BETÄNKANDE om europeisk avtalsrätt och översynen av gemenskapens regelverk: utvecklingen i framtiden
2.3.2006 - (2005/2022(INI))
Utskottet för rättsliga frågor
Föredragande: Klaus-Heiner Lehne
Föredragande (*): Diana Wallis, utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd
(*) Förstärkt samarbete mellan utskott: artikel 47 i arbetsordningen
FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS RESOLUTION
om europeisk avtalsrätt och översynen av gemenskapens regelverk: utvecklingen i framtiden
Europaparlamentet utfärdar denna resolution
– med beaktande av artikel 45 i arbetsordningen,
– med beaktande av betänkandet från utskottet för rättsliga frågor och yttrandet från utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd (A6‑0055/2006), och av följande skäl:
A. Det förefaller som om initiativet om europeisk avtalsrätt, såsom kommissionen beskriver det i sitt meddelande av den 11 oktober 2004 (KOM(2004)0651) och redogör för i sin första årliga lägesrapport, i första hand bör ses som en övning i bättre lagstiftning på EU‑nivå. Det står absolut inte klart vilka resultat detta initiativ kommer att leda till i praktiken, och den rättsliga grunden för de bindande rättsakter som kan komma att antas är inte heller klar.
B. Även om kommissionen förnekar att den har denna målsättning, står det klart att många av de forskare och intressenter som arbetar med detta projekt anser att slutresultatet på lång sikt kommer att bli en europeisk kodex med förpliktelser eller till och med en fullt utvecklad europeisk civillag. I alla händelser är detta projekt det ojämförligt viktigaste initiativet på det civilrättsliga området för närvarande.
C. Beslutet att arbeta för att inrätta en sådan kodex måste fattas av de politiska myndigheterna, eftersom själva beslutet att välja en kodex är politiskt och dess innehåll, som visserligen är rättsligt, bygger på sociala och politiska mål. I framtiden kan det mycket väl finnas en politisk vilja att anta en sådan kodex, och det är därför nödvändigt att arbetet utförs väl och med lämpliga politiska insatser.
D. Även om initiativet i dess nuvarande form begränsas till att rationalisera och organisera gemenskapens regelverk på konsumentskyddsområdet och utarbeta frivilliga standardavtalsklausuler, är det viktigt att de politiska myndigheterna bidrar på lämpligt sätt till processen. I detta sammanhang kan de erfarenheter som nyligen gjorts med antagandet av en ny civillag i Nederländerna tjäna som modell.
E. Om syftet är att se över gemenskapens regelverk på konsumentskyddsområdet för att öka allmänhetens tilltro till den inre marknaden är det nödvändigt att sörja för en hög konsumentskyddsnivå.
F. Slutresultatet av initiativet bör vara öppet för ändringar av EU:s lagstiftande myndigheter och antas formellt av dessa.
G. Gemenskapens gällande regelverk på konsumentskyddsområdet utgör ett väl avgränsat område inom gemenskapslagstiftningen som återspeglar EU:s lagstiftande myndigheters strävan att tillhandahålla en hög nivå av konsumentskydd i enlighet med fördragen. Det är uppenbart att lagstiftningsinitiativet avseende europeisk avtalsrätt tillhandahåller större säkerhet och ökar samstämmigheten inom hela det avtalsrättsliga området, vilket dock inte får leda till en utarmning av de värden som utgör de centrala delarna i gemenskapens gällande regelverk på konsumentskyddsområdet.
Grundläggande principer och mål
1. Europaparlamentet upprepar sin övertygelse, från resolutionerna av den 26 maj 1989[1], den 6 maj 1994[2], den 15 november 2001[3] och den 2 september 2003[4], att det inte går att skapa en fullt fungerande enhetlig inre marknad utan att vidta ytterligare åtgärder för att harmonisera civilrätten.
2. Europarlamentet uppmanar kommissionen att mot bakgrund av dess översyn av gemenskapens regelverk på konsumentskyddsområdet utan dröjsmål ta del av det pågående arbetet inom forskningsgrupperna kopplade till utformningen av en europeisk avtalsrätt och inom nätverket för den gemensamma referensramen i syfte att utnyttja resultaten vid utformningen av en gemensam civilrätt.
