BETÄNKANDE om skapandet av en europeisk ram för kvalifikationer

18.7.2006 - (2006/2002(INI))

Utskottet för sysselsättning och sociala frågor
Föredragande: Thomas Mann
Föredragande(*):
Milan Gaľa, utskottet för kultur och utbildning
(*) Förstärkt samarbete mellan utskott – artikel 47 i arbetsordningen

FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS RESOLUTION

om skapandet av en europeisk ram för kvalifikationer

(2006/2002(INI))

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av kommissionens tjänsteenheters arbetsdokument ”Towards a European Qualifications Framework for Lifelong Learning” (SEK(2005)0957),

–   med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentets och rådets beslut om att inrätta ett integrerat handlingsprogram inom livslångt lärande (KOM(2004)0474),

–   med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentets och rådets rekommendation om nyckelkompetenser för livslångt lärande (KOM(2005)0548),

–   med beaktande av kommissionens meddelande ”Att modernisera utbildningen: ett avgörande bidrag till välstånd och social sammanhållning i Europa – Utkast till 2006 års gemensamma lägesrapport från rådet och kommissionen om genomförandet av Utbildning 2010-programmet” (KOM(2005)0549),

–   med beaktande av Europaparlamentets och rådets beslut nr 2241/2004/EG av den 15 december 2004 om en enhetlig gemenskapsram för tydlighet i kvalifikationer och meriter (Europass)[1],

–   med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/36/EG av den 7 september 2005 om erkännande av yrkeskvalifikationer[2],

–   med beaktande av de europeiska utbildningsministrarnas gemensamma förklaring, som antogs vid rådets möte i Bologna den 19 juni 1999 och innehöll målet att skapa ett europeiskt område för högre utbildning fram till 2010 i syfte att främja europeiska medborgares anställbarhet och rörlighet och den internationella konkurrenskraften hos det europeiska systemet för högre utbildning,

–   med beaktande av ordförandeskapets slutsatser från Europeiska rådets möte i Lissabon den 23-24 mars 2000, som slog fast det strategiska målet att EU skall bli världens mest dynamiska kunskapsbaserade ekonomi, i synnerhet avsnittet ”Utbildning för att leva och arbeta i kunskapssamhället”,

–   med beaktande av kommissionens meddelande ”Att förverkliga det europeiska området för livslångt lärande” (KOM(2001)0678),

–   med beaktande av rådets resolution av den 27 juni 2002 om livslångt lärande[3],

–   med beaktande av ordförandeskapets slutsatser från Europeiska rådets möte i Barcelona den 15-16 mars 2002, i synnerhet det överenskomna målet att senast 2010 göra utbildningssystemen i Europa till en kvalitetsreferens i världsklass och uppmaningen att vidta ytterligare åtgärder för att inrätta instrument som säkerställer överskådlighet i fråga om examensbevis och kvalifikationer, bland annat genom att främja åtgärder liknande dem som ingår i Bolognaprocessen på yrkesutbildningens område,

–   med beaktande av förklaringen från EU:s ministrar för yrkesinriktad utbildning och Europeiska kommissionen, församlade i Köpenhamn den 29–30 november 2002, om främjande av ett närmare europeiskt samarbete i fråga om yrkesutbildning – ”Köpenhamnsförklaringen” – som syftar till att öka det frivilliga samarbetet inom yrkesutbildning för att främja ömsesidigt förtroende, öppenhet och erkännande av meriter och kvalifikationer och därigenom skapa förutsättningar för ökad rörlighet och underlätta tillgången till livslångt lärande,

–   med beaktande av rådets resolution av den 19 december 2002 om främjande av ett närmare europeiskt samarbete i fråga om yrkesutbildning[4],

–   med beaktande av kommissionens meddelande ”Kommissionens handlingsplan för kompetens och rörlighet” (KOM(2002)0072),

–   med beaktande av rådets och kommissionens gemensamma delrapport av den 26 februari 2004 om genomförandet av Lissabonstrategin, med titeln ”Utbildning 2010 – snabba reformer krävs om Lissabonstrategin skall lyckas”, där man efterlyste en europeisk ram som kan fungera som gemensam referens och därmed möjliggöra och främja öppenhet, överföring och erkännande av kvalifikationer och kunskap och på så sätt bidra till genomförandet av Lissabonstrategin,

–   med beaktande av Maastrichtkommunikén av den 14 december 2004 om framtida prioriteringar för ett starkare europeiskt samarbete inom yrkesutbildning, där ministrarna med ansvar för yrkesutbildning i 32 europeiska länder kom överens med den europeiska arbetsmarknadens parter och Europeiska kommissionen om att prioritera utvecklingen av en öppen och flexibel ram för europeiska kvalifikationer, vilken skulle grunda sig på öppenhet och ömsesidigt förtroende och erbjuda en gemensam referens för att underlätta erkännande och överföring av kvalifikationer inom allmän utbildning och yrkesutbildning (på gymnasial och eftergymnasial nivå),

–   med beaktande av slutsatserna från rådet och företrädarna för medlemsstaternas regeringar församlade i rådet, Bryssel den 27–28 maj 2004, om gemensamma europeiska principer för identifiering och validering av icke-formellt och informellt lärande,

–   med beaktande av kommissionens tjänsteenheters arbetsdokument ”Progress towards the Lisbon Strategy in education and training – 2005 report” (SEK(2005)0419),

–   med beaktande av ordförandeskapets slutsatser från Europeiska rådets möte i Bryssel den 22–23 mars 2005, i synnerhet påpekandet om vikten av att anta en europeisk ram för kvalifikationer 2006,

–   med beaktande av konferensen om en europeisk ram för kvalifikationer, från samråd till rekommendationer (”European Qualifications Framework: Consultation to Recommendation Conference”), Budapest den 27–28 februari 2006,

–   med beaktande av den slutliga kommunikén om resultatet av debatten den 17 mars 2006 vid 9:e konferensen för Europas utbildningsministrar om att förbättra utbildningen i Europa, Wien den 16–17 mars 2006, där ministrarna på nytt underströk att en europeisk ram för kvalifikationer väsentligen kan bidra till öