Betänkande - A6-0040/2006Betänkande
A6-0040/2006

    BETÄNKANDE om främjande av grödor för icke-livsmedelsändamål

    24.2.2006 - (2004/2259(INI))

    Utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling
    Föredragande: Neil Parish


    Förfarande : 2004/2259(INI)
    Dokumentgång i plenum
    Dokumentgång :  
    A6-0040/2006

    FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS RESOLUTION

    om främjande av grödor för icke‑livsmedelsändamål

    (2004/2259(INI))

    Europaparlamentet utfärdar denna resolution

       med beaktande av kommissionens grönbok av den 29 november 2000 ”Mot en europeisk strategi för trygg energiförsörjning” (KOM(2000)0769),

    –   med beaktande av kommissionens meddelande ”Energi för framtiden: förnybara energikällor – Vitbok för en gemenskapsstrategi och handlingsplan” (KOM(1997)0599),

    –   med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/77/EG av den 27 september 2001 om främjande av el producerad från förnybara energikällor på den inre marknaden för el[1],

    - med beaktande av meddelandet från kommissionen till rådet och Europaparlamentet om andelen förnybar energi i EU, i enlighet med artikel 3 i direktiv 2001/77/EG (KOM(2004)0366),

    - med beaktande av kommissionens program ”Intelligent energi – Europa”, handlingsplanen för biomassa och meddelandet ”En EU-strategi för biodrivmedel” (KOM(2006)0034),

    –   med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/30/EG av den 8 maj 2003 om främjande av användningen av biodrivmedel eller andra förnybara drivmedel[2],

    –   med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 98/70/EG av den 13 oktober 1998 om kvaliteten på bensin och dieselbränslen och om ändring av rådets direktiv 93/12/EEG[3],

    - med beaktande av rådets förordning (EG) nr 1782/2003 av den 29 september 2003 om upprättande av gemensamma bestämmelser för system för direktstöd inom den gemensamma jordbrukspolitiken och om upprättande av vissa stödsystem för jordbrukare[4],

    - med beaktande av Europaparlamentets och rådets beslut nr 280/2004/EG av den 11 februari 2004 om en mekanism för övervakning av utsläpp av växthusgaser inom gemenskapen och för genomförande av Kyotoprotokollet[5],

    - med beaktande av rådets direktiv 2003/96/EG av den 27 oktober 2003 om en omstrukturering av gemenskapsramen för beskattning av energiprodukter och elektricitet[6],

    - med beaktande av sin resolution av den 29 september 2005 om andelen förnybar energi i EU och förslag på konkreta åtgärder[7],

    - med beaktande av artikel 45 i arbetsordningen,

    - med beaktande av betänkandet från utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling (A6‑0040/2006), och av följande skäl:

    A. Produktionen av förnybara råmaterial är ett sätt att förena den gemensamma jordbrukspolitiken med moderna och innovativa politiska strategier, i enlighet med slutsatserna från Europeiska rådets möten i Lissabon och Göteborg.

    B.  Inom ramen för en hållbar utveckling kan produktion av förnybara råmaterial och användning av organiskt avfall bidra till en bättre miljö, en hållbar energiproduktion, skapande av arbetstillfällen och regional balans och samtidigt bidra till ett mångfunktionellt jordbruk med större mångfald och ökat oberoende.

    C. De förnybara råmaterialen kan till viss del ersätta fossila energikällor och bidrar därmed, i kombination med en balanserad och strategisk blandning av alla energikällor, till att minska EU:s energiberoende och till att minimera de politiska och ekonomiska risker som importen medför. Samtidigt bidrar de förnybara råmaterialen till att minska utsläppen av växthusgaser och till att förbättra hanteringen av materialens livscykel.

    D. Utvecklingen av grödor för icke-livsmedelsändamål får inte leda till en urholkning av självförsörjningen när det gäller livsmedel, eftersom detta har varit ett strategiskt mål för den gemensamma jordbrukspolitiken sedan första början.

    E.  Grödorna för icke-livsmedelsändamål ser förvisso ut att innebära nya möjligheter för dagens jordbruk, särskilt inom energisektorn, men man måste ändå vara försiktig då man fastställer den konkurrensnivå då ersättning med grödor för icke-livsmedelsändamål börjar bli lönsam för jordbrukarna och möjliggör en ny typ av förädlingsindustri.

    F.  Energidiversifieringen i Europa, som syftar till att bekämpa växthuseffekten, bör få sin giltighet genom att all politik för utveckling av biobränslen och utvinning av biomassa baseras på produktionsmodeller som är energisnåla i sig.

    G. Utvecklingen av grödor för icke-livsmedelsändamål kan påverka problemen med den globala uppvärmningen i positiv riktning, men det är nödvändigt att först upprätta lönsamhetsanalyser för energi och miljö i syfte att beräkna samtliga kostnader för framställningen och på så sätt noga bedöma värdet av de nya riktlinjer som eventuellt kommer att antas.

    H. Olje- och naturgasreserverna minskar konstant och under de närmaste 15 åren kommer oljeproduktionen troligen att minska, vilket kan resultera i att oljepriset stiger ytterligare, och det är därför av största vikt med ett sparsamt och effektivt energiutnyttjande inom jordbruks- och livsmedelssektorn, framför allt genom kortare transportvägar och decentraliserad livsmedelsförsörjning och energiproduktion.

    I.   Utnyttjandet av biomassa för energiproduktion är en tvärvetenskaplig fråga, som omfattar energiproduktion, miljöskydd, standardisering och försörjningstrygghet genom utnyttjandet av lokala förnybara energikällor och råvaror.

    J.   Behoven av konventionella bränslen hos de snabbt växande industriella ekonomierna i Asien och övriga utvecklingsländer kommer att öka markant under den närmaste framtiden och ha en avgörande inverkan på minskningen av världens oljereserver.

    K. Det är nödvändigt att säkerställa försörjningstryggheten genom en diversifiering av energikällorna för att minska EU:s beroende av import av fossila bränslen från tredje länder.

