Betänkande - A6-0189/2006Betänkande
A6-0189/2006

    BETÄNKANDE om icke‑diskriminering och lika möjligheter för alla – en ramstrategi

    18.5.2006 - (2005/2191(INI))

    Utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor
    Föredragande: Tatjana Ždanoka
    Föredragande (*): Claire Gibault, utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män
    (*) Utökat samarbete mellan utskott – i enlighet med artikel 47 i arbetsordningen

    Förfarande : 2005/2191(INI)
    Dokumentgång i plenum
    Dokumentgång :  
    A6-0189/2006

    FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS RESOLUTION

    om icke‑diskriminering och lika möjligheter för alla – en ramstrategi

    (2005/2191(INI))

    Europaparlamentet utfärdar denna resolution

    –   med beaktande av artikel 13 i EG‑fördraget som ger gemenskapen behörighet att vidta nödvändiga åtgärder för att bekämpa all slags diskriminering på grund av kön, ras eller etniskt ursprung, religion eller övertygelse, funktionshinder, ålder eller sexuell läggning,

    –   med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG av den 24 oktober 1995 om skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter[1],

    –   med beaktande av rådets direktiv 2000/43/EG av den 29 juni 2000 om genomförandet av likabehandling av personer oavsett deras ras eller etniska ursprung[2]  och rådets direktiv 2000/78/EG av den 27 november 2000 om inrättandet av en allmän ram för likabehandling[3] som förbjuder all slags diskriminering, direkt eller indirekt, på grund av ras eller etniskt ursprung, religion eller övertygelse, funktionshinder, ålder eller sexuell läggning,

    –   med beaktande av artikel 21.1 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna som förbjuder all diskriminering på grund av kön, ras, hudfärg, etniskt eller socialt ursprung, genetiska särdrag, språk, religion eller övertygelse, politisk eller annan åskådning, tillhörighet till nationell minoritet, förmögenhet, börd, funktionshinder, ålder eller sexuell läggning,

    –   med beaktande av de olika rättsliga instrument som antagits inom FN och Europarådet och som förbjuder all diskriminering avseende de rättigheter som där garanteras; med särskilt beaktande av Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och Europarådets ramkonvention för skydd av nationella minoriteter,

    –   med beaktande av kommissionens meddelande om icke‑diskriminering och lika möjligheter för alla – en ramstrategi (KOM(2005)0224),

    –   med beaktande av sin resolution av den 28 april 2005 om romernas situation i Europeiska unionen[4],

    –   med beaktande av sin resolution av den 8 juni 2005 om minoritetsskydd och antidiskrimineringspolitik i ett utvidgat EU[5],

    –   med beaktande av årsrapporten för 2004 från expertnätverket för grundläggande rättigheter och dess tematiska rapport om minoriteter, offentliggjord samma år,

    –   med beaktande av artikel 45 i arbetsordningen,

    –   med beaktande av betänkandet från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor och yttrandet från utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män (A6‑0189/2006), och av följande skäl:

    A. Kampen mot diskriminering utgör en nödvändig länk i integrationspolitiken, som i sig är en garanti för social sammanhållning och ett oumbärligt verktyg i kampen mot utestängning.

    B.  Diskriminering orsakas i stor utsträckning av okunskap och har sitt ursprung i en rädsla för det främmande. Därför måste man behandla roten till problemet genom att vidta riktade åtgärder som syftar till att främja tolerans och mångfald från tidig ålder. Parlamentet påminner i detta sammanhang om att programmen Sokrates, Leonardo och Ungdom kan spela en avgörande roll.

    C. Europeiska centrumet för övervakning av rasism och främlingsfientlighet (EUMC) konstaterar att nationella myndigheters spridning av praktisk information om icke‑diskriminering på nationell nivå fortsätter att vara begränsad och behöver utvidgas till att omfatta målgrupperna och de icke-statliga organisationer som understödjer dem. Regeringarna måste sätta högre värde på det civila samhällets förmåga att utgöra en effektiv partner i kampen mot diskriminering på grund av ras och bör stödja alla politiska mål för att motverka diskriminering.

    D. Artikel 21 i stadgan om de grundläggande rättigheterna införlivad i konstitutionsfördragets artikel II‑81 har en större räckvidd än artikel 13 i EG‑fördraget då diskrimineringsgrunder som är frånvarande i artikel 13 tas upp i stadgan, nämligen hudfärg, socialt ursprung, genetiska särdrag, språk, politisk eller annan åskådning, tillhörighet till nationell minoritet, förmögenhet och börd. Parlamentet beklagar djupt att denna vidare uppfattning förblir ett instrument utan rättsligt bindande verkan.

