BETÄNKANDE om begäran om upphävande av Tobias Pflügers immunitet

28.4.2006 - (2006/2030(IMM))

Utskottet för rättsliga frågor
Föredragande: Francesco Enrico Speroni

FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS BESLUT

om begäran om upphävande av Tobias Pflügers immunitet

(2006/2030(IMM))

Europaparlamentet fattar detta beslut

–   med beaktande av Förbundsrepubliken Tysklands justitieministeriums begäran av den 29 november 2005 om upphävande av Tobias Pflügers immunitet, vilken tillkännagavs i kammaren den 15 december 2005,

–   efter att ha hört Tobias Pflüger i enlighet med artikel 7.3 i arbetsordningen,

–   med beaktande av artikel 10 i protokollet om Europeiska gemenskapernas immunitet och privilegier av den 8 april 1965 och artikel 6.2 i akten om allmänna direkta val av ledamöter av Europaparlamentet av den 20 september 1976,

–   med beaktande av EG-domstolens domar av den 12 maj 1964 och 10 juli 1986[1],

–   med beaktande av artikel 46 i Förbundsrepubliken Tysklands grundlag,

–   med beaktande av artikel 6.2 och artikel 7 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för rättsliga frågor (A6‑0156/2006).

1.  Europaparlamentet beslutar att upphäva Tobias Pflüger immunitet.

2.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att omedelbart översända detta beslut och det ansvariga utskottets betänkande till de behöriga myndigheterna i Förbundsrepubliken Tyskland.

• [1]  Mål 101/63, Wagner mot Fohrmann och Krier, svensk specialutgåva I, s. 203 och mål 149/85, Wybot mot Faure m.fl., svensk specialutgåva VIII, s. 703.

MOTIVERING

I.   BAKGRUND

Med en skrivelse av den 22 december 2005 hänvisade Europaparlamentets talman en skrivelse av den 29 november 2005 från Förbundsrepubliken Tysklands justitieministerium till utskottet för rättsliga frågor för behandling i enlighet med artikel 6.2 i arbetsordningen. I skrivelsen begärdes att ledamoten av Europaparlamentet Tobias Pflügers parlamentariska immunitet skulle upphävas i samband med ett mål som behandlas av ”Leitende Oberstaatsanwalt München I”.

I överensstämmelse med artikel 6.2 i arbetsordningen behandlade parlamentet skrivelsen vid plenarsammanträdet den 15 december 2005 och hänvisade den till utskottet för rättsliga frågor.

I sin begäran om upphävande av immuniteten ansöker den allmänna åklagaren i München I om tillstånd att inleda ett straffrättsligt förfarande mot ledamoten av Europaparlamentet Tobias Klaus Pflüger, som misstänks för förolämpning i enlighet med artikel 185 och artikel 194.1 i brottsbalken och för uppsåtligt vållande av kroppsskada i enlighet med artiklarna 223.1 och 230.1 första stycket i brottsbalken.[1]

Denna misstanke bygger på följande faktiska omständigheter: Den 12 februari 2005 mellan kl. 11.30 och 17.00 hölls det, i samband med den 41:a säkerhetskonferensen i München, ett motarrangemang under bar himmel med en avslutande demonstration på Lenbachplatz i München. De fredliga deltagarna lämnade demonstrationen då den avslutades vid femtiden. Några ”autonoma” medlemmar och deras sympatisörer stannade dock kvar på Lenbachplatz och kastade bl.a. flaskor mot de närvarande poliserna. Polisen började då genomföra identitetskontroller, som en del poliser försökte underlätta genom att spärra av ett område mellan de poliser som genomförde identitetskontrollerna och de våldsamma demonstranterna.

Enligt de båda polistjänstemännen Proske och Michaelis, som väckte åtal, bröt sig ledamot Pflüger ut ur gruppen med motdemonstranter och gick fram till Proske, som ingick i poliskedjan, och krävde att omedelbart få passera avspärrningen. Pflüger påpekade i detta sammanhang att han var ledamot av Europaparlamentet, vilket Proske krävde att Pflüger skulle styrka. När Pflüger hindrades från att passera polisens avspärrning hotade han de närvarande polistjänstemännen med att anmäla dem eftersom de enligt hans uppfattning bröt mot lagen genom att vägra att låta honom passera. Eftersom Pflüger inte identifierade sig lade polistjänsteman Proske sin vänsterarm på hans högra axel för att markera att Pflüger var tvungen att avlägsna sig från poliskedjan. Pflüger skall då med våld ha slagit undan polismannens arm samtidigt som han hotade att anmäla honom för vållande av kroppsskada. En annan polistjänsteman, Michaelis, trädde då emellan och uppmanade på nytt Pflüger att identifiera sig, vilket han återigen vägrade att göra. Därefter skall Pflüger ha gjort sig skyldig till missfirmelse av tjänsteman genom att ha kallat Proske och Michaelis för ”skitstövlar” och ”idioter”.