    L.  Biobränslen kan skapa många fler arbetstillfällen på landsbygden än fossila bränslen. De kan dessutom komma att utgöra ett verkligt socioekonomiskt alternativ i många områden där odlingen av inhemska grödor till följd av reformen av den gemensamma jordbrukspolitiken har minskat eller helt upphört, vilket är fallet med sockerbetor och bomull.

    M. Ett ökat utnyttjande av förnybara energikällor kan få positiva effekter, bl.a. på sysselsättningen i områden med hög arbetslöshet genom att stimulera en ökad produktion på landsbygden, ökad sysselsättning och utveckling av industri och tjänster kopplade till förnybara energikällor samt återtagande i bruk av jordbruksmark som övergivits till följd av de politiska förändringarna i de nya medlemsstaterna.

    N. Enligt direktiv 2003/30/EG om biobränslen bör målet för konsumtionen av biobränslen som andel av allt transportbränsle vara 5,75 procent år 2010, vilket motsvarar 40 miljoner ton koldioxid om året. I dag utgör biobränslena bara 1,4 procent av den totala konsumtionen av transportbränsle i medlemsstaterna. Därför rekommenderas en genomgripande politisk kursändring.

    O. Många medlemsstater har infört befrielse från skyldigheten att betala drivmedelsskatt för att främja produktionen av biobränslen, vilket underlättas av direktiv 2003/96/EG[8] om energibeskattning.

    P.  Det är nödvändigt att inrätta en inre marknad för jordbruksprodukter som används för framställning av energi och bränsle.

    Q. Alla europeiska och nationella subventioner, tullar och förordningar respektive direktiv som har till syfte att främja energigrödor och biobränslen måste vara långsiktigt förenliga med WTO:s riktlinjer.

    R.  Odlingen av energigrödor kan få en positiv inverkan på den biologiska mångfalden samt på jord- och vattenresurserna, under förutsättning att odlingen bidrar till ökat växelbruk, att kraven på tvärvillkor beaktas fullt ut och att det resulterar i en aktiv förbättring av markens bördighet.

    S.  Potentialen hos jord- och skogsbrukets biprodukter, t.ex. trä, ull, flytgödsel, halm och slaktavfall, måste utnyttjas i ännu större omfattning för energiproduktion på basis av jordbruksprodukter.

    T.  Det är inte bara konsumenterna som behöver informeras om användningsområden för icke-livsmedelsgrödor, produktion av biomassa, förnybar energi och de möjligheter de skapar för jord- och skogsbruket, utan också jordbrukarna och skogsägarna.

    U. Reformen av den gemensamma jordbrukspolitiken nyligen har skapat de nödvändiga förutsättningarna för att utveckla odlingen av icke-livsmedelsgrödor genom frikoppling, ett stödsystem för energigrödor och odling på uttagen mark.

    V. Energi från biomassa är en förnybar energikälla som har en enorm potential, särskilt för hållbart jordbruk.

    W. De viktigaste formerna av energi från biomassa är biobränslen för transporter (främst framställda av spannmål, sockerväxter, oljeväxter och spillolja), uppvärmning av hushåll med biomassa (med trä och träflis) samt förbränning av träspill, halm och jordbruksrester i kraftverk för att producera elektricitet eller värme eller bådadera.

    X. För närvarande ser det ut som om den förnybara energin endast kommer att utgöra 9‑10 procent av EU:s energimix 2010, i stället för 12 procent som målet är.

    Y. Eftersom de nya medlemsstaterna i Central- och Östeuropa, och även Bulgarien och Rumänien som snart kommer att bli EU-medlemmar, är potentiella producenter av förnybara energikällor och får eller kommer att få en ansenlig del av stödet från EU:s strukturfonder och jordbruksfonder, är det viktigt att verkligen uppmuntra dem att använda dessa resurser effektivt och låta dem ingå i den gemensamma jordbrukspolitikens övergripande bestämmelser.

    Z.  Mot bakgrund av genomförandet av sockerreformer i EU och avskaffandet av sockerbetsproduktionen är det nödvändigt att noggrant analysera om det är möjligt att öka den befintliga potentialen att framställa biobränsle ur sockerbetor och andra alternativa grödor på markområdena ifråga.

    En framtid för icke-livsmedelsgrödor

    1.  Europaparlamentet betonar vikten av att öka stödet till forskning och utveckling när det gäller tekniken för icke-livsmedelsgrödor för att öka industrins potential och effektivitet, och föreslår att tyngdpunkten bör läggas på de mest livskraftiga bioenergiprojekten som har störst sannolikhet att bidra till landsbygdens ekonomi och som åskådliggör biomassans förmåga att på ett betydande sätt tillgodose Europas energibehov.

    2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att fastställa en gemenskapsstrategi och en handlingsplan för att främja förnybara energikällor som ett bidrag till att trygga livsmedelsförsörjningen och förbättra EU:s energieffektivitet, och därigenom se till att en säker livsmedelsförsörjning tryggas genom bästa tänkbara utnyttjande av förnybara råmaterial.

    3.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att med hjälp från medlemsstater, organisationer och berörda aktörer sammanställa alla individuella och gemensamma erfarenheter av hur biomassa (förnybara råmaterial och organiskt jord- och skogsbruksavfall) används för att framställa biobränslen, värme och elektricitet i syfte att ge spridning åt de mest intresseväckande initiativen i hela EU.

    4.  Europaparlamentet välkomnar de insatser som kommissionen redan har gjort för att främja en större användning av grödor för icke-livsmedelsändamål och öka energieffektiviteten genom att ta fram programmet ”Intelligent energi – Europa”, handlingsplanen för biomassa och ett meddelande om biodrivmedel. Parlamentet efterlyser emellertid en bättre samordning av de åtgärder som redan har påbörjats i medlemsstaterna, och uppmanar kommissionen att följa den tidsplan som fastställts för dessa båda initiativ och att dessutom så snabbt som möjligt genomföra de åtgärder som uppkommit ur dessa initiativ.

