BETÄNKANDE om kommissionens fjärde rapport om unionsmedborgarskap (1 maj 2001–30 april 2004)
15.12.2005 - (2005/2060(INI))
Utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor
Föredragande: Giusto Catania
FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS RESOLUTION
om kommissionens fjärde rapport om unionsmedborgarskap (1 maj 2001 – 30 april 2004)
Europaparlamentet utfärdar denna resolution
– med beaktande av Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, särskilt avdelning V, som har titeln ”Medborgarnas rättigheter”,
– med beaktande av ordförandeskapets slutsatser från Europeiska rådets möte i Tammerfors den 15–16 oktober 1999,
– med beaktande av kommissionens fjärde rapport om unionsmedborgarskap (1 maj 2001–30 april 2004) (KOM(2004)0695),
– med beaktande av kommissionens meddelande om invandring, integrering och sysselsättning, där kommissionen tar ställning till naturaliseringen av illegala invandrare (KOM(2003)0336),
– med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/38/EG av den 29 april 2004 om unionsmedborgares och deras familjemedlemmars rätt att fritt röra sig och uppehålla sig inom medlemsstaternas territorier[1],
– med beaktande av Europarådets konvention om utlänningars delaktighet i samhällslivet på lokal nivå, vilken trädde i kraft den 1 maj 1997,
– med beaktande av artikel 45 och artikel 112.2 i arbetsordningen,
– med beaktande av betänkandet från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor och yttrandena från utskottet för konstitutionella frågor och utskottet för framställningar (A6-0411/2005), och av följande skäl:
A. Unionsmedborgarskapet anger de juridiska villkor som följer av en individs tillhörighet till en bestämd politisk och territoriell enhet. Det utvecklas ständigt och bör anpassas efter EU:s politiska utveckling.
B. Unionsmedborgarskapet beskrivs i artikel 17 i EG-fördraget. I den artikeln, som infördes genom Maastrichtfördraget den 7 februari 1992, sägs det att ”varje person som är medborgare i en medlemsstat skall vara unionsmedborgare”.
C. Den som vill bli unionsmedborgare måste alltså vara medborgare i en EU-medlemsstat. Unionsmedborgarskapet är därmed inte ett ”autonomt” begrepp utan regleras av varje medlemsstat med utgångspunkt i den egna lagstiftningen.
D. Av denna anledning har Europeiska unionen och dess institutioner ett legitimt intresse av att lägga fram förslag om hur medborgarskap kan förvärvas i medlemsstaterna – en medlemsstat som beviljar eller nekar en person medborgarskap, beviljar eller nekar ju samtidigt unionsmedborgarskap. EU och dess institutioner respekterar dock medlemsstaternas suveränitet i denna fråga.
E. Varje unionsmedborgare som är bosatt i en medlemsstat i vilken han inte är medborgare har rätt att rösta och ställa upp i kommunalvalen och i valet till Europaparlamentet i den medlemsstat där han bor, på samma villkor som landets medborgare.
F. Varje unionsmedborgare har rätt att göra framställningar till Europaparlamentet i enlighet med artikel 194 i EG-fördraget och att vända sig till Europeiska ombudsmannen i enlighet med artikel 195 i EG-fördraget.
G. I Amsterdamfördraget underströks att unionsmedborgarskapet är av kompletterande karaktär. I artikel 17 i EG-fördraget föreskrivs det nämligen att ”unionsmedborgarskapet skall komplettera och inte ersätta det nationella medborgarskapet”.
H. EU:s medlemsstater har olika förfaranden för att bevilja medborgarskap.
I. Juridiskt sett kan medborgarskap förvärvas vid födseln eller som en härledd rättighet.
J. I medlemsstaterna är det vanligast att medborgarskap förvärvas vid födseln. Detta sker utifrån härstamningsprincipen (rättighet på grund av blodsband = lat. jus sanguinis) eller territorialprincipen (rättighet på grund av födelseorten = lat. jus soli). I många av världens länder har medborgarskap som en härledd rättighet (naturalisering) införts vid sidan av medborgarskap utifrån territorialprincipen
K. Vissa rättigheter som är förbundna med unionsmedborgarskapet kan redan, enligt de nuvarande fördragen, förvärvas på grundval av bosättning. Detta gäller t.ex. rätten att göra framställningar till Europaparlamentet och att vända sig till Europeiska ombudsmannen. Därför bör det vara möjligt att även ge de personer som är bosatta i en medlemsstat rätten att fritt röra sig och uppehålla sig inom EU:s territorium och att rösta i valen till Europaparlamentet och i kommunalval.
L. I sina slutsatser från mötet i Tammerfors 1999 konstaterade Europeiska rådet att man på längre sikt bör försöka göra det möjligt för de tredjelandsmedborgare som lagligen vistats under en längre tid i EU att få medborgarskap i det land där de vistats.
