Betänkande - A6-0174/2006Betänkande
A6-0174/2006

BETÄNKANDE om förslaget till rådets direktiv om övervakning och kontroll av transporter av radioaktivt avfall och använt kärnbränsle

10.5.2006 - (KOM(2005)0673 – C6‑0031/2006 – 2005/0272(CNS)) - *

Utskottet för industrifrågor, forskning och energi
Föredragande: Esko Seppänen

Förfarande : 2005/0272(CNS)
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång :  
A6-0174/2006

FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS LAGSTIFTNINGSRESOLUTION

om förslaget till rådets direktiv om övervakning och kontroll av transporter av radioaktivt avfall och använt kärnbränsle

(KOM(2005)0673 – C6‑0031/2006 – 2005/0272(CNS))

(Samrådsförfarandet)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av kommissionens förslag till rådet (KOM(2005)0673)[1],

–   med beaktande av artikel 31.2 och artikel 32 i Euratomfördraget, i enlighet med vilken rådet har hört parlamentet (C6‑0031/2006),

–   med beaktande av artikel 51 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för industrifrågor, forskning och energi (A6‑0174/2006).

1.  Europaparlamentet godkänner kommissionens förslag såsom ändrat av parlamentet.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ändra sitt förslag i överensstämmelse härmed i enlighet med artikel 119 andra stycket i Euratomfördraget.

3.  Rådet uppmanas att underrätta Europaparlamentet om rådet har för avsikt att avvika från den text som parlamentet har godkänt.

4.  Rådet uppmanas att på nytt höra Europaparlamentet om rådet har för avsikt att väsentligt ändra kommissionens förslag.

5.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att delge rådet och kommissionen parlamentets ståndpunkt.

Kommissionens förslagParlamentets ändringar

Ändringsförslag 1

Skäl 1a (nytt)

 

(1a) Det finns en internationell gemensam konvention om säkerheten vid hantering av använt kärnbränsle och om säkerheten vid hantering av radioaktivt avfall.

Ändringsförslag 2

Skäl 6

(6) I avsaknad av en gemensam bränslecykelpolitik för gemenskapen, har varje medlemsstat ansvar för sin politik i fråga om hanteringen av radioaktivt avfall och använt bränsle inom respektive stats jurisdiktion. Bestämmelserna i detta direktiv bör därför inte få påverka medlemsstaternas rätt att exportera sitt använda bränsle för upparbetning och deras rätt att vägra att ge sitt tillstånd till införsel till deras territorium av radioaktivt avfall för slutlig behandling eller slutförvaring, utom vid återtransport.

(6) Varje medlemsstat ansvarar för sin politik i fråga om hanteringen av radioaktivt avfall och använt bränsle inom respektive stats jurisdiktion. Vissa anser att använt bränsle är en användbar resurs som kan upparbetas medan andra väljer att deponera det. Bestämmelserna i detta direktiv bör därför inte få påverka en medlemsstat som är ursprungslands rätt att exportera sitt använda bränsle för upparbetning och en medlemsstat som är bestämmelselands rätt att vägra att ge sitt tillstånd till införsel till deras territorium av (i) radioaktivt avfall för slutlig behandling, utom vid återtransport, och (ii) använt bränsle för slutförvaring.

Ändringsförslag 3

Skäl 8

(8) En förenkling av det existerande förfarandet bör inte begränsa medlemsstaternas existerande rättigheter att invända mot eller uppställa villkor för en transport av radioaktivt avfall som kräver deras godkännande. Invändningar får inte vara godtyckliga och bör grundas på relevanta nationella eller internationella bestämmelser som är lätta att identifiera. Relevant lagstiftning är inte begränsad till transportlagstiftning för den aktuella sektorn. Detta direktiv bör inte få påverka medlemsstaternas rättigheter och skyldigheter enligt internationell rätt, och särskilt fartygs och luftfartygs utövande av rättigheter och friheter till sjö-, flod- och luftfart enligt internationell rätt.

