BETÄNKANDE om strategier för förebyggande av handel med kvinnor och barn som riskerar att utsättas för sexuellt utnyttjande
14.12.2005 - (2004/2216(INI))
Utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män
Föredragande: Christa Prets
FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS RESOLUTION
om strategier för förebyggande av handel med kvinnor och barn som riskerar att utsättas för sexuellt utnyttjande
Europaparlamentet utfärdar denna resolution
– med beaktande av artikel 5 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna[1], enligt vilken ”människohandel skall vara förbjuden”,
– med beaktande av artiklarna 4 och 5 i den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna från 1948,
– med beaktande av FN:s konventioner och deklarationer, framförallt artiklarna 5 och 6 i CEDAW-konventionen från 1979 (konventionen om avskaffande av alla former av diskriminering mot kvinnor)[2],
– med beaktande av konventionen om barnets rättigheter från 1989 som rör skydd av barn mot alla former av sexuellt utnyttjande och sexuella övergrepp och som syftar till att förhindra bortförande av, försäljning av eller handel med barn,
– med beaktande av Palermoprotokollet från 2000 om förebyggande, bekämpande och bestraffande av handel med människor, särskilt kvinnor och barn, vilket är ett komplement till FN:s konvention mot gränsöverskridande organiserad brottslighet,
– med beaktande av Brysseldeklarationen av den 20 september 2002 om förebyggande och bekämpande av handeln med människor, där alla berörda nationella och internationella aktörer i ursprungs-, transit- och destinationsländerna uppmanas att vidta effektiva samordnade åtgärder, särskilt artiklarna 7 och 8,
– med beaktande av rådets rambeslut 2002/629/RIF av den 19 juli 2002 om bekämpande av människohandel[3],
– med beaktande av rådets rambeslut 2004/68/RIF av den 22 december 2003 om bekämpande av sexuellt utnyttjande av barn och barnpornografi[4],
– med beaktande av rådets direktiv 2004/81/EG av den 29 april 2004 om uppehållstillstånd till tredjelandsmedborgare som har fallit offer för människohandel eller som har fått hjälp till olaglig invandring och vilka samarbetar med de behöriga myndigheterna[5],
– med beaktande av rapporten om människohandel från den expertgrupp som bildades av Europeiska kommissionen 2003,
– med beaktande av Europeiska rådets slutsatser från Tammerfors av den 15‑16 oktober 1999, där Europeiska rådet uppmanar till bekämpning av dem som sysslar med människohandel och betonar att all form av människohandel måste förebyggas,
– med beaktande av meddelandet från kommissionen till rådet och Europaparlamentet – ”Ett område med frihet, säkerhet och rättvisa: Resultat av Tammerforsprogrammet och framtida inriktning” (KOM(2004)0401)[6],
– med beaktande av Europaparlamentets och rådets beslut nr 293/2000/EG av den 24 januari 2000 om att anta ett program för gemenskapens insatser (Daphne‑programmet) (2000–2003) för förebyggande åtgärder i kampen mot våld mot barn, ungdomar och kvinnor[7],
– med beaktande av Pekingdeklarationen, som antogs under FN:s fjärde internationella kvinnokonferens[8],
– med beaktande av Haagprogrammet[9] för frihet, säkerhet och rättvisa, där rådet och kommissionen uppmanas att utveckla en plan om bästa metoder, standarder och mekanismer i kampen mot människohandeln,
– med beaktande av Europarådets konvention om åtgärder mot människohandel, antagen av ministerkommittén den 3 maj 2005,
– med beaktande av sin resolution av den 19 maj 2000 om kommissionens meddelande till rådet och Europaparlamentet om vidare åtgärder i kampen mot kvinnohandel[10],
– med beaktande av artikel 45 i arbetsordningen,
– med beaktande av betänkandet från utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män och yttrandet från utskottet för medborgerliga fri‑ och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor (A6‑0400/2005), och av följande skäl:
A. Människohandel innebär allvarliga kränkningar av grundläggande mänskliga rättigheter och medför grymheter som tvång, maktmedel, hot, förnedring, bortförande, våld, sexuellt utnyttjande, falska förespeglingar och bedrägeri.
B. Rådets tjänstgörande ordförande konstaterade inför Europaparlamentet den 23 juni 2005 att mellan 600 000 och 800 000 personer i hela världen varje år utsätts för människohandel. Varje år blir över 100 000 kvinnor offer för människohandel i Europeiska unionen.
C. Kvinnor och barn är särskilt utsatta för denna organiserade brottslighet och moderna form av slaveri, som i huvudsak kontrolleras av brottsliga nätverk, och löper därför större risk att falla offer för människohandel.
D. En av de viktigaste förutsättningarna för den internationella handeln med kvinnor och barn är förekomsten av lokala prostitutionsmarknader, där män kan och vill sälja och köpa kvinnor och barn för att utnyttja dem sexuellt. Människohandlarna skickar kvinnor och barn framförallt från länder i söder till länder i norr och från öst till väst – där efterfrågan från köparna är störst.
E. För att kunna uppnå nolltolerans avseende människohandel bör unionen ställa upp tydliga och trovärdiga mål, till exempel att under nästa tioårsperiod halvera antalet personer som blir offer för människohandel. Självfallet bör det övergripande målet dock vara att helt eliminera denna form av mycket allvarliga brott och grova kränkningar av mänskliga rättigheter snarast.
F. Enligt rådets och kommissionens handlingsplan från Wien[11] för att på bästa sätt genomföra bestämmelserna i Amsterdamfördraget om upprättande av ett område med frihet, säkerhet och rättvisa bör det göras större ansträngningar för att enas om gemensamma definitioner, åtalspunkter och påföljder, i första hand inom ett begränsat antal sektorer, däribland människohandel, särskilt sexuellt utnyttjande av kvinnor, ungdomar och barn.
G. Handel med barn och ungdomar kan inte beaktas utifrån samma kriterier som handel med kvinnor. Man bör därför föreskriva särskilda tillvägagångssätt som är anpassade till å ena sidan barns och å andra sidan ungdomars behov, eftersom hanteringen av ungdomars och barns behov också skiljer sig åt.
H. Trots antagandet av rådets rambeslut 2002/629/RIF av den 19 juli 2002 om åtgärder för att bekämpa människohandel, som innehåller grundelementen samt en gemensam definition av människohandel för medlemsstaterna och unionen, finns det fortfarande ingen harmonisering av de påföljder som tillämpas av medlemsstaterna, bland annat när det gäller sexuellt utnyttjande av kvinnor och barn.
I. Trots fördragen och trots det stora antalet lagar som redan antagits och de politiska uttalanden som gjorts, till exempel Brysseldeklarationen från 2002, i vilka kampen mot människohandel och framför allt handeln med kvinnor och barn framhålls som en politiskt prioriterad fråga, har fortfarande inga märkbara, konkreta framsteg gjorts. Tvärtom är människohandel den brottsliga verksamhet som växer snabbast jämfört med andra former av organiserad brottslighet.
J. Människohandeln bör inte endast förebyggas genom enskilda åtgärder från varje medlemsstat, utan även genom en generell och integrerad områdesövergripande strategi på europeisk och internationell nivå med en definition av gemensamma element i samtliga medlemsstaters straffrätt, inklusive effektiva, proportionerliga och avskräckande påföljder.
K. Man måste beakta offrens svåra personliga situation och deras sårbarhet men också vikten av att de medverkar i arbetet med att ställa de brottsliga organisationerna till svars och söka reda på och gripa de ansvariga.
L. Stora hinder för effektiva insatser och politiska åtgärder är avsaknaden av gemensamt överenskomna definitioner av handel med kvinnor och barn liksom avsaknaden av gemensamma riktlinjer för jämförande data, forskning och analys.
M. Handel med kvinnor och barn är ett gränsöverskridande brott, och därför krävs följande för att utveckla effektiva förebyggande strategier:
– Fokusering på människohandelsmarknadens triangel, dvs. offer, människosmugglare och kund.
– Program och skydd i form av rättsligt och psykologiskt stöd för de mest hotade grupperna.
– Medvetandegörande av alla befolkningskategorier, framför allt utsatta grupper, genom adekvat, kontinuerlig och systematisk information.
– Samarbete mellan ursprungs‑, transit‑ och destinationsländer.
– Samarbete på global, internationell, europeisk, regional, nationell och lokal nivå.
– Samordnade åtgärder mellan internationella organisationer som FN, Europarådet, Europeiska unionen, Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa (OSSE) och G8‑gruppen
N. Virtuell sex, särskilt cybersex (virtuell sex via internet), är en annan växande marknad vars utbredning leder till en ökning och utvidgning av människohandeln eftersom den nya tekniken underlättar det sexuella utnyttjandet av kvinnor och barn
1. Europaparlamentet understryker vikten av en strategi som utgår från de mänskliga rättigheterna, integrering av ett jämställdhetsperspektiv och ett barnorienterat förhållningssätt i utvecklingen och genomförandet av förebyggande strategier.
2. Europaparlamentet beklagar att de åtgärder som hittills vidtagits för att minska människohandeln inte gett resultat i form av färre exploaterade kvinnor och barn inom sexslavhandeln. Tvärtom anses människohandel för sexuella ändamål vara den brottsliga verksamhet som växer snabbast jämfört med annan organiserad brottslighet i EU. Parlamentet betonar att det nu är hög tid att uppställa tydliga och konkreta mål om att till exempel halvera antalet personer som faller offer för människohandeln under nästa tioårsperiod. Självfallet skall det övergripande målet dock vara att helt eliminera denna form av brott snarast.
3. Europaparlamentet beklagar den bristande insikten om sambanden mellan människohandel, migration, socialt skydd och utvecklingspolitik och efterlyser en mer sammanhängande extern politik mot människohandel.
4. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och rådet att skapa en klar rättslig grund för bekämpning av alla former av våld mot kvinnor, inklusive kvinnohandel, och att fatta beslut om en europeisk politik för bekämpning av människohandel som till fullo faller under gemenskapens behörighetsområde samt om de därmed sammanhängande invandrings- och asylfrågorna, särskilt om rätten att få asyl på grundval av könsbetingat förtryck eller könsbetingad förföljelse.
5. Europaparlamentet rekommenderar att man utformar en gemensam EU-politik vars tyngdpunkt ligger på skapandet av en rättslig ram och genomförandet av bestämmelser samt på motåtgärder, förebyggande arbete, lagföring och bestraffning av gärningsmän och skydd och stöd för offren.
6. Europaparlamentet betonar behovet av att utveckla särskilda åtgärder mot människohandel inom ramen för EU:s grannskapspolitik. Parlamentet begär att anslutningsländer såsom Bulgarien och Rumänien så snabbt som möjligt skall ges ekonomiskt stöd så att de kan utforma långsiktiga strategier för att förhindra människohandel.
7. Europaparlamentet anser att medlemsstaternas åtgärder bör överensstämma med deras politiska deklarationer och att medlemsstaterna bör genomföra tillämplig gemenskapslagstiftning på ett effektivare sätt, framför allt genom att förbättra det operativa samarbetet och utbytet av relevanta uppgifter sinsemellan och med Europol och Eurojust.
8. Europaparlamentet framhåller att det är nödvändigt att främja jämställdhet inom EU:s alla politikområden och genomföra nationell lagstiftning om lika möjligheter i syfte att motarbeta ”drivkrafterna” bakom människohandel, som fattigdom, social uteslutning, arbetslöshet, bristande utbildning, korruption, diskriminering och våld mot kvinnor.
9. Europaparlamentet anser att undersökningar om de bakomliggande orsakerna till människohandel, framförallt handel med kvinnor och barn för sexuellt utnyttjande (dvs. vilka faktorer utelämnar människor till människohandel respektive vilka faktorer påverkar efterfrågan på sexuella tjänster och utnyttjande av kvinnor och barn sexuellt), bör utföras på både nationell nivå och gemenskapsnivå och uppmanar medlemsstaterna och kommissionen till fortsatt forskning om detta samt till att bevilja nödvändiga medel ur tillbudsstående program såsom Daphne. Resultaten av dessa undersökningar kan bidra till att det införs ett adekvat program för sexualupplysning i alla medlemsstater.
10. Europaparlamentet vill uppmärksamma kommissionen och medlemsstaterna på de resultat som framkommit av den studie som Europaparlamentet initierat om relationen mellan medlemsstaternas olika typer av prostitutionslagstiftning och handeln med kvinnor och barn för sexuella ändamål (Transcrime, 'Study on National Legislation on Trafficking in Women and Children').
