Förfarande : 2005/2146(INI)
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång : A6-0414/2005

Ingivna texter :

A6-0414/2005

Debatter :

PV 18/01/2006 - 8
CRE 18/01/2006 - 8

Omröstningar :

PV 19/01/2006 - 8.9
CRE 19/01/2006 - 8.9
Röstförklaringar

Antagna texter :

P6_TA(2006)0027

BETÄNKANDE     
PDF 310kWORD 426k
16.12.2005
PE 364.708v02-00 A6-0414/2005

om perioden av eftertanke: struktur, teman och ramar för bedömningen av debatten om Europeiska unionen

(2005/2146(INI))

Utskottet för konstitutionella frågor

Medföredragande: Andrew Duff och Johannes Voggenhuber

FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS RESOLUTION
 SKRIVELSE FRÅN UTSKOTTET FÖR EKONOMI OCH VALUTAFRÅGOR
 SKRIVELSE FRÅN UTSKOTTET FÖR TRANSPORT OCH TURISM
 YTTRANDE från utskottet för utrikesfrågor
 YTTRANDE från utskottet för industrifrågor, forskning och energi
 YTTRANDE från utskottet för regional utveckling
 YTTRANDE från utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling
 YTTRANDE från utskottet för kultur och utbildning
 YTTRANDE från utskottet för rättsliga frågor
 YTTRANDE från utskottet för medborgerliga fri‑ och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor
 YTTRANDE från utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män
 YTTRANDE från EUROPEISKA EKONOMISKA OCH SOCIALA KOMMITTÈN
 YTTRANDE från REGIONKOMMITTÉN
 ÄRENDETS GÅNG

FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS RESOLUTION

om perioden av eftertanke: struktur, teman och ramar för bedömningen av debatten om Europeiska unionen

(2005/2146(INI))

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–       med beaktande av Nicefördraget,

–       med beaktande av fördraget om upprättande av en konstitution för Europa,

–       med beaktande av sin resolution av den 12 januari 2005 om fördraget om upprättande av en konstitution för Europa(1),

–       med beaktande av uttalandet av den 18 juni 2005 från stats- och regeringscheferna om ratificeringen av fördraget om upprättande av en konstitution för Europa som avslutning på Europeiska rådet den 16–17 juni 2005,

–       med beaktande av fördraget om Republiken Bulgariens och Rumäniens anslutning till Europeiska unionen,

–       med beaktande av Regionkommitténs yttrande av den 13 oktober 2005 över perioden av eftertanke(2) och Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande av den 26 oktober 2005 över perioden av eftertanke(3) som begärts av Europaparlamentet(4),

–       med beaktande av artikel 45 i arbetsordningen,

–       med beaktande av betänkandet från utskottet för konstitutionella frågor och yttrandena från utskottet för utrikesfrågor, utskottet för industrifrågor, forskning och energi, utskottet för regional utveckling, utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling, utskottet för kultur och utbildning, utskottet för rättsliga frågor, utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor samt utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män (A6‑0414/2005), och av följande skäl:

A. Fördraget om upprättande av en konstitution för Europa undertecknades av stats- och regeringscheferna i Europeiska unionens tjugofem medlemsstater den 29 oktober 2004 och bekräftades på nytt av Europeiska rådet i dess uttalande av den 18 juni 2005.

B. Konstitutionen utarbetades av Europeiska konventet, som i jämförelse med tidigare förfaranden för utarbetande av nya fördrag uppnådde nya nivåer av öppenhet, pluralism och demokratisk legitimitet.

C. Med över två tredjedels majoritet stödde Europaparlamentet i sin resolution av den 12 januari 2005 konstitutionen som ”en bra kompromiss och en avsevärd förbättring av de befintliga fördragen … [som] kommer att fungera som en stabil och varaktig ram för Europeiska unionens framtida utveckling, en ram som kommer att möjliggöra framtida utvidgningar och även tillhandahålla de mekanismer som krävs för att genomföra en översyn av konstitutionen när detta är nödvändigt”.

D. De reformer som fördraget om upprättande av en konstitution för Europa medför är bland annat avsedda att tackla konsekvenserna av unionens utvidgning den 1 maj 2004 och om inte det konstitutionella paketet ratificeras äventyras både denna och framtida utvidgningars framgång.

E. Tretton medlemsstater(5), som utgör en majoritet av unionens medlemsstater, har sedan dess ratificerat konstitutionen i enlighet med sina konstitutionella bestämmelser(6), bland annat genom folkomröstning i både Spanien och Luxemburg.

F. Efter folkomröstningarna den 29 maj respektive 1 juni 2005 har Frankrike och Nederländerna inte ratificerat konstitutionen – med följden att ratificeringsprocessen därefter har avstannat i de flesta av de återstående tio medlemsstaterna.

G. Enligt artikel 48 i fördraget om Europeiska unionen träder konstitutionen inte i kraft förrän den har ratificerats av samtliga medlemsstater.

H. I förklaring 30 i slutakten till fördraget om upprättande av en konstitution för Europa heter det att ”om fyra femtedelar av medlemsstaterna har ratificerat Fördraget om upprättande av en konstitution för Europa inom en period på två år efter undertecknandet av Fördraget och en eller flera medlemsstater har stött på problem med ratificeringen, skall Europeiska rådet ta upp frågan”.

I. Både beslutet av de medlemsstater och folk som har ratificerat konstitutionen och beslutet av dem som inte har gjort det måste respekteras och orsakerna till de negativa resultaten i Frankrike och Nederländerna bör analyseras noggrant.

J. Nejrösterna tycks mer ha varit en missnöjesyttring över det nuvarande tillståndet i unionen än en specifik protest mot de konstitutionella reformerna, men följden av nejrösterna är paradoxalt nog att det nuvarande läget bibehålls och att reformer blockeras.

K. I sitt uttalande av den 18 juni 2005 bekräftade Europeiska rådet denna analys genom att säga: ”vi anser inte att dessa resultat ifrågasätter medborgarnas positiva inställning till det europeiska bygget” och ”medborgarna har dock gett uttryck för sina betänkligheter och sin oro, vilket vi måste beakta”. Europeiska rådet fattade därför ett beslut om en ”period av eftertanke … för att i våra länder möjliggöra en bred debatt, där medborgarna, det civila samhället, arbetsmarknadens parter, de nationella parlamenten och de politiska partierna deltar”. Regeringscheferna kom överens om att under det första halvåret 2006 ”göra en samlad bedömning av de nationella debatterna och enas om fortsättningen av processen”.

L. I uttalandet förklarade regeringscheferna att ratificeringsprocessen kunde fortsätta och de kom också överens om att den ursprungliga tidsplanen för konstitutionens ikraftträdande (den 1 november 2006) skulle förlängas.

M. Europeiska rådet gav dock inte perioden av eftertanke någon tydlig inriktning och angav inte några metoder eller någon ram för hur slutsatserna av denna debatt skall dras, och har sedan dess tyckts sakna både den politiska viljan och förmågan att stimulera och leda den europeiska dialogen.

N. Avsaknaden av en överenskommelse om de politiska utmaningarna och budgetmedlen för en utvidgad union med avseende på perioden 2007–2013 underminerar den nuvarande och framtida unionen ytterligare.

O. Perioden av eftertanke har inletts med diskussioner om sammanhanget i stället för om texten, med frågor som rört den europeiska sociala modellen, europeiska ekonomiska perspektiv, utvidgningens fart, budgeten på medellång sikt och den inre marknaden för tjänster. Allt detta har getts en framträdande ställning.

P. Kommissionen har offentliggjort sitt bidrag till perioden av eftertanke i syfte att återupprätta allmänhetens förtroende för Europeiska unionen genom att stödja nationella diskussioner och främja initiativ på gemenskapsnivå. Detta bör emellertid inte hindra samtliga europeiska politiska institutioner från att göra en gemensam kraftansträngning eller utöva ett ledarskap som tar konstitutionens strategiska betydelse och den politiska situation som är en förutsättning för konstitutionens framgång på allvar.

Q. De nationella parlamenten har uttalat stöd för en rad gemensamma parlamentariska möten med syfte att ”stimulera, styra och sammanfoga” den europeiska dialogen.(7)

1.      Europaparlamentet bekräftar sin övertygelse om att Nicefördraget inte utgör en fungerande grund för att fortsätta den europeiska integrationsprocessen.

2.      Europaparlamentet bekräftar sin föresats att utan onödiga dröjsmål nå en konstitutionell uppgörelse som stärker den parlamentariska demokratin, öppenheten och rättssäkerheten, förankrar de grundläggande rättigheterna, utvecklar medborgarskap och ökar den utvidgade unionens förmåga att verka effektivt både inrikes‑ och utrikespolitiskt. Parlamentet fruktar att unionen, utan en sådan konstitutionell uppgörelse, inte kommer att kunna räkna med medborgarnas stöd, upprätthålla farten i integrationen eller bli en trovärdig partner i internationella angelägenheter. Parlamentet påminner om sitt stöd för fördraget om upprättande av en konstitution för Europa eftersom den uppfyller dessa mål. Parlamentet uppmanar Europeiska rådets junimöte 2006 att också högtidligt bekräfta sitt åtagande avseende en konstitutionell uppgörelse om Europas framtid.

3.      Europaparlamentet betonar att det inte kommer att vara möjligt att utvidga unionen ytterligare efter Bulgariens och Rumäniens anslutning på grundval av Nicefördraget.

4.      Europaparlamentet påminner om att de politiska problem och institutionella brister som konventet inrättades för att ta itu med kommer att bestå – och förvisso växa – om inte och till dess att de reformer som finns upptagna i fördraget om upprättande av en konstitution för Europa sätts i kraft.

5.      Europaparlamentet konstaterar att många av de farhågor som uttryckts relaterar till generella och specifika problem som mera har att göra med sammanhanget än med själva texten. Om man kan göra framsteg i sådana frågor anser parlamentet att det också kommer att bli lättare att finna en lösning när det gäller texten.

6.      Europaparlamentet avvisar förslag om att bilda kärngrupper av medlemsstater medan konstitutionsprocessen pågår och beklagar varje antydan om att koalitioner av medlemsstater skulle kunna bildas utanför EU-systemet. Parlamentet påminner om att ett stärkt samarbete bör främja förverkligandet av unionens mål, skydda dess intressen och stärka integrationsprocessen och alltid vara öppet för alla medlemsstater. Parlamentet betonar för övrigt att genomförandet av ett sådant samarbete inte bör ske på bekostnad av ansträngningarna för att utan onödigt dröjsmål nå fram till en konstitution för Europa.

7.      Europaparlamentet varnar för att en strategi som grundar sig på ett selektivt genomförande av konstitutionen riskerar att förstöra samförståndet mellan institutionerna och bland medlemsstaterna och därigenom förvärra förtroendekrisen.

8.      Europaparlamentet konstaterar att det bara är ett begränsat antal demokratiska reformer som kan införas i det här skedet, utan ändring av fördraget men genom en ändring av arbetsordningen eller genom interinstitutionella överenskommelser – exempelvis insyn i lagstiftningen i rådet, införande av ett slags medborgarinitiativ, förbättringar av kommittéförfarandet, fullständig användning av övergångsklausuler på området rättsliga och inrikes frågor och noggrannare granskning av hur de enskilda nationella parlamenten och deras regeringar hanterar EU-frågor.

9.      Europaparlamentet föreslår att den nuvarande perioden av eftertanke används till att nylansera konstitutionsprojektet på grundval av en bred offentlig debatt om den europeiska integrationens framtid. Parlamentet anser att denna europeiska dialog – vars resultat inte bör dömas på förhand – bör syfta till att klargöra, fördjupa och demokratisera samförståndet kring konstitutionen och till att bemöta kritik och finna lösningar där förväntningarna inte har infriats.

10.    Europaparlamentet välkomnar den begynnande breda debatten om unionens politiska riktning, men betonar att den måste äga rum inom en ram där den konstitutionella krisen övervinns och att politiska åtgärder på EU-nivå måste stå i direkt samband såväl med EU-institutionernas regler, befogenheter och förfaranden som med de befogenheter som EU har tilldelats av medlemsstaterna samt att man inom ramen för debatten bör identifiera frågeställningar som är gemensamma runtom i Europa.

11.    Europaparlamentet föreslår att denna nya dialog, som bör ses som en möjlighet att främja den europeiska demokratin, förs och samordnas i hela unionen, struktureras utifrån gemensamma teman och i realistiska steg i enlighet med en överenskommen utvärderingsram samt utformas för att leda till avgörande politiska val.

12.    Europaparlamentet insisterar på att att den offentliga debatten skall föras både inom den europeiska och den nationella ramen. Parlamentet varnar för att snäva nationella debatter bara i liten utsträckning kommer att kunna förändra nationella stereotyper och att en påtvingad dialog utan politiska mål skulle bli oklar – rent av innehållslös – och därigenom ge upphov till ökat missnöje bland EU-medborgarna.

13.    Europaparlamentet föreslår att man skall bjuda in de nationella parlamenten till en rad konferenser – s.k. parlamentariska forum – i syfte att stimulera debatten och, steg för steg, forma de nödvändiga politiska slutsatserna. Parlamentet kommer att uppmana de övriga EU-institutionerna att bidra till dessa forum.

14.    Europaparlamentet medger att det är av central betydelse för Europeiska unionen och i synnerhet för parlamentet att ett andra misslyckande för konstitutionsprocessen undviks. Parlamentet föresätter sig därför att spela en ledande roll i den europeiska dialogen, särskilt genom att offentliggöra ”Europadokument” om var och en av de stora frågor som unionen står inför, dokument som kan användas som en gemensam europeisk mall för de nationella debatterna och som tillsammans med de nationella parlamentens bidrag bör tas som utgångspunkt för överläggningarna i de parlamentariska forumen.

15.    Europaparlamentet erkänner att det är strategiskt viktigt för politiska institutioner att främja aktiva medier – i synnerhet televisionen, pressen och lokalradion – och att involvera dem i arbetet med att sprida och stärka debatten.

16.    Europaparlamentet föreslår att det första parlamentariska forumet sammankallas våren 2006, före Europeiska rådets junimöte, för att behandla rapporterna från de franska och nederländska parlamenten om deras förslag för att gå vidare och för att, på grundval av denna resolution, diskutera den europeiska dialogens struktur. Syftet med detta forum är att avge utförliga rekommendationer till Europeiska rådet om hur unionen bör gå vidare för att finna en väg ut ur krisen.

17.    Europaparlamentet föreslår att man vid det första parlamentariska forumet fastställer ett begränsat antal prioriterade frågor om Europas framtid och unionens styrelseformer som bör tas upp under påföljande forum och i den breda offentliga debatten, bland annat följande:

i)       Vad är den europeiska integrationens mål?

ii)      Vilken roll bör Europa spela i världen?

iii)     Mot bakgrund av globaliseringen, hur ser framtiden ut för den europeiska sociala och ekonomiska modellen?

iv)     Hur definierar vi Europeiska unionens gränser?

v)      Hur förbättrar vi friheten, säkerheten och rättvisan?

18.    Europaparlamentet anser att en allsidig debatt om dessa grundfrågor kommer att öppna nya perspektiv för den europeiska integrationen och bereda marken för reformer av den gemensamma politiken på de områden där det finns meningsskiljaktigheter.

19.    Europaparlamentet anser vidare att den europeiska dialogen kommer att leda till att den konstitutionella krisen övervinns endast om den omfattar inte bara EU:s institutioner, utan även nationella och regionala parlament, lokala myndigheter, politiska partier, arbetsmarknadens parter, det civila samhället, den akademiska världen och medierna. Parlamentet sätter i detta hänseende särskilt värde på praktiska inlägg från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén.

20.    Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att, i samverkan med kommissionen, på nationell, regional och lokal nivå anordna ett stort antal offentliga möten och mediedebatter om Europas framtid – s.k. medborgarforum – som struktureras utifrån de gemensamt överenskomna temana. Parlamentet uppmanar arbetsmarknadens parter och det civila samhällets organisationer att delta i dessa debatter.

21.    Europaparlamentet räknar med att de politiska partierna i mycket högre grad kommer att framhäva den europeiska dimensionen i både interna debatter och valkampanjer.

22.    Europaparlamentet välkomnar framställningar från medborgarna som bidrar till att forma debatten.

23.    Europaparlamentet uppmanar unionen att prioritera EU:s kultur‑ och utbildningspolitik mycket högre för att förverkliga konstitutionens princip om ”enhet i mångfald”.

24.    Europaparlamentet påpekar att en europeisk dialog kommer att vara omöjlig utan tillräcklig finansiering och upprepar sitt budgetförslag om ökade anslag till Princeprogrammet. Parlamentet kräver i detta sammanhang en snabb överenskommelse om EU:s budgetplan för perioden 2007–2013.

25.    Europaparlamentet föreslår att slutsatserna av perioden av eftertanke dras senast under det andra halvåret 2007 och att ett tydligt beslut då fattas om hur man skall gå vidare med konstitutionen.

26.    Europaparlamentet konstaterar att unionen i teorin har ett antal valmöjligheter: att överge konstitutionsprojektet helt och hållet, att försöka ratificera den nuvarande texten utan ändringar, att försöka förtydliga eller göra tillägg i den nuvarande texten, att omstrukturera och/eller ändra den nuvarande texten i syfte att förbättra den eller att sätta i gång med en fullständig omskrivning.

27.    Europaparlamentet ser det som ett positivt resultat av perioden av eftertanke om den nuvarande texten kan behållas, även om detta endast skulle vara möjligt i kombination med omfattande åtgärder för att lugna och övertyga den allmänna opinionen.

28.    Europaparlamentet uppmanar Europeiska rådets ledamöter att ta både individuellt och kollektivt ansvar för att sätta en konstitution för Europa i kraft och insisterar på att de samordnar de nationella kampanjerna på ett bättre sätt såväl innehålls- som tidsmässigt och ger medborgarna bevis på sin politiska vilja och ömsesidiga solidaritet.

29.    Europaparlamentet noterar kommissionens ”plan D för demokrati, dialog och debatt” (KOM(2005)0494), men uppmanar kommissionen att inte bara lägga fram sin kommunikationsstrategi, utan att även visa beslutsamt politiskt engagemang i syfte att hjälpa unionen att lämna de nuvarande konstitutionella svårigheterna bakom sig.

30.    Europaparlamentet understryker att Rumänien och Bulgarien måste involveras i all den verksamhet som hänvisas till ovan.

31.    Europaparlamentet uppmanar alla föreningar och organisationer i det civila samhället att göra frågan om konstitutionens ikraftträdande till ett prioriterat ämne för diskussion och debatt.

32.    Europaparlamentet begär i alla händelser att alla tänkbara åtgärder vidtas för att se till att konstitutionen träder i kraft under 2009.

