BETÄNKANDE om den särskilda rapporten från Europeiska ombudsmannen efter ett klagomål mot Europaskolorna (nr 1391/2002/JMA)

28.3.2006 - (2005/2216(INI))

Utskottet för framställningar
Föredragande: Proinsias De Rossa
PR_INI_art112‑1

FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS RESOLUTION

om den särskilda rapporten från Europeiska ombudsmannen efter ett klagomål mot Europaskolorna (nr 1391/2002/JMA)

(2005/2216(INI))

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av den särskilda rapporten från Europeiska ombudsmannen till Europaparlamentet,

–   med beaktande av artiklarna 13, 21 och 195 i EG‑fördraget,

–   med beaktande av artiklarna 1 och 6 i Fördraget om Europeiska unionen,

–   med beaktande av sitt beslut av den 9 mars 1994 om Europaparlamentets beslut om föreskrifter och allmänna villkor för ombudsmannens ämbetsutövning[1],

–   med beaktande av artikel 3.7 i Europeiska ombudsmannens stadga,

–   med beaktande av sina tidigare resolutioner av den 16 juli 1998[2], den 17 november 2000[3], den 6 september 2001[4] och den 11 december 2001[5] om de särskilda rapporterna från Europeiska ombudsmannen,

–   med beaktande av konventionen av den 17 juni 1994 med stadga för Europaskolorna,

–   med beaktande av den resolution som antogs vid rådets och utbildningsministrarnas sammanträde i rådet av den 31 maj 1990 om integrering av barn och ungdomar med funktionshinder i det ordinarie undervisningssystemet[6] och i synnerhet artikel 4 därav,

–   med beaktande av meddelandet från kommissionen till rådet, Europaparlamentet, Ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén - För ett Europa fritt från hinder för personer med funktionsnedsättning (KOM(2000)0284),

–   med beaktande av Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna[7] och i synnerhet artikel 21.1 därav,

–   med beaktande av artiklarna 45 och 195.2 första meningen i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för framställningar (A6‑0118/2006), och av följande skäl:

A. Enligt Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen är det Europeiska ombudsmannens plikt att företa de undersökningar som han finner berättigade, antingen på eget initiativ eller på grundval av de klagomål som framförs till honom om missförhållanden i gemenskapsinstitutionernas eller gemenskapsorganens verksamhet, med undantag för domstolen och förstainstansrätten då dessa utövar sina domstolsfunktioner.

B.  Europeiska ombudsmannen skall, enligt artikel 3.7 i Europeiska ombudsmannens stadga, sedan sända en rapport till Europaparlamentet och till institutionen eller organet i fråga med lämpliga rekommendationer.

C. I sin särskilda rapport om klagomål nr 1391/2002/JMA som rör Europaskolornas underlåtenhet att tillgodose de särskilda undervisningsbehov som den klagandes dotter har, rekommenderar ombudsmannen sätt för att garantera att kommissionen vidtar nödvändiga åtgärder för att se till att föräldrar till barn med speciella undervisningsbehov, som utestängs från Europaskolorna på grund av deras funktionsnedsättning, inte skall behöva bidra till undervisningskostnaderna för sina barn.

D. Ombudsmannen företog undersökningar av ett betydande antal ytterligare klagomål mot Europaskolorna, som innehåller liknande uppgifter och identiska påståenden.

E.  Ombudsmannens särskilda rapport är ett utmärkt tillfälle för att ingående överväga de rekommendationer som har gjorts till kommissionen.

1.  Europaparlamentet välkomnar ombudsmannens särskilda rapport och anser att den bygger på en ingående undersökning av klagomålet i fråga och en grundlig analys av de uppgifter som finns till hands.

2.  Europaparlamentet konstaterar att ombudsmannens undersökning är ett lämpligt exempel på utövandet av hans uppdrag enligt artikel 195 i EG‑fördraget.

3.  Europaparlamentet understryker att rätten till utbildning, principen om icke-diskriminering och lika behandling och förbud mot alla typer av diskriminering på grundval av bland annat funktionshinder, enligt Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, artikel 14 och 21, och EG‑fördraget utgör principerna och grunderna för EU:s rättsliga ordning.