Pflüger hördes av utskottet för rättsliga frågor vid sammanträdet den 21 mars 2006. Pflüger bestred beskrivningen av de faktiska omständigheterna och ingav via sin advokat en förklaring av de faktiska omständigheterna. Enligt denna förklaring är de faktiska omständigheterna följande:

     ”Min klient deltog den 12 februari 2005 i sin egenskap av ledamot av Europaparlamentet i evenemang som riktade sig mot den så kallade säkerhetskonferensen i München.

     Han iakttog i detta sammanhang hur en person som tidigare medverkat i ett musikframförande greps. Enligt min klient skedde detta gripande på ett mycket brutalt sätt, utan att detta skulle ha verkat uppenbart nödvändigt. Den gripne slets bort från platsen och avskärmades av en poliskedja.

     I syfte att få upplysningar om skälen till detta agerande och förhindra en fortsatt inkorrekt behandling av den gripne försökte min klient att upprätta kontakt med den ansvarige polischefen. I detta syfte krävde min klient, samtidigt som han hänvisade till sin ställning som ledamot av Europaparlamentet, att de närvarande poliserna skulle låta honom komma fram till den gripne. Han visade tydligt och väl synligt sin identifikation som ledamot av Europaparlamentet. Poliserna tog emellertid inte något intryck av detta och vägrade honom kontakt med den gripne och upplysningar om hur gripandet gått till. Min klient ville inte acceptera detta, eftersom det kränkte hans rättigheter som ledamot, och därför uppmanade han de närvarande poliserna att nämna sina namn, eftersom han avsåg att inge klagomål på deras uppförande. Denna uppmaning hörsammades dock inte. Samtliga poliser som tilltalades vägrade att identifiera sig. Vidare fortsatte man att undanhålla min klient hans rättigheter som ledamot.

     Påståendet från en av poliserna att min klient skulle ha slagit undan en polismans arm som ”hade lagts på hans axel” är inte korrekt, lika lite som påståendet att min klient skulle ha förolämpat de närvarande poliserna med orden ”skitstövel” och ”idiot”, vilket är gripet ur luften. I det spända läget uppstod diskussioner. Några förolämpningar yttrades emellertid i sammanhanget inte från min klients sida. […]”

II. BESTÄMMELSER OCH ALLMÄNNA KOMMENTARER OM IMMUNITETEN FÖR LEDAMÖTER AV EUROPAPARLAMENTET

1.  Artiklarna 9 och 10 i protokollet om Europeiska gemenskapernas immunitet och privilegier av den 8 april 1965 har följande lydelse:

”9. Europaparlamentets ledamöter får inte förhöras, kvarhållas eller lagföras på grund av yttranden de gjort eller röster de avlagt under utövandet av sitt ämbete.

10. Under Europaparlamentets sessioner skall dess ledamöter åtnjuta

a)   vad avser deras egen stats territorium, den immunitet som beviljas parlamentsledamöter i deras land,

b)   vad avser alla andra medlemsstaters territorium, immunitet vad gäller alla former av kvarhållande och lagföring.

Immuniteten skall även vara tillämplig på ledamöterna under resan till och från Europaparlamentets mötesplats.

Immuniteten kan inte åberopas av en ledamot som tas på bar gärning och kan inte hindra Europaparlamentet att utöva sin rätt att upphäva en av dess ledamöters immunitet.”

2.  Det förfarande som gäller för Europaparlamentet fastställs i artiklarna 6 och 7 i arbetsordningen. De aktuella bestämmelserna har följande lydelse:

”Artikel 6: Upphävande av immunitet

1.  Parlamentet skall vid utövandet av sina befogenheter i frågor som rör immunitet och privilegier i första hand försöka upprätthålla parlamentets integritet som en demokratisk lagstiftande församling och befästa ledamöternas oberoende när dessa fullgör sina åligganden.

