FÖRSLAG TILL BETÄNKANDE om den temainriktade strategin för stadsmiljön
29.6.2006 - (2006/2061(INI))
Utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet
Föredragande: Gyula Hegyi
FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS RESOLUTION
om den temainriktade strategin för stadsmiljön
Europaparlamentet utfärdar denna resolution
– med beaktande av sina resolutioner av den 13 oktober 2005 om den urbana dimensionen och utvidgningen[1] och av den 18 januari 2006 om miljöaspekter på hållbar utveckling[2],
– med beaktande av meddelandet från kommissionen till rådet och Europaparlamentet om den temainriktade strategin för stadsmiljön (KOM(2005)0718),
– med beaktande av meddelandet från kommissionen till rådet, Europaparlamentet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén med titeln ”Formulering av en temainriktad strategi för stadsmiljö” (KOM(2004)0060),
– med beaktande av Europaparlamentets och rådets beslut nr 1600/2002/EG av den 22 juli 2002 om fastställandet av gemenskapens sjätte miljöhandlingsprogram,
– med beaktande av artikel 45 i arbetsordningen,
– med beaktande av betänkandet från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet och yttrandena från utskottet för transport och turism och utskottet för regional utveckling (A6-0233/2006), och av följande skäl:
A. Runt 80 procent av Europas befolkning lever i städer, men trots detta är dessa personers behov och intressen ibland underrepresenterade i EU:s fonder, projekt, initiativ och strategier.
B. Syftet med den temainriktade strategin för stadsmiljön är att förbättra resultaten på miljöområdet i EU:s städer över lag genom att minska byråkratin och öka effektiviteten i genomförandet av miljöåtgärder samt uppmuntra till långsiktig miljöplanering på lokal nivå.
C. Mot bakgrund av att kollektivtrafikens andel i de nya medlemsstaterna fortfarande är högre än i de gamla medlemsstaterna, även om den minskar, bör det övervägas åtgärder som kan hejda en ytterligare tillbakagång för kollektivtrafiken.
D. Det sjätte miljöhandlingsprogrammet främjade särskilt behovet av att ta itu med ökande trafikvolymer och att åstadkomma en avsevärd uppdelning mellan transporttillväxt och BNP‑tillväxt.
E. EU:s energiberoende bör leda till åtgärder även i städerna, eftersom den största ökningen i energiförbrukning sker i transportsektorn och eftersom de politiska besluten inom andra områden, såsom boende och val av energikällor för uppvärmning, huvudsakligen fattas på lokal nivå.
1. Europaparlamentet välkomnar meddelandet från kommissionen om den temainriktade strategin för stadsmiljön. Parlamentet anser emellertid att detta inte är tillräckligt för att nå målen i det sjätte miljöhandlingsprogrammet.
2. Europaparlamentet uppskattar särskilt att kommissionen i sitt meddelande erkänner att städer fyller en viktig funktion som ekonomisk motor.
3. Europaparlamentet håller med kommissionen i dess slutsats att miljöproblemen i städerna är särskilt komplexa eftersom orsakerna är beroende av varandra, och instämmer i varningen att lokala initiativ för att lösa ett problem kan leda till nya problem någon annanstans.
4. Europaparlamentet beklagar att kommissionen, i strid med det sjätte miljöhandlingsprogrammets syfte, inte har föreslagit några rättsligt bindande åtgärder eller tidsfrister för att uppnå något av målen i det sjätte miljöhandlingsprogrammet.
5. Europaparlamentet beklagar också att det i den temainriktade strategin för stadsmiljön inte görs något försök att skapa en jämvikt mellan stad och landsbygd i EU‑politiken samt mellan stadskärnor och förstäder.
6. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ange riktlinjer för tillämpningen av det kommande direktivet om luftkvalitet och att se till att denna lagstiftning verkställs ordentligt.
7. Europaparlamentet betonar att det i EG‑rätten bör finnas krav på en plan för hållbar stadsförvaltning och en plan för ett hållbart stadstransportsystem för varje tätort med fler än 100 000 invånare, vilket föreslogs i kommissionens tidigare meddelande (KOM(2004)0060). Parlamentet betonar att en sådan lag bör innehålla tydliga tidsfrister och bindande mål som fastställts på lokal nivå och EU‑nivå eftersom frivilliga åtgärder inte har visat sig effektiva tidigare.
8. Europaparlamentet kräver att kommissionens styrdokument skall innehålla viktiga gemensamma indikatorer i överensstämmelse med EU:s åtaganden och mål inom berörda miljöpolitiska områden (t.ex. luft-, buller- och vattendirektiven, energieffektivitet och klimatpolitik), för att möjliggöra riktmärkning och jämförelser mellan europeiska städer.
9. Europaparlamentet anser att man i planerna för hållbar stadsförvaltning bör beakta bland annat följande dokument:
- Plan för avfallshantering (direktiv 75/442/EEG, i dess ändrade form).
- Bullerkartläggning och åtgärdsplaner, om detta finns tillgängligt (direktiv 2002/49/EG).
- Lokala planer eller program för luftföroreningar, om detta finns tillgängligt (direktiv 96/62/EG).
- Lokala miljöplaner och program enligt direktiv 2001/42/EG.
10. Europaparlamentet anser att planerna för hållbar stadsförvaltning bör utformas på följande sätt:
a) Insamling av uppgifter och relevant information angående
– de områden som nämns i punkt 6 i denna resolution,
– förhållandet mellan bebyggda områden och landsbygden och landsbygdsmiljön,
– framtidsperspektiv när det gäller demografisk tillväxt och behov av nya tätbebyggda områden,
– kommunikationsvägar, rörlighet, integration i städerna och servicetillgänglighet,
– lokala utsläpp av växthusgaser,
– stadsmiljöns utseende och andelen gröna ytor och bebyggelsespridning,
– lokal användning av bekämpningsmedel,
– miljörelaterade hälsoproblem,
– möjligheter till en miljö fri från hinder för funktionshindrade, äldre och andra,
– värdering av det kulturella arvet, det bebyggda landskapet och miljön samt platser av ekologiskt intresse och de risker som de är utsatta för,
– bedömning av människors vattenbehov i stadsområden och planering av åtgärder för vattenrening och vattenåteranvändning.
b) Mål angående
- förbättring av situationen på de områden som nämns i a),
- integrering av hållbarhet inom alla stadens politikområden,
- harmonisering med planerna för hållbara stadstransportsystem.
c) Praktiska åtgärder för att uppnå målen i b).
11. Europaparlamentet betonar att medborgare, icke‑statliga organisationer, branschorganisationer och andra intressenter bör delta i arbetet med att utarbeta planerna för hållbar stadsförvaltning, vilka bör offentliggöras. Parlamentet anser därutöver att det också är nödvändigt att regelbundet utvärdera gjorda framsteg och att sprida resultaten av dessa utvärderingar.