4.  Europaparlamentet konstaterar att kommissionen, som upprepade gånger har hänvisat till att det finns finansiella och budgetmässiga begränsningar som gör att kommissionen inte kan stå för hela utbildningskostnaden för barn med särskilda undervisningsbehov, inte har gjort några ansträngningar för att utarbeta en beräkning av de finansiella medel som krävs för att uppfylla skyldigheterna enligt EG‑fördraget.

5.  Europaparlamentet konstaterar att, när det rör sig om den klagandes familj, även om tre av hennes barn fått kostnadsfri utbildning (som är obligatorisk) vid Europaskolan, hennes äldsta dotter, som har särskilda undervisningsbehov, utestängdes från denna skola, och var tvungen att skriva in sig vid ”Internationella skolan i Bryssel” som drivs i privat regi, vilket åsamkade familjen avsevärda kostnader.

6.  Europaparlamentet noterar de åtgärder som kommissionen presenterade vid sammanträdet i parlamentets utskott för framställningar den 22 februari 2006, vilka innefattade en betydande ökning av kompletterande hjälp till funktionshindrade under 2006. Detta kommer att innebära att förmånstagarnas personliga bidrag kan minskas väsentligen.

7.  Europaparlamentet konstaterar att kommissionen tillhandahåller ett dubbelt barnbidrag för att bistå tjänstemännen med de icke utbildningsrelaterade kostnaderna för vård av ett barn med funktionshinder, och fördömer att kommissionen ensidigt har hållit inne den klagandes extra bidrag i syfte att minska kommissionens kostnader för att uppfylla sina skyldigheter gentemot den klagandes barn.

8.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i förväg informera föräldrar till barn med särskilda utbildningsbehov om vilka deras rättigheter och skyldigheter är och att klargöra i vilken utsträckning och på vilka villkor den tar ansvar för att se till att barn till tjänstemän har tillgång till lämplig kostnadsfri obligatorisk undervisning.

9.  Europaparlamentet stöder ombudsmannens slutsatser och uppmanar kommissionen att vidta nödvändiga åtgärder för att ersätta föräldrar till barn med särskilda undervisningsbehov som utestängs från Europaskolorna på grund av deras funktionsnedsättning hela kostnaden för tillhandahållande av särskild undervisning för deras barn inom ramen för EU:s sociala trygghetspolitik.

10. Europaparlamentet anser att ombudsmannens rekommendationer även bör gälla de övriga klagomål som han har mottagit under loppet av denna undersökning, som innehåller liknande uppgifter och identiska påståenden.

11. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, Europeiska ombudsmannen, generalsekreteraren och styrelsen för Europaskolorna och medlemsstaternas parlament och regeringar.

• [1]  EGT L 113, 4.5.1994, s. 15. Beslutet i dess ändrade lydelse av beslut 2002/262/EG, EKSG, Euratom och Europaparlamentet (EGT L 92, 9.4.2002, s. 13).
• [2]  EGT C 292, 21.9.1998, s. 103.
• [3]  EGT C 223, 8.8.2001, s. 368.
• [4]  EGT C 72 E, 21.3.2002, s. 331.
• [5]  EGT C 177 E, 25.7.2002, s. 61.
• [6]  EGT C 162, 3.7.1990, s. 2.
• [7]  EGT C 364, 18.12.2000, s. 1.

MOTIVERING

1. Inledning

Föreliggande betänkande bygger på den särskilda rapport som Europeiska ombudsmannen vidarebefordrade till Europaparlamentets talman den 27 maj 2005 efter förslaget till rekommendation till Europeiska kommissionen när det gäller klagomål nr 1391/2002/JMA. Klagomålet rör frågan om att Europaskolorna inte står för de särskilda undervisningsbehov som den klagandes dotter har, och kommissionen ville inte betala hela kostnaden för hennes dotters särskilda undervisning inom det alternativa utbildningssystem hon valde, ”Internationella skolan” i Bryssel, som fanns tillgängligt för henne.

