BETÄNKANDE om förslaget till rådets förordning om ändring av förordning (EG, Euratom) nr 2728/94 om upprättandet av en garantifond för åtgärder avseende tredje land

1.3.2006 - (KOM(2005)0130 – C6‑0176/2005 – 2005/0025(CNS)) - *

Budgetutskottet
Föredragande: Esko Seppänen

FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS LAGSTIFTNINGSRESOLUTION

om förslaget till rådets förordning om ändring av förordning (EG, Euratom) nr 2728/94 om upprättandet av en garantifond för åtgärder avseende tredje land

(KOM(2005)0130 – C6‑0176/2005 – 2005/0025(CNS))

(Samrådsförfarandet)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av kommissionens förslag till rådet (KOM(2005)0130)[1],

–   med beaktande av artikel 308 i EG-fördraget och artikel 203 i Euratomfördraget, i enlighet med vilka rådet har hört parlamentet (C6‑0176/2005),

–   med beaktande av yttrandet från utskottet för rättsliga frågor över den föreslagna rättsliga grunden,

–   med beaktande av artiklarna 51 och 35 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från budgetutskottet (A6‑0054/2006).

1.  Europaparlamentet godkänner kommissionens förslag såsom ändrat av parlamentet.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ändra sitt förslag i överensstämmelse härmed i enlighet med artikel 250.2 i EG-fördraget och artikel 113 andra stycket i Euratomfördraget.

3.  Rådet uppmanas att underrätta Europaparlamentet om rådet har för avsikt att avvika från den text som parlamentet har godkänt.

4.  Rådet uppmanas att på nytt höra Europaparlamentet om rådet har för avsikt att väsentligt ändra kommissionens förslag.

5.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att delge rådet och kommissionen parlamentets ståndpunkt.

Kommissionens förslag	Parlamentets ändringar
Ändringsförslag 1 BEAKTANDELED 1
med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 308 i detta,	med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 181a i detta,
Motivering
Gemenskapsdelen av detta förslag (största delen av de lån som täcks av garantifondsmekanismen) faller inom ramen för artikel 181a i fördraget och inte artikel 308 som kommissionen har föreslagit. När det gäller omröstningsförfaranden kommer det att krävas kvalificerad majoritet i rådet. Detta strider mot Euratomdelen av förslaget, för vilken det krävs enhällighet. Kommissionen uppmanas därför också att lägga fram ett nytt förslag om Euratomdelen. Trots att Europaparlamentets befogenheter inte kommer att påverkas (samråd) är det ur rättslig synvinkel korrekt att gå tillväga på detta sätt och i vissa fall kan detta avgöra om ett förslag omfattas av medbeslutandeförfarandet eller inte, vilket var fallet med betänkandet nyligen om stabilitetsinstrumentet.
Ändringsförslag 2 BEAKTANDELED 2
med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska atomenergigemenskapen, särskilt artikel 203 i detta,	utgår
Motivering
Se ändringsförslag 1.
Ändringsförslag 3 SKÄL 4
(4) Om den reserv som skapats för att tillföra garantifonden medel skulle komma att avskaffas i budgetplanen 2007–2013 bör finansieringen av garantifonden tillhandahållas i form av en obligatorisk utgift från Europeiska unionens allmänna budget.	(4) Om den reserv som skapats för att tillföra garantifonden medel skulle komma att avskaffas i budgetplanen 2007–2013 bör garantifonden finansieras utanför budgetplanens tak och inkluderas i reserven.
Motivering
Detta ändringsförslag följer rekommendationerna i Europaparlamentets resolution om politiska utmaningar och budgetmedel i ett utvidgat EU 2007–2013 (2004/2209(INI)) av den 8 juni 2005, punkt 46.
Ändringsförslag 4 SKÄL 7
(7) Fördragen innehåller inte några andra befogenheter för antagandet av denna förordning än dem som anges i artikel 308 i EG-fördraget och artikel 203 i Euratomfördraget.	utgår
Motivering
Se ändringsförslag 1.
Ändringsförslag 5 ARTIKEL 1, LED 4 Artikel 5, punkt 2 (förordning (EG, Euratom) nr 2728/94)
2. Beräkningarna baserade på denna utjämningsmekanism skall göras separat i förhållande till de beräkningar som det hänvisas till i artikel 3.3 och i artikel 4. De kommer dock sammantaget resultera i en årlig överföring. De belopp som skall betalas från Europeiska unionens allmänna budget enligt utjämningsmekanismen skall behandlas som nettotillgångar i fonden vid beräkningen enligt artiklarna 3 och 4.	2. Beräkningarna baserade på denna utjämningsmekanism skall göras separat i förhållande till de beräkningar som det hänvisas till i artikel 3.3 och i artikel 4. De kommer dock sammantaget resultera i en årlig överföring, där de olika delarna tydligt kommer att framgå. De belopp som skall betalas från Europeiska unionens allmänna budget enligt utjämningsmekanismen skall behandlas som nettotillgångar i fonden vid beräkningen enligt artiklarna 3 och 4.
Motivering
Ändringsförslaget syftar till att skapa insyn och se till att budgetmyndigheten får information.
Ändringsförslag 6 ARTIKEL 1, LED 4 Artikel 5, punkt 3 (förordning (EG, Euratom) nr 2728/94)
3. Om fondens tillgångar efter infriandet av garantiförpliktelser på grund av en eller flera betalningsunderlåtelser understiger 50 % av målbeloppet skall kommissionen överlämna en rapport rörande de extraordinära åtgärder som kan komma att krävas för att nytt kapital skall kunna tillföras fonden.”	3. Om fondens tillgångar efter infriandet av garantiförpliktelser på grund av en eller flera betalningsunderlåtelser understiger 75 % av målbeloppet skall kommissionen omedelbart informera budgetmyndigheten om vad som orsakat denna situation och överlämna en rapport rörande de extraordinära åtgärder som kan komma att krävas för att nytt kapital skall kunna tillföras fonden.”
Motivering
Det är lämpligt att ha ett förvarningssystem i fall att vissa betydande lån inte skulle återbetalas. Ett tröskelvärde på 75 procent skulle ge budgetmyndigheten mer tid att bedöma situationen på grundval av kommissionens förslag.