33.    Europaparlamentet uppmanar sitt utskott för konstitutionella frågor att övervaka perioden av eftertanke, särskilt med avseende på förberedelserna för parlamentariska forum, utarbetandet av arbetsdokumenten (”Europadokumenten”), resumeringen av debatterna inom institutioner och bland medborgare samt med avseende på eventuella slutsatser och förslag från dessa.

34.    Europaparlamentet uppmanar i denna anda utskottet för konstitutionella frågor att föra ett nära samarbete med alla andra utskott som är direkt intresserade av att förbereda parlamentariska forum och utarbeta förslag till arbetsdokument för dessa.

35.    Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till Europeiska rådets ledamöter, rådet, kommissionen, medlemsstaternas nationella och regionala parlament, Regionkommittén, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén, Europeiska konventets före detta ledamöter samt anslutnings- och kandidatländernas parlament och regeringar.

(1)

EUT C 247 E, 6.10.2005, s. 88.

(2)

CdR 250/2005 slutlig, ännu inte offentliggjort i EUT.

(3)

SC/925 - cese 1249/2005, ännu inte offentliggjort i EUT.

(4)

P6 PV(2005)09-06, ännu inte offentliggjord i EUT.

(5)

Österrike, Cypern, Tyskland, Grekland, Ungern, Italien, Lettland, Litauen, Luxemburg, Malta, Slovakien, Slovenien och Spanien.

(6)

Österrike, Cypern, Tyskland, Grekland, Ungern, Italien, Lettland, Litauen, Luxemburg, Malta, Slovakien, Slovenien och Spanien.

(7)

XXXIV:e Konferensen mellan organen för gemenskaps‑ och EU‑frågor (vid Europeiska unionens medlemsstaters parlament och Europaparlamentet) – COSAC, den 10–11 oktober 2005.


SKRIVELSE FRÅN UTSKOTTET FÖR EKONOMI OCH VALUTAFRÅGOR

Skrivelse av den 12 oktober 2005 från Pervenche Berès, ordförande för utskottet för ekonomi och valutafrågor till Jo Leinen, ordförande för utskottet för konstitutionella frågor

                                                                                                                                        Översättning

Ert parlamentsutskott utarbetar för närvarande ett initiativbetänkande om perioden av eftertanke: struktur, teman och ramar för bedömningen av debatten om Europeiska unionen (INI/2005/2146) som Andrew Duff och Johannes Voggenhuber är föredragande för. I det avseendet har ni uppmanat flera utskott, bland annat vårt, att bidra till detta betänkande genom att så snart som möjligt lägga fram ett yttrande.

Efter diskussion med samordnarna för vårt utskott vill jag meddela att vi i detta skede har beslutat att inte utarbeta något sådant yttrande eftersom tidsfristen för att anta betänkandet är mycket snäv och eftersom det bara skall utgöra en första reflexion över metoden snarare än behandla innehållet i de förslag som kan och bör läggas fram när det gäller sakfrågan. Vårt utskott förbehåller sig således möjligheten att agera inom ramen för det eventuella betänkande som ni skulle kunna utarbeta om sakfrågan och bidra med ett yttrande som rör våra behörighetsområden, särskilt när det gäller Lamfalussy-förfarandet och kommittéförfarandet.

Denna ståndpunkt kan emellertid komma att ses över om det visar sig att utvecklingen av diskussionen inom ert utskott leder till att man behandlar detaljerna i de förslag som skall läggas fram vid en senare tidpunkt.

(Avslutningsfras och underskrift)


SKRIVELSE FRÅN UTSKOTTET FÖR TRANSPORT OCH TURISM

Skrivelse av den 17 oktober 2005 från Paolo Costa, ordförande för utskottet för transport och turism till Jo Leinen, ordförande för utskottet för konstitutionella frågor

                                                                                                                                        Översättning

Jag uppskattar att ert utskott kommer att förbereda ett betänkande om perioden för eftertanke, antagen efter de franska och nederländska väljarnas avvisande av utkastet till den europeiska konstitutionen. Jag skulle härmed vilja förmedla TRAN-utskottets yttrande över Duffs och Voggenhubers betänkande.

Vi välkomnar parlamentets initiativtagande till denna diskussion. Eftersom medlemsstaterna är oeniga i frågan och kommissionen tycks tveka att ta initiativet bör parlamentet, som representerar Europas folk, lansera debatten på nytt. I detta hänseende välkomnar vi föredragandenas preliminära idéer vilka, även om de är ambitiösa, understryker behovet av en tydlig struktur och tidsplan för debatten.

Ur vårt utskotts synvinkel är det viktigt att en konkret beslutsprocess kan fortlöpa samt att den förbättras när så är möjligt. Medborgarna i två medlemsstater har visat sitt ogillande över utkastet till en konstitution för Europa, men inte vad gäller europeiskt samarbete och integration som redskap för att lösa gemensamma problem i sig.

Nu måste de europeiska institutionerna agera för att återupprätta allmänhetens förtroende för EU‑projektet. Bättre kommunikation är viktigt, inte minst för att motverka de falska argument som framförs av svaga nationella ledare, vilka skyller sina egna misslyckanden på Bryssel.

Men vad vi behöver än mer är ett framgångsrikt agerande inom områden som är betydelsefulla för Europas medborgare. De europeiska institutionerna bör agera nu för att uppfylla sina strategiska mål, trots att de fortfarande tvingas använda sig av föråldrade verktyg som Nicefördraget.

Vi bör även erkänna behovet av större öppenhet och en förenklad beslutsprocess i samtliga inblandade institutioner, samt stärka vår direkta ansvarighet gentemot allmänheten utan de nationella regeringarnas involverande. Eftersom utskottet främst arbetar med medbeslutandeförfarandet anser vi att detta är en del av utkastet till en konstitution som bör bevaras i eventuella framtida reformförslag.

(Avslutningsfras och underskrift)


YTTRANDE från utskottet för utrikesfrågor (25.11.2005)

till utskottet för konstitutionella frågor

över perioden för eftertanke: struktur, teman och ramar för bedömningen av debatten om Europeiska unionen

(2005/2146(INI))

Föredragande: Elmar Brok

FÖRSLAG

Utskottet för utrikesfrågor uppmanar utskottet för konstitutionella frågor att som ansvarigt utskott infoga följande i sitt resolutionsförslag:

Processen för ratificering av Fördraget om upprättande av en konstitution för Europa

1.      Europaparlamentet avråder, i avvaktan på konstitutionsfördragets ratificering, från varje form av fullständigt eller delvist stöd för de nya fördragsbestämmelserna med tanke på fördragets konstitutionella ambition och det faktum att detta skulle kunna uppfattas som ett försök att kringgå medborgarnas önskemål i de länder som ännu inte har ratificerat konstitutionsfördraget.

2.      Europaparlamentet anser också att varje försök att omförhandla konstitutionsfördraget är ogenomförbart, eftersom detta redan uttrycker den mest avvägda lösning som kunde nås under förhandlingarna såväl inom Europeiska konventet som vid den efterföljande regeringskonferensen och i själva verket redan har ratificerats av mer än hälften av medlemsstaterna.

3.      Europaparlamentet beklagar att ratificeringsförfarandet inte kunnat genomföras i två medlemsstater. Europaparlamentet delar dock uppfattningen att ratificeringsprocessen bör fortsätta i den takt som varje medlemsstat bestämmer och att konstitutionsfördraget kan tillämpas som helhet först om och när ratificeringen är slutförd i enlighet med det nya fördraget. Europaparlamentet anser att perioden av eftertanke bör användas till att omedelbart ta itu med de frågor som förefaller ligga till grunden för att ratificeringen inte kunnat genomföras i två medlemsstater och att minska den nuvarande klyftan/överbrygga den nuvarande diskprepensen/mellan medborgarnas önskemål och den europeiska integrationsprocessen så att utvecklingsprocessen mot ett konstitutionellt Europa kan forsätta.

4.      Europaparlamentet föreslår att parlamentet, parallellt med införandet av en period av eftertanke, så snart som möjligt lanserar och samordnar ett initiativ med mottot ”Europeiska medborgare först” (European Citizens First) i syfte att på ett aktivt sätt ta itu med den oro som EU-medborgare för närvarande känner och de önskemål de har när det gäller EU-frågor. Parlamentet anser att ett sådant initiativ kan främja en positiv inställning på det europeiska planet och förebygga ett nationalistiskt synsätt som ofta präglat debatten i Europa. Vidare framhåller parlamentet att ett så vittomspännande initiativ kan och måste genomföras med utgångspunkt från de existerande fördragen som enbart kräver politisk enighet.

5.      Europaparlamentet rekommenderar att ett sådant initiativ omfattar arrangemang som

a)      en allmän debatt i Europaparlamentet i början av varje år under medverkan av samtliga stats- och regeringschefer eller deras företrädare samt kommissionsledamöterna om riktlinjerna för olika gemenskapspolitiska områden,

b)     omfattande allmänna debatter i de nationella parlamenten om de europeiska initiativ som särskilt berör EU-medborgarna som människors säkerhet omfattande kampen mot terrorism, utvidgningen, invandring, den sociala modellen o.s.v., vilka med fördel bör anordnas i samband med en särskild ”europeisk debattdag” som om möjligt skall anordnas samtidigt i alla nationella parlament,

c)      större deltagande av de europeiska aktörerna, som parlaments- och kommissionsledamöter och högt uppsatta tjänstemän från olika EU-institutioner i nationella/regionala debatter för att bättre kunna förklara vad Europeiska unionen i verkligheten gör och för att få feed-back om vad som kan uppnås,

d)     inrättande av ”nationella och europeiska medborgarforum” där man öppet kan diskutera alla aspekter som har en inverkan på det dagliga livet i unionen,

e)      genomförande av en utvärdering av de förväntade återverkningarna på EU‑medborgarnas dagliga liv samt hur deras oro bemöts och deras önskemål tillgodoses i lagstiftningen, innan viktig lagstiftning antas,

f)      inrättande av ett ”EU-område för medborgare och demokrati” på grundval av Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna och lagstiftningspaketet för att utveckla detta område,

g)      omgående stärka demokrati och öppenhet i EU:s beslutsförfarande genom att främja det initiativ som lagts fram i konstitutionen om att anordna folkomröstningar i EU, genom att institutionalisera rätten att göra framställningar, och bereda allmänheten tillgång till alla förhandlingar och omröstningar i ministerrådet samt införa det planerade varningsförfarandet för de nationella parlamenten i samband med subsidiaritetsprincipen.

6.      Europaparlamentet anser att det är nödvändigt att utvidga den europeiska integrationsprocessen till att omfatta ungdomarna och föreslår därför att det i samtliga skolor i EU införs obligatorisk undervisning om Europas historia och om hur EU:s institutioner fungerar.

Att under tiden göra det mesta möjliga av de befintliga fördragen

7.      Europaparlamentet anser att den period av eftertanke i processen för ratificering av konstitutionsfördraget som Europeiska rådet beslutade om vid mötet i Bryssel den 16‑17 juni 2005 erbjuder ett bra tillfälle att ytterligare ompröva varje institutions roll, både när det gäller hela unionens agerande inom området yttre åtgärder och området gemensam utrikes- och säkerhetspolitik. Parlamentet anser att viktiga förbättringar av enhetligheten, synligheten, öppenheten och effektiviteten inom vissa områden som kan erbjuda EU ett verkligt mervärde utan dröjsmål skulle kunna göras på grundval av de befintliga fördragen.

8.      Europaparlamentet påminner i detta sammanhang om att det, enligt den senaste Eurobarometer, finns ett allmänt stöd i alla medlemsstater (nästan 69 procent) för en utökad roll för unionen i de yttre förbindelserna och att den nya konstitutionens bestämmelser på detta område inte har ifrågasatts under ratificeringsprocessen. Parlamentet poängterar att den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken även kan spela en viktig roll när det gäller att stärka det europeiska projektet i offenligt mening och framhäva fördelarna med de viktiga delarna i konstitutionsfördraget.

9.      Europaparlamentet beklagar i detta sammanhang den hållning som vissa medlemsstater intagit och som av inrikespolitiska skäl använt sig av vetorätten i viktiga utrikespolitiska frågor, trots att Europeiska rådet antagit konstitutionen. Europaparlamentet uppmanar därför samtliga medlemsstater att agera konstruktivt och i konstitutionens anda.

10.    Europaparlamentet poängterar att utnämningen av rådets höge representant/generalsekreterare har bidragit till att ge EU ett ansikte utåt men anser att detta inte åtföljts av en motsvarande förbättring av effektiviteten när det gäller EU:s yttre åtgärder.

11.    Europaparlamentet föreslår därför att ett begränsat antal områden prioriteras under perioden av eftertanke vilka bättre reflekterar EU-medborgarnas önskemål och oro samt deras förväntningar på den roll som unionen skall spela i internationella angelägenheter, såsom den europeiska grannskapspolitiken, människors säkerhet och kampen mot terrorism, administrering av migrationsströmmarna inkluderande kampen mot illegal invandring samt unionens bidrag till minskning av fattigdomen och bättre ekonomisk och hållbar utveckling i en globaliserad värld.

12.    Europaparlamentet rekommenderar i detta hänseende kommissionen att snabbt lägga fram förslag på dessa prioriterade områden och att bättra utnyttja de enorma möjligheter som de politiska, kommersiella, ekonomiska och finansiella instrumenten och medlen inom den första pelaren i de befintliga fördragen som helhet erbjuder, för att i betydande grad utöva ”mjuk makt” inom gemensakpens behörighetsområden till gagn för unionens mål i internationella angelägenheter.

13.    Europaparlamentet rekommenderar i detta sammanhang att kommissionen utvecklar en långt mer integrerad och aktiv metod på området gemenskapens yttre åtgärder och bättre utnyttjar sin viktiga roll inom den andra pelaren i de befintliga fördragen, till exempel genom att mer beslutsamt använda sin initiativrätt på området gemensam utrikes- och säkerhetspolitik och inrikta sig på särskilda frågor där allmänheten i EU helt klart förväntar sig att något görs.

14.    Europaparlamentet understryker att politisk dialog med tredjeländer och regioner i övriga världen, mer aktiva åtgärder i förbindelserna med internationella organisationer samt en mer flexibel och dynamisk användning av kommissionens nät av delegationer, som tveklöst utgör en av de mest effektiva och välinformerade utrikestjänsterna i världen, skulle kunna skapa nya möjligheter för verksamhet inom både den första och den andra pelaren.

15.    Europaparlamentet påminner i detta sammanhang om att den parlamentariska diplomatin, även om den inte utgör ett alternativ till traditionell, mellanstatlig diplomati, skulle kunna spela en mycket mer meningsfull roll som ett komplementverktyg i unionens förbindelser med tredjeländer och regioner i övriga världen. Parlamentet betonar därför sin beredvillighet att använda sitt nät av mer än 30 ständiga parlamentariska delegationer, de talrika tillfälliga delegationerna och interparlamentariska konferenserna till att stärka såväl unionens yttre åtgärder som den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken.

16.    Europaparlamentet anser att det, utan att förändra den nuvarande beslutsprocessen, skulle gå att ta många nya praktiska grepp som ökar enhetligheten i de samordnade åtgärderna av unionens institutioner och utrikestjänsten, såsom att

a)      utan förbehåll dela de upplysningar, rapporter och analyser som unionens och dess institutioners avdelningar, delegationer, särskilda representanter, ambassader osv. – och medlemsstaternas motsvarigheter – sammanställer,

b)     hålla regelbundna gemensamma möten mellan kommissionsledamöterna med ansvar för yttre förbindelser, rådets höge representant/generalsekreterare och delegationer för parlamentsutskott som arbetar med frågor om yttre angelägenheter, i syfte att bättre värdera och samordna strategiska prioriteringar,

c)      hålla regelbundna gemensamma möten mellan rådets arbetsgrupper och Coreper, kommissionen och Europaparlamentets föredragande, så att dessa blir bättre insatta i varandras aktuella ståndpunkter,

d)     förbättra samarbetet mellan de tre EU-institutionernas direktorat för yttre åtgärder genom att främja regelbundna arbetsmöten och utbyten på hög nivå (generaldirektörer och direktörer) och mellannivå (enhetschefer och områdesansvariga), inklusive rotering och utbyte av EU-tjänstemän som arbetar med frågor om yttre angelägenheter.

e)      stärka samarbetet mellan de 127 delegationer och representationer samt övriga EU‑institutioner och delegationer, medlemsstaternas utrikesministerier och ambassader, europeiska näringslivet och EU-medborgarna genom att skapa regelbundna kontakter och anordna möten, tillhandahålla praktisk assistans och på ömsesidig basis utväxla medlmesstaternas diplomater och tjänstemän från berörda institutioner.

17.    Europaparlamentet rekommenderar att EU fortsätter att utveckla och bygga upp den europeiska säkerhets‑ och försvarspolitiken på grundval av de beslut som Europeiska rådet och ministerrådet har fattat, såsom har varit fallet sedan Saint Malo‑förklaringen 1998. Parlamentet delar åsikten att dessa beslut redan omfattas av de befintliga fördragen (särskilt artiklarna 18.2 och 26 i Fördraget om Europeiska unionen, enligt vilka ordförandeskapet och den höge representanten ansvarar för att genomföra beslut som rådet fattar i enlighet med artikel 13.3) och att de därför skulle kunna verkställas före – och om nödvändigt även utan – konstitutionsfördraget, förutsatt att nödvändig öppenhet och ansvarighet tryggas.

18.    Europaparlamentet föreslår en väsentlig förstärkning av Europeiska unionens satellitcentrum (EUSC) både i fråga om personalresurser och budgettillgångar för att bättre kunna uppfylla de huvudsakliga målen när det gäller allmän säkerhetsövervakning och stöd till utförandet av Petersbergsuppdrag, fördragskontroll, vapenkontroll samt sjö- och miljöövervakning (inkluderande både naturkatastrofer och av människan förorsakade katastrofer).

19.    Europaparlamentet är särskilt övertygat om att det brådskar att garantera demokratisk ansvarighet och öppenhet när det gäller Europeiska försvarsbyråns verksamhet och att detta inte är beroende av det nya fördragets ikraftträdande. Parlamentet är vidare övertygat om att det nu även är möjligt att inrätta den europeiska civila fredskåren i enlighet med de resolutioner som Europaparlamentet har antagit vid flera tidigare tillfällen.

20.    Europaparlamentet uppmanar både rådet och medlemsstaterna att ytterligare faktiskt öka den parlamentariska granskningen av den europeiska säkerhets- och försvarspolitiken, på nationell nivå genom att stärka den roll som de nationella parlamenten spelar vid godkännandet av insatser inom ramen för den europeiska säkerhets- och försvarspolitiken och på EU-nivå genom att ge Europaparlamentet en framträdande roll i granskningen av hela budgeten för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken, genom en översyn av 1999 års interinstitutionella avtal.