(8) En förenkling av det existerande förfarandet bör inte begränsa medlemsstaternas existerande rättigheter att invända mot eller uppställa villkor för en transport av radioaktivt avfall som kräver deras samtycke. Invändningar får inte vara godtyckliga och bör grundas på relevanta nationella bestämmelser, gemenskapsbestämmelser eller internationella bestämmelser i enlighet med detta direktiv. Relevant lagstiftning är inte begränsad till transportlagstiftning för den aktuella sektorn. Detta direktiv bör inte få påverka medlemsstaternas rättigheter och skyldigheter enligt internationell rätt, och särskilt fartygs och luftfartygs utövande av rättigheter och friheter till sjö-, flod- och luftfart enligt internationell rätt.

Motivering

För överensstämmelse med den harmonisering av terminologin som införts bör ordet ”samtycke” användas för transit- och bestämmelsemedlemsstater. Dessutom är det i direktivet som de bestämmelser, som invändningar och villkor skall grunda sig på, skall fastställas.

Ändringsförslag 4

Skäl 8a (nytt)

 

(8a) Varje medlemsstat fortsätter att fullt ut vara ansvarig för hanteringen av radioaktivt avfall och använt kärnbränsle på sitt territorium. Inget i detta direktiv bör föra med sig att en medlemsstat som är bestämmelseland måste godta transporter med radioaktivt avfall och använt bränsle för slutbehandling eller slutdeponering utom då avfallet eller bränslet är avsett för återtransport. Varje vägran till sådana transporter bör motiveras på grundval av de kriterier som anges i detta direktiv.

Motivering

Detta nya stycke behövs för att förtydliga avsikten med artikel 6.

Ändringsförslag 5

Artikel 1, punkt 3a (ny)

3a. Bestämmelserna i detta direktiv skall inte påverka de rättigheter och skyldigheter som följer av internationell rätt, inbegripet men inte begränsat till rätten till oskadlig genomfart och rätten till transitpassage enligt Förenta nationernas havsrättskonvention (UNCLOS).

Motivering

I överensstämmelse med en av artiklarna i IAEA:s gemensamma konvention (artikel 27.3 i) genom vilken det uttryckligen garanteras att navigationsrättigheter och -friheter som erkänns i internationell rätt skall skyddas.

Ändringsförslag 6

Artikel 3, led 1

1) radioaktivt avfall: radioaktivt material i gasform, flytande eller fast form för vilket ingen ytterligare användning förutses av ursprungs- eller bestämmelselandet, eller av en fysisk eller juridisk person vars beslut godtas av dessa länder, och/eller som står under tillsyn som radioaktivt avfall av ett tillsynsorgan inom ramen för ursprungs-, transit- och bestämmelseländernas gällande lagstiftning och regelverk.

1) radioaktivt avfall: radioaktivt material i gasform, flytande eller fast form för vilket ingen ytterligare användning förutses av ursprungs- eller bestämmelselandet, eller av en fysisk eller juridisk person vars beslut godtas av dessa länder, och som står under tillsyn som radioaktivt avfall av ett tillsynsorgan inom ramen för ursprungs- och bestämmelseländernas gällande lagstiftning och regelverk.

Motivering

Den nya definitionen av radioaktivt avfall som införs i förslaget läggs fram som om den vore i överensstämmelse med den i IAEA:s gemensamma konvention. Det finns dock vissa skillnader som kan förvirra. I syfte att undvika skillnader och för att uppnå konsekvens med den gemensamma konventionen, till vilken Euratomgemenskapen anslöt sig den 2 januari 2006, föreslås att den gemensamma konventionens definition skall följas.

Ändringsförslag 7

Artikel 3, led 2

2) använt bränsle: kärnbränsle som har bestrålats i och permanent avlägsnats från en reaktorhärd.

2) använt bränsle: kärnbränsle som har bestrålats i och permanent avlägsnats från en reaktorhärd. Använt bränsle kan endera anses vara en användbar resurs som får upparbetas, eller vara avsett för slutdeponering, utan ytterligare förutsedd användning, och behandlas som radioaktivt avfall.

Motivering

För bättre överensstämmelse med IAEA:s gemensamma konvention, i vilken det tydligt fastställs att använt bränsle endera kan deponeras eller anses vara ett värdefullt material som kan upparbetas.

Ändringsförslag 8

Artikel 5, stycke 1a (nytt)

De behöriga myndigheterna i de berörda medlemsstaterna skall vidta de åtgärder som behövs för att se till att all information om transporter som omfattas av detta direktiv behandlas omdömesgillt och skyddas mot missbruk.

Motivering

I överensstämmelse med målet för översynsförfarandet att förbättra funktionen av de förfaranden som fastställts i det befintliga direktivet 92/3/Euratom.