Materialrättsliga frågor
3. Europaparlamentet betonar att det är mycket viktigt att den föreslagna gemensamma referensramen och den planerade avtalsrätten inte utformas på ett sådant sätt att de ensidigt gynnar en enskild grupp i rättsliga transaktioner.
4. Europaparlamentet påminner kommissionen om att begreppet ”företag” omfattar mer än bara stora företag. Det omfattar även småföretag – även enmansföretag – som ofta behöver avtal som är särskilt anpassade för deras behov och som tar hänsyn till deras relativa sårbarhet när de ingår avtal med stora bolag.
5. Europaparlamentet påpekar att den lagstiftning som skall utarbetas måste vara tillämplig på rättsliga transaktioner såväl mellan företag som mellan företag och konsumenter.
6. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att, vid behov, åtskilja de rättsliga bestämmelser som avser förhållanden mellan företag från de bestämmelser som avser förhållanden mellan företag och konsumenter, och att systematiskt skilja de båda åt.
7. Europaparlamentet betonar vikten av att beakta den grundläggande principen om avtalsfrihet, särskilt när det gäller förhållanden mellan företag.
8. Europaparlamentet betonar att det är viktigt att ta hänsyn till den europeiska sociala modellen när man harmoniserar avtalsrätten.
9. Europaparlamentet kräver att de skilda rättstraditionerna och rättsystemen skall respekteras.
10. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i sina kommande förslag exakt och precist fastställa hur dessa förslag kommer att växelverka med gemenskapens bestämmelser om lagkonflikter och de nationella rättssystemen, särskilt när det gäller villkoren för att fastställa giltigheten i valet av tillämplig lagstiftning, tvingande bestämmelser och vilken roll domstolslandets egen rättsordning har.
11. Europaparlamentet noterar att alltför detaljerade bestämmelser om enskilda aspekter av avtalsrätten skulle medföra en risk för bristande flexibilitet i fall av förändrade rättsliga förhållanden, och förordar därför mer allmänna bestämmelser, bl.a. rättsliga begrepp som inte är exakt definierade och sålunda ger domstolarna nödvändigt utrymme för skönsmässig bedömning i samband med deras domar.
12. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att göra en noggrann bedömning av de rättsliga och ekonomiska konsekvenserna i samband med alla lagstiftningsåtgärder som rör civilrätten.
Frågor som rör förfarandet
13. Europaparlamentet välkomnar kommissionens första årliga lägesrapport och stöder kommissionens tankeväckande och genomtänkta inställning till översynen av gemenskapens regelverk på konsumentskyddsområdet.
14. Europaparlamentet uppmanar kommissionen som helhet att, under ledning av GD Rättvisa, frihet och säkerhet och med deltagande av GD Inre marknaden och tjänster och GD Hälsa och konsumentskydd, delta i detta arbete, och kräver att nödvändiga materiella och personella resurser ställs till förfogande med tanke på projektets betydelse och omfattning.
15. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utan dröjsmål lägga fram en tydlig plan för lagstiftningsarbetet där den redogör för vilka rättsliga instrument den avser att utveckla i framtiden för att resultaten från forskningsgruppen och nätverket för den gemensamma referensramen[5] i praktiken skall kunna utnyttjas vid rättsliga transaktioner.
16. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en formell plan för parlamentet om det stegvis ökade samrådet med parlamentet allteftersom arbetet framskrider och om det slutliga genomförandet av resultaten av forskarnas arbete och av nätverket för den gemensamma referensramen.
17. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se till att forskningsgrupperna i sitt arbete tar vederbörlig hänsyn till de resultat som uppnås i nätverket.
18. Europaparlamentet stöder kommissionens insatser för bättre lagstiftning, men betonar att det arbete som utförs av de forskare som utvecklar den gemensamma referensramen måste följa tydliga riktlinjer som fastställts av EU:s lagstiftande myndigheter.
19. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att bistå med ett klarläggande av de processer som rör forskning och olika aktörer genom att utarbeta ett organisatoriskt diagram och/eller ett flödesdiagram som klart redogör för alla olika grupper, arbetsgrupper, parter o.s.v. som är delaktiga med angivande av deras roll och ställning i processerna.
