BETÄNKANDE om genomförandet av en skogsbruksstrategi för Europeiska unionen
31.1.2006 - (2005/2054(INI))
Utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling
Föredragande: Heinz Kindermann
FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS RESOLUTION
om genomförandet av en skogsbruksstrategi för Europeiska unionen
Europaparlamentet utfärdar denna resolution
– med beaktande av sin resolution av den 30 januari 1997 om Europeiska unionens skogsbruksstrategi[1],
– med beaktande av kommissionens meddelande av den 18 november 1998 om en skogsbruksstrategi för Europeiska unionen (KOM(1998)0649,
– med beaktande av rådets resolution av den 15 december 1998 om en skogsbruksstrategi för Europeiska unionen[2],
– med beaktande av Europeiska revisionsrättens särskilda rapport nr 14/2000 om en grönare gemensam jordbrukspolitik[3],
– med beaktande av kommissionens meddelande till rådet och Europaparlamentet ”Rapport om genomförandet av EU:s skogsbruksstrategi” (KOM(2005)0084) och kommissionens bifogade interna arbetsdokument om åtgärder och insatser som genomförts inom ramen för EU:s skogsbruksstrategi under perioden 1999–2004,
– med beaktande av Europeiska revisionsrättens särskilda rapport nr 9/2004 ”Skogsbruksåtgärder inom politiken för landsbygdens utveckling”[4],
– med beaktande av rådets (jordbruk och fiske) slutsatser av den 30 maj 2005 i Bryssel om en EU‑handlingsplan för skogsbruket,
– med beaktande av den studie av den 21 juni 2005 om framtidsutsikterna för den europeiska skogsbruksstrategin som har utarbetats av utskottsdelegerade personer samt Office National des Forêts (Frankrike),
– med beaktande av utkastet till yttrande från Regionkommittén av den 12 september 2005 med titeln ”Rapport om genomförandet av EU:s skogsbruksstrategi”,
– med beaktande av det preliminära utkastet till yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén av den 4 augusti 2005 gällande kommissionens meddelande till rådet och Europaparlamentet – ”Rapport om genomförandet av EU:s skogsbruksstrategi”,
– med beaktande av artikel 45 i arbetsordningen,
– med beaktande av betänkandet från utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling och yttrandet från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet (A6‑0015/2006), och av följande skäl:
Allmänt
A. Grundprinciperna för EU:s skogsbruksstrategi, dvs. ett hållbart skogsbruk samt bevarande och stärkande av skogens mångsidiga roll, även för bevarandet av den biologiska mångfalden och det vilt som lever där, i enlighet med subsidiaritetsprincipen, äventyras inte genom utarbetandet av den handlingsplan för hållbart skogsbruk i EU som kommissionen föreslår. EU:s skogsbruksstrategi utgör en dynamisk process som är öppen för integrering av nya element. EU‑handlingsplanen skall ses som ett kompletterande instrument som gör det möjligt att uppnå en bättre avvägning mellan mål och åtgärder inom de olika insatsområdena.
B. När ekonomisk tillväxt kombineras med viktiga miljövärden, till exempel bevarande av skogarnas skyddsfunktioner och biologiska mångfald, och landsbygdens utveckling ger skogsbruket ett ovanligt tydligt bidrag till att uppnå flera av såväl Lissabonmålen som Göteborgsmålen.
C. Varken i Fördraget om Europeiska unionen eller i förslaget till konstitutionsfördrag anges det någon rättslig grund för en gemensam skogspolitik, men gemenskapspolitiken inom vitt skilda områden har sedan dess fått ett allt större inflytande på skogen.
D. Medlemsstaterna tillämpar till viss del väldigt olika skogsdefinitioner, vilket gör att det endast är möjligt att genomföra en ofullständig utvärdering av de gemenskapsåtgärder som rör skogsfrågor.
E. Utgångspunkten för allt beslutsfattande som påverkar de europeiska skogarna måste vara att de europeiska skogarna ser väldigt olika ut och möter olika miljöutmaningar.
Strategielement 1: Aktivt deltagande i internationellt samarbete när det gäller skogen
F. Genom sitt aktiva deltagande i allt internationellt samarbete som gäller skogen har medlemsstaterna följt rådets begäran om EU:s skogsbruksstrategi,
G. Betydelsen av intakta skogsekosystem för att bevara den biologiska mångfalden i enlighet med internationella överenskommelser är mycket stor. Exempel på sådana åtaganden är konventionen om biologisk mångfald (Rio 1992) samt målet att stoppa artminskningen senast år 2010 (EU-toppmötet i Göteborg 2001 samt Johannesburg 2002). För att man framgångsrikt skall klara av dessa åtaganden är det av största vikt att tillräckligt stora områden fridlyses samt att skogsskötselmetoderna i kombination med landskapsvården, i högre grad anpassas till de biologiska förutsättningarna.
Strategielement 2: Genomförande av internationella åtaganden genom nationella skogsprogram
H. Nationella och regionala skogsprogram utgör det centrala instrumentet för att genomföra målen i EU:s skogsbruksstrategi samt för att skapa överensstämmelse och konsekvens mellan de nationella politiska riktlinjerna och de internationella åtagandena.
Strategielement 3: Bättre samordning, kommunikation och samarbete inom alla politikområden som är av betydelse för skogssektorn
J. Redan 1998 framhölls att det principiellt sett var nödvändigt att förbättra samordningen, kommunikationen och samarbetet mellan gemenskapens alla olika politikområden som är av betydelse för skogssektorn (jordbruks-, miljö-, energi-, forsknings-, industri-, inremarknads-, handels- och biståndspolitik) inom kommissionen, mellan kommissionen och medlemsstaterna samt mellan medlemsstaterna, och detta gäller alltjämt.
Strategielement 4: Stöd för hållbart skogsbruk inom ramen för politiken för att bevara och utveckla landsbygden
K. Politiken för landsbygdens utveckling har varit det viktigaste verktyget för att genomföra skogsbruksstrategin på EU‑nivå. Under perioden 2000–2006 anslogs t.ex. 4 800 000 000 EUR till skogsbruksåtgärder i samband med politiken för landsbygdsutveckling, varav hälften gick till plantering av skog på jordbruksmark och hälften till andra skogsbruksåtgärder.
Strategielement 5: Skydd av skogarna i Europa
L. Skogsbruket måste utformas ur ett ekonomiskt, miljömässigt, socialt och kulturellt perspektiv. Skogsskydd, observation av skogsskador, sanering av skadade skogsbestånd samt säkerställande av miljöeffekter, först och främst regleringen av vattnets kretslopp, är viktiga inslag i ett hållbart skogsbruk. Ett centralt mål är att skogen skall fortsätta att vara frisk och livskraftig, vilket uppnås genom att den skyddas mot skogsbränder och luftföreningar, men även mot mark- och vattenbelastning samt mot andra skador som uppstår till följd av sjukdomar, skadegörare och erosion.