11. Europaparlamentet betonar att man i första hand beslutsamt måste motarbeta efterfrågan, genom bland annat utbildningsåtgärder och åtgärder på det sociala och kulturella området.
12. Europaparlamentet uppmanar rådet och kommissionen att i den politiska dialogen med tredjeländer systematiskt ta upp frågan om handel med kvinnor och barn för sexuella ändamål samt att i de fall där ingen förbättring åstadkoms eller ingen tydlig signal ges om politisk vilja att agera från tredjelandets sida vidta vederbörliga åtgärder såsom förutses i klausulen om mänskliga rättigheter och demokrati som återfinns i samtliga samarbets- och associeringsavtal med tredjeländer.
13. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att arbeta hårdare för att integrera jämställdhetsperspektivet och införa ett barnorienterat förhållningssätt i EU:s utvecklingssamarbete och program för fattigdomsbekämpning. Parlamentet uppmanar internationella organisationer som Världsbanken, Internationella valutafonden och Världshandelsorganisationen (WTO) att prioritera kampen mot barnfattigdomen och feminiseringen av fattigdomen.
14. Europaparlamentet betonar vikten av att ta itu med sambandet mellan människohandel och legal och illegal invandring och att betrakta legala migrationskanaler som en mekanism för att förebygga människohandel.
15. Europaparlamentet betonar att det finns ett samband mellan sexuellt utnyttjande och utnyttjande av arbetskraft inom hushållstjänstesektorn. Parlamentet framhåller att barn och ungdomar står i ett beroendeförhållande som människosmugglarna drar nytta av och som inte bara är av sexuell karaktär utan även är kopplat till slavhandel, olagliga adoptioner och tvångsarbete. Parlamentet efterlyser kraftfulla åtgärder för att förebygga och bekämpa alla brott och förseelser.
16. Europaparlamentet beklagar att det inte gjorts någon analys av efterfrågan på prostitution i medlemsstaterna som en möjlig drivkraft för människohandel. Parlamentet anser att kommissionen bör genomföra en omfattande studie av hur medlemsstaternas prostitutionslagstiftning påverkar antalet människor som utsätts för människohandel.
17. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att se över och/eller revidera sin viseringspolitik för att förebygga missbruk och ge skydd mot utnyttjande och att se till att personalen på konsulat i ursprungsländerna samarbetar och utbyter erfarenheter samt att den utbildas i att känna igen eventuella fall som rör människohandel i sitt arbete med visumansökningar. Parlamentet anser att denna personal även bör utbildas i att samarbeta med berörda icke-statliga organisationer.
18. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att upprätta nationella och internationella journummer (larmnummer) mot kvinnohandel, vilka bör göras kända för allmänheten med hjälp av informationskampanjer på bland annat nationell och lokal TV. Parlamentet stöder kravet på att inrätta en telefonjour för barn, vilken bör kunna nås av barnen på ett gemensamt avgiftsfritt internationellt nummer.
19. Europaparlamentet begär att denna förnedring som innebär att män köper och utnyttjar kvinnor och barn blir föremål för en aktiv och effektiv kampanj inom ramen för EU‑program på detta område. Denna kampanj skall utlysas av kommissionen och medlemsstaterna, med odelat stöd från Europaparlamentet samt från alla andra europeiska institutioner inom deras respektive behörighetsområde.
20. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att skyndsamt och på lämpligt sätt (bland annat genom lagstiftningsåtgärder) ta itu med tendensen att använda ny teknik, i synnerhet internet, för att sprida uppgifter om tillgång och efterfrågan på kvinnor och barn för sexuellt utnyttjande, bland annat pornografi. Utbredningen av denna nya teknik leder till ökad människohandel.
21. Europaparlamentet beklagar de nuvarande svårigheterna mellan medlemsstaterna och EU:s institutioner när det gäller ratificering och tillämpning av internationella fördrag och konventioner.
22. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att övervaka genomförandet och den gemensamma tolkningen av befintliga instrument mot människohandel och att inleda en genomgång av befintliga rättsliga åtgärder och insatser på europeisk och internationell nivå för bekämpning av handel med kvinnor och barn.
23. Europaparlamentet välkomnar förslaget i Europarådets konvention om åtgärder mot människohandel om att upprätta en övervakningsmekanism (Greta) för att se till att konventionens bestämmelser verkligen genomförs och betonar vikten av att stärka samarbetet med Europarådet och andra internationella organisationer i samband med genomförandet av strategierna för att bekämpa sexuell exploatering. Parlamentet påpekar att detta även innefattar möjligheten att bestraffa kunden.
24. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att samarbeta med Europarådet och andra internationella organisationer, t.ex. IOM, i syfte att utforma gemensamma riktlinjer för datainsamling och rekommenderar att det snarast inrättas ett gemensamt centrum för utarbetande av gemensamma definitioner (människohandel, offer osv.), insamling av likartade och jämförbara data, bedömning och utveckling av situationen, informationsutbyte samt utvärdering av i vilken utsträckning syftet med de lagar, strategier och åtgärder som är riktade mot människohandel har uppnåtts i verkligheten
25. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram ett självständigt Daphne‑program och se till att det skiljs från programmet för bekämpning av narkotika.
26. Europaparlamentet beklagar att det inte finns några pålitliga uppgifter om människohandel som företeelse i Europa och att varken kommissionen eller Europol eller något annat EU-organ har kunnat offentliggöra några exakta siffror om människohandelns omfattning inom EU. Framför allt beklagar parlamentet att det inte finns några uppgifter om särskilt utsatta grupper, såsom kvinnor och barn, och att inga effektiva åtgärder har vidtagits för att ta itu med problemet.
27. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att etablera nationella kontaktpunkter eller utse nationella rapportörer för att samla in, sprida, utbyta och bearbeta information om människohandel. Parlamentet betonar även vikten av att samla in könsbaserade och jämförbara data, samtidigt som det är av största vikt att garantera sekretess för uppgifterna och ge icke‑statliga organisationer tillgång till uppgifterna och siffrorna.
28. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att utforma och/eller stärka informationskampanjer som är inriktade på information om farorna och upplysning av samhällets mest utsatta i ursprungsländerna och att uppmärksamma allmänheten på problemet och minska efterfrågan i destinationsländerna. Parlamentet uppmanar även medlemsstaterna, i synnerhet Tyskland, att vidta lämpliga åtgärder under fotbolls-VM 2006 för att förhindra handel med kvinnor och tvångsprostitution.
29. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att upprätta ett nätverk av mediekontakter för frågor som rör människohandel, i syfte att offentliggöra aktuell information inom och utanför EU.
30. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att inrätta en EU-dag mot människohandel med en internationell logotyp mot människohandel, i syfte att öka medvetenheten om handel med kvinnor och barn och uppmärksamma och synliggöra problemet genom att rikta ett enhetligt budskap till allmänheten.
31. Europaparlamentet understryker behovet av att behöriga myndigheter har kvalificerad personal som särskilt utbildats i att förebygga människohandel genom gemensamma utbildningsprogram för alla berörda parter – bland annat polis, rättsvårdande myndigheter, läkare, socialarbetare och föreningar som är specialiserade på att bekämpa och förebygga handel med kvinnor och barn – där könsbaserade redskap och kunskaper används.
32. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att inrätta en extern expertgrupp inom polisen med uppgift att främja utredningen av fall med kvinnohandel.
33. Europaparlamentet betonar vikten av att rådgivningscentrum för kvinnohandel får ökade ekonomiska och personella resurser och att icke-statliga organisationer som är verksamma på detta område samarbetar närmare med varandra.
34. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att se till att lagen följs och skärpa åtalen och bestraffningen av människosmugglare, medbrottslingar och personer som efterfrågar sexuella tjänster av minderåriga och att väcka åtal för tvätt av intäkter från människohandel.
35. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att införa lagstiftning, och att se till att den följs, som skärper åtalen och bestraffningen av människohandlare, såväl fysiska som juridiska personer (bland annat genom att fastställa proportionerliga, effektiva och avskräckande straff), deras medbrottslingar, innehavare av hemsidor på internet som erbjuder annonser för mellanhänder inom människohandeln, personer som uppmuntrar, förmedlar eller utnyttjar sexuella tjänster av minderåriga (som bör definieras på samma sätt i alla stater, dvs. som personer under 18 år) och personer som försöker inleda sådan verksamhet samt att väcka åtal för tvätt av intäkter från människohandel.
36. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att inleda en utbildningsoffensiv vid polisskolor, socialhögskolor och skolor i syfte att bekämpa och hantera problemet med kvinnohandel.
37. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att förstärka sin kontroll över förmedlingen av arbetskraft för att se till att internationell handel med kvinnor inte kan organiseras.
38. Europaparlamentet uppmanar till fortsatta insatser mot tvätt av intäkter från människohandel genom att medlemsstaterna tillämpar de texter som antagits på europeisk och internationell nivå och anser att man vid behov bör överväga att skärpa befintliga rättsinstrument på området.
39. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att i sin nationella lagstiftning så snart som möjligt införliva rådets direktiv 2004/81/EG av den 29 april 2004 om uppehållstillstånd till tredjelandsmedborgare som har fallit offer för människohandel.
40. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att främja principen om företagens sociala ansvar samt offentlig-privata partnerskap som gör organisationer ur det civila samhället delaktiga i genomförandet av förebyggande strategier och återintegrerings- och samordningsstrategier. Europaparlamentet uppmanar EU:s samtliga institutioner att föregå med gott exempel inför övriga nationella offentliga institutioner och den privata sektorn.
41. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att fördjupa sina kontakter med hotell- och turistnäringen för att etablera ett bättre samarbete avseende branschens sociala ansvar och uppmuntra branschen att anta etikprogram omfattande människohandel för sexuella ändamål samt prostitution där sådana program saknas. Parlamentet anser att goda exempel på etikprogram bör lyftas fram och redovisas.
42. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att utveckla och genomföra program för social integrering och rehabilitering av kvinnor och barn som tidigare fallit offer för människohandel, för att förhindra att människohandeln sprids och för att dessa personer inte på nytt skall hamna i människosmugglares händer, och att överväga inrättandet av en europeisk fond för återintegrering. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att ta fram mikrofinansieringstjänster för att göra det lättare för kvinnor att få ekonomiskt stöd.
43. Europaparlamentet betonar att personer som utnyttjas sexuellt bör betraktas som offer. Med tanke på de enorma svårigheterna för dessa personer att komma ur sin situation bör Europeiska unionen och medlemsstaterna vidta åtgärder för att skydda och stödja dem, till exempel genom att
- inte bestraffa personer som är offer för människohandel,
- ge medicinsk och psykologisk hjälp,
- bistå med juridisk rådgivning och assistans av kunniga översättare,
- vidta särskilda åtgärder, bland annat för att återintegrera prostituerade kvinnor, och genom att ta sitt ansvar för de kvinnor och barn som fallit offer för människohandel inom EU. Sådana kvinnor och barn bör ges möjlighet till stöd, antingen för att på egen begäran återvända till hemlandet eller för att få en nystart.
44. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att anta obligatoriska och bindande bestämmelser om skydd av offren för människohandel, eftersom sådana bestämmelser är nödvändiga om människosmugglarna skall kunna åtalas.
45. Europaparlamentet påpekar att endast Belgien och Italien för tillfället beviljar offer för kvinnohandel uppehållstillstånd i landet efter det att rättegångar mot människosmugglare avslutats och betonar att det skulle främja offrens vittnesmål och göra det lättare att döma gärningsmännen om ett sådant uppehållstillstånd beviljades i alla medlemsländer. Europaparlamentet framhåller särskilt att anonyma vittnesmål måste vara möjliga vid utredningen av fall av kvinnohandel, så att gärningsmännen i högre utsträckning kan fällas för sina brott.
46. Europaparlamentet betonar vikten av att införa följande brottsrekvisit: ”sexköpares avsiktliga utnyttjande av personer ur sociala riskgrupper och personer som befinner sig i en tvångssituation”.
47. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att vidta åtgärder för särskilda uppehållstillstånd som skall kunna beviljas i undantagsfall för att offer som är utlänningar och som olagligt uppehåller sig i landet skall kunna komma undan våldet och rekommenderar att det i de sociala myndigheternas regi inrättas ett program för stöd och integration av offren.
48. Europaparlamentet uppmanar alla medlemsstater att enas om identiska normativa rättsakter i sin straffrätt, genom vilka de skall anta en tydlig rättslig definition av barnhandel som grundar sig på de internationellt överenskomna standarder som anges i Palermoprotokollet[12] och FN:s konvention om barnets rättigheter, så att barnhandel inte hanteras som en underkategori till människohandel.