21.    Europaparlamentet begär återigen att rådet inte bara informerar parlamentet utan även regelbundet rådfrågar och gör parlamentet delaktigt när det gäller de viktigaste aspekterna av och de grundläggande vägvalen för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken och för den europeiska säkerhets- och försvarspolitiken.

Förberedelsearbete för att inrätta EU:s framtida utrikestjänst

22.    Europaparlamentet betonar att inrättandet av den nya tjänsten som EU:s utrikesminister och uppbyggandet av EU:s framtid utrikestjänst (till exempel genom ett särskilt interinstitutionellt avtal) måste stå i överensstämmelse med hur ratificeringsförfarandet förlöper och underställas parlamentets granskning.

23.    Europaparlamentet rekommenderar att konstitutionsfördragets bestämmelser följs av stadiga framsteg i förberedelsearbetet för den nya utrikestjänsten, samtidigt som det faktiska inrättandet kan ske först efter det att konstitutionsfördraget har ratificerats.

ÄRENDETS GÅNG

Titel

Perioden för eftertanke: struktur, teman och ramar för bedömningen av debatten om Europeiska unionen

Förfarandenummer

2005/2146(INI)]

Ansvarigt utskott

AFCO

Yttrande
  Tillkännagivande i kammaren

AFET
7.7.2005

Förstärkt samarbete – tillkännagivande i kammaren

 

Föredragande av yttrande Utnämning

Elmar Brok
29.8.2005

Tidigare föredragande av yttrande

 

Behandling i utskott

4.10.2005

22.11.2005

 

 

 

Antagande

23.11.2005

Slutomröstning: resultat

+:

–:

0:

54

6

1

Slutomröstning: närvarande ledamöter

Vittorio Agnoletto, Angelika Beer, André Brie, Elmar Brok, Simon Coveney, Véronique De Keyser, Giorgos Dimitrakopoulos, Camiel Eurlings, Alfred Gomolka, Klaus Hänsch, Richard Howitt, Anna Ibrisagic, Toomas Hendrik Ilves, Jelko Kacin, Georgios Karatzaferis, Ioannis Kasoulides, Helmut Kuhne, Joost Lagendijk, Vytautas Landsbergis, Cecilia Malmström, Pierre Moscovici, Pasqualina Napoletano, Baroness Nicholson of Winterbourne, Vural Öger, Cem Özdemir, Alojz Peterle, Tobias Pflüger, João de Deus Pinheiro, Paweł Bartłomiej Piskorski, Poul Nyrup Rasmussen, Michel Rocard, Libor Rouček, José Ignacio Salafranca Sánchez-Neyra, Jacek Emil Saryusz-Wolski, György Schöpflin, Gitte Seeberg, Hannes Swoboda, István Szent-Iványi, Konrad Szymański, Antonio Tajani, Paavo Väyrynen, Inese Vaidere, Geoffrey Van Orden, Ari Vatanen, Josef Zieleniec

Slutomröstning: närvarande suppleanter

Alexandra Dobolyi, Árpád Duka-Zólyomi, Kinga Gál, Marie Anne Isler Béguin, Tunne Kelam, Jaromír Kohlíček, Alexander Lambsdorff, Janusz Onyszkiewicz, Doris Pack, Aloyzas Sakalas, Pierre Schapira, Inger Segelström, Csaba Sándor Tabajdi, María Elena Valenciano Martínez-Orozco, Marcello Vernola

Slutomröstning: närvarande suppleanter (art. 178.2)

Thomas Wise

Anmärkningar (tillgängliga på ett enda språk)

...


YTTRANDE från utskottet för industrifrågor, forskning och energi (23.11.2005)

till utskottet för konstitutionella frågor

över perioden av eftertanke: struktur, områden och ramar för en utvärdering av debatten om Europeiska unionen

(2005/2146(INI))

Föredragande: Hannes Swoboda

FÖRSLAG

Utskottet för industrifrågor, forskning och energi uppmanar utskottet för konstitutionella frågor att som ansvarigt utskott infoga följande i sitt resolutionsförslag:

1.  Europaparlamentet anser att de lämpligaste kriterierna för en rationell utvärdering av de frågor som nu är aktuella för perioden av eftertanke om fördraget om upprättande av en konstitution för Europa är ökad effektivitet när det gäller att främja EU:s ekonomi och att EU utrustas med verktyg och instrument för att hantera de utmaningar som globaliseringen medför.

2.  Europaparlamentet anser att man, utöver diskussionen om de institutionella frågorna, bör försöka att göra EU‑medborgarna uppmärksamma på gemenskapens och särskilt konstitutionens mervärde genom att föra Europaorienterade nationella dialoger om innehållet i de politikområden som fastställs i konstitutionen. Europaparlamentet föreslår vidare att man under de kommande EU‑ordförandeskapen utser högt uppsatta personer med erfarenhet av EU att föra en djupgående debatt om syftet med en konstitution för Europa.

3.  Europaparlamentet anser att perioden av eftertanke skall användas till att föra diskussioner med allmänheten om

 de nödvändiga bidrag som EU-täckande strategier och industripolitik kan ge genom att främja en hållbar grund för skapande av nya arbetstillfällen,

 anledningarna till att en välstrukturerad EU-politik om forskning och innovation kan ge ett nytt uppsving för europeisk industri, särskilt för de små och medelstora industriföretagen,

 att energipolitiken inom ramen för konstitutionsfördraget kommer att förses med en egen rättslig grund och att befogenheterna kommer att delas mellan EU och medlemsstaterna.

4.  Europaparlamentet anser att medborgarnas känsla för Europa bör stärkas genom flaggande med EU-flaggan på alla centralt och lokalt belägna offentliga byggnader inom EU.

5.  Europaparlamentet föreslår att gemenskapen skall finansiera intensivutbildning för europeiska journalister i EU-frågor i syfte att främja den allmänna debatten om EU‑politiken.

6.  Europaparlamentet anser att konstitutionen förbättrar beslutsfattandet när det gäller rymd-, energi- och forskningspolitik, genom att den ger unionen en mer framträdande roll i uppbyggandet av en säker och hållbar miljö.

7.  Europaparlamentet anser att närmare kontakter mellan Europaparlamentet och de nationella parlamenten skulle bidra till denna debatt. Parlamentet anser dessutom att man för att främja de nationella debatterna om ekonomisk och social utveckling i Europa bör föra upp diskussioner om Lissabonstrategin på dagordningen i de nationella parlamenten.

8.  Europaparlamentet anser att man för att främja maximalt deltagande från medborgarnas sida i den demokratiska processen så ofta som möjligt bör anordna gemensamma sammanträden för Europaparlamentets utskott och motsvarande utskott i de nationella parlamenten samt för representanter för de Europeiska politiska grupperna och motsvarande nationella politiska partier. Parlamentet stöder dessutom ytterligare insatser för att göra nationella experter inom parlamenten bekanta med EU‑verktygen och deras användning.

9.  Europaparlamentet anser att perioden av eftertanke inte endast bör användas för att förklara för medborgarna vilka möjligheter konstitutionen skulle kunna föra med sig, utan också för att förklara att unionens effektivitet beror på ett nära och effektivt samarbete mellan unionen och medlemsstaterna i besluts- och genomförandeprocesserna.

10.  Europaparlamentet anser att inrättande av nya EU-pris för utomordentliga insatser från ungdomar och stöd till de pris som redan finns i hög grad kommer att främja forsknings-, innovations-, energi- och industripolitik, dvs. de områden där EU är eller vill bli en föregångare.

ÄRENDETS GÅNG

Titel

Perioden av eftertanke: struktur, områden och ramar för en utvärdering av debatten om Europeiska unionen

Förfarandenummer

2005/2146(INI)

Ansvarigt utskott

AFCO

Yttrande
  Tillkännagivande i kammaren

ITRE
7.7.2005

Förstärkt samarbete – tillkännagivande i kammaren

 

Föredragande av yttrande Utnämning

Hannes Swoboda
13.9.2005

Behandling i utskott

5.10.2005

11.10.2005

23.11.2005

 

 

Antagande

23.11.2005

Slutomröstning: resultat

+:

–:

0:

44

1

0

Slutomröstning: närvarande ledamöter

Ivo Belet, Jan Březina, Philippe Busquin, Jerzy Buzek, Joan Calabuig Rull, Pilar del Castillo Vera, Jorgo Chatzimarkakis, Giles Chichester, Den Dover, Lena Ek, Nicole Fontaine, Adam Gierek, Norbert Glante, Umberto Guidoni, András Gyürk, Fiona Hall, David Hammerstein Mintz, Ján Hudacký, Romana Jordan Cizelj, Werner Langen, Anne Laperrouze, Vincenzo Lavarra, Pia Elda Locatelli, Nils Lundgren, Eluned Morgan, Angelika Niebler, Reino Paasilinna, Umberto Pirilli, Miloslav Ransdorf, Vladimír Remek, Herbert Reul, Mechtild Rothe, Paul Rübig, Britta Thomsen, Patrizia Toia, Catherine Trautmann, Claude Turmes, Nikolaos Vakalis, Alejo Vidal-Quadras Roca, Dominique Vlasto

Slutomröstning: närvarande suppleanter

Jan Christian Ehler, Satu Hassi, Erna Hennicot-Schoepges, Vittorio Prodi, Hannes Swoboda

Slutomröstning: närvarande suppleanter (art. 153.2)

 


YTTRANDE från utskottet för regional utveckling (24.11.2005)

till utskottet för konstitutionella frågor

över perioden av eftertanke: struktur, områden och ramar för en utvärdering av debatten om Europeiska unionen

(2005/2146(INI))

Föredragande: Vladimír Železný

FÖRSLAG

Utskottet för regional utveckling uppmanar utskottet för konstitutionella frågor att som ansvarigt utskott infoga följande i sitt resolutionsförslag:

1.   Europaparlamentet anser denna period av eftertanke vara ett tillfälle att delta i en verklig debatt om tillämpningen av subsidiaritetsprincipen och principen om ett uppgraderat partnerskap på området landsbygdsutveckling och utvärdera i vilken mån dessa principer följs i genomförandet, övervakningen och utvärderingen av sammanhållningspolitikens mål för perioden 2007–2013, som är centrala för en fullständig, balanserad och varaktig utveckling i alla medlemsstater, framföra allt i de fattigaste regionerna.

2.   Europaparlamentet rekommenderar kommissionen att ha ett omfattande samråd med medlemsstaterna, de nationella parlamenten, andra parlament i medlemsstaterna, regionala och lokala myndigheter och andra relevanta organ, Regionkommittén, branschsammanslutningar och fackföreningar innan den utarbetar några nya förslag till förordningar som berör medlemsstaternas ekonomiska, sociala och territoriala sammanhållning, för att undvika onödig överreglering och bevara den flexibilitet som behövs så väl för att möta sammanhållningspolitikens utmaningar i dag och i framtiden.

3.   Såvida inte Fördraget om upprättande av en konstitution för Europa ratificeras av samtliga medlemsstater eller till dess att så sker rekommenderar Europaparlamentet att parlamentet fortsätter att så starkt som möjligt främja de förändringar som fördraget skulle medföra för sammanhållningspolitiken, på basis av förändringarnas fördelar, och att försiktighetsprincipen noggrant följs i rättsliga sammanhang vid hänvisningar till det regelverk som innehåller allmänna och särskilda bestämmelser om sammanhållningspolitiken och dess enskilda stödmottagare.

4.  Europaparlamentet föreslår att regelbundna samråd, även gemensamma expertutfrågningar, hålls med de nationella parlamenten och andra parlament i medlemsstaterna samt deras berörda utskott och att det hålls gemensamma möten mellan Europaparlamentsledamöter från alla medlemsstater och motsvarande nationella och regionala parlamentsledamöter i frågor av EU-intresse som berör varje region, för att med hjälp av kostnadsanalyser och konsekvensbedömningar av lagstiftningen höja lagstiftningsförfarandets kvalitet inom sammanhållningspolitiken på nationell nivå och på EU-nivå, och därigenom se till att behoven hos samtliga regioner, däribland de yttersta randområdena, öar och glesbefolkade områden, bergsområden och mindre utvecklade områden, tillgodoses tillräckligt.

5.   Europaparlamentet uppmärksammar sammanhållningspolitikens särskilda karaktär, som kännetecknar EU‑modellen och särskiljer EU från ett rent frihandelsområde. Parlamentet framhåller att denna solidaritetsbaserade politik därför måste ges en högre profil på gräsrotsnivå i alla regioner (särskilt i de minst gynnade regionerna) så att Europa och dess folk kan försonas.

6.   Europaparlamentet välkomnar den ”plan D” för demokrati, dialog och debatt som kommissionsledamot Margot Wallström har tagit initiativ till i syfte att inleda en fortlöpande dialog om EU‑politiken på både regional och lokal nivå. Europaparlamentet understryker dessutom att det är nödvändigt att göra EU:s ungdomar delaktiga i den övergripande debatten och stimulera deras engagemang för ”Europatanken”.

7.   Europaparlamentet betonar mot denna bakgrund att det är absolut nödvändigt att tillhandahålla tillräckliga medel för sammanhållningspolitiken och upprepar på nytt att ett belopp som motsvarar 0,41 procent av EU:s bruttonationalinkomst är en minimifinansieringsnivå, och att politiken kan visa sig vara ineffektiv för att nå dessa mål om denna nivå underskrids.

8.   Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en noggrann, motiverad bedömning av de effekter som en säker eller möjlig utvidgning av EU till att omfatta nya medlemsstater antagligen kommer att få för regionalpolitiken.

9.   För att få till stånd en dialog om EU‑politiken på nationell, regional och lokal nivå rekommenderar Europaparlamentet användningen av särskilda verktyg som Internet, TV‑program, reklam och informationsseminarier i skolor och med riktning till ungdomar.

10. Europaparlamentet uppmuntrar kommissionen att i samarbete med Regionkommittén göra en fortlöpande utvärdering av dialogen om Europas framtid med särskild hänsyn till subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna.

11. Europaparlamentet understryker vikten av att ge tillräckligt med stöd till mindre utvecklade regioner som utgör en reserv för potentiell tillväxt. Sådana regioner finns i samtliga medlemsstater, men framför allt i de tio nya medlemsstaterna, de regioner som är föremål för den statistiska effekten och anslutningsländerna Bulgarien och Rumänien. Genom ökad finansiering kan fattigdomen utrotas för gott och innovativa och alternativa lösningar främjas i syfte att skapa och upprätthålla regional utveckling inom flera olika sektorer liksom en balanserad tillväxt i hela EU.

12. Europaparlamentet uppmärksammar de hinder som har funnits för att ratificera Fördraget om upprättande av en konstitution för Europa och betonar den viktiga roll som strukturpolitiken kan spela för att framhålla fördelarna med EU‑medlemskapet.

ÄRENDETS GÅNG

Titel

Perioden av eftertanke: struktur, områden och ramar för en utvärdering av debatten om Europeiska unionen

Förfarandenummer

2005/2146(INI)

Ansvarigt utskott

AFCO

Yttrande
  Tillkännagivande i kammaren

REGI
7.7.2005

Förstärkt samarbete – tillkännagivande i kammaren

 

Föredragande av yttrande Utnämning

Vladimír Železný

5.10.2005

Behandling i utskott

6.10.2005

 

 

 

 

Antagande

22.11.2005

Slutomröstning: resultat

+:

–:

0:

38

0

4

Slutomröstning: närvarande ledamöter

Alfonso Andria, Stavros Arnaoutakis, Elspeth Attwooll, Adam Jerzy Bielan, Jana Bobošíková, Graham Booth, Bernadette Bourzai, Gerardo Galeote Quecedo, Iratxe García Pérez, Eugenijus Gentvilas, Lidia Joanna Geringer de Oedenberg, Ambroise Guellec, Pedro Guerreiro, Gábor Harangozó, Marian Harkin, Konstantinos Hatzidakis, Alain Hutchinson, Carlos José Iturgaiz Angulo, Mieczysław Edmund Janowski, Gisela Kallenbach, Tunne Kelam, Miloš Koterec, Constanze Angela Krehl, Francesco Musotto, James Nicholson, Lambert van Nistelrooij, Jan Olbrycht, Markus Pieper, Elisabeth Schroedter, Alyn Smith, Grażyna Staniszewska, Catherine Stihler, Oldřich Vlasák, Vladimír Železný

Slutomröstning: närvarande suppleanter

Jan Březina, Ole Christensen, Den Dover, Věra Flasarová, Louis Grech, Mirosław Mariusz Piotrowski, Toomas Savi, László Surján, Nikolaos Vakalis

Slutomröstning: närvarande suppleanter (art. 178.2)

Cristina Gutiérrez-Cortines


YTTRANDE från utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling (23.11.2005)

till utskottet för konstitutionella frågor

över en period av eftertanke: strukturen, områdena och ramarna för en utvärdering av debatten om Europeiska unionen

(2005/2146(INI))

Föredragande: Willem Schuth

MOTIVERING

Att jordbruksmarknaderna öppnas upp allt mer och får en internationell inriktning kommer att medföra stora strukturella effekter på jordbruket och på utvecklingen av landsbygdsområdena i Europeiska unionen. Mot denna bakgrund måste det vara ett viktigt mål för gemenskapen att inom ramen för Lissabonstrategin se till att landsbygdsområdena säkras och blir konkurrenskraftiga samt att deras ekonomiska potential stärks på ett hållbart sätt. Genom reformen av den gemensamma jordbrukspolitiken har EU tagit ett viktigt och riktigt steg framåt. Jordbrukets marknadsintegration stärks avsevärt genom reformen. Detta öppnar för nya utvecklingsmöjligheter men kan också innebära risker för företag och marknader som inte kan anpassa sig så snabbt. Samtidigt fortsätter samhällets krav på jordbruket och på livsmedelsproduktionen att öka.

På jordbruksområdet har Europaparlamentet länge fått kämpa för medbeslutande. Det är positivt att man i konstitutionsutkastet tog över att medbeslutandeförfarandet skall tillämpas på områdena miljöskydd, livsmedelssäkerhet och konsumentskydd, vilket fastställdes i Amsterdamfördraget. På jordbrukspolitikens område kan rådet (jordbruk) ännu idag sätta sig över Europaparlamentets åsikter. Mot denna bakgrund ställde konstitutionsutkastet visserligen ökad demokratisk legitimitet i utsikt genom att alla jordbrukspolitiska principbeslut skulle omfattas av medbeslutande. I många frågor, som är väsentliga då de rör marknadsekonomi, skulle konstitutionsutkastet dock ha inneburit en försämring i förhållande till nuläget. I dessa frågor skulle rådet ha beslutat utan Europaparlamentets medverkan.