M. Förhoppningsvis skall den biologiska mångfalden i skogsområdena kunna bibehållas, och det är nödvändigt att det viltbestånd som har dessa skogar som sin naturliga livsmiljö förvaltas och används med sikte på ett hållbart bevarande av arterna, där en jämvikt bör beaktas mellan skogsresurserna och viltbeståndet.
N. De planerade åtgärderna för landsbygdens utveckling är inte tillräckliga för att verkligen förebygga och bekämpa skogsbränder, vilka i sin tur är den främsta orsaken till skogarnas tillbakagång i Europeiska unionen och en av anledningarna till den accelererande ökenspridningen i många europeiska regioner. Den bristande samordningen mellan de program som genomförs på regional och nationell nivå är beklaglig. Denna samordning skulle behöva stärkas genom inrättandet av strategiska gemenskapsriktlinjer med målet att uppnå ökad samstämmighet mellan de förebyggande åtgärder som de olika nationella och lokala myndigheterna vidtar. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att rekommendera varje region att utarbeta en övergripande strategi för brandbekämpningen och att samordna sina insatser med medlemsstaterna. Denna förebyggande strategi bör omfatta förhållandet mellan jordbruket och skogsmiljön, risker i området och de förebyggande åtgärder som skall vidtas för att bemöta dessa.
O. De regioner som återkommande drabbas av omfattande skogsbränder måste uppmärksammas och känna att de inte står ensamma. Det är dock viktigt att notera att såväl problemen med skogsbränder som förutsättningarna för att kunna bekämpa dem skiljer sig väsentligt mellan medlemsstaterna. Erfarenheten visar att det lokala engagemanget och den lokala förankringen är avgörande för att framgångsrikt förhindra och bekämpa skogsbränder och ändra skogsskötselmetoderna bort från brandbenägna monokulturer, särskilt eukalyptus.
P. Det nya finansieringsinstrumentet för miljön (LIFE+) är av grundläggande betydelse för skyddet av Europas skogsbestånd genom uppföljningsåtgärder och förebyggande åtgärder mot de faktorer som bidrar till att beståndet skadas, bland annat bränder.
Strategielement 6: Skydd av tropiska skogar
Q. Illegal avverkning av tropiska träslag orsakar stora miljömässiga, ekonomiska och sociala skador, inte bara i ursprungsländerna utan även i länder på tempererade breddgrader, eftersom det leder till en betydande snedvridning på marknaden för träprodukter.
R. Kommissionens handlingsplan FLEGT (EU:s handlingsplan för skogslagstiftningens efterlevnad, styrelseformer och handel), som har inrättats för att bekämpa problemen med olaglig avverkning, är mycket välkommen. Olaglig avverkning skapar dels allvarliga miljöproblem och sociala problem, dels en obalans i handeln med trävaror och ekonomiska förluster för skogsindustrin. För framgång i bekämpandet av den olagliga handeln med timmer är det av avgörande betydelse att problemets bakomliggande faktorer, såsom oklara ägandeförhållanden, korruption och fattigdom, undanröjs. Det är också viktigt att det finns kännbara sanktioner och straff för de personer och företag som ägnar sig åt illegal timmerhandel.
S. En stor del av det trä som importeras till EU kommer i form av förädlade produkter, varav vissa är framställda av trä som erhållits genom illegal avverkning. Kommissionen uppmanas att, i syfte att underlätta förbud mot sådan import med olagligt ursprung, överväga att ändra gemenskapens tullkodex och ursprungsregler för timmer som inte medför förmånsbehandling, så att det land där produkter som framställts av naturresurser genomgår det sista förädlingsledet blir skyldigt att bevisa råmaterialets ursprung och laglighet.
Strategielement 7: Mildring av klimatförändringar samt bidrag till en hållbar energiförsörjning
T. Då kol binds i biomassa och i marken fyller skogarna en viktig funktion som kolsänkor i jordens kolcykel. Genom att säkerställa skogarnas förnyelse, bevara deras produktivitet och öka användningen av kolneutrala skogsprodukter kan kolcykeln garantera och utvidgas. Skogarna tillhandahåller förnybar och kolneutral energi och bidrar till en hållbar energimix av EU:s skogar, och deras produkter bidrar således till att bromsa den globala uppvärmningen och drivhuseffekten och till att uppfylla EU:s miljömål (t.ex. Kyotoprotokollet).
U. Ett betydligt starkare utnyttjande av förnybara energikällor från skogsprodukter kommer också att bidra till en minskning av EU:s energiunderskott och en ökad odling av energigrödor som ersättning eller alternativ i områden som har överskottsproduktion eller berörs av särskilda reformer av den gemensamma marknadsorganisationen.
Strategielement 8: Främjande av konkurrenskraft, sysselsättning och inkomster inom den skogsbaserade sektorn
V. Skogs- och virkesnäringen har hittills inte fått en tillräckligt framträdande roll i gemenskapens politik för ekonomisk utveckling, utan betraktas alltjämt som ett område av mindre betydelse, detta trots att denna näring skapar många arbetstillfällen, en betydande omsättning och har ytterst positiva effekter på landsbygdens livskraft.
W. Skogarna har en enormt stor betydelse för livskvaliteten, inte bara i ekologiskt hänseende, utan även ekonomiskt sett eftersom de bidrar med viktiga skogsprodukter.
X. Kommissionen erkänner visserligen skogens multifunktionalitet, men i de flesta fall uppskattas inte denna funktion hos skogen i den utsträckning som motsvarar skogens ekonomiska potential eller invånarnas inkomster i dessa områden.
Y. Goda förutsättningar för skogsbruket och stor medvetenhet om de många parallella målen inom skogsvården är därför viktiga för att unionen skall uppnå flera av sina miljömål.
Strategielement 9: Främjande av skogsrelaterad forskning och utveckling
Z. Skogssektorn kan endast klara de krav som ställs på sektorn beträffande konkurrenskraft och hållbar utveckling om den lyckas utveckla nya, innovativa koncept och metoder för sin verksamhet samt inte underkastas oproportionerliga pålagor, i form av ägarens allmänna skyldigheter gentemot företaget, som begränsar dess ekonomiska handlingsförmåga.