49. Europaparlamentet understryker det akuta behovet av att utveckla och genomföra ett särskilt förebyggande program som utgår från barns rättigheter och som organiseras kring ett samarbete mellan ursprungs‑, transit‑ och destinationsländerna. Parlamentet uppmärksammar också bristen på en sammanhängande extern EU-politik i tredjeländer, varifrån det största antalet offer för barnhandel kommer.
50. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram ett passande lagförslag om EU-åtgärder för att bekämpa barnprostitution och handel med mänskliga organ och vävnader. Parlamentet påpekar att den lagstiftning om människohandel som antogs under första och tredje pelaren visserligen omfattar särskilda bestämmelser till skydd för barn men att de trots detta är sårbara, framför allt när de utnyttjas i sexuella syften.
51. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och gemenskapen att ratificera det frivilliga protokoll till FN:s konvention om barnets rättigheter som antogs den 25 maj 2000 och som avser handel med barn, barnprostitution och barnpornografi. Detta går längre än Palermoprotokollet eftersom det omfattar brott som inte är av gränsöverskridande natur och som inte rör kriminella organisationer och eftersom det dessutom omfattar överföring av mänskliga organ och olagliga adoptioner.
52. Europaparlamentet anser att barn bör involveras som deltagare i ett sådant program och uppmanar medlemsstaterna att införa utbildningsprogram för flickor och pojkar för att bekämpa diskriminering och främja jämställdhet.
53. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se till att man i land- och regionstrategidokumenten betonar vikten av att nyfödda i tredjeländer registreras.
54. Europaparlamentet beklagar bristen på ett mätbart mervärde i det som hittills gjorts av befintliga byråer och organisationer på europeisk nivå, framför allt det begränsade utbytet av information mellan medlemsstaterna och Europol, vilket är det viktigaste europeiska verktyget för att bekämpa människohandeln enligt artikel 2.2 i Europolkonventionen[13], EU‑fördraget, ordförandeskapets slutsatser från Europeiska rådet i Tammerfors och Haagprogrammet. Parlamentet beklagar dessutom att Europol bland sina många analyser av specifika brott hittills bara framställt ett enda analytiskt dokument på detta område.
55. Europaparlamentet understryker att Europols ekonomiska och personella resurser bör användas för att effektivisera arbetet med att förebygga människohandel, särskilt handel med kvinnor och barn, och bekämpa storskalig internationell, organiserad brottslighet.
56. Europaparlamentet understryker vikten av ett nära samarbete mellan Europols enheter och motsvarigheterna på internationell nivå med ansvar för att bekämpa människohandel, bland annat när det gäller utbyte av information om kriminella nätverk, vägarna för handeln och människosmugglarnas identitet, detta för att effektivisera arbetet med att ställa de skyldiga till svars.
57. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att varje år lägga fram en rapport om resultatet av de åtgärder som vidtagits i varje medlemsstat.
58. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och rådet att skapa samordning och enhetlighet i sin verksamhet inom olika internationella forum som FN, Europarådet, OSSE, uppföljningsprocessen för Pekingkonferensen, stabilitetspakten för Sydeuropa och G8-gruppen.
59. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att genomföra samarbetsprogram mellan lokala enheter och behöriga säkerhetsmyndigheter i de regioner som är mest drabbade av arbetslöshet, för att förebygga människohandel.
60. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen och medlemsstaternas och anslutningsländernas regeringar och parlament.
- [1] EGT C 364, 18.2.2000.
- [2] http://www.un.org/Overview/rigths.html
- [3] EGT L 203, 1.8.2002, s. 1.
- [4] EUT L 13, 20.1.2004, s. 44.
- [5] EUT L 261, 6.8.2004, s. 19.
- [6] Europeiska unionens bulletin nr 6‑2004.
- [7] EGT L 34, 9.2.2000, s. 1.
- [8] Förenta nationerna, Pekingdeklarationen och handlingsplattformen: http://www.un.org/womenwatch/daw/beijing/platform/declar.htm
- [9] Europeiska rådet gav sitt stöd till Haagprogrammet i november 2004.
- [10] EGT C 59, 23.2.2001, s. 307.
- [11] EGT C 191, 23.1.1999.
- [12] I Palermoprotokollet definieras barnhandel som ”handlingar för rekrytering, transport, överföring, hysande eller mottagande av ett barn för att detta barn skall kunna utnyttjas inom eller utanför landet”.
- [13] EGT C 316, 27.11.1995.
MOTIVERING
Handel med människor, särskilt kvinnor och barn, i syfte att utnyttja dem sexuellt eller på andra sätt är som FN:s generalsekreterare Kofi Annan har sagt ”ett av de mest fasansfulla brotten mot de mänskliga rättigheterna”[1]. Handel med människor definieras internationellt som handlingar för rekrytering, transport, överföring, hysande eller mottagande av en person genom användning av hot, maktmedel, tvång, bortförande, bedrägeri eller falska förespeglingar med utnyttjande som ändamål[2] (sexuellt utnyttjande, tvångsarbete eller tvångstjänster, slaveri eller slaveriliknande metoder, livegenskap eller borttagande av organ). Överallt i världen breder människohandeln ut sig på grund av att den organiserade brottsligheten, och dess lönsamhet ökar (det stora antalet potentiella offer i kategorin olagliga invandrare avslöjar människohandelns lönsamhet, eftersom ca 50 procent av världens 175 miljoner invandrare är kvinnor, enligt Internationella organisationen för migration).
Enligt 2005 års rapport om människohandel från det amerikanska utrikesdepartementets enhet för övervakning och bekämpning av människohandel är ca 80 procent kvinnor och flickor och upp till 50 procent minderåriga av de uppskattningsvis 600 000 till 800 000 män, kvinnor och barn som smugglas i handelssyfte över internationella gränser varje år[3]. Siffrorna visar också att majoriteten av de personer som faller offer för gränsöverskridande människohandel utnyttjas sexuellt på kommersiell basis. Smugglingsnätverken har på senare tid blivit flexiblare och lyckas anpassa sig till skiftande situationer och ändrade förhållanden för att hitta olika framkomliga vägar. Att de är decentraliserade till sin karaktär innebär att de snabbt kan reagera på brottsbekämpande åtgärder och eventuella konkurrenter[4].