    5.  Europaparlamentet anser, mot bakgrund av den långsiktiga planeringen av EU:s energipolitik, vars syfte också är att se till att investerare och producenter garanteras ekonomisk säkerhet och affärssäkerhet, att nationella åtgärdsplaner för biomassa skall upprättas på grundval av integrerade förslag, där man dels anger prioriteringarna för användning av vissa typer av biomassa, dels fastställer särskilda miljöåtgärder och strategier för att informera konsumenterna om denna förnybara energikällas fördelar, nackdelar och dess bidrag till en hållbar utveckling.

    6.  Europaparlamentet betonar behovet av att utföra forskning om de ekonomiska och tekniska faktorer som påverkar valet av lämpliga grödor för odling på basis av markens och klimatets särskilda beskaffenhet i varje område.

    7.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att inom jordbruket liksom inom andra sektorer framför allt främja energihushållning, utnyttjande av biprodukter för energiproduktion och ett decentraliserat utnyttjande av förnybara råmaterial.

    8.  Europaparlamentet betonar att det är viktigt att råvarorna för framställning av biodiesel eller bioetanol samt värme- och elenergi framställd ur biomassa i första hand tas från medlemsstaternas egna råvarureserver.

    9.  Europaparlamentet framhåller att utvecklingen och investeringarna i sektorn för icke-livsmedelsgrödor kan utgöra en potential för de jordbrukare som berörs av sockerreformen.

    10. Europaparlamentet understryker vikten av att göra målen i direktiv 2003/30/EG om biobränslen obligatoriska, genom inrättande av kraftfulla övervakningsmekanismer och med målet att de åtaganden som görs i första hand skall fullgöras med lokal europeisk produktion. Parlamentet anser att Europeiska unionens handelspolitik måste vara samstämmig med detta mål.

    11. Europaparlamentet betonar att fastställandet av obligatoriska mål inte får innebära att befintliga incitament för framställning av biobränslen i Europeiska unionen minskas eller försvinner. Parlamentet anser att förutsättningen för fastställandet av sådana obligatoriska mål borde vara att det sker en översyn av gemenskapens bestämmelser för beskattning av energiprodukter.

    12. Europaparlamentet framhåller de marknadsekonomiska mekanismernas betydelse när det blir alltmer ont om råvaruresurser, eftersom de innebär att energigrödorna kan vara konkurrenskraftiga på lång sikt även utan offentliga subventioner.

    13. Europaparlamentet understryker att utvecklingen av utnyttjandet av förnybara energikällor i de enskilda medlemsstaterna måste undersökas med hänsyn tagen till de lokala förutsättningarna och möjligheterna för en sådan utveckling i respektive medlemsstat.

    14. Europaparlamentet framhåller att hela landsbygden har en stor produktionspotential i fråga om biomassa, men att de fattigaste landsbygdsregionerna alltjämt har svårigheter att tillvarata denna potential på grund av sin lägre produktionsnivå och sina naturliga och strukturella handikapp. De bör därför prioriteras när strukturfonderna används för att tillvarata dessa resurser.

    15. Europaparlamentet understryker, med tanke på nationella och regionala utvecklingsstrategier för 2007–2013, behovet av att utarbeta operativa program för att utnyttja biomassa och garantera att de samfinansieras av strukturfonderna, sammanhållningsfonden och det sjunde ramprogrammet för forskning.

    16. Europaparlamentet kräver att inga åtgärder för att främja energigrödor får leda till en ytterligare fördyring av energikostnaderna för hushåll och företag, och därmed till en försämring av det europeiska konkurrensläget globalt sett.

    17. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se över uttagsreglerna i systemet för stöd till energigrödor, som fastställdes vid reformen av den gemensamma jordbrukspolitiken, och att införa en betydande ökning av de maximala arealer som berättigar till tilläggsstöd samt av stödnivån. Europaparlamentet erinrar i detta sammanhang om det stöd som parlamentet nyligen uttalade för en höjning av stödet till de arealer där energigrödor odlas till 80 euro per hektar och år, på basis av en garantiareal på 2 200 000 hektar.

    18. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utöka förteckningen över vilka grödor som är berättigade till odlingsstöd för produktion av biobränsle i stödsystemen, att   garantera att de lämpligaste energigrödorna väljs ut på lokal och regional nivå, att   garantera lämpliga stödformer för alla typer av förnybara energikällor, såsom bioetanol, biodiesel, anaerob nedbrytning (biogas) och att ge producenterna tillräckliga incitament för att gå över till denna typ av grödor.

    19. Europaparlamentet betonar att det måste finnas tillräcklig finansiering för att kunna främja grödor för icke-livsmedelsändamål och att fonderna för landsbygdens utveckling måste utnyttjas på ett rationellt sätt.

    20. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att avskaffa hindren för utveckling av energigrödor i de nya medlemsstaterna, som tillämpar en förenklad variant av systemet för enhetlig arealersättning och därför inte erhåller något finansiellt stöd från EU.

    21. Europaparlamentet anser att bidraget för energigrödor måste frikopplas från infasningsmekanismen i de nya medlemsstaterna.

    22. Europaparlamentet anser att stödet för energigrödor bör skiljas från systemet för enhetlig arealersättning i de nya medlemsstaterna, i syfte att garantera att energigrödorna får kompletterande stöd.

    23. Europaparlamentet framhåller att icke-livsmedelsgrödor på längre sikt måste bli ekonomiskt bärkraftiga och uppmanar kommissionen att tillhandahålla varaktiga lösningar och ett stabilt rättsligt klimat, så att industrin uppmuntras att göra anpassningar och investeringar i syfte att uppnå ett läge där dessa grödor inte längre behöver offentligt stöd.

    24. Europaparlamentet understryker hur viktigt det är att undvika all form av intensifiering av produktionen som kan ha en negativ effekt på miljön, som att till exempel marken förorenas av gödselrester och växtskyddsmedel och att vattenresurserna töms och förorenas.