    E.  Såsom expertnätverket nyligen påminde om bör medlemsstaterna åta sig att respektera de grundläggande rättigheter som finns inskrivna i de allmänna principerna i EG‑rätten, inbegripet de rättigheter, friheter och principer som tas upp i Europeiska unionens stadga för de grundläggande rättigheterna, i genomförandet av rättsliga instrument som antas på grundval av artikel 13 i EG‑fördraget.

    F.  När man prioriterar vissa slag av diskriminering i lagstiftningen skapar man ett slags rangordning av diskrimineringsgrunder som är oberättigad.

    G. Det finns olika sätt att se på begreppet diskriminering beroende på om man ser det ur den enskildes synvinkel eller ur en kollektiv synvinkel. Försvaret av medborgarnas rättigheter innebär inte samma åtgärder när det gäller en individ som när det gäller att försvara grupper av individers intressen.

    H. Det är viktigt att definiera vad som avses med aktiva åtgärder innan man beslutar om huruvida lagen skall ändras och i så fall hur. Aktiva åtgärder inbegriper de åtgärder som bör vidtas för att tackla ojämlikhet och olaglig diskriminering och de är ett instrument med syfte att främja en balanserad representation av befolkningen på de områden och nivåer där det är nödvändigt att hela befolkningen har en likvärdig representation. Detta måste även tillämpas på områden utanför arbetsmarknaden och bör sträcka sig bortom jämställdheten.

    I.   En icke-diskriminerande kultur bör främjas genom utbildning för fred, icke-våld och interkulturell dialog.

    J.   För att göra sig av med gamla orättvisor eller diskriminering kan det visa sig nödvändigt att ta till tillfälliga aktiva åtgärder som härrör från en ”proaktiv” syn på rättvisan och som kan ta sig en mängd olika former . Kvotering bör betraktas som en ytterlighetsåtgärd som endast kan tillämpas i enlighet med EG-domstolens rättspraxis och med respekt för proportionalitetsprincipen.

    K. För vissa särskilt missgynnade samhällsgrupper, såsom romerna, eller andra grupper vars rättigheter kränkts, såsom icke-medborgare, är det nödvändigt att införa aktiva åtgärder eller till och med speciallagstiftning om man vill garantera dem en faktisk delaktighet i samhällslivet och särskilt det politiska livet, så att de kan påverka de beslut som rör dem.

    L.  I vissa medlemsstater liknar placeringen av romska barn i särskilda klasser eller på inrättningar för psykiskt funktionshindrade en form av rassegregering och det brådskar att införa en politik som motverkar segregeringen.

    M. Ramkonventionens rådgivande kommitté uppmuntrar införandet av aktiva åtgärder till förmån för medlemmar av särskilt missgynnade minoriteter.

    N. FN:s kommitté för ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter anser att de parter som undertecknat konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter har en skyldighet att ge en lämplig positiv särbehandling till personer med funktionshinder för att nå målen om full delaktighet och jämlikhet i samhället för alla funktionshindrade.

    O. EUMC påminner om att rasismens verkliga omfattning och natur fortsätter att vara svår att bedöma på grund av frånvaron av, eller ineffektiviteten i, både officiell och inofficiell insamling av uppgifter i många medlemsstater.

    P.  Såsom EUMC betonar är det mycket svårt att få en verklig insikt i diskrimineringen och att förstå om politiken för att bekämpa den är framgångsrik utan officiell statistik över etniskt och nationellt ursprung och över religion. Bristen på tillräcklig statistik för att illustrera och utvärdera diskriminering gör det omöjligt att skapa en icke-diskrimineringsstrategi som bland annat grundar sig på aktiva åtgärder till förmån för sådana grupper.

    Q. Behandlingen av personuppgifter på gemenskapsnivå regleras i direktiv 95/46/EG och som framhållits av expertnätverket föreligger det inte någon motsättning mellan skydd av personuppgifter och övervakning av diskriminering med statistiska metoder, eftersom målet med en sådan övervakning är att öka kunskapen om över- eller underrepresenterade grupper inom särskilda områden eller på vissa nivåer och att mäta framstegen, för att på så sätt kunna identifiera var det finns ett behov av åtgärder och för att kunna välja den mest effektiva åtgärden.

    R.  Det är nödvändigt att kunna stödja sig på tillförlitlig statistik, särskilt över vissa grupper med egna särdrag, för att upptäcka indirekt diskriminering som uttryckligen förbjuds i gemenskapslagstiftningen. Om man inte har tillgång till statistik fråntar man i själva verket potentiella offer för indirekt diskriminering ett nödvändigt verktyg för att göra sina rättigheter gällande.

    S.  Tolkningen av de faktorer som kan göra det möjligt att fastställa att direkt eller indirekt diskriminering förekommit görs i enlighet med nationell lag eller nationell praxis och det är i nuläget upp till medlemsstaternas godtycke huruvida man skall använda sig av statistik som bevisunderlag för att fastställa indirekt diskriminering. Detta för inte bara med sig vissa skillnader utan innebär också att det är omöjligt att anmäla vissa former av indirekt diskriminering i de stater där denna metod inte medges.