• [1]  EUT C …, 13.1.2006, s. ….

MOTIVERING

1.  Kommissionen har lagt fram ett förslag om att ändra förordningen om garantifonden för åtgärder avseende tredje land när det gäller avsättning av medel. Det är denna ”mekanism” för hur fonden tillförs medel från EU:s budget som ändras i det befintliga förslaget.

2.  Förslaget påverkar inte det sätt på vilket de befintliga utlåningsmandaten fastställs (dvs. vilka länder som kan omfattas av EU:s garantier för utlåning och hur mycket/vilken procentandel av lånen som avses).

3.  Av tekniska skäl skulle den nya mekanismen för att förse fonden med medel träda i kraft 2007 samtidigt som en ny budgetplan eventuellt inrättas. Förslaget har utarbetats med tanke på den nya budgetplanen och man har använt de strukturer för budgetkategorier som planeras i den nya budgetplanen.

4.  Föredraganden önskar erinra om att huvudsyftet med garantifonden är att skydda EU:s budget mot ”chocker” som skulle kunna uppstå till följd av betalningsförsummelser avseende lån som är garanterade av EU. Vid sådana betalningsförsummelser skulle fonden (i stället för budgeten direkt) ingripa och återbetala pengarna till utlånaren (vanligtvis EIB). För att fonden skall innehålla de belopp som behövs skall en viss procentandel, som för närvarande är 9 procent, betalas till fonden från budgeten för de beviljade lånen. På så sätt kommer det totala belopp som finns tillgängligt i fonden (målbeloppet) att uppgå till 9 procent av de totala utestående lånen.

5.  Den befintliga mekanismen för att förse fonden med medel är baserad på ett system där 9 procent av lånen betalas till fonden på förhand. Detta har inneburit att utbetalningar har gjorts på grundval av planerade underteckningar av lån.

6.  Det befintliga systemet innebär också att man varje år lägger fram ett flertal överföringar för Europaparlamentet (normalt 2 eller 3 överföringar per år). Dessa överföringar (som är för obligatoriska utgifter, vilket innebär att parlamentet endast får yttra sig) är i själva verket tekniska till sin natur. I själva förordningen anges det faktiskt att när ett lån undertecknats skall de motsvarande 9 procenten överföras till fonden. Rådet skulle därmed överträda lagen om det förkastade en av dessa överföringar.

7.  Det ändrade system som nu föreslås av kommissionen innebär att avsättningar till fonden endast skulle göras en gång per år. Man skulle veta vilket belopp som behövs vid tidpunkten för det preliminära budgetförslaget och budgeteras som övriga budgetpunkter. En enda överföring skulle därefter läggas fram för att föra över pengarna från budgeten till fonden.

8.  Kommissionen anser att detta är möjligt eftersom det nya systemet skulle fungera på efterskottsbasis och fonden endast skulle tillföras medel vid faktiska nettoutbetalningar (lån som faktiskt betalats ut), vilket skulle leda till ett mer tillförlitligt målbelopp för fonden i slutet av varje år. Beloppet för denna enda överföring skulle sedan budgeteras i det preliminära budgetförslaget för nästa år, för att justera fonden så att den motsvarar 9 procent av de utestående lånen.