M. Nu när Frankrike och Nederländerna har förkastat det konstitutionella fördraget och när flera medlemsstater har avbrutit ratificeringsarbetet kan man ge en viktig signal genom att återuppta diskussionerna om EU:s framtid utifrån en konkret och betydelsefull fråga såsom medborgarskapet. Detta skulle återspegla viljan att främja förekomsten av en politisk och territoriell gemenskap och stärka ”förtroendekontraktet” mellan EU och dess medborgare.
N. Problemen med att ratificera fördraget om upprättande av en konstitution för Europa har satt strålkastarljuset på att Europeiska unionen måste närma sig unionsmedborgarna och identifiera deras behov och farhågor, eftersom tillämpningen av EU:s lagstiftning direkt påverkar deras vardag.
O. Det finns flera tecken på att EU genomgår en kris när det gäller den demokratiska representationen och det demokratiska deltagandet. Detta illustreras framför allt av det ökande antalet soffliggare i valet till Europaparlamentet, vilket är ett dåligt omen för själva EU-projektets framtid.
P. EU:s utvidgning har lett till en kraftig ökning av antalet unionsmedborgare som är bosatta utanför sitt ursprungsland, vilket gynnar en europeisk mix och främjar känslan av att tillhöra en gemensam värld. Dessutom har utvidgningen lett till en ökning av antalet tredjelandsmedborgare.
Q. Det finns många unions- eller tredjelandsmedborgare som är bosatta i unionen och kanske även förvärvsarbetar eller studerar men som, i strid med artikel 190 i EG-fördraget, inte deltar i den politiska beslutsprocessen i den medlemsstat där de bor och där de betalar all sin skatt eller delar av den. Detta går stick i stäv med en av de grundläggande principerna för den moderna demokratin, nämligen att beskattning utan representation inte bör förekomma (”no taxation without representation”).
R. Många tredjelandsmedborgare vistas i EU:s medlemsstater och utgör numera ett permanent inslag i det europeiska samhällslivet. Dessa medborgare har en rad rättigheter enligt rådets direktiv 2004/38/EG och 2003/109/EG av den 25 november 2003 om varaktigt bosatta tredjelandsmedborgares ställning[2]. I tolv medlemsstater har tredjelandsmedborgare enligt medlemsstatens egna bestämmelser rösträtt på kommunal nivå, och i tre andra medlemsstater har medborgare i vissa tredjeländer rösträtt i kommunalval.
S. Att göra en framställning till parlamentets utskott för framställningar är ett viktigt icke-rättsligt sätt att söka rättelse som står öppet för unionsmedborgare och personer som stadigvarande är bosatta i EU i händelse av brott mot gemenskapsrätten. Detta innebär att utskottet för framställningar är ansvarigt för att reagera effektivt på synpunkter och kritik från medborgarna, där så är nödvändigt i samarbete med nationella och lokala myndigheter för att finna en lösning på det problem som uppkommit genom att gemenskapsrätten inte tillämpats korrekt.
1. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att vid behov överväga möjligheten att upprätta ett starkare band mellan å ena sidan laglig varaktig bosättning under en rimlig tidsperiod och å andra sidan förvärvande av nationellt medborgarskap och därmed även unionsmedborgarskap.
2. Europaparlamentet understryker hur nödvändigt och viktigt det är att bekräfta unionsmedborgarnas rättigheter genom att göra stadgan om de grundläggande rättigheterna rättsligt bindande.
3. Europaparlamentet konstaterar att förvärvandet av unionsmedborgarskap och de rättigheter som detta medför för närvarande är beroende av att man har medborgarskap i någon EU-medlemsstat. Parlamentet noterar att de väldigt stora skillnaderna mellan bestämmelserna om tillträde till medborgarskap i medlemsstaterna kan utgöra en källa till diskriminering av tredjelandsmedborgare eller statlösa personer beroende på i vilken medlemsstat de är bosatta. Parlamentet anser därför att det är önskvärt att man, utan att ifrågasätta medlemsstaternas behörighet på detta område, går i riktning mot en ökad samordning när det gäller de allmänna kriterierna och förfarandena för att förvärva medborgarskap, i syfte att garantera större rättvisa när det gäller möjligheten att få unionsmedborgarskap. Parlamentet anser det även önskvärt att åtgärder vidtas för att säkra ökad spridning av informationen om de olika nationella bestämmelserna.
4. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att diskutera möjligheten att skapa ett europeiskt röstkort som skulle vara gemensamt för samtliga EU-länder. Kortet skulle innehålla uppgifter om väljarens hemvist och medborgarskap och i detalj ange samtliga val i vilka han eller hon har rätt och skyldighet att rösta. Detta initiativ skulle underlätta förståelsen av vad som menas med unionsmedborgarskapet.