    25. Europaparlamentet understryker vikten av att främja kommunikation mellan jordbruks‑ och förädlingssektorerna genom klara kontrakt, teknisk överföring och andra incitament,

    26. Europaparlamentet ber kommissionen att uppmuntra bruket av program med subventioner och lån på EU-nivå, nationell nivå och regional nivå för till exempel byggandet av fabriker och utvecklingen av råmaterial, vilket bör ske proportionerligt för alla medlemsstater.

    27. Europaparlamentet ber kommissionen att undersöka de potentiella fördelarna med icke-livsmedelsgrödor när det gäller sysselsättning och sänkta transportkostnader genom att anläggningar för förnybar energi byggs på landsbygden.

    28. Europaparlamentet betonar vikten av att vidta åtgärder för att se till att importerade råmaterial håller en viss kvalitet och överensstämmer med de sociala och miljömässiga normerna i enlighet med Europeiska unionens gällande normer.

    29. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att fortsätta arbetet med att harmonisera produktstandarderna och stödet för förnybara råmaterial i hela EU, för att främja en inre marknad för förnybara energikällor.

    30. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att stödja främjandet av icke-livsmedelsgrödor genom lagstiftningsändringar, förutsatt att kriterierna om hållbar utveckling uppfylls och att det mångfunktionella jordbruket uppmuntras överallt inom EU.

    31. Europaparlamentet anser att energigrödornas inverkan på jordbrukslandskapet måste övervakas samt att införandet av bestämmelser för att förebygga en okontrollerad utbredning av invasiva växter i ett visst område bör övervägas.

    32. Europaparlamentet anser att de befintliga kontrollmekanismerna, såsom tvärvillkor, bör användas för att säkra att den biologiska mångfalden och miljötillgångarna mark, vatten och luft inte äventyras av biologiskt baserad produktion av bränsle, energi och material, samt att det faktiskt uppnås en minskning av växthusgaserna.

    33. Europaparlamentet ber kommissionen att överväga att ta fram en lättillgänglig, offentlig databas på EU-nivå som skall innehålla fördelarna med förnybara råmaterial från livscykelsynpunkt och resultat av livscykelanalyser.

    34. Europaparlamentet anser att strategier för offentlig upphandling bör stödja införandet av material som härrör från biomassa för att öka medvetenheten om de potentiella användningsområdena för förnybara råmaterial och vilka miljömässiga och hälsomässiga fördelar dessa har i allmänhet.

    35. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att stödja spridning och teknisk överföring av europeisk forskning, teknisk utveckling och testning av biomaterial, bioenergi och biobränslen och en kampanj för att öka allmänhetens kunskaper om området.

    36. Europaparlamentet understryker att nationell forskning, teknisk utveckling och testning av biomaterial behöver integreras på EU-nivå, särskilt när det gäller upprättandet av ett forskningsprogram på gemenskapsnivå om teknik för omvandling av biomassa till energi, bränsle och kemikalier.

    37. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att vidta åtgärder i syfte att snarast möjligt nå en kompromiss mellan bilindustrin och oljeindustrin om biobränsleproduktionen enligt devisen ”biobränslen för bilar, inte bilar för biobränslen”.

    De möjligheter som specialgrödor och -produkter ger

    38. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att vidta åtgärder för att uppmuntra produktionen av specialkemikalier med råmaterial från jordbruket för att öka jordbrukarnas inkomster och förse marknaden med miljövänliga och hälsosamma produkter istället för biologiskt icke nedbrytbara kemiska produkter.

    39. Europaparlamentet inser att den decentraliserade och småskaliga odlingen av specialgrödor kan vara mycket effektiv och att därmed en stor andel av jordbrukarna kan dra nytta av den, och uppmanar därför kommissionen att främja utvecklingen på det här området i syfte att gradvis öka produktionen.

    40. Europaparlamentet uppmuntrar den rådande trenden inom plast-, smörjmedels- och isoleringsindustrin att ersätta konventionella mineralfibrer, som slukar stora mängder fossil energi, med växtbaserade produkter som t.ex. fibrer av lin och hampa.

    41. Europaparlamentet understryker jordbrukets potential att producera farmaceutiska grödor för tillverkning av vaccin och andra produkter i syfte att ge den medicinska industrin adekvata hälsovårdsinstrument.

    42. Europaparlamentet stöder användningen i jordbruket av beredningar som producerats av jordbruksprodukter såsom gödselmedel, bekämpningsmedel och insektsdödande medel och uppmuntrar organiska jordbruksmetoder när det gäller gödsling och växtskydd.

    43. Europaparlamentet framhåller att konsumenternas ökande efterfrågan på miljövänliga och hälsofrämjande produkter innebär en utmaning för jordbruksindustrin att producera råmaterial till naturlig och hypo-allergenisk kosmetika, naturliga, miljövänliga textilprodukter och nyskapande livsmedelsprodukter.

    44. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att uppmuntra fortsatt nyskapande och lovande ny teknik såsom den kombinerade produktionen av papper och bioetanol framställda av halm.

    Att främja produktionen av värme och elektricitet från jordbruksresurser

    45. Europaparlamentet framhåller den potential som ligger i att använda jordbruksrester och jordbruksavfall för att producera uppvärmning, kylning och elektricitet med hjälp av metoder som är effektiva sett i ett ekonomiskt och ekologiskt perspektiv och som kan ge jordbrukssektorn och landsbygdssamhällena ett ökat oberoende.

    46. Europaparlamentet kräver att anslagen för forskning och landsbygdens utveckling framför allt inriktas på en effektivare och mer omfattande användning av jord- och skogsbrukets organiska avfall när det gäller individuella och gemensamma användningsområde på landsbygden.

    47. Europaparlamentet ber kommissionen att främja ett effektivt tillvaratagande av tillgänglig biomassa i form av skogs- och jordbruksavfall samt energiodling med lämpliga växter (snabbväxande, vedartade växter som pil och poppel eller gräsväxter, exempelvis vissa arter tillhörande familjen Poaceae) utan att skada medlemsstaternas inhemska växtsamhällen, i syfte att producera värme och samtidigt bidra till utnyttjandet av vissa typer av avfall.

    48. Europaparlamentet understryker vikten av att ställa tvingande krav på alstrande av förnybar värme som stimulerar till effektiv användning av biomassa som en förnybar energikälla och till utveckling av nya lokala marknader för jordbruksprodukter.