9.  En väsentlig skillnad med de föreslagna mekanismerna är att de är utformade för att kunna fungera inom ramen för den nya budgetplanen för 2007–2013. Detta betyder att i motsats till det befintliga systemet kommer den budgetpost från vilken anslagen tas för att förse fonden med medel att vara i utgiftskategori 4 i den föreslagna budgetplanen (yttre åtgärder) medan denna budgetpost i det befintliga systemet är i utgiftskategori 6 (reserver). Det befintliga maximibeloppet för denna reserv (200 miljoner EUR i 1999 års priser) skulle inte heller finnas kvar i det nya systemet. Detta är en konsekvens av kommissionens förslag för 2007 och framåt och inte av detta enskilda förslag.

10.  Reserven för externa lån (artikel 23 i det interinstitutionella avtalet från 1999) är för närvarande inte bara den budgetpost från vilken fonden förses med medel utan också en potentiell buffert mellan budgeten och eventuella betalningsförsummelser. Detta beror på att hela beloppet på 200 miljoner EUR automatiskt budgeteras under utgiftskategori 6 varje år. Denna reserv skulle försvinna om det nya interinstitutionella avtalet antas enligt den linje som kommissionen föreslår. Detta tillvägagångssätt är dock något kontroversiellt, vilket framgår av det faktum att man i Europaparlamentets resolution om den framtida budgetplanen begär att det även i fortsättningen skall finnas ett sådant instrument till ett belopp av 3 miljarder EUR per år, men utanför den nya budgetplanen. Föredraganden måste därför tydligt begära att kommissionen kommenterar sambandet mellan detta förslag och ett interinstitutionellt avtal, som man ännu måste förhandla om och som inte är fastställt.

11.  Föredraganden noterar att eftersom de föreslagna ändringarna skulle genomföras med en budgetpost under utgiftskategori 4 i en eventuell ny budgetplan, har en särskild ”utjämningsmekanism” föreskrivits i händelse (osannolikt) av att det årliga belopp som skall betalas till fonden överstiger 100 miljoner EUR. Denna mekanism är mycket teknisk till sin natur och kommissionen måste förtydliga den. Kommissionen bör också klargöra den faktiska risk för EU:s budget och skattebetalarna som det föreslagna nya systemet innebär jämfört med det gamla systemet.

12.  Föredraganden noterar att de föreslagna ändringarna delvis skulle kunna vara ett svar på den kritik som budgetutskottet sedan längre framfört om att fonden tillförs onödigt mycket pengar. Genom att utgå från lån som faktiskt utbetalats i stället för komplicerade prognoser om undertecknande av lån skulle användningen av EU:s budgetresurser i själva verket förenklas och överskottsbelopp som betalas till fonden (och därefter återbetalas till medlemsstaterna varje år i den årliga ändringsbudgeten om budgetöverskott) skulle faktiskt kunna undvikas.

13.  Föredraganden har tidigare begärt att avsättningssatsen på 9 procent skall justeras, kanske till en mer realistisk sats på 8 procent. Detta är dock något som bör bedömas mot bakgrund av de kommande förslagen om de allmänna utlåningsmandaten (vilka länder? vilka belopp garanteras? vilken sats?) och, återigen, inte inom ramen för detta förslag.

Slutsatser

14.  Det verkar vara rimligare att förse garantifonden med medel på grundval av faktiska utbetalningar av lån i stället för en förhandsprognos och detta möjliggör en mer rationell användning av utgifter från EU:s budget. Detta skulle även minska byråkratin.

15.  Det nya systemet för Europaparlamentets överföringar verkar vara fördelaktigt (en enda årlig överföring på grundval av det belopp som föreskrivs i det preliminära budgetförslaget i stället för två eller tre överföringar på grundval av prognoser). Europaparlamentet får hur som helst endast yttra sig och dessa överföringar ”måste” godkännas i enlighet med den gällande förordningen.

16.  Slopandet av det fastställda beloppet för en reserv i budgeten (200 miljoner EUR i utgiftskategori 6 i det nuvarande systemet) ingår inte i detta förslag utan föreslås i stället i förslagen till ny budgetplan för 2007–2013. Föredraganden uppmanar kommissionen att klargöra sambandet mellan detta förslag och eventuella resultat av förhandlingarna om en ny budgetplan och ett nytt interinstitutionellt avtal.