Ändringsförslag 9

Artikel 5a (ny)

Artikel 5a

 

De behöriga myndigheternas mottagningsbevis för ansökan

 

Senast 15 kalenderdagar från den dag ansökan mottagits av de behöriga myndigheterna i den medlemsstat som är bestämmelseland och i eventuella medlemsstater som är transitländer skall dessa myndigheter:

 

a) sända ett mottagningsbevis för ansökan till de behöriga myndigheterna i den medlemsstat som är ursprungsland, under förutsättning att ansökan är korrekt ifylld i enlighet med bestämmelserna i artikel 14; eller

 

b) om ansökan inte är korrekt ifylld i enlighet med punkt a, begära att få den information som saknas från de behöriga myndigheterna i den medlemsstat som är ursprungsland och informera de behöriga myndigheterna i den medlemsstat som är bestämmelseland och i eventuella andra medlemsstater som är transitländer om en sådan begäran. En kopia av denna begäran skall sändas till innehavaren. Om en sådan begäran sänds skall det medföra att tidsfristen för att utfärda ett mottagningsbevis för ansökan förlängs. Den information som saknas skall sändas av de behöriga myndigheterna i den medlemsstat som är ursprungsland till de behöriga myndigheterna i de berörda medlemsstaterna utan onödigt dröjsmål. Senast sju kalenderdagar efter den dag den begärda saknade informationen mottagits skall de behöriga myndigheterna i den medlemsstat som är bestämmelseland eller transitland, som begärde den, sända ett mottagningsbevis för den nu korrekt ifyllda ansökan till de behöriga myndigheterna i den medlemsstat som är ursprungsland.

Motivering

I syfte att stärka effektiviteten av det nya förfarandet med bekräftelse av mottagandet och för att förbättra de garantier som med rätta förväntas verkar det ändamålsenligt att införa ett steg för att se till att ansökan är formellt komplett. Denna formella kontroll och sändandet av endera bekräftelsen av mottagandet eller begäran om den information som saknas bör göras inom 15 kalenderdagar.

Ändringsförslag 10

Artikel 6, punkt 1, styckena 1 och 2

1. Senast en månad efter mottagandet av den korrekt ifyllda ansökan skall de behöriga myndigheterna i den medlemsstat som är bestämmelseland och i eventuella medlemsstater som är transitländer utfärda ett mottagningsbevis.

 

Senast tre månader efter mottagandet av den korrekt ifyllda ansökan skall de behöriga myndigheterna i den medlemsstat som är bestämmelseland och i eventuella medlemsstater som är transitländer meddela de behöriga myndigheterna i ursprungslandet sitt medgivande, de villkor som de anser nödvändiga eller sin vägran att lämna medgivande.

1. Senast två månader efter dagen för mottagningsbeviset skall de behöriga myndigheterna i den medlemsstat som är bestämmelseland och i eventuella medlemsstater som är transitländer meddela de behöriga myndigheterna i den medlemsstat som är ursprungsland sitt medgivande, de villkor som de anser nödvändiga eller sin vägran att lämna medgivande.

Motivering

Den tidsfrist som ges för att meddela medgivande eller vägran bör räknas från dagen för mottagningsbeviset och anpassas därefter. Genomförandet av direktiv 92/3/EG Euratom visar att en ingående analys av tillämpningen av godkännandet av transporten kan genomföras inom två månader plus, om det behövs, en extra månad. Dessutom leder kombinationen av de två förfarandestegen till att tidsfristerna ökar med minst 15 kalenderdagar. Eftersom giltighetstiden räknas från datumet för mottagningsbeviset är villkoren i artikel 6.2 inte längre relevanta.

Ändringsförslag 11

Artikel 6, punkt 2

2. Om det – när de perioder som anges i punkt 1 andra och tredje styckena har löpt ut – inte har inkommit något svar från de behöriga myndigheterna i den medlemsstat som är bestämmelseland och/eller i de medlemsstater som är avsedda transitländer, skall dessa länder anses ha gett sitt medgivande för den begärda transporten under förutsättning att det mottagningsbevis som avses i punkt 1 har mottagits från dessa länder.