    49. Europaparlamentet betonar att man måste skapa optimala förutsättningar för utnyttjandet av biomassa, fastställa tydliga principer för stödsystem och anslå större resurser för att främja en ökad produktion och ett bättre utnyttjande av biomassa.

    50. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utarbeta en rekommendation i syfte att uppmuntra medlemsstaterna att införa effektiva incitament, såsom skattesänkningar, för att främja användningen av förnybara energikällor och produktion av energi från förnybara, lokala primärprodukter.

    51. Europaparlamentet anser att de ansträngningar att producera och använda förnybar energi direkt på lantbruket som många småskaliga förädlare redan gör bör främjas ytterligare, om det finns goda möjligheter till snara marknadsframgångar utan varaktiga subventioner.

    52. Europaparlamentet informerar jordbrukare om de möjligheter och företagsalternativ som odling av energigrödor erbjuder till följd av de begränsningar som den nya gemensamma jordbrukspolitiken innebär.

    53. Europaparlamentet uppmuntrar tillkomsten av bioraffinaderier som ökar slutprodukternas kostnadseffektivitet genom att uteslutande biomassa används.

    54. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att öka medvetenheten hos medborgarna om de positiva miljöeffekter som användning av biomassa och förnybara energikällor innebär genom att genomföra informationskampanjer som framför allt riktar sig till den yngre generationen, eftersom det är viktigt att skapa en miljömedvetenhet hos de yngre.

    55. Europaparlamentet framhåller att man inte får glömma behovet av att utnyttja biprodukter från jordbruket och andra restprodukter från biomassa, däribland biologiskt nedbrytbart industriavfall.

    Biobränslenas potential

    56. Europaparlamentet betonar att ekonomiska möjligheter kan öppnas och arbetstillfällen skapas i linje med Lissabonstrategin när fossila bränslen ersätts med bränslen av andra slag.

    57. Europaparlamentet erinrar om att produktionen av biobränslen, som utgör en potential för energidiversifiering, bör följa bestämmelserna om ett hållbart jordbruk, eftersom EU bör vidta åtgärder mot växthuseffekten och skydda miljön.

    58. Europaparlamentet påpekar att genomförandet av studier för utvecklingen av nya tekniker för framställning och utnyttjande av förnybara bränslen måste prioriteras.

    59. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att undersöka lovande sätt att främja biobränslen i framtiden såsom ytterligare skattelättnader, krav på att en fast mängd biobränsle blandas i fossilt bränsle och tvingande krav.

    60. Europaparlamentet understryker emellertid att införandet av skatteåtgärder, såsom skattebefrielser, kräver försiktighet så att ingen snedvriden konkurrens uppstår på marknaden genom överkompensation i samband med importerade biobränslen och energiformer med särskilt låga produktionskostnader.

    61. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att låta skatter och avgifter gälla i så långa perioder att industrin kan lita på dem och stimuleras till investeringar.

    62. Europaparlamentet ber kommissionen att överväga att införa ett kvalificerat marknadstillträde för import av biobränsle från tredjeländer, som exempelvis Brasilien, för att säkerställa en världsomfattande försörjningstrygghet när det gäller livsmedel, biologisk mångfald och urskogarnas upptagningsförmåga av koldioxid genom riktade avgifter och främjande av landsbygdsutvecklingsprojekt för ett hållbart resursutnyttjande i tredjeländer, varigenom även biobränsleindustrin i EU kan förbli konkurrenskraftig samtidigt som den håller en hög miljöstandard.

    63. Europaparlamentet efterlyser ökad finansiering till forskning om nya, mer kostnadseffektiva och hållbara tekniker, samt utveckling av produktionsmetoder som är mer anpassade till biobränsleindustrins behov.

    64. Europaparlamentet välkomnar att forskningsstödet till en ny och kostnadseffektivare biobränsleteknik beaktas i rimlig omfattning.

    65. Europaparlamentet rekommenderar att forskning och utveckling om andra generationens biobränslen ges ett omfattande stöd, men att också de möjligheter som erbjuds genom befintliga förslag beaktas på allvar, eftersom de verkligen bidrar till att lösa miljöproblem, som till exempel väteproduktionen från förnybara energikällor.

    66. Europaparlamentet tillstår att biobränslen är dyrare än fossila bränslen (åtminstone för närvarande och så länge man inte lyckas sänka framställningskostnaderna – därav betydelsen av att avsätta resurser för forskning), men påpekar att positiva miljöeffekter uppnås genom att biobränslen blandas med fossila bränslen.

    67. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utan dröjsmål föreslå en översyn av direktiv 98/70/EG om kvaliteten på bensin och dieselbränslen för att fastställa lämpliga sätt att underlätta förverkligandet av målen i direktiv 2003/30/EG om biobränslen, och därigenom ytterligare främja biobränslen.

    o o

    o

    68. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.

    • [1]  EGT L 283, 27.10.2001, s. 33.
    • [2]  EUT L 123, 17.5.2003, s. 42.
    • [3]  EGT L 350, 28.12.1998, s. 58. Direktivet senast ändrat genom förordning (EG) nr 1882/2003 (EUT L 284, 31.10.2003, s. 1).
    • [4]  EUT L 270, 21.10.2003, s. 1. Förordningen senast ändrad genom förordning (EG) nr 2183/2005 (EUT L 347, 30.12.2005, s. 56).
    • [5]  EUT L 49, 19.2.2004, s. 1.
    • [6]  EUT L 283, 31.10.2003, s. 51. Direktivet senast ändrat genom direktiv 2004/75/EG (EUT L 157, 30.4.2004, s. 1.
    • [7]  Antagna texter, P6_TA(2005)0365.
    • [8]  Rådets direktiv 2003/96/EG av den 27.10.2003 om en omstrukturering av gemenskapsramen för beskattning av energiprodukter och elektricitet (EUT L 283, 31.10.2003, s. 51). Direktivet senast ändrat genom direktiv 2004/75/EG (EUT L 157, 30.4.2004, s. 1).