Europeiska ombudsmannen ansåg att integration av barn med speciella undervisningsbehov i det ordinarie undervisningssystemet fortsätter att vara ett allmänt politiskt mål, om än utan att vara av obligatorisk karaktär. I avsaknad av bindande rättsliga bestämmelser fann inte ombudsmannen några administrativa missförhållanden i det faktum att den klagandes dotter inte kunde beredas undervisning i en Europaskola. Ombudsmannen konstaterade likväl att de finansiella aspekterna av situationen utgjorde en oberättigad diskriminering och han utarbetade ett förslag till rekommendation om att kommissionen bör vidta nödvändiga åtgärder för att se till att föräldrar till barn med speciella undervisningsbehov, som utestängs från Europaskolorna på grund av deras funktionsnedsättning, inte skall behöva bidra till undervisningskostnaderna för sina barn.

2. Sammanfattning av klagomålet och ombudsmannens undersökning

Den 25 juli 2002 lämnade en kommissionstjänsteman, vars dotter hade särskilda undervisningsbehov, in ett klagomål till ombudsmannen. I klagomålet förklarade tjänstemannen att hennes dotter hade börjat vid Europaskolan Bryssel II i september 1997 och att hon fick stöd enligt denna skolas särskilda program för speciella undervisningsbehov under läsåren 1998–1999 och 1999–2000. I juni 2000 beslutade skolans styrelse att barnets behov inte skulle kunna tillgodoses vid skolan och hon antogs vid den särskilda undervisningsenheten vid ”Internationella skolan” i Bryssel i september 2000. Enligt kommissionens riktlinjer skulle den klagande betala en procentandel av kostnaderna för barnets undervisning vid denna skola med terminsavgifter.

Den klagande konstaterade att stadgan för Europaskolorna, i vilken det förklaras att deras funktion skall vara att främja utbildning av personal anställd vid EG:s institutioner, inte tar upp att en del barn med funktionsnedsättning kan utestängas på grund av deras funktionshinder. Enligt klagomålet är kommissionen delvis ansvarig för situationen, eftersom den ingår i Europaskolornas styrelse, och är delaktig i frågor som rör skolans budget.

I sitt yttrande av den 6 januari 2003 besvarade kommissionen de anklagelser som framförts av den klagande. Kommissionen underströk att Europaskolorna, till skillnad från de flesta nationella undervisningssystem som har särskilda centrer för barn med funktionshinder, endast omfattar vanliga undervisningsanstalter. Trots denna begränsning är Europaskolorna lyhörda för de svårigheter som barn med särskilda undervisningsbehov möter. Sedan 1987 har stödundervisning och rådgivningscentrer inrättats, och sedan1989 har varje skola ”rådgivande grupper”, som utvärderar de särskilda behoven för varje barn. Till följd av kommissionens ingripande har den del av skolans budget som anslås för barn med särskilda undervisningsbehov fördubblats från 1996 till 2002. När det gäller det särskilda fallet med den klagandes dotter ansåg Europaskolan Bryssel II inte att den kunde tillgodose hennes behov, och kommissionen ansåg att skolan hade gjort allt den kunnat i enlighet med befintliga förfaranden, och att skolans policy inte var diskriminerande. Vad beträffar det ekonomiska bidrag som föräldrarna till vissa barn med särskilda undervisningsbehov skall ge, betonade kommissionen att om tjänstemän ansöker om stöd under budgetpost A‑4103 (”kompletterande stöd till funktionshindrade personer”), föreskrivs det i artikel 5a i de provisoriska riktlinjerna att han/hon måste lämna ett bidrag beroende på den beskattningsbara familjeinkomsten. Enligt kommissionen uppgår det ekonomiska bidraget för den klagande till fem procent av de utgifter som uppstått. När det gäller behovet av att förse föräldrarna till barn med särskilda undervisningsbehov med information, förklarade kommissionen att den kommer att se till att sådana uppgifter hädanefter innefattas i den information som ges nya tjänstemän, både innan de tillträder sina tjänster vid institutionerna och när de börjar sin tjänstgöring.