12. Europaparlamentet uppmuntrar kommissionen att inom ramen för samrådet 2009 genomföra en halvtidsutvärdering av genomförandet av de tekniska riktlinjerna och stöder kommissionens arbete med att införa en tematisk Internetportal för lokala myndigheter.
13. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att förslå ett mål för gröna ytor per capita för ny stadsplanering. Parlamentet anser att det målet bör införlivas i planerna för hållbar stadsförvaltning för att förhindra att de gröna ytorna krymper i de stadsområden som inte uppnår målet.
Hållbar stadsförvaltning
14. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att inom de nationella strategiska referensramarna och de operativa planerna prioritera finansiering av projekt som genomför stadsförvaltnings- och transportplaner samt projekt som begränsar bebyggelse av orörd mark och främjar bebyggelse av tidigare exploaterad mark och att främja plantering av gatuträd och planering av fler grönområden.
15. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att uppmuntra lokala myndigheter att använda gemenskapens miljöstyrnings‑ och miljörevisionsordning.
16. Europaparlamentet uppmanar urbana myndigheter att systematiskt hänvisa till hållbarhetskriterier vid offentlig upphandling och att införliva motsvarande åtaganden i de hållbara planerna för stadsförvaltning.
17. Europaparlamentet stöder att kompostering av växtavfall gynnas framför förbränning, för att undvika föroreningar lokalt.
18. Europaparlamentet anser att det också är viktigt att medborgarna blir mer delaktiga i lokala beslut genom både politiska och formella medel.
19. Europaparlamentet anser att mer uppmärksamhet bör ägnas åt att förebygga och bortskaffa smuts, skräp, graffiti, djuravföring samt att hindra buller från musikanläggningar i bostäder och bilar.
Hållbara stadstransportsystem
20. Europaparlamentet stöder förslaget om planering för hållbara stadstransportsystem som ett instrument för att förbättra stadsmiljön, men betonar behovet av att använda detta instrument på ett flexibelt sätt för att i tillräcklig grad kunna beakta behoven i alla medlemsstater och deras stadsområden samt i regioner som påverkas av särskilda begränsningar.
21. Europaparlamentet betonar att planeringen för hållbara stadstransportsystem bör innefatta konkreta och mätbara mål som kan presenteras och övervakas med en resultattavla, vilket skulle öka spridningen av bästa metoder i medlemsstaterna. Parlamentet påpekar att planeringen för hållbara stadstransportsystem bör vara tillräckligt flexibel för att kunna anpassas till nya utvecklingar.
22. Europaparlamentet anser att användningen av miljövänliga transportsätt och miljövänlig teknik är nyckelfaktorer för att skapa en renare stadsmiljö. I detta avseende noterar parlamentet i synnerhet användningen av biobränslen, teknik för hybridfordon, cyklar samt lastbilar och bussar som lever upp till EU:s normer för miljövänliga fordon[3]. Parlamentet kommer därför att noga följa kommissionens förslag om införande av miljövänliga fordon inom kollektivtrafiken och föreslår att de lokala myndigheterna för energieffektivitet tilldelas ett särskilt verksamhetsområde som hänför sig till transport i städerna.
23. Europaparlamentet stöder utvecklingen av kollektivtrafik som utnyttjar hållbara energikällor och kräver bättre balans mellan enskilda och kollektiva transporter i stadsområdena.
24. Europaparlamentet påpekar att ökad användning av kollektivtrafiken bör uppmuntras i stadsområdena. Parlamentet anser även att stadstransporttjänster måste anpassas både efter den fysiska planeringens krav (äldre stadsområden, ytterområden, flygplatsförbindelser, stationer, industriområden, shoppingområden osv.) och allmänhetens behov samt den demografiska utvecklingen (äldre, funktionshindrade osv.).
25. Europaparlamentet föreslår en övergång från individuella färdmedel/bilar till hållbara transportsätt, såsom allmänna kommunikationer och cykel, i en omfattning av fem procent av antalet passagerarkilometer under perioden 2002–2012.
26. Europaparlamentet betonar att det är en social faktor att beakta att alla (även de utan tillgång till personbil) skall kunna vara rörliga.
27. Europaparlamentet uppmanar EU:s institutioner att främja utbytet av bästa metoder mellan lokala och nationella myndigheter, eftersom tillgänglighet är centralt för hållbar utveckling och bör hanteras inom ramen för en integrerad politisk strategi för städer. Parlamentet uppmanar kommissionen att övervaka att befintlig gemenskapslagstiftning följs för att främja tillgängligheten för funktionshindrade, framför allt bestämmelserna om gemenskapens särskilda upphandlingsförfaranden, i vilka det uttryckligen anges att utformningen skall anpassas efter samtliga användare.
28. Europaparlamentet anser att det bör framgå av planerna för hållbara stadstransportsystem hur de lokala myndigheterna avser att
- främja icke‑motoriserade färdsätt, såsom att cykla och att gå, genom att bygga ett omfattande nät av cykelbanor och genom att tillhandahålla säkra gångvägar och vägövergångar för fotgängare,
- främja kollektivtrafiken och en utbyggnad av infrastrukturen för kollektivtrafiken och sprida information om befintliga goda exempel, som införandet av integrerade prissättnings‑ och biljettsystem samt utvecklande av modellen med parkering i stadens ytterkant och lokaltrafik.
- ta itu med den ökade privatbilismen genom parkeringsbegränsningar och trängselavgifter.
29. Europaparlamentet erinrar medlemsstaterna om deras ansvar att vid stadsplaneringen ta hänsyn till de mest utsatta trafikanterna, till exempel genom en sänkt lägsta hastighetsbegränsning eller bilfria zoner i stadskärnorna eller i bostadsområdena, med målet att minska dödsfallen i trafiken med 50 procent till 2010, vilket har fastställts i vitboken om EU:s transportpolitik.
30. Europaparlamentet föreslår att logistikplaner för städerna upprättas för att minska och förbättra godstransporter inom städerna; särskilt bör varudistributionen i stadskärnorna samordnas.
31. Europaparlamentet påminner om att luftföroreningar i hög grad orsakar hälsoproblem i EU. Parlamentet betonar därför att städer med höga halter av luftföroreningar bör överväga att införa trängselavgifter och att inrätta lågutsläppszoner.
32. Europaparlamentet anser att utsläpp bör bekämpas vid källan och att man bör satsa på innovativa lösningar på miljöproblemen i städerna. Parlamentet framhåller att flytande lastbilstrafik orsakar upp till 38 % mindre finpartikelutsläpp än köande lastbilstrafik och att innovativa åtgärder därför måste övervägas för att främja en flytande trafik.