AA. Mångsidig skogsforskning är viktig för att EU skall kunna uppnå sina mål för konkurrenskraften och miljön. Som råmaterial innehåller trä många egenskaper, såsom kemikalier som hittills inte har utnyttjats och lämpliga resurser bör investeras för att forska om sådana kemikalier och utveckla tillämpningar på marknaden av dem. Genom ett ökat utnyttjande av trä för exempelvis byggande, papper, förpackningsmaterial och energi kan vi bidra till att ersätta användandet av icke förnybara naturresurser.
AB. Det måste utvecklas och forskas kring nya metoder för att förebygga och släcka bränder via satellit och annan modern teknik, vilka inte bör användas bara för skogar utan även för civilskydd för allmänheten.
Strategielement 10: Stöd för hållbart skogsbruk genom utbildnings- och fortbildningsprogram
AC. Den skogsbaserade sektorn har hittills knappast beaktats i de europeiska utbildnings- och fortbildningsprogrammen.
Strategielement 11: Stöd för hållbart skogsbruk genom informations- och kommunikationsstrategier
AD. Europeiska unionens möjligheter att stödja ett hållbart skogsbruk med hjälp av informations- och kommunikationsstrategier har utnyttjats i alldeles för liten utsträckning i EU:s hittillsvarande skogsbruksstrategi.
Allmänt
1. Europaparlamentet stöder kommissionens åsikt att vidareutvecklingen av gemenskapspolitiken genom besluten vid toppmötena i Lissabon (2000) och Göteborg (2001) samt det sjätte miljöhandlingsprogrammet (2002), GJP-reformen (2003) och utvidgningen (2004) leder till en starkare integrering av EU:s skogsbruksstrategi i den övergripande EU politiken. Parlamentet stöder därför kommissionens initiativ att utarbeta en handlingsplan för hållbart skogsbruk i EU, som bör omfatta en tidsperiod på fem år, och framhåller att denna bör utvecklas i nära samarbete med medlemsstaterna och regionerna och i samråd med de berörda intresseorganisationerna. Den europeiska skogsbruksstrategin har skapat en referensram för skogspolitiken, infört skogsrelaterade initiativ och åtgärder och påverkat de nuvarande diskussionerna om skogsfrågorna. De ändrade politiska ramvillkor som har beskrivits innebär att det behövs en mer samlad och framåtsyftande metod för förvaltningen av EU:s skogsresurser.
2. Europaparlamentet anser att den sektorsspecifika gemenskapspolitiken samt Lissabon- och Göteborgsstrategierna får mångfaldiga konsekvenser för skogen och att kommissionen och rådet därför i en objektiv rapport bör undersöka möjligheterna att upprätta en egen rättslig grund för skogen i fördragen om Europeiska unionen eller i ett framtida konstitutionsförslag. Parlamentet föreslår att subsidiaritetsprincipen skall beaktas i särskilt hög grad för samtliga rättsakter som rör skogen så länge som EU saknar en rättslig grund för skogsbrukspolitiken.
3. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att sträva efter en enhetlig syn på och tolkning av begreppet ”skog”, så att det i framtiden blir lättare att bedöma skogsrelaterade gemenskapsåtgärder än vad som nu är möjligt.
Strategielement 1: Aktivt deltagande i internationellt samarbete när det gäller skogen
4. Europaparlamentet välkomnar att medlemsstaterna och kommissionen har utvecklat en gemensam vision om ett hållbart skogsbruk genom den dynamiska dialog som har förts inom ramen för ministerkonferensen om skydd av skogarna i Europa, och föreslår att denna vision skall beaktas i högre grad i den politiska beslutsprocessen.
5. Europaparlamentet välkomnar medlemsstaternas aktiva deltagande i alla internationella skogsrelaterade sammanhang och påpekar att världstoppmötet i Johannesburg 2002 lyfte fram det hållbara skogsbruket som ett verktyg för att genomföra de övriga millenniemålen. Parlamentet understryker dessutom att regeringarna i de deltagande länderna har förbundit sig att följa en bindande handlingsplan med många skogsrelaterade beslut.
6. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att med anledning av det sjätte mötet inom Förenta nationernas skogsforum (UNFF) i februari 2006 anta rådets slutsatser av den 26 april 2005, där det fastslås att ett juridiskt bindande instrument skulle vara det bästa sättet att åstadkomma ett hållbart skogsbruk med ekologiska och sociala dimensioner.
7. Europaparlamentet understryker att EU bör följa en samordnad och konsekvent linje inom miljöpolitiken, både internationellt och inom gemenskapen, och att skogens mångsidiga roll bör beaktas och respekteras i samband med detta. Samtidigt bör ett omfattande deltagande från de berörda parternas sida samt en öppen informationspolitik säkerställas.
Strategielement 2: Genomförande av internationella åtaganden genom nationella skogsprogram
8. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att se till att den lösning som har utarbetats vid ministerkonferensen om skydd av skogarna i Europa genomförs som ett enhetligt instrument för de nationella skogsprogrammen och att den kompletteras med bedömningskriterier för att möjliggöra en utvärdering av måluppfyllelsen.
Strategielement 3: Bättre samordning, kommunikation och samarbete inom alla politikområden som är av betydelse för skogssektorn
9. Trots de framsteg som har uppnåtts tack vare inrättandet av en enhetsövergripande arbetsgrupp inom kommissionen (Inter-Service Group on Forestry) anser Europaparlamentet att det är helt nödvändigt att ytterligare förbättra samordningen mellan de olika generaldirektorat som hanterar skogsfrågor. Parlamentet föreslår att man, vid sidan av den hittillsvarande horisontella integreringen av de skogsansvariga kommissionsenheterna, skall undersöka möjligheten till en vertikal integrering som sträcker sig över kommissionens alla arbetsnivåer och förankras i generalsekretariatet. Parlamentet föreslår i detta sammanhang att det inom kommissionens generalsekretariat skall inrättas en strukturell enhet för samordning av skogsrelevant politik.
10. Europaparlamentet föreslår att Ständiga kommittén för skogsbruk förstärks genom att dess befogenheter utvidgas och konkretiseras, t.ex. i samband med att handlingsplanerna utarbetas och utvärderas samt de nationella skogsprogrammen utvärderas.
Strategielement 4: Stöd för hållbart skogsbruk inom ramen för politiken för att bevara och utveckla landsbygden
11. Europaparlamentet anser också att det bör inrättas effektiva kontrollsystem för de skogsbruksåtgärder som skall genomföras av medlemsstaterna och medfinansieras av Europeiska unionen i enlighet med rådets förordning (EG) nr 1257/1999 av den 17 maj 1999 om stöd till utveckling av landsbygden, och att revisionsrättens rekommendationer om genomförandet av skogsbruksstrategin bör tillämpas i samband med detta.
12. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att ta ytterligare hänsyn till målen och åtgärderna i EU:s skogsbruksstrategi och EU:s handlingsplan för hållbart skogsbruk när de aktuella programmen för landsbygdsutveckling utarbetas.
Strategielement 5: Skydd av skogarna i Europa
13. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att föreskriva effektiva åtgärder för riskförebyggande och hantering av svåra katastrofer (bränder, stormar, insekter och torka) i handlingsplanen för hållbart skogsbruk i EU och erinrar medlemsstaterna om att de skall genomföra de åtgärder som ingår i landsbygdsutvecklingsprogrammen för att förebygga skogsbränder.
14. Europaparlamentet framhåller att handlingsplanen för hållbart skogsbruk i EU måste beaktas i större utsträckning när det gäller skogens multifunktionalitet, skyddet av mark, vatten och luft samt den biologiska mångfalden och de typiska skogslandskapen.
15. Europaparlamentet anser att man i bergsområden bör eftersträva att främja en uppdelning av betesmarkerna och – av säkerhetsskäl – införa ett krav på att endast vägarna får användas, eftersom den bristande uppdelningen av betesmarker och ett alltför omfattande beträdande av marken leder till omfattande erosionsskador.
16. Europaparlamentet kräver att det utarbetas en rekommendation till medlemsstaterna som stimulerar till ett integrerat grepp om skyddet mot skogsbränder, t.ex. genom åtgärder som insamling och användning av överflödig skogsbiomassa, ett tidsbegränsat förbud mot att använda brända ytor för obehöriga ändamål i syfte att förhindra spekulationer om skogsbränder eller införande av en specialutredningsmyndighet för miljömål.
17. Europaparlamentet kräver att medlemsstaterna och de europeiska regionerna ser över sina åtgärder för att bekämpa och förebygga skogsbränder inför nästa finansplaneringsperiod, så att de nuvarande åtgärderna, som ofta inte tillämpas i tillräcklig omfattning, uppdateras och görs mer dynamiska.
18. Europaparlamentet framhåller att återplantering av skog är av grundläggande betydelse när ökenspridning och torka skall bekämpas. Europaparlamentet betonar att återplantering med inhemska arter bidrar till att bevara den biologiska mångfalden, minska risken för skogsbränder och skydda områden som ingår i Natura 2000-nätet, men också till att bygga broar mellan dem, vilket möjliggör en ytterligare artspridning.
Strategielement 6: Skydd av tropiska skogar
19. Europaparlamentet stöder de pågående initiativen inom ramen för EU:s handlingsplan FLEGT för att bekämpa olaglig avverkning och se till att internationella konventioner följs.
Strategielement 7: Mildring av klimatförändringar samt bidrag till en hållbar energiförsörjning
20. Europaparlamentet anser att det är viktigt att skogens och de skogsbaserade produkternas betydelse för att mildra klimatförändringarna erkänns och att Europeiska unionen främjar forskning, kampanjer för att förbättra träets anseende och informationsutbyte inom detta område. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att inom ramen för EU:s skogsbruksstrategi pröva koncept som optimerar skogssektorns bidrag i kampen mot klimatförändringen, med tanke på dess konkurrensförmåga.
21. Europaparlamentet uppmanar enträget Europeiska unionen att främja användningen av trä, som är en förnybar råvara, samt produkter från skogsindustrin eftersom de utgör miljövänliga produkter.
22. Europaparlamentet kräver att biomassa, i synnerhet av trä, beaktas fullt ut i de politiska åtgärderna för utveckling av förnybar energi (kraftvärme och biobränslen). Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att kontrollera vilka möjligheter som finns att ge skattefördelar vid värmeproduktion på basis av trä.
Strategielement 8: Främjande av konkurrenskraft, sysselsättning och inkomster inom den skogsbaserade sektorn
23. Europaparlamentet framhåller slutsatserna i kommissionens analys om skogsbrukets konkurrenskraft i Europeiska unionen, där det konstateras att samordningen av politikområden som rör skogsbruket och den övriga värdekedjan för trä och papper bör främjas. Parlamentet välkomnar att det har getts incitament på nationell nivå och gemenskapsnivå i syfte att främja frivilliga sammanslutningar av mindre skogsföretag. Parlamentet påpekar också att särskilt de privata skogsägarna, vid utarbetandet av sin egen hållbara skogsförvaltning, skulle tjäna på att det privata skogsbrukets organisationer förstärks.
24. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att stödja medlemsstaternas ansträngningar för att mobilisera skogarnas träresurser samt att övervinna de mindre skogsföretagens strukturella nackdelar vid användning och saluföring av sina skogsprodukter, i syfte att varaktigt säkra gemenskapens egenförsörjning av trä och träprodukter. Härigenom bör man framför allt undanröja vissa hinder för träanvändning samt överväga bestämmelserna och normerna inom forskning och utveckling på området innovativ träanvändning samt åtgärder för att höja kvalifikationsprofilen. Parlamentet framhåller inkomstkällor från skogens icke-träprodukter som kork, svamp och bär, vilka hittills endast har utnyttjats till viss del, eller tillhandahållande av tjänster som naturturism och jakt, där jakt i enlighet med artikel 33 strecksatserna 4, 5, 7, 9, 10 och 11 i förordning (EG) nr 1257/1999 spelar en inte obetydlig roll för inkomstdiversifieringen i vissa medlemsstater.
25. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att föreskriva effektiva åtgärder för riskförebyggande och hantering av svåra katastrofer (bränder, stormar och insekter) i handlingsplanen för hållbart skogsbruk i EU och erinrar medlemsstaterna om att de skall genomföra de åtgärder som ingår i landsbygdsutvecklingsprogrammen för att förebygga skogsbränder. Parlamentet anser att det är viktigt att handlingsplanen för hållbart skogsbruk i EU omfattar hela värdekedjan från skog och trä till skogsindustriprodukter.
26. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att beakta den ekonomiska potentialen hos de olika regionernas inhemska arter i samband med återplantering av skog liksom potentialen hos naturskogen och alla de produkter och miljötjänster som den ger landsbygden. Stödåtgärder till producenterna behöver därför undersökas.
27. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att genomföra de undersökningar som krävs för att ta reda på i vilken mån de olika medlemsstaterna kan vidta skatteåtgärder så att producenter som orsakar färre negativa miljökonsekvenser kan få en förmånlig skattebehandling. När dessa producenter genomför åtgärder som förhindrar bränder och ökenspridning, planterar skog med inhemska arter, främjar den biologiska mångfalden, förvaltar naturskog på ett hållbart sätt och främjar tjänster som är positiva för miljön, t.ex. skydd av vattensystemet och erosionsbekämpning, gör de samhället en positiv tjänst och måste kompenseras för detta i vederbörlig ordning.
28. Europaparlamentet anser att tilldelningen av stöd, särskilt när det gäller främjande av miljöbevarande åtgärder och landsbygdsområden, inte får kopplas till de aktuella skogarnas ägandeform och att alla skogar bör behandlas lika.
Strategielement 9: Främjande av skogsrelaterad forskning och utveckling
29. Europaparlamentet kräver ett ökat stöd till skogsrelaterad forskning och utveckling och ett bättre erkännande av skogens multifunktionalitet, särskilt för en bestående utveckling av den biologiska mångfalden, genom att skogssektorns centrala forskningsprojekt överförs till EU:s sjunde ramprogram för forskning och medlemsstaternas motsvarande program, men kräver också stöd till den redan startade teknikplattformen för skog, trä och papper.
Strategielement 10: Stöd för hållbart skogsbruk genom utbildnings- och fortbildningsprogram
30. Europaparlamentet kräver särskilt att medlemsstaterna skall se till att de utbildnings- och fortbildningsprogram (Leonardo, Erasmus etc.) som tillhandahålls av Europeiska unionen utnyttjas inom den skogsbaserade sektorn i högre grad än vad de gör nu.
31. Europaparlamentet framhåller att skogsägarnas stöd i fråga om upplysning, kapacitetsuppbyggnad, information och rådgivning är en förutsättning för att skogen skall utnyttjas på ett hållbart sätt inom ramen för landsbygdsutvecklingen.
Strategielement 11: Stöd för hållbart skogsbruk genom informations- och kommunikationsstrategier
32. Europaparlamentet välkomnar de europeiska skogsföretagens strävanden att främst genom certifierade träprodukter ge konsumenterna den trygghet som ett hållbart skogsbruk innebär, som tar hänsyn till skogens multifunktionalitet. Europaparlamentet anser att de båda certifieringssystemen FSC och PEFC är lika lämpliga för detta ändamål och uppmanar till stöd för ett ömsesidigt erkännande av de båda certifieringsstrategierna.
33. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.
MOTIVERING
Den 10 mars 2005 lade kommissionen fram ett meddelande om genomförandet av EU:s skogsbruksstrategi under perioden 1999–2004 för rådet och Europaparlamentet. Därigenom följde kommissionen rådets begäran[1] av den 15 december 1998. I meddelandet föreslår kommissionen att det skall utarbetas en handlingsplan för hållbart skogsbruk i EU. Med detta initiativbetänkande vill Europaparlamentet stödja en fortsättning och fördjupning av den process som parlamentet satte i gång 1997.
Sedan millennieskiftet har Europeiska unionen uppställt ambitiösa mål. Vid toppmötena i Göteborg och Lissabon satte gemenskapen ett mycket högt riktmärke för de nationella ekonomiernas utveckling. Hur kan Europas skogar, människorna med koppling till skogen och den skogsbaserade industrin bidra till konkurrenskraft och ett dynamiskt kunskapsbaserat samhälle respektive en hållbar utveckling? Är det någon mening med att Europeiska kommissionen fastställer ännu en strategi och utarbetar ännu en handlingsplan? Och det inom ett politikområde där kommissionen inte har något att hämta enligt fördragen. Någon gemensam europeisk skogspolitik finns inte och har aldrig funnits. Vid sidan av de konkreta skogsskyddsåtgärderna finns det visserligen en rad ”åtgärder som rör skogsfrågor”, dvs. åtgärder som har utvecklats under årtiondenas lopp inom vitt skilda områden av unionens gemenskapspolitik och som berör skogen och skogsägarna. Det finns ingen gemensam skogspolitik i stil med den gemensamma jordbrukspolitiken, och det kommer det heller inte att finnas. Så varför behövs det en skogsbruksstrategi för EU, varför behövs det en handlingsplan för hållbart skogsbruk i EU?
För att besvara dessa berättigade frågor följer här en kort beskrivning av den skogsbaserade sektorns territoriella, miljömässiga, ekonomiska och sysselsättningspolitiska betydelse. Politiska initiativ kan ofta bara förstås om de sätts i ett historiskt sammanhang, och det gäller särskilt för Europeiska unionen. I den andra delen ges en översikt över de viktigaste etapperna i Europeiska unionens skogspolitik. I den tredje delen presenteras en möjlig uppdelning av olika element som ingår i EU:s skogsbruksstrategi, och dessa utgör ramen för resolutionen enligt detta betänkande.
Skogssektorns betydelse inom EU
I dagens EU är 148 miljoner hektar täckta av skog, varav 85 procent är förvaltad skog. Till skillnad från många av världens tropiska regioner ökar skogsytan i Europa varje år med hela 450 000 hektar. Europeiska unionens skogar uppvisar en stor ekologisk variation. Europa har en lång tradition av hållbart skogsbruk. Begreppet ”hållbarhet”, som infördes i den allmänna politiska debatten genom Brundtland‑rapporten 1987, har sitt ursprung i det europeiska skogsbruket. Skogsbruket bidrar i hög grad till att skydda artmångfalden i Europa.
Omkring 60 procent av skogsarealen i EU är privatägd, med ca 15 miljoner ägare. De privata skogsinnehaven har en medelstorlek på 13 hektar, men de flesta privatägda skogar är mindre än 3 hektar stora. Efter den senaste EU‑utvidgningen har andelen offentligt ägda skogar ökat betydligt. Den totala värdekedjan för skog, trä och papper (den skogsbaserade sektorn) sysselsätter omkring 3,5 miljoner personer, vilket motsvarar 4,3 procent av dem som arbetar inom primärsektorn och 3,7 procent inom sekundärsektorn. Den utgör därför ett betydelsefullt bidrag till social sammanhållning och förbättrad livskvalitet, särskilt i landsbygdsområdena.
Historisk bakgrund
Rättsliga ramar
Efter grundandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen (EEG) år 1957 fördes intensiva diskussioner om man skulle kunna ta med trä i den s.k. bilaga II‑förteckningen till EEG‑fördraget. Då som nu hade skogssektorn stora förbehåll när det gäller offentliga ingripanden, och detta ledde till att trä inte kom att tillhöra de produkter som omfattas av marknadsorganisationen. Än i dag saknas en ursprunglig rättslig grund för en gemensam skogspolitik. Samtliga åtgärder som EU har genomfört inom den europeiska skogssektorn sedan 1958 bygger på jordbrukspolitikens, miljöpolitikens, regionalpolitikens eller handelspolitikens rättsliga grund.