I sina anmärkningar om kommissionens yttrande ansåg den klagande att om Europaskolorna inte har möjlighet att sörja för en del barn med särskilda undervisningsbehov, bör undervisningen av sådana barn i en alternativ inrättning fullständigt bekostas från skolans budget. Den klagande föreslog att Europaskolorna därför bör täcka alla undervisningskostnader för barn med särskilda undervisningsbehov som måste förflyttas till en alternativ skola. Hon underströk att kommissionen, i sin roll som fördragens väktare, bör garantera genomförandet av gemenskapens lagstiftning för att bekämpa alla typer av diskriminering på grund av funktionshinder, och att Europaskolorna bryter mot artikel 14 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna[1].

Efter att ha utvärderat yttrandet och den klagandes anmärkningar om detta ansåg ombudsmannen att kommissionen inte hade besvarat klagomålet på lämpligt sätt. Ombudsmannen fann att kommissionen, genom att kräva att den klagande skulle bidra till undervisningskostnaderna för hennes barn som hade utestängts från Europaskolorna på grund av sin funktionsnedsättning, inte garanterade att principen om lika behandling respekteras. Ombudsmannen föreslog därför att kommissionen skulle garantera att klaganden inte skulle vara skyldig att bidra till undervisningskostnaderna för sitt barn.

I sitt svar till ombudsmannen förklarade kommissionen att ett nytt system med vissa ändringar som omfattade i de nuvarande riktlinjerna för ytterligare stöd för personer med funktionshinder skulle träda i kraft den 1 maj 2004 om det godkändes. Kommissionen hävdade också att det nuvarande systemet inte kunde betraktas som diskriminerande eftersom föräldrar till andra barn, som av pedagogiska skäl inte kunde gå i en Europaskola, måste söka efter alternativa skolor och att dessa alternativa skolor också är avgiftsbelagda, och att dessa avgifter inte heller ersätts till fullo. Eftersom kraven på att föräldrarna skall bidra till undervisningskostnaderna inte nödvändigtvis är kopplade till funktionshinder, ansåg kommissionen att det ytterligare ekonomiska bidraget inte skulle betraktas som diskriminerande, och påpekade att barn med funktionsnedsättning inte utestängs på grund av sitt funktionshinder, utan på grund av att funktionshindret i fråga är så allvarligt att skolan inte kan hantera det. Eftersom kostnaderna för alternativa utbildningsanstalter är betydande, och med hänsyn till de befintliga budgetmässiga begränsningarna, krävs ett begränsat bidrag av föräldrarna på grundval av deras ekonomiska situation. Kommissionen meddelade emellertid att den hade för avsikt att minska den ekonomiska bördan för den klagande.

Enligt artikel 3.5 i Europeiska ombudsmannens stadga[2] skall ombudsmannen så långt det är möjligt försöka att tillsammans med institutionen eller organet i fråga nå en lösning som rättar till felet eller gottgör försummelsen och som tillfredsställer klagomålet. I detta fall vidarebefordrade ombudsmannen kommissionens svar för att nå en vänskaplig lösning med den klagande. Hon upprepade fakta i ärendet och underströk att skyldigheten att bidra till hennes dotters undervisning är kopplad till det faktum att hennes dotter har en funktionsnedsättning. Hon hävdade att kommissionens hänvisningar till framtida initiativ är ovidkommande, vilket även gäller frågan om andra barn som lämnar Europaskolorna av andra, pedagogiska, skäl. Hennes situation rör ett barn som förvägrades undervisning på grund av sin funktionsnedsättning, och att hon därför ombads att betala för en del av barnets utbildning, och i motstats till de siffror som kommissionen hänvisat till konstaterade klaganden att hennes bidrag uppgår till 15 procent av kostnaderna. Diskrimineringen uppstår enbart på grund av barnets funktionshinder, och med hänsyn till klagomålet har kommissionen gjort sig skyldig till en fullständig försummelse av sitt ansvar gentemot sin personal och deras anhöriga.

3. Förslaget till rekommendation

I enlighet med artikel 3.6 i Europeiska ombudsmannens stadga lämnade ombudsmannen ett förslag till rekommendation till Europeiska kommissionen den 27 februari 2004.

Med anledning av detta konstaterade ombudsmannen att barn till personal anställd vid EU:s institutioner, däribland barn med särskilda undervisningsbehov vars behov kan tillgodoses av Europaskolorna, har rätt att gå i Europaskolorna. Dessa EU‑tjänstemän behöver följaktligen inte lämna några bidrag till kostnaderna för deras barns utbildning. Däremot betalar inte kommissionen hela utbildningskostnaden för barn med särskilda undervisningsbehov som utestängs från Europaskolorna på grund av sin funktionsnedsättning.