    MOTIVERING

    Huvudsyftet med att främja odling av grödor för icke‑livsmedelsändamål är att skapa viktiga nya marknader för jordbrukarna i Europeiska unionen. Om denna sektor utvecklas kan det ge enorma sociala, ekonomiska och miljömässiga fördelar.

    Trycket på den europeiska jordbrukssektorn i dag ökar, i och med att globaliseringen och avregleringarna av nationella och internationella marknader gör det mycket svårt för europeiska jordbrukare att konkurrera med länder som producerar till lägre kostnader. I takt med att denna trend fortsätter kommer jordbrukarna att få svårare att ta ut en anständig inkomst och de minst konkurrenskraftiga producenterna kommer att tvingas bort. Detta kommer inte bara att få stora ekonomiska och sociala konsekvenser, utan också leda till att den mark som används för livsmedelsproduktion minskar.

    Det är i det här sammanhanget som främjandet av grödor för icke‑livsmedelsändamål ger stora möjligheter.

    Markanvändning

    Jordbrukssektorns utveckling kommer att göra att mer mark blir tillgänglig för icke‑livsmedelsanvändning. Dagens jordbruk har inte bara ett ekonomiskt och socialt värde, utan också en miljömässig och ekologisk betydelse. Förlusten av jordbruksmark skulle därför vara till men för miljön. Om marken kan fortsätta att vara jordbruksmark genom att den används för att producera grödor för icke-livsmedelsändamål skulle dessa miljöfördelar och vårt naturarv kunna bevaras.

    Dagens bestämmelser: reformeringen av den gemensamma jordbrukspolitiken

    Att inkomststödet frikopplades från produktionen när den gemensamma jordbrukspolitiken reformerades 2003 kommer att bidra till att öka utbudet av energigrödor. Grödor som bara var berättigade till direktstöd enligt reglerna för icke-livsmedel på uttagen mark kan nu odlas var om helst utan att inkomststödet faller bort. I det nya systemet kan jordbrukarna i princip anpassa sin produktion till agronomiska förutsättningar och marknadens utveckling, utan att storleken på det inkomststöd de får påverkas. Det kommer att bli nettomarginalen för de olika grödorna på lokal nivå som bestämmer vad de skall producera.

    Frikopplingen innebär också att det införs specialbestämmelser för vissa grödor (t.ex. stärkelsepotatis och durumvete). För att få detta stöd måste jordbrukarna följa god lantbruks‑ och miljöpraxis på ett antal områden. Den maximala areal som är stödberättigad är fastställd för varje region och kan variera inom regionen, beroende på bevattning, den specifika gröda det gäller och genomsnittsavkastningen. Dessutom får medlemsstaterna bidra med statligt stöd upp till 50 procent av de totala kostnaderna för att etablera fleråriga grödor för produktion av biomassa på uttagen mark.

    Uttagen mark

    Kravet att ta ut mark, som infördes i 1992 års reform som ett verktyg för att balansera spannmålsmarknaden, har integrerats med det nya gårdsstödet. Uttagen mark får normalt inte användas för någon form av produktion, men odlingen av icke‑livsmedelsgrödor (inklusive energigrödor) är tillåten om användningen av biomassa garanteras, antingen genom ett kontrakt eller av jordbrukaren själv. Därför utgör reglerna för uttagen mark ett incitament för att odla icke‑livsmedelsgrödor.

    Systemet för stöd till energigrödor

    Produktionen av bränsle‑ och energigrödor främjas inte bara genom uttagsstödet, utan också genom systemet för stöd till energigrödor, som ger ett bidrag per hektar till producenter som använder icke uttagen mark. Den maximala garanterade arealen är 1,5 miljoner hektar och det finns ett bidrag på 45 euro per hektar att tillgå. Stöd till två viktiga energigrödor införs: energiskog och miskantus. Under 2004, det första år systemet för stöd till energigrödor tillämpades, användes bara 300 000 hektar (20 procent av den maximala garanterade arealen) för detta ändamål.

    Växthuseffekten

    Miljöskyddet har blivit ett viktigt inslag i politiken i dag, också i jordbrukspolitiken. För att tillämpa Kyotoprotokollet har detaljerade regler införts, till exempel har ett mål för utsläppen för varje medlemsstat fastställts för att åstadkomma en minskning av utsläppen av växthusgaser i EU med i genomsnitt 8 procent. Odling av till exempel biomassa kan på ett verkningsfullt sätt bidra till att minska växthuseffekten, som främst orsakas av koldioxid, genom att fungera som en buffert för koldioxidutsläppen. Beskogningsprogram och skogsjordbrukssystem är och förblir de åtgärder som ger bäst resultat när det gäller att bekämpa växthuseffekten. Skogsplantering på jordbruksmark främjas redan genom vissa politiska åtgärder som bör kvarstå.

    Förnybar energi

    Europaparlamentet tillstod nyligen att förnybar energi har potential att bli ett viktigt verktyg för att öka sysselsättningen och skapa regionalt mervärde på landsbygden, i enlighet med Lissabon‑ och Göteborgsstrategierna.

    Förnybar energi i allmänhet

    Förnybar energi är ett allmänt begrepp som används om många olika energislag, såsom förnybar elektricitet, värme och biobränslen som kommer från outsinliga källor, till skillnad mot konventionella fossila bränslen. Exempel på förnybara energikällor är vind, solenergi, trä, avfall, oljeraps och andra grödor, samt produkter som erhålls från grödor som odlas för icke‑livsmedelsändamål.

    Produktionen av förnybar energi måste främjas i Europeiska gemenskapen, särskilt för att skapa en hållbar utveckling, men också för att minska beroendet av konventionella bränslen som bensin. Det finns i dag många tekniker, såsom energi som utvinns ur biomassa, som är ekonomiskt bärkraftiga och konkurrenskraftiga.