5. Europaparlamentet betonar att uppbyggnaden av ett politiskt område och ett medborgarskap som motsvarar den samtida utvecklingen i våra demokratier även innebär ett erkännande av att var och en som är lagligt och fast bosatt i EU har politiska rättigheter, utan diskriminering på grund av hans eller hennes nationella ursprung.
6. Europaparlamentet anser att man genom att bevilja vissa rättigheter i samband med unionsmedborgarskapet till alla dem som är bosatta i EU skulle gynna tredjelandsmedborgarnas integrering i EU och ge dem officiell status som medlemmar av en verklig politisk och territoriell gemenskap.
7. Europaparlamentet anser att ett av de främsta syftena med unionsmedborgarskapet inte är att skapa en rättslig status som är skild från den nationella, utan snarare att gynna medborgarens integrering i sitt bosättningsland, och att samtidigt garantera alla rättigheterna även när unionsmedborgare är bosatta utanför EU.
8. Europaparlamentet anser att det slutgiltiga målet i den dynamiska processen bör vara att bevilja unionsmedborgarskap utifrån bosättningsort, eftersom unionen därigenom skulle bli en verklig politisk gemenskap.
9. Europaparlamentet uppmanar därför kommissionen att utarbeta en vitbok om möjliga utvecklingsalternativ för unionsmedborgarskapet och om harmonisering av de bestämmelser som gäller i de olika medlemsstaterna.
10. Europaparlamentet uppmanar de medlemsstater som ännu inte ratificerat Europarådets konvention om utlänningars delaktighet i samhällslivet på lokal nivå att göra detta. De medlemsstater som har ratificerat konventionen uppmanas att tillämpa artikel 6, där det fastställs att alla bosatta tredjelandsmedborgare bör ges rösträtt och vara valbara i lokala val, förutsatt att de har varit lagligt och fast bosatta i värdlandet i fem år före valet.
11. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att se till att de tredjelandsmedborgare och statslösa personer som har varit lagligt och fast bosatta i EU i över fem år beviljas rösträtt i kommunalval och i valet till Europaparlamentet samt rätt till fri rörlighet och till uppehållstillstånd i valfri EU-medlemsstat.
12. Europaparlamentet anser att unionsmedborgarskapet alltmer bör upplevas på lokal nivå och att det bör bli mer öppet och medföra rättigheter, bl.a. sociala rättigheter, och skyldigheter, t.ex. en direkt koppling mellan vissa aspekter av skattesystemet och EU-finansieringen, utan att den totala skattebördan ökas. Denna innovation skulle inte bara göra det möjligt att komma ut ur den nuvarande återvändsgränden, som sammanhänger med att gemenskapens budget finansieras via bidrag från medlemsstaterna och med principen om ”rättvis återbäring”, utan den skulle även bidra till att främja ett balanserat unionsmedborgarskap.
13. Europaparlamentet påminner om sin begäran att gemenskapsbudgeten delvis skall finansieras genom en mekanism med verkliga egna medel enligt ett öppet, rättvist och demokratiskt system, utan att den totala skattebördan ökas, vilket skulle göra det möjligt att komma ut ur den nuvarande återvändsgränden, som sammanhänger med att gemenskapens budget finansieras via bidrag från medlemsstaterna och med principen om ”rättvis återbäring”. Parlamentet anser dessutom att ett sådant förslag skulle bidra till att unionsmedborgarna bättre förstår EU-budgetens verkliga sammanhang och därmed till att ett balanserat unionsmedborgarskap som grundar sig på både rättigheter och skyldigheter skulle hävdas.
14. Om inte annat följer av en sådan reform av systemet med EU:s egna medel anser Europaparlamentet det väsentligt att medlemsstaterna ser till att garantera att unionsmedborgarna har största möjliga insyn när det gäller de av deras skatter som bidrar till gemenskapsbudgeten, exempelvis genom att det införs en kommentar på slutskattebeskedet om det är möjligt.
15. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram ett lagstiftningsförslag om status för de personer som varit långvarigt bosatta i Europeiska unionen, i vilket man med sträng efterlevnad av fördragen och respekt för medlemsstaternas behörighet systematiserar och på enhetligt sätt erkänner alla slags rättigheter som gemenskapsrätten beviljar de personer som är lagligt bosatta på Europeiska unionens territorium.
16. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att snarast diskutera möjligheten att ge unionsmedborgarna rätt att rösta och ställa upp i kommunala, lokala och regionala val i den medlemsstat där de är bosatta, oavsett nationellt medborgarskap.
17. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att snarast diskutera möjligheten att ge unionsmedborgarna rätt att välja mellan att rösta och ställa upp i de nationella valen antingen i det land där de är bosatta eller i deras ursprungsland, oavsett nationellt medborgarskap.