Ombudsmannen påpekade att principen om icke-diskriminering och lika behandling är en grundläggande princip i gemenskapsrätten. Som det fastställs i artikel 21.1 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna[3] och artikel 13.1 i EG‑fördraget[4] är all diskriminering på grund av funktionshinder förbjuden. Ombudsmannen ansåg därför att den skilda ekonomiska behandling som kommissionen ger tjänstemän som har barn med särskilda undervisningsbehov, som är utestängda från Europaskolorna, enbart beror på funktionshindret i fråga och således är diskriminerande. När det gäller utestängandet av vissa barn från Europaskolorna av pedagogiska skäl, ansåg ombudsmannen att de faktamässiga och rättsliga omständigheterna för sådana barn inte är jämförbara med omständigheterna för barn med särskilda undervisningsbehov som utestängs från Europaskolorna på grund av sin funktionsnedsättning. Ombudsmannen drog slutsatsen att kommissionens annorlunda ekonomiska behandling av tjänstemän som har barn med särskilda undervisningsbehov som utestängs från Europaskolorna på grund av sin funktionsnedsättning är diskriminerande, och följaktligen utgör ett exempel på administrativa missförhållanden, och utarbetade följande förslag till rekommendation:

”Kommissionen bör vidta nödvändiga åtgärder för att se till att föräldrar till barn med särskilda undervisningsbehov som utestängs från Europaskolorna på grund av sin funktionsnedsättning inte skall vara skyldiga att bidra till utbildningskostnaderna för deras barn.”

I avsaknad av rättsliga bestämmelser om denna fråga kunde ombudsmannen inte dra slutsatsen att kommissionen hade underlåtit att agera på lämpligt sätt genom att inte garantera att Europaskolorna tillhandahåller utbildningsprogram för alla barn till EU‑tjänstemän med särskilda undervisningsbehov. Ombudsmannen ansåg därför att det inte tycktes föreligga några administrativa missförhållanden när det gäller denna aspekt av klagomålet. När det gäller klagandens påstående att kommissionen underlät att i informationen om Europaskolorna klargöra att en del barn med särskilda undervisningsbehov kan utestängas, fann ombudsmannen, med hänsyn till kommissionens försäkran att alla nödvändiga åtgärder skulle vidtas för att förse tjänstemännen med lämplig information, att inga ytterligare undersökningar av denna aspekt föreföll vara nödvändiga.

Under undersökningens gång mottog ombudsmannen ett betydande antal ytterligare klagomål som innehöll liknande uppgifter och identiska påståenden. Kommissionen informerades om detta och ombads att gemensamt besvara alla dessa klagomål i sitt detaljerade yttrande om föreliggande ärende.