    T.   Jämlikhet och rätten att leva utan diskriminering och rasism utgör centrala beståndsdelar i ett samhälle vars samtliga medlemmar är väl integrerade. EU:s politik för integration och dess politik angående diskriminering bör vara samstämda. Traditioner och kulturella normer i medlemsstaterna måste respekteras men ”integration” bör samtidigt baseras på en helhetsstrategi i enlighet med medlemsstaternas överenskommelse om gemensamma grundläggande principer för integration från 2004.

    Allmänna överväganden

    1.  Europaparlamentet anser att diskriminering inte bara bör bekämpas med lagstiftningsinstrument och rättsmedel utan även med hjälp av utbildning, främjande av de bästa metoderna och kampanjer riktade till en bred allmänhet på de områden och sektorer där diskriminering förekommer. Parlamentet understryker att kampen mot diskriminering också bör baseras på att man skapar en insikt om företeelsens sociala men också ekonomiska återverkningar. Detta bör icke-statliga organisationer göra. Medlemsstaterna bör knyta de icke-statliga organisationerna tätt till sin politik för att bekämpa diskriminering.

    2.  Europaparlamentet anser det vara av grundläggande betydelse att klart och tydligt definiera vad som avses med aktiva åtgärder och betona att aktiva åtgärder inte är detsamma som positiv särbehandling. Parlamentet konstaterar att aktiva åtgärder till exempel kan omfatta följande: översyn av rekryteringspolitik och metoder för att identifiera och avskaffa sådan rekryteringspolitik som leder till diskriminering, vidtagande av åtgärder som öppnar möjligheter för missgynnade grupper, uppsättande av mål för att förbättra missgynnade gruppers representation inom arbetskraften eller assistans för att hjälpa missgynnade grupper att delta i samhället som helhet.

    3.  Europaparlamentet anser att man bör sammanställa alla de goda metoder som tillämpas i medlemsstaterna för att bekämpa diskriminering, av vilka vissa är mer omfattande, starka och inrotade än andra, och se till att dessa sprids genom ett riktmärkningsförfarande. Parlamentet anser att det i detta sammanhang vore användbart att förstärka nätverket för nationella instanser med ansvar för att bekämpa diskriminering (Equinet) och att alla medlemsstater bör uppmuntras att delta. Parlamentet anser att man så småningom skulle kunna ge byrån för grundläggande rättigheter i uppdrag att samla in och sprida information och att fungera som samordnare och drivkraft.

    4.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens initiativ att lansera ett europeiskt år för lika möjligheter 2007 och önskar att ett sådant år skall bidra till en insikt om olika former av diskriminering, diskriminering på flera olika grunder, liksom även till en bättre förståelse av rättsmedlen. Parlamentet önskar dock att dylika initiativ i framtiden förbereds med längre framförhållning. Parlamentet upprepar sin ståndpunkt om att kommissionen och medlemsstaterna måste se till att alla former av diskriminering åtgärdas och behandlas på lika villkor och påminner kommissionen om dess löfte och åtagande att noggrant övervaka detta och rapportera om det till parlamentet. Parlamentet beklagar på nytt det faktum att de medel som tilldelades året var otillräckliga med tanke på hur viktig kampen mot diskriminering är. Eftersom ett av syftena med interkulturell dialog är att bekämpa diskriminering uppmanar parlamentet till att den verksamhet som påbörjats under 2007 fullföljs under det Europeiska året för interkulturell dialog 2008.

    5.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att främja sådan utbildning som bygger på en pedagogik som gynnar fred, icke-våld och interkulturell dialog.

    6.  Europaparlamentet beklagar det faktum att stadgan om grundläggande rättigheter fortfarande inte blivit rättsligt bindande och kräver att denna situation åtgärdas. När kommissionen genomför den systematiska och strikta kontroll man åtagit sig att genomföra av förenligheten mellan sina rättsakter och bestämmelser å ena sidan och stadgan om grundläggande rättigheter å andra sidan uppmanas man att särskilt ägna sig åt att upptäcka all slags diskriminering (direkt men även – framför allt – indirekt diskriminering) som dessa rättsakter och bestämmelser skulle kunna ge upphov till för olika grupper av personer. Parlamentet anser att kommissionen bör göra en utvärdering ur diskrimineringssynpunkt av samtliga förslag till lagstiftning för att se till att det vid kommissionens samtliga generaldirektorat bedrivs en konsekvent politik. Parlamentet anser att byrån för grundläggande rättigheter bör vara nära knuten till de konsekvensanalyser som görs i detta sammanhang.