Framgångsrika förebyggande strategier bör utvecklas hand i hand med att huvudorsakerna till människohandel angrips, som feminiseringen av fattigdomen och arbetslösheten, lockelsen i skillnaden i livskvalitet mellan ursprungslandet och destinationslandet, våld mot kvinnor och barn, diskriminering av kvinnor, destinationsländernas strikta migrationspolitik och politisk instabilitet i ursprungsländerna. Av största vikt är att införa och främja integrering av ett jämställdhetsperspektiv och ett barnorienterat förhållningssätt i alla Europeiska unionens åtgärder som innefattar strategier för bekämpning av människohandel.
För att utveckla effektiva sociala och ekonomiska åtgärder inom länderna är det viktigt att lyfta fram de viktigaste faktorer som utsätter kvinnor och barn för risken att falla offer för människohandel. Sådana faktorer kan vara landspecifika och måste angripas med hög prioritet. En undersökning som Internationella organisationen för migration har genomfört i Rumänien visar att många faktorer kan öka risken för att kvinnor faller offer för människohandel, till exempel att ha avslutat skolgången tidigt, att komma från en familj där övergrepp förekommit, att komma från en familj med en ensamstående förälder, att bo i en medelstor stad, att tillhöra minoriteter eller ha dålig kunskap om levnads‑ och arbetsvillkoren i andra länder. Särskild uppmärksamhet bör ägnas kvinnor och barn som tillhör minoriteter samt kvinnor och barn på landsbygden. Att de löper större risk att falla offer för människohandel bör därför hanteras med särskilda åtgärder. En förståelse av faktorerna bakom utsattheten kan bli ett effektivt instrument för att bekämpa människohandeln ute på fältet och för att organisera förebyggande insatser. Kunskap om de potentiella offren bör hjälpa de rättsvårdande myndigheterna att fastställa människosmugglarnas profiler[5].
Människohandel är ett humanitärt problem som kräver globalt, regionalt och lokalt samarbete. Förebyggande strategier bör utvecklas med utgångspunkt från samarbete mellan organisationer från det civila samhället och rättsvårdande myndigheter. Ett av de första stegen för att utveckla samarbete på EU‑nivå är att använda en integrerad och harmoniserad strategi för insamling av data om människohandel. Att få fram tillförlitliga och jämförbara data är en nödvändig förutsättning för att kunna utveckla framgångsrika förebyggande strategier. I rapporten uppmärksammas vikten av att etablera nationella och/eller regionala kontaktpunkter eller rapportörer i alla nuvarande och framtida medlemsstater i EU. Syftet är att underlätta och synkronisera datainsamlingsprocessen. I rapporten betonas också vikten av att samla in uppgifter om barnoffer och att de bör utgöra en separat kategori.
För att vara effektiv måste en förebyggande strategi också inriktas på människohandelns triangel: utbud, efterfrågan och människosmugglare. När man talar om utbudssidan eller de potentiella offren för människosmuggling bör de förebyggande åtgärderna i första hand inriktas på de grupper som är mest utsatta för denna företeelse. Man bör till exempel förbättra och vidga deras möjligheter till utbildning och arbete, bekämpa problemet med feminiseringen av fattigdomen, diskriminering och ojämlikhet. När det gäller praktiska insatser bör det arbetas fram informationskampanjer med en gemensam EU‑logotyp som synliggör problemet i syfte att upplysa om farorna med människohandel, rekryteringsvägar, hjälpnummer osv. Människohandeln får allvarliga konsekvenser för kvinnors och barns hälsa. Bland annat har problem med fysisk hälsa, sexuell och reproduktiv hälsa, psykisk hälsa, missbruk och socialt välbefinnande samband med människohandel. Strategier för att förebygga människohandel bör innefatta folkhälsofrämjande strategier som ger information om reproduktiv och sexuell hälsa, smittsamma sjukdomar, psykisk hälsa eller hälsorisker som är förknippade med migration, bland annat laglig rätt till hälso‑ och sjukvård i andra länder.[6] När det gäller människosmugglarna måste de rättsvårdande myndigheterna väcka åtal och utfärda stränga straff mot dem som sysslar med människohandel, bekämpa korruption samt arbeta för att framgångsrikt söka rätt på smugglingsvägar som ständigt ändras, med hjälp av den internationellt etablerade gemensamma definitionen på handel med människor. Särskild utbildning för att bättre kunna identifiera människohandelns offer bör tillhandahållas för dem som arbetar inom rättsväsendet, så att offren kan uppmuntras att vända sig till lämpliga institutioner. Syftet med utbildning är också ökad förståelse av människohandelns flöden och trender för ökad förståelse av problemets vidd och karaktär, så att effektiva politiska lösningar kan utvecklas. För att ta itu med efterfrågan krävs informationskampanjer i destinationsländerna så att problemet tas upp i den offentliga debatten. Personer som begär sexuella tjänster från minderåriga bör dessutom åtalas, liksom indirekta medbrottslingar (förtäckta modellbyråer, massageinstitut osv.) som samarbetar med människosmugglare. Medlemsstaterna bör också se över sin viseringspolitik för att förebygga och minska övergrepp samt ge skydd mot utnyttjande.
Människohandel som syftar till sexuellt utnyttjande har onekligen en direkt koppling till prostitution. De politiska förhållningssätten till prostitution varierar från land till land, från abolitionism och nyabolitionism till förbud och reglering. Den nya studien om nationell lagstiftning om prostitution och handel med kvinnor och barn[7] pekar på att modellerna för nyabolitionism och reglering tycks öka antalet offer för människohandel jämfört med förbudsmodellen, men den visar också att en definitiv utvärdering av olika modeller för prostitutionslagar i Europeiska unionen – i förhållande till deras inverkan för antalet offer – bör grundas på mer tillförlitlig och jämförbar statistik liksom på fler typer av uppgifter om andra faktorer.
Det finns slutligen ingen enkel lösning på problemet med människohandel. Problemet är globalt och för lösningen krävs det ett globalt partnerskap. Man kan inte eliminera grundorsakerna till människohandel enbart genom att utrota fattigdomen, skapa förutsättningar för utbildning och arbete, lösa hälsoproblem eller trygga en hållbar miljö, med millennieutvecklingsmålen som färdplan. Dessa mål kan inte uppnås utan ett arbete för jämställdhet och kvinnors egenmakt. Det avgörande är att förstå hur viktigt det är att främja jämställdhet i alla de internationella, nationella och lokala politiska åtgärder som utformats för att förebygga och bekämpa människohandeln som företeelse.
