Betänkande - A6-0228/2006Betänkande
A6-0228/2006

BETÄNKANDE om handlingsplan 2006–2008 för förenkling och förbättring av den gemensamma fiskeripolitiken

26.6.2006 - (2006/2053(INI))

Fiskeriutskottet
Föredragande: Philippe Morillon

Förfarande : 2006/2053(INI)
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång :  
A6-0228/2006
Ingivna texter :
A6-0228/2006
Debatter :
Omröstningar :
Antagna texter :

FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS RESOLUTION

om handlingsplan 2006–2008 för förenkling och förbättring av den gemensamma fiskeripolitiken

(2006/2053(INI))

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av kommissionens meddelande till Europaparlamentet och rådet om handlingsplan 2006–2008 för förenkling och förbättring av den gemensamma fiskeripolitiken (KOM(2005)0647),

–   med beaktande av meddelandet från kommissionen om förenkling och förbättring av lagstiftningen om den gemensamma fiskeripolitiken (KOM(2004)0820) och arbetsdokumentet från kommissionen om analys av möjligheterna till förenkling och förbättring av lagstiftningen om den gemensamma fiskeripolitiken och dess genomförande (SEK(2004)1596),

–   med beaktande av kommissionens meddelande till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén om genomförande av gemenskapens Lissabonprogram: en strategi för förenkling av lagstiftningen (KOM(2005)0535),

–   med beaktande av rådets slutsatser av den 15 april 2005 om kommissionens meddelande ”Förenkling och förbättring av lagstiftningen om den gemensamma fiskeripolitiken” (8077/2005),

–   med beaktande av det interinstitutionella avtalet ”Bättre lagstiftning” av den 16 december 2003 mellan Europaparlamentet, rådet och kommissionen[1],

–   med beaktande av artikel 45 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från fiskeriutskottet (A6‑0228/2006), och av följande skäl:

A. Förbättringen och förenklingen av lagstiftningen är en åtgärd som prioriteras i medborgarnas intresse inom EU och syftar till att göra lagstiftningen mer effektiv och öka insynen. Åtgärden skall även öka konkurrenskraften, stärka tillväxten, underlätta en hållbar utveckling och på så sätt bidra till uppnåendet av Lissabonmålen.

B.  Fackmän och nationella myndigheter klagar på att åtgärderna spridits och skilts åt, att insyn saknas, att det är svårt att få tag på de texter som finns samt att byråkratin ger upphov till svårigheter till följd av de många och ofta omfattande skyldigheterna.

C. Det är viktigt att förenklingen av bestämmelserna som styr den gemensamma fiskeripolitiken för samman fiskarna och andra berörda parter.

D. Fiskesektorn bör rådfrågas inom tidsfristerna så att den på ett effektivt sätt kan delta i senare led i beslutsprocessen.

E.  Hur effektiv den gemensamma fiskeripolitiken blir beror till stor del på om man inför ett harmoniserat inspektions- och kontrollsystem som skall tillämpas på samtliga fackmän.

1.  Europaparlamentet välkomnar med öppna armar denna sektoriella handlingsplan för förenkling och förbättring av den gemensamma fiskeripolitiken.

2.  Europaparlamentet stöder till fullo de mål som kommissionen fastställt, särskilt målet att förbättra klarheten i och förenkla de texter som redan finns samt att förbättra tillgången till dem, minska fiskemyndigheternas byråkrati och administrativa kostnader och minska bördorna och kraven på fiskarna.

3.  Europaparlamentet ställer sig positivt till den metod som kommissionen föreslår, särskilt fastställandet av en treårig handlingsplan för 2006–2008.

4.  Europaparlamentet stöder kommissionens uppfattning att förenklingsansträngningarna bör koncentreras till politiken för bevarande av fiskeresurserna och kontrollen av fiskeaktiviteterna.

5.  Europaparlamentet anser att det är ytterst viktigt att verkligen utöka samrådet med samtliga berörda parter med hjälp av de planerade åtgärderna innan rättsakterna utarbetas och att detta skall vara möjligt i ett tidigt skede för att de berörda parterna på ett effektivt sätt skall kunna bidra till de förberedande arbetena före varje lagstiftningsförslag.