2. Om det – när de perioder som anges i punkt 1 första eller andra styckena har löpt ut – inte har inkommit något svar från de behöriga myndigheterna i den medlemsstat som är bestämmelseland och/eller i de medlemsstater som är avsedda transitländer, skall dessa länder anses ha gett sitt medgivande för den begärda transporten.

Motivering

Den tidsfrist som ges för att meddela medgivande eller vägran bör räknas från datumet för mottagningsbeviset och anpassas därefter. Genomförandet av direktiv 92/3/EG Euratom visar att en ingående analys av tillämpningen av godkännandet av transporten kan genomföras inom två månader plus, om det behövs, en extra månad. Dessutom leder kombinationen av de två förfarandestegen till att tidsgränserna ökar med minst 15 kalenderdagar. Eftersom giltighetstiden räknas från datumet för mottagningsbeviset är villkoren i artikel 6.2 inte längre relevanta.

Ändringsförslag 12

Artikel 6, punkt 3, led b

b) För den medlemsstat som är bestämmelseland: relevant lagstiftning som är tillämplig på hanteringen av radioaktivt avfall eller använt bränsle, samt relevant nationell lagstiftning, EU-lagstiftning eller internationell lagstiftning som är tillämplig på transport av radioaktivt material.

b) För den medlemsstat som är bestämmelseland: relevant lagstiftning som är tillämplig på hanteringen av radioaktivt avfall eller använt bränsle, eller relevant nationell lagstiftning, EU-lagstiftning eller internationell lagstiftning som är tillämplig på transport av radioaktivt material.

Motivering

Ordet ”och” måste ersättas med ordet ”eller” för att de olika lagstiftarnas viljor skall kunna förenas.

Ändringsförslag 13

Artikel 6, punkt 3, stycke 2a (nytt)

Samma förfarande för medgivande och vägran att lämna medgivande skall tillämpas på såväl transporter av radioaktivt avfall som på transporter av använt bränsle för slutförvaring.

Motivering

Detta är för att klargöra att det finns ett gemensamt kontrollförfarande som skall tillämpas på alla transporter, oavsett om det handlar om radioaktivt avfall eller använt bränsle, och oavsett om syftet är behandling, slutförvaring eller återtransport.

Ändringsförslag 14

Artikel 9, punkt 2

2. Om en transport inte kan fullföljas eller om villkoren för transporten inte uppfylls enligt bestämmelserna i detta direktiv, skall de behöriga myndigheterna i den medlemsstat som är ursprungsland säkerställa att det radioaktiva avfallet eller det använda bränslet i fråga tas tillbaka av innehavaren, såvida inte ett alternativt säkert tillvägagångssätt kan åstadkommas. De skall sörja för att den person som har ansvaret för transporten vid behov vidtar åtgärder för att förbättra säkerheten.

2. Om en transport inte kan fullföljas eller om villkoren för transporten inte uppfylls enligt bestämmelserna i detta direktiv, skall de behöriga myndigheterna i den medlemsstat som är ursprungsland säkerställa att det radioaktiva avfallet eller det använda bränslet i fråga tas tillbaka av innehavaren, såvida inte ett alternativt säkert tillvägagångssätt kan åstadkommas på grundval av tillämplig lagstiftning om hantering av använt kärnbränsle och radioaktivt avfall. De skall sörja för att den person som har ansvaret för transporten vid behov vidtar åtgärder för att förbättra säkerheten.

Motivering

Formuleringen ”såvida inte ett alternativt säkert tillvägagångssätt kan åstadkommas” är vag. Man bör uttryckligen referera till ett alternativt säkert tillvägagångssätt enligt den lagstiftning som finns om hantering av använt kärnbränsle och radioaktivt avfall, framför allt enligt konventionen om säkerheten vid hantering av använt kärnbränsle och om säkerheten vid hantering av radioaktivt avfall som gemenskapen antog den 2 januari 2006.

Ändringsförslag 15

Artikel 9, punkt 3

3. Innehavaren är ansvarig för kostnader som uppstår om transporten inte kan eller inte får fullföljas.

3. Om transporten inte kan eller inte får fullföljas av de skäl om anges i punkt 1 är innehavaren primärt ansvarig för kostnader som uppstår, om inte annat är bestämt i en relevant tillämplig lagstiftning eller i ett avtal som ingåtts mellan innehavaren och andra personer som är involverade i transporten.