33. Europaparlamentet uppmanar till bättre samordning mellan lokala myndigheter för att uppnå en viss samverkan. Bristande samordning mellan lokala myndigheter leder till högre leveranskostnader, mer trafik och därmed mer miljöföroreningar.
Hållbar stadsplanering
34. Europaparlamentet konstaterar att kommissionen gjort en korrekt bedömning av problemen och den aktuella situationen på detta område, men inte kommit med några förslag om hur problemen skall lösas.
35. Europaparlamentet understryker betydelsen av att planera och utforma fastigheter och bostadsområden för att förebygga brott; detta gäller även allmänna ytor som parkeringar och vägar till och från järnvägsstationer.
36. Europaparlamentet framhåller också den sociala dimensionen av en hållbar stadsplanering, och rekommenderar att livskvaliteten i stadskärnorna främjas genom ett helhetsperspektiv (särskilt i ett kulturellt, socialt och miljömässigt hänseende).
37. Europaparlamentet kräver att man vid anläggning av ny tätbebyggelse och utbyggnad av tätbebyggelse skall sträva efter att ta hänsyn till topografin och områdets naturliga struktur så att områdets identitet och miljö kan bevaras.
38. Europaparlamentet föreslår att man vid stadsplanering skall överväga att utöka grönområdena och att man vid utbyggnad av städer och anläggning av ny tätbebyggelse lämnar stora naturområden obebyggda så att stadsinvånarna får nära till naturen.
39. Europaparlamentet kräver att skyddsområden inrättas kring historiska stadskärnor eller naturområden, floder, sjöar och våtmarker, där bebyggelse tillåts endast i mycket liten omfattning, för att undvika bebyggelsetryck.
40. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att främja forskning om sambandet mellan olika modeller av stadsbebyggelse och det sociala beteendet samt vilka förhållanden som främjar social harmoni och hälsa.
41. Europaparlamentet betonar att en del historiska stadsdelar – värdefulla inslag i vårt gemensamma kulturarv – har försummats i årtionden. Parlamentet rekommenderar att nationella, regionala eller lokala stödprogram inrättas för att främja en ordentlig upprustning av dessa områden, vilka bör omfatta arkitektur, torg och öppna platser samt floder, broar och andra offentliga byggnadsverk.
42. Europaparlamentet anser att stadsklimatforskning bör ingå i stadsplaneringen för att ta itu med de problem klimatförändringen skapar i städerna, såsom avsaknaden av naturlig luftgenomströmning, vilket leder till perioder med mycket höga temperaturer och höga halter av luftföroreningar, samt för att undvika den vindtunneleffekt som orsakas av höga byggnader. Parlamentet betonar att förlusten av gröna ytor minskar den naturliga luftgenomströmningen.
43. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att främja projekt med medfinansiering från EU relaterade till utveckling och modernisering av fjärrvärme och för att stödja ökad utbyggnad och användning av fjärrvärme. Parlamentet betonar i sammanhanget att det vid en energikris är lättare att byta till en annan energikälla med fjärrvärme.
44. Europaparlamentet betonar att nya vattenhanteringsmetoder bör utvecklas i städerna för att hålla kvar regnvattnet i städerna i längre perioder under varma och torra somrar, förebygga plötsliga översvämningar och undvika bostäder och annan anläggning på flodslätter.
45. Europaparlamentet föreslår att gemenskapen inför riktlinjer för att främja och genomföra hållbar vattenresursförvaltning i städer, som en anpassning till konsekvenserna av klimatförändringen, vilket inbegriper krav på vatteneffektivitet i nya byggnader, vattenhushållning under regnperioder inför torra och varma perioder, bevarande av vattenförekomster som kylsystem under varma perioder och hållbar dränering i städer för att minska avrinnings- och översvämningsrisken, minska försegling av markytan och förbättra vattenhushållningen.
46. Europaparlamentet anser att man vid genomförandet av den temainriktade strategin bör uppmärksamma inte bara vattenkvantiteten utan också vattenkvaliteten och uppmanar därför kommissionen att främja spridningen av bästa praxis inom detta område och då söka efter kopplingar till nätverk som redan inrättats vid genomförandet av ramdirektivet om vatten.
47. Europaparlamentet framhåller att det är mycket viktigt att rusta upp föråldrade vattenlednings- och avloppsnät i städerna.
Hållbart byggande i städerna
48. Europaparlamentet beklagar att trots att ett hållbart byggande i städerna lyfts fram som ett av de fyra huvudområdena i meddelandet ”Formulering av en temainriktad strategi för stadsmiljön” saknas specifika åtgärder på detta område i förslaget till strategi.
49. Europaparlamentet betonar betydelsen av att öka byggnadernas miljöprestanda med energieffektiv utformning (isolering, användande av förnybara energikällor, gröna tak, passiv/aktiv solenergi, lågenergihus osv.). Parlamentet stöder användandet av förnybara energikällor och eventuella lokala energikällor i stadsmiljön samt vatteneffektiv byggnadskonstruktion (tillvaratagande och återanvändning av regnvatten, rationell toalettspolning samt vatteneffektiva tvätt- och diskmaskiner). Vidare rekommenderar parlamentet riktmärkning och EU-omfattande utbyte av bästa metoder för att förbättra energieffektiviteten, införande av förnybar energi och framsteg inom hållbar stadsbebyggelse i allmänhet.
Finansiering, forskning och utbyte av bästa metoder
50. Europaparlamentet understryker behovet av att stödja införandet av sådana initiativ med lämplig EU-finansiering, särskilt från specifika program och fonder som CIVITAS‑initiativet[4]. Parlamentet delar kommissionens uppfattning om att det finns möjligheter att få ekonomiskt stöd för att hantera de miljöprioriteringar i stadsområden som krävs enligt den föreslagna LIFE+-förordningen, sammanhållningsfonden, strukturfonderna och ramprogrammet för forskning, och motsätter sig följaktligen eventuella nedskärningar i deras budgetar. Parlamentet påpekar dock att det är nödvändigt att identifiera källor till ytterligare särskilt stöd för att möta de nya utmaningar som strategin för stadsmiljön innebär.
51. Europaparlamentet instämmer i kommissionens rekommendation att en integrerad strategi bör användas för att hantera stadsmiljön, och anser att en sådan strategi, om den tillämpas på lokal nivå med stöd av medlemsstaterna, skulle betraktas som ett av kriterierna för beviljande av medel från strukturfonderna och lån från Europeiska investeringsbanken.