6.  Europaparlamentet anser att samliga lagstiftningsförslag skall föregås av en konsekvensanalys och att dessa skall basera sig på exakta, objektiva och fullständiga uppgifter. Dessutom skall de offentliggöras inom en rimlig tid.

7.  Europaparlamentet anser att ett tillräckligt tidsavstånd bör införas mellan datumet för antagande och datumet för tillämpning av alla nya bestämmelser för att de berörda parterna skall kunna anpassa sig till dem.

8.  Europaparlamentet anser att lagtexterna skall vara exaktare och utformas på ett sätt som är förståeligt för samtliga involverade parter.

9.  Europaparlamentet anser att effektiviteten och genomförandet av de antagna åtgärderna måste utvärderas på ett systematiskt sätt på grundval av objektiva och klart definierade kriterier.

10. Europaparlamentet insisterar på att rådgivande organ (särskilt de regionala rådgivande nämnderna och rådgivande kommittén för fiske och vattenbruk) måste spela en väsentlig roll i processen för att förenkla och utvärdera effektiviteten och genomförandet av befintliga och nya åtgärder. Parlamentet anser att ett bättre samråd mellan dessa organ obestridligt kommer att leda till att fiskesektorn kommer att ha det lättare att ta till sig fiskelagstiftningen.

11. Europaparlamentet anser att den rättsliga strukturen för bestämmelserna om tekniska åtgärder, styrningen av fiskeansträngningarna, kontrollåtgärderna och fångstbegränsningen bör ses över, i synnerhet för att göra texterna klarare, öka deras läsbarhet och överensstämmelse, stryka föråldrade bestämmelser och sammanfatta och stärka bestämmelserna för varje område inom den gemensamma fiskeripolitiken.

12. Europaparlamentet stöder de stora riktlinjerna för förenkling som tas upp i handlingsplanen för att reglera TAC/kvoter och fiskeansträngningarna, framför allt den särskilda behandlingen av olika aktuella åtgärder, inriktningen av besluten på homogena grupper och framtagandet av fleråriga strategier.

13. Europaparlamentet välkomnar kommissionens avsikt att reformera den gällande lagstiftningen genom en stegvis gruppering av de tekniska åtgärderna per fiske samtidigt som den klargör de gällande bestämmelserna och förbättrar överensstämmelsen och samstämmigheten mellan samtliga bestämmelser.

14. Europaparlamentet förkastar den möjlighet som kommissionen föreslog om att lägga fram ”korta” förordningar om tekniska åtgärder till rådet som skulle följas upp av detaljerade förordningar från kommissionen, eftersom viktiga frågor såsom stommen av tekniska aspekter enligt vilka gemenskapsflottan styrs inte kan uteslutas ur Europaparlamentets och rådets diskussioner och undgå deras godkännande.

15. Europaparlamentet anser att särskild uppmärksamhet bör ägnas rättigheten för medlemsstaterna att anta vissa tekniska åtgärder för lokal tillämpning. För att förhindra att sådana bestämmelser har en negativ effekt på miljön anser parlamentet att periodiska utvärderingar bör vara ett viktigt villkor för att de skall kunna införas.

16. Europaparlamentet noterar att artikel 9 i rådets förordning (EG) nr 2371/2002 om bevarande och hållbart utnyttjande av fiskeresurserna inom ramen för den gemensamma fiskeripolitiken[2] redan tillåter en medlemsstat att vidta icke-diskriminerande åtgärder för bevarande och förvaltning av fiskeriresurserna och för att minimera fiskets inverkan på bevarandet av de marina ekosystemen inom en gräns på 12 sjömil från dess baslinjer. Parlamentet uppmanar kommissionen att gå försiktigt till väga om den ämnar utvidga denna princip, eftersom ett tillstånd att anta vissa tekniska åtgärder lokalt kan ge upphov till diskriminering mellan olika medlemsstater.

17. Europaparlamentet godkänner att reglerna från fall till fall anpassas till olika regioner eller olika slag av fiske om de grundar sig på vetenskapliga kriterier för skydd av resurserna och grundliga analyser av den socioekonomiska effekten. Parlamentet anser att samtliga berörda partier bör knytas till utarbetandet av dessa regler.

18. Europaparlamentet anser att återhämtnings- och förvaltningsplanerna som kommissionen lagt fram inom ramen för den gemensamma fiskeripolitiken måste återspegla fiskarnas dagliga liv i de olika medlemsstaterna.

