Europaparlamentet understryker betydelsen av att i enlighet med WTO:s principer öppna marknaden alltmer och påminner om beslutet att gradvis inrätta ett frihandelsområde för varor med 2010 som den tidpunkt som bör eftersträvas i enlighet med Barcelonaförklaringen. Parlamentet anser också att det är viktigt att partnerländerna uppmuntras och stöds på sin väg mot ett WTO-medlemskap.
26. Europaparlamentet stöder kommissionens förslag att som ett komplement till de befintliga samarbetsformerna erbjuda Ryssland stöd genom det nya Europeiska grannskapsinstrumentet. Parlamentet konstaterar dock att det är nödvändigt att relatera detta stöd till framstegsrapporter baserade på reell övervakning.
27. Europaparlamentet anser att det är nödvändigt att stärka EU:s informationspolitik, dess beslutsförfarande och dess värden. Parlamentet välkomnar att den EU‑finansierade nyhetsstationen Euronews redan nu sänder på ryska och ser det som önskvärt att detsamma även sker på arabiska.
28. Europaparlamentet anser att möjligheten till EU-medlemskap måste kvarstå som alla europeiska länders ultimata incitament när det gäller att respektera gemensamma europeiska ideal och delta i den europeiska integrationsprocessen, och att icke-medlemskap därför inte bör användas som käpp eller piska för att bestraffa icke-medlemsstater. Europaparlamentet betonar att alla bilaterala förbindelser och alla befintliga multilaterala organisationer måste utnyttjas för att främja våra mål om europeiskt samarbete och europeisk integration.
29. Europaparlamentet uppmanar Europeiska unionen att ansluta sig till den europeiska konventionen om mänskliga rättigheter för att stärka kopplingen mellan Europarådets ram och EU och gradvis utvidga gemenskapsprogrammen på områdena för utbildning, kultur och forskning till att omfatta staterna i det utvidgade Europa.
30. Europaparlamentet efterlyser ett utökat och bättre fokuserat alleuropeiskt samarbete på alla relevanta områden, till exempel när det gäller transeuropeiska nät, miljö, viseringssystem, rättvisa, asylfrågor och invandring samt utrikes- och säkerhetspolitik.
Att skapa förbindelser mellan grannländerna
31. Europaparlamentet betonar att målet med den europeiska grannskapspolitiken inte bara är att stärka de bilaterala förbindelserna mellan EU och de enskilda grannländerna, utan även att skapa samarbetsnät och utveckla den regionala integrationen mellan grannländerna. I detta sammanhang bör man även undersöka möjligheten att lansera ett instrument för de europeiska grannländerna med Europeiska ekonomiska samarbetsområdet som förebild, ett instrument som, förutom deltagande i den inre marknaden, även omfattar politiska frågor. Europaparlamentet uttrycker sin oro över de stora förseningarna på detta område och anser att det är nödvändigt att unionen tillsammans med samtliga partnerländer i grannskapspolitiken förbinder sig att använda alla politiska och institutionella instrument som kan främja utvecklingen av den multilaterala dimensionen.
32. Europaparlamentet kräver i detta sammanhang att större vikt läggs vid att utveckla den regionala och den subregionala dimensionen med hänsyn till de geografiska, historiska och politiska förhållanden som skiljer grannländerna från länderna i unionen.
33. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att tydligare definiera det samband mellan grannskapspolitiken och Europa–Medelhavssamarbetet som kommissionen avser att återlansera i sitt meddelande om denna fråga.
34. Europaparlamentet uppmanar i detta sammanhang rådet, kommissionen och medlemsstaterna att mer synligt och konkret anstränga sig för att stärka samspelet med Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa (OSSE) och Europarådet i syfte att förse EU med den oumbärliga kunskap och de instrument det saknar, särskilt när det gäller övervakning av genomförandet av åtaganden om mänskliga rättigheter, demokrati och rättsstatsprincipen samt hantering och lösning av politiska och militära kriser.