Motivering

I direktivet skall hänsyn tas till det faktum att kostnader som uppstår till följd av att en transport inte fullföljs i praktiken också kan regleras genom avtal mellan parterna och/eller genom relevant tillämplig lagstiftning.

Ändringsförslag 16

Artikel 10, punkt 1, stycke 3

Mottagaren är ansvarig för kostnader som uppstår om transporten inte kan eller inte får fullföljas.

utgår

Motivering

Frågan om kostnader som uppstår till följd av att transporter inte fullföljs tas upp två gånger i artikel 10 (i punkt 1 och punkt 5) För att underlätta läsförståelsen skall denna fråga behandlas i endast en punkt och artikel 10.5 är den lämpligaste.

Ändringsförslag 17

Artikel 10, punkt 5

5. Den medlemsstat som är bestämmelseland eller eventuella medlemsstater som är transitländer får besluta att transporten inte får fullföljas om villkoren för transporten inte längre är uppfyllda i enlighet med bestämmelserna i detta direktiv, eller om de inte är i överensstämmelse med de tillstånd eller medgivanden som lämnats i enlighet med detta direktiv. Medlemsstaten skall då genast informera de behöriga myndigheterna i ursprungslandet om detta beslut. Mottagaren är ansvarig för kostnader som uppstår om transporten inte kan eller inte får fullföljas.

5. Den medlemsstat som är bestämmelseland eller eventuella medlemsstater som är transitländer får besluta att transporten inte får fullföljas om villkoren för transporten inte längre är uppfyllda i enlighet med bestämmelserna i detta direktiv, eller om de inte är i överensstämmelse med de tillstånd eller medgivanden som lämnats i enlighet med detta direktiv. Medlemsstaten skall då genast informera de behöriga myndigheterna i ursprungslandet om detta beslut. Om transporten inte kan eller inte får fullföljas av de skäl om anges i punkt 1 skall mottagaren vara primärt ansvarig för kostnader som uppstår, om inte annat är bestämt i en relevant tillämplig lagstiftning eller i ett avtal som ingåtts mellan innehavaren och andra personer som är involverade i transporten.

Motivering

I direktivet skall hänsyn tas till det faktum att kostnader som uppstår till följd av att en transport inte fullföljs i praktiken också kan regleras genom avtal mellan parterna och/eller genom relevant tillämplig lagstiftning.

Ändringsförslag 18

Artikel 11, punkt 5

5. En medlemsstat som är transitland får besluta att transporten inte får fullföljas om villkoren för transporten inte längre är uppfyllda i enlighet med bestämmelserna i detta direktiv, eller om de inte är i överensstämmelse med de tillstånd eller medgivanden som lämnats i enlighet med detta direktiv. Medlemsstaten skall då genast informera de behöriga myndigheterna i ursprungslandet om beslutet. Den ansvarige person som anges i punkt 1 är ansvarig för kostnader som uppstår om transporten inte kan eller inte får fullföljas.

5. En medlemsstat som är transitland får besluta att transporten inte får fullföljas om villkoren för transporten inte längre är uppfyllda i enlighet med bestämmelserna i detta direktiv, eller om de inte är i överensstämmelse med de tillstånd eller medgivanden som lämnats i enlighet med detta direktiv. Medlemsstaten skall då genast informera de behöriga myndigheterna i ursprungslandet om beslutet. Om transporten inte kan eller inte får fullföljas av de skäl om anges i punkt 1 första stycket skall den ansvarige person som anges i punkt 1 vara primärt ansvarig för kostnader som uppstår, om inte annat är bestämt i en relevant tillämplig lagstiftning eller i ett avtal som ingåtts mellan innehavaren och andra personer som är involverade i transporten.

Motivering

I direktivet skall hänsyn tas till det faktum att kostnader som uppstår till följd av att en transport inte fullföljs i praktiken också kan regleras genom avtal mellan parterna och/eller genom relevant tillämplig lagstiftning.

Ändringsförslag 19

Artikel 12, punkt 5

5. Den medlemsstat som är ursprungsland eller eventuella medlemsstater som är transitländer får besluta att transporten inte får fullföljas om villkoren för transporten inte längre är uppfyllda i enlighet med bestämmelserna i detta direktiv, eller om de inte är i överensstämmelse med de tillstånd eller medgivanden som lämnats i enlighet med detta direktiv. Medlemsstaten som är transitland skall då genast informera de behöriga myndigheterna i den medlemsstat som är ursprungsland om detta beslut. Artikel 9.2 skall tillämpas. Innehavaren är ansvarig för kostnader som uppstår om transporten inte kan eller inte får fullföljas.