19. Europaparlamentet godkänner den ökade användningen av datorsystem, informationsteknik och automatisering för att underlätta tillgången till gemenskapslagstiftningen samt för att underlätta och rationalisera insamlingen och överföringen av uppgifter för såväl de nationella myndigheterna som fackmän.

20. Europaparlamentet anser att information om lagar inte enbart får överföras genom institutionella kanaler utan att den bör sändas direkt till de berörda parterna, i synnerhet genom sammanslutningar, de regionala rådgivande nämnderna, Internet, utarbetandet av uppförandekoder, etc.

21. Europaparlamentet anser att användningen av ny teknik ombord på fiskefartygen bör öka gradvis och att undantag bör göras för de allra minsta fartygen. Dessutom bör tillräckligt långa övergångsperioder införas för att sektorn skall kunna anpassa sig till den nya tekniken.

22. Europaparlamentet anser att gemenskapsstöd måste beviljas för utveckling av denna nya teknik samt för nödvändig specialutbildning.

23. Europaparlamentet anser att det är nödvändigt att konsolidera och omarbeta bestämmelserna om samtliga aspekter som rör kontroll och övervakning av fiskeaktiviteterna.

24. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se över gemenskapsbestämmelserna om minimistorlekarna och harmonisera dem.

25. Europaparlamentet bekräftar att ett harmoniserat inspektions- och kontrollsystem snarast måste införas som kan tillämpas på alla fackmän och som omfattas av ett enhetligt system för bestämmelserna om tolkning och sanktioner för att öka fiskarnas förtroende för den grundläggande principen om lika behandling. Europaparlamentet anser att gemenskapens kontrollorgan för fiske bör bidra till detta mål.

26. Europaparlamentet ställer sig positivt till den allmänna principen som syftar till att minska på medlemsstaternas och sektorns rapporteringskrav men understryker den viktiga roll som vissa rapporter från kommissionen spelar, särskilt för att kontrollera genomförandet av den gemensamma fiskeripolitiken.

27. Europaparlamentet anser att förvaltningen av tillstånden utanför gemenskapens vatten bör klargöras, förbättras och automatiseras, bland annat de fångstuppgifter och fångstansträngningar som hänger samman med dessa aktiviteter. Parlamentet välkomnar de initiativ som kommissionen redan tagit i denna riktning.

28. Europaparlamentet håller med kommissionen om att de invecklade och långa förfaranden som EU tillämpar för att införliva de bestämmelser som antagits av de regionala fiskeriorganisationerna i gemenskapens lagstiftning är fullkomligt oönskade, men anser att de mest invecklade frågorna med införlivandet härrör sig från onödig byråkrati inom själva kommissionen. Europaparlamentet förkastar därför kategoriskt möjligheten att en förenkling skulle ske på bekostnad av att frånta Europaparlamentet dess ansvar när det gäller att ingripa i lagstiftningsprocessen.

29. Europaparlamentet uppmanar dessutom kommissionen att fastställa ett ”modellavtal” för de två stora kategorierna av fiskepartnerskapsavtal (blandat och tonfiske) som skall ligga till grund för de båda parternas (gemenskapens och den tredje partens) rättigheter och skyldigheter.

30. Europaparlamentet anser att ändringarna och förenklingen av förhandlingsprocessen och uppföljningen av fiskepartnerskapsavtalen skall prioriteras och gläder sig åt de ansträngningar som kommissionen nyligen gjort i denna riktning.

31. Europaparlamentet förklarar att det är redo att aktivt bidra till ansträngningarna för att genomföra förenklingsprocessen och uppmanar till en ständig interinstitutionell dialog för att en bättre lagstiftning inom den gemensamma fiskeripolitiken.

32. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.

  • [1]  EUT C 321, 31.12.2003, s. 1.
  • [2]  EGT L 358, 31.12.2002, s. 59.

MOTIVERING

I – Inledning

Denna handlingsplan ingår i den mer övergripande förbättringen av EU-lagstiftningen och de många initiativ som kommissionen tagit i några år på detta område.

Vad gäller den gemensamma fiskeripolitiken är förenklingen naturligtvis en del av den reform som man kom överens om 2002, och viktiga ansträngningar har redan gjorts eller håller på att göras[1].