35. Europaparlamentet anser att Europarådet bör stärkas och utvecklas till att bli det viktigaste alleuropeiska forumet för samarbete, i synnerhet när det gäller respekt för och genomförande av konventioner om demokrati och mänskliga rättigheter, och att dess välfungerande demokratiska organisation även skulle kunna förses med nya uppgifter. Parlamentet anser att Europarådet kan bli ett alleuropeiskt forum för alla de olika europeiska ”områden” som vi nu försöker skapa både via bilaterala och multilaterala kanaler.
36. Europaparlamentet anser att OSSE på alleuropeisk nivå bör utnyttjas inom de områden som täcks av dess mandat, detta samtidigt som en överlappning med Europarådet och FN-organ bör undvikas. Parlamentet understryker att OSSE även kan användas som brobryggare mellan Europeiska unionen och dess grannländer genom att erbjuda länderna vid Medelhavet och i Mellanöstern fullt medlemskap. Parlamentet beklagar de senaste försöken att försvaga OSSE:s roll när det gäller mänskliga rättigheter och dess roll som garant för demokrati, och anser att EU borde utnyttja sin tyngd inom OSSE och Europarådet på ett bättre och mer samordnat sätt för att främja de värden och normer som ett medlemskap i dessa organisationer vilar på.
37. Europaparlamentet anser att energipolitiken är ett viktigt element, eftersom EU är omgivet av de viktigaste olje- och naturgasreserverna i världen (Ryssland och Kaspiska regionen samt Mellanöstern och Nordafrika). Många grannländer, till exempel Ryssland, Algeriet, Egypten, Libyen och Azerbajdzjan är leverantörer, medan andra länder som Ukraina, Vitryssland, Marocko, Tunisien, Georgien och Armenien är transitländer. Både EU och partnerländerna drar därför nytta av förbättrade energinät.
38. Europaparlamentet betonar att en intensivare handel och turism mellan EU och partnerländerna gör det nödvändigt att förbättra transportnäten och kan leda till att förbindelserna mellan partnerländerna förbättras, vilket även gör dem attraktivare för investeringar.
39. Europaparlamentet påpekar att den europeiska grannskapspolitiken är avsedd att främja ett åtagande till förmån för gemensamma värden, till exempel strävan efter hållbar utveckling i enlighet med det internationella toppmötet i Johannesburg.
40. Europaparlamentet betonar att även samarbetet inom miljöområdet och andra centrala områden som vattenkvalitet och vattenförvaltning, avfallshantering, luftförorening, hantering av översvämningar och kampen mot ökenspridning endast kan lösas på ett gränsöverskridande och regionalt plan.
41. Europaparlamentet anser att problemet med laglig och olaglig invandring bör tas upp inom ramen för grannskapspolitiken. Parlamentet uppmanar rådet och kommissionen att övervaka genomförandet av de avtal som slutits med samtliga grannländer, i synnerhet när det gäller de handlingsplaner som förhandlats eller håller på att förhandlas fram. Parlamentet uppmanar även rådet och kommissionen att noggrant övervaka enskilda medlemsstaters bilaterala avtal med partnerländerna i fråga om invandring och i synnerhet vad beträffar återtagande.
42. Europaparlamentet välkomnar att genomförandet av ett europeiskt område för forskningsverksamhet är en nödvändig förutsättning för samarbetet i ett kunskapsbaserat samhälle och ser även här möjligheter till regionalt samarbete mellan partnerländerna.
43. Europaparlamentet påminner om att även de länder i Europa som inte är medlemmar i Europeiska unionen men som av historiska och geografiska skäl har nära politiska och ekonomiska band till EU (Andorra, Monaco, San Marino, Vatikanstaten, Schweiz, Liechtenstein, Norge och Island) bör ges samma särskilda uppmärksamhet och möjlighet att delta i grannskapsprocessen.
44. Europaparlamentet anser att även alla kandidatländer bör göras delaktiga i grannskapspolitiken, först som särskilda partner och senare som medlemmar i EU med en särskild roll i samarbetet med våra framtida grannar. Parlamentet menar att det är nödvändigt att det görs framsteg när det gäller Turkiets öppning av sin gräns mot Armenien och att Rumänien löser sin territoriella konflikt i Svarta havet med Ukraina.