5. Den medlemsstat som är ursprungsland eller eventuella medlemsstater som är transitländer får besluta att transporten inte får fullföljas om villkoren för transporten inte längre är uppfyllda i enlighet med bestämmelserna i detta direktiv, eller om de inte är i överensstämmelse med de tillstånd eller medgivanden som lämnats i enlighet med detta direktiv. Medlemsstaten som är transitland skall då genast informera de behöriga myndigheterna i den medlemsstat som är ursprungsland om detta beslut. Artikel 9.2 skall tillämpas. Om transporten inte kan eller inte får fullföljas under de omständigheter som anges i punkt 1 första stycket skall innehavaren vara primärt ansvarig för kostnader som uppstår, om inte annat är bestämt i en relevant tillämplig lagstiftning eller i ett avtal som ingåtts mellan innehavaren och andra personer som är involverade i transporten.

Motivering

I direktivet skall hänsyn tas till det faktum att kostnader som uppstår till följd av att en transport inte fullföljs i praktiken också kan regleras genom avtal mellan parterna och/eller genom relevant tillämplig lagstiftning.

Ändringsförslag 20

Artikel 16, punkt 1

1. Medlemsstaterna skall främja överenskommelser för att underlätta säker hantering – däribland slutförvaring – av radioaktivt avfall från länder som framställer sådant avfall i små mängder och i vilka inrättandet av erforderliga anläggningar inte skulle vara motiverat från radiologisk synpunkt.

1. Medlemsstaterna skall främja överenskommelser för att underlätta säker hantering – däribland slutförvaring – av radioaktivt avfall från länder som framställer sådant avfall i små mängder och i vilka inrättandet av erforderliga anläggningar inte skulle vara motiverat från radiologisk, ekonomisk, miljö- och säkerhetsmässig, synpunkt. Sådana överenskommelser skall innehålla en uttrycklig klausul om att varje medlemsstat bibehåller rätten att vägra att tillåta att använt bränsle och radioaktivt avfall förs in på dess territorium för slutlig behandling eller slutförvaring, med undantag av återtransporter.

Motivering

En överenskommelse enligt ovan skulle göra det möjligt att skapa de nödvändiga stordriftsfördelarna och behandla en tillräckligt stor mängd radioaktivt avfall för att täcka utgifterna i samband med att gemensamma anläggningar för förvaring upprättas som uppfyller de högsta miljö- och säkerhetsnormerna.

Samarbetet genom frivilliga avtal mellan medlemsstater och vid behov genom kommissionens skiljedomsförfarande är ändamålsenligt eftersom det uppfyller behoven hos mindre producenter av radioaktivt avfall. Det måste emellertid i varje enskilt fall finnas en uttrycklig klausul om att varje medlemsstat närsomhelst har rätt att vägra att tillåta att både använt bränsle och radioaktivt avfall förs in på dess territorium för slutlig behandling eller slutförvaring.

  • [1]  EUT C ... / Ännu ej offentliggjort i EUT.

MOTIVERING

Syftet med direktiv 92/3/Euratom om övervakning och kontroll av transport av radioaktivt avfall mellan medlemsstater samt till och från gemenskapen var att upprätta ett system med stränga kontroller och förhandstillstånd för transporter av radioaktivt avfall. Den 12 november 2004 lade kommissionen fram ett förslag (KOM(2004)0716) om ändring av detta direktiv. Förslaget drogs dock tillbaka i juli 2005. Det nya, mer grundligt utarbetade förslaget (KOM(2005)0673) offentliggjordes den 21 december 2005, och kommissionen har tagit hänsyn till det förarbete som utförts i rådets arbetsgrupp för atomfrågor och till Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande.

Den rättsliga grunden för förslaget är Euratomfördraget och dess artiklar 31 och 32 (hälsa och säkerhet). Endast samrådsförfarandet med Europaparlamentet tillämpas.

Enligt kommissionen är förslaget motiverat av följande skäl: förenlighet med de senaste Euratomdirektiven, överensstämmelse med internationella konventioner, särskilt IAEA:s konvention om säkerheten vid hantering av använt kärnbränsle och om säkerheten vid hantering av radioaktivt avfall (som Euratom är part i), klargörande av det praktiska förfarandet och utökning av tillämpningsområdet så att det omfattar även använt bränsle.