18. Europaparlamentet anser det önskvärt att även tredjelandsmedborgare som varit bosatta i minst fem år bör omfattas av de rättigheter som fastställs i direktiv 2004/38/EG, som kommer att träda i kraft den 30 april 2006 och rör unionsmedborgarnas och deras familjemedlemmars rättigheter att fritt röra sig och uppehålla sig inom medlemsstaternas territorium och att få permanent uppehållsrätt efter fem års vistelse i värdlandet.
19. Europaparlamentet anser att de tredjelandsmedborgare och de statslösa personer som varit fast bosatta i EU i mer än fem år bör omfattas av samma rättigheter som de unionsmedborgare som är bosatta i en annan medlemsstat än sin egen. De bör med andra ord ha rösträtt och vara valbara i valet till Europaparlamentet och ha möjlighet att delta i kommunalvalen.
20. Europaparlamentet betonar att valet till Europaparlamentet är det tydligaste uttrycket för det demokratiska unionsmedborgarskapet. Parlamentet anser därför att man bör överväga en reform av formerna för valet till Europaparlamentet till 2009, för att ge valet en verklig europeisk dimension genom införandet av enhetliga valförfaranden. Parlamentet påminner i detta sammanhang om att de politiska partierna på europeisk nivå absolut måste förstärkas.
21. Europaparlamentet anser, när det gäller gemenskapsmedborgarnas rösträtt och medlemsstaternas behörighet på detta område, att medlemsstaterna bör undersöka möjligheterna att ge alla fast bosatta, oavsett deras nationalitet, rätt att rösta i regionala och nationella val. Parlamentet anser även att de medlemsstater som inte beviljar medborgarskap till dem som varit lagligt bosatta på landets territorium en viss tid åtminstone bör överväga möjligheten att bevilja långvarigt bosatta rösträtt i alla val.
22. Europaparlamentet anser att man genom att tilldela unionsmedborgare som är bosatta i en annan medlemsstat än den där de har sitt ursprung rätten att rösta och ställa upp i nationella och regionala val effektivt kan bidra till att skapa en känsla av tillhörighet i unionen, som är en förutsättning för ett verkligt unionsmedborgarskap.
23. Europaparlamentet betonar att rätten till unionsmedborgarskap, oberoende av födelse- eller ursprungsland, är nära förbunden med beviljandet av sociala rättigheter, såsom rätten till arbete, utbildning och socialt skydd (hälso- och sjukvård, pension och andra förmåner).
24. Europaparlamentet anser att unionsmedborgarskapet garanterar samma rättigheter till alla medborgare i Europeiska unionen oberoende av om deras födelseort eller bosättningsort ligger inom själva unionen eller i ett tredjeland. Kommissionen uppmanas att analysera situationen för de europeiska emigranterna och att vidta de åtgärder som behövs för att garantera att deras medborgerliga rättigheter tar konkret form.
25. Europaparlamentet anser det klokt att inleda en diskussion som kan göra det möjligt att precisera unionsmedborgarskapsprojektet, med tanke på att unionen gjort stora framsteg sedan Maastrichtfördraget.
26. Europaparlamentet efterlyser en reform av reglerna för valet till Europaparlamentet före 2009, så att det kan få en verkligt europeisk dimension genom att röstförfarandena blir enhetliga och framför allt genom att en del av ledamöterna väljs från europeiska gränsöverskridande listor som de politiska partierna på europeisk nivå tagit fram.
27. Europaparlamentet understryker att en europeisk konstitution som tydligt definierar de värderingar som unionen grundar sig på och medborgarnas grundläggande rättigheter, närmare anger unionens befogenheter och fastställer EU:s institutioner och beslutsförfaranden, kommer att bidra till en känsla av tillhörighet till unionen och därmed till ett unionsmedborgarskap, och även till att den europeiska identiteten förstärks.
28. Europaparlamentet anser att det slutgiltiga målet i den dynamiska processen bör vara att bevilja unionsmedborgarskap utifrån bosättningsort, eftersom unionen därigenom skulle bli en verklig politisk gemenskap.
29. Europaparlamentet uppmanar enträget kommissionen och medlemsstaterna att förbättra informationen till unionsmedborgarna om deras rättigheter och skyldigheter, och framför allt att aktivt främja unionsmedborgarnas rösträtt och valbarhet i valen till Europaparlamentet och kommunalval. Medlemsstaterna bör i detta sammanhang också utifrån gemensamma utgångspunkter införliva den europeiska dimensionen i alla skolors utbildningsprogram och föra in grundläggande begrepp om europeisk kultur, politik och de europeiska institutionerna.
30. Europaparlamentet välkomnar kommissionens nya strategi för information och kommunikation, som syftar till att i högre grad bemöta medborgarnas önskemål, förväntningar och konkreta bekymmer och föra en dialog med dem för att ge dem möjlighet att under demokratiska former påverka utarbetandet av EU:s politik. Parlamentet hoppas därmed innerligt att effekterna av genomförandet av denna nya strategi snart skall kunna skönjas.