Kommissionen publicerade i december 2004 ett meddelande som särskilt behandlade ”förenklingen och förbättringen av lagstiftningen om den gemensamma fiskeripolitiken” (KOM(2004)0820). Meddelandet följdes av ett arbetsdokument från kommissionen som innehöll en detaljerad analys om möjligheterna till förenkling och förbättring av lagstiftningen om den gemensamma fiskeripolitiken och dess genomförande (SEK(2004)1596).

Dessutom antog rådet den 26 april 2005 slutsatser där det godkände de allmänna riktlinjer som kommissionen föreslagit och de tre mål som fastställts för en förenkling av den gemensamma fiskeripolitiken (8077/2005):

–  Förbättrad tydlighet i de nuvarande texterna samt, förenkling och bättre tillgänglighet.

–  Minskning av administrativa kostnader och skyldigheter som åligger den offentliga förvaltningen.

–  Lättnader i administrativa kostnader och skyldigheter som åligger fiskarna.

Dessa mål gör det möjligt att förenkla den gemensamma fiskeripolitiken men också att öka dess effektivitet.

II – Handlingsplanen 2006–2008

I detta meddelande preciserar kommissionen de åtgärder för förenkling som den ämnar genomföra 2006–2008 inom fiskesektorn. Kommissionen föreslår en särskild metod och anger de bestämmelser som i första hand bör förenklas och förbättras och preciserar från fall till fall de förenklingsåtgärder som bör vidtas.

Kommissionen anger tre kategorier av rättsakter som bör förenklas:

–   Rättsakter där översynen redan har inletts med tillämpning av vissa förenklingsprinciper.

–   Nya rättsakter som kommer att utarbetas under kommande år och där förenklingsmålen kommer att tillämpas systematiskt.

–   Vissa gällande rättsakter där förenklingen är prioriterad, dvs. de rättsakter där kommissionen anser att det snarast möjligt krävs samlade förenklingsansträngningar.

Kommissionens handlingsplan koncentrerar sig i huvudsak på denna sista kategori av rättsakter.

Kommissionen anser man under perioden 2006–2008 först och främst bör förenkla vissa bestämmelser om resursförvaltning och kontroll av fiskeaktiviteter.

Med beaktande av proportionalitetsprincipen och genom prövning från fall till fall anser kommissionen därför att det är viktigt

–  att se över gemenskapens regelverk på grundval av den metod som fastställs i meddelandet från den 25 oktober 2005 (KOM(2005)0535),

–  att göra rättsakterna lättare att läsa och att göra informationen mer lättillgänglig med hjälp av instrument som är anpassade till fiskares och berörda förvaltningars behov,

–  att minska bördor, kostnader och belastning för fiskare och berörda förvaltningar.

När det gäller bevarande av fiskeresurserna föreslår kommissionen att rättsakterna först och främst förenklas på följande områden:

–  Förvaltning och bevarande av vissa fiskbestånd och grupper av fiskbestånd i gemenskapens vatten och, för gemenskapens fartyg, i andra vatten där fångstbegränsningar krävs – TAC/kvoter, fiskeansträngning (blad 1).

–  Bevarande av fiskeresurserna genom tekniska åtgärder för skydd av unga exemplar av marina organismer (blad 2).

–  Insamling och förvaltning av uppgifter av grundläggande betydelse för den gemensamma fiskeripolitiken (blad 3).

Vad gäller kontroll bör man enligt kommissionens uppfattning inrikta åtgärdernas förenkling på följande fyra områden:

–  Anpassning av alla lagbestämmelser om kontroll av fiskeaktiviteterna (blad 4).

–  Datorisering, där så är möjligt, och utveckling av system för förbättring av de åtgärder som syftar till bevarande och förvaltning av fiskeresurserna (blad 5).

–  Minskade rapporteringskrav för både fiskare och berörda förvaltningar (blad 6).

–  Förbättrad förvaltning av fisketillstånd utanför gemenskapens vatten (blad 7).

III – Föredragandens kommentarer

Föredraganden välkomnar kommissionens initiativ.

Han stöder till fullo de fastställda målen och ställer sig positiv till den metod som kommissionen föreslagit, särskilt fastställandet av en treårig handlingsplan för 2006–2008 som slår fast de områden som skall prioriteras (politiken för bevarande och kontroll av fiskeaktiviteterna) samt de allmänna riktlinjerna för de åtgärder som skall vidtas.