45. Europaparlamentet anser under dessa förhållanden att den nordliga dimensionen måste stärkas. Särskild vikt bör fästas vid förbindelser med vårt väldiga euroasiatiska grannland Ryssland. Parlamentet efterlyser därför en vidareutveckling av det strategiska partnerskapet mellan EU och Ryssland och ett intensivare samarbete inom den multilaterala nordliga dimensionen samt inom ramen för ett utvidgat Europa där man undviker att Europa delas in i olika inflytandesfärer och främjar genuint alleuropeiskt partnerskap och samarbete.
Maghreb
46. Europaparlamentet konstaterar att Marocko, Tunisien och Algeriet sedan länge har haft nära förbindelser med Europeiska unionen, vilket förtydligas genom de befintliga associeringsavtalen. Parlamentet betonar att ett beslutsamt genomförande av de påbörjade reformerna främst inom området politisk frihet och mänskliga rättigheter fortfarande måste prioriteras högt och uppmanar kommissionen att inom kort anta en handlingsplan för Algeriet för att på så sätt ge nya impulser åt Arabiska Maghrebunionen. Parlamentet påpekar dock att framgången för denna regionala integration i allt väsentligt är beroende av en lösning på frågan om Västsahara och uppmanar på nytt de berörda parterna att inleda en konstruktiv dialog inom ramen för de relevanta resolutioner som FN:s säkerhetsråd har vidtagit.
47. Europaparlamentet kräver att Europeiska unionen vidtar beslutsamma åtgärder och inleder en informationskampanj om Barcelonaprocessen och den nya grannskapspolitiken för att få bort bilden av ett räddhågat Europa som oroar sig mer över sin egen säkerhet och kampen mot invandring än över en förväntad och nödvändig hållbar utveckling.
48. Europaparlamentet välkomnar att Libyen närmar sig Barcelonaprocessen och förväntar sig konkreta framsteg när det gäller det utlovade genomförandet av Barcelonaregelverket. Detta skulle kunna leda till ett upptagande i grannskapsprocessen vid lämplig tidpunkt.
Mellanöstern och Mashrek
49. Europaparlamentet välkomnar att valet i den palestinska myndigheten i januari 2005 innebar att en president valdes på ett föredömligt sätt, vilket har gett en stark signal till hela arabvärlden. Parlamentet anser att reformerna i den palestinska myndigheten och viljan att bekämpa terrorismen har öppnat nya möjligheter för fredsprocessen och genomförandet av färdplanen. Parlamentet välkomnar att Israel har dragit sig tillbaka från Gazaremsan och meddelat att man kommer att fortsätta med denna process i vissa delar av Västbanken. Parlamentet anser att det är möjligt att nå verkliga framsteg i fredsprocessen och att de båda parterna bör stärka dialogen inför sina respektive kommande val.
50. Europaparlamentet välkomnar att Jordanien och Egypten aktivt stöder fredsprocessen i Mellanöstern och anser att den europeiska grannskapspolitiken med alla medel skall stödja den senaste tidens tecken på demokratisk förnyelse i Mashrekregionen, särskilt efter den så kallade cederrevolutionen i Libanon.
51. Europaparlamentet uppmanar Syrien att aktivt och fullt ut samarbeta inom ramen för den internationella kampen mot terrorism och den internationella utredningen om mordet på Libyens före detta premiärminister Rafiq Hariri, och att fullt ut respektera internationellt erkända människorättsnormer.
52. Europaparlamentet välkomnar att Syrien börjat dra sig tillbaka från Libanon och att det kommer att hållas parlamentsval i Libyen i juni. Parlamentet efterlyser ökade satsningar för att uppnå ett självständigt och demokratiskt Libanon där alla politiska och religiösa grupper och gemenskaper kan delta i det politiska och sociala livet och där mänskliga rättigheter respekteras fullt ut.
53. Europaparlamentet uppmanar de egyptiska myndigheterna att inte underminera de utsikter som nyligen öppnat sig, i synnerhet beträffande ett presidentval med flera kandidater, och att föra arbetet med demokratiska reformer vidare.
Östeuropa
54. Europaparlamentet välkomnar den fredliga revolutionen och den demokratiska rörelsen i Ukraina, erkänner Ukrainas europeiska ambitioner och anser att det bör införas ett långsiktigt europeiskt perspektiv. Parlamentet stöder också handlingsplanen och Benita Ferrero Waldners och Javier Solanas 10-punktsplan, vilka utgör ett ambitiöst och innehållsrikt projekt. Parlamentet upprepar sitt starka stöd för Ukrainas nya regering i genomförandet av det utlovade reformpaketet.