31. Europaparlamentet önskar för övrigt att kommissionens och medlemsstaternas informations- och kommunikationsverksamhet skall uppmuntra medias roll och mediesamarbete. Framför allt betonas behovet av närkommunikation, genom medierna och offentliga myndigheter på lokal nivå.
32. Europaparlamentet understryker också att rätten till en god förvaltning och tillgång till handlingar, enligt vad som anges i kapitel V (Medborgarnas rättigheter) i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, är viktig för att unionsmedborgarskapet skall kunna utveckla sin fulla potential. Parlamentet betonar behovet av att man garanterar tillgång till juridisk information av god kvalitet som grund för att medborgarna skall bli medvetna om sina rättigheter.
33. Europaparlamentet uppmuntrar kommissionen och medlemsstaterna att förbättra informationen till unionsmedborgarna när det gäller deras rättigheter i fråga om konsulärt skydd från andra medlemsstaters diplomatiska och konsulära beskickningar där medborgarens egen medlemsstat inte finns företrädd.
34. Europaparlamentet påpekar att unionsmedborgarskapet inkluderar rätten att göra framställningar, vilket ger parlamentet möjlighet att effektivt övervaka hur lagarna tillämpas och med hjälp av medborgarnas initiativ bidra till att Europeiska unionen fungerar friktionsfritt.
35. Europaparlamentet konstaterar att framställningar till Europaparlamentet kan syfta till att åstadkomma en förändring av EU:s lagstiftning såväl som att framtvinga en tillämpning av denna lagstiftning.
36. Europaparlamentet beklagar att förfarandet för att göra framställningar ibland har bromsats upp på grund av det stora antalet inkomna framställningar. Parlamentet anser dock att detta förfarande kan bli ännu effektivare genom inrättandet av det nya informationssystemet för behandling av framställningar och genom tilldelning av tillräcklig personal.
37. Europaparlamentet anser att rätten att göra framställningar har en ställning som en grundläggande rättighet för unionsmedborgarna, vilket som ett minimum borde innebära att kommissionen måste ange tillräckliga skäl för att inte följa en rekommendation från Europaparlamentet. Parlamentet uttrycker sin tillfredsställelse över det hittillsvarande samarbetet med kommissionen vad beträffar behandlingen av framställningar, men observerar dock att förfaranden om fördragsbrott huvudsakligen inleds på grundval av klagomål som lämnats in till kommissionen och inte på grundval av framställningar som inkommit till utskottet för framställningar.
38. Europaparlamentet uppmanar rådet och kommissionen att förstärka samarbetet med Europaparlamentets utskott för framställningar och Europeiska ombudsmannen så att varje unionsmedborgare och även alla de som är bofasta i EU:s medlemsstater kan utöva sina rättigheter på ett mer effektivt sätt.
39. Europaparlamentet uppmanar alla behöriga myndigheter i Europeiska unionen och medlemsstaterna, särskilt i de nya medlemsstaterna, att fortsätta att systematiskt informera medborgare om de rättigheter som följer med unionsmedborgarskapet genom att tillhandahålla information av hög kvalitet och klargöra vilka befogenheter utskottet för framställningar och Europeiska ombudsmannen har, samt genom att lämna förklaringar om hur man ska gå till väga för att göra framställningar eller lämna in klagomål på deras modersmål och om de villkor som måste uppfyllas för att dessa skall vara tillåtliga.
40. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen och till medlemsstaternas regeringar och parlament.
YTTRANDE från utskottet för konstitutionella frågor (30.11.2005)
till utskottet för medborgerliga fri‑ och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor
över fjärde rapporten om unionsmedborgarskap (1 maj 2001–30 april 2004)
(2005/2060(INI))
Föredragande: Pervenche Berès
FÖRSLAG
Utskottet för konstitutionella frågor uppmanar utskottet för medborgerliga fri‑ och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor att som ansvarigt utskott infoga följande i sitt resolutionsförslag:
1. Europaparlamentet uppmanar enträget kommissionen och medlemsstaterna att förbättra informationen till EU‑medborgarna om deras rättigheter och skyldigheter, och framför allt att aktivt främja EU‑medborgarnas rösträtt och valbarhet i valen till Europaparlamentet och kommunala val. Medlemsstaterna bör i detta sammanhang också utifrån gemensamma utgångspunkter införliva den europeiska dimensionen i alla skolors utbildningsprogram och föra in grundläggande begrepp om europeisk kultur, politik och de europeiska institutionerna.
2. Europaparlamentet betonar att valet till Europaparlamentet är det tydligaste uttrycket för det demokratiska unionsmedborgarskapet. Parlamentet efterlyser därför eftertanke kring en reform av formerna för valet till Europaparlamentet till 2009, för att ge valet en verklig europeisk dimension genom införandet av enhetliga valförfaranden. Parlamentet påminner i detta sammanhang om att de politiska partierna på europeisk nivå absolut måste förstärkas.