20. Europaparlamentet anser att det vore önskvärt att kommissionen på grundval av forskarnas slutrapport lägger fram olika tänkbara juridiska lösningar för parlamentet, och erinrar om att den gemensamma referensramen endast kan antas slutgiltigt efter ett politiskt godkännande från parlamentet och rådet.
21. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att regelbundet, åtminstone en gång i kvartalet, underrätta Europaparlamentet om hur långt arbetet inom forskningsgrupperna och nätverket har fortskridit och vilka resultat som har uppnåtts.
22. Europaparlamentet kräver att kvartalsrapporterna omfattar åtminstone följande tre typer av information:
a) En sammanfattning av de viktigaste resultaten hittills av seminarierna.
b) Forskningsgruppernas reaktioner.
c) En redogörelse från kommissionen för hur dessa resultat kommer att beaktas i dess kommande arbete.
23. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att föra ett så nära samarbete som möjligt med parlamentet när det gäller alla åtgärder som vidtas för att utveckla en gemensam referensram och anser att kommissionen bör samråda formellt med parlamentet, först om förslaget till struktur och därefter om varje artikel eller avsnitt av den gemensamma referensramen under arbetets gång (beroende på den slutliga strukturen), och till sist om det slutliga instrumentet.
24. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att rådgöra med Europaparlamentet innan den vidtar ytterligare planeringsåtgärder.
25. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ge nätverket av företrädare för de intressen som rör praxis mer tid att förbereda och diskutera det komplicerade innehållet i det arbete som utförs av nätverket för den gemensamma referensramen vid seminarierna.
26. Europaparlamentet begär att de organisationer som företräder intressegrupperna inom nätverket för den gemensamma referensramen själva skall få besluta vilka företrädare som skall delta i sammanträdena.
27. Europaparlamentet uppdrar åt utskottet för rättsliga frågor och de utskott från vilka yttrande begärts att löpande följa arbetet inom kommissionen, forskningsgrupperna och nätverket, och vid behov avge yttranden om de resultat som kommissionen regelbundet presenterar.
28. Europaparlamentet uppmanar varje ordförandeskap i rådet att i samarbete med kommissionen och Europaparlamentet anordna ett forum där de framsteg som gjorts i förfarandet och de resultat som uppnåtts presenteras och diskuteras.
29. Europaparlamentet åtar sig, för att ge detta ambitiösa och långsiktiga projekt den synlighet och uppmärksamhet som det förtjänar, att noggrant överväga hur projektet kan behandlas inom parlamentet på bästa sätt och föreslår därför att det inrättas en parlamentarisk projektgrupp med tillräckliga resurser för att kunna engagera sig i detta långsiktiga projekt under innevarande mandatperiod och som återspeglar förfarandet med förstärkt samarbete mellan utskott.
30. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.
MOTIVERING
Bakgrund
Den 11 oktober 2004 lade Europeiska kommissionen fram ett meddelande till Europaparlamentet och rådet med titeln ”Europeisk avtalsrätt och översynen av gemenskapens regelverk: Utvecklingen i framtiden”[1]. I detta meddelande redogörs för kommissionens uppföljning av åtgärderna i handlingsplanen ”En mer samordnad Europeisk avtalsrätt” av den 12 februari 2003[2]. Den 23 september 2005 lade Europeiska kommissionen fram den första årliga lägesrapporten om europeisk avtalsrätt och översynen av gemenskapens regelverk[3].
En av uppföljningsåtgärderna är att skapa en gemensam referensram för en europeisk avtalsrätt. Kommissionen avser att låta handlingssfärerna inom den gemensamma referensramen omfatta följande: De nationella lagstiftarna skall kunna utnyttja den gemensamma referensramen även inom områden som inte omfattas av gemenskapsrätten. Den gemensamma referensramen skall tjäna som grund för utarbetandet av ett frivilligt rättsligt instrument (åtgärd III i handlingsplanen). Den gemensamma referensramen skall komplettera den nationella lagstiftningen.
Arbetet med den gemensamma referensramen skall delvis utföras av ett nätverk av företrädare för konsumentorganisationer, industrin, företagen och juristkåren (nätverket för den gemensamma referensramen) som inrättades av kommissionen den 15 december 2004 i Bryssel. Nätverket sammanträder i seminarier om specifika frågor om avtalsrätt. Arbetet i seminarierna bygger på de resultat som de akademiska forskningsgrupperna kommit fram till. Forskningsgrupperna har i uppgift att, inom ramen för kommissionens sjätte ramprogram för forskning, utarbeta förslag till en gemensam referensram för en europeisk avtalsrätt.