    Kommissionen satte som mål att 12 procent av energikonsumtionen skall komma från förnybara energikällor i sin vitbok om förnybara energikällor (KOM(2001)0069). Nyligen antog också parlamentet ett initiativbetänkande om förnybar energi. Utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling betonade i sitt yttrande att produktionen av förnybar energi, som den gemensamma jordbrukspolitiken har bidragit till, behöver vidareutvecklas och att användningen av förnybara material behöver uppmuntras:

    ”Parlamentet anser att det är absolut nödvändigt att förbättra möjligheterna till medfinansiering av projekt från Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling och de andra strukturfonderna i syfte att uppnå en välbalanserad och rationell utveckling och användning av förnybara energikällor, förutsatt att de energimässiga och miljömässiga erfarenheterna av denna användning visar sig vara positiva och innebära hållbar produktion.”

    Parlamentet bad också kommissionen och medlemsstaterna att öka sina insatser, så att målet att 12 procent av energikonsumtionen skall komma från förnybara energikällor kan nås så snart som möjligt.

    Handlingsplanen för biomassa

    Det område inom EU‑25 som är berättigat till stöd för odling av icke‑livsmedelsgrödor antingen enligt uttagningsreglerna eller systemet för stöd till energigrödor kommer att omfatta 8 miljoner hektar 2005 och öka till 9,4 miljoner 2011. Detta inkluderar maximiarealerna i systemet för stöd till energigrödor och ökningen med 30 procent av frivilliga uttagningar. För att EU:s mål för förnybar energi och biobränslen skall nås har man beräknat att 6,5 miljoner hektar behöver utnyttjas för energiodling för fasta bränslen och ytterligare minst 6,6 miljoner för biobränslen. Dessa totalt 13,1 miljoner hektar är 3,5 hektar mer än det område som förutses få stöd.

    För närvarande sammanställer kommissionen ett förslag till en handlingsplan för biomassa som skall läggas fram i början av nästa år. Detta initiativ kommer att lösa det ovan beskrivna problemet. En annan fråga som kommer att tas upp är varför systemet för stöd till energigrödor inte används i tillräcklig omfattning.

    Biobränslen

    Ytterligare en möjlighet som öppnas genom odlingen av grödor för icke‑livsmedelsändamål är att använda stärkelsepotatis, spannmål, sockerbetor, raps och andra grödor för att producera biobränslen. De största marknaderna för biobränslen är biodiesel och bioetanol. Biodiesel är en ersättning för diesel som huvudsakligen kommer från rapsolja, och bioetanol är en ersättning för bensin som kan utvinnas från många kolhydratkällor.

    EU är i dag världsledande på utveckling av ny teknik för produktion och användning av biodiesel. Inom bioetanolindustrin måste EU konkurrera med länder som producerar billig bioetanol, som till exempel Brasilien, ett land som genomförde ett nationellt program för alkoholbränslen (“proalcool”) 1974. Ett annat problem med dagens bioetanolteknik i EU är att utsläppen av kväveoxider och aldehyder, som orsakar stora luftföroreningar, ökar om mer än en viss andel etanol blandas i bensinen. Således kan större minskningar av utsläppen av växthusgas medföra miljöföroreningar.

    I direktiv 2003/30/EG om biobränslen sätts mål upp för biobränslenas andel av energimarknaden: 2 procent år 2005 och därefter en ökning upp till 5,75 procent år 2010. För närvarande är biobränslenas andel av bränslekonsumtionen i EU mindre än 1 procent. Kommissionen arbetar just nu på ett meddelande om biobränslen som förväntas innehålla både ett jordbruksperspektiv och ett internationellt perspektiv. Detta kan bli en koppling till justeringarna av direktiv 1998/70/EG om bränslekvalitet, som skall granskas under första halvåret 2006.

    Det finns olika strategier för att nå målen i direktiv 2003/30/EG om biobränslen. Ett sätt att främja odlingen av grödor för icke‑livsmedelsändamål är att göra målen för biobränslen tvingande. Denna strategi fick många tillskyndare i det offentliga samrådet om handlingsplanen för biomassa. En annan strategi bygger på att det kommer att uppstå ett utbud av biobränslen om man skapar en efterfrågan. Detta kan göras genom skattelättnader, en metod som redan används i Tyskland, eller genom att ge etableringsstöd till lokala produktionsenheter för biobränslen, med kopplingar till lokal produktion av grödor, inom ramen för insatserna för landsbygdens utveckling. Vi måste också överväga att införa en tull på billiga bränslen (till exempel bioetanol från Brasilien) på ett liknande sätt som i Förenta staterna.

    Slutligen bör stödet till biobränsletekniken inte bara vara inriktat på första generationens biobränslen (den biobränsleteknik som används för närvarande) utan också på nya biobränslen (i andra och tredje generationen) såsom biobränslen som baseras på syntetisk gas och etanol från trämassa. Dessutom kan energiomvandlingen bli mer effektiv och kostnadseffektiviteten öka betydligt genom att forskning om och utveckling av ny teknik stimuleras och befintlig teknik förbättras.

    Oljeväxter

    Större delen av den vegetabiliska oljan konsumeras på livsmedelsmarknaderna, men det finns också viktiga industriella användningsområden: rengöringsmedel och ytaktiva ämnen, smörjmedel, färger, lösningsmedel, polymerer och linoleum, för att bara nämna några. Alla dessa produkter kan framställas av fyra viktiga grödor: oljeraps, soja, solrosor och linfrö.

    Användningen av i synnerhet biologiska smörjmedel förväntas öka med upp till 20 procent under de kommande åren. Möjligheterna att förbättra oljeinnehållet genom att förädla växter eller med hjälp av bioteknik har ännu inte utforskats helt. Huvudproblemet i oljesektorn är konkurrensen från billiga alternativ (huvudsakligen importerade), till exempel palmolja. Den billiga produktionen av palmolja i Indonesien har också medfört många miljöproblem. Även konkurrens från biodieselmarknaden kan komma att reducera den potentiella framtida användningen.

    Kolhydratrika grödor

    I dag är de viktigaste icke‑livsmedelsprodukterna som erhålls från kolhydratrika grödor papper, biologiskt nedbrytbara polymerer, klister, lim, agrokemikalier, rengöringsmedel och färger. Vete, majs och potatis är de tre främsta kolhydratkällorna i EU.