- [1] Från ett uttalande den 12 december 2000, Palermo, Italien.
- [2] Rapport från expertgruppen om människohandel (Europeiska kommissionen, GD Rättvisa, frihet och säkerhet, 2004).
- [3] Trafficking in Persons Report, (Department of State, United States of America, 2005).
- [4] Who is next victim? Vulnerability of young Romanian women to trafficking in human beings (Internationella organisationen för migration, 2003, s. 61).
- [5] Who is next victim? Vulnerability of young Romanian women to trafficking in human beings (Internationella organisationen för migration, 2003).
- [6] The Health Risks and Consequences of Trafficking in Women and Adolescents: Findings from a European study (London School of Hygiene and Tropical Medicine, 2003).
- [7] Study on National Legislation on Prostitution and Trafficking in Women and Children (Transcrime, 2005).
YTTRANDE från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor (28.11.2005)
till utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män
över strategierna för att förhindra handel med kvinnor och barn som är sårbara för sexuellt utnyttjande
(2004/2216(INI))
Föredragande: Inger Segelström
FÖRSLAG
Utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor uppmanar utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män att som ansvarigt utskott infoga följande i sitt resolutionsförslag:
A. Enligt vad som rådets sittande ordförande konstaterade inför Europaparlamentet den 23 juni 2005 drabbas varje år mellan 600 000 och 800 000 personer i hela världen av människohandel. Varje år blir över 100 000 kvinnor offer för människohandel i Europeiska unionen.
B. För att kunna uppnå nolltolerans avseende människohandel bör unionen ställa upp tydliga och trovärdiga mål, till exempel att under nästa tioårsperiod halvera antalet personer som blir offer för människohandel. Självfallet ska det övergripande målet dock vara att helt eliminera denna form av mycket allvarliga brott och grova kränkningar av mänskliga rättigheter snarast.
C. Trots fördragen, det stora antalet lagar som redan antagits och de politiska uttalanden som gjorts, till exempel Brysseldeklarationen från 2002, i vilka kampen mot människohandel och framför allt handeln med kvinnor och barn framhålls som en politiskt prioriterad fråga, har fortfarande inga märkbara, konkreta framsteg gjorts. Tvärtom är människohandel den kriminella verksamhet som växer snabbast jämfört med andra former av organiserad kriminell verksamhet.
1. Europaparlamentet beklagar
a) bristen på pålitliga uppgifter om företeelsen människohandel i Europa, och det faktum att varken kommissionen eller Europol eller något annat EU organ har kunnat offentliggöra några exakta siffror om människohandelns omfattning inom EU[1], och beklagar framför allt bristen på uppgifter om de mer sårbara grupperna, såsom kvinnor och barn, och att inga effektiva åtgärder har vidtagits för att tackla problemet,
b) de nuvarande svårigheterna mellan medlemsstaterna och EU:s institutioner när det gäller ratificering och tillämpning av internationella fördrag och konventioner[2],
c) bristen på ett mätbart mervärde i det som hittills gjorts av befintliga byråer och organisationer på europeisk nivå, framför allt det begränsade utbytet av information mellan medlemsstaterna och Europol, det viktigaste europeiska verktyget för att bekämpa människohandeln enligt artikel 2.2 i Europolkonventionen[3], EU‑fördraget, ordförandeskapets slutsatser från Europeiska rådet i Tammerfors och Haagprogrammet; parlamentet beklagar dessutom det faktum att Europol bland sina många analyser av specifika brott hittills bara har framställt ett enda analytiskt dokument på detta område,
d) bristen på analys av efterfrågan på prostitution i medlemsstaterna som en möjlig drivkraft för fenomenet människohandel för sexuella ändamål.
2. Europaparlamentet anser att
a) medlemsstaternas åtgärder bör överensstämma med deras politiska deklarationer och att medlemsstaterna bör genomföra den relevanta gemenskapslagstiftningen på ett effektivare sätt, framför allt genom att förbättra det operativa samarbetet och utbytet av relevanta uppgifter sinsemellan och med Europol och Eurojust,
b) ett nytt lagstiftningsinitiativ bör läggas fram av kommissionen för att tillnärma de olika strategier som tillämpas av medlemsstaterna när det gäller lagstiftning för att kriminalisera köp av sexuella tjänster och särskilt köp av sexuella tjänster från personer som tvingats till prostitution; parlamentet anser att ett sådant initiativ skulle komplettera de nuvarande bestämmelserna i rambeslut 2002/629/RIF och rambeslut 2004/68/RIF,
c) ett närmare och effektivare samarbete bör inrättas mellan unionen och andra internationella organisationer, och särskilt Europarådet, i syfte att samordna de olika försöken att tackla detta problem,
d) kommissionen bör genomföra en omfattande studie av hur medlemsstaternas prostitutionslagstiftning påverkar antalet människor som utsätts för människohandel,
e) kommissionen och medlemsstaterna på lämpligt sätt bör ta itu med tendensen att använda ny teknik, i synnerhet webbplatser på Internet och textmeddelanden genom mobiltelefoner, för att sprida olagliga uppgifter om tillgång till och efterfrågan på barn för sexuella tjänster.
3. När det gäller barnen
a) uppmanar Europaparlamentet kommissionen att lägga fram ett passande lagförslag om EU‑åtgärder för att bekämpa barnprostitution och handeln med mänskliga organ och vävnader; parlamentet påpekar att även om den lagstiftning om människohandel som antogs under första och tredje pelaren omfattar särskilda bestämmelser till skydd för barnen, så är de fortfarande sårbara, framför allt när de utnyttjas i sexuella syften,
b) uppmanar Europaparlamentet medlemsstaterna och gemenskapen att ratificera det frivilliga protokollet till FN:s konvention om barnets rättigheter om handeln med barn, barnprostitution och barnpornografi av den 25 maj 2000, som går längre än Palermoprotokollet, eftersom det omfattar brott som inte är av gränsöverskridande natur och som inte rör kriminella organisationer, och som dessutom omfattar överföring av mänskliga organ och olaglig adoptering.