Etapper i den europeiska skogspolitiken
Osystematisk inledning (1964–1985)
Under perioden 1964–1978 vidtog gemenskapen en rad olika åtgärder för att utveckla skogssektorn. I kommissionens meddelande från 1964 om samordning av ländernas skogspolitik föreslås att det skall utarbetas en gemensam skogspolitik. I detta dokument formulerade kommissionen för första gången skillnaden mellan gemensam och samordnad skogspolitik.
År 1974 lade kommissionen fram förslag till ett skogsbruksdirektiv, som innefattade inrättandet av en ständig kommitté för skogsbruk. De förslag som kommissionen lade fram fick ingen majoritet i ministerrådet. Även resolutionsförslaget ”Målsättningar och riktlinjer för gemenskapspolitiken för träsektorn”, som lades fram 1983, avslogs.
Kommissionens lagstiftningsverksamhet inom skogsområdet begränsades på den här tiden till exempelvis åtgärder för en harmonisering av inomstatliga bestämmelser (1966), ett försök till standardisering av råvirke (1971) eller ett förstärkt växtskydd (1977).
En försiktig kraftsamling (1986–1992)
Det skogsbruksmemorandum som lades fram 1986 utgör en vändpunkt i riktning mot en målinriktad och systematisk skogspolitik för gemenskapen. Kommissionen fastställde mål och principer för den europeiska skogspolitiken och begränsade inledningsvis sina förslag om motsvarande åtgärder på gemenskapsnivå till att gälla samordning. En konkret åtgärd var antagandet av förordningen om ”skydd av skogen mot luftföroreningar”.
Ett annat tydligt steg i riktning mot ett starkare skogspolitiskt gemenskapsengagemang var det skogsrelaterade handlingsprogram som antogs av rådet 1989. De flesta delarna i detta program anknöt till jordbruket, men det innehöll också några åtgärder som enbart gällde skogsbruket. Till de viktigaste delarna i det här programmet hör bl.a. inrättandet av en ständig kommitté för skogsbruk, främjandet av skogsplantering av jordbruksmark, kork‑programmet, programmet för skogsskydd mot luftföroreningar och det europeiska informations- och kommunikationssystemet för skogsbruk. Detta första handlingsprogram för skogsbruket kompletterades 1992 med en förordning om skydd av gemenskapens skogar mot bränder och 1994 med förordningen om skogarnas genetiska resurser. Det fattades också andra beslut som utgjorde komplement till GJP‑reformen (1992) i syfte att stödja jordbruksföretagens skogsbruksverksamhet.
Uppkomsten av EU:s skogsbruksstrategi (1992–1998)
Europaparlamentet tog slutligen initiativ till en fördjupning och nyorientering av den skogspolitiska verksamheten. År 1992 offentliggjorde parlamentet en handbok om den gemensamma skogspolitiken och beställde 1993 en omfattande undersökning av skogssektorn i Europa och världen vid namn ”Eurofor”. I det första initiativyttrandet i Europaparlamentets historia krävde föredraganden Thomas 1997 en strategisk förstärkning av Europeiska unionens skogspolitik. Det meddelande[2] som därefter presenterades av kommissionen och rådets resolution[3], som offentliggjordes i slutet av 1998, ledde fram till ”EU:s skogsbruksstrategi”, som nu skall bedömas.
Genomförandet av EU:s skogsbruksstrategi (1999–2005)
Kommissionens meddelande av den 10 mars 2005 återspeglar processerna och erfarenheterna från den första genomförandefasen av EU:s skogsbruksstrategi. Det är för närvarande svårt att slutgiltigt bedöma om strategin har varit framgångsrik. Det är en naturlig följd att strategier är svåra att kontrollera om det saknas en konkret målformulering och ett motsvarande åtgärdspaket. Desto viktigare är därför kommissionens förslag att finna en samlad metod genom en organiserad dialog med medlemsstaterna och de berörda parterna.
Strategielement i en handlingsplan för hållbart skogsbruk i EU
Rådet (jordbruk) uppmanade kommissionen den 30 maj 2005 att i nära samarbete utarbeta en handlingsplan för hållbart skogsbruk i EU och lägga fram denna plan för rådet senast i mitten av 2006. Gemenskapens allmänna omorientering efter besluten i Lissabon 2000 och i Göteborg 2001, i kombination med reformerna av EU‑politiken som rör skogsfrågor (sjätte miljöhandlingsprogrammet och GJP‑reformen) samt EU–utvidgningen, resulterar i ett samlat och målinriktat tillvägagångssätt när EU:s skogsbruksstrategi skall förverkligas. Föredraganden stöder därför kommissionens förslag att utarbeta EU:s handlingsplan för hållbart skogsbruk i EU. Till stöd för den pågående arbetsprocessen lägger Europaparlamentet härmed fram sina förslag som följer nedanstående indelning:
Strategielement 1: Aktivt deltagande i internationellt samarbete när det gäller skogen
Strategielement 2: Genomförande av internationella åtaganden genom nationella skogsprogram
Strategielement 3: Bättre samordning, kommunikation och samarbete inom alla politikområden som är av betydelse för skogssektorn
Strategielement 4: Stöd för hållbart skogsbruk inom ramen för politiken för att bevara och utveckla landsbygden
Strategielement 5: Skydd av skogarna i Europa
Strategielement 6: Skydd av tropiska skogar
Strategielement 7: Mildring av klimatförändringar samt bidrag till en hållbar energiförsörjning
Strategielement 8: Främjande av konkurrenskraft, sysselsättning och inkomster inom den skogsbaserade sektorn
Strategielement 9: Främjande av skogsrelaterad forskning och utveckling
Strategielement 10: Stöd för hållbart skogsbruk genom utbildnings- och fortbildningsprogram
Strategielement 11: Stöd för hållbart skogsbruk genom informations- och kommunikationsstrategier
Slutsatser
På vilket sätt kan skogssektorn bidra till målen från toppmötena i Lissabon och Göteborg? Skogssektorn har en stor potential och för närvarande används endast ca 60 procent av den årliga trätillväxten i Europas skogar. EU:s träindustri står sig bra i den internationella konkurrensen, och värdekedjan skog‑trä‑papper utgör en viktig hörnsten för sysselsättningen på landsbygden.