52. Europaparlamentet uppmanar Europeiska investeringsbanken att förbättra sina låneinstrument så att de effektivt stöder hållbar stadsplanering och att inom befintliga program prioritera stadsprojekt för genomförande av hållbara planer för stadsförvaltning framför allt på områdena energieffektivitet, förnybar energi och hållbar infrastruktur för stadstrafik. Vidare uppmanas Europeiska investeringsbanken att se till att de investeringar banken finansierar inte strider mot hållbara stadsförvaltningsmål.
53. Europaparlamentet hänvisar eftertryckligen till betydelsen av forskning om stadspolitik, däribland frågor som har med el- och gasförsörjning, uppvärmning och luftkonditionering samt avfallshantering att göra, och uppmanar kommissionen att återinföra specifika bestämmelser om detta tema i det sjunde ramprogrammet för forskning.
54. Europaparlamentet anser det mycket viktigt att stödja ett nätverk av nationella kontaktpunkter i stadsfrågor, såsom det europeiska nätverket för kunskap om städerna, och gläder sig över att stödet till Urbactprogrammet skall finnas kvar inom ramen för den föreslagna sammanhållningspolitiken för perioden 2007–2013.
55. Europaparlamentet begär att man bör främja ett utbyte på EU‑nivå mellan urbana myndigheter av bästa metoder för genomförandet av strategin och hållbara planer för stadsförvaltning, och föreslår vidare att man för att undvika misstag vid stadsutveckling i framtiden också främjar ett ärligt och öppet utbyte av negativa erfarenheter genom kampanjer som kan drivas av flera städer i samverkan och som riktar sig till både tjänstemän och förtroendevalda.
56. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att närmare specificera betydelsen av kopplingen mellan stad och omgivande områden för en hållbar stadsutveckling, vilket bidrar till den övergripande sammanhållningen i EU, och uppmanar i detta avseende kommissionen och medlemsstaterna att främja en sådan hållbar stadsutveckling.
Bättre lagstiftning
57. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och rådet att ingå ett interinstitutionellt avtal med parlamentet där de tre institutionerna uttrycker sin avsikt att genomföra all befintlig gemenskapslagstiftning som omnämns i denna resolution. Parlamentet är övertygat om att ett sådant avtal skulle bidra till att förbättra ansvarsskyldigheten och därmed till bättre lagstiftning.
0
0 0
58. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen, till Europeiska investeringsbanken och till medlemsstaternas regeringar och parlament.
- [1] Antagna texter, P6_TA(2005)0387.
- [2] Antagna texter, P6_TA(2006)0020.
- [3] Direktiv 2005/55/EG om utsläpp av gas- och partikelformiga föroreningar.
- [4] CIVITAS: CIty – VITAlity – Sustainability (dvs. ”stad – livskraft – hållbar utveckling”). CIVITAS I (2002–2006) och CIVITAS II (2005–2009) har sammanlagt en budget på mer än 300 miljoner EUR.
MOTIVERING
Runt 80 procent av EU:s medborgare bor i tätortsområden, men deras behov och intressen är kraftigt underrepresenterade i EU:s fonder, projekt, initiativ och strategier. Dessa stadsbor är att betrakta som andra rangens medborgare i EU om man ser till fördelningen av EU‑medel. Att försumma problem i städer och förorter leder till upplopp och kriser i en del medlemsstater. Bland dessa återfinns några som är starka anhängare av höga bidrag till jordbruket i stället för att ha en finansieringspolitik som är jämnare fördelad mellan stad och landsbygd.
Meddelandet från kommissionen med titeln ”Formulering av en temainriktad strategi för stadsmiljön” var mycket mer ambitiöst än kommissionens slutliga förslag. Syftet är att på EU‑nivå bidra till att utveckla en stark ram för att lokala initiativ grundade på bästa metoder skall uppstå och där valet av lösningar och mål skall fattas av lokala beslutsfattare. Det centrala i denna ram är att huvudstäder och tätorter med fler än 100 000 invånare (dvs. de 500 största städerna i EU‑25) bör anta en förvaltningsplan för stadsmiljön. Denna bör innefatta mål om att skapa en hållbar stadsmiljö och genom den bör ett lämpligt miljöförvaltningssystem upprättas för att åstadkomma detta. Föredraganden är uppriktigt övertygad om att detta syfte kommer att gynna städerna och att det inte begränsar deras rätt att välja lämpliga åtgärder inom ramen.
Demokratiskt beslutsfattande i städerna kan förbättras med både politiska och formella medel. På politisk nivå bör konsultativ (direkt) och representativ demokrati kombineras. Fler folkomröstningar om lokala frågor behövs antingen i staden eller i staden med omgivningar, eller inom små lokala enheter, beroende av frågans natur. Lokala myndigheter kan fråga efter medborgarnas åsikt genom att hålla folkomröstningar, genom elektroniska opinionsundersökningar eller genom samråd i en viss fråga på lokal nivå. Internettjänster kan erbjuda korrekt och aktuell information om samhällets problem som till exempel miljöindikatorer, uppgifter i realtid om luftkvalitet osv. Man får emellertid inte glömma bort de som inte har tillgång till Internet eller medier. För att nå dessa personer bör mer traditionella informationsmetoder användas.
Utbildning av de lokala myndigheternas anställda och beslutsfattare, för att öka deras kunskap om hållbarhet, är centralt för att åstadkomma förändringar i den lokala politiken. Samordning på EU‑nivå är också bra, genom att tillhandahålla översikter över bästa metoder, studielitteratur och genom att ta fram en utbildningsplan som är gemensam för hela EU. I det avseendet har kommissionens förslag rätt inriktning men det saknas konkreta åtgärder och tidsfrister. Eftersom miljöpolitiken omfattar alla politikområden bör olika politikområden samordnas efter hand genom system för hållbar stadsförvaltning så att alla beslutsfattare tar med miljöhänsyn redan i beslutsprocessens första skede inom alla politikområden. För att nå detta mål krävs EU‑övergripande samordning och finansiering.
Transport
Hastighetsbegränsningar i stadskärnor och i andra bostadsområden (eller i hela staden) minskar antalet olyckor (särskilt allvarliga sådana) och innebär mindre utsläpp av luftföroreningar och mindre buller. En passande hastighetsbegränsning bör införas, mellan 30 och 50 km/t beroende på lokala förutsättningar och vanor. Skärpta hastighetskontroller räddar människoliv och skyddar miljön, medan försummade hastighetskontroller leder till tragiska dödsfall.
Antalet parkeringsplatser behöver minskas, inte utökas, i stadskärnorna. Nya parkeringsplatser bör inrättas vid tunnelbanans, pendeltågets eller det nationella järnvägsnätets ytterstationer.
Icke‑motoriserade färdmedel bör prioriteras framför alla andra, allmänna färdmedel bör prioriteras framför personbilar samt små och mindre förorenande personbilar bör prioriteras framför andra fordon som en allmän regel i en hållbar transportpolitik. Icke‑motoriserade färdsätt (att gå och att cykla) kräver ett vidsträckt nät av cykelbanor. Fotgängare bör uppmuntras till att gå på säkra gångbanor och övergångar. Vid korsningar med tvåplanslösning är det inte fotgängarna utan fordonen som bör ledas under, eller ovan, gatunivå. Att parkera på gångbanor bör vara strängt förbjudet och leda till rejäla böter.
Förutom dyra tunnelbanesystem finns det andra moderna alternativ för allmänna kommunikationer. Spårvagnen upplever en renässans i hela Europa. Beroende på de lokala förutsättningarna kan delar av spåren byggas under gatunätet, och i stadens ytterområden kan spårvagnen gå på avskärmade spår som ”snabba spårvagnar”. Elektriska tåg som går ovan jord i förorterna är också en värdefull del av det allmänna kommunikationsnätet. Emellertid är det nästan omöjligt att föreställa sig en modern stad utan en riktig tunnelbana.
Nattlig kollektivtrafik spelar en viktig roll i det moderna stadslivet. Det ger förortsungdomar en möjlighet att delta i stadslivet och minskar antalet ”disko‑olyckor” på vägarna.
Trängselavgifter med elektroniskt avgiftssystem används redan nu med framgång i både London och Stockholm och är det enda tänkbara i framtiden för andra europeiska städer. I några städer (som Budapest) kan ett brotullssystem, som är mycket billigare och enklare, tjäna samma syfte av praktiska skäl eftersom flertalet bilar passerar en bro åtminstone två gånger varje dag.
Andelen för de allmänna färdmedlen inom transportsektorn är fortfarande högre i EU‑10 jämfört med i de gamla medlemsstaterna. Det är av avgörande betydelse att bibehålla denna andel genom att gemensamt arbeta för att förbättra de allmänna färdmedlen på EU‑, nationell och lokal nivå.
Varje stad bör upprätta en plan för att minska privatbilismen genom tydliga och kanske bindande mål. Naturligtvis kräver detta effektiva och rena allmänna kommunikationer. EU‑medel till utveckling av allmänna kommunikationer och minskning av privatbilismen kan sammankopplas, med en realistisk tidtabell naturligtvis.
Det behövs integrerade pris‑ och biljettsystem som inte bara omfattar hela stadens lokaltrafik utan även pendeltåget i förorterna och berörda delar av det nationella järnvägsnätet.
Värmeböljor
Värmeböljor gör många städer till ett helvete under varma sommarnätter och dagar. Vi kan räkna med ännu varmare somrar i framtiden på grund av globala klimatförändringar. Värmeböljor dödar tiotusentals EU‑medborgare sommar efter sommar och det är en plågsam och förödmjukande död. Beredskapsplaner för värmeböljor är av central betydelse för alla EU:s städer, kanske med undantag för en del nordiska samhällen. Grundreceptet mot värmeböljor är enkelt: mer vatten, mer gröna ytor, minskade utsläpp från bilar och i vissa fall från luftkonditioneringsanläggningar. Emellertid är gröna tak och fasader, färskvatten och naturliga avkylningssystem mycket bättre än luftkonditionering, som har negativa effekter både på den enskildes hälsa och på det globala klimatet. Vi har att vänta oss ”långa, varma somrar” och det spelar en viktig roll i stadspolitiken.
I stadsplaneringen bör värmeöar undvikas genom inbyggda vindkanaler och en ordentlig luftgenomströmning i städerna.
Gröna städer
Stadskärnan måste bli ett attraktivt ställe att bo på. Detta kräver fler gröna ytor i centrum. Till och med något tiotal kvadratmeter gröna öar kan förbättra en stadskärnas atmosfär, i kombination naturligtvis med större parker och trädgårdar i närheten. Utanför centrum är stora parker, stadsskogar, sjöar och andra gröna ytor viktiga delar av en stad där människor kan bo. Många slags djur lever också i stadsområden och ibland till och med ökar den biologiska mångfalden i våra städer i dag. Djur kan anpassa sig, till en viss gräns, till stadsmiljön. För flertalet stadsbarn står de för djurlivet. Underhållande informationsaffischer, livliga introduktioner till ”djurens stad” och ”biologilektioner” hållna utomhus av lärare och djurvårdsexperter kan leda till mer miljömedvetna generationer.
Utomhusaktiviteter är en viktig del av stadslivet. De är en traditionell del av den sydeuropeiska livsstilen och blir mer och mer populära i Väst‑ och Centraleuropa. Stängda parker och trädgårdar kan göra luften renare men de tillfredsställer inte stadsbefolkningens verkliga behov. Från vår till höst beror livskvaliteten i staden i stor utsträckning på utbudet av utomhusevenemang. Den som deltar i en utomhuskonsert kan verkligen förstå faran med luftföroreningar och buller från bilarna. Utomhusbio och andra föreställningar för allmänheten utgör biljettlös underhållning för ungdomar, pensionärer och turister. Stränder i städerna sommartid (som i Paris, Bryssel och Budapest de senaste åren) är också bra projekt som roar hundratusentals stadsbor. Staden bör inte vara ett fängelse på sommaren utan en trevlig och färgstark plats för den som inte kan ta lång semester och lämna staden.
Pånyttfödelse av flodstränder, gamla kajer och hamnområden öppnar upp nya platser för stadslivet. Att ge nytt liv åt öppna vattenytor fräschar också upp miljön.
Hushållning med vatten och rening, inbegripet lagring och återanvändning av regnvatten samt vattensnål spolning i toaletter, är också centrala aspekter av en hållbar framtid.
Utbredning och förortsfrågor
Tiotals miljoner människor i både gamla och nya medlemsstater bor i masstillverkade, prefabricerade bostadskomplex. I många städer i väst utvecklas dessa till getton, både i ordets etniska och sociala betydelse. Komplexa sociala, kulturella och miljömässiga program krävs för att rusta upp dessa förorter. Det behövs bra skolor och yrkesutbildning, arbetstillfällen med fast anställning, förståelse av olika kulturer (både den lokala och den i ursprungslandet) samt bra allmänna kommunikationer till centrum och till arbetsplatserna (skolorna). I Centraleuropa har flertalet av dessa bostadsområden ännu inte utvecklats till getton, en majoritet av invånarna hör fortfarande till den lägre medelklassen. I deras fall är husens fysiska tillstånd oroande. I EU‑10‑länderna är det nödvändigt att reparera och rusta upp bostadsområden för att bevara det sociala lugnet och förbättra stadslivet.