Den gemensamma jordbrukspolitiken är en stöttepelare för den europeiska integrationen. Med tanke på hur viktig den gemensamma jordbrukspolitiken är och dess framskjutande ställning i EU:s budget, måste de europeiska medborgarna kunna få så mycket insyn och medbeslutande som möjligt på detta känsliga område. Därför måste fullt medbeslutande för Europaparlamentet krävas i alla frågor som rör jordbrukspolitik, konsumentskydd och livsmedelssäkerhet när den framtida strukturen för de europeiska institutionerna utformas.

Detta kräver emellertid en grundläggande genomgång och en ny definition av målen för den gemensamma jordbrukspolitiken: artikel III-123 i del III i utkastet till konstitution är föråldrad och inte längre tillämpningsbar. Idag sysselsätter jordbruket 10 miljoner människor i EU. Jordbruket är den enda garantin för en hållbar utveckling av landsbygdsområdena och oskiljaktigt förenat med dessa områden. Den gemensamma jordbrukspolitiken står idag för marknadsorienterad, miljö- och resursvänlig samt socialt hållbar produktion av livsmedel av hög kvalitet på internationellt rättvisa villkor. Den gemensamma jordbrukspolitiken tar hänsyn till djurskyddsintressen och vidtar åtgärder för att undvika djurepidemier.

Föredraganden konstaterar att föreliggande utkast till konstitution inte räcker till för att samhället skall kunna godkänna den gemensamma jordbrukspolitiken. Som jordbruksutskottet redan krävde i sitt yttrande över utkastet till fördrag om upprättande av en konstitution för Europa, bör parlamentet snarare göra allt för att få medborgarna att förstå hur viktig den gemensamma jordbrukspolitiken är, dess framsteg och vilka fördelar den innebär för konsumenterna.

FÖRSLAG

Utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling uppmanar utskottet för konstitutionella frågor att som ansvarigt utskott infoga följande i sitt resolutionsförslag:

1.  Europaparlamentet anser att den gemensamma jordbrukspolitiken bör bidra till att genomföra Lissabonstrategins mål, i synnerhet till att främja sysselsättning, forskning och teknik, för att stärka den europeiska ekonomins konkurrenskraft och produktivitet.

2.  Europaparlamentet beklagar att medbeslutandeförfarandet enligt nu gällande fördrag inte tillämpas på den gemensamma jordbrukspolitiken (GJP). Parlamentet kräver att man i samband med ett framtida fördrag prioriterar utvidgningen av medbeslutandeförfarandet till att omfatta GJP genom att i fördraget om upprättande av en konstitution för Europa fylla de luckor i medbeslutandet på jordbruksområdet som finns kvar särskilt i artikel III‑230.2 och artikel III-231.3.

3.  Europaparlamentet beklagar att ärenden som hittills omfattats av samråd hädanefter kan beslutas utan parlamentets medverkan. Detta motverkar sitt syfte med tanke på att stora delar av den europeiska befolkningen har uttryckt skepsis mot konstitutionen samt med hänsyn till kravet på att minska det demokratiska underskottet.

4.  Europaparlamentet påpekar att de mål för den gemensamma jordbrukspolitiken som nämns i artikel III-227 strider mot målen för Europeiska unionen enligt artikel I-3. Av detta skäl är det absolut nödvändigt att målen för den gemensamma jordbrukspolitiken aktualiseras för att beakta den senaste utvecklingen av jordbrukspolitiken och särskilt dess multifunktionella roll i förhållande till jordbrukarna själva, landsbygdsutvecklingen, miljön och konsumenterna samt bekämpningen av smittsamma djursjukdomar.

5.  Europaparlamentet anser med tanke på målen för den gemensamma jordbrukspolitiken fortfarande att följande formuleringar vore lämpliga:

”Den gemensamma jordbrukspolitiken har som mål:

a)    att i Europeiska unionen stödja en multifunktionell jordbrukssektor som respekterar miljön, djurskyddskrav och landskapet, främjar biologisk mångfald och belönar jordbrukare för deras bidrag till dessa mål,

b)    att öka jordbrukets produktivitet genom att främja och på ett ansvarsfullt sätt utnyttja tekniska framsteg, rationalisera jordbruksproduktionen och effektivt använda produktionsfaktorerna,

c)    att skapa hållbara perspektiv för landsbygdsbefolkningen, särskilt genom politiska åtgärder för landsbygdsutveckling, rättvisa konkurrensvillkor för deras produkter på EU–marknaden samt åtgärder för att säkra och skapa arbetstillfällen,

d)    att stabilisera marknaderna och se till att befolkningen har tillgång till säkra livsmedel av hög kvalitet som är producerade enligt godtagbara standarder när det gäller djurs välbefinnande, miljön och sysselsättningen,

e)    att utveckla innovativa tekniker och system som syftar till att både förbättra kvaliteten på livsmedelsproduktionen, minska insats- och produktionskostnaderna och utnyttja jordbruksprodukter som råvara bland annat för förnybar energi.

6.  Europaparlamentet anser att dessa mål i vilket fall som helst bör utgöra en del av ett eventuellt nedkortat konstitutionellt fördrag som endast omfattar målen, arbetsfördelningen och EU:s viktigaste beslutsförfaranden, medan mer specifika bestämmelser även kan tas upp i ett separat fördrag.

7.  Europaparlamentet begär att EU inom ramen för sin kommunikationsstrategi skall informera de europeiska medborgarna om den gemensamma jordbrukspolitiken, i synnerhet om de senaste reformerna varigenom denna politik moderniserats och harmoniserats med de nya gemenskapsmålen.

ÄRENDETS GÅNG

Titel

Period av eftertanke: strukturen, områdena och ramarna för en utvärdering av debatten om Europeiska unionen

Förfarandenummer

2005/2146(INI)

Ansvarigt utskott

AFCO

Yttrande
  Tillkännagivande i kammaren

AGRI

7.7.2005

Förstärkt samarbete – tillkännagivande i kammaren

nej

Föredragande av yttrande Utnämning

Willem Schuth

13.9.2005

Behandling i utskott

11.10.2005

23.11.2005

 

 

 

Antagande

23.11.2005

Slutomröstning: resultat

+:

–:

0:

20

3

--

Slutomröstning: närvarande ledamöter

Peter Baco, Niels Busk, Giuseppe Castiglione, Joseph Daul, Albert Deß, Carmen Fraga Estévez, Duarte Freitas, Jean-Claude Fruteau, Ioannis Gklavakis, Lutz Goepel, Friedrich-Wilhelm Graefe zu Baringdorf, Elisabeth Jeggle, Heinz Kindermann, Albert Jan Maat, Diamanto Manolakou, Neil Parish, Willem Schuth, Czesław Adam Siekierski, Jeffrey Titford, Bernard Piotr Wojciechowski, Andrzej Tomasz Zapałowski

Slutomröstning: närvarande suppleanter

Christa Klaß, Markus Pieper

Slutomröstning: närvarande suppleanter (art. 178.2)

 


YTTRANDE från utskottet för kultur och utbildning (28.11.2005)

till utskottet för konstitutionella frågor

över perioden för eftertanke: struktur, teman och ramar för bedömningen av debatten om Europeiska unionen

(2005/2146(INI))

Föredragande: Helga Trüpel

FÖRSLAG

Utskottet för kultur och utbildning uppmanar utskottet för konstitutionella frågor att som ansvarigt utskott infoga följande i sitt resolutionsförslag:

1.  Europaparlamentet anser att kommissionen och Europaparlamentet är bärare av Europatanken och förväntar sig därför att kommissionen på ett starkt och enhetligt sätt står fast vid antagandet av en konstitution för Europa.

2.  Europaparlamentet efterfrågar en debatt om EU:s framtid ur en internationell geostrategisk synvinkel eftersom en sådan gör det lättare att avgöra vilket slags Europa medborgarna vill ha i framtiden.

3.  Europaparlamentet påpekar att det är av stor betydelse att den europeiska kommunikationsstrategin blir mer effektiv. Genom denna strategi kan Europeiska unionen och mervärdet av de gemensamma europeiska åtgärderna förklaras tydligare, och dialogen med och mellan medborgarna kan förstärkas, vilket de lokala insatserna för att minska klyftan mellan EU och medborgarna skulle vinna på. Vidare vill parlamentet poängtera att medborgarnas uppfattning om det europeiska projektet till stor del avgörs av människor som verkar på det nationella planet. Europaparlamentet hyser stora förhoppningar till kommissionens vitbok och programmet ”Medborgare för Europa”.

4.  Europaparlamentet anser att medlemsstaterna, regionerna och kommunerna måste delta i debatten om unionens framtid, eftersom de befinner sig närmare medborgarna, och bidra till skapandet av ett EU som på ett mer effektivt sätt kan lösa medborgarnas problem.

5.  Europaparlamentet delar kommissionens uppfattning att ett gott samarbete mellan institutionerna och alla medlemsstaternas regeringar är en förutsättning för att en ny kommunikationsstrategi skall lyckas. Europaparlamentet ger kommissionen sitt stöd i den anda som parlamentet uttrycker i sin resolution av den 12 maj 2005 om genomförandet av Europeiska unionens informations‑ och kommunikationsstrategi(1).

6.  Europaparlamentet vill dock understryka att en kommunikationsstrategi för att vara effektiv bör gå hand i hand med en socialt, miljömässigt och kulturellt välavvägd politik på unionsnivå. Parlamentet föreslår att kommissionen, rådet och alla medlemsstater visar att de i alla sina verksamheter går i den riktning som medborgarna önskar, det vill säga mot ett bevarande av den europeiska modellen.

7.  Europaparlamentet kräver en lämplig finansiell ram, förenklade förfaranden och kortare tidsfrister vid tilldelning av medel för unionens informationsprogram (bl.a. Prince) och andra program för stöd till de grupper i samhället som verkar för Europatanken också under det kommande budgetåret, så att kommunikationsstrategin kan genomföras på ett effektivt sätt. Eurostats senaste undersökningar visar att förtroendet bland medborgarna för unionen och dess institutioner har sjunkit, vilket visar på att massiva informationskampanjer snarast måste inledas.

8.  Europaparlamentet konstaterar att debatten om konstitutionsfördraget också är en debatt om de europeiska värderingarnas mångfald och den europeiska identiteten. Europaparlamentet anser att unionens kultur‑ och utbildningspolitiska program är viktiga bidrag till att bygga upp ett europeiskt medvetande samt att bevara och utveckla de europeiska kulturerna. Parlamentet påminner därför om vikten av en rimlig budget för kultur och utbildning, bland annat inom ramen för budgetplanerna.

9.  Europaparlamentet rekommenderar kommissionen att utarbeta en tidsplan som möjliggör att ett europeiskt projekt antas samma dag i alla unionens medlemsstater i samband med valet till Europaparlamentet 2009.

10.  Europaparlamentet förordar att man i EU:s informations- och kommunikationsstrategi lägger stor vikt vid åtgärder för att dels göra rådets debatter insynsvänliga, så att medborgarna kan förstå hur besluten fattas och av vem, dels se till att rätten att lämna in framställningar verkligen utnyttjas.

ÄRENDETS GÅNG

Titel

Perioden för eftertanke: struktur, teman och ramar för bedömningen av debatten om Europeiska unionen

Förfarandenummer

2005/2146(INI)

Ansvarigt utskott

AFCO

Yttrande
  Tillkännagivande i kammaren

CULT
7.7.2005

Förstärkt samarbete – tillkännagivande i kammaren

 

Föredragande av yttrande Utnämning

Helga Trüpel
23.8.2005

Behandling i utskott

3.10.2005

 

 

 

 

Antagande

24.11.2005

Slutomröstning: resultat

+ :

– :

0 :

13

2

0

Slutomröstning: närvarande ledamöter

María Badía i Cutchet, Marie-Hélène Descamps, Jolanta Dičkutė, Milan Gaľa, Erna Hennicot-Schoepges, Luis Herrero-Tejedor, Manolis Mavrommatis, Rolandas Pavilionis, Miguel Portas, Nikolaos Sifunakis, Henri Weber, Thomas Wise

Slutomröstning: närvarande suppleanter

Giulietto Chiesa, Michael Cramer

Slutomröstning: närvarande suppleanter (art. 178.2)

Catherine Trautmann

(1)

Antagna texter, P6_TA(2005)0183.


YTTRANDE från utskottet för rättsliga frågor (22.11.2005)

till utskottet för konstitutionella frågor

över perioden av eftertanke: struktur, områden och ramar för en utvärdering av debatten om Europeiska unionen

(2005/2146(INI))

Föredragande: Maria Berger

FÖRSLAG

Utskottet för rättsliga frågor uppmanar utskottet för konstitutionella frågor att som ansvarigt utskott infoga följande i sitt resolutionsförslag:

A.  Europaparlamentet anser att föremålet för betänkandet från utskottet för konstitutionella frågor inte skall vara innehållet i konstitutionen som Europaparlament redan yttrade sig om i sin resolution av den 12 januari 2005(1), utan att det skall vara metoden för den öppna debatten i unionen under perioden av eftertanke.

B.  Europaparlamentet upprepar sin ståndpunkt som redan uttrycktes i ovan nämnda resolution om konstitutionen, vilken var uppdelad i olika behörighetsområden.

C.  I detta sammanhang bör det betonas att det är svårt att föreställa sig att de omfattande resultat som konstitutionen leder till skulle kunna uppnås på andra sätt på de områden som utskottet för rättsliga frågor berörs av, i synnerhet när det gäller rättsakter och förfaranden, struktur, funktion och tillgång till Europeiska gemenskapernas domstol.

D.  Europaparlamentet anser att det från rättslig synpunkt inte är möjligt att endast låta del I i konstitutionen träda i kraft, eftersom den inte är förenlig med fördragen om inte en omfattande revidering av dem görs.

E.  Europaparlamentet erinrar om att konstitutionen är resultatet av en bred konsensus som alla medlemsstaternas parlament och regeringar samt alla EU‑institutioner var delaktiga i.

F.  Europaparlamentet erinrar även om att inget gemenskapsfördrag någonsin har varit föremål för så mycket insyn och en sådan omfattande dialog med medborgarna, ungdomarna och alla beslutsfattande nivåer i medlemsstaterna vid utarbetandet som konstitutionen.

G.  Europaparlamentet erinrar om att den situation som vi nu befinner oss i redan har förutsetts i förklaring nr 30 i ratificeringen av fördraget om en konstitution för Europa, vilken lyder enligt följande:

”Konferensen noterar att om fyra femtedelar av medlemsstaterna har ratificerat Fördraget om upprättande av en konstitution för Europa inom en period på två år efter undertecknandet av Fördraget och en eller flera medlemsstater har stött på problem med ratificeringen, skall Europeiska rådet ta upp frågan.”

H.  Europaparlamentet anser att rådet föregripit tillämpningen av förklaringen och behandlat problemet genom att besluta om en period av eftertanke för att undanröja hindren, samtidigt som de medlemsstater som så önskar får fortsätta ratifikationsprocessen.

9.   Europaparlamentet föreslår att målet med perioden av eftertanke skall vara att skapa en nystart för konstitutionsförslaget genom en bred offentlig debatt som kan göra det möjligt att klargöra, fördjupa och demokratisera samförståndet kring konstitutionen genom att föreslå svar som syftar till att lösa de problem som hindrar ett godkännande av texten.

10. Europaparlamentet är övertygat om att ett mål med perioden för eftertanke måste vara att fundera över hur Europeiska unionen kan återfå medborgarnas förtroende. Om det skall lyckas behövs en ständigt pågående debatt om hur EU kan förbättra sina resultat och hur det kan bidra till att lösa folks verkliga problem.

11. Europaparlamentet hänvisar till att det i sin resolution om anslutningsförfarandet för Turkiet fastslog att tillkomsten av en konstitution för Europa är en förutsättning för all fortsatt utvidgning och att Europeiska unionens möjlighet att ta emot nya medlemmar nu även får ökad betydelse inom rådet.

12. Europaparlamentet anser att syftet med perioden av eftertanke och debatten under den bör vara att konsolidera förbättringarna av konstitutionen och att inte på något sätt försvaga texten i konstitutionen.

13. Europaparlamentet anser att perioden av eftertanke måste användas till att intensifiera spridningen av information till medborgarna, i alla åldrar och alla yrkesmiljöer, inte bara om konstitutionen i sig, utan också om de nu gällande fördragen som för närvarande är avgörande för Europeiska unionen och kommer att fortsätta att gälla om inte konstitutionen träder i kraft.

14. Europaparlamentet anser att det är nödvändigt att under perioden av eftertanke också föra en strukturerad, interaktiv och resultatorienterad debatt med bland andra EU‑medborgarna, det civila samhället, arbetsmarknadens parter, de nationella parlamenten, de politiska partierna och EU:s institutioner, och föreslår därför:

a) att en lista med frågor och svar utarbetas som utgångspunkt för debatten och samrådet; där de viktigaste frågorna och svaren om konstitutionen räknas upp, och med utgångspunkt från denna lista bör de politiska partierna, företrädare för medborgarna och andra ansvariga föra så många diskussioner som möjligt och listan bör också läggas ut på webbplatser,

b) att en representativ profil för medborgarnas åsikter om konstitutionens betydelse och EU:s framtid lyfts fram genom metoder för opinionsundersökningar (Eurobarometer),

c) att en grupp i varje medlemsstat sätts samman bestående av personer som argumenterar vid dessa diskussioner och utarbetar en rapport om medborgarnas inställning i medlemsstaten; ledamöter i Europaparlamentet eller de nationella parlamenten kan fungera som sådana rapportörer,

d) att dessa rapportörer sedan träffas vid en gemensam EU‑konferens och försöker dra slutsatser av de nationella debatterna.

15. Europaparlamentet anser att det fanns förslag i fördraget om upprättande av en konstitution för Europa som utan tvekan skulle göra EU mer medborgarvänligt. Arbetet med dessa bör fortsätta, bland annat genom följande:

a)   Europeiska ombudsmannen har i en särskild rapport kommit fram till att rådet gör sig skyldigt till administrativa missförhållanden när det lagstiftar i hemlighet, och Europaparlamentet uppmanar därför rådet att omedelbart efterleva ombudsmannens rekommendationer.

16. Europaparlamentet föreslår att en undersökning skall genomföras om kostnaderna för en situation utan konstitution med avseende på styrning, demokrati och öppenhet, liknande den undersökning som genomfördes under förberedelserna för inrättandet av en inre europeisk marknad vilken benämndes ”Cost of Non‑Europe” [Kostnaderna för den ofullbordade integrationen i Europa].