Om alla som är engagerade i den fortsatta konkretiseringen och genomförandet av EU:s skogsbruksstrategi och EU:s handlingsplan för skogsbruket ständigt är medvetna om att en åtgärd endast bör utföras på gemenskapsnivå om den kan ge ett påtagligt mervärde, finns det goda chanser att de kan åstadkomma framsteg. Farhågan att unionen driver en skogspolitik utan mandat och motsvarande rättslig grund förefaller vara obefogad. För föredraganden framstår det i stället som att de beskrivna åtgärdernas öppna och dynamiska struktur snarare ökar möjligheten för att alla inblandade skall få vara med och utforma EU‑politiken. Den skogsbaserade sektorn kan absolut utgöra ett bidrag till Lissabon‑ och Göteborgsstrategierna.
- [1] Rådets resolution av den 15 december 1998, EGT C 56, 26.2.1999, s. 1.
- [2] Meddelande till rådet och Europaparlamentet om en skogsbruksstrategi för Europeiska unionen, KOM(1998)0649, 18.11.1998.
- [3] Rådets resolution av den 15 december 1998, EGT C 56, 26.2.1999, s. 1.
YTTRANDE från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet (24.11.2005)
till utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling
om genomförandet av EU:s skogsbruksstrategi
(2005/2054(INI))
Föredragande: Christofer Fjellner
FÖRSLAG
Utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet uppmanar utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling att som ansvarigt utskott infoga följande i sitt resolutionsförslag:
1. Europaparlamentet noterar kommissionens förslag om att införa en handlingsplan för ett hållbart skogsbruk och understryker att EU:s ansvar på skogspolitikens område är och skall förbli mycket begränsat. Utgångspunkten för allt beslutsfattande som påverkar de europeiska skogarna måste vara att de europeiska skogarna ser väldigt olika ut och möter olika miljöutmaningar. EU:s handlingsplan för ett hållbart skogsbruk måste vara förenlig med EU:s och medlemsstaternas internationella åtaganden samt utformas med framhållande av subsidiaritetsprincipen och bygga på de nationella skogsprogrammen. Skogsnäringen avser inte bidra till ytterligare förluster och fragmentering av livsmiljöer och på så sätt äventyra EU:s mål om att stoppa förlusten av biologisk mångfald till 2010.
2. Europaparlamentet understryker att EU inte skall utveckla någon gemensam skogspolitik.
3. Europaparlamentet önskar betona skogens multifunktionella roll. När ekonomisk tillväxt kombineras med viktiga miljövärden, till exempel bevarande av skogarnas skyddsfunktioner och biologiska mångfald, och landsbygdens utveckling ger skogsbruket ett ovanligt tydligt bidrag till att uppnå flera av såväl Lissabonmålen som Göteborgsmålen. Goda förutsättningar för skogsbruket och stor medvetenhet om de många parallella målen inom skogsvården är därför viktiga för att unionen skall uppnå flera av sina miljömål.
4. Europaparlamentet noterar att EU redan i dag fattar många politiska beslut som direkt och indirekt påverkar de europeiska skogarna och skogsbruket. Kommissionens samordning mellan olika politikområden som berör skogen är dock mycket bristfällig. Detta har varit till stort men för såväl förenligheten mellan olika miljömål som förutsättningarna för skogsbruket. Kommissionens viktigaste uppgift bör därför vara att samordna den nuvarande skogspolitiken samt att i framtiden genomföra förhandsutvärderingar så att det tidigt skall kunna tas hänsyn till hur olika politiska beslut påverkar de europeiska skogarna och skogsbruket. Europaparlamentet anser därför att den ständiga kommittén för skogsbruk bör stärkas och tilldelas ansvaret för genomförandet av den föreslagna handlingsplanen. Natura 2000, EU:s nätverk som slår vakt om biologisk mångfald och bevarandet av arter, är en viktig del av unionens gröna infrastruktur.
5. Europaparlamentet välkomnar kommissionens handlingsplan FLEGT som har inrättats för att bekämpa problemen med olagligt timmer. Olagligt timmer skapar dels allvarliga miljöproblem och sociala problem, dels en obalans i handeln med trävaror och ekonomiska förluster för skogsindustrin. För framgång i bekämpandet av handeln med olagligt timmer är det av avgörande betydelse att problemets bakomliggande faktorer, såsom oklara ägandeförhållanden, korruption och fattigdom, undanröjs. Det är också viktigt att det finns kännbara sanktioner och straff för de personer och företag som handlar med olagligt timmer.
6. Europaparlamentet vill framhålla betydelsen av intakta skogsekosystem för att bevara den biologiska mångfalden i enlighet med internationella överenskommelser. Exempel på sådana åtaganden är konventionen om biologisk mångfald (Rio 1992) samt målet att stoppa artminskningen senast år 2010 (EU-toppmötet i Göteborg 2001 samt Johannesburg 2002). För att man framgångsrikt skall klara av dessa åtaganden är det av största vikt att tillräckligt stora områden fridlyses samt att skogsskötselmetoderna i kombination med landskapsvården, i högre grad anpassas till de biologiska förutsättningarna.
7. Europaparlamentet noterar att en stor del av det trä som importeras kommer till EU i form av förädlade produkter, varav vissa är framställda av trä med olagligt ursprung. Parlamentet ber kommissionen att, i syfte att underlätta förbud mot sådan import med olagligt ursprung, överväga att ändra gemenskapens tullkodex och ursprungsregler för timmer som inte medför förmånsbehandling på så sätt att det land där produkter som framställts av naturresurser genomgår det sista förädlingsledet blir skyldigt att bevisa råmaterialets ursprung och laglighet.
8. Europaparlamentet vill betona att trä som råvara har unika egenskaper, som gör det till en verkligt förnybar och återvinningsbar naturresurs. Genom ett ökat utnyttjande av trä för exempelvis byggande, papper, förpackningsmaterial och energi kan vi bidra till att ersätta användandet av icke förnybara naturresurser och utvidga kolkretsloppet. En hållbar användning av trä med full respekt för den biologiska mångfalden och social jämlikhet kan bidra till EU:s möjlighet att leva upp till sina åtaganden enligt FN:s ramkonvention om klimatförändringar och Kyoto-avtalet.
9. Europaparlamentet betonar vikten av mångsidig skogsforskning för att EU skall kunna uppnå sina mål för konkurrenskraften och miljön. Som råmaterial innehåller trä många egenskaper, såsom kemikalier som hittills inte har utnyttjats och lämpliga resurser bör investeras för att forska om sådana kemikalier och utveckla tillämpningar
på marknaden av dem.