3. Europaparlamentet välkomnar Europeiska kommissionens nya strategi för information och kommunikation, som syftar till att i högre grad bemöta medborgarnas önskemål, förväntningar och konkreta bekymmer och föra en dialog med dem för att ge dem möjlighet att under demokratiska former påverka utarbetandet av unionens politik. Parlamentet hoppas därmed innerligt att effekterna av genomförandet av denna nya strategi snart skall kunna skönjas.
4. Europaparlamentet önskar för övrigt att kommissionens och medlemsstaternas informations- och kommunikationsverksamhet skall uppmuntra medias roll och mediesamarbete. Framför allt betonas behovet av närkommunikation, genom medierna och offentliga myndigheter på lokal nivå.
5. Europaparlamentet understryker också att rätten till en god förvaltning och tillgång till handlingar, enligt vad som anges i kapitel V (Medborgarnas rättigheter) i stadgan om de grundläggande rättigheterna, är viktig för att unionsmedborgarskapet skall kunna utveckla sin fulla potential. Parlamentet betonar behovet av att man garanterar tillgång till juridisk information av god kvalitet som grund för att medborgarna skall bli medvetna om sina rättigheter.
6. Europaparlamentet anser att man genom att tilldela EU‑medborgare som är bosatta i en annan medlemsstat än den där de har sitt ursprung rätten att rösta och ställa upp i nationella och regionala val effektivt kan bidra till att skapa en känsla av tillhörighet i unionen, som är nödvändig för ett verkligt unionsmedborgarskap.
7. Europaparlamentet upprepar sin uppmaning till medlemsstaterna att långtidsboende tredjelandsmedborgare på unionens territorium skall beviljas rättigheter som i största möjliga mån liknar dem som EU medborgarna åtnjuter, särskilt när det gäller rösträtt och valbarhet vid kommunalval och val till Europaparlamentet. Parlamentet anser i detta sammanhang att situationen för statslösa som är bosatta inom EU:s territorium särskilt bör beaktas.
8. Europaparlamentet konstaterar att förvärvandet av unionsmedborgarskap och de rättigheter som detta medför för närvarande är beroende av att man har medborgarskap i någon EU-medlemsstat. Parlamentet noterar att de väldigt stora skillnaderna mellan bestämmelserna om tillträde till medborgarskap i medlemsstaterna kan utgöra en källa till diskriminering av tredjelandsmedborgare beroende på i vilken medlemsstat de är bosatta. Parlamentet anser därför att det är önskvärt att man, samtidigt som medlemsstaternas behörighet på detta område respekteras, går i riktning mot en ökad samordning avseende de allmänna kriterierna och förfarandena för att förvärva medborgarskap, i syfte att garantera större rättvisa när det gäller möjligheten att få unionsmedborgarskap. Parlamentet bedömer det även önskvärt att åtgärder vidtas för att säkra ökad spridning av informationen om de olika nationella bestämmelserna.
9. Europaparlamentet uppmuntrar kommissionen och medlemsstaterna att förbättra informationen till unionsmedborgarna när det gäller deras rättigheter i fråga om konsulärt skydd från andra medlemsstaters diplomatiska och konsulära beskickningar där medborgarens egen medlemsstat inte finns företrädd.
10. Europaparlamentet understryker att en europeisk konstitution som tydligt definierar de värderingar som unionen grundar sig på och medborgarnas grundläggande rättigheter, närmare anger unionens befogenheter och fastställer EU:s institutioner och beslutsförfaranden, kommer att bidra till en känsla av tillhörighet till unionen och därmed till ett unionsmedborgarskap, och även till att den europeiska identiteten förstärks.
11. Europaparlamentet påminner om sin begäran att gemenskapsbudgeten delvis skall finansieras genom en mekanism med verkliga egna medel enligt ett öppet, rättvist och demokratiskt system, utan att den totala skattebördan ökas, vilket skulle göra det möjligt att komma ut ur den nuvarande återvändsgränden, som sammanhänger med att gemenskapens budget finansieras via bidrag från medlemsstaterna och med principen om ”rättvis återbäring”. Parlamentet anser dessutom att ett sådant förslag skulle bidra till att unionsmedborgarna bättre förstod EU-budgetens verkliga sammanhang och därmed till att ett balanserat unionsmedborgarskap som grundar sig på både rättigheter och skyldigheter skulle hävdas.
12. Om inte annat följer av en sådan reform av systemet med EU:s egna medel anser Europaparlamentet det väsentligt att medlemsstaterna ser till att garantera att EU medborgarna har största möjliga insyn när det gäller de av deras skatter som bidrar till gemenskapsbudgeten, exempelvis genom att det införs en kommentar på slutskattebeskedet om det är möjligt.