55. Europaparlamentet uppskattar Moldaviens europeiska ambitioner och anser att det bör införas ett långsiktigt europeiskt perspektiv. Parlamentet betonar att en demokratisk utveckling i landet bidrar till att skapa närmare förbindelser. Det är nödvändigt att ställa EU‑stöd till förfogande för att på så sätt bidra till att stärka den ekonomiska utvecklingen i landet och ge företagen och befolkningen i Transnistrien fler incitament att samarbeta med EU via Chisinau. Parlamentet uppmanar alla parter att finna en politisk lösning av Transnistrienfrågan.
56. Europaparlamentet ser med oro på att den nuvarande utvecklingen i Vitryssland, som snabbt håller på att bli en diktatur där allt arbete inom oppositionen undertrycks. Parlamentet uppmanar kommissionen, rådet och medlemsstaterna att öka sitt stöd till såväl icke-statliga organisationers som oppositionens verksamhet i det civila samhället. Parlamentet uppmanar rådet att ta upp frågan om Vitryssland med Ryssland och påpeka att demokratiseringen av landet ligger både i EU:s och Rysslands intresse och att man därför borde agera gemensamt i denna fråga.
Sydkaukasien
57. Europaparlamentet välkomnar att Europeiska rådet på Europaparlamentets initiativ även har inbegripit länderna i Kaukasien i grannskapspolitiken.
58. Europaparlamentet anser att konflikten mellan Armenien och Azerbajdzjan i Nagorno-Karabach såväl hindrar utvecklingen i de båda länderna och det regionala samarbetet som ett effektivt genomförande av den europeiska grannskapspolitiken i sig. Parlamentet vädjar till de båda parterna att avstå från ensidigt agerande och aggressiva uttalanden och att genom en konstruktiv dialog och med alla krafter arbeta för en lösning på konflikten på grundval av respekten för minoriteters rättigheter och de berörda ländernas integritet vid de internationellt erkända gränserna. Parlamentet betonar att fortsatta demokratiska reformer är viktiga för utvecklingen av regionen och dess förbindelser med EU. Parlamentet uppmanar Armenien att finna metoder för att möjliggöra ett gradvist återvändande av flyktingar på grundval av minoriteternas rättigheter till de ockuperade områdena. Parlamentet uppmanar också de länder som ingår i OSSE:s Minskgrupp att samordna sin verksamhet med EU:s särskilda representant i Sydkaukasien på ett effektivare sätt i syfte att komma vidare med förhandlingarna.
59. Europaparlamentet uppmuntrar till ett fullt utnyttjande av den europeiska grannskapspolitiken för att främja regionalt samarbete mellan länderna i Sydkaukasien som ett instrument för att bygga upp ett mellanstatligt förtroende.
60. Europaparlamentet föreslår en europeisk stabilitetspakt för Sydkaukasien – inklusive en parlamentarisk och civil dimension enligt EU:s stabilitetspakt för Sydösteuropa – med deltagande av Europeiska unionen (och Turkiet som kandidatland), Ryssland, Förenta staterna och Förenta nationerna (kvartetten). Parlamentet anser att en sådan stabilitetspakt skulle kunna bidra till en lösning av de regionala konflikterna genom en dialog mellan alla berörda parter och vara till nytta för länder utanför EU:s direkta grannskap.
°
° °
61. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, FN:s generalsekreterare, regeringarna och de nationella parlamenten i de länder som omfattas av den europeiska grannskapspolitiken samt till Ryssland, Europarådet, OSSE och den parlamentariska församlingen för Europa–Medelhavsområdet.
- [1] EUT C 87 E, 7.4.2004, s. 515.
- [2] EUT C 247 E, 6.10.2005, s 155.
- [3] EUT C 304 E, 1.12.2005, s. 398.
- [4] Antagna texter, P6_TA(2005)0076.
- [5] EUT C 87 E, 7.4.2004, s. 506.
- [6] EUT C 261 E, 30.10.2003, s. 142.