17. Europaparlamentet anser att föremål för debatten även bör vara hur man skall lösa problemen i Frankrike och Nederländerna och hur man kan hantera folkomröstningarna utan att de delar av Europas befolkning som redan har antagit utkastet till konstitution känner sig lurade.

18. Europaparlamentet uppmanar de brittiska och österrikiska ordförandeskapen att anta förberedelserna för utformningen av perioden av eftertanke i den form som föreslås.

ÄRENDETS GÅNG

Titel

Perioden av eftertanke: struktur, områden och ramar för en utvärdering av debatten om Europeiska unionen

Förfarandenummer

2005/2146(INI)

Ansvarigt utskott

AFCO

Yttrande
  Tillkännagivande i kammaren

JURI
7.7.2005

Förstärkt samarbete – tillkännagivande i kammaren

 

Föredragande av yttrande Utnämning

Maria Berger
15.9.2005

Tidigare föredragande av yttrande

 

Behandling i utskott

5.10.2005

 

 

 

 

Antagande

22.11.2005

Slutomröstning: resultat

+:

–:

0:

12

0

0

Slutomröstning: närvarande ledamöter

Maria Berger, Bert Doorn, Giuseppe Gargani, Kurt Lechner, Klaus-Heiner Lehne, Aloyzas Sakalas, Rainer Wieland, Nicola Zingaretti, Tadeusz Zwiefka

Slutomröstning: närvarande suppleanter

Nicole Fontaine, Othmar Karas, Marie Panayotopoulos-Cassiotou

Slutomröstning: närvarande suppleanter (art. 178.2)

 

Anmärkningar (tillgängliga på ett enda språk)

...

(1)

EUT C 247 E, 6.10.2005, s. 88.


YTTRANDE från utskottet för medborgerliga fri‑ och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor (24.11.2005)

till utskottet för konstitutionella frågor

över reflektionsperioden: struktur, ämnen och ram för en utvärdering av diskussionen om Europeiska unionen

(2005/2146(INI))

Föredragande: Jean‑Marie Cavada

FÖRSLAG

Utskottet för medborgerliga fri‑ och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor uppmanar utskottet för konstitutionella frågor att som ansvarigt utskott infoga följande i sitt resolutionsförslag:

1.  Europaparlamentet understryker att konstitutionen medförde många förbättringar av de befintliga fördragen inom området för säkerhet, frihet och rättvisa, i synnerhet på följande punkter: att uppdelningen i ”pelare” slopas, så att de flesta förfaranden inom den nuvarande tredje pelaren kan överföras till gemenskapens behörighetsområde, att omröstningar med kvalificerad majoritet blir allmän regel och att rättsakterna förenklas, att EG‑domstolens rättsliga behörighet utvidgas, att parlamentets roll som medlagstiftare förstärks, att Europol sätts in i en gemenskapsram, med tanke på att organisationen i dag bygger på mellanstatlig grund och är föremål för en mycket otillräcklig demokratisk kontroll, att stadgan om de grundläggande rättigheterna införlivas med själva konstitutionstexten, vilket ger stadgan ett rättsligt värde, att unionen skall ansluta sig till Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, att Eurojust stärks, att det planeras att inrätta en europeisk åklagarmyndighet samt att de nationella parlamenten och Europaparlamentet ges en mer framträdande roll när det gäller utvärderingar.

2.  Europaparlamentet betonar parlamentets strategiska betydelse i den allmänna debatten om konstitutionen och behovet av att utveckla kommunikationsformer som engagerar allmänheten.

3.  Europaparlamentet understryker att denna debatt måste vara bred och omfatta samtliga institutioner, arbetsmarknadens parter, de politiska partierna och medierna och att den måste ges största möjliga publicitet, inte minst på institutionell nivå. Parlamentet betonar att det europeiska projektet för frihet, säkerhet och rättvisa måste stå i centrum för denna debatt.

4.  Europaparlamentet välkomnar att det anordnades ”parlamentariska möten” mellan Europaparlamentet och de nationella parlamenten den 17–18 oktober 2005, med det rättsliga och polisiära samarbetet inom EU som tema. Parlamentet noterar att det vid mötena rådde allmän enighet om konstitutionens många positiva bidrag inom detta område, liksom om behovet av ett ökat samarbete mellan samtliga parlament inom EU, särskilt för att stärka den demokratiska kontrollen av Europol och Eurojust och effektivisera dessa organ. Parlamentet anser även att det bör anordnas regelbundna interparlamentariska debatter.

5.  Europaparlamentet erkänner att ratificeringen av konstitutionen för närvarande är förenad med stora svårigheter, vilket kräver att regeringarna, de nationella parlamenten och EU:s institutioner ökar sina insatser för att förse unionen med handlingsmöjligheter som motsvarar utmaningarna och medborgarnas förväntningar, i synnerhet för att bekämpa brottslighet och terrorism och samtidigt se till att de grundläggande friheterna noga respekteras. Parlamentet anser att dessa mål bäst kan uppnås inom ramen för en konstitution.

6.  Europaparlamentet anser att det är absolut nödvändigt att täcka det demokratiska underskott som än i dag kännetecknar området för frihet, säkerhet och rättvisa och anser därför att det brådskar att fullständigt aktivera de ”övergångsklausuler” som föreskrivs

–   genom artikel 67 i EG‑fördraget, särskilt när det gäller behovet av att garantera EG‑domstolens fulla behörighet och

–   genom artikel 42 i EU‑fördraget, i den form denna bestämmelse infördes genom Maastrichtfördraget.

7.  Europaparlamentet erinrar i detta sammanhang om de framsteg som EG‑domstolen nyligen har gjort i fråga om gemenskapens behörighet att fastställa straffrättsliga påföljder samt domarna rörande ömsesidigt erkännande av rättsbeslut (målet Gözütök) och förbudet mot dubbelbestraffning (målet Pupino).

8.  Europaparlamentet erinrar om att den europeiska politiken för frihet, säkerhet och rättvisa kräver en samordnad och integrerad utvärdering av det slag som föreskrivs i konstitutionen. Parlamentet understryker att dessa frågor omfattar en aspekt som hänför sig till unionens åtgärder på det utrikespolitiska planet, vilka på grund av sin beskaffenhet kräver samstämmighet av unionen på det institutionella planet och i fråga om normer.

9.  Europaparlamentet anser att det är en prioriterad åtgärd att systematiskt beakta hur unionens olika politikområden påverkar de grundläggande rättigheterna och understryker att det finns ett akut behov av att inrätta en byrå för de grundläggande rättigheterna som kan hjälpa institutionerna att fullgöra sitt uppdrag. I detta avseende stödjer sig parlamentet på principerna i resolutionen av den 26 maj 2005, vilken antogs med en absolut majoritet av parlamentsledamöterna enligt artikel 192 i EG‑fördraget. Parlamentet anser att denna byrå bör inrättas genom medbeslutande av parlamentet och rådet och att den bör vara fullt oberoende. Parlamentet anser att ett sådant oberoende bör garanteras på olika sätt, bl.a. genom att till posten som direktör utse en person som är känd för sin erfarenhet inom området för grundläggande rättigheter, en person som skall utses enligt ett förfarande som garanterar att parlamentet och rådet har lika stort inflytande, och genom att utse kvalificerade och oberoende personer till styrelsen.

ÄRENDETS GÅNG

Titel

Reflektionsperioden: struktur, ämnen och ram för en utvärdering av diskussionen om Europeiska unionen

Förfarandenummer

2005/2146(INI)]

Ansvarigt utskott

AFCO

Yttrande
  Tillkännagivande i kammaren

LIBE
7.7.2005

Förstärkt samarbete – tillkännagivande i kammaren

 

Föredragande av yttrande Utnämning

Jean-Marie Cavada
4.10.2005

Tidigare föredragande av yttrande

 

Behandling i utskott

14.11.2005

23.11.2005

24.11.2005

 

 

Antagande

24.11.2005

Slutomröstning: resultat

+:

–:

0:

27

2

0

Slutomröstning: närvarande ledamöter

Edit Bauer, Johannes Blokland, Mihael Brejc, Kathalijne Maria Buitenweg, Michael Cashman, Giusto Catania, Jean-Marie Cavada, Carlos Coelho, Rosa Díez González, Kinga Gál, Patrick Gaubert, Adeline Hazan, Lívia Járóka, Wolfgang Kreissl-Dörfler, Barbara Kudrycka, Stavros Lambrinidis, Edith Mastenbroek, Martine Roure, Inger Segelström, Manfred Weber, Stefano Zappalà, Tatjana Ždanoka

Slutomröstning: närvarande suppleanter

Gérard Deprez, Genowefa Grabowska, Jeanine Hennis-Plasschaert, Sylvia-Yvonne Kaufmann, Bill Newton Dunn, Marie-Line Reynaud

Slutomröstning: närvarande suppleanter (art. 178.2)

Sharon Margaret Bowles, Othmar Karas

Anmärkningar (tillgängliga på ett enda språk)

...


YTTRANDE från utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män (24.11.2005)

till utskottet för konstitutionella frågor

över perioden av eftertanke: struktur, teman och ramar för bedömningen av

debatten om Europeiska unionen

(2005/2146(INI))

Föredragande: Edit Bauer

FÖRSLAG

Utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män uppmanar utskottet för konstitutionella frågor att som ansvarigt utskott infoga följande i sitt resolutionsförslag:

A.  Europeiska rådets har i ett uttalande meddelat att det under det första halvåret 2006 kommer att göra en samlad bedömning av de nationella debatterna och enas om hur man skall gå vidare.

B.  Över hälften av alla röstberättigade i EU är kvinnor, och även om de i inte deltar i det politiska livet i någon större utsträckning kan deras röster ha avgörande betydelse.

C.  Avsikten med kommissionens plan D, som står för dialog, debatt och demokrati, är att få till stånd en ny europeisk debatt som inte bara inbegriper europeiska och nationella institutioner utan också hela det civila samhället som till största delen består av kvinnor.

D.  Ratificeringsprocessen och debatterna i medlemsstaterna har visat att framför allt unga människor verkar ställa sig mer tveksamma och negativa till det konstitutionella fördraget.

1.  Europaparlamentet håller med om att kärngrupper bestående av vissa medlemsstater inte bör bildas till följd av eller som en lösning på den konstitutionella krisen.

2.  Europaparlamentet förbinder sig, i egenskap av direktvald representativ institution för de europeiska medborgarna, att ta ett stort ansvar för den europeiska dialogen – i synnerhet som rådet varken har fastställt några metoder eller mål.

3.  Europaparlamentet rekommenderar att nationella och regionala parlament och andra nationella organ, politiska partier, företrädare för den akademiska världen och det civila samhället, arbetsmarknadens parter och alla medborgare, särskilt kvinnor och unga, görs delaktiga i perioden av eftertanke och anser att man bör fokusera på att uppmuntra alla dessa aktörer att delta i debatten om det framtida Europa.

4.  Europaparlamentet stöder principen om en jämnare könsfördelning i den institutionella beslutsprocessen rörande det framtida Europa och det konstitutionella fördraget, inte bara för jämställdhetens skull, utan också med tanke på den representativa demokratin och deltagandedemokratin.

5.  Europaparlamentet föreslår att ett antal konferenser mellan europeiska och nationella parlamentariker – under benämningen ”parlamentariska forum” – skall anordnas för att stimulera debatten. Parlamentet påpekar att det skall finnas en jämn fördelning mellan kvinnor och män vid alla sådana parlamentariska forum.

6.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att inta en central roll när det gäller att på nationell nivå föra en Europaomfattande, interaktiv, strukturerad och samordnad debatt om Europas framtid och det konstitutionella fördraget och att även uppmuntra diskussion på regional och lokal nivå.

7.  Europaparlamentet anser att perioden av eftertanke bör användas dels till att se till att medborgarna blir bättre informerade, inte bara om konstitutionen utan också om de nuvarande fördragen, dels till att tydliggöra, utvidga och demokratisera samförståndet kring konstitutionen genom att finna lösningar på aktuella problem, som invandring, demografisk utveckling och sysselsättning, och till att ge en representativ bild av medborgarnas åsikter genom allmänna opinionsmätningar (Eurobarometer).

8.  Europaparlamentet rekommenderar att debatten, där alla europeiska medborgare bör delta, utvidgas till att också omfatta frågor om det framtida Europa och frågor som stod i centrum för folkomröstningskampanjerna, till exempel målet med den europeiska integrationen, Europas roll i världen och Europas framtida sociala och ekonomiska modell.

9.  Europaparlamentet rekommenderar stöd till icke-statliga kvinnoorganisationer och kvinnliga forum i syfte att främja dialogen om det konstitutionella fördraget och se till att kvinnor får klar och tydlig information om de effekter och den betydelse det konstitutionella fördraget kommer att få för de europeiska medborgarnas dagliga liv.

10.  Europaparlamentet påminner medlemsstaterna om att all dialog om den europeiska integrationen förutsätter att jämställdheten mellan kvinnor och män erkänns som en grundläggande värdering och som ett instrument för fred, frihet, rättvisa och social utveckling.

11.  Europaparlamentet påminner om att ett förverkligande av drömmen om ett enat Europa inte endast bör ta sin utgångspunkt i sammanfallande ekonomiska behov och intressen, utan även i de värderingar som alla europeiska medborgare delar, eftersom det är dessa konkreta värderingar som kommer att ge Europa en egen identitet och möjlighet att ta sitt globala ansvar.

12.  Europaparlamentet betonar att man i alla diskussioner om Europas framtid måste ta hänsyn till principerna om ”enighet genom mångfald” och jämställdhet mellan kvinnor och män och att kampen mot alla former av diskriminering måste gå vidare.

ÄRENDETS GÅNG

Titel

Perioden av eftertanke: struktur, teman och ramar för bedömningen av debatten om Europeiska unionen

Förfarandenummer

(2005/2146(INI))

Ansvarigt utskott

AFCO

Yttrande
  Tillkännagivande i kammaren

FEMM
7.7.2005

Förstärkt samarbete

nej

Föredragande av yttrande Utnämning

Edit Bauer
15.9.2005

Behandling i utskott

24.11.2005

 

 

 

 

Antagande

24.11.2005

Slutomröstning: resultat

+:

–:

0:

19

1

2

Slutomröstning: närvarande ledamöter

Edit Bauer, Edite Estrela, Ilda Figueiredo, Věra Flasarová, Nicole Fontaine, Claire Gibault, Lissy Gröner, Zita Gurmai, Lívia Járóka, Rodi Kratsa-Tsagaropoulou, Christa Prets, Marie-Line Reynaud, Eva-Britt Svensson, Anna Záborská

Slutomröstning: närvarande suppleanter

Katerina Batzeli, Lidia Joanna Geringer de Oedenberg, Anna Hedh, Mary Honeyball, Christa Klaß, Zita Pleštinská

Slutomröstning: närvarande suppleanter (art. 178.2)

Mieczysław Edmund Janowski, Kathy Sinnott


YTTRANDE från EUROPEISKA EKONOMISKA OCH SOCIALA KOMMITTÈN

CdR 250/2005 fin

CONST-032

Bryssel den 21 oktober 2005

Regionkommitténs
YTTRANDE

av den 13 oktober 2005


om

”En period för eftertanke: strukturen, ämnena och ramen för
en utvärdering av debatten om Europeiska unionen”

_______________

REGIONKOMMITTÉN HAR AVGETT DETTA YTTRANDE

med beaktande av

Europaparlamentets beslut av den 6 september 2005 att i enlighet med artikel 265 fjärde stycket i EG-fördraget rådfråga Regionkommittén i ärendet,

 

Regionkommitténs ordförandes beslut att i enlighet med artikel 40.2 i arbetsordningen utse Franz Schausberger, delstaten Salzburgs företrädare i Regionkommittén (AT–PPE), och Graham Tope, Greater London Authority (UK–ALDE), till huvudföredragande för yttrandet i detta ärende,

 

Fördraget om upprättande av en konstitution för Europa som undertecknades av stats- och regeringscheferna i Rom den 29 oktober 2004 (CIG 87/04 rev. 1, CIG 87/04 add. 1 rev. 1 och add. 2 rev. 1),

 

Regionkommitténs yttrande av den 17 november 2004 om Fördraget om upprättande av en konstitution för Europa (CdR 354/2003 fin(1)),

 

ReK:s rapport av den 6 november 2001 om ”Närhetsfrågorna” (CdR 436/2000 fin).

Vid sin 61:a plenarsession den 12–13 oktober 2005 (sammanträdet den …) antog Regionkommittén följande yttrande:

*

* *

Regionkommitténs synpunkter och rekommendationer

a)   Bakgrund

1.  För att säkra fred, frihet och välstånd behövs det enligt Regionkommittén ett politiskt starkt och demokratiskt EU, ett kraftfullt europeiskt ledarskap och ett nära samarbete mellan EU-institutionerna i syfte att återlansera det europeiska projektet.

2.  Kommittén hyser farhågor för att en alltför lång period för eftertanke kan skada bilden av EU, och uppmanar alla EU-institutioner att arbeta för att återuppta och återlansera den djupare innebörden i det ideal och den plan som ligger bakom det europeiska integrationsprojektet.

3.  ReK anser emellertid att det är lämpligt att se reflexionsperioden som ett tillfälle att analysera medborgarnas ståndpunkter beträffande Europeiska unionen, och som en möjlighet att konsolidera EU:s grundläggande mål, värden och principer, t.ex. solidaritet, effektivitet, insyn och samarbete, på grundval av medborgarnas stöd.

4.  Kommittén vill i detta sammanhang påminna om betydelsen av de grundläggande rättigheterna inom unionen i enlighet med den stadga som införlivats i det konstitutionella fördraget.

5.  ReK anser att Europeiska unionen måste ta resultaten i den franska och den nederländska folkomröstningen på allvar och visa att den gör det. Att fortsätta processen för ratificering av det konstitutionella fördraget utan att ändra den ursprungliga tidsplanen och utan allvarliga diskussioner på europeisk nivå skulle enligt kommitténs åsikt vara detsamma som att ge Europas medborgare en negativ signal och att inbjuda till ytterligare avslag i medlemsstaterna.

6.  Kommittén konstaterar dock att skälen till dessa avslag är många och varierade och i vissa fall kanske inte har med själva fördraget att göra. Kommittén anser därför att man i första hand bör koncentrera sig på diskussionens kontext och eftersträva enighet beträffande budgetplanen. Vi vill dock erinra om att mer än hälften av medlemsstaterna redan har ratificerat fördraget på det sätt de själva valt, och besluten i dessa medlemsstater måste väga lika tungt som de negativa folkomröstningsresultaten.

7.  Kommittén bekräftar sitt engagemang för det konstitutionella fördraget och dess landvinningar, som innebär en garanti för bättre styresformer i EU tack vare de avsevärda förbättringarna som föreslås, jämfört med de gällande fördragen, i fråga om funktionssätt, enkelhet och insyn i EU.

