BETÄNKANDE om utvidgningen av euroområdet

18.5.2006 - (2006/2103(INI))

Utskottet för ekonomi och valutafrågor
Föredragande: Werner Langen

FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS RESOLUTION

om utvidgningen av euroområdet

(2006/2103(INI))

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av artikel 121 i fördraget,

–   med beaktande av kommissionens meddelande av den 1 juni 2006 om de offentliga finanserna i EMU – 2005 (KOM(2005)0231),

–   med beaktande av kommissionens konvergensrapport 2004 av den 20 oktober 2004 (KOM(2004)0690),

–   med beaktande av Europeiska centralbankens konvergensrapport 2004,

–   med beaktande av kommissionens andra rapport om de praktiska förberedelserna inför den framtida utvidgningen av euroområdet av den 4 november 2005 (KOM(2005)0545),

–   med beaktande av sin resolution av den 5 juli 2005 om införandet av en informations‑ och kommunikationsstrategi för euron och Ekonomiska och monetära unionen[1],

–   med beaktande av sin resolution av den 1 december 2005 om förslaget till rådets förordning om ändring av förordning (EG) nr 974/98 om införandet av euron[2],

–   med beaktande av artikel 45 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för ekonomi och valutafrågor (A6‑0191/2006), och av följande skäl:

A. Ekonomiska och monetära unionen (EMU) måste förstärkas för att målen om tillväxt och sysselsättning skall nås.

B.  Den ekonomiska tillväxttakten är för närvarande 1,8 procent i euroområdet och 2 procent per år för EU som helhet.

C. Att gå med i EMU är inte detsamma som att ansluta sig till en enkel monetär zon.

D. De medlemsstater som gick med i EU 2004 (de nya medlemsstaterna) skall gå över till euron när de uppfyller de villkor som föreskrivs i fördraget. Förenade kungariket och Danmark utnyttjar en undantagsklausul.

E.  Majoriteten av de nya medlemsstaterna har upplevt en snabb tillväxt, vilket möjliggjort en viss inhämtning. Arbetet pågår fortfarande när det gäller nivån på deras reella konvergens.

F.  De nya medlemsstaterna skiljer sig mycket åt i sin uppfattning om euron liksom i sitt politiska engagemang och sin förmåga att gå med i euroområdet i ett tidigt skede.

G. Förenade kungariket och sex av de nya medlemsstaterna – Cypern, Tjeckien, Ungern, Malta, Polen och Slovakien – är föremål för ett förfarande vid alltför stora underskott, och två av dem – Cypern och Malta – har en offentlig skuldkvot på mer än 60 procent av sin BNP.

Allmänna villkor för den framtida utvidgningen av euroområdet

1.  Europaparlamentet erinrar om att en anslutning till euroområdet kräver ett fullständigt iakttagande av Maastrichtkriterierna i enlighet med vad som anges i fördraget och protokollet om artikel 121 i fördraget, vilket innebär en hög grad av prisstabilitet, en finansiell situation för den offentliga sektorn utan alltför stora underskott, minst två års medlemskap i det europeiska monetära systemets växelkursmekanism ERM2, iakttagelse av normala fluktuationsmarginaler, konvergens i den långfristiga räntenivån, ett rättssystem som är förenligt med Maastrichtfördraget, en oberoende centralbank och ekonomisk konvergens.

2.  Europaparlamentet erinrar om att alla medlemsstater med undantag måste uppfylla Maastrichtkriterierna innan de kan gå med i euroområdet och att villkoren i stabilitets‑ och tillväxtpakten gäller alla medlemsstater. Europaparlamentet är övertygat om att granskningen av medlemsstaternas nivå av förberedelse för att införa euron måste bygga på samma definitioner och principer som i de tidigare konvergensrapporterna för att trygga kontinuiteten och likabehandlingen av alla medlemsstater.

3.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att använda gemensamma och kriterier vid bedömning av ekonomiska och skattemässiga data. Parlamentet pekar på kommissionens ansvar för pålitligheten i statistiska uppgifter och kräver att inget beslut fattas så länge det finns tveksamheter om deras tillförlitlighet. Parlamentet understryker att man för att kunna analysera prisstabilitet måste göra en övergripande bedömning av de olika metoderna för att fastställa referensvärden, med tanke på de olika strategier som kommissionen har tillämpat i fråga om konvergensrapporterna sedan 1993.

4.  Europaparlamentet är starkt kritiskt mot särskilda bestämmelser för uppfyllande av Maastrichtkriterierna och medlemskap i ERM2. Parlamentet uppmanar kommissionen att bedöma konvergenskriterierna strikt, varvid den långsiktiga stabiliteten för euroområdet alltid skall prioriteras framför utvidgningen.

5.  Europaparlamentet anser att den långsiktiga stabiliteten i euroområdet också bör bedömas utifrån dess förmåga att ta emot nya medlemmar. Parlamentet understryker att utvidgningen av euroområdet inte får underminera den förstärkning av det ekonomiska styret som behövs i euroområdet.

6.  Europaparlamentet ber myndigheterna i ansökarländerna att trygga full insyn i sina politiska beslut – såsom fastställandet av omräkningskurser och måldatum för inträdet – före och under ERM2‑medlemskapet. Parlamentet uppmanar myndigheterna att ge allmänheten tillgång till konsekvensbedömningar, studier och rapporter som har med dessa frågor att göra.

7.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna i euroområdet att öka sina ansträngningar för att få till stånd en effektiv samordning av den ekonomiska och monetära politiken, främst genom att förstärka sina gemensamma strategier i eurogruppen. Parlamentet noterar att dessa ansträngningar kan börja med att tidsplanen för budgetarbetet samordnas och att budgetarbetet grundas på samma antagande om utvecklingen av växelkursen euro‑dollar och prognoser för oljepriserna.

8.  Europaparlamentet betonar att övergången till euron inte bör hanteras och framställas som enbart ett tekniskt byte av valuta, utan som en stor omvandling med betydande ekonomiska, monetära och sociala konsekvenser.

Tekniska förhandsvillkor för utvidgningen av euroområdet

9.  Europaparlamentet påpekar att det krävs detaljerade nationella planer för övergången för en smidig anpassning till euron. Parlamentet anser att dessa planer måste omfatta listor över de lokala och nationella organ som är ansvariga för att genomföra införandet av euron och att de måste innehålla en detaljerad tidsplan för ändring av nationell lagstiftning och administrativa regler och för anpassning av offentliga organ. Parlamentet anser att erfarenheter som gjorts till följd av införandet av euron under den första vågen av medlemskap i euroområdet måste beaktas noga, liksom särdragen för övergången till euron eftersom denna valuta i dag redan är i omlopp och i hög grad används i ansökarländerna.

10. Europaparlamentet uppmanar anslutande länder till euroområdet att se till att det tidigt finns eurosedlar i bankerna och att fasen med dubbla valutor i omlopp blir kort samt att strikt organisera utfasningen av nationella valutaenheter för att underlätta en smidig övergång.

11. Europaparlamentet uppmanar anslutande medlemsstater att särskilt uppmärksamma konsumentskyddet under övergångsfasen. Parlamentet uppmanar dem att införa lagstiftning med krav på obligatorisk dubbel prisangivelse under en tillräckligt lång tid och att införa effektiva förfaranden för att skydda konsumenterna mot omotiverade prishöjningar under övergångsfasen eller under en längre tid. Parlamentet efterlyser tydliga offentliga kampanjer i vilka man framhåller att det enda vapnet mot omotiverade prishöjningar är konsumenternas makt att fritt välja sina leverantörer. Parlamentet påpekar att prissättningen i offentliga och privata monopolsituationer och hos offentliga myndigheter måste uppmärksammas särskilt. Parlamentet begär att det för minst två år inrättas ett observatorium med ansvar för att publicera uppgifter om hur omkring tio särskilt viktiga konsumentpriser utvecklas.

12. Europaparlamentet erinrar om nödvändigheten av att börja med tidiga och omfattande informationskampanjer till medborgarna i ansökarländerna för att skapa förtroende för övergångsprocessen och för att se till att övergångsfasen hanteras på ett korrekt sätt av alla inblandade, med syfte att göra euron framgångsrik. Parlamentet bedömer att bristen på information till medborgarna måste reduceras och att användningen av medier för informationskampanjer behöver organiseras på ett tidigt stadium.