- [7] Antagna texter, P6_TA(2005)0150.
MOTIVERING
Sammanfattning av den europeiska grannskapspolitiken
Den europeiska grannskapspolitiken är skild från frågan om eventuellt medlemskap i Europeiska unionen, som inte uttryckligen utesluts i politiken för de länder som har rätt att ansöka om medlemskap enligt artikel 49 i EU‑fördraget. I detta hänseende erkänns i föreliggande betänkande de europeiska ambitionerna hos de europeiska länder med demokratiska regeringar som har uttryckt ett sådant strategiskt val.
Med den europeiska grannskapspolitiken erbjuder EU alla nuvarande grannländer som inte är medlemmar – utom de nuvarande kandidaterna till EU‑medlemskap (Rumänien, Bulgarien, Turkiet och Kroatien) och de potentiella kandidatländerna på västra Balkan, som redan omfattas av separata särskilda ordningar – privilegierade förbindelser.
Den europeiska grannskapspolitiken kommer att bygga på ett ömsesidigt åtagande för gemensamma värden, framför allt när det gäller rättsstatsprincipen, gott styre, respekt för de mänskliga rättigheterna (däribland minoriteters rättigheter och lika möjligheter), främjande av goda grannförbindelser samt principerna om marknadsekonomi och hållbar utveckling. Avsikten är att skapa en krets av vänner runt EU i vilken den väsentliga uppgiften att främja och öka välståndet, stabiliteten och säkerheten utförs i partnerskap och till ömsesidig nytta.
Den europeiska grannskapspolitiken inrättades i mars 2003 genom meddelandet om ett vidare Europa. Dess syfte är att visa hur högt unionen prioriterar att forma framtida förbindelser med sina grannländer. Denna politik erbjuder EU ett medel för en utökad och mer fokuserad politisk strategi gentemot länderna i dess närhet genom att den sammanför de viktigaste instrument som står till unionens och medlemslstaternas förfogande.
Ökat ekonomiskt bistånd och ett särskilt europeisk grannskaps‑ och partnerskapsinstrument kommer att stödja genomförandet av den europeiska grannskapspolitiken i alla grannländer som omfattas av denna politik samt Ryssland – härav ”partnerskapsinslaget”, som syftar på partnerskaps‑ och samarbetsavtalet med Ryssland som är den rättsliga grunden för EU:s och Rysslands föreslagna fyra gemensamma områden. Kommissionen har föreslagit att biståndet skall ökas till 14,9 miljarder euro för 2007–2013, jämfört med cirka 8,5 miljarder euro för 2000–2006 enligt respektive föregående program (Tacis, Meda). Från och med 2007 kommer Europeiska grannskaps‑ och partnerskapsinstrumentet att ersätta de nuvarande Tacis‑ och Medaprogrammen i de partnerländer som omfattas av den europeiska grannskapspolitiken samt Ryssland. Europeiska grannskaps‑ och partnerskapsinstrumentet är föremål för ett särskilt betänkande som just nu behandlas i utskottet för utrikesfrågor (föredragande: Konrad Szymanski).
Inom ramen för den europeiska grannskapspolitiken utarbetar kommissionen både strategidokument och landsrapporter. Landsrapporterna avser framsteg med genomförandet av bilaterala avtal och därmed sammanhängande reformer. De återspeglar den politiska, ekonomiska, sociala och institutionella situationen i länderna och fokuserar på de prioriterade områdena i den europeiska grannskapspolitiken. I maj 2004 lade kommissionen fram ett strategidokument och landsrapporter om en rad länder som omfattas av den europeiska grannskapspolitiken, nämligen Israel, Jordanien, Moldavien, Marocko, den palestinska myndigheten, Tunisien och Ukraina. I mars 2005 lade kommissionen fram landsrapporter om Egypten, Libanon, Armenien, Azerbajdzjan och Georgien.
I december 2004 lade kommissionen fram en första omgång förslag till handlingsplaner med partnerländer, på grundval av strategidokumentet.