    7.  Europaparlamentet bedömer liksom kommissionen att det kan visa sig nödvändigt att i vissa fall göra tillfälliga undantag från en individbaserad syn på jämlikhet till förmån för en gruppbaserad ”distributiv rättvisa” i form av så kallade ”aktiva” åtgärder för att komma till rätta med iögonfallande ojämlikhet av ”endemisk” eller ”strukturell” eller till och med ”kulturell” karaktär och därigenom återställa en allvarligt rubbad jämvikt.

    8.  Europaparlamentet understryker att begreppen ”aktiva åtgärder” eller ”positiv särbehandling” eller ”distributiv rättvisa” alla har sin utgångspunkt i erkännandet av att en effektiv bekämpning av diskriminering i vissa fall förutsätter ett aktivt ingripande från myndigheternas sida för att återställa en allvarligt rubbad jämvikt. Parlamentet betonar att ett ingripande av detta slag inte skall liknas vid en form av diskriminering, inte ens en ”positiv” sådan, och att begreppet aktiva åtgärder inte skall reduceras till en idé om kvotering. Parlamentet påminner om att dessa åtgärder kan se ut på många olika sätt, det kan vara garantier för anställningsintervjuer, förtur till vissa utbildningar som leder till yrken där vissa grupper är underrepresenterade, att anställningserbjudanden i första hand sprids till vissa samhällsgrupper eller att man beaktar arbetslivserfarenhet i stället för att bara se till examensbevis.

    9.  Europaparlamentet påpekar att principen om likabehandling inte hindrar en medlemsstat från att bibehålla eller införa särskilda åtgärder för att förebygga eller kompensera nackdelar i samband med de diskrimineringsgrunder som står upptagna i artikel 13 i EG‑fördraget. Parlamentet betonar att dessa särskilda åtgärder bör spridas till alla områden där man kan konstatera stora jämlikhetsbrister. Det kan handla om utbildning, hälsovård, bostäder, tillgång till varor och tjänster eller andra områden.

    10. Europaparlamentet är medvetet om att vissa grupper är klart underrepresenterade inom vissa yrkeskategorier och att det kan få till följd att dessa grupper avskräcks från att anstränga sig för att inhämta den nödvändiga kunskapen för att arbeta inom dessa yrken, vilket leder till en ond cirkel. Parlamentet rekommenderar därför starkt att arbetsgruppen på hög nivå om etniska minoriteter på arbetsmarknaden som skall avge rapport i slutet av 2006 noggrant uppmärksammar den här frågan och att förutsättningar skapas som gör det möjligt för alla grupper av personer, i alla åldrar, med början redan i barndomen, att få tillträde till alla typer och nivåer av utbildning och yrkesutbildning samt att aktiva åtgärder vidtas vid behov för att göra det möjligt för missgynnade grupper att få tillgång till skolgång och universitets- och yrkesutbildning som de annars inte skulle få tillgång till.

    11. Europaparlamentet understryker nödvändigheten av att garantera jämlikhet när det gäller sociala och politiska rättigheter för migranter av romskt ursprung och för icke‑medborgare. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna och kandidatländerna att utarbeta en strategi för att öka romernas och icke‑medborgarnas valdeltagande, både som väljare och som kandidater, på alla nivåer.

    12. Europaparlamentet uppmanar de medlemsstater som inte har ett särskilt administrativt organ för jämlikhet och för bekämpning av diskriminering på det nationella planet att inrätta ett sådant. Parlamentet betonar att ett sådant organ måste vara oberoende och förfoga över tillräckliga resurser för att kunna bistå diskrimineringsoffren i samband med rättsliga åtgärder. Vidare bör detta organ ha undersökningsbefogenheter för att kunna utreda ärendena.

    Insamling av statistiska uppgifter

    13. Europaparlamentet anser att direktiv 95/46/EG inte utgör något hinder för insamlingen av uppgifter om etniskt ursprung och religionstillhörighet utan i stället erbjuder ett nödvändigt och önskvärt skydd mot allt tänkbart missbruk av känsliga uppgifter som samlas in i statistiksyfte.

    14. Oavsett kulturella, historiska och konstitutionella hänsynstaganden anser Europaparlamentet att det är av avgörande betydelse att sammanställa uppgifter om minoriteters och missgynnade gruppers situation och att politik och lagstiftning avsedd att bekämpa diskriminering måste baseras på precisa uppgifter.

    15. Europaparlamentet anser att det skulle vara användbart om artikel 29-gruppen, som skapats genom direktiv 95/46/EG, lade fram ett yttrande för att förtydliga de av direktivets bestämmelser som kan tänkas vara till hinder för upprättandet av statistik över vissa grupper av personer och för att därigenom se till att man får en enhetlig tolkning i alla medlemsstater.

    16. Europaparlamentet påpekar att när uppgifter av personlig art väl har gjorts anonyma för att användas i statistiken skall dessa uppgifter inte längre betraktas som uppgifter av personlig art. Parlamentet påminner också om att det finns pålitliga metoder där anonymiteten respekteras. Dessa metoder används traditionellt inom samhällsvetenskaperna och bör göra det möjligt att upprätta statistik på grundval av kriterier som betraktas som känsliga.