8.  Vi anser att institutionerna i den mer omfattande debatten om Europeiska unionens framtid bör fokusera på de aktuella och potentiella fördelar som medlemskap och medborgarskap i praktiken ger medborgarna.

9.  I syfte att återskapa de europeiska medborgarnas förtroende för EU-projektet uppmanar vi EU-institutionerna att

· fatta beslut som är aktuella på de områden där EU-medborgarna tillförs ett verkligt mervärde,

· utforma sin verksamhet på ett mycket mer decentraliserat sätt, med respekt och incitament för subsidiaritetsprincipen,

· aktivt visa att en politisk union inte kommer att undergräva Europas kulturella och språkliga mångfald,

· visa att EU kommer att ge EU-medborgarna möjlighet att utveckla sina professionella och personliga erfarenheter på EU-nivå,

· upprätta en ömsesidig dialog med Europas medborgare,

· utveckla en kultur av ökad öppenhet, framför allt genom att göra rådets arbete mer tillgängligt, så att medborgarna lättare kan förstå EU:s beslutsprocess.

10.  Kommittén anser att man bör fullfölja arbetet med att främja tillämpningen av subsidiaritetsprincipen på samtliga områden och utnyttja de fördelar som den ökade närheten till de lokala och regionala myndigheterna innebär för medborgarna.

11.  Kommittén uppmanar medlemsstaterna att fördjupa den politiska integrationen i EU, något som utgör en grundläggande förutsättning för att skapa en utvidgad union, samt att ange syfte, potentiella geografiska gränser och långsiktiga mål för EU:s integrationsprocess. EU-medlemskap skall innebära respekt för det lokala och regionala självstyret inom varje stats konstitutionella ramar.

12.  Vi uppmanar politiker på såväl medlemsstatsnivå som regional och lokal nivå att ta ansvar för sina handlingar inom de egna ansvarsområdena och att avhålla sig från den utbredda vanan att använda ”Bryssel” som syndabock. Vi understryker att Europeiska unionen kan lyckas endast om politikerna på europeisk, nationell, regional och lokal nivå på ett ansvarsfullt sätt delar på åliggandena och erkänner att institutionell respekt är av avgörande betydelse för framgång och en förutsättning för goda styresformer.

b)   Debattens struktur

13.  Regionkommittén anser att EU-institutionerna måste börja diskutera med de människor och samhällen som de företräder, och att de bör ha samma öppna inställning som rådde i konventet, där fördraget utarbetades av företrädare för nationella parlament, politiska partier, lokala och regionala myndigheter, det civila samhället och arbetsmarknadens parter. I samband med denna diskussion måste medborgarna få klart för sig det politiska, ekonomiska och sociala mervärde som en europeisk union kan ge.

14.  Kommittén anser att ReK i sin egenskap av institutionell företrädare för de lokala och regionala myndigheterna i Europeiska unionen måste spela en aktiv roll i de politiska och institutionella initiativen under den reflexionsperiod som stats- och regeringscheferna har inlett. Kommittén föreslår därför en färdplan(2) för att inleda en verklig decentraliserad diskussion i egentlig mening.

15.  ReK uppmanar de lokala och regionala myndigheterna att skapa engagemang och informera sina lokalsamhällen om de frågor som är av betydelse för dessa i debatten om Europeiska unionens framtid. De bör på ett bättre sätt förklara processerna i den europeiska integrationen och de praktiska resultaten av denna genom en decentraliserad informationspolicy med regional och lokal bas. Kommittén anser att man inte kan nå ut till den breda allmänheten om debatten förs endast på europeisk nivå. Därför krävs strukturerade debatter med gränsöverskridande inslag på nationell, regional och lokal nivå, med deltagande av kommitténs ledamöter och med stöd av EU-institutionerna.

16.  Kommittén vill för övrigt understryka att ReK präglas av arbetssättet nedifrån och upp, och åtar sig att genom sina ledamöter vända sig till och ta upp idéer från organ på regional och lokal nivå när det gäller gemenskapens politik och institutioner samt att överföra budskapet till EU-institutionerna, både vad avser politisk analys och innovativa förslag.

17.  ReK rekommenderar att dialogen med medborgarna inte begränsas till enstaka kampanjer eller fokuseras på detaljer i institutionernas verksamhet. Därför uppmanas EU att fokusera på informationsförmedling som har direkt praktisk nytta för medborgarna och hjälper dem att utnyttja de möjligheter som EU erbjuder dem.

18.  Kommittén uppmanar EU-institutionerna, medlemsstaterna och de regionala och lokala myndigheterna att skapa nya och kreativa metoder för interaktion med medborgarna på gräsrotsnivå och att i diskussionerna använda moderna elektroniska medier (t.ex. ”Europa lyssnar” i Österrike och ”Nationellt forum om Europa” i Irland) samt att se till att budskapet förmedlas på medborgarnas modersmål och inte bara på vissa utvalda EU‑språk. Det vilar dessutom ett ansvar på institutionerna och medlemsstaterna att bemöta felaktiga fakta om EU som medborgarna kan konfronteras med, framför allt i media.

19. Kommittén konstaterar att lokala och regionala massmedia, och särskilt den lokala pressen, spelar en mycket viktig roll i detta sammanhang, inte minst för att de kan kommunicera direkt med medborgarna med enkla ord på medborgarnas eget språk.

c)   Ämnen för reflexion

Allmänna ramar

20.  Regionkommittén anser att bestämmelserna i det konstitutionella fördraget om EU:s territoriella dimension och de lokala och regionala myndigheternas medverkan, både institutionellt via ReK och mer generellt, utgör en viktig och positiv utveckling.

21.  Kommittén uppmanar EU-institutionerna att hjälpa till att utveckla en verklig ”subsidiaritetskultur” i EU, medlemsstaterna och inom de lokala och regionala myndigheterna och att omedelbart börja tillämpa den subsidiaritetsprincip och den proportionalitetsprincip som stadgas i det konstitutionella fördraget. Därigenom kan man på ett enkelt och effektivt sätt kan visa medborgarna att EU endast agerar på de områden där det finns ett tydligt mervärde samt att detta sker i enlighet med principen om bättre lagstiftning.

22.  Kommittén skulle vilja att ”närhetsbegreppet” tillämpas i EU:s strategier och lagstiftning, eftersom detta tydligt skulle visa en vilja att införa öppnare förfaranden som en omedelbar reaktion på medborgarnas farhågor. I detta sammanhang skulle införandet av ett nytt rättsligt instrument som underlättar mellanregionalt och gränsöverskridande samarbete, inklusive samarbete i ekonomiska och sociala frågor, bland annat kunna betraktas som ett tydligt tecken på ett Europa närmare medborgarna.

23.  Dessa komponenter borde ingå i det konstitutionella fördraget, men kommittén vill understryka att många av de åtgärder och skyldigheter som sammanhänger med dessa bestämmelser omedelbart skulle kunna integreras i gemenskapens verksamhet, t.ex. att utvidga konsekvensbedömningarna till att omfatta de ekonomiska och administrativa konsekvenserna av ny EU-lagstiftning för de lokala och regionala myndigheterna.

24.  ReK har särskilt välkomnat följande punkter i fördraget som exempel på goda styresformer och skulle vilja försäkra sig om att man under reflexionsperioden verkligen ser till att de kan bibehållas och genomföras:

· Erkännande av de lokala och regionala myndigheternas roll i EU:s styresformer.

· Förbättrat samråd innan lagstiftningsförslag offentliggörs.

· Beaktande av de ekonomiska och administrativa bördor som läggs på de lokala och regionala myndigheterna.

· Breddad definition av subsidiaritetsprincipen: de lokala och regionala myndigheterna skall omfattas.

· Erkännande av att den kulturella och språkliga mångfalden är en källa till välstånd som måste bevaras, samtidigt som de grundläggande principerna om samarbete och integration måste respekteras.

· Förstärkning av Regionkommitténs roll; framför allt skall ReK ges rätt att väcka talan inför EG-domstolen när det gäller kommitténs egna befogenheter och vid brott mot subsidiaritetsprincipen.

· Hänvisning till representativa sammanslutningar (t.ex. lokala och regionala myndigheter).

Aktuella diskussionsfrågor

25.  Regionkommittén anser att det är oerhört viktigt att EU har tillräckliga resurser för att genomföra de uppgifter som unionen åläggs. Kommittén upprepar sitt stöd till Europeiska kommissionens förslag till budgetplan för åren 2007–2013.

26.  Kommittén anser att det nu är läge att börja diskutera grundvalarna för finansieringen av EU-budgeten på lång sikt och att stärka Europaparlamentets demokratiska kontroll över budgeten.

27.  ReK påminner medlemsstaterna om att sammanhållningspolitiken är ett område där EU sedan lång tid tillbaka har uppvisat ett verkligt mervärde, samt att sammanhållningspolitikens synlighet gör det möjligt för medborgarna att i sin vardag uppskatta EU:s konkreta och positiva insatser och att den utgör grunden för europeisk solidaritet och därmed skiljer den europeiska sociala modellen från andra exempel på transnationell integration.

28.  ReK upprepar sitt stöd till partnerskapet för tillväxt och sysselsättning (Lissabonstrategin) som en god avvägning mellan ekonomiska målsättningar, hållbar utveckling och den europeiska samhällsmodellens modernisering och framåtskridande.

29.  Om EU:s konkurrenskraft skall kunna stärkas måste man enligt ReK:s uppfattning även hjälpa EU-medborgarna att utveckla sina talanger och sin kreativitet över de nationella gränserna. Kommittén är övertygad om att värdet av ett EU med kulturell mångfald kommer att bli mycket mer påtagligt för européerna när de börjar uppleva att deras liv ingår i ett europeiskt sammanhang. För att konkurrenskraften skall stärkas och medborgarna bli delaktiga i Europaprojektet, är det därför nödvändigt att EU även fortsättningsvis underlättar den fria rörligheten för personer och främjar större rörlighet inom EU.

30.  ReK bekräftar sitt stöd till EU:s strategi för hållbar utveckling och betonar särskilt att åtgärder och EU-stöd på miljöskyddsområdet kan fungera som motor för ytterligare åtgärder på nationell, regional och lokal nivå.

31.  Kommittén erinrar om det europeiska medborgarskapets unika beskaffenhet. Utan att ersätta det nationella medborgarskapet utgör det ett inslag i en europeisk identitet.

32.  Kommittén efterlyser mycket större investeringar och samarbete när det gäller utbildning (inklusive möjligheter till livslångt lärande för alla medborgare), forskning och innovation på EU-nivå, eftersom detta är bästa sättet att skapa fler och bättre jobb för Europas medborgare och stärka den europeiska konkurrenskraften inom världsekonomin.

33.  ReK är övertygad om att de nationella, regionala och lokala myndigheterna bör involveras i utbildningssatsningarna om man på ett bättre sätt vill förklara vad Europa och EU-politiken innebär. Detta kan ske t.ex. genom att införa specialkurser i skolorna och en europeisk dimension i läroplaner, postgymnasial utbildning och fortbildning för lärare.

34.  Regionkommittén är dessutom övertygad om att det är nödvändigt att sprida en EU-positiv kultur bland offentliga tjänstemän på regional och lokal nivå som i sitt dagliga arbete konfronteras med lagar och bestämmelser.

d)   Utvärdering

35.  Regionkommittén uppmanar EU-institutionerna och medlemsstaterna att lyssna på medborgarna när man utvärderar diskussionsresultaten under reflexionsperioden.

36.  Kommittén är medveten om att man under reflexionsperioden kan komma att diskutera olika scenarier, men vänder sig emot att man överger det konstitutionella fördraget till förmån för Nicefördraget. Vi efterlyser ett samförstånd om en ratificering år 2009.

37.  Regionkommittén vill aktivt delta i nylanseringen av den konstitutionella processen och stöder Europaparlamentets strävan att uppnå ett framgångsrikt resultat.

                                                      Bryssel den 13 oktober 2005

Regionkommitténs ordförande




Peter Straub

Regionkommitténs generalsekreterare




Gerhard Stahl

_____________

BILAGA

Förslag till ReK:s färdplan för en decentraliserad diskussion under loppet av reflexionsperioden

Hållpunkter

· Perioden för eftertanke bör vara en aktiv och dynamisk dialogfas då EU-institutionerna beger sig ut på fältet för att verka för en strukturerad, decentraliserad och högkvalitativ debatt om Europaprojektet som berör de ämnen som är viktigast för medborgarna.

· Debatten bör handla om styresformerna snarare än ratificeringsprocessens mekanik och, på grundval av närhetstanken, föras i Europas städer och regioner och inte i Bryssel. Det får inte vara en debatt om det konstitutionella fördraget utan om meningen med unionen, dess mervärde, dess grundläggande värderingar och dess politik.

· De verkställande instanserna och de lokala och regionala församlingarna måste engagera sig på ett aktivt sätt som institutioner och delta fullt ut i debatten om EU:s framtid, samtidigt som de tar sitt ansvar gentemot medborgarna.

· Några teman att ta upp till diskussion: de grundläggande rättigheternas roll och betydelse, enligt i den stadga som inlemmats i det konstitutionella fördraget, den europeiska samhällsmodellen, solidariteten, subsidiariteten och proportionaliteten, inre marknaden, konkurrenskraften, tillväxten och sysselsättningen, miljön, den hållbara utvecklingen, energipolitiken, offentliga tjänster och deras finansiering, Ekonomiska och monetära unionens ekonomiska aspekter, globaliseringens utmaningar för småföretagen, de rättigheter och friheter och den tillhörighetskänsla som förknippas med EU-medborgarskapet, området för säkerhet, frihet och rättvisa, utvidgning kontra fördjupning samt utbildnings-, forsknings- och innovationspolitiken. Det är också lämpligt att de teman som tas upp är anpassade till de konkreta situationer som råder på lokal och regional nivå.

· Det är ReK:s ambition att spela en aktiv roll i partnerskap med Europaparlamentet. Europaparlamentsledamöterna och de lokalt och regionalt folkvalda måste mobiliseras tillsammans för att bidra till den politiska och demokratiska debatten under reflexionsperioden.

· För att kunna genomföra de föreslagna åtgärderna på ett effektivt och adekvat sätt önskar ReK få tillgång till ökade finansieringsresurser eller till och med en ny budgetpost för detta ändamål från och med år 2006.

Åtgärder som planeras för perioden 2006–2009

· ”Plattformar för Europa” inrättas samtidigt i samtliga medlemsstater, upplagda som öppna informations- och diskussionsforum om EU, dess värden, dess mål och dess perspektiv:

· 1:a fasen (oktober 2005–mars 2006): Inrätta regionala kommittéer sammansatta av ”ambassadörer” för lokala och regionala församlingar och innefattande nätverket av deras ledamöter, politiska partier, regionalt folkvalda och nationella parlamentariker, lokala och regionala medier, det civila samhället och aktörer på det sociala området och i utbildningsväsendet; med syftet att göra allmänheten, och särskilt de unga, medvetna om EU-politiken samt att lyfta fram dess positiva aspekter.

· 2:a fasen (januari 2006–juni 2009): anordna offentliga möten ute på fältet med deltagande av ReK- och Europaparlamentsledamöter om problem som konstaterats:

· Identifiera målgrupper: lokala och regionala förvaltningar, journalister, lärare, ungdomar osv.

· I samarbete med Europaparlamentet och med hjälp av massmedier utreda vilka problem som allmänheten anser vara mest angelägna, genom att lyssna på de problem och farhågor som medborgarna ger uttryck för vid offentliga möten.

· Utarbeta ett sortiment av kommunikationsmaterial som ReK-ledamöterna kan använda sig av.

· Kommunicera med lokala och nationella medier.

· Utnyttja IT-plattformar för debatt samt inrätta virtuella regionala forum.

· Ge ut informationsmaterial.

· 3:e fasen (fr.o.m. januari 2007): utvärdera och konsolidera resultaten från debatten i Europas städer och regioner.

· Anordna kongresser för lokala och regionala medier på årlig basis i Bryssel, organiserade av ReK i samverkan med andra EU-institutioner, med finansieringsstöd från kommissionens sida. Första omgången planeras till 2006.

· ReK:s press- och kommunikationsenhet kan, i samarbete med de lokala och regionala representationskontoren i Bryssel, utarbeta en studie om informationsarbetet och kopplingarna till de lokala och regionala medierna. Detta tema skulle kunna bli en röd tråd för Open Days 2006.

· Utarbeta en broschyr med fokusering på mervärdet av gemenskapens insatser och deras betydelse för EU-medborgarna, som kan läggas fram av ReK:s ledamöter och spridas i stor skala. Det skulle röra sig om en publikation med ett nytt grepp, där idéerna presenteras på ett pedagogiskt, lättläst och lättförståeligt sätt för att väcka medborgarnas intresse.

· Lansera en strategi för medvetandegörande av EU-medborgarna, framför allt med inriktning på ungdomarna som är morgondagens EU-medborgare och som kommer att rösta för första gången år 2009.

____________

(1)

            EUT C 71, 22.3.2005, s. 1.

(2)

            Se bilaga.


YTTRANDE från REGIONKOMMITTÉN

SC/025 – CESE 1249/2005

SC/025
Reflexion: Debatt om
Europeiska unionen

Bryssel den 26 oktober 2005

YTTRANDE
från
Europeiska ekonomiska och sociala kommittén
om
En period för eftertanke: strukturen, ämnena och ramen för en utvärdering av debatten om Europeiska unionen

___________

Sammanfattning

Bland EU-institutionerna är kommittén det organ som rådfrågar, företräder, informerar och talar för det organiserade civila samhället. Kommittén vill i denna fråga framföra följande:

- De resonemang och analyser som låg bakom det konstitutionella fördraget är fortfarande relevanta.

- Det är paradoxalt att det fortfarande inte finns något konstitutionellt fördrag, eftersom detta var avsett som ett svar på de problem som har lett till den nuvarande situationen.

- Deltagandedemokratin, som föreskrivs i det konstitutionella fördraget, är även fortsättningsvis ett viktigt verktyg i arbetet med att öka EU:s demokratiska legitimitet.

- En gemensam vision genom deltagandedemokratin kan bidra till att ge integrationsprocessen ny fart.

- EU:s institutioner och medlemsstater bör därför förverkliga deltagandemokratin nu, särskilt genom att föregripa det konstitutionella fördragets relevanta bestämmelser om EU:s demokratiska liv.

- EU bör eftersträva ett gensvar från allmänheten och genomföra Lissabonstrategin.

- Kommunikationen och dialogen bör stärkas ytterligare, även om stora framsteg redan har gjorts.

- Den breda debatt som stats- och regeringscheferna önskade har inte utvecklats i medlemsstaterna i någon större utsträckning, och det blir svårt att göra verkliga framsteg när denna debatt saknas.

- Ansvaret för debatten under perioden för eftertanke åligger i första hand medlemsstaterna, även om EU-institutionerna har ett viktigt ansvar för att stimulera en bred debatt på EU-nivå.

- EU-institutionerna bör också engagera sig aktivt i debatterna på nationell, regional och lokal nivå genom att erbjuda hjälp och stöd i samband med arrangemang.

- Det civila samhällets organisationer kan spela en viktig stödjande roll och bör därför göras delaktiga i en verklig dialog på lokal, regional och nationell nivå.

*

* *

Yttrande

från

Europeiska ekonomiska och sociala kommittén

om

En period för eftertanke: strukturen, ämnena och ramen för en utvärdering av debatten om Europeiska unionen

Den 6 september 2005 beslutade Europaparlamentet att i enlighet med artikel 262 i EG‑fördraget rådfråga Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om

En period för eftertanke: strukturen, ämnena och ramen för en utvärdering av debatten om Europeiska unionen.

I enlighet med artikel 19.1 i arbetsordningen beslutade kommittén att tillsätta en underkommitté för att bereda ärendet.

Underkommittén för Reflexion: ”Debatt om Europeiska unionen”, som ansvarat för kommitténs beredning av ärendet, antog sitt yttrande den 13 oktober 2005. Föredragande var Jillian van Turnhout.

Vid sin 421:a plenarsession den 26–27 oktober 2005 (sammanträdet den 26 oktober 2005) antog Europeiska ekonomiska och sociala kommittén följande yttrande med 130 röster för, 3 röster emot och 3 nedlagda röster:

1.      Det resonemang och den analys som låg bakom det konstitutionella fördraget är fortfarande relevanta

1.1    De resonemang och analyser som ledde till att EESK med mycket bred majoritet antog ett yttrande där kommittén uttrycker sitt stöd för det konstitutionella fördraget (den 28 oktober 2004)(1) är fortfarande relevanta, liksom följaktligen de argument och rekommendationer som kommittén lade fram. Enligt kommitténs åsikt bekräftar de omsvängningar som har skett i ratificeringsprocessen giltigheten i kommitténs ståndpunkter.

1.2    Resultaten av folkomröstningarna i Frankrike och Nederländerna tyder exempelvis inte bara på medlemsstaternas och EU-institutionernas bristande förmåga att förmedla Europa utifrån vad unionen står för och dess sätt att uppnå kompromisser. Dessutom visar de att det finns en klyfta mellan medborgarna och EU-projektet. Denna klyfta finns inte bara i dessa båda länder och det handlar inte bara om ett kommunikations- och konjunkturproblem, utan om kompromissen i sig och om hur EU är uppbyggt.

1.3    Det finns skäl att upprepa det tydliga budskap som kommittén i sitt yttrande från oktober 2004 ansåg skulle förmedlas till det civila samhället:

· Som metod var konventet ”ett steg framåt i demokratiseringen av det europeiska bygget”.

· Utarbetandet av en konstitution är en ”revolution i det europeiska byggets historia”.

· Skapandet av en mer demokratisk union som erkänner medborgarnas suveränitet i det europeiska bygget.

· Skapandet av en union som på ett bättre sätt skyddar EU-medborgarnas grundläggande rättigheter.

· Skapandet av en union som tack vare gemenskapsmetoden och gemenskapspolitiken skulle kunna motsvara medborgarnas förväntningar.

1.4    Trots att kommittén påpekade en rad brister i det konstitutionella fördraget förespråkade EESK starkt att EU:s civila samhälle skulle samla sig bakom det som uppnåtts i det fördraget för att kunna övervinna dessa brister.

1.5    Bland bristerna återfanns enligt kommittén följande:

· ”Bristen på konkreta bestämmelser för genomförandet av principen om deltagardemokrati.

· Det finns inga bestämmelser som erkänner det organiserade civila samhällets betydelse för genomförandet av subsidiaritetsprincipen.

· Gemenskapens styresskick är bristfälligt när det gäller ekonomisk politik och sysselsättningspolitik. Dessutom saknas bestämmelser om att Europaparlamentet och EESK skall rådfrågas inom områden som i första hand berör aktörerna i det civila samhället.”

1.6    Kommittén anser fortfarande att dessa kommentarer är relevanta och giltiga. I sitt yttrande från oktober 2004 förespråkade kommittén starkt att det konstitutionella fördraget skulle ratificeras, men också att EU-medborgarna skulle göras medvetna om de demokratiska framsteg och de fördelar som uppnåtts genom fördraget.

1.7    De debatter som ägde rum i samband med ratificeringsprocessen visade ännu en gång att en av de stora utmaningar som EU står inför är frågan om hur man skall kunna bevara och säkerställa tillväxt, arbetstillfällen och välstånd för nuvarande och kommande generationer. Den senaste Eurobarometerundersökningen (Eurobarometer 63, september 2005) visar att denna fråga är central för Europas medborgare.

1.8    En viktig beståndsdel i svaret på utmaningen återfinns i de mål som fastställdes i av stats- och regeringscheferna Lissabonstrategin år 2000, en strategi som utgör en konkret vision för det europeiska samhällets framtid.

1.9    Man måste emellertid erkänna att resultaten hittills, trots fem års intensiva debatter och intensiv verksamhet på EU-nivå, har varit en besvikelse, och genomförandet av strategin har varit bristfällig.

1.10  ”Vid sidan av obestridliga framsteg förekommer uppenbara bristfälligheter och dröjsmål”, rapporterade Europeiska rådet i mars 2005. Det kan finnas många skäl till dessa brister och dröjsmål, men de flesta skulle säkert instämma i följande anmärkningar:

· Strategin är alltför abstrakt. Det finns inga synliga konsekvenser för människor och företag. Allmänheten gör ingen skillnad mellan globaliseringens, EU-politikens och den nationella politikens effekter på deras levnads- och arbetsvillkor.

· Strategin är en uppifrån-och-ned-process. Det organiserade civila samhället har medverkat i alltför liten utsträckning. I vissa medlemsstater är strategin mer eller mindre okänd för många av de berörda aktörerna. Inget verkligt samråd förefaller ha ägt rum, inte ens inom den öppna samordningsmetoden för forskning och utbildning.

1.11  Europeiska rådet påpekade också vid sitt möte i mars 2005 att det civila samhället måste tillägna sig Lissabonstrategin och aktivt medverka till att förverkliga dess mål.

1.12  Mot denna bakgrund är det särskilt uppenbart att framtiden för den europeiska samhällsmodellen, inbegripet den sociala modellen, som är en grundläggande beståndsdel i EU-medborgarnas kollektiva identitet och något som de i hög grad identifierar sig med, är beroende av att Lissabonstrategins mål uppnås. Det handlar alltså mindre om det konstitutionella fördragets framtid (även om fördraget är viktigt) än om att skapa förutsättningar för att EU-medborgarna åter skall kunna ta till sig det europeiska projektet på grundval av en övergripande, gemensam vision för det samhälle de önskar.

1.13  Därför upprättade EESK i sitt yttrande från oktober 2004 ett samband mellan det konstitutionella fördraget och Lissabonstrategin genom att påpeka följande:

”Strategin bör tas upp i debatterna eftersom den visar medborgarna en vision för framtiden: konkurrenskraft, full sysselsättning, kunskapsutbyte, investering i mänskligt kapital, tillväxt samt bibehållen livskvalitet genom hållbar utveckling.”

2.      Att komma tillbaka på rätt spår – en gemensam vision genom deltagardemokratin

2.1    För att kunna hantera de utmaningar som unionen står inför måste den europeiska integrationsprocessen vinna ny legitimitet på grundval av nyskapande demokratiseringsåtgärder som tilldelar det civila samhället och de institutioner som företräder det en avgörande roll.

2.2    Det civila samhällets deltagande i den offentliga beslutsprocessen är i detta hänseende ett centralt instrument för att stärka EU-institutionernas och EU-åtgärdernas demokratiska legitimitet. Det är ännu viktigare för att uppmuntra framväxten av en gemensam syn på vad syftet med EU är och vilken riktning arbetet bör ta, och därmed ett nytt samförstånd som kan fungera som grundval för den europeiska integrationsprocessen och för att fastställa och genomföra ett projekt för morgondagens Europa som ligger mer i linje med dess medborgares förväntningar.

2.3    EU-institutionerna och medlemsstaternas regeringar måste uppmuntra en verklig subsidiaritetskultur som inte bara omfattar de olika myndighetsnivåerna utan också samhällets olika beståndsdelar, på ett sådant sätt att EU-medborgarna ser att EU agerar endast om det finns ett tydligt mervärde och endast med respekt för principen om bättre lagstiftning.

2.4    Enligt den senaste Eurobarometern anser 53 % av de tillfrågade att deras röst inte räknas i Europeiska unionen. Endast 38 % ansåg motsatsen.

2.5    Sådana resultat visar på behovet av att konstruera och använda verktyg som ger EU-medborgarna reella möjligheter att verkligen ta del i arbetet med att skapa ett projekt för det utvidgade Europa, ett projekt som bör förses med verkligt innehåll och som kan stimulera dem att stödja och identifiera sig med den europeiska integrationsprocessen.

2.6    I detta sammanhang bör man emellertid betona att EU:s demokratiska legitimitet inte enbart vilar på en tydlig definition av dess institutioners befogenheter och ansvarsområden, utan också förutsätter att

· allmänheten hyser tilltro till EU-institutionerna, som i sin tur känner starkt engagemang från medborgarna för det europeiska projektet,

· medborgarnas aktiva deltagande i unionens demokratiska liv garanteras fullt ut,

· man eftersträvar särdrag som är utmärkande för EU-medborgarskapet och inte bara är ett komplement till det nationella medborgarskapet(2).

2.7    Kommittén anser att den för närvarande avbrutna eller försenade ratificeringsprocessen präglas av djup ironi: Frånvaron av konstitutionen och i synnerhet frånvaron av bestämmelserna i avdelning VI om Europeiska unionens demokratiska liv understryker ytterligare behovet av konstitutionen. En grundläggande utmaning som unionen står inför är därför att nå ut med detta centrala budskap.

2.8    Kommittén anser att resonemanget bakom konstitutionens bestämmelser om deltagande-demokrati och civil dialog fortfarande är helt giltiga. EU-institutionerna måste därför agera helt i linje med det konstitutionella fördraget och skapa en verklig deltagandedemokrati.

2.9    Behovet av att öka deltagandet är desto mer akut med tanke på att EU-medborgarna, trots det som nyligen har hänt, förväntar sig det. Enligt samma Eurobarometer som citeras ovan stöder cirka 60 % av EU-medborgarna ökad integration inom unionen (flera andra opinionsundersökningar visar samma resultat). Resultaten visar också att Europas medborgare när det gäller stora utmaningar som till exempel kampen mot arbetslösheten vill att unionen skall få en större roll.

2.10  Redan i oktober 2004 menade kommittén att ett antal åtgärder skulle kunna vidtas för att utnyttja den föreslagna institutionella ramen och förbättra den genom konkreta åtgärder i syfte att övervinna fördragets brister och säkerställa att det ratificeras genom att mobilisera det civila samhället. Kommittén framhöll framför allt följande:

· Bestämmelserna om deltagardemokrati borde diskuteras i en serie meddelanden där man skulle fastställa rådfrågningsmetoder och EESK:s roll.

· Det civila samhället bör få yttra sig om innehållet i den europeiska lag som föreskriver förfarandena för genomförandet av den folkliga initiativrätten. En begäran om ett förberedande yttrande skulle kunna tilldelas EESK.

· Principen om deltagardemokrati borde tillämpas på unionens stora strategier för tillväxt, sysselsättning och hållbar utveckling.

2.11  På detta sätt har kommittén försökt övertyga EU:s regeringar och institutioner om hur viktigt det är att mobilisera det civila samhället och dess organisationer för tankeinnehållet i konstitutionen, liksom för dess utformning.

2.12  Kommittén noterar att den breda debatt som stats- och regeringscheferna talade om i sitt uttalande från juni inte äger rum. Kommittén menar att en sådan bred debatt bör återlanseras så snart som möjligt, men anser också att debatten skulle vara kontraproduktiv om inte allmänheten får vissa försäkringar om den europeiska integrationsprocessens natur, och i synnerhet om de demokratiska aspekterna av den processen.

2.13  Den period för eftertanke som stats- och regeringscheferna i medlemsstaterna beslutade om i juni bör naturligtvis användas för att finna olika sätt att komma ur den politiska och institutionella situation som folkomröstningsresultaten i Frankrike och Nederländerna har resulterat i.

2.14  Kommittén menar dock att reflexionsperioden framför allt bör utnyttjas till att lägga grundstenen till en folklig, gemensam vision om Europas framtid och ett nytt samhällskontrakt mellan EU och dess medborgare, ett nytt samförstånd som också skulle utgöra ramen för den politik som krävs för att säkerställa tillväxt, sysselsättning och välstånd. Medlemsstaterna bör i detta sammanhang försöka föra EU närmare medborgarna.

2.15  Det är viktigt att visa att deltagandedemokrati och civil dialog inte bara är tomma slagord utan centrala principer, avgörande för om EU:s politik skall lyckas och därmed också för unionens framtid.

2.16  Det är därför nödvändigt att engagera så stora delar av det civila samhället som möjligt på nationell, regional och lokal nivå i alla kommande debatter och diskussioner och uppmuntra EU-medborgarna att uttrycka sina konkreta förväntningar, samt att utarbeta en verklig strategi för lyssnande och dialog om unionens politik och om medborgarnas vision för den gemensamma framtiden.

2.17  Mot denna bakgrund kommer kommittén att noggrant granska kommissionens ”Plan D”, framför allt som vi är övertygade om att det för närvarande inte hänt något särskilt vad debatten beträffar och anser att metoden, tidsplanen och de medel som avsätts för att främja diskussionerna såväl i de olika medlemsstaterna som på gemenskapsnivå är av avgörande betydelse. EESK stöder de åsikter som kommissionens vice ordförande Margot Wallström flera gånger har gett uttryck för, nämligen att kommunikation är en dubbelriktad process och att EU måste lyssna i större utsträckning. Enligt kommittén betyder ”lyssna” inte nödvändigtvis ”följa”; däremot täcker begreppet engagemang, och det borde inbegripa förståelse.

3.      Att förmedla Europa till medborgarna

3.1    Rent allmänt har kommittén välkomnat den framväxande insikten om att EU bör ta fram en kommunikationsstrategi i egentlig mening och se över och förbättra sina kommunikationsverktyg. Kommittén välkomnade Europaparlamentets betänkande av den 26 april 2005 om genomförandet av Europeiska unionens informations- och kommunikationsstrategi, liksom kommissionens anpassade handlingsplan från den 20 juli 2005 om att förmedla Europa till medborgarna på ett bättre sätt.

3.2    Kommittén har själv antagit en strategisk kommunikationsplan som ses över regelbundet. Dessutom antog kommitténs presidium i december 2004 ett övergripande strategiskt arbetssätt för initiativet ”Att förmedla Europa till medborgarna”. I båda dessa sammanhang har kommittén strävat efter att förstärka den funktion som förbindelselänk som dess ledamöter och de organisationer de företräder har. Kommittén deltog med stort engagemang i ”Wicklowinitiativet”, bland annat genom att lägga fram ett strategidokument, ”Att överbrygga klyftan”, vid det informella ministermötet i Amsterdam om hur det organiserade civila samhället i allmänhet och kommittén i synnerhet bör engageras i större utsträckning i kommunikationsprocessen.

3.3    Kommittén välkomnade Europeiska rådets begäran från november 2004 till kommissionen om att utarbeta en enhetlig kommunikationsstrategi för unionen. Kommittén anordnar i nära samarbete med kommissionen ett forum för aktörerna om utmaningen i att skapa en kommunikationsprocess där det civila samhällets organisationer kan framföra sina åsikter inom ramen för den nu pågående perioden för eftertanke, så att kommissionen kan beakta dessa ståndpunkter i utarbetandet av den förväntade vitboken om kommunikationsfrågan.

3.4    Kommittén, som anordnade ett liknande forum om politiken för hållbar utveckling i april 2005, står beredd att organisera liknande rådgivande arrangemang för att fånga upp ståndpunkter om viktiga politiska frågor, för att förstärka det organiserade civila samhällets röst och hjälpa ”Bryssel” att lyssna bättre.

3.5    Här vill kommittén betona den centrala roll som vi hoppas att Europaparlamentet även fortsättningsvis kommer att spela som främsta och viktigaste aktör i arbetet med att minska det demokratiska underskottet. Kommittén står beredd att fungera som partner till Europaparlamentet på samma sätt som i konventets arbete, genom att anordna hearingar och forum på eget initiativ eller i de frågor där parlamentet särskilt vill rådfråga det organiserade civila samhället.

3.6    Dessa överväganden ledde till att kommittén vill betona två grundläggande aspekter. För det första välkomnar kommittén visserligen att man i ökad utsträckning betonar kommunikativa strategier och verktyg, men det finns skäl att påminna om att en kommunikationsstrategi endast blir så bra som budskapet medger. Kommunikation är således ett kompletterande system, inte något självändamål. För det andra är kommittén visserligen till fullo beredd att engagera sig i de parallella processerna för att upprätta en kommunikationsstrategi på europeisk nivå och att förbättra kommunikationsverktygen, men verksamheten på EU-nivå måste ses som ett komplement till de kommunikationsprocesser som äger rum i medlemsstaterna. En strategi för EU-nivån är alltså helt nödvändig men långt ifrån tillräcklig.

3.7    I detta sammanhang bör man betona de representativa och rådgivande organens roll på medlemsstatsnivå, framför allt nationella parlament och nationella ekonomiska och sociala råd, samt på regional och lokal nivå.

4.      Rekommendationer

Förverkliga deltagardemokratin nu!

4.1    Det resonemang och den argumentation som ledde till att kommittén gav sitt stöd till det konstitutionella fördraget med stor majoritet, i synnerhet bestämmelserna om unionens demokratiska liv, är fortfarande giltiga. Kommittén hyser fortfarande den fasta övertygelsen att det bästa sättet att säkerställa unionens demokratiska liv är att förankra dessa bestämmelser i en fast konstitutionell ram. Den nuvarande perioden av osäkerhet bör emellertid inte förhindra unionens aktörer från att vidta åtgärder redan nu för att förverkliga deltagardemokratin. Alla EU-institutioner bör därför aktivt fundera över hur de kan

–  ge medborgarna och de representativa sammanslutningarna möjlighet att ge uttryck för och offentligt diskutera sina åsikter på alla unionens åtgärdsområden,

–  föra en öppen, tydlig och regelbunden dialog med de representativa sammanslutningarna och det civila samhället,

–  genomföra omfattande samråd med berörda parter för att säkerställa enhetligheten och öppenheten i unionens åtgärder.

Kommissionen bör dessutom överväga att i förväg genomföra bestämmelserna i det konstitutionella fördragets artikel I-47.4 genom att samråda med det civila samhället om innehållet i den europeiska lag som föreskriver förfarandena för genomförandet av den folkliga initiativrätten (EESK kan uppmanas att utarbeta ett förberedande yttrande i frågan).

4.2    Europeiska ekonomiska och sociala kommittén bekräftar å sin sida sin vilja att spela en viktig, om än kompletterande, roll när det gäller att stärka den civila dialogen inte bara genom de traditionella mekanismerna för rådgivning utan också genom sin funktion som förbindelselänk mellan EU och det organiserade civila samhället. Kommittén vill i detta sammanhang rikta uppmärksamheten mot behovet av nya tänkesätt i fråga om hur samverkan med det organiserade civila samhället skall ske. Kommittén kan och vill fungera som fullvärdig partner i all verksamhet som syftar till att förstärka den civila dialogen.

Vi måste fånga allmänhetens intresse och visa resultat när det gäller Lissabonstrategin!

4.3    De ekonomiska villkoren i EU är en nyckelfaktor för allmänhetens attityd till den europeiska integrationsprocessen. Europeiska ekonomiska och sociala kommittén bekräftar sitt stöd för Lissabonstrategin men betonar att unionen och dess medlemsstater måste visa att deras åtaganden ger resultat. Kommittén är övertygad om att Lissabonstrategin är den bästa garantin för unionens framtida ekonomiska välstånd och sociala, miljömässiga och kulturella välfärd, och ändå har EU totalt misslyckats med att fånga allmänhetens intresse på det sätt som skedde t.ex. i samband med kampanjen 1992 om inrättandet av inre marknaden. Medlemsstaterna måste acceptera och uppfylla sina förpliktelser i detta sammanhang. Strategin måste göras mindre abstrakt och den, eller dess mål, måste införlivas i den inrikespolitiska diskussionen. Det civila samhället och dess organisationer måste också engageras.

4.4    Europeiska ekonomiska och sociala kommittén kommer för sin del att fortsätta att arbeta i enlighet med det mandat som Europeiska rådet gav kommittén vid sitt möte den 22–23 mars ”att tillsammans med medlemsstaternas ekonomiska och sociala kommittéer och andra partnerorganisationer inrätta ett interaktivt nätverk för initiativ från det civila samhället i syfte att främja genomförandet av strategin”. (Dok. 7619/1/05/ rév. 1, rådet, punkt 9)

Att överbrygga klyftan och förbättra kommunikationen

4.5    Kommittén har fortlöpande påpekat behovet av bättre kommunikation mellan EU och de medborgare som unionen ger sig ut för att arbeta för. Kommittén konstaterar att mycket arbete (enskilt och kollektivt) har utförts på senare tid inom EU-institutionerna – här skall bara noteras två initiativ från senare tid: den totala omarbetningen av Europaparlamentets webbplats och av kommissionens tjänst Europa direkt. Kommittén förespråkar närmare mellaninstitutionellt samarbete på kommunikationsområdet. EESK noterar kommissionens ”Plan D” och dess avsikt att inleda arbetet med en vitbok inom en nära framtid. Kommittén åtar sig fullt ut att spela en stödjande roll när så är möjligt i syfte att överbrygga klyftan, till exempel genom det forum för aktörer som anordnas på temat den 7–8 november.

4.6    Kommittén anser emellertid att en kommunikationsstrategi endast blir så bra som budskapet medger. Kommittén har tidigare sagt om Lissabonstrategin att EU‑institutionerna och framför allt medlemsstaterna måste driva diskussionen vidare om hur de vill förmedla Europa till medborgarna. Mycket har redan sagts om vikten av att sluta lägga skulden på den andra parten, men det är uppenbart att EU alltför ofta uppfattas som negativt eller defensivt och att inte tillräckliga insatser gjorts för att förmedla de positiva aspekterna av integrationsprocessen.

4.7    I samband med behovet av ökad samordning anser kommittén att det så kallade Wicklowinitiativet (informella sammanträden mellan ministrarna med ansvar för EU-frågor) bör återupplivas, men med specifikt och permanent mandat att undersöka hur Europatanken kan förmedlas bättre och att förse medlemsstaterna med en informell mötesplats där den allmänna opinionen kan kartläggas och goda metoder utbytas. På mellaninstitutionell nivå anser kommittén att den mellaninstitutionella gruppen skall få ett liknande mandat men sammanträda mer regelbundet och oftare för att diskutera kommunikationsfrågan. Sådana mekanismer är särskilt viktiga med tanke på den snabba tekniska utvecklingen (till exempel mobiltelefoner och bredband) och den snabba utvecklingen av ny kommunikationsteknik som utnyttjar dessa framsteg.

4.8    Kommittén understryker sin övertygelse att kommunikation måste vara en fortlöpande process och inte endast ske i samband med enstaka kampanjer om speciella frågor.

Fastställa vem som har huvudansvaret

4.9    EU-institutionerna måste vara på sin vakt mot den falska om än välmenande övertygelsen att den nuvarande bristen på kontakt kan avhjälpas från central nivå i ”Bryssel”. Det EU-institutionerna kan göra på kommunikationsområdet är endast kompletterande åtgärder. Huvudansvaret ligger inte hos dem. Resultaten av valet till Europaparlamentet och den franska respektive holländska folkomröstningen om det konstitutionella fördraget visar tydligt att många EU-medborgare har en skeptisk inställning till Europa. Detta gäller framför allt EU-lagstiftningens konsekvenser för deras levnads- och arbetsvillkor. Det åligger medlemsstaterna att förklara för sina medborgare vad EU står för och varför särskild EU-lagstiftning behövs, och att presentera resultaten för de olika nationella styresnivåerna.

4.10  Allmänheten, inbegripet det civila samhället, kan endast övertygas om legitimiteten och den gemensamma framtiden i unionen om det finns en känsla av trovärdighet, förtroende, tydlig lagstiftningsprocess och ett väl fungerande rättssamhälle. Detta är i första hand en uppgift för medlemsstaternas regeringar. Regeringarna måste agera som verkliga delägare i unionen och avstå från uppdelningen i vi och de, och de dubbeltydigheter som detta tänkande ger upphov till.

4.11  Som exemplet med det irländska nationella forumet om Europa visade kan det civila samhällets organisationer ibland lämna avgörande bidrag. Det är viktigt att förbättra kommunikationen på en relevant nivå (lokal nivå, branschnivå osv.) och att redogöra för EU-politikens eller lagstiftningsprocessens framgångar på ett relevant och tillgängligt sätt på den nivån. Det civila samhällets organisationer är väl lämpade för detta. Kommittén är således besluten att hjälpa och uppmuntra det civila samhällets organisationer i medlemsstaterna, särskilt genom den förmedlande roll som ledamöterna har. Om en bred debatt om det europeiska projektet och EU-politiken skall inledas måste detta också ske på lägre nivå i det civila samhället i medlemsstaterna. Ett europeiskt forum är endast meningsfullt om det kan förmedla åsikter och ståndpunkter åt båda hållen. Vad som behövs är inte egentligen ett arbetssätt uppifrån och ned eller nedifrån och upp, utan ett arbete på gräsrotsnivå.

4.12  I detta yttrande har vi med avsikt undvikit mycket av diskussionen om det konstitutionella fördragets framtid och Europeiska unionens valmöjligheter. Det är tydligt att en permanent återgång till Nicefördraget inte är något alternativ. Den breda debatt som stats- och regeringscheferna talat om skulle kunna klargöra vägvalet, men kommittén konstaterar med viss oro att denna breda debatt saknas i de flesta medlemsstater. Utan en sådan debatt blir det svårt att göra verkliga framsteg.

Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs ordförande

Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs generalsekreterare

 

 

Anne-Marie Sigmund

 

 

Patrick Venturini

*

* *

OBS! Bilaga följer.

Bilaga: Några förslag som kan underlätta debatten

1.      EESK

1.1    EESK är redo att spela sin roll fullt ut och delta aktivt i debatten genom sina ledamöter och deras organisationer, särskilt i medlemsstaterna.

1.2    EESK kommer utan dröjsmål att granska den ”Plan D” som kommissionen nyligen antagit. Kommittén välkomnar kommissionens vilja till partnerskap och kommer att eftersträva ett nära samarbete inte bara med kommissionen utan även med övriga EU‑institutioner, medlemsstaterna och alla andra berörda aktörer i en positiv debatt.

1.3    I detta sammanhang vill kommittén uppmana kommissionen att på ett bättre sätt utnyttja de kommunikationsresurser som EESK:s ledamöter utgör (se nedan).

1.4    Kommittén kommer att på ett aktivt sätt uppmuntra samarbete med de nationella ekonomiska och sociala råden och liknande institutioner i debatter och diskussioner.

1.5    Kommitténs ledamöter bör också sträva efter att samarbeta mer aktivt med Regionkommittén i frågor av gemensamt intresse.

1.6    EESK kommer att utforska möjligheterna till ett närmare samarbete med press och medier på regional nivå, inklusive audiovisuella medier och fackpressen.

1.7    EESK kommer aktivt att verka för att mer systematiskt delta i olika tankesmedjors verksamhet, i synnerhet Brysselbaserade sådana.

2.      Europaparlamentet

2.1    EESK rekommenderar Europaparlamentet att inrätta arbetsgrupper med sakkunniga inom området institutionell kommunikation i varje medlemsstat. Dessa grupper skall sedan lägga fram konkreta förslag till regeringarna om nödvändiga åtgärder och medel för att informationskampanjerna skall bli effektiva i medlemsstaterna. EESK föreslår att Europaparlamentet i form av grönböcker utarbetar och redovisar olika befintliga hypoteser om de tre eller fyra mest diskuterade och kontroversiella frågorna om unionens framtid, frågor som skall utmynna i överläggningar inom ramen för den lanserade kommunikations- och debattprocessen. EESK är redo att delta i överläggningarna och bidra med sin sakkunskap inom området samt sina kontakter med respektive organisationer i medlemsstaterna, de nationella ekonomiska och sociala råden och liknande institutioner.

2.2    EESK uppmuntrar parlamentet att till fullo utnyttja kommitténs beredskap att delta i debatter i medlemsstaterna och på EU-nivå.

2.3    För att kunna säkerställa en viss samordning av dessa initiativ uppmanar EESK Europaparlamentet och kommissionen att låta initiativ från företrädare för det organiserade civila samhället få tillgång till samma stöd som initiativ från folkvalda och företrädare för europeiska, nationella, regionala och lokala myndigheter. Det civila samhällets deltagande får inte sättas på undantag.

2.4    EESK föreslår att Europaparlamentet avsätter en stor del av unionens kommunikations¬budget till lokala och temainriktade debatter om den europeiska integrationsprocessen, som komplement till de resurser som ställs till förfogande av nationella och lokala myndigheter samt av organisationer i det civila samhället.

3.      Europeiska kommissionen

3.1    EESK välkomnar kommissionens beslutsamhet att lägga fram en ”Plan D” för debatt, demokrati och dialog. Kommittén kommer utan dröjsmål att granska denna plan för att se om den utgör ett svar på den aktuella utmaningen. EESK noterar kommissionens beslut i samband med handlingsplanen för att förbättra strategin för att förmedla Europa från den 20 juli 2005 att avsätta betydande nya resurser till kommissionens representationskontor i medlemsstaterna.

3.2    Mot denna bakgrund uppmanar kommittén kommissionens representationer att erkänna EESK:s ledamöter som en betydelsefull och för närvarande underutnyttjad kommunikationsresurs som kan och bör delta i lokala, regionala och nationella debatter och aktiviteter.

3.3    Kommissionen uppmanas också att säkerställa att kommittén och dess ledamöter engageras fullt ut i de initiativ som efter Europaparlamentets granskning och kommitténs yttrande kommer att fastställas i ”Plan D”. Detta gäller allt som rör demokrati (rundabordssamtal i denna fråga måste leda till att kommittén får en central plats), anordnandet av regionala evenemang genom Europa direkt-centrum, och i alla förslag för främjande av medborgardeltagande i den demokratiska processen.

3.4    Kommittén uppmanar kommissionen att redan nu inleda arbetet med vissa av fördragets bestämmelser om unionens demokratiska liv, eftersom sådana åtgärder både skulle tillmötesgå medborgarnas önskemål och ytterligare demokratisera och stimulera debatten.

3.5    Kommittén menar därför att det civila samhället redan nu bör få yttra sig om innehållet i den europeiska lag som föreskriver förfarandena för genomförandet av den folkliga initiativrätten. EESK skulle kunna uppmanas att utarbeta ett förberedande yttrande. Kommittén skulle för övrigt också kunna stödja initiativ från det civila samhället.

3.6    Bestämmelserna om deltagande demokrati borde diskuteras i en serie meddelanden från kommissionen där man skulle fastställa samrådsförfaranden och EESK:s roll.

3.7    Kommittén uppmanar kommissionen att överväga möjligheten att lägga fram ett förslag till rättsakt för kommunikationspolitiken för att därigenom ta itu med det ”dolda” problemet med frånvaron av rättslig grund, som har resulterat i en mångfald informella mekanismer och ett obalanserat arbetssätt. Att lägga fram ett sådant förslag skulle enligt kommitténs mening stimulera debatten.

3.8    Tillräcklig finansiering är nödvändig för genomförandet av en kommunikationsstrategi som motsvarar medborgarnas förväntningar.

3.9    När medlen finns tillgängliga kommer medierna, de regionala och lokala myndigheterna, politiska grupper och organisationer i det civila samhället att ha möjlighet att fungera som informationskanaler. De kan sända tydliga budskap, anpassade till lokala frågor om integrations¬processens konsekvenser.

4.      Alla EU-institutioner

4.1    EU-institutionerna bör bidra till samordningen av de informationssatsningar som görs av politiska rörelser, regionala och lokala myndigheter samt organisationer i det civila samhället. Det kan finnas skäl att främja utbytet av goda metoder inom området och att fördela satsningarna. EESK skulle till exempel kunna underlätta utbytet av goda metoder (och kunskapsutbyte) på europeisk nivå mellan de organisationer i det civila samhället som genomför informationssatsningar. Kommittén skulle också kunna inrätta ett system för att föra upp information på europeisk nivå, dvs. utvärdera förslag, kritik och rekommendationer från medborgarna inom ramen för debatter som organiseras av det civila samhället. Kommittén skulle slutligen kunna stödja gränsöverskridande eller multinationella initiativ.

4.2    Kommittén anser att den mellaninstitutionella informationsgruppen bör få ett specifikt och permanent mandat att undersöka goda metoder samt att mötas regelbundet och oftare för att diskutera kommunikationsfrågan.

5.      Medlemsstaterna

5.1    Kommittén uppmanar de österrikiska och finska ordförandeskapen att återlansera Wicklow¬initiativet, dvs. informella möten mellan Europaministrarna för att diskutera frågor och utmaningar i samband med kommunikation.

5.2    Kommittén uppmanar Europeiska rådet att ge denna ”Wicklowgrupp” ett permanent mandat och rapporteringsansvar.

5.3    EESK uppmanar medlemsstaterna att inrätta ett system för goda metoder och benchmarking, eventuellt via ”Wicklowgruppen”.

5.4    Kommittén uppmanar medlemsstaterna att ställa sig bakom att principen om deltagandedemokrati skall tillämpas på unionens stora strategier för tillväxt, sysselsättning och hållbar utveckling.

6.      De nationella ekonomiska och sociala råden och liknande institutioner

6.1    De nationella och europeiska institutionerna bör erbjuda dessa initiativ infrastrukturellt stöd. De nationella ekonomiska och sociala råden eller liknande institutioner skulle kunna samordna debatterna på nationell nivå genom att ta fram en tidsplan för olika evenemang och samarbeta med EESK, som skulle kunna tillhandahålla dokumentation och förmedla kontakter med olika talare.

_____________

(1)

CESE 1416/2004.

(2)

EESK:s yttrande CESE SOC/203 ”Handlingsprogrammet 'Aktivt medborgarskap'”.


ÄRENDETS GÅNG

Titel

Perioden av eftertanke: struktur, teman och ramar för bedömningen av debatten om Europeiska unionen

Förfarandenummer

2005/2146(INI)

Grund i arbetsordningen

art. 45

Ansvarigt utskott
  Tillstånd: tillkännagivande
i kammaren

AFCO
7.7.2005

Rådgivande utskott
  Tillkännagivande i kammaren

Alla
7.7.2005

 

 

 

 

Inget yttrande avges
  Beslut

DEVE
30.8.2005

INTA
12.9.2005

BUDG
15.11.2005

CONT
3.10.2005

ECON
28.9.2005

 

EMPL
7.9.2005

ENVI
15.9.2005

IMCO
4.10.2005

TRAN
12.9.2005

PECH
29.8.2005

 

PETI
11.10.2005

 

 

 

 

Förstärkt samarbete
  Tillkännagivande i kammaren

 

 

 

 

 

Resolutionsförslag som
återges i betänkandet

 

 

 

Föredragande
  Utnämning

Andrew Duff
13.7.2005

Johannes Voggenhuber

Tidigare föredragande

 

 

Behandling i utskott

13.7.2005
24.10.2005

15.9.2005
17.11.2005

3.10.2005
23.11.2005

4.10.2005
24.11.2005

13.10.2005
29.11.2005

Antagande

15.12.2005

Slutomröstning: resultat

för:

emot:

nedlagda röster:

22

2

1

Slutomröstning: närvarande ledamöter

James Hugh Allister, Jens-Peter Bonde, Carlos Carnero González, Richard Corbett, Panayiotis Demetriou, Andrew Duff, Maria da Assunção Esteves, Genowefa Grabowska, Sylvia-Yvonne Kaufmann, Jo Leinen, Íñigo Méndez de Vigo, Borut Pahor, Rihards Pīks, Marie-Line Reynaud, Sérgio Sousa Pinto, Alexander Stubb, Riccardo Ventre, Johannes Voggenhuber

Slutomröstning: närvarande suppleanter

Pervenche Berès, Jean-Louis Bourlanges, Elmar Brok, Klaus Hänsch, Alain Lamassoure, Raimon Obiols i Germà, Gérard Onesta, Reinhard Rack, György Schöpflin, Jacques Toubon

Slutomröstning: närvarande suppleanter (art. 178.2)

Sophia in 't Veld, Thomas Wise

Ingivande – A6-nummer

16.12.2005

A6‑0414/2005

Rättsligt meddelande - Integritetspolicy