Särskild uppmärksamhet skall ägnas åt direktivets utökade tillämpningsområde, förfarandet för automatiskt medgivande till transporter och särskiljandet mellan transporter inom och utanför gemenskapen.

Direktivets tillämpningsområde utökas så att det omfattar även använt bränsle för upparbetning och deponering. Det är ett logiskt steg från radiologisk synpunkt.

Förfarandet för automatiskt godkännande införs, och inget land kommer längre att ha möjlighet att inte acceptera det automatiska förfarandet, som i det gamla direktivet.

Vid transporter av radioaktivt material inom gemenskapen som kan inbegripa transit genom tredjeländer krävs det endast att dessa länder informeras (artikel 7.1), när tillstånd för transporten väl har beviljats.

Frågan om använt bränsle för deponering behöver klargöras.

Enligt inledningen (xii) i IAEA:s konvention inser parterna att ”varje stat har rätt att förbjuda import av utländskt använt kärnbränsle och radioaktivt avfall till sitt territorium”.

I samma konvention sägs i artikel 27.1 i att ”en fördragsslutande part som är en avsändarstat [skall] vidta lämpliga åtgärder för att säkerställa att en gränsöverskridande transport är godkänd och äger rum endast om mottagarstaten i förväg underrättats och givit sitt samtycke”.

I sitt betänkande om rådets direktiv (Euratom) om ”hantering av använt kärnbränsle och radioaktivt avfall” (PE 322.031) säger Europaparlamentet (skäl 12 a) att ”ingen medlemsstat någonsin [kan] tvingas ta emot import av något slags radioaktivt avfall från en annan medlemsstat”.

I skäl 6 i detta förslag till direktiv sägs: ”Bestämmelserna i detta direktiv bör därför inte få påverka medlemsstaternas rätt att exportera sitt använda bränsle för upparbetning och deras rätt att vägra att ge sitt tillstånd till införsel till deras territorium av radioaktivt avfall för slutlig behandling eller slutförvaring, utom vid återtransport.”

Dessutom bör enligt texten (artikel 6.3 b) medlemsstatens vägran att lämna medgivande grundas på följande: ”För den medlemsstat som är bestämmelseland: relevant lagstiftning som är tillämplig på hanteringen av radioaktivt avfall eller använt bränsle, samt relevant nationell lagstiftning, EU‑lagstiftning eller internationell lagstiftning som är tillämplig på transport av radioaktivt material.”

Ordet ”samt” i mitten av meningen väcker frågan om huruvida det råder tvivel om mottagarlandets otvetydiga rätt att inte ge sitt medgivande till import av använt bränsle för slutförvaring. I detta hänseende besvarar texten inte frågan om varje land har rätt att förbjuda att utländskt använt kärnbränsle lagras slutgiltigt i förvaringsrum i eller ovanpå dess mark.

Enligt EU:s inremarknadslagstiftning är radioaktivt avfall och använt bränsle varor som måste särskiljas från varandra. Man måste göra åtskillnad mellan dessa olika varor.

För att klargöra texten föreslår föredraganden att texten (och inte det rättsligt sett mindre bindande skälet) ändras så att det tydligt framgår att varje land har rätt att förbjuda import både av utländskt radioaktivt avfall och av utländskt använt bränsle för slutförvaring.

Föredraganden förstår behovet av (artikel 16.1) att tillhandahålla en lösning för mindre producenter av radioaktivt avfall och godtar tanken att främja frivilliga överenskommelser mellan medlemsstater på detta område, men att göra (artikel 16.4) kommissionen till skiljedomare med rätt att avgöra vad som är ”brist på samarbete” är en överreaktion från kommissionens sida.

I motiveringen till artikel 16 säger kommissionen att det är ”nödvändigt att fastlägga en särskild skyldighet att samarbeta i syfte att undvika situationer där tillstånds‑ eller medgivandeförfarandet kan missbrukas i förhalningssyfte och utgöra ett omotiverat hinder, t.ex. för den fria rörligheten för använt bränsle inom gemenskapen”.

Kommissionen säger här att det råder fri rörlighet för använt bränsle inom gemenskapen, utan att ta hänsyn till ett mottagarlands rätt enligt IAEA:s konvention att förbjuda import av utländskt använt bränsle för slutförvaring.

Enligt EG‑fördragets artiklar skall avfall – återvinningsbart eller ej – och använt bränsle betraktas som varor, vars rörlighet, i överensstämmelse med artiklarna 28 och 29 i EG‑fördraget, inte får hindras. Som varor omfattas radioaktivt avfall och använt bränsle för deponering av artikel 28 och följande artiklar i EG‑fördraget.

Artikel 30 i EG‑fördraget lyder: ”Bestämmelserna i artiklarna 28 och 29 skall inte hindra sådana förbud mot eller restriktioner för import, export eller transitering som grundas på hänsyn till ... intresset av att skydda människors … hälsa och liv ...”

Den rättsliga grunden för denna ändring av direktiv 92/3/Euratom är Euratomfördraget. I denna rättsliga grund ingår också de relevanta artiklarna om skydd av människors hälsa och liv, vilka alltså motiverar samma hinder mot fri rörlighet för radioaktiva ämnen som gemenskapsrätten.

I fördragen erkänns en medlemsstats rätt att förbjuda import av radioaktivt avfall och använt bränsle för slutförvaring. Mottagarlandet behöver bara hänvisa till intresset av att skydda arbetstagarnas och allmänhetens hälsa. Det är motiverat att på ett icke‑diskriminerande sätt hindra den fria rörligheten för använt bränsle för deponering, även om det rör sig om en vara.

För att klargöra detta måste en sådan ändring göras av kommissionens förslag.

ÄRENDETS GÅNG

Titel

Förslag till rådets direktiv om övervakning och kontroll av transporter av radioaktivt avfall och använt kärnbränsle

Referensnummer

KOM(2005)0673 – C6-0031/2006 – 2005/0272(CNS)

Begäran om samråd med parlamentet

10.1.2006

Ansvarigt utskott
  Tillkännagivande i kammaren

ITRE
2.2.2006

Rådgivande utskott
  Tillkännagivande i kammaren

ENVI
2.2.2006

 

 

 

 

Inget yttrande avges
  Beslut

ENVI
30.1.2006

 

 

 

 

Förstärkt samarbete
  Tillkännagivande i kammaren

 

 

 

 

 

Föredragande
  Utnämning

Esko Seppänen
26.1.2006

 

Tidigare föredragande

 

 

Förenklat förfarande – beslut

 

Bestridande av den rättsliga grunden
  JURI:s yttrande

 

/

 

Ändrad anslagstilldelning
  BUDG:s yttrande

 

/

 

Samråd med Europeiska ekonomiska och sociala kommittén – beslut i kammaren

 

Samråd med Regionkommittén – beslut i kammaren

 

Behandling i utskott

21.2.2006

20.3.2006

24.4.2006

 

 

Antagande

4.5.2006

Slutomröstning: resultat

+:

–:

0:

36

2

2

Slutomröstning: närvarande ledamöter

Šarūnas Birutis, Jan Březina, Renato Brunetta, Philippe Busquin, Jerzy Buzek, Joan Calabuig Rull, Pilar del Castillo Vera, Jorgo Chatzimarkakis, Giles Chichester, Nicole Fontaine, Umberto Guidoni, Fiona Hall, David Hammerstein Mintz, Rebecca Harms, Erna Hennicot-Schoepges, Ján Hudacký, Romana Jordan Cizelj, Anne Laperrouze, Vincenzo Lavarra, Pia Elda Locatelli, Eluned Morgan, Angelika Niebler, Umberto Pirilli, Vladimír Remek, Herbert Reul, Teresa Riera Madurell, Mechtild Rothe, Paul Rübig, Andres Tarand, Britta Thomsen, Catherine Trautmann, Nikolaos Vakalis, Alejo Vidal-Quadras Roca

Slutomröstning: närvarande suppleanter

María del Pilar Ayuso González, Zdzisław Kazimierz Chmielewski, Edit Herczog, Mieczysław Edmund Janowski, Esko Seppänen, Lambert van Nistelrooij, Francisca Pleguezuelos Aguilar

Slutomröstning: närvarande suppleanter (art. 178.2)

 

Ingivande

10.5.2006

 

Anmärkningar (tillgängliga på ett enda språk)

...