17.  Föredraganden är i inledningsstadiet positiv till kommissionens föreslagna ändringar eftersom de avser en effektivare budgetbehandling av avsättningar till fonden.

18.  Förslaget omfattar inte det lagstiftningsförfarande som avser ”utlåningsmandaten”. Europaparlamentet kommer även i fortsättningen att ha kvar sina nuvarande befogenheter (yttrande till rådet).

19.  Föredraganden anser slutligen att kommissionen kanske har använt en felaktig rättslig grund. Det verkar som att det sedan Nicefördraget trädde i kraft är artikel 181a som skall användas (ekonomiskt samarbete med tredje land). Kommissionen har föreslagit artikel 308 trots att rådet och Europaparlamentet i föredragandens senaste betänkande (beslut 2005/48/EG) om ändring av det allmänna utlåningsmandatet kom överens om att ändra artikeln i kommissionens förslag från artikel 308 till artikel 181a.

YTTRANDE från UTSKOTTET FÖR RÄTTSLIGA FRÅGOR ÖVER DEN RÄTTSLIGA GRUNDEN (24.2.2006)

till budgetutskottet

Janusz Lewandowski

Ordförande

Budgetutskottet

BRYSSEL

Angående:       Yttrande över den rättsliga grunden till förslaget till rådets förordning om ändring av förordning (EG, Euratom) nr 2728/94 om upprättandet av en garantifond för åtgärder avseende tredjeland (KOM(2005)0130 – C6‑0176/2005 – 2005/0025(CNS))[1]

Herr ordförande!

I en skrivelse av den 1 februari 2006 bad ni utskottet för rättsliga frågor, i enlighet med artikel 35.2, granska om den rättsliga grunden för ovannämnda förslag från kommissionen var giltig och lämplig.

Utskottet behandlade frågan under sammanträdet den 23 februari 2006.

Kommissionen lade fram förslaget i enlighet med artikel 308 i EG‑fördraget och artikel 203 i Euratomfördraget, eftersom en liten del av de åtgärder som täcks av garantisystemet även utgörs av lån från Euratom.

Er föredragande, Esko Seppänen, är av åsikten att den korrekta rättsliga grunden för förslagets EG‑del borde vara artikel 181a i EG‑fördraget (Ekonomiskt, finansiellt och tekniskt samarbete med tredjeland) och har därför lagt fram en ändring av den rättsliga grunden från artikel 308 i EG‑fördraget till artikel 181a i EG‑fördraget. Denna ändring skulle dock skapa en ”konfliktsituation”, eftersom samma förordning skulle ha två fördrag med olika röstningsförfaranden i rådet, EG‑fördragets artikel 181a som kräver kvalificerad majoritet och Euratomfördragets artikel 203 som kräver enhällighet, som rättslig grund. Därför uppmanar budgetutskottets föredragande kommissionen att föreslå ett separat rättsligt instrument för förslagets Euratomdel.

Det framgår klart av EG‑domstolens rättspraxis att valet av rättslig grund inte är subjektivt, utan måste ”grundas på objektiva faktorer som kan bli föremål för domstolsprövning”[2], såsom syftet med och innehållet i åtgärden i fråga. I de fall då en åtgärd samtidigt har flera syften som är oupplösligt förenade utan att det ena är sekundärt eller underordnat det andra, måste åtgärden grundas på olika relevanta fördragsbestämmelser, såvida inte detta är omöjligt på grund av att beslutsförfarandena enligt bestämmelserna är inbördes oförenliga.[3]

Det framgår av förslagets syfte och innehåll att den korrekta rättsliga grunden för förslagets EG‑del är artikel 181a i EG‑fördraget.

Artikel 181a i EG‑fördraget infördes genom Nicefördraget för att kunna kringgå problemet med att ingen artikel i fördraget täckte det ekonomiska, finansiella och tekniska samarbetet med tredjeländer som inte var utvecklingsländer. Detta innebar att man fick besluta om åtgärder med artikel 308 som grund, möjligen i kombination med artiklarna om den gemensamma handelspolitiken eller utvecklingssamarbetet. Den nya artikeln 181a erbjuder en klar rättslig grund för sådant samarbete med tredjeland.

Syftet med förslaget är att förbättra reglerna för garantifondens tilldelningsmekanism. Garantifonden inrättades enligt rådets förordning (EG, Euratom) nr 2728/94 av den 31 oktober 1994 för att täcka riskerna i samband med lån och lånegarantier som beviljats tredjeland eller för projekt som utförs i tredjeland. Resurserna används för att återbetala gemenskapens fordringsägare om låntagaren ställer in betalningarna för ett lån som beviljats eller garanterats av gemenskapen.