    För närvarande används 3,6 miljoner ton spannmål om året för detta ändamål och denna siffra förväntas öka till 5,5 miljoner ton under de kommande fem åren. Trots att bara några få procent av den areal som används för spannmålsproduktion i EU varje år berörs av detta kan det skapa marknadsmöjligheter av stort värde för jordbrukarna.

    Specialgrödor

    Läkemedel, medicinska produkter, smakämnen, biocider och dofter erhålls genom odling av sådana grödor som senap, vallmo, sesam, timjan, rosmarin, lavendel och mynta.

    Dessa grödor odlas i mycket liten skala, men de kan ge jordbrukarna hög avkastning. Eftersom de produkter som tillverkas i EU håller högre kvalitet än produkter från andra länder är konkurrensen från billigare produkter mindre signifikant.

    Slutligen kan lantbrukets värde ökas genom att grödor används för industriella och speciella ändamål (inte till livsmedel), och en del av dessa användningsområden ger dessutom miljövinster. Biologiskt nedbrytbara plaster är bara ett av många exempel på produkter som har enorma möjligheter till ökad användning i framtiden.

    Forskning och teknik

    I sin resolution om andelen förnybar energi i EU och i sina förslag på konkreta åtgärder bad parlamentet kommissionen att införa ett nytt regelverk och öka unionens finansiella stöd till forskning om förnybara energikällor, spridning av nyskapande, informationsutbyte och energiekonomi. Producenterna måste också stödjas så att de kan få del av lämplig teknik genom att delta i relevanta nationella program och gemenskapsprogram. Parlamentet framhöll att insatserna för att öka användningen av biomassa vid produktion av förnybar energi genom hållbara produktionsmetoder inte får befria Europeiska unionen från att fortsätta forskningen om bättre energieffektivitet och andra möjliga sätt att minska jordbrukarnas kostnader.

    Slutkommentarer

    För sex år sedan betonade kommissionen och Ekonomiska och sociala kommittén att en centraliserad politik för icke-livsmedelsområdet måste utarbetas. Huvudskälet till att utforma en gemensam politik är att kunna fylla framtida behov i strävan att använda mer förnybar energi. I dagsläget motverkas (eller uppmuntras åtminstone inte) produktionen av ett antal EU‑lagar. Europaparlamentet har åtskilliga gånger föreslagit att kommissionen skulle lägga större vikt vid att ta bort administrativa och nätverksspecifika hinder i medlemsstaterna och i stället införa attraktiva incitamentsregler.

    För att minska den konkurrens som europeiska råmaterial från jordbruket utsätts för från billiga importmaterial och andra råmaterial på förädlingsnivå måste kvalitetsnormer införas. Jämfört med andra länder ger jordbruket i EU produkter med mycket hög kvalitet, som är spårbara och som blir allt säkrare. Detta är en komparativ fördel som kan och måste utnyttjas mer genom att regler för minimikvalitet på importerade produkter införs.

    Slutligen finns det ett brett stöd för att främja odlingen av grödor för icke‑livsmedelsändamål genom att göra målen för förnybar energi tvingande. Detta kommer inte bara att gynna miljön. Kravet kommer också att göra det lättare för medlemsstaterna att inrikta en större del av sitt jordbruksstöd på produktion för icke‑livsmedelsändamål, vilket i slutändan kommer att leda till en mer hållbar framtid för jordbrukssektorn.

    Slutkommentar från föredraganden

    Föredraganden vill tacka ledamöterna för deras bidrag och särskilt de som reste till Österrike, Danmark, Frankrike, Tyskland och Förenade kungariket för att samla in fakta, som tillförde mycket nyttigt till utarbetandet av det här betänkandet.

    ÄRENDETS GÅNG

    Titel

    Främjande av grödor för icke‑livsmedelsändamål

    Förfarandenummer

    2004/2259(INI)

    Grund i arbetsordningen

    Art. 45

    Ansvarigt utskott
      Tillstånd: tillkännagivande
    i kammaren

    AGRI
    13.1.2005

    Rådgivande utskott
      Tillkännagivande i kammaren

    -

    -

     

     

     

    Inget yttrande avges
      Beslut

    -

     

     

     

     

    Förstärkt samarbete
      Tillkännagivande i kammaren

    -

     

     

     

     

    Resolutionsförslag som
    återges i betänkandet

    +

     

     

    Föredragande
      Utnämning

    Neil Parish
    23.11.2004

     

    Tidigare föredragande

    -

     

    Behandling i utskott

    13.7.2005

    11.10.2005

    28.11.2005

    22.02.2006

     

    Antagande

    22.2.2006

    Slutomröstning: resultat

    för:

    emot:

    nedlagda röster:

    36

    -

    Slutomröstning: närvarande ledamöter

    Marie-Hélène Aubert, Peter Baco, Katerina Batzeli, Thijs Berman, Niels Busk, Luis Manuel Capoulas Santos, Giuseppe Castiglione, Joseph Daul, Albert Deß, Michl Ebner Carmen Fraga Estévez, Duarte Freitas, Jean-Claude Fruteau, Ioannis Gklavakis, Lutz Goepel, Friedrich-Wilhelm Graefe zu Baringdorf, María Esther Herranz García, Elisabeth Jeggle, Heinz Kindermann, Stéphane Le Foll, Albert Jan Maat, Diamanto Manolakou, Rosa Miguélez Ramos, Neil Parish, María Isabel Salinas García, Agnes Schierhuber, Willem Schuth, Czesław Adam Siekierski, Marc Tarabella, Jeffrey Titford, Kyösti Virrankoski, Janusz Wojciechowski, Andrzej Tomasz Zapałowski

    Slutomröstning: närvarande suppleanter

    Bernadette Bourzai, Astrid Lulling, Zdzisław Zbigniew Podkański,

    Slutomröstning: närvarande suppleanter (art. 178.2)

     

    Ingivande – A6-nummer

    24.2.2006

    A6-0040/2006