    17. Europaparlamentet noterar med tillfredsställelse att kommissionen avser att i samarbete med nationella myndigheter och andra berörda parter utarbeta statistikverktyg för att utvärdera förekomsten av diskriminering. Parlamentet ser med intresse fram emot att handboken för insamling av uppgifter skall publiceras 2006 som utlovat.

    18. Europaparlamentet påminner om att begreppet indirekt diskriminering per definition är förknippat med kvantitativa kriterier och att det därför är kontraproduktivt att genom lagstiftningen om skydd av personuppgifter lägga hinder i vägen för registrering av statistiska uppgifter som gäller vissa särdrag, eftersom det utan dessa uppgifter blir omöjligt att bevisa att indirekt diskriminering förekommer.

    19. Europaparlamentet anser att om man effektivt vill kunna bekämpa alla former av indirekt diskriminering, och alltså på ett korrekt sätt genomföra de gemenskapsdirektiv om diskriminering som uttryckligen förbjuder dem, är det nödvändigt att tillåta bevisföring grundad på statistik.

    20. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att utveckla sina statistikverktyg så att man får tillgång till uppgifter om sysselsättning, bostad, utbildning och inkomst för var och en av de grupper av personer som är mest utsatta för diskriminering på grundval av ett av de kriterier som räknas upp i artikel 13 i EG‑fördraget.

    21. Europaparlamentet påpekar att det krävs att en person kan identifieras som tillhörig en skyddad grupp för att personen i fråga skall kunna gynnas av en positiv särbehandling på grund av att personen tillhör denna grupp, vilket innebär att man måste få tillgång till känsliga uppgifter om vederbörande. Parlamentet påminner om att dessa uppgifter bör behandlas i enlighet med lagstiftningen om skydd av personuppgifter och artikel 3.1 i ramkonventionen för skydd av nationella minoriteter.

    Behov av att komplettera lagstiftningen

    22. Europaparlamentet beklagar djupt att kommissionen, trots Europaparlamenets upprepade uppmaningar, inte på det här stadiet planerar att utarbeta en övergripande antidiskrimineringslagstiftning. Parlamentet påpekar att bättre lagstiftning inte bara innebär att man avskaffar onödig lagstiftning utan också att man utvecklar lagstiftning som svarar mot Europaparlamentets kraftfulla politiska signaler. Parlamentet kräver att man senast i juni 2007 skall lägga fram ett nytt lagstiftningsinstrument som omfattar alla de diskrimineringsgrunder som tas upp i artikel 13 i EG‑fördraget och som har samma tillämpningsområde som direktiv 2000/43/EG.

    23. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att i sin lagstiftning vederbörligen beakta de olika diskrimineringsgrunder som står upptagna i artikel 21 i stadgan i syfte att ge stadgan, som hittills försvagats av att vara ett icke‑bindande rättsligt instrument, en mer framträdande roll.

    24. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att utan några förbehåll eller restriktiva förklaringar åta sig skyldigheter inom ramen för fördrag om mänskliga rättigheter på området för icke-diskriminering och skydd av personer som tillhör en minoritet eller andra sårbara grupper och att uppfylla sådana åtaganden till fullo.

    25. Europaparlamentet anser att traditionella nationella minoriteter har ett akut behov av en gängse rampolicy för effektivt deltagande i beslutsfattandeprocesser som rör deras identitet, och att de behöver skyddas genom olika former av självstyre eller autonomi för att övervinna situationen med dubbla standarder som etableras genom Köpenhamnkriterierna å ena sidan, och avsaknaden av regler överhuvudtaget i medlemsstaterna å andra sidan.

    26. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att aktivt uppfylla sina skyldigheter som fördragens väktare och att omgående vidta åtgärder mot medlemsstater som inte genomfört gemenskapslagar med förbud mot diskriminering enligt artikel 13 i EG‑fördraget, till exempel direktivet om ras och etniskt ursprung (2000/43/EG) och direktivet om sysselsättning (2000/78/EG). Europaparlamentet påminner om att EG‑domstolen redan har dömt vissa medlemsstater för att de inte genomfört direktiven om antidiskriminering och uppmanar dem att vidta åtgärder för att fullfölja sina skyldigheter. Parlamentet anser att de nya medlemsstater som ännu inte genomfört antidiskrimineringsdirektiven måste bli föremål för överträdelseförfaranden på samma sätt som de gamla medlemsstaterna. Kommissionen uppmanas att så fort som möjligt undersöka kvaliteten på och innehållet i lagarna om genomförande av direktiven om antidiskriminering, bland annat på basis av de rapporter som utarbetats av nätverket för oberoende experter på antidiskriminering, och att så fort som möjligt väcka talan i EG‑domstolen mot de medlemsstater som inte genomfört dessa direktiv korrekt.