ÄRENDETS GÅNG
|
Titel |
Kommissionens fjärde rapport om unionsmedborgarskap (1 maj 2001–30 april 2004) | |||||
|
Förfarandenummer |
||||||
|
Ansvarigt utskott |
LIBE | |||||
|
Yttrande |
AFCO | |||||
|
Förstärkt samarbete – tillkännagivande i kammaren |
| |||||
|
Föredragande av yttrande Utnämning |
Pervenche Berès | |||||
|
Behandling i utskott |
4.10.2005 |
24.10.2005 |
29.11.2005 |
|
| |
|
Antagande |
29.11.2005 | |||||
|
Slutomröstning: resultat |
+: –: 0: |
19 2 0 | ||||
|
Slutomröstning: närvarande ledamöter |
James Hugh Allister, Jens-Peter Bonde, Carlos Carnero González, Richard Corbett, Jean-Luc Dehaene, Panayiotis Demetriou, Maria da Assunção Esteves, Ingo Friedrich, Genowefa Grabowska, Ignasi Guardans Cambó, Daniel Hannan, Sylvia-Yvonne Kaufmann, Jo Leinen, Íñigo Méndez de Vigo, Riccardo Ventre | |||||
|
Slutomröstning: närvarande suppleanter |
Pervenche Berès, Elmar Brok, Klaus Hänsch, Pasqualina Napoletano, Raimon Obiols i Germà, Gérard Onesta, Georgios Papastamkos | |||||
|
Slutomröstning: närvarande suppleanter (art. 178.2) |
Hans-Peter Martin | |||||
|
Anmärkningar (tillgängliga på ett enda språk) |
... | |||||
YTTRANDE från utskottet för framställningar (20.9.2005)
till utskottet för medborgerliga fri‑ och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor
över fjärde rapporten om unionsmedborgarskap (1 maj 2001–30 april 2004)
(2005/2060(INI))
Föredragande: Marie Panayotopoulos‑Cassiotou
FÖRSLAG
Utskottet för framställningar uppmanar utskottet för medborgerliga fri‑ och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor att som ansvarigt utskott infoga följande i sitt resolutionsförslag:
A. Problemen med att ratificera Fördraget om upprättande av en konstitution för Europa har satt strålkastarljuset på att Europeiska unionen måste närma sig EU‑medborgarna och identifiera deras behov och farhågor, eftersom tillämpningen av EU:s lagstiftning direkt påverkar deras dagliga liv.
B. Att göra en framställning till Europaparlamentets utskott för framställningar är ett viktigt icke‑rättsligt sätt att söka rättelse som står öppet för EU‑medborgare och personer som stadigvarande är bosatta i unionen i händelse av brott mot gemenskapsrätten. Detta innebär att utskottet för framställningar är ansvarigt för att reagera effektivt på farhågor och kritik från medborgarna, där så är nödvändigt i samarbete med nationella och lokala myndigheter för att finna en lösning på det problem som uppkommit genom att gemenskapsrätten inte tillämpats korrekt.
1. Europaparlamentet understryker hur nödvändigt och viktigt det är att bekräfta Europeiska unionens medborgares rättigheter genom att göra stadgan om de grundläggande rättigheterna rättsligt bindande.
2. Europaparlamentet är övertygat om att ett antagande av EU:s kodex för god förvaltningssed, som bland annat föreskriver regler för tillgång till gemenskapshandlingar, vilket kraftigt skulle förbättra insynen i unionens åtgärder och dess institutioner, ytterligare kommer att förstärka EU‑medborgarnas tillit för alla unionens institutioner.
3. Europaparlamentet påpekar att EU‑medborgarskapet inkluderar rätten att göra framställningar, vilket ger parlamentet möjlighet att effektivt övervaka hur lagarna tillämpas och med hjälp av medborgarnas initiativ bidra till att Europeiska unionen fungerar friktionsfritt.
4. Europaparlamentet konstaterar att framställningar till Europaparlamentet kan syfta till att åstadkomma en förändring av EU:s lagstiftning såväl som att framtvinga en tillämpning av denna lagstiftning.
5. Europaparlamentet beklagar att förfarandet för att göra framställningar hittills har hämmats av en brist på tekniskt stöd, men anser icke desto mindre att detta förfarande har stor potential om det tillämpas korrekt och att frågan om framställningsförfarandet och dess resultat även framdeles kommer att vara begränsade eller om de kommer att utvecklas vidare är en fråga som handlar om politisk vilja.
6. Europaparlamentet anser att rätten att göra framställningar har en ställning som en grundläggande rättighet för EU‑medborgarna, vilket som ett minimum borde innebära att kommissionen måste ange tillräckliga skäl för att inte följa en rekommendation från Europaparlamentet. Parlamentet uttrycker sin tillfredsställelse över det hittillsvarande samarbetet med kommissionen vad beträffar behandlingen av framställningar, men observerar dock att förfaranden om fördragsbrott huvudsakligen inleds på grundval av klagomål som lämnats in till kommissionen och inte på grundval av framställningar som inkommit till utskottet för framställningar.