10. Europaparlamentet vill också rikta uppmärksamheten på och visa solidaritet med de regioner som återkommande drabbas av omfattande skogsbränder. Det är dock viktigt att notera att såväl problemen med skogsbränder som förutsättningarna för att kunna bekämpa dem skiljer sig väsentligt mellan medlemsstaterna. Erfarenheten visar att det lokala engagemanget och den lokala förankringen är avgörande för att framgångsrikt förhindra och bekämpa skogsbränder och ändra skogsskötselmetoderna bort från brandbenägna monokulturer, särskilt av eukalyptus.
11. Europaparlamentet understryker att största delen av EU-stödet till förebyggande åtgärder mot bränder i nuläget kommer från landsbygdsutvecklingspolitiken, men beklagar att det råder brist på samordning mellan de program som genomförs på regional och nationell nivå. Denna samordning skulle behöva stärkas genom inrättandet av strategiska gemenskapsriktlinjer med målet att uppnå ökad samstämmighet mellan de förebyggande åtgärder som de olika nationella myndigheterna och/eller lokala fullmäktige vidtar.
12. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att rekommendera varje region att utarbeta en övergripande strategi för brandbekämpningen och att samordna sina insatser med medlemsstaterna. Denna förebyggande strategi bör omfatta förhållandet mellan jordbruket och skogsmiljön, risker i området och de förebyggande åtgärder som skall vidtas för att bemöta dessa.
13. Europaparlamentet begär att det utvecklas och forskas kring nya metoder för att förebygga och släcka bränder via satellit och annan modern teknik, vilka inte bör användas bara för skogar utan även för civilskydd för allmänheten.
14. Europaparlamentet betonar vikten av Natura 2000, EU:s nätverk som slår vakt om biologisk mångfald och bevarandet av arter. Att skogsägare åtar sig att beakta sin skogs bevarandebehov är en förutsättning för att Natura 2000 och andra insatser för den biologiska mångfalden är framgångsrika.
15. Europaparlamentet understryker att man måste öka balansen mellan de ekonomiska, sociala och miljömässiga aspekterna av skogens funktioner och noterar att bristande förvaltning på skogsområdet har lett till sociala konflikter med skogsberoende folkgrupper, särskilt samerna. Det är därför viktigt att engagera samtliga berörda parter, inbegripet lokalbefolkningen, i skogsvården. Parlamentet anser också att åtgärder snarast måste vidtas för att skydda europeiska skogsberoende folkgruppers hävdvunna markäganderätt och levnadssätt.
16. Europaparlamentet konstaterar att det nya finansieringsinstrumentet för miljön (LIFE+) är av grundläggande betydelse för skyddet av Europas skogsbestånd genom uppföljningsåtgärder och förebyggande åtgärder mot de faktorer som bidrar till att beståndet skadas, bland annat bränder.
ÄRENDETS GÅNG
|
Titel |
Genomförandet av EU:s skogsbruksstrategi | |||||
|
Förfarandenummer |
||||||
|
Ansvarigt utskott |
AGRI | |||||
|
Yttrande |
ENVI | |||||
|
Förstärkt samarbete – tillkännagivande i kammaren |
| |||||
|
Föredragande av yttrande Utnämning |
Christofer Fjellner | |||||
|
Behandling i utskott |
3.10.2005 |
22.11.2005 |
|
|
| |
|
Antagande |
22.11.2005 | |||||
|
Slutomröstning: resultat |
+: –: 0: |
39 0 1 | ||||
|
Slutomröstning: närvarande ledamöter |
Adamos Adamou, Georgs Andrejevs, Hiltrud Breyer, Dorette Corbey, Chris Davies, Avril Doyle, Mojca Drčar Murko, Edite Estrela, Matthias Groote, Françoise Grossetête, Cristina Gutiérrez-Cortines, Satu Hassi, Mary Honeyball, Dan Jørgensen, Christa Klaß, Eija-Riitta Korhola, Urszula Krupa, Peter Liese, Roberto Musacchio, Riitta Myller, Péter Olajos, Vittorio Prodi, Frédérique Ries, Guido Sacconi, Carl Schlyter, Richard Seeber, Jonas Sjöstedt, Bogusław Sonik, María Sornosa Martínez, Thomas Ulmer, Anja Weisgerber, Åsa Westlund | |||||
|
Slutomröstning: närvarande suppleanter |
David Casa, Christofer Fjellner, Milan Gaľa, Dariusz Maciej Grabowski, Karsten Friedrich Hoppenstedt, Anne Laperrouze, Robert Sturdy, Andres Tarand. | |||||
ÄRENDETS GÅNG
|
Titel |
Genomförandet av EU:s skogsbruksstrategi | ||||||||||||
|
Förfarandenummer |
|||||||||||||
|
Grund i arbetsordningen |
art. 45 | ||||||||||||
|
Ansvarigt utskott |
AGRI 12.5.2005 | ||||||||||||
|
Rådgivande utskott |
ENVI |
|
|
|
| ||||||||
|
Inget yttrande avges |
-- |
|
|
|
| ||||||||
|
Förstärkt samarbete |
-- |
|
|
|
| ||||||||
|
Resolutionsförslag som |
-- |
|
| ||||||||||
|
Föredragande |
Heinz Kindermann |
| |||||||||||
|
Tidigare föredragande |
|
| |||||||||||
|
Behandling i utskott |
15.6.2005 |
13.7.2005 |
22.11.2005 |
|
| ||||||||
|
Antagande |
26.1.2006 | ||||||||||||
|
Slutomröstning: resultat |
+: –: 0: |
29 4 0 | |||||||||||
|
Slutomröstning: närvarande ledamöter |
Peter Baco, Thijs Berman, Giuseppe Castiglione, Albert Deß, Gintaras Didžiokas, Michl Ebner, Carmen Fraga Estévez, Duarte Freitas, Jean-Claude Fruteau, Ioannis Gklavakis, Bogdan Golik, Friedrich-Wilhelm Graefe zu Baringdorf, María Esther Herranz García, Elisabeth Jeggle, Heinz Kindermann, Stéphane Le Foll, Jean-Claude Martinez, Mairead McGuinness, Neil Parish, María Isabel Salinas García, Agnes Schierhuber, Willem Schuth, Czesław Adam Siekierski, Marc Tarabella, Witold Tomczak, Kyösti Virrankoski, Bernard Piotr Wojciechowski, Andrzej Tomasz Zapałowski | ||||||||||||
|
Slutomröstning: närvarande suppleanter |
Wiesław Stefan Kuc, Véronique Mathieu, Markus Pieper, Zdzisław Zbigniew Podkański, Karin Resetarits | ||||||||||||
|
Slutomröstning: närvarande suppleanter (art. 178.2) |
-- | ||||||||||||
|
Ingivande – A6-nummer |
31.1.2006 |
A6‑0015/2006 | |||||||||||