Särskilda krav för ansökarländernas anslutning

13. Europaparlamentet påpekar att en alltför tidig anslutning till euroområdet kan leda till en oväntad utveckling i den ekonomiska konvergensprocessen.

14. Europaparlamentet framhåller att utvidgningen av euroområdet underlättar den ekonomiska konvergensprocessen och bidrar till att förstärka euroområdet som helhet.

15. Europaparlamentet noterar att den ekonomiska konvergensen inte har utvecklats tillräckligt i vissa av ansökarländerna för att möjliggöra en snabb anslutning, vilket visar sig i höga inflationstakter och alltför stort budgetunderskott i en del kandidatländer. Parlamentet tillstår att många medlemsstater har lagt en solid grund för ett snabbt införande av euron genom att trygga en långsiktig finanspolitisk hållbarhet.

16. Europaparlamentet begär att alla kriterier uppfylls helt innan euron antas och påpekar att kraven för anslutning inte har uppfyllts av alla sju ERM2‑medlemsstater utan undantagsklausul.

17. Europaparlamentet erinrar om att fördraget i avsaknad av en undantagsklausul föreskriver en automatisk bedömning vartannat år av Maastrichtkriterierna för länder med undantag. Parlamentet noterar att länder med undantag får begära ett en bedömning görs innan tidsfristen löper ut. Länderna uppmanas att avstå från detta så länge de inte är säkra på att alla kriterier är uppfyllda.

18. Europaparlamentet noterar att den reella konvergensen fortfarande är svag trots fortsatt hög tillväxt de tio senaste åren.

19. Europaparlamentet anser att beslut om inträde för enskilda medlemsstater bör grunda sig på uppgifter och bedömningar av hög kvalitet i enlighet med bestämmelserna i fördraget och relevanta protokoll i det här sammanhanget. Parlamentet uppmanar därför kommissionen och Europeiska centralbanken att göra en heltäckande utvärdering som är mer än bara en formell sifferjämförelse och ta hänsyn till de resultat som nåtts i fråga om konvergens och framgångarna när det gäller att skapa makroekonomisk stabilitet.

20. Europaparlamentet anser att det ligger i de nya medlemsstaternas och i hela euroområdets intresse att göra en noggrann analys av kostnader och fördelar med att gå över till euron i ett tidigt skede, särskilt med tanke på att medlemskapet i euroområdet får betydande konsekvenser i form av penningpolitiska instrument och kräver ett lämpligt utrymme för skattepolitik, vilket är det makroekonomiska instrument som återstår. Parlamentet kräver att dessa analyser offentliggörs.

21. Europaparlamentet anser att förberedelser för medlemskap i euroområdet kan medföra betydande fördelar i sig själva efter anslutningen till ERM, att dagen för inträdet inte skall vara huvudfokus och att en trovärdig och hållbar väg framåt är mycket viktig för att se till att införandet av euron i nya medlemsstater blir framgångsrikt.

22. Europaparlamentet påpekar att inflationskriteriet kräver en inflationstakt som inte är mer än 1,5 procentenheter högre än i de tre medlemsstater som uppvisat bäst resultat när det gäller prisstabilitet, baserat på de senaste 12 månadernas konsumentpriser och i enlighet med ECB:s uppgifter.

23. Europaparlamentet kräver att ansökarländerna skall ha en genomsnittlig nominell långfristig räntenivå, som observerats under en ettårsperiod före deras ansökan, som inte med mer än två procentenheter överstiger nivån i de tre medlemsstater som uppvisat bäst resultat när det gäller prisstabilitet och som baserats på ECB:s uppgifter.

24. Europaparlamentet framhåller att både definitionen av de tre medlemsstater som uppvisat bäst resultat när det gäller prisstabilitet och sättet att beräkna referensvärdet måste klargöras för att återspegla det faktum att tolv EU medlemsstater nu ingår i den monetära unionen och använder en gemensam valuta som förvaltas genom en gemensam penningpolitik, och att skillnaderna i deras enskilda inflationsutveckling beror på strukturella faktorer snarare än på skillnader i makroekonomisk politik. Parlamentet anser emellertid att det är viktigt att ta hänsyn till den så kallade Balassa-Samuelson-effekten på inflationskriterierna för nya medlemsstater.

25. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen och ECB.

• [1]  Antagna texter, P6_TA(2005)0270.
• [2]  Antagna texter, P6_TA(2005)0457.

MOTIVERING

Det är obestridligt att Maastrichtkonvergenskriterierna som fastställs i EG‑fördraget måste uppfyllas för att en medlemsstat i Europeiska unionen skall kunna gå med i euroområdet. I sin konvergensrapport från oktober 2004 meddelade kommissionen att ingen av de elva medlemsstaterna med undantag uppfyllde alla nödvändiga kriterier vid den tidpunkten, och mot bakgrund av detta beslutade kommissionen att inte i något fall föreslå ett upphävande av undantagen.

Medlemsstaterna med undantag är alla tio länder som gick med i Europeiska unionen den 1 maj 2004 samt Sverige. I sin rapport diskuterade och presenterade kommissionen alla förberedelser på nationell nivå och på gemenskapsnivå och uttalade sig om de allmänna uppfattningarna i de nya medlemsstaterna. Därvid betonade kommissionen att ansökarländerna respektive medlemsstaterna med undantag kan ha stor nytta av erfarenheterna av euroinförandet under åren 1998–2002 i sina praktiska förberedelser.

Den 1 februari 2006 bedömde dessutom kommissionen konvergensprogrammen från Estland, Lettland och Slovenien. Enligt rådets förordning (EG) nr 1466/97 om förstärkning av övervakningen av de offentliga finanserna samt övervakningen och samordningen av den ekonomiska politiken (ändrad genom förordning (EG) nr 1055/2005) måste medlemsstaterna årligen presentera aktuella makroekonomiska och budgetära prognoser. Dessa kallas stabilitetsprogram i länder som har infört euron och konvergensprogram i länder som inte har infört euron.

I förslaget till betänkande krävs en korrekt och avvägd strikt efterlevnad av Maastrichtkonvergenskriterierna, vilket Europeiska centralbanken och Europeiska kommissionen gång på gång har understrukit. Kriterierna för euroberedskapen är därvid obestridlig. Enligt Maastrichtfördraget måste EU‑staterna uppfylla flera villkor innan euron kan införas.

Kriteriernas huvuddrag är följande:

1.  En hög grad av prisstabilitet. Därvid får inflationstakten de 12 senaste månaderna inte ha varit mer än 1,5 procentenheter högre än den genomsnittliga inflationstakten i de tre medlemsstaterna med den lägsta inflationstakten.

2.  För en på lång sikt hållbar finansiell situation för den offentliga sektorn krävs det en balanserad budget eller ett överskott. Om underskottet uppgår till högst 3 procent av bruttonationalprodukten förväntas en minskning. Skulden får vara högst 60 procent av bruttonationalprodukten eller måste närma sig denna gräns tillräckligt varaktigt och snabbt.

3.  Landet måste ha iakttagit det normala fluktuationsutrymmet enligt ERM2 och varit utan devalvering under minst två år.

4.  För räntekonvergens krävs att den långfristiga räntenivån under ett år inte får ha legat högre än den genomsnittliga långfristiga räntenivån i de tre EU‑medlemsstaterna med den lägsta räntenivån plus högst 2 procent.

5.  Rättssystemets förenlighet med Maastrichtfördraget måste vara fastställd och genomförd. Därvid handlar det framför allt om en oberoende centralbank och övergången till eurosystemet.

6.  Reell konvergens måste fastställas. I enlighet med rådets förordningar från 1997 och 2005 fastställs här förvisso inga exakta specifikationer, men det föreskrivs en kontroll av den ekonomiska konvergensen med hjälp av marknadsintegration, bytesbalans, enhetsarbetskostnader och ytterligare tillgängliga nyckeltal. Vid kontroll av den reella konvergensen rör det sig om en tydlig föreskrift som är obestridlig i tolkningen av Maastrichtfördraget, och det är av stor betydelse att den uppfylls, särskilt för eurosystemets stabilitet och för kandidatländerna.