I en levande stad är stadskärnan inte bara en plats för butiker och förvaltningsbyggnader. Utan invånare är stadens centrum en död plats och utan ett levande centrum är hela staden en tom plats, trots variationen i olika stadsdelar. Gamla hus bör rustas upp och förbättras för att tillhandahålla bostäder, bland annat till unga par med småbarn. Den traditionella strukturen och de arkitektoniska värdena i stadskärnan bör respekteras. Men historiska monument och så kallade monument får inte hindra en sund utveckling av stadskärnan. Det krävs en rationell kompromiss mellan att bevara det arkitektoniska kulturarvet och att förnya stadskärnan. Inga radikala förändringar bör göras, men det finns ett reellt behov av nya byggnader, ibland bakom den gamla fasaden. Förutom nya lägenheter behövs skolor, daghem, bibliotek, små allmänna trädgårdar och andra offentliga institutioner.
Föredraganden förstår även att våra samhällen står inför en demografisk utmaning, men detta betänkande har sina naturliga begränsningar. Eftersom det stora flertalet medborgare bor i stadsområden, beror en hållbar framtid ur befolkningshänseende också på förutsättningarna för boende och miljö i våra städer.
YTTRANDE FRÅN UTSKOTTET FÖR TRANSPORT OCH TURISM (24.4.2006)
till utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet
över den temainriktade strategin för stadsmiljön
(2006/2061(INI))Föredragande: Seán Ó Neachtain
FÖRSLAG
Utskottet för transport och turism uppmanar utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet att som ansvarigt utskott infoga följande i sitt resolutionsförslag:
– med beaktande av meddelandet från kommissionen av den 11 januari 2006 om den temainriktade strategin för stadsmiljön (KOM(2005)0718).
1. Europaparlamentet stöder förslaget om planering för hållbara stadstransportsystem som ett instrument för att förbättra stadsmiljön, men betonar behovet av att använda detta instrument på ett flexibelt sätt för att i tillräcklig grad kunna beakta behoven i alla medlemsstater och deras stadsområden samt i regioner som påverkas av särskilda begränsningar.
2. Europaparlamentet betonar att planeringen för hållbara stadstransportsystem bör innefatta konkreta och mätbara mål som kan presenteras och övervakas med en resultattavla, vilket skulle öka spridningen av bästa metoder i medlemsstaterna. Parlamentet påpekar att planeringen för hållbara stadstransportsystem bör vara tillräckligt flexibel för att kunna anpassas till nya utvecklingar.
3. Europaparlamentet anser att användningen av miljövänliga transportsätt och miljövänlig teknik är nyckelfaktorer för att skapa en renare stadsmiljö. I detta avseende noterar parlamentet i synnerhet användningen av biobränslen, teknik för hybridfordon, cyklar samt lastbilar och bussar som lever upp till EU:s normer för miljövänliga fordon[1]. Parlamentet kommer därför ingående att följa med kommissionens förslag om införande av miljövänliga fordon inom kollektivtrafiken och föreslår att de lokala myndigheterna för energieffektivitet tilldelas ett särskilt verksamhetsområde som hänför sig till transport i städerna.
4. Europaparlamentet uppmanar EU:s institutioner att främja utbytet av bästa metoder mellan lokala och nationella myndigheter, eftersom tillgänglighet är centralt för hållbar utveckling och bör hanteras inom ramen för en integrerad politisk strategi för städer. Parlamentet uppmanar kommissionen att övervaka att befintlig gemenskapslagstiftning följs för att främja tillgängligheten för funktionshindrade, framför allt bestämmelserna om gemenskapens särskilda upphandlingsförfaranden, i vilka det uttryckligen anges att utformningen skall anpassas efter samtliga användare.
5. Europaparlamentet stöder utvecklingen av kollektivtrafik som utnyttjar hållbara energikällor och kräver bättre balans mellan enskilda och kollektiva transporter i stadsområdena.
6. Europaparlamentet understryker behovet av att stödja införandet av sådana initiativ med lämplig EU-finansiering, särskilt från specifika program och fonder som CIVITAS‑initiativet[2]. Parlamentet delar kommissionens uppfattning om att det finns möjligheter att få ekonomiskt stöd för att hantera de miljöprioriteringar i stadsområden som krävs enligt den föreslagna LIFE+-förordningen, sammanhållningsfonden, strukturfonderna och ramprogrammet för forskning, och motsätter sig följaktligen eventuella nedskärningar i deras budgetar. Parlamentet påpekar dock att det är nödvändigt att identifiera källor till ytterligare särskilt stöd för att möta de nya utmaningar som strategin för stadsmiljön innebär.
7. Europaparlamentet konstaterar med intresse att rörlighet, livskvalitet, miljöskydd och balans mellan olika transportslag har gynnats av försök med vägtullar, såsom trängselavgiften i London och Stockholm.
8. Europaparlamentet påpekar att ökad användning av kollektivtrafiken bör uppmuntras i stadsområdena. Parlamentet anser även att stadstransporttjänster måste anpassas både efter den fysiska planeringens krav (äldre stadsområden, ytterområden, flygplatsförbindelser, stationer, industriområden, shoppingområden osv.) och allmänhetens behov samt den demografiska utvecklingen (äldre, funktionshindrade osv.).
ÄRENDETS GÅNG
|
Titel |
Den temainriktade strategin för stadsmiljön |
||||||
|
Referensnummer |
|||||||
|
Ansvarigt utskott |
ENVI |
||||||
|
Yttrande |
TRAN |
||||||
|
Förstärkt samarbete – tillkännagivande i kammaren |
|
||||||
|
Föredragande av yttrande Utnämning |
Seán Ó Neachtain |
||||||
|
Tidigare föredragande av yttrande |
|
||||||
|
Behandling i utskott |
21.3.2006 |
18.4.2006 |
|
|
|
||
|
Antagande |
19.4.2006 |
||||||
|
Slutomröstning: resultat |
+: –: 0: |
41 0 0 |
|||||
|
Slutomröstning: närvarande ledamöter |
Margrete Auken, Inés Ayala Sender, Etelka Barsi-Pataky, Paolo Costa, Michael Cramer, Arūnas Degutis, Christine De Veyrac, Armando Dionisi, Saïd El Khadraoui, Emanuel Jardim Fernandes, Roland Gewalt, Luis de Grandes Pascual, Mathieu Grosch, Ewa Hedkvist Petersen, Stanisław Jałowiecki, Georg Jarzembowski, Dieter-Lebrecht Koch, Rodi Kratsa-Tsagaropoulou, Jörg Leichtfried, Bogusław Liberadzki, Eva Lichtenberger, Erik Meijer, Robert Navarro, Janusz Onyszkiewicz, Willi Piecyk, Luís Queiró, Reinhard Rack, Luca Romagnoli, Gilles Savary, Ulrich Stockmann, Gary Titley, Marta Vincenzi, Corien Wortmann-Kool, Roberts Zīle |
||||||
|
Slutomröstning: närvarande suppleanter |
Den Dover, Nathalie Griesbeck, Elisabeth Jeggle, Anne E. Jensen, Kathy Sinnott, Dominique Vlasto, Jan Marinus Wiersma |
||||||
|
Slutomröstning: närvarande suppleanter (art. 178.2) |
|
||||||
|
Anmärkningar (tillgängliga på ett enda språk) |
... |
||||||
YTTRANDE FRÅN UTSKOTTET FÖR REGIONAL UTVECKLING (1.6.2006)
till utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet
över den temainriktade strategin för stadsmiljön
(2006/2061(INI))
Föredragande: Gisela Kallenbach
FÖRSLAG
Utskottet för regional utveckling uppmanar utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet att som ansvarigt utskott infoga följande i sitt resolutionsförslag:
1. Europaparlamentet instämmer i kommissionens rekommendation att en integrerad strategi bör användas för att hantera stadsmiljön, och anser att en sådan strategi, om den tillämpas på lokal nivå med stöd av medlemsstaterna, skulle betraktas som ett av kriterierna för beviljande av medel från strukturfonderna och lån från Europeiska investeringsbanken.