Föredragandens bedömning
Syftet med detta betänkande är att beskriva ett strategiskt perspektiv för det framtida arbetet inom kommissionen och nätverket, med deltagande av Europaparlamentet.
Vid sammanträdena i seminarierna, och i debatterna om kommissionens meddelande av den 11 oktober 2004 framlades kritik på ett antal områden, vilken sammanfaller med föredragandens bedömning. Denna kritik rör både sakinnehållet och förfarandet.
När det gäller sakinnehållet bedöms den största risken utgöra den bristande uppmärksamhet som riktas mot den grundläggande civilrättsliga principen om avtalsfrihet, och frånvaron hittills av varje försök att skilja förhållandena mellan företag från förhållandena mellan företag och konsumenter. Den mycket detaljerade karaktären hos bestämmelserna där enskilda typer av avtal behandlas ger upphov till farhågor om att avtalsrätten inte kommer att ges tillräckligt utrymme för att utvecklas på ett dynamiskt sätt.
När det gäller förfarandefrågorna kritiseras främst det faktum att kommissionen inte fastställer någon tydlig plan för lagstiftningsarbetet där det förutsägs vilken form den rättsliga ramen bör ha. Dessutom har Europaparlamentet hittills inte getts en tillräckligt framträdande roll i utvecklingsprocessen. På samma sätt behövs fungerande informations- och samrådsmekanismer. Syftet med de kvartalsrapporter som begärts i detta sammanhang är att gradvis minska, under det att arbetet [i kommissionen och nätverket] pågår, den enorma mängd resultat som förväntas när arbetet väl har avslutats. Syftet med rapporten är även att tillhandahålla information om hur kommissionen avser att hantera motsägelserna och bristen på överensstämmelse mellan nätverkets och arbetsgruppens resultat. Det krävs, slutligen, vissa partiella förbättringar av det praktiska arbetet inom nätverket, även om det samtidigt konstateras att kommissionen har tagit sig an en ny typ av projekt där den inte kan bygga på tidigare erfarenheter.
YTTRANDE från utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd(*) (25.1.2006)
till utskottet för rättsliga frågor
över europeisk avtalsrätt och översynen av gemenskapens regelverk: utvecklingen i framtiden
(2005/2022(INI))
Föredragande(*): Diana Wallis(*) Förstärkt samarbete mellan utskott – artikel 47 i arbetsordningen
FÖRSLAG
Utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd uppmanar utskottet för rättsliga frågor att som ansvarigt utskott infoga följande i sitt resolutionsförslag:
A. Det förefaller som om initiativet om europeisk avtalsrätt, såsom kommissionen beskriver det i sitt meddelande av den 11 oktober 2004 (KOM(2004)0651) och redogör för i sin första årliga lägesrapport, i första hand bör ses som en övning i bättre lagstiftning på EU‑nivå. Det står absolut inte klart vilka resultat detta initiativ kommer att leda till i praktiken, och den rättsliga grunden för de bindande rättsakter som kan komma att antas är inte heller klar.
B. Även om kommissionen förnekar att den har denna målsättning, står det klart att många av de forskare och intressenter som arbetar med detta projekt anser att slutresultatet på lång sikt kommer att bli en europeisk kodex med förpliktelser eller till och med en fullt utvecklad europeisk civillag. I alla händelser är detta projekt det ojämförligt viktigaste initiativet på det civilrättsliga området för närvarande.
C. Beslutet att arbeta för att inrätta en sådan kodex måste fattas av de politiska myndigheterna, eftersom själva beslutet att välja en kodex är politiskt och dess innehåll, som visserligen är rättsligt, bygger på sociala och politiska mål. I framtiden kan det mycket väl finnas en politisk vilja att anta en sådan kodex, och det är därför nödvändigt att arbetet utförs väl och med lämpliga politiska insatser.