    27. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i en kommande omstöpning av antidiskrimineringslagstiftningen särskilt ägna sig åt problemen med diskriminering på flera olika grunder och med segregering, som kan liknas vid en form av diskriminering, samt att se över begreppet om indirekt diskriminering och då uttryckligen ge tillstånd till bevisföring grundad på statistik som avser diskrimineringsfrågor.

    28. Europaparlamentet insisterar på att den nya EU-byrån för grundläggande rättigheter, vars verksamhet inleds 2007, skall involveras i det nya ramverket för antidiskriminering och förse EU:s beslutsfattare med aktuell, fullgod, tillförlitlig, omfattande och relevant information som kan ligga till grund för framtida politik och lagstiftning. Parlamentet anser, mot bakgrund av farhågorna när det gäller byråns roll och funktion, att det är av grundläggande betydelse för byrån att växa in i och spela en nödvändig roll i arbetet för att stödja EU:s politik för antidiskriminering.

    29. Europaparlamentet uppmanar rådet att anta kommissionens förslag till rådets rambeslut om bekämpande av rasism och främlingsfientlighet, där en ram för att straffa rasistiskt och främlingsfientligt våld som brott fastställs, eftersom beslutet skulle bidra till att förstärka nödvändig insamling av uppgifter om rasistiskt våld och rasistiska brott i hela EU.

    30. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram förslag som förbjuder den diskriminering som par bestående av personer av samma kön – antingen gifta eller i registrerade partnerskap – utsätts för i sina vardagsliv, i synnerhet när de utövar rätten till fri rörlighet i enlighet med EU:s lagstiftning. Parlamentet kräver att principen om ömsesidigt erkännande tillämpas även på det här området.

    31. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.

    • [1]  EGT L 281, 23.11.1995, s. 31.
    • [2]  EGT L 180, 19.7.2000, s. 22.
    • [3]  EGT L 303, 2.12.2000, s. 16.
    • [4]  EUT C 45 E, 23.2.2006, s. 129.
    • [5]  Antagna texter, 8.6.2005, P6_TA(2005)0228.

    YTTRANDE från utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män (23.3.2006)

    till utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor

    över ramstrategin för icke‑diskriminering och lika möjligheter för alla
    (2005/2191(INI))

    Föredragande (*): Claire Gibault

    (*) Förstärkt samarbete mellan utskott – artikel 47 i arbetsordningen

    FÖRSLAG

    Utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män uppmanar utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor att som ansvarigt utskott infoga följande i sitt resolutionsförslag:

     med beaktande av rådets direktiv 2000/43/EG av den 29 juni 2000 om genomförandet av principen om likabehandling av personer oavsett deras ras eller etniska ursprung,

     med beaktande av rådets direktiv 2000/78/EG av den 27 november 2000 om inrättande av en allmän ram för likabehandling i arbetslivet,

     med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/73/EG av den 23 september 2002 om ändring av rådets direktiv 76/207/EEG om genomförandet av principen om likabehandling av kvinnor och män i fråga om tillgång till anställning, yrkesutbildning och befordran samt arbetsvillkor,

     med beaktande av rådets direktiv 2004/113/EG av den 13 december 2004 om genomförande av principen om likabehandling av kvinnor och män när det gäller tillgång till och tillhandahållande av varor och tjänster,

     med beaktande av artikel 23 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, och av följande skäl:

    A. Aktningen för människovärdet och således också jämställdheten är en grundläggande princip i gemenskapsrätten och i artikel 3.2 i EG‑fördraget fastställs principen om integrering av ett jämställdhetsperspektiv, det vill säga att gemenskapen i all verksamhet skall syfta till att undanröja ojämlikheter och att främja jämställdhet mellan kvinnor och män. Det måste bedrivas en sammanhållen jämställdhetspolitik som ger ett mervärde åt befintliga program och åt initiativ som redan är under genomförande.

    B.  Kommissionen har föreslagit att 2007 skall utlysas till ”Europeiska året för lika möjligheter för alla”.

    1. Europaparlamentet uppmanar med kraft medlemsstaterna att fullfölja processen med att införliva gällande EG‑rätt om antidiskriminering i sin nationella lagstiftning samt ber kommissionen att regelbundet uppfölja och utvärdera hur medlemsstaterna tillämpar denna lagstiftning och att se över möjligheten till nya initiativ som kan komplettera gällande jämställdhetslagstiftning. Parlamentet anser att det inte räcker att tillhandahålla den rättsliga ramen för att bekämpa diskrimineringen av kvinnor om jämställdheten skall kunna garanteras, och uppmanar därför medlemsstaterna att bedriva en aktiv jämställdhetspolitik i form av särskilda och olikartade åtgärder, bland annat positiv särbehandling.