Föredraganden kan endast glädja sig åt att kommissionen förbinder sig att samråda med de berörda parterna för att garantera att de stöder samtliga föreslagna initiativ.

Föredraganden anser att följande aspekter är viktiga för samtliga förenklingsmål: intensivare föregående samråd i god tid, stöd från sektorns samrådsorgan, särskilt de regionala rådgivande nämnderna och rådgivande kommittén för fiske och vattenbruk, ökad användning av konsekvensanalyser, systematisk utvärdering av åtgärdernas effektivitet och genomförande på grundval av objektiva och klart definierade kriterier, översyn av den rättsliga strukturen för de existerande bestämmelserna för att göra texterna tydligare, öka deras läsbarhet och överensstämmelse, stryka föråldrade bestämmelser, omarbeta och konsolidera den lagstiftande strukturen för varje område inom den gemensamma fiskeripolitiken. Dessutom anser föredraganden att tidsavståndet mellan datumen för antagande och datumen för tillämpning bör ökas för att sektorn skall kunna anpassa sig till alla nya initiativ.

Den ökade användningen av datorsystem, informationsteknik och automatisering är positiv, förutsatt att dessa tekniker gör det möjligt att underlätta tillgången till gemenskapslagstiftningen samt att underlätta och rationalisera insamlingen och överföringen av uppgifter för såväl de nationella myndigheterna som fackmän.

Dessa tekniker bör dock införas gradvis och beakta aspekter som hänger samman med tekniska svårigheter och kostnader. Särskilda bestämmelser bör införas för de minsta fartygen. Gemenskapsstöd bör beviljas på detta område.

Föredraganden anser att man bör minska på medlemsstaternas och sektorns rapporteringskrav i de fall då de är för omfattande och onödiga, utan att för den skull försvaga förvaltningen och kontrollen. Vissa rapporter från kommissionen till rådet och parlamentet (t.ex. rapporterna om allvarliga överträdelser och resultattabellen över efterlevnaden av den gemensamma fiskeripolitiken) är mycket nyttiga, men de kan i framtiden slås ihop eller rationaliseras bort.

Vid sidan av de områden som kommissionen prioriterat understryker föredraganden också behovet av att fortsätta med de framsteg som gjorts för att förenkla fiskepartnerskapsavtalen (fastställandet av ett modellavtal och förbättrandet av förhandlings- och uppföljningsförfarandena).

Dessutom anser föredraganden att de praktiska tillämpningarna för vissa av de åtgärder som ingår i denna handlingsplan skall vara föremål för en noggrann undersökning från fall till fall. Det är särskilt fråga om rättigheten för medlemsstaterna att anta vissa åtgärder för lokal tillämpning eftersom denna åtgärd eller detta tillåtelseförfarande kan ge upphov till diskriminering mellan olika medlemsstater.

Föredraganden ställer sig också avvaktande till åtgärden att skilja mellan allmänna riktlinjer och rent tekniska aspekter. De tekniska aspekterna ingår i de förordningar från kommissionen som är mer detaljerade och ”lättare att uppdatera”. Å ena sidan respekterar detta förfarande principerna om en bättre lagstiftning, å andra sidan kan inte dessa tillämpningsåtgärder beakta de begränsningar och mål som gemenskapslagstiftaren fastställt.

Slutligen anser föredraganden att metoderna och förenklingsåtgärderna inte under några som helst omständigheter får bytas ut mot varandra eller äventyra beslutsprocessen och jämvikten mellan gemenskapens institutioner, framför allt inte Europaparlamentets roll och politiska ansvar.

Föredraganden är medveten om att förenklingen av den gemensamma fiskeripolitiken ingår i en större helhet. Han påminner därför om Europaparlamentets färska resolutioner om frågor som gäller en förbättring av gemenskapslagstiftningens kvalitet[2], de interinstitutionella avtal som antagits[3], vikten av det interinstitutionella samråd som pågår, särskilt om en metod och ett gemenskapsförfarande för att göra konsekvensanalyser och en reform av det nuvarande systemet för fördelning av de lagstiftande funktionerna (kommittologisystemet) samt de interna överläggningar som pågår för att förbättra och påskynda parlamentets förfaranden för behandling av förenklingsförslag.