4. När det gäller ekonomiska bidrag från unionen
understryker Europaparlamentet behovet av en kraftig ökning av EU:s resurser inom detta område. Parlamentet föreslår framför allt att Daphne II‑programmet (2007–2013) bör ges en tydligare inriktning på specifika nödsituationer när de uppstår i verkligheten, och på situationen i de olika medlemsstaterna. Parlamentet uppmanar
a) rådet och kommissionen att i den politiska dialogen med tredjeländer systematiskt ta upp frågan om handel med kvinnor och barn för sexuella ändamål samt att i de fall där ingen förbättring åstadkoms eller ingen tydlig signal ges om politisk vilja att agera från det tredje landets sida vidta vederbörliga åtgärder såsom förutses i klausulen om mänskliga rättigheter och demokrati som återfinns i samtliga samarbets- och associeringsavtal med tredjeländer,
b) kommissionen och medlemsstaterna att fördjupa sina kontakter med hotell- och turistnäringen för att etablera ett bättre samarbete avseende branschens sociala ansvar och uppmuntra branschen till antagande av etikprogram omfattande människohandel för sexuella ändamål samt prostitution där sådana program saknas; parlamentet anser att goda exempel på etikprogram bör lyftas fram och redovisas,
c) kommissionen och medlemsstaterna att ta sitt ansvar för de kvinnor och barn som fallit offer för människohandel inom EU; parlamentet anser att sådana kvinnor och barn bör ges möjlighet till stöd, antingen för att enligt egen önskan återvända till hemlandet eller för att få en nystart,
d) medlemsstaterna att se till att personalen på konsulat i ursprungsländerna samarbetar och utbyter erfarenheter samt att den utbildas i att känna igen eventuella fall som rör människohandel i sitt arbete med visumansökningar. Parlamentet anser att denna personal även bör utbildas i att samarbeta med relevanta icke-statliga organisationer.
ÄRENDETS GÅNG
|
Titel |
Strategierna för att förhindra handel med kvinnor och barn som är sårbara för sexuellt utnyttjande | |||||
|
Förfarandenummer |
||||||
|
Ansvarigt utskott |
FEMM | |||||
|
Yttrande |
LIBE | |||||
|
Förstärkt samarbete – tillkännagivande i kammaren |
| |||||
|
Föredragande av yttrande Utnämning |
Inger Segelström | |||||
|
Tidigare föredragande av yttrande |
| |||||
|
Behandling i utskott |
13.10.2005 |
14.11.2005 |
|
|
| |
|
Antagande |
14.11.2005 | |||||
|
Slutomröstning: resultat |
+: –: 0: |
18 10 0 | ||||
|
Slutomröstning: närvarande ledamöter |
Alexander Nuno Alvaro, Edit Bauer, Johannes Blokland, Kathalijne Maria Buitenweg, Michael Cashman, Jean-Marie Cavada, Charlotte Cederschiöld, Carlos Coelho, Fausto Correia, Agustín Díaz de Mera García Consuegra, Rosa Díez González, Antoine Duquesne, Wolfgang Kreissl-Dörfler, Barbara Kudrycka, Stavros Lambrinidis, Edith Mastenbroek, Hartmut Nassauer, Martine Roure, Inger Segelström, Ioannis Varvitsiotis, Stefano Zappalà, Tatjana Ždanoka | |||||
|
Slutomröstning: närvarande suppleanter |
Panayiotis Demetriou, Maria da Assunção Esteves, Ignasi Guardans Cambó, Sophia in 't Veld, Jean Lambert, Siiri Oviir, Marie-Line Reynaud | |||||
|
Slutomröstning: närvarande suppleanter (art. 178.2) |
| |||||
|
Anmärkningar (tillgängliga på ett enda språk) |
... | |||||
- [1] Till exempel Cirefi (Centrum för information, diskussion och utbyte i frågor som rör passage av gränser och invandring). Cirefis insamlade uppgifter innehåller kategorin utlänningar som fått hjälp av människosmugglare. Det är emellertid för närvarande omöjligt att skilja på personer som är offer för människohandel och övriga, vilket minskar de insamlade uppgifternas användbarhet.
- [2] Se till exempel de oacceptabla förseningarna i gemenskapens ratificering av Palermoprotokollen och även debatten som ägde rum nyligen om klausulerna om anknytning/icke‑anknytning i Europarådets konvention om åtgärder mot människohandel.
- [3] EGT C 316, 27.11.1995.
ÄRENDETS GÅNG
|
Titel |
Strategier för förebyggande av handel med kvinnor och barn som riskerar att utsättas för sexuellt utnyttjande | ||||||||||
|
Förfarandenummer |
|||||||||||
|
Grund i arbetsordningen |
art. 45 | ||||||||||
|
Ansvarigt utskott |
FEMM | ||||||||||
|
Rådgivande utskott |
LIBE |
|
|
|
| ||||||
|
Inget yttrande avges |
|
|
|
|
| ||||||
|
Förstärkt samarbete |
nej |
|
|
|
| ||||||
|
Föredragande |
Christa Prets |
| |||||||||
|
Tidigare föredragande |
|
| |||||||||
|
Behandling i utskott |
20.6.2005 |
4.10.2005 |
24.11.2005 |
|
| ||||||
|
Antagande |
24.11.2005 | ||||||||||
|
Slutomröstning: resultat |
för: emot: nedlagda röster: |
27 0 0 | |||||||||
|
Slutomröstning: närvarande ledamöter |
Edit Bauer, Emine Bozkurt, Edite Estrela, Ilda Figueiredo, Věra Flasarová, Nicole Fontaine, Claire Gibault, Lissy Gröner, Zita Gurmai, Lívia Járóka, Rodi Kratsa-Tsagaropoulou, Marie Panayotopoulos-Cassiotou, Christa Prets, Marie-Line Reynaud, Eva-Britt Svensson, Britta Thomsen, Anna Záborská | ||||||||||
|
Slutomröstning: närvarande suppleanter |
Katerina Batzeli, Lidia Joanna Geringer de Oedenberg, Anna Hedh, Mary Honeyball, Elisabeth Jeggle, Christa Klaß, Zita Pleštinská | ||||||||||
|
Slutomröstning: närvarande suppleanter (art. 178.2) |
Mieczysław Edmund Janowski, Miroslav Mikolášik, Kathy Sinnott | ||||||||||
|
Ingivande – A6-nummer |
14.12.2005 |
A6-0400/2005 | |||||||||