2. Europaparlamentet anser att projektet för hållbara stadstransporter bör innefatta främjande av stadstransporter med stöd av EU-medel till offentliga transportinfrastrukturprojekt, såsom utbyggnad av infartsparkeringar, införande av miljövänliga transportsätt och upprättande av cykelbanor.
3. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att förenkla kommunernas rapporteringsskyldigheter för nu gällande EU- miljönormer genom att införa en enhetlig blankett för dessa skyldigheter och därmed minska byråkratin.
4. Europaparlamentet anser det vara alldeles nödvändigt att kommissionen på grundval av nuvarande skyldigheter och mål för relevant EU-lagstiftning på miljöområdet sammanställer en förteckning över indikatorer i de tekniska riktlinjerna. Parlamentet anser att de integrerade koncepten måste innehålla mätbara målangivelser.
5. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att vidta åtgärder för att minska markanvändningen och särskilt för att begränsa exploateringen obebyggda grönområden och i stället utöka användningen av tidigare exploaterad mark i sina stadsbyggnadsprogram, samt att skydda befintliga grönområden såsom stadsparker och naturreservat.
6. Europaparlamentet välkomnar kommissionens avsikt att främja det EU‑omfattande utbytet av bästa praxis, och föreslår att man för att undvika misstag vid stadsutveckling i framtiden också främjar ett ärligt och öppet utbyte av negativa erfarenheter genom kampanjer som kan drivas av flera städer i samverkan och som både riktar sig till statstjänstemän och förtroendevalda. Parlamentet stöder kommissionens arbete med att införa en tematisk Internetportal för lokala myndigheter.
7. Europaparlamentet hänvisar eftertryckligen till betydelsen av forskning om stadspolitik, däribland frågor som har med el- och gasförsörjning, uppvärmning och luftkonditionering samt avfallshantering att göra, och uppmanar kommissionen att återinföra specifika bestämmelser om detta tema i det sjunde ramprogrammet för forskning.
8. Europaparlamentet anser det mycket viktigt att stödja ett nätverk av nationella kontaktpunkter i stadsfrågor, såsom det europeiska nätverket för kunskap om städerna, och gläder sig över att stödet till Urbactprogrammet skall finnas kvar inom ramen för den föreslagna sammanhållningspolitiken för perioden 2007–2013.
9. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att närmare specificera betydelsen av kopplingen mellan stad och omgivande områden för en hållbar stadsutveckling, vilket bidrar till den övergripande sammanhållningen i EU, och uppmanar i detta avseende kommissionen och medlemsstaterna att främja en sådan hållbar stadsutveckling.
10. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att beakta de berörda medborgarnas roll för genomförandet av hållbara stadsutvecklingskoncept.
11. Europaparlamentet uppmuntrar kommissionen att inom ramen för samrådet 2009 genomföra en halvtidsutvärdering av genomförandet av de tekniska riktlinjerna.
KORTFATTAD MOTIVERING
Ungefär 80 procent av den europeiska befolkningen lever i stadsområden, vilket automatiskt medför allvarliga miljöproblem. Genom den temainriktade strategin för stadsmiljön vill kommissionen förbättra miljöförhållandena i Europas städer. Denna strategi är en av de sju som planerats inom det sjätte miljöhandlingsprogrammet, som syftar till att sammanföra de många befintliga enskilda planerna till en integrerad strategi.
Städer är motorer för tillväxt och sysselsättning.[1] I denna roll konkurrerar dock städer även sinsemellan när det gäller att attrahera investerare och skapa attraktiva bostäder. Den ohejdade markanvändningen i EU på 120 hektar per dag strider mot en hållbar utveckling. Områdena för naturskyddsrättsliga kompensations- och ersättningsåtgärder blir allt mindre i städerna. Strukturfondsmedel skulle därför med fördel kunna användas till att utnyttja mark som redan används eller bebyggda områden. Denna miljörelevanta aspekt skall beaktas särskilt i utarbetandet av nationella ramprogram och handlingsprogram. Ett integrerat koncept för lokal miljöpolitik med en plan för ett hållbart stadstransportsystem bör prioriteras vid tilldelning av stöd från strukturfonderna.
För att mäta den tematiska strategins framgångar är det nödvändigt att kommissionen utarbetar en förteckning över lämpliga kärnindikatorer i de tekniska riktlinjerna. EU‑omfattande indikatorer och utvärderingssystem är nödvändiga för att problem och framsteg skall kunna mätas. De är även till stöd för att definiera den allmänna inriktningen för framtida modeller, planer och utvecklingar. En omfattande medverkan från allmänheten vid utarbetandet och utvärderingen ger möjlighet att informera om EU‑politikens mål och innehåll.
I samband med detta är det beklagligt att kommissionen inte tillräckligt betonar den viktiga roll som den privata sektorn spelar för att ett integrerat koncept för den lokala miljöpolitiken skall kunna genomföras på ett framgångsrikt sätt. Politiska mål är aldrig så lovande som när de utarbetas och genomförs tillsammans med de berörda medborgarna. Därmed kan man bättre identifiera sig med de avtalade målen och åtgärderna.