Gemenskapsinstitutionerna, de rådgivande strukturerna, medlemsstaterna och de berörda parterna bär ett gemensamt ansvar för en bättre lagstiftning.

Föredraganden delar också åsikten att förenklingen av den gemensamma fiskeripolitiken inte är ett mål i sig och att processen skall leda till resultat som anpassats till de berörda parternas behov, i synnerhet fiskarna och de myndigheter som är inblandade i förvaltningen och kontrollen av den gemensamma fiskeripolitiken.

  • [1]  Som exempel kan nämnas förslaget till förordning om inrättandet av en ny europeisk fiskerifond som skulle ersätta eller justera bestämmelserna i de fyra befintliga förordningarna och förslaget till förordning om gemenskapens finansieringsåtgärder för genomförande av den gemensamma fiskeripolitiken som syftar till att ersätta flera rättsliga bestämmelser för att skapa en mer sammanhängande rättsram.
  • [2]  Särskilt resolutionen av den 26 oktober 2000 om kommissionens rapporter ”Bättre lagstiftning 1998 – Ett delat ansvar” och ”Bättre lagstiftning 1999”, resolutionen av den 29 november 2001 om kommissionens vitbok ”Styrelseformerna i EU”, resolutionen av den 8 april 2003 om kommissionens rapporter om ”Bättre lagstiftning 2000” och ”Bättre lagstiftning 2001”, resolutionen av den 26 februari 2004 om kommissionens rapport ”Bättre lagstiftning 2002”, resolutionen av den 9 mars 2004 om kommissionens meddelande om en bättre och enklare lagstiftning samt resolutionen av den 20 april 2004 om granskning av gemenskapsbestämmelsernas konsekvenser och samrådsförfarandena.
  • [3]  Särskilt utkastet till interinstitutionellt avtal ”Bättre lagstiftning”, av den 16 december 2003 mellan Europaparlamentet, rådet och kommissionen (EUT C 321, 31.12.2003, s. 1), samt de interinstitutionella avtal mellan de tre institutionerna av den 20 december 1994 – ”Påskyndad arbetsmetod för officiell kodifiering av texter till rättsakter” (EGT C 102, 4.4.1996, s. 2), av den 22 december 1998 ”Gemensamma riktlinjer för gemenskapslagstiftningens redaktionella kvalitet”, (EGT C 73, 17.3.1999, s. 1), av den 28 november 2001 ”En mer strukturerad användning av omarbetningstekniken för rättsakter” (EGT C 77, 28.3.2002, s. 1).

ÄRENDETS GÅNG

Titel

Handlingsplan 2006–2008 för förenkling och förbättring av den gemensamma fiskeripolitiken

Förfarandenummer

2006/2053(INI)

Ansvarigt utskott
  Tillstånd: tillkännagivande
i kammaren

PECH
16.3.2006

Rådgivande utskott
  Tillkännagivande i kammaren

 

 

 

 

 

Inget yttrande avges
  Beslut

 

 

 

 

 

Förstärkt samarbete
  Tillkännagivande i kammaren

 

 

 

 

 

Föredragande
  Utnämning

Philippe Morillon
31.1.2006

 

Tidigare föredragande

 

 

Behandling i utskott

18.4.2006

2.5.2006

 

 

 

Antagande

21.6.2006

Slutomröstning: resultat

+:

–:

0:

23

0

0

Slutomröstning: närvarande ledamöter

James Hugh Allister, Stavros Arnaoutakis, Elspeth Attwooll, Iles Braghetto, Luis Manuel Capoulas Santos, David Casa, Zdzisław Kazimierz Chmielewski, Carmen Fraga Estévez, Ioannis Gklavakis, Alfred Gomolka, Pedro Guerreiro, Ian Hudghton, Heinz Kindermann, Rosa Miguélez Ramos, Philippe Morillon, Seán Ó Neachtain, Bernard Poignant, Dirk Sterckx, Struan Stevenson, Margie Sudre

Slutomröstning: närvarande suppleant(er)

Duarte Freitas, James Nicholson

Slutomröstning: närvarande suppleant(er) (art. 178.2)

Danutė Budreikaitė

Ingivande

26.6.2006

 

Anmärkningar (tillgängliga på ett enda språk)

...