4. Europeiska kommissionens detaljerade yttrande och kompletterande information

Efter flera uppskjutanden lade kommissionen slutligen fram sitt detaljerade yttrande den 18 augusti 2004. Kommissionen förklarade att den i detta detaljerade yttrande både besvarade ombudsmannens förslag till rekommendation och de enskilda klagomålen om samma problem. När det gäller ekonomiska bidrag till EU-tjänstemän med barn med särskilda undervisningsbehov som har utestängts, hänvisade kommissionen till den nya artikel 1d.4[5] i tjänsteföreskrifterna, som trädde i kraft den 1 maj 2004, och påpekade att principen om proportionalitet som styr förbindelserna mellan den rekryterande institutionen och den potentiella tjänstemannen även bör beaktas, med vederbörliga ändringar, med avseende på den rekryterande institutionens skyldigheter gentemot ett barn till tjänstemän när barnet har funktionshinder. Kommissionen hänvisade till ett antal andra nya faktorer, bland annat skyldigheten att ge tjänstemännen tillgång till åtgärder av social natur, och hävdade att utestängandet av barn med funktionshinder från Europaskolorna berodde på att skolorna inte hade materiella resurser för att tillgodose barnens integrering i skolmiljön. Kommissionen påpekade att den skulle vidta åtgärder för att förstärka åtgärder till förmån för barn till de tjänstemän som befinner sig i samma situation som klaganden. Kommissionen ansåg icke desto mindre att åtgärderna i det kompensationssystem som är i kraft är lämpliga och tillräckliga för att uppväga de kostnader som föräldrarna ådrar sig på grund av deras barns funktionshinder, och påpekade att 99 procent av de kostnader som den klagande hade åsamkats för hennes dotters utbildning omfattades av systemet. Kommissionen betonade att budgetmedlen är begränsade och att den inte har möjlighet att betala alla kostnader, även om budgeten utökades med så mycket som 40 procent 2004. Eftersom den sociala politiken för personer med funktionshinder är en prioriterad fråga, förklarade kommissionen sig villig att lägga fram förslag om ett ”flerårigt program” inför budgetmyndigheten för att se till att dessa åtgärder får största möjliga stöd från budgeten. Kommissionen gav uttryck för sin avsikt att nämna ombudsmannens ståndpunkt i frågan när dess förslag läggs fram inför budgetmyndigheten, men konstaterade att det kanske skulle hjälpa om ombudsmannen direkt vände sig till budgetmyndigheten. Slutligen gav kommissionen uttryck för sin avsikt att vidta nödvändiga åtgärder för att få nödvändigt stöd från budgetmyndigheten, så att barn som bevisligen måste skrivas in i en särskild skola kan få största möjliga ekonomiska stöd.

I sina anmärkningar till kommissionens detaljerade yttrande upprepade den klagande sina tidigare påståenden, och förklarade att hon ansåg att kommissionens förslag och åtgärder förvägrade hennes dotter tillträde till kostnadsfri obligatorisk undervisning. Hon bestred också de siffror som kommissionen lagt fram och hävdade att investeringen per barn med särskilda undervisningsbehov hade minskat under 2003–2004. Hennes personliga utgifter sedan 2000 hade uppgått till 19 205 EUR.

I december 2004 skrev kommissionens generaldirektör för GD Personal och administration till ombudsmannen och upprepade de förslag som lagts fram i det detaljerade yttrandet och meddelade att kommissionens fleråriga socialpolitiska program skulle innefatta en avdelning om stöd till barn med särskilda undervisningsbehov. Programmet skulle läggas fram inför kommissionen i mitten av 2005, men generaldirektören kunde inte garantera full ersättning till föräldrar till barn med särskilda undervisningsbehov.

5. Ombudsmannens utvärdering och rekommendation

Ombudsmannens förslag till rekommendation syftade till att se till att kommissionen inte ekonomiskt skall diskriminera tjänstemän med barn med särskilda undervisningsbehov som utestängs från Europaskolorna på grund av sin funktionsnedsättning. Kommissionens detaljerade yttrande var så utformat att ombudsmannen fann att detta mål hade nåtts. När det gäller kommissionens tolkning av de nya tjänsteföreskrifterna, varigenom dess befogenhet att begränsa införandet av nya åtgärder på grund av deras ekonomiska inverkan även skulle gälla för andra åtgärder för personer med funktionshinder, såsom åtgärder för utbildning av EU‑tjänstemäns barn med särskilda undervisningsbehov, konstaterade ombudsmannen att dessa bestämmelser endast begränsas till rekrytering av tjänstemän och inte var tillämpliga för några andra situationer som rör behandling av tjänstemän i samband med frågor som rör funktionshinder. Ombudsmannen ansåg att det var frapperande att även om kommissionen upprepade gånger hänvisade till de finansiella begränsningarna som förhindrade den från att täcka hela undervisningskostnaden för barn med särskilda undervisningsbehov som utestängs från Europaskolorna, inte hade lämnat någon beräkning som skulle kunna åskådliggöra omfattningen av dessa begränsningar, såsom antalet berörda tjänstemän eller de sannolika kostnaderna för en ändring av policyn. Även om ombudsmannen uppskattade de positiva anmärkningarna från generaldirektören för GD Personal och administration, ansåg han att de inte otvetydigt förefaller undanröja diskriminering av tjänstemän med barn med särskilda undervisningsbehov som utestängs på grund av sin funktionsnedsättning. När det gällde kommissionens uppmaning att ta kontakt med budgetmyndigheten ansåg ombudsmannen att det inte är hans uppgift att ingripa direkt i detta slags budgetförfarande. I stället ansåg han det vara lämpligare att lägga fram en särskild rapport till parlamentet om denna fråga som ett sätt att fästa parlamentets uppmärksamhet vid detta problem, inte bara i parlamentets funktion som institution med ansvar för att granska kommissionens verksamhet, utan även i parlamentets funktion som en gren av gemenskapens budgetmyndighet. På grundval av denna utvärdering upprepade ombudsmannen sitt förslag till rekommendation till kommissionen och ansåg att hans rekommendation även skulle gälla för de ytterligare klagomål som mottagits under undersökningens gång.