Handlingsplanerna, som utarbetas med utgångspunkt från respektive landsrapport och strategidokument, är de centrala operativa instrumenten för att förverkliga målen för den europeiska grannskapspolitiken. Handlingsplanerna är politiska dokument som EU och respektive partnerland kommer överens om. De stöder sig på gemensamma principer men skiljer sig åt beroende på varje grannlands särdrag, nationella reformprocesser och förbindelser med EU. I handlingsplanerna fastställs prioriteringar för båda sidor i syfte att driva på den ekonomiska integrationen och fördjupa det politiska samarbetet. Genomförandet av dessa prioriteringar kommer att föra länderna närmare Europeiska unionen. I handlingsplanerna anges viktiga områden där särskilda åtgärder skall vidtas, däribland
· politisk dialog och reform,
· åtgärder för att värna de mänskliga rättigheterna, rättsstatsprincipen, demokratin, pressfriheten och rättsväsendets oberoende,
· handel och åtgärder som förbereder parterna för att gradvis ta del av EU:s inre marknad, med ett eventuellt frihandelsområde längre fram,
· rättsliga och inrikes frågor,
· energi, transporter, informationssamhället, miljö samt forskning och innovation,
· socialpolitik och kontakter mellan människor.
Handlingsplanerna bygger på den befintliga avtalsramen (associeringsavtal för Europa–Medelhavspartner eller partnerskaps‑ och samarbetsavtal med stater i forna Sovjetunionen) och förstärker dessa med ytterligare kraft och fokus. Genomförandet kommer att övervakas genom regelbundna översyner, som även blir vägledande för framtida anpassningar av handlingsplanerna allteftersom reformprocesserna går framåt.
Sju handlingsplaner har antagits, nämligen för Israel, Jordanien, Marocko, Tunisien och den palestinska myndigheten, Ukraina och Moldavien. Ytterligare fem handlingsplaner håller på att utarbetas, för Armenien, Azerbajdzjan, Egypten, Georgien och Libanon. Det finns exempel på att dröjsmål kan uppstå vid antagandet av en handlingsplan. Det framlagda förslaget för Azerbajdzjan har nyligen fördröjts på grund av påstådda direkta flygförbindelser mellan Baku och den norra delen av ön Cypern; förhoppningsvis kan detta lösas inom kort.
I dagsläget planeras underkommittéer som skall följa genomförandet och övervakningen under de 3–5 år som handlingsplanerna löper. I föreliggande betänkande efterlyses större medverkan av Europaparlamentet i dessa underkommittéer.
I föreliggande betänkande bekräftas att Europaparlamentet godkänner den europeiska grannskapspolitiken, och åtagandet för rättsstatsprincipen, ansvarsfullt styre, respekt för mänskliga rättigheter och lika möjligheter samt principerna om den sociala marknadsekonomin och hållbar ekonomisk utveckling betonas.
Föredraganden uppmanar kommissionen att tydligare definiera syftet med den europeiska grannskapspolitiken och avser att ställa upp politiska prioriteringar utifrån parlamentets åsikter, såsom bättre tillgång till den inre marknaden, och i några fall eventuellt ingående av ”grannskapsavtal” längre fram och upprättande av fullvärdiga frihandelsavtal med EU, deltagande i den europeiska säkerhets- och försvarspolitiken och den gemensamma utrikes-och försvarspolitiken, ökad fokus på narkotika-, vapen- och människohandel samt utbyte av underrättelser om brottslighet mellan nationella organ.
Större klarhet rekommenderas i fråga om kampen mot internationell terrorism och organiserad brottslighet, och en bättre definierad asylpolitik efterlyses. Särskild vikt fästs vid att fredligt lösa pågående territoriella tvister, däribland låsta konflikter, såsom i Transnistrien, i Sydossetien/Abchazien, i Nagorno‑Karabach, om Ormön i Svarta havet osv., som även förhindrar bättre samarbete i regionen, särskilt i Kaukasien.
Speciellt uppmärksammas den särskilda sakkunskapen i de nya central‑ och östeuropeiska EU‑medlemsstaterna, de ekonomiska och de kulturella banden mellan dessa länder och grannländerna bland de västliga nya oberoende staterna samt Cyperns och Maltas särskilda förbindelser med Europa–Medelhavspartnerna.