D. Även om initiativet i dess nuvarande form begränsas till att rationalisera och organisera gemenskapens regelverk på konsumentskyddsområdet och utarbeta frivilliga standardavtalsklausuler, är det viktigt att de politiska myndigheterna bidrar på lämpligt sätt till processen. I detta sammanhang kan de erfarenheter som nyligen gjorts i Nederländerna med antagandet av en ny civillag tjäna som modell.
E. Om syftet är att se över konsumentskyddslagstiftningen för att öka allmänhetens tilltro till den inre marknaden bör en hög nivå av konsumentskydd tillgodoses.
F. Slutresultatet av initiativet bör vara öppet för ändringar av EU:s lagstiftande myndigheter och antas formellt av dessa.
G. Gällande konsumentskyddslagstiftning utgör ett väl avgränsat område inom gemenskapslagstiftningen som återspeglar EU:s lagstiftande myndigheters strävan att tillhandahålla en hög nivå av konsumentskydd i enlighet med fördragen. Det är uppenbart att lagstiftningsinitiativet avseende europeisk avtalsrätt tillhandahåller större säkerhet och ökar samstämmigheten inom hela det avtalsrättsliga området, vilket dock inte får leda till en utarmning av de värden som utgör de centrala delarna i den gällande konsumentskyddslagstiftningen.
1. Europaparlamentet anser att utarbetandet av en gemensam referensram kan gagna den inre marknadens funktion, men kommissionen måste avsätta lämpliga personalresurser för detta.
2. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att föra ett så nära samarbete som möjligt med parlamentet när det gäller alla åtgärder som vidtas för att utveckla en gemensam referensram och anser att kommissionen bör samråda formellt med parlamentet, först om förslaget till struktur och därefter om varje artikel eller avsnitt av den gemensamma referensramen under arbetets gång (beroende på den slutliga strukturen), och till sist om det slutliga instrumentet.
3. Europaparlamentet stöder kommissionens insatser för bättre lagstiftning, men betonar att det arbete som utförs av de forskare som utvecklar den gemensamma referensramen måste följa tydliga riktlinjer från EU:s lagstiftande myndigheter.
4. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att bistå med ett klarläggande av de processer som rör forskning och olika aktörer genom att utarbeta ett organisatoriskt diagram och/eller ett flödesdiagram som klart redogör för alla olika grupper, arbetsgrupper, parter o.s.v. som är delaktiga med angivande av deras roll och ställning i processerna.
5. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en formell plan för parlamentet om det stegvis ökade samrådet med parlamentet allteftersom arbetet framskrider och att det slutliga genomförandet av resultaten av forskarnas arbete och av det gemensamma referensramsnätverket skall antas i form av en bindande rättsakt (eller rättsakter) på grundval av artiklarna 95 och/eller 153 i fördraget.
6. Europaparlamentet anser att det vore önskvärt att kommissionen på grundval av forskarnas slutrapport lägger fram olika tänkbara juridiska lösningar för parlamentet och erinrar om att den gemensamma referensramen endast kan antas slutgiltigt efter ett politiskt godkännande från parlamentet och rådet.
7. Europaparlamentet kräver att kommissionen skall tillämpa en övergripande strategi för att i synnerhet involvera GD Rättvisa, frihet och säkerhet och GD Inre marknaden och tjänster, och samtidigt garantera största möjliga insyn i varje skede av processen.
8. Europaparlamentet välkomnar kommissionens första årliga lägesrapport och stöder kommissionens tankeväckande och genomtänkta inställning till översynen av gemenskapens regelverk på konsumentskyddsområdet.
9. Europaparlamentet påpekar att det är viktigt att undvika att alltför stor tonvikt läggs vid avtal mellan företag på bekostnad av avtalen mellan företag och konsumenter, och att alla rationaliseringar av gemenskapens regelverk på konsumentskyddsområdet kommer att vara politiska, vilket nödvändiggör närmast möjliga deltagande av parlamentet.
10. Europaparlamentet påminner kommissionen om att begreppet ”företag” omfattar mer än bara stora företag. Det omfattar även småföretag - till och med enmansföretag - som ofta kommer att behöva avtal som är särskilt anpassade för deras behov med hänsyn till deras relativa sårbarhet när de ingår avtal med stora bolag.