6. Sammanfattning

Föredraganden konstaterar att ombudsmannen genomförde en ingående och omfattande analys av klagomål nr 1391/2002/JMA. Under undersökningens gång genomförde ombudsmannen en detaljerad undersökning av både den klagandes påståenden och de uttalanden som framförts av kommissionen.

Den klagande har lämnat ytterligare bevis till föredraganden om hur kommissionens åtgärder inverkat på hennes familj. Som tjänsteman anställd vid kommissionen kan den klagande inte utöva vissa rättigheter, såsom tillträde till undervisningsanstalter, i sitt värdland. Under dessa omständigheter övertar kommissionen och EU-institutionerna funktionen som ”ställföreträdande stat” för tillhandahållande av vissa tjänster - såsom undervisningsanstalter. På grundval av detta får tre av klagandens barn kostnadsfri obligatorisk undervisning vid Europaskolan. Men ett barn, som har särskilda undervisningsbehov, har utestängts från skolan och blivit tvungen att skrivas in vid skola med terminsavgifter till en betydande kostnad för hennes föräldrar. Det är verkligen oacceptabelt att dessa föräldrar lider avsevärd ekonomisk skada eftersom de är tvungna att betala skolavgifter för ett av sina barn medan hennes syskon, och jämlikar, har rätt till kostnadsfri utbildning.

Den berörda familjen har ådragit sig kostnader som sammanlagt uppgår till 19 205 EUR för de fyra läsåren mellan 2000 och 2004, och står inför framtidsperspektivet att bli tvungna att betala lika höga kostnader i ytterligare sju år till deras barn blir 18 år.

Föredraganden anser att kommissionen agerar synnerligen okänsligt när den hävdar att 99 procent av familjens kostnader täcktes av systemet för utbetalning av dubbelt barnbidrag till en tjänsteman vars barn är funktionshindrat. Kommissionen har ensidigt hållit inne beloppen enligt detta system för denna särskilda familj, för att uppväga en del av de undervisningskostnader som uppstår till följd av att barnet utestängts från Europaskolan. Kommissionen har således förvägrat denna särskilda familj de ekonomiska medel som finns tillgängliga för andra som har rätt till dubbla barnbidrag och vars barn med funktionshinder får kostnadsfri utbildning, vilket gör att dessa familjer kan använda det extra barnbidraget för kostnader om inte är förknippade med barnens utbildning.

Kommissionen har påpekat att om en tjänsteman ansöker om stöd under budgetposten A‑4103 (”kompletterande stöd till funktionshindrade personer”) fastställs det i artikel 5a i de provisoriska riktlinjerna att han/hon måste ge ett bidrag beroende på den beskattningsbara familjeinkomsten. Kommissionen har emellertid inte kunnat hantera det faktum att budgetpost A‑4103 inte är avsedd att tillgodose utbildningsbehov - vilka bör täckas kostnadsfritt för barn med funktionsnedsättning, precis som de täcks för barn utan funktionshinder.

Föredraganden anser därför att ombudsmannens slutsatser att den ekonomiska aspekten av situationen utgjorde en oberättigad diskriminering bygger på en välavvägd bedömning och stöder till fullo ombudsmannens rekommendation, nämligen att:

”Kommissionen bör vidta nödvändiga åtgärder för att se till att föräldrar till barn med speciella undervisningsbehov, som utestängs från Europaskolorna på grund av deras funktionsnedsättning, inte skall behöva bidra till undervisningskostnaderna för sina barn.”