Det framgår av fondens syfte att garantifonden och dess tilldelningsmekanism är en del av systemet för finansiellt samarbete med tredjeländer. Det är uppenbart att det finns ett direkt samband med de konkreta åtgärderna för finansiellt samarbete. Garantifondens tilldelningsmekanism kan inte skiljas från den politiken som en rent ”budgetmässig” åtgärd.

Man bör likväl observera att stöd som avser betalningsbalansen i tredjeland hamnar utanför syftet med artikel 181a enligt deklaration nr 10 i Nicefördraget om artikel 181a i fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen. Det verkar dock som om sådana åtgärder som avser betalningsbalansen inte täcks av garantifonden.

För den mycket lilla del av fonden som avser Euratomlån skulle artikel 203 i Euratomfördraget vara den korrekta rättsliga grunden. Detta leder till en ”konflikt” mellan olika röstningsförfaranden i rådet, eftersom beslut enligt artikel 203 i Euratomfördraget kräver enhällighet, medan artikel 181a i EG‑fördraget kräver kvalificerad majoritet. Denna situation skulle kunna lösas om ett separat förslag skulle läggas fram baserat på artikel 203 i Euratomfördraget för förslagets Euratomdel.

Vid sitt sammanträde den 23 februari 2006 beslutade följaktligen utskottet för rättsliga frågor enhälligt[4] att rekommendera artikel 181a i EG‑fördraget som korrekt rättslig grund för förslagets EG‑del.

Med vänlig hälsning

Giuseppe Gargani

• [1]  Ännu ej offentliggjord i EUT.
• [2]  Mål 45/86 Kommissionen mot rådet (1987), REG 1439, punkt 5.
• [3]  Se till exempel mål C‑300/89 Kommissionen mot rådet (1991), REG I‑2867, punkt 17–21 (Titandioxidmålet), mål C‑388/01 Kommissionen mot rådet (2004), REG I‑4829, punkt 58 och mål C‑491/01 British American Tobacco (2002), REG I‑11453, punkt 103–111.
• [4]  Följande var närvarande vid omröstningen: Giuseppe Gargani (ordförande), Andrzej Jan Szejna (vice ordförande), Diana Wallis (föredragande), Maria Berger, Janelly Fourtou (för Viktória Mohácsi), Jean‑Paul Gauzès (för Kurt Lechner), Adeline Hazan (för Katalin Lévai), Piia‑Noora Kauppi, Klaus‑Heiner Lehne, Aloyzas Sakalas, Nicola Zingaretti och Jaroslav Zvěřina.

ÄRENDETS GÅNG

Titel	Förslag till rådets förordning om ändring av förordning (EG, Euratom) nr 2728/94 om upprättandet av en garantifond för åtgärder avseende tredje land
Referensnummer	KOM(2005)0130 – C6‑0176/2005 – 2005/0025(CNS)
Begäran om samråd med parlamentet	2.6.2005
Ansvarigt utskott   Tillkännagivande i kammaren	BUDG 9.6.2005
Rådgivande utskott   Tillkännagivande i kammaren	AFET 9.6.2005	DEVE 9.6.2005			INTA 9.6.2005
Inget yttrande avges   Beslut	AFET 19.4.2005	DEVE 21.62005			INTA 12.92005
Förstärkt samarbete   Tillkännagivande i kammaren	nej
Föredragande   Utnämning	Esko Seppänen 9.6.2005
Tidigare föredragande
Förenklat förfarande – beslut
Bestridande av den rättsliga grunden   JURI:s yttrande	ja 23.2.2006
Behandling i utskott	31.1.2006	20.2.2006
Antagande	20.2.2006
Slutomröstning: resultat	+: –: 0:		27
Slutomröstning: närvarande ledamöter	Richard James Ashworth, Herbert Bösch, Simon Busuttil, Gérard Deprez, Valdis Dombrovskis, Brigitte Douay, James Elles, Szabolcs Fazakas, Salvador Garriga Polledo, Ingeborg Gräßle, Louis Grech, Catherine Guy-Quint, Jutta D. Haug, Anne E. Jensen, Wiesław Stefan Kuc, Alain Lamassoure, Janusz Lewandowski, Vladimír Maňka, Mario Mauro, Gérard Onesta, Esko Seppänen, Nina Škottová, László Surján, Yannick Vaugrenard, Kyösti Virrankoski, Ralf Walter
Slutomröstning: närvarande suppleanter	Jacek Emil Saryusz-Wolski
Slutomröstning: närvarande suppleanter (art. 178.2)
Ingivande	1.3.2006
Anmärkningar (tillgängliga på ett enda språk)	...