11. Europaparlamentet åtar sig, för att ge detta ambitiösa och långsiktiga projekt den synlighet och uppmärksamhet som det förtjänar, att noggrant överväga hur projektet kan behandlas inom parlamentet på bästa sätt och föreslår därför att det inrättas en parlamentarisk projektgrupp med tillräckliga resurser för att kunna engagera sig i detta långsiktiga projekt under innevarande mandatperiod och som återspeglar förfarandet med förstärkt samarbete mellan utskott.
ÄRENDETS GÅNG
|
Titel |
Europeisk avtalsrätt och översynen av gemenskapens regelverk: utvecklingen i framtiden | |||||
|
Referensnummer |
||||||
|
Ansvarigt utskott |
JURI | |||||
|
Yttrande |
IMCO | |||||
|
Förstärkt samarbete – tillkännagivande i kammaren |
12.5.2005 | |||||
|
Föredragande av yttrande Utnämning |
Diana Wallis | |||||
|
Behandling i utskott |
24.5.2005 |
5.10.2005 |
22.11.2005 |
|
| |
|
Antagande |
24.1.2006 | |||||
|
Slutomröstning: resultat |
+: –: 0: |
27 0 0 | ||||
|
Slutomröstning: närvarande ledamöter |
Charlotte Cederschiöld, Bert Doorn, Evelyne Gebhardt, Małgorzata Handzlik, Malcolm Harbour, Anna Hedh, Edit Herczog, Anneli Jäätteenmäki, Pierre Jonckheer, Henrik Dam Kristensen, Alexander Lambsdorff, Kurt Lechner, Lasse Lehtinen, Arlene McCarthy, Manuel Medina Ortega, Bill Newton Dunn, Zita Pleštinská, Giovanni Rivera, Heide Rühle, Leopold Józef Rutowicz, Andreas Schwab, József Szájer, Marianne Thyssen, Bernadette Vergnaud, Barbara Weiler | |||||
|
Slutomröstning: närvarande suppleanter |
Jean-Claude Fruteau, Joel Hasse Ferreira, Joseph Muscat, Angelika Niebler, Diana Wallis, Anja Weisgerber | |||||
|
Slutomröstning: närvarande suppleanter (art. 178.2) |
| |||||
|
Anmärkningar (tillgängliga på ett enda språk) |
... | |||||
ÄRENDETS GÅNG
|
Titel |
Europeisk avtalsrätt och översynen av gemenskapens regelverk: Utvecklingen i framtiden | ||||||||||||
|
Förfarandenummer |
|||||||||||||
|
Grund i arbetsordningen |
art. 45 | ||||||||||||
|
Ansvarigt utskott |
JURI | ||||||||||||
|
Rådgivande utskott |
IMCO |
LIBE |
|
|
| ||||||||
|
Inget yttrande avges |
LIBE |
|
|
|
| ||||||||
|
Förstärkt samarbete |
IMCO |
|
|
|
| ||||||||
|
Resolutionsförslag som |
|
|
| ||||||||||
|
Föredragande |
Klaus-Heiner Lehne |
| |||||||||||
|
Tidigare föredragande |
|
| |||||||||||
|
Behandling i utskott |
14.9.2005 |
30.1.2006 |
|
|
| ||||||||
|
Antagande |
23.2.2006 | ||||||||||||
|
Slutomröstning: resultat |
för: emot: nedlagda röster: |
20 0 0 | |||||||||||
|
Slutomröstning: närvarande ledamöter |
Maria Berger, Monica Frassoni, Giuseppe Gargani, Piia-Noora Kauppi, Klaus-Heiner Lehne, Antonio López-Istúriz White, Antonio Masip Hidalgo, Aloyzas Sakalas, Gabriele Hildegard Stauner, Diana Wallis, Rainer Wieland, Nicola Zingaretti, Jaroslav Zvěřina | ||||||||||||
|
Slutomröstning: närvarande suppleanter |
Janelly Fourtou, Jean-Paul Gauzès, Roland Gewalt, Adeline Hazan, Eva Lichtenberger, Arlene McCarthy, Toine Manders, Michel Rocard | ||||||||||||
|
Slutomröstning: närvarande suppleanter (art. 178.2) |
| ||||||||||||
|
Ingivande – A6-nummer |
2.3.2006 |
A6-0055/2006 | |||||||||||