• [1]  ”Artikel 14
  Rätt till utbildning
  1. Var och en har rätt till utbildning och till tillträde till yrkesutbildning och fortbildning.
  2. Denna rätt innefattar möjligheten att kostnadsfritt följa den obligatoriska undervisningen.
  3. Friheten att inrätta undervisningsanstalter med iakttagande av de demokratiska principerna och föräldrars rätt att tillförsäkra sina barn sådan utbildning och undervisning som står i överenskommelse med föräldrarnas religiösa, filosofiska och pedagogiska övertygelse skall respekteras i enlighet med de nationella lagar som reglerar utövandet av dessa rättigheter.”
• [2]  Europaparlamentets beslut 94/262 av den 9 mars 1994 om föreskrifter och allmänna villkor för ombudsmannens ämbetsutövning, EGT L 113, 4.5.1994, s. 15.
• [3]  ”Artikel 21.1
  All diskriminering på grund av bland annat kön, ras, hudfärg, etniskt eller socialt ursprung, genetiska särdrag, språk, religion eller övertygelse, politisk eller annan åskådning, tillhörighet till nationell minoritet, förmögenhet, börd, funktionshinder, ålder eller sexuell läggning skall vara förbjuden.”
• [4]  ”Artikel 13.1
  Utan att det påverkar tillämpningen av de övriga bestämmelserna i detta fördrag och inom ramen för de befogenheter som fördraget ger gemenskapen, kan rådet genom enhälligt beslut på förslag av kommissionen och efter att ha hört Europaparlamentet vidta lämpliga åtgärder för att bekämpa diskriminering på grund av kön, ras, etniskt ursprung, religion eller övertygelse, funktionshinder, ålder eller sexuell läggning.”
• [5]  Artikel 1d.4
  ”Vid tillämpningen av punkt 1 skall en person anses vara funktionshindrad om personen har en fysisk eller psykisk funktionsnedsättning som är eller kan bli permanent. Funktionsnedsättningen skall fastställas enligt det förfarande som anges i artikel 33.
  Personer med funktionshinder uppfyller villkoren i artikel 28e om de kan fullgöra tjänstens kärnuppgifter sedan rimliga anpassningsåtgärder har vidtagits.
  Med ’rimliga anpassningsåtgärder’ i samband med tjänstens kärnuppgifter skall i detta sammanhang avses lämpliga åtgärder som gör det möjligt för en person med funktionshinder att få tillträde till, inneha eller avancera i en anställning eller att genomgå utbildning, dock utan att det innebär en oproportionerlig börda för arbetsgivaren.”

ÄRENDETS GÅNG

Titel	Särskilda rapporten från Europeiska ombudsmannen efter ett klagomål mot Europaskolorna (nr 1391/2002/JMA)
Förfarandenummer	2005/2216(INI)
Ansvarigt utskott   Tillstånd: tillkännagivande i kammaren	PETI 17.11.2005
Rådgivande utskott   Tillkännagivande i kammaren	CULT 17.11.2005
Inget yttrande avges   Beslut	CULT 23.11.2005
Förstärkt samarbete   Tillkännagivande i kammaren
Föredragande   Utnämning	Proinsias De Rossa 13.9.2005
Tidigare föredragande
Behandling i utskott	11.10.2005	22.2.2006			21.3.2006
Antagande	21.3.2006
Slutomröstning: resultat	+: –: 0:			13 0 0
Slutomröstning: närvarande ledamöter	Robert Atkins, Carlos José Iturgaiz Angulo, Mairead McGuinness, Manolis Mavrommatis, Andreas Schwab, Marie Panayotopoulos-Cassiotou, Proinsias De Rossa, Inés Ayala Sender, Alexandra Dobolyi, David Hammerstein Mintz, Marcin Libicki,
Slutomröstning: närvarande suppleant(er)	Marie-Hélène Descamps
Slutomröstning: närvarande suppleant(er) (art. 178.2)	María del Pilar Ayuso González
Ingivande	28.3.2006
Anmärkningar (tillgängliga på ett enda språk)