    2. Europaparlamentet insisterar på att man måste fokusera på att åtgärda fattigdomen, som framför allt drabbar utsatta befolkningsgrupper och i synnerhet kvinnor, och påminner om hur viktigt det är att den öppna samordningsmetoden används i kampen mot social utslagning och understryker att flexibla arbetstider för kvinnor och män och utveckling av anpassad och högkvalitativ barnomsorg och äldreomsorg, liksom omsorg för funktionshindrade och anhöriga, måste förbli en prioritering för medlemsstaterna inom deras politik för social sammanhållning.

    3. Europaparlamentet uppmanar med kraft regeringarna att stärka integreringen av ett jämställdhetsperspektiv inom alla relevanta politikområden, inbegripet sysselsättning och socialpolitik, utbildning, forskning, yttre förbindelser, utvecklingssamarbete, budget och finanspolitik.

    4. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att se till att kvinnor och män har lika tillgång till alla nivåer av yrkesutbildning, fortbildning och kvalificerad utbildning och att ingen åtskillnad görs mellan flickors och pojkars yrkesvägledning i fråga om tillgång och kvalitet på den erbjudna utbildningen.

    5. Europaparlamentet välkomnar kommissionens föresats att anordna ett årligt toppmöte om jämlikhet och uppmanar kommissionen att ta med jämställdhetsfrågan i arbetet och att i detta inbegripa Europaparlamentet, europeiska och internationella organisationer, behöriga nationella myndigheter och aktörer samt företrädare för det civila samhället. Parlamentet uppmuntrar kommissionen att omsätta detta förslag i praktiken så snabbt som möjligt.

    6. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i det meddelande som den har för avsikt att lägga fram 2006 med en mer detaljerad granskning av jämställdheten presentera jämförande kvalitativa och kvantitativa uppgifter för varje medlemsstat för att på så vis kunna fastställa inom vilka områden kvinnor utsätts för permanent och allvarlig diskriminering och föreslå nya strategier.

    7. Europaparlamentet framhåller icke-statliga jämställdhetsorganisationers betydelse och roll i genomförandet av EU:s jämställdhetspolitik och uppmanar kommissionen att systematiskt främja program och initiativ till förmån för europeiska och nationella icke‑statliga organisationer på området, så att det civila samhällets mångfald tillåts komma till uttryck.

    8. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att omsätta de åtaganden de har gjort och som antogs av Europeiska rådet i Barcelona 2002 i praktisk handling, vidta åtgärder för att få bort de könsbetingade löneskillnaderna och se till att kvinnor kan få yrkesutbildning och kvalificerat arbete på samma villkor som män samt samtidigt garantera lika behandling i fråga om löner.

    9. Europaparlamentet uppmanar regeringarna att sammanställa och analysera statistiska uppgifter som särskiljer män från kvinnor och som rör deras verksamhet. På detta vis kan analyser göras av hur kvinnor eller män diskrimineras på olika sätt, både på grund av sitt kön och på grund av ras, religion, funktionshinder, ålder eller sexuell läggning.

    10. Europaparlamentet betonar att kampen mot alla former av diskriminering måste föras genom pedagogiskt arbete som inriktas på respekt, tolerans och rättvisa och utförs för att förändra attityder med fokus på medborgarnas egna insatser, med särskild inriktning på ungdomar. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att systematiskt arbeta för ökad kunskap om jämställdhetsfrågor i samhället och större medvetenhet om diskriminering genom att avskaffa stereotyper i offentligheten och förändra inställningen till jämställdhetsfrågor.

    11. Europaparlamentet framhåller att medlemsstaterna måste bedriva informations- och upplysningskampanjer för barn i så låg ålder som möjligt beträffande en jämn fördelning av plikterna i familjen och hemmet.

    12. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att utan att inkräkta på yttrande- och pressfrihetsprinciperna instruera nationella jämställdhetsfrämjande organ att i samråd med medier och reklammakare utarbeta en etisk kod och se till att inga sexuella stereotyper av kvinnor eller män förekommer i medierna eller i reklam.

    13. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att utse oberoende organ som skall genomföra principen om jämställdhet mellan kvinnor och män och att se till att de har tillräckliga ekonomiska och personella resurser för att fullgöra sitt uppdrag.

    14. Europaparlamentet uppmanar de politiska partierna på nationell nivå och EU- nivå att se över sina organisationer och de förfaranden som de tillämpar så att de undanröjer de direkta och indirekta hindren för kvinnors medverkan utan diskriminering och antar lämpliga strategier för att uppnå en jämnare könsfördelning i valda församlingar och nationella regeringar.

    15. Europaparlamentet understryker vikten av garantier för att all den verksamhet som bedrivs inom ramen för det europeiska året för lika möjligheter för alla samordnas med den verksamhet som planerats inom ramen för Europeiska året för interkulturell dialog 2008 och kompletterar denna, så att dessa temaår stöder varandra när det gäller de grundläggande målen för unionens politik.