I sin strategi behandlar kommissionen inte betydelsen av samverkan mellan städerna och de kringliggande områdena. Denna koppling har dock en karaktär av symbios. Om de kringliggande områdena är väl förbundna med allmänna transportmedel minskar biltrafiken i städerna. Skapandet av grönområden inne i städerna kan begränsa flykten från städerna. Närliggande rekreationsområden i stadens omgivning ökar livskvaliteten för en hel region. Stads- och förortsområden behöver heterogena strukturer med affärer, bostäder och arbetsplatser för att pendlingsflödet skall minimeras.
Det är allmänt beklagligt att kommissionens slutdokument inte längre innehåller några positiva rekommendationer från det första meddelandet.[2] Inte desto mindre är det välkommet att målen i denna strategi inte skall uppnås genom en ny rättslig föreskrift. I den kommunala förvaltningen råder ingen brist på mål, snarare en bristande omsättning av befintliga skyldigheter i praktiken. Därför skall strategin bidra till en minskad byråkrati genom att de kommunala rapporteringsskyldigheterna sammanfattas i en integrerad rapporteringsskyldighet och förenklas.
Det är positivt att erfarenhetsutbytet med hjälp av nätverk främjas. För att inte bara bidra till det stora antalet databaser om bästa praxis bör prioritet ges åt praxisorienterat samarbete. Dessutom kan utbytet av negativa erfarenheter bidra till att misstag undviks.
I detta sammanhang spelar inrättandet av nätverk om stadsmiljön en särskild roll. Dessa skall stödjas inom ramen för den nya sammanhållningspolitiken. Utvärderingen av erfarenheterna med Urbact, ett pilotprojekt med ett nätverk av nationella kontaktpunkter, kan användas som en första byggsten i ett ”Europeiskt ramprogram för erfarenhetsutbyte om stadsutveckling”.
Stadsutveckling och stadsmiljöpolitik är nära kopplade till sociala, ekonomiska och rumsliga och demografiska utmaningar. Därför måste innovativa lösningsförslag utvecklas. Det är skälet till att det är nödvändigt att återinföra sådan forskning i det sjunde ramprogrammet för forskning[3].
Halvtidsutvärderingen som är planerad till 2009 lämpar sig både för att förbättra städernas miljövillkor och bedöma hur effektivt de använda ekonomiska resurserna använts och dra relevanta slutsatser av detta.
ÄRENDETS GÅNG
|
Titel |
Den temainriktade strategin för stadsmiljön |
||||||
|
Referensnummer |
|||||||
|
Ansvarigt utskott |
ENVI |
||||||
|
Yttrande |
REGI |
||||||
|
Förstärkt samarbete – tillkännagivande i kammaren |
– |
||||||
|
Föredragande av yttrande Utnämning |
Gisela Kallenbach |
||||||
|
Tidigare föredragande av yttrande |
- |
||||||
|
Behandling i utskott |
25.4.2006 |
|
|
|
|
||
|
Antagande |
30.5.2006 |
||||||
|
Slutomröstning: resultat |
+: –: 0: |
28 1 1 |
|||||
|
Slutomröstning: närvarande ledamöter |
Stavros Arnaoutakis, Elspeth Attwooll, Jean Marie Beaupuy, Jana Bobošíková, Graham Booth, Hanna Foltyn-Kubicka, Gerardo Galeote Quecedo, Eugenijus Gentvilas, Zita Gurmai, Marian Harkin, Konstantinos Hatzidakis, Alain Hutchinson, Mieczysław Edmund Janowski, Gisela Kallenbach, Constanze Angela Krehl, Jamila Madeira, Miroslav Mikolášik, James Nicholson, Lambert van Nistelrooij, Jan Olbrycht, Markus Pieper, Francisca Pleguezuelos Aguilar, Elisabeth Schroedter, Grażyna Staniszewska, Margie Sudre |
||||||
|
Slutomröstning: närvarande suppleanter |
Jan Březina, Den Dover, Mojca Drčar Murko, Emanuel Jardim Fernandes, Nikolaos Vakalis |
||||||
|
Slutomröstning: närvarande suppleanter (art. 178.2) |
– |
||||||
|
Anmärkningar (tillgängliga på ett enda språk) |
... |
||||||
- [1] Kommissionens arbetsdokument. Sammanhållningspolitiken och städerna. 23.11.2005.
- [2] KOM(2004)0060.
- [3] KOM(2005)0119.
ÄRENDETS GÅNG
|
Titel |
Den temainriktade strategin för stadsmiljön |
|||||||||||
|
Förfarandenummer |
||||||||||||
|
Ansvarigt utskott |
ENVI |
|||||||||||
|
Rådgivande utskott |
TRAN |
REGI |
ITRE |
|
|
|||||||
|
Inget yttrande avges |
ITRE |
|
|
|
|
|||||||
|
Förstärkt samarbete |
|
|
|
|
|
|||||||
|
Föredragande |
Gyula Hegyi |
|
||||||||||
|
Tidigare föredragande |
|
|
||||||||||
|
Behandling i utskott |
22.2.2006 |
3.5.2006 |
|
|
|
|||||||
|
Antagande |
21.6.2006 |
|||||||||||
|
Slutomröstning: resultat |
+: –: 0: |
33 4 13 |
||||||||||
|
Slutomröstning: närvarande ledamöter |
Adamos Adamou, Johannes Blokland, Frieda Brepoels, Dorette Corbey, Chris Davies, Avril Doyle, Mojca Drčar Murko, Edite Estrela, Jill Evans, Anne Ferreira, Matthias Groote, Françoise Grossetête, Cristina Gutiérrez-Cortines, Gyula Hegyi, Mary Honeyball, Dan Jørgensen, Eija-Riitta Korhola, Holger Krahmer, Urszula Krupa, Aldis Kušķis, Peter Liese, Marios Matsakis, Roberto Musacchio, Riitta Myller, Dimitrios Papadimoulis, Vittorio Prodi, Frédérique Ries, Guido Sacconi, Richard Seeber, Kathy Sinnott, Bogusław Sonik, Antonios Trakatellis, Evangelia Tzampazi, Thomas Ulmer, Anja Weisgerber, Åsa Westlund, Anders Wijkman |
|||||||||||
|
Slutomröstning: närvarande suppleant(er) |
Margrete Auken, María del Pilar Ayuso González, Bairbre de Brún, Christofer Fjellner, Milan Gaľa, Genowefa Grabowska, Ambroise Guellec, Erna Hennicot-Schoepges, Karsten Friedrich Hoppenstedt, Miroslav Mikolášik, Renate Sommer, Andres Tarand |
|||||||||||
|
Slutomröstning: närvarande suppleant(er) (art. 178.2) |
Sepp Kusstatscher |
|||||||||||
|
Ingivande |
29.6.2006 |
|
||||||||||
|
Anmärkningar (tillgängliga på ett enda språk) |
… |
|||||||||||