2.  Varje begäran ställd till talmannen från en i en medlemsstat behörig myndighet om upphävande av en ledamots immunitet skall tillkännages i kammaren och hänvisas till behörigt utskott.

(...)”

”Artikel 7: Immunitetsförfaranden

1.   Behörigt utskott skall utan dröjsmål, och i den ordning de inkommit, pröva varje begäran om upphävande av immunitet och varje begäran om fastställelse av immunitet eller privilegier.

2.  Utskottet skall lägga fram ett förslag till beslut, i vilket utskottet endast skall rekommendera huruvida en begäran om upphävande av immuniteten eller en begäran om fastställelse av immunitet och privilegier skall bifallas eller avslås.

3.  Utskottet kan uppmana den berörda myndigheten att förse utskottet med alla upplysningar och preciseringar som det anser sig behöva för att kunna ta ställning till om immuniteten bör upphävas eller fastställas. De berörda ledamöterna skall ges möjlighet att höras. De har rätt att lämna in allt skriftligt material som de anser relevant för utskottets ställningstagande. De har rätt att låta sig företrädas av en annan ledamot.

(...)

7.  Utskottet får avge ett motiverat yttrande om huruvida myndigheten i fråga kan anses behörig och huruvida den begäran myndigheten har ingett kan anses tillåtlig. Utskottet får emellertid under inga omständigheter uttala sig i skuldfrågan, eller på annat sätt yttra sig över ledamoten eller om det riktiga i att väcka åtal för de uttalanden eller handlingar som tillskrivs ledamoten, inte ens vid tillfällen där utskottet genom prövning av en begäran erhåller detaljerad kunskap i fallet.

(...)”

3.  Från och med den första valperioden har Europaparlamentet i sin fasta praxis utvecklat vissa allmänna principer som slutligen erkändes i den resolution[2] som antogs vid sammanträdet den 10 mars 1987 på grundval av betänkandet från Donnez om förslag till protokoll angående översyn av protokollet av den 8 april 1965 om Europeiska gemenskapernas immunitet och privilegier när det gäller Europaparlamentets ledamöter (dok. A2-121/86). Bland dessa allmänna principer är det viktigt att nämna följande principer, som skall tillämpas i detta fall:

Syftet med den parlamentariska immuniteten

Den parlamentariska immuniteten är inte ett privilegium för en eller annan ledamot av parlamentet, utan en garanti för parlamentets och dess ledamöters oberoende gentemot andra myndigheter. Enligt denna princip är det framför allt viktigt att skydda den parlamentariska institutionen genom att skydda institutionens ledamöter oavsett tidpunkten för de påtalade handlingarna. Dessa handlingar kan alltså ha skett före eller efter valet av ledamoten.

Tidsbegränsning av immuniteten

EG-domstolen har två gånger uppmanats att tolka orden ”under Europaparlamentets sessioner” i artikel 10 i protokollet om Europeiska gemenskapernas immunitet och privilegier. Det framgår av två domslut av domstolen (mål 101/63 av den 12 maj 1964, Wagner mot Fohrmann och Krier, svensk specialutgåva I, s. 203 och mål 149/85 av den 10 juli 1986, Wybot mot Faure m.fl., svensk specialutgåva VIII, s. 703) att Europaparlamentet håller en årlig session med ett års varaktighet under vilken ledamöterna omfattas av den immunitet som fastställs i protokollet, även under sammanträdesfria perioder. Det framgår dessutom av själva syftet med den parlamentariska immuniteten att den gäller under hela mandatets varaktighet, vare sig det rör sig om åtal, bevisupptagning, genomförandeåtgärder, redan avkunnade domslut eller överklagande- eller kassationsförfaranden.

Den parlamentariska immunitetens oberoende i förhållande till den nationella parlamentariska immuniteten

Det faktum att man i artikel 10 a i protokollet om Europeiska gemenskapernas immunitet och privilegier hänvisar till den immunitet som nationella parlamentsledamöter omfattas av innebär inte att Europaparlamentet inte får utfärda sina egna regler när det gäller upphävande av parlamentarisk immunitet. Parlamentets beslut har successivt skapat ett konsekvent immunitetsbegrepp inom Europaparlamentet som i princip är oberoende i förhållande till annan praxis i de nationella parlamenten. På så vis undviks diskriminering av ledamöterna på grundval av nationalitet. Även om hänsyn tas till den immunitet som erkänns i nationell lag använder Europaparlamentet sina egna metoder när man tar ställning till huruvida en ledamots immunitet skall upphävas.

Syftet med den parlamentariska immuniteten är att skydda yttrandefriheten och de fria politiska debatterna. Parlamentets ansvariga utskott har därför alltid ansett att man som en grundprincip inte skall upphäva en ledamots immunitet i de fall då en ledamots handlingar utgör en del av hans eller hennes politiska verksamhet eller är direkt förknippade med denna verksamhet.

Detta gäller t.ex. meningsyttringar som antas ingå i en ledamots politiska verksamhet och som avgetts vid demonstrationer eller offentliga möten, i politiska tidskrifter, i pressen, i en bok, på TV, genom undertecknande av ett politiskt upprop och i samband med ett mål inför domstol.

Denna princip skall ses i samband med andra argument för eller mot upphävande av immuniteten, i synnerhet ”fumus persecutionis”, dvs. misstanken om att det straffrättsliga förfarandet har inletts i syfte att orsaka ledamoten politisk skada. Enligt motiveringen till betänkandet från Donnez betyder begreppet ”fumus persecutionis” att immuniteten inte upphävs när det finns misstanke om att åtalet har till syfte att orsaka ledamoten politisk skada.

När åtal t.ex. väcks av en politisk motståndare skall immuniteten, i brist på bevis, upprätthållas eftersom det skall förmodas att åtalet väckts för att skada den aktuella ledamoten och inte för att få skadeersättning. Immuniteten skall inte heller upphävas om åtal väckts under omständigheter som tyder på att åtalet uteslutande väckts för att skada den aktuella ledamoten.

III. MOTIVERING TILL FÖRSLAGET TILL BESLUT

De handlingar som tillvitas den tyske ledamoten av Europaparlamentet Tobias Pflüger har begåtts på Förbundsrepubliken Tysklands territorium. Pflüger omfattas därför av den immunitet som tillkommer förbundsdagens ledamöter. Denna immunitet anges i artikel 46 i Förbundsrepubliken Tysklands grundlag (Grundgesetz), som har följande lydelse:

Artikel 46 [Ansvarsfrihet och immunitet]

(1)  En ledamot får aldrig lagföras vid domstol eller i tjänsten eller på annat sätt ställas till svars utanför förbundsdagen på grundval av röster han avgivit eller yttranden han gjort i förbundsdagen eller i något av dess utskott. Detta gäller inte i fråga om ärekränkande förolämpningar.

(2)  En ledamot får ställas till svars eller anhållas för en straffbelagd handling endast med förbundsdagens tillstånd, såvida han inte grips på bar gärning eller under påföljande dag.

(3)  Förbundsdagens tillstånd krävs vidare i fråga om varje övrig inskränkning av en ledamots personliga frihet eller för inledande av ett förfarande mot en ledamot i enlighet med artikel 18.

(4)  Varje straffrättsligt förfarande och varje förfarande i enlighet med artikel 18 mot en ledamot, allt frihetsberövande och varje övrig inskränkning av hans personliga frihet skall avbrytas på förbundsdagens begäran.

I artikel 46 i Förbundsrepubliken Tysklands grundlag fastställs omfattningen av förbundsdagsledamöternas ansvarsfrihet (Indemnität) och parlamentariska immunitet. Det slås fast att en ledamot aldrig får lagföras vid domstol eller i tjänsten eller på annat sätt ställas till svars utanför förbundsdagen på grundval av röster han avgivit eller yttranden han gjort i förbundsdagen eller i något av dess utskott. Artikel 46.2–46.4 innehåller bestämmelser om den parlamentariska immuniteten. Dessutom fastställs att en ledamot får ställas till svars eller anhållas för en straffbelagd handling endast med förbundsdagens tillstånd.

Hänsyn måste dock även tas till artiklarna 9 och 10 i protokollet om Europeiska gemenskapernas immunitet och privilegier och till de principer som fastslagits av Europaparlamentet och som efter en stadigvarande flerårig praxis har tillämpats i samband med upphävande av immunitet. Det är inte aktuellt att upphäva immuniteten då de handlingar som tillvitas en ledamot ingår i hans eller hennes politiska verksamhet eller har ett direkt samband med denna. Det är inte heller aktuellt att upphäva immuniteten då det finns skäl att tro att lagföringen har till syfte att orsaka ledamoten politisk skada.