Ett för tidigt införande av euron i kandidatländerna kan hindra den ekonomiska konvergensprocessen, leda till allvarliga felbedömningar av växelkurserna på övergångsdagen och fördröja återhämtningen av underskottet i bytesbalansen och därmed försvåra en snabb ekonomisk anpassning som är politiskt nödvändig och som alla berörda länder önskar.

Enligt hittillsvarande föreliggande information, som visserligen kontrolleras i maj 2006 i en ny rapport av Europeiska kommissionen, uppfyller endast Slovenien förbehållslöst alla villkor. Litauen, som uppfyller alla konvergenskriterier med undantag av inflationskriteriet, är och förblir ett gränsfall. Inflationstakten i Litauen låg de senaste 12 månaderna något över gränsvärdet. Till sist kommer det att bli ett politiskt beslut huruvida Litauen, vars nationalekonomi endast spelar en underordnad roll på grund av sin storlek i euroområdet, kommer att anslutas till euroområdet eller inte.

Parlamentet har tidigare alltid arbetat för och krävt strikt efterlevnad och uppfyllande av konvergenskriterierna i Maastrichtfördraget, att inga undantag görs så som gjordes med två medlemsstater i början av eurosystemet. Efter att stabilitets‑ och tillväxtpakten reformerats och därmed urholkats är det av enorm betydelse att villkoren är helt uppfyllda redan från starten.

I Litauens fall kommer det därför att vara frågan om att bedöma om överskridandet av inflationskriteriet endast var av kortvarig karaktär eller om det föreligger långfristiga faktorer, så att ett varaktigt överskridande av inflationskriteriet också kan förväntas de kommande åren. Litauen har gjort stora ansträngningar för att uppfylla konvergensprogrammen och villkoren i Maastrichtfördraget. Detta måste rimligen respekteras. Om förvisso inflationstakten överskrids även de kommande åren på grund av strukturella förändringar (avveckling av de båda kärnkraftverken i Ignalina och därmed tillhörande varaktig ökning av energikostnader), måste enligt föredragandens övertygelse ett undantag utformas för Litauen.

I samband med detta välkomnas Estlands beslut att dra tillbaka sin anslutningsansökan i detta skede trots stor ekonomisk dynamik, eftersom landet inte kan uppfylla villkoren i Maastrichtfördraget med tanke på inflationstakt och budgetunderskott.

ÄRENDETS GÅNG

Titel	Utvidgningen av euroområdet
Förfarandenummer	2006/2103(INI)
Ansvarigt utskott   Tillstånd: tillkännagivande i kammaren	ECON 0.0.0000
Rådgivande utskott   Tillkännagivande i kammaren
Inget yttrande avges   Beslut
Förstärkt samarbete   Tillkännagivande i kammaren
Föredragande   Utnämning	Werner Langen 15.11.2005
Tidigare föredragande
Behandling i utskott	25.4.2006	4.5.2006
Antagande	15.5.2006
Slutomröstning: resultat	+: –: 0:			29 0 4
Slutomröstning: närvarande ledamöter	Katerina Batzeli, Zsolt László Becsey, Pervenche Berès, Sharon Bowles, Udo Bullmann, Ieke van den Burg, Harald Ettl, Elisa Ferreira, Robert Goebbels, Benoît Hamon, Gunnar Hökmark, Karsten Friedrich Hoppenstedt, Ona Juknevičienė, Wolf Klinz, Christoph Konrad, Guntars Krasts, Werner Langen, Klaus-Heiner Lehne, Astrid Lulling, Jules Maaten, Gay Mitchell, Cristobal Montoro Romero, Joseph Muscat, John Purvis, Alexander Radwan, Dariusz Rosati, Antolín Sánchez Presedo, Peter Skinner, Margarita Starkevičiūtė, Sahra Wagenknecht
Slutomröstning: närvarande suppleant(er)
Slutomröstning: närvarande suppleant(er) (art. 178.2)	Alexander Lambsdorff, Cecilia Malmström, Elisabeth Schroedte
Ingivande	18.5.2006
Anmärkningar (tillgängliga på ett enda språk)