7. Europaparlamentet uppmanar rådet och kommissionen att förstärka samarbetet med Europaparlamentets utskott för framställningar och Europeiska ombudsmannen så att varje EU‑medborgare och även alla de som är bofasta i EU:s medlemsstater kan utöva sina rättigheter på ett mer effektivt sätt.
8. Europaparlamentet uppmanar alla behöriga myndigheter i Europeiska unionen och medlemsstaterna, särskilt i de nya medlemsstaterna, att fortsätta att systematiskt informera medborgare om de rättigheter som följer med unionsmedborgarskapet genom att tillhandahålla information av hög kvalitet och klargöra vilka förpliktelser utskottet för framställningar och Europeiska ombudsmannen har, samt genom att lämna förklaringar om hur man ska gå till väga för att göra framställningar eller lämna in klagomål på deras modersmål och om de villkor som måste uppfyllas för att dessa skall vara tillåtliga.
ÄRENDETS GÅNG
|
Titel |
Kommissionens fjärde rapport om unionsmedborgarskap (1 maj 2001–30 april 2004) | |||||
|
Förfarandenummer |
||||||
|
Ansvarig |
LIBE | |||||
|
Yttrande |
PETI | |||||
|
Förstärkt samarbete |
nej | |||||
|
Föredragande |
Marie Panayotopoulos‑Cassiotou | |||||
|
Behandling i utskott |
13.7.2005 |
|
|
|
| |
|
Antagande av förslag |
13.9.2005 | |||||
|
Slutomröstning: resultat |
+: –: 0: |
17 0 0 | ||||
|
Slutomröstning: närvarande ledamöter |
Robert Atkins, Michael Cashman, Proinsias De Rossa, Alexandra Dobolyi, Janelly Fourtou, Roger Helmer, Marcin Libicki, Maria Matsouka, Manolis Mavrommatis, Mairead McGuinness, David Hammerstein Mintz, Marie Panayotopoulos‑Cassiotou, Andreas Schwab, Richard Seeber, Diana Wallis, Rainer Wieland | |||||
|
Slutomröstning: närvarande suppleanter |
Marie‑Hélène Descamps | |||||
|
Slutomröstning: närvarande suppleanter (artikel 178.2) |
| |||||
ÄRENDETS GÅNG
|
Titel |
Kommissionens fjärde rapport om unionsmedborgarskap (1 maj 2001‑30 april 2004) | ||||||||||||
|
Förfarandenummer |
|||||||||||||
|
Grund i arbetsordningen |
art. 45 | ||||||||||||
|
Ansvarigt utskott |
LIBE | ||||||||||||
|
Rådgivande utskott |
AFCO |
PETI |
|
|
| ||||||||
|
Inget yttrande avges |
CULT |
|
|
|
| ||||||||
|
Förstärkt samarbete |
|
|
|
|
| ||||||||
|
Resolutionsförslag som |
|
|
| ||||||||||
|
Föredragande |
Giusto Catania |
| |||||||||||
|
Tidigare föredragande |
|
| |||||||||||
|
Behandling i utskott |
13.7.2005 |
23.11.2005 |
12.12.2005 |
|
| ||||||||
|
Antagande |
12.12.2005 | ||||||||||||
|
Slutomröstning: resultat |
+: –: 0: |
25 15 0 | |||||||||||
|
Slutomröstning: närvarande ledamöter |
Alexander Nuno Alvaro, Edit Bauer, Johannes Blokland, Giusto Catania, Jean-Marie Cavada, Carlos Coelho, Fausto Correia, Agustín Díaz de Mera García Consuegra, Rosa Díez González, Antoine Duquesne, Patrick Gaubert, Elly de Groen-Kouwenhoven, Lilli Gruber, Adeline Hazan, Timothy Kirkhope, Ewa Klamt, Barbara Kudrycka, Stavros Lambrinidis, Romano Maria La Russa, Sarah Ludford, Edith Mastenbroek, Claude Moraes, Lapo Pistelli, Martine Roure, Luciana Sbarbati, Inger Segelström, Ioannis Varvitsiotis, Manfred Weber, Stefano Zappalà, Tatjana Ždanoka | ||||||||||||
|
Slutomröstning: närvarande suppleanter |
Maria da Assunção Esteves, Giovanni Claudio Fava, Anne Ferreira, Ignasi Guardans Cambó, Jean Lambert, Siiri Oviir, Marie-Line Reynaud, Kyriacos Triantaphyllides | ||||||||||||
|
Slutomröstning: närvarande suppleanter (art. 178.2) |
Marco Rizzo, Francesco Enrico Speroni | ||||||||||||
|
Ingivande – A6-nummer |
15.12.2005 |
A6‑0411/2005 | |||||||||||