Anklagelserna mot Pflüger och den aktuella bevisupptagningen gäller i detta fall ett eventuellt åsidosättande av artiklarna 185, 194.1, 223.1 och 230.1 första stycket (förolämpning och uppsåtligt vållande av kroppsskada) i brottsbalken.

Anklagelserna mot Pflüger motiverar inte en tillämpning av artikel 9 i protokollet om Europeiska gemenskapernas immunitet och privilegier. Även om det framkommer att Pflüger har yttrat de aktuella orden, vilket han uttryckligen bestrider, kan dessa inte uppfattas som ett uttalande som han gjort under utövandet av sina åligganden som ledamot av Europaparlamentet.

När det gäller tillämpningen av artikel 10 a i protokollet om Europeiska gemenskapernas immunitet och privilegier anser föredraganden att de faktiska omständigheter som beskrivits av Pflüger inte kan betraktas som ”fumus persecutionis”. Även om Pflüger deltog i demonstrationen som ledamot av Europaparlamentet och tog till orda offentligt kan man inte dra slutsatsen att anklagelserna mot honom hade till syfte att orsaka honom politisk skada.

Varken de olika brottsrekvisiten eller det förfarande som de behöriga myndigheterna har tillämpat tyder på att det har funnits en avsikt att skada honom eller att det är fråga om förföljelse av honom från domstolens sida.

Mot denna bakgrund anser föredraganden att Tobias Pflügers parlamentariska immunitet bör upphävas.

I enlighet med artikel 7.2 i arbetsordningen skall utskottet ta fram ett förslag till beslut i vilket utskottet endast skall rekommendera huruvida en begäran om upphävande av immuniteten eller en begäran om fastställelse av immunitet och privilegier skall bifallas eller avslås.

IV. SLUTSATSER

Utskottet för rättsliga frågor rekommenderar Europaparlamentet att upphäva Tobias Pflügers parlamentariska immunitet utifrån de ovannämnda skälen och i överensstämmelse med artikel 7.1 och 7.2 i arbetsordningen samt efter behandling av de argument som talar för och mot ett upphävande av Tobias Pflügers immunitet.

• [1]  I artikel 185 i brottsbalken fastställs följande: ”Förolämpning skall bestraffas med frihetsberövande i högst ett år eller med böter. Om förolämpningen har begåtts genom en handling skall den bestraffas med frihetsberövande i högst två år eller med böter.”
  I artikel 194.1 i brottsbalken fastställs följande: ”Åtal för förolämpning skall endast väckas på begäran (…)”.
  I artikel 223.1 i brottsbalken fastställs följande: ”Den som fysiskt misshandlar en annan person eller skadar dennes hälsa skall dömas till frihetsstraff i högst fem år eller till böter”.
  I artikel 230.1 första meningen fastställs följande: ”Åtal för uppsåtligt vållande av kroppsskada i enlighet med artikel 223 (…) skall endast väckas på begäran, såvida inte den lagförande myndigheten anser att det är nödvändigt att väcka åtal å ämbetets vägnar på grund av att det föreligger ett särskilt offentligt intresse av lagföring”.
• [2]  EGT C 99, 13.4.1987, s. 44.

ÄRENDETS GÅNG

Titel	Begäran om upphävande av Tobias Pflügers immunitet
Förfarandenummer	2006/2030(IMM)
Begäran om upphävande av immunitet  från*      av den   Tillkännagivande i kammaren * Endast tillgänglig på ett språk.	Förbundsrepubliken Tysklands justitieministerium 29.11.2005 15.12.2005
Ansvarigt utskott   Tillkännagivande i kammaren	JURI 15.12.2005
Föredragande   Utnämning	Francesco Enrico Speroni 30.1.2006
Tidigare föredragande
Behandling i utskott	23.2.2006	21.3.2006
Antagande	19.4.2006
Slutomröstning: resultat	+: –: 0:		8 0 0
Slutomröstning: närvarande ledamöter	Rosa Díez González, Giuseppe Gargani, Kurt Lechner, Klaus-Heiner Lehne, Aloyzas Sakalas, Francesco Enrico Speroni
Slutomröstning: närvarande suppleant(er)	Adeline Hazan, Manuel Medina Ortega
Slutomröstning: närvarande suppleant(er) (art. 178.2)
Ingivande	28.4.2006
Anmärkning (tillgängliga på ett enda språk)	...