Parlamentets rätt att medbesluta om tilldelningen ur Europeiska grannskaps‑ och partnerskapsinstrumentets budget betonas på nytt. I föreliggande betänkande betonas oron för att kommissionen kommer att frigöra den europeiska grannskapspolitiken från Europeiska grannskaps- och partnerskapsinstrumentets budget, med följden att parlamentet kommer att hjälpa till att betala men sakna inflytande. Detta skulle innebära en avsevärd urholkning av parlamentets tillsyns- och kontrollbefogenheter.
I betänkandet erkänns vidare att tillgång till den inre marknaden skulle medföra asymmetriproblem i ett övergångsskede, och för att komma till rätta med dessa problem efterlyses ökade anslag genom Europeiska grannskaps- och partnerskapsinstrumentet. Ökade medel bör ges till de partnerländer som har inlett ”omfattande reformprogram”.
Flera partnerländer som omfattas av den europeiska grannskapspolitiken, såsom Azerbajdzjan och Algeriet, är rika på energiresurser. I betänkandet påpekas också att partnerländerna ofta är antingen producenter eller transportörer av olja och gas. Därför bör energipolitiken och EU:s energitrygghet vara en central del av den europeiska grannskapspolitiken.
ÄRENDETS GÅNG
|
Titel |
Den europeiska grannskapspolitiken | ||||||||||||
|
Förfarandenummer |
|||||||||||||
|
Grund i arbetsordningen |
art. 45 | ||||||||||||
|
Ansvarigt utskott |
AFET | ||||||||||||
|
Rådgivande utskott |
INTA |
|
|
|
| ||||||||
|
Inget yttrande avges |
INTA |
|
|
|
| ||||||||
|
Förstärkt samarbete |
|
|
|
|
| ||||||||
|
Resolutionsförslag som |
|
|
| ||||||||||
|
Föredragande |
Armin Laschet |
Charles Tannock | |||||||||||
|
Tidigare föredragande |
|
| |||||||||||
|
Behandling i utskott |
26.4.2005 |
28.11.2005 |
|
|
| ||||||||
|
Antagande |
29.11.2005 | ||||||||||||
|
Slutomröstning: resultat |
för: emot: nedlagda röster: |
57 1 2 | |||||||||||
|
Slutomröstning: närvarande ledamöter |
Panagiotis Beglitis, Monika Beňová, André Brie, Elmar Brok, Simon Coveney, Véronique De Keyser, Giorgos Dimitrakopoulos, Camiel Eurlings, Jas Gawronski, Ana Maria Gomes, Alfred Gomolka, Klaus Hänsch, Richard Howitt, Jana Hybášková, Anna Ibrisagic, Toomas Hendrik Ilves, Georgios Karatzaferis, Helmut Kuhne, Joost Lagendijk, Vytautas Landsbergis, Edward McMillan-Scott, Cecilia Malmström, Francisco José Millán Mon, Pasqualina Napoletano, Annemie Neyts-Uyttebroeck, Baroness Nicholson of Winterbourne, Cem Özdemir, Justas Vincas Paleckis, João de Deus Pinheiro, Paweł Bartłomiej Piskorski, Poul Nyrup Rasmussen, Michel Rocard, Libor Rouček, José Ignacio Salafranca Sánchez-Neyra, Jacek Emil Saryusz-Wolski, Marek Maciej Siwiec, István Szent-Iványi, Konrad Szymański, Charles Tannock, Paavo Väyrynen, Inese Vaidere, Geoffrey Van Orden, Luis Yañez-Barnuevo García, Josef Zieleniec | ||||||||||||
|
Slutomröstning: närvarande suppleanter |
Irena Belohorská, Proinsias De Rossa, Alexandra Dobolyi, Árpád Duka-Zólyomi, Glyn Ford, Milan Horáček, Marie Anne Isler Béguin, Tunne Kelam, Jaromír Kohlíček, Eija-Riitta Korhola, Yiannakis Matsis, Janusz Onyszkiewicz, Doris Pack, Csaba Sándor Tabajdi | ||||||||||||
|
Slutomröstning: närvarande suppleanter (art. 178.2) |
Panayiotis Demetriou, Tadeusz Zwiefka | ||||||||||||
|
Ingivande – A6-nummer |
7.12.2005 |
A6-0399/2005 | |||||||||||