    16. Europaparlamentet betonar invandrarkvinnornas positiva roll i våra samhällen och uppmanar medlemsstaterna att ge dessa kvinnor det utrymme de förtjänar i dessa staters integrationspolitik för att därmed kunna stävja all form av diskriminering. Parlamentet välkomnar kommissionens föresats att under 2006 inrätta en rådgivande högnivågrupp till förmån för missgynnade etniska minoriteters integrering i samhället och på arbetsmarknaden och att framför allt ägna sig åt frågan om invandrarkvinnor, med tanke på den dubbla diskriminering dessa utsätts för. Av omsorg om ett medborgarnas Europa bör det i detta sammanhang också tas hänsyn till nytänkande initiativ från icke-statliga organisationer som i sitt vardagsarbete främjar den sociala integrationen på lokal och regional nivå, till exempel idrottsföreningar, ungdoms- och kulturcentrum etc.

    ÄRENDETS GÅNG

    Titel

    Ramstrategin för icke‑diskriminering och lika möjligheter för alla

    Referensnummer

    2005/2191(INI)

    Ansvarigt utskott

    LIBE

    Yttrande
      Tillkännagivande i kammaren

    FEMM
    27.10.2005

    Förstärkt samarbete – tillkännagivande i kammaren

    27.10.2005

    Föredragande av yttrande Utnämning

    Claire Gibault
    5.10.2005

    Tidigare föredragande av yttrande

    Claire Gibault

    Behandling i utskott

    21.2.2006

    21.3.2006

     

     

     

    Antagande

    21.3.2006

    Slutomröstning: resultat

    +:

    –:

    0:

    15

    0

    0

    Slutomröstning: närvarande ledamöter

    Edit Bauer, Hiltrud Breyer, Ilda Figueiredo, Věra Flasarová, Lissy Gröner, María Esther Herranz García, Rodi Kratsa-Tsagaropoulou, Astrid Lulling, Siiri Oviir, Marie Panayotopoulos-Cassiotou, Teresa Riera Madurell, Amalia Sartori, Britta Thomsen, Anna Záborská

    Slutomröstning: närvarande suppleanter

    Lidia Joanna Geringer de Oedenberg

    Slutomröstning: närvarande suppleanter (art. 178.2)

     

    Anmärkningar (tillgängliga på ett enda språk)

     

    ÄRENDETS GÅNG

    Titel

    Icke‑diskriminering och lika möjligheter för alla – en ramstrategi

    Förfarandenummer

    2005/2191(INI)

    Ansvarigt utskott
      Tillstånd: tillkännagivande
    i kammaren

    LIBE

    Tillstånd: tillkännagivande
    i kammaren (art. 45)

    27.10.2005

    Rådgivande utskott
      Tillkännagivande i kammaren

    FEMM
    27.10.2005

    CULT
    27.10.2005

    EMPL
    27.10.2005

    DEVE
    27.10.2005

    AFET
    27.10.2005

    Inget yttrande avges
      Beslut

    CULT
    23.11.2005

    DEVE
    5.10.2005

    AFET
    16.11.2005

    EMPL
    23.11.2005

     

    Förstärkt samarbete
      Tillkännagivande i kammaren

    FEMM
    27.10.2005

     

     

     

     

    Föredragande
      Utnämning

    Tatjana Ždanoka
    4.7.2005

     

    Tidigare föredragande

     

     

    Behandling i utskott

    23.1.2006

    19.4.2006

     

     

     

    Antagande

    15.5.2006

    Slutomröstning: resultat

    +:

    –:

    0:

    34

    3

    0

    Slutomröstning: närvarande ledamöter

    Alexander Alvaro, Roberta Angelilli, Edit Bauer, Johannes Blokland, Mihael Brejc, Kathalijne Maria Buitenweg, Maria Carlshamre, Giusto Catania, Charlotte Cederschiöld, Carlos Coelho, Fausto Correia, Kinga Gál, Patrick Gaubert, Elly de Groen-Kouwenhoven, Ewa Klamt, Magda Kósáné Kovács, Stavros Lambrinidis, Romano Maria La Russa, Sarah Ludford, Antonio Masip Hidalgo, Claude Moraes, Lapo Pistelli, Martine Roure, Inger Segelström, Antonio Tajani, Ioannis Varvitsiotis, Manfred Weber, Stefano Zappalà, Tatjana Ždanoka

    Slutomröstning: närvarande suppleant(er)

    Camiel Eurlings, Giovanni Claudio Fava, Sophia in 't Veld, Sylvia-Yvonne Kaufmann, Bill Newton Dunn, Marie-Line Reynaud

    Slutomröstning: närvarande suppleant(er) (art. 178.2)

    Emine Bozkurt, Pasqualina Napoletano

    Ingivande

    18.5.2006

     

    Anmärkningar (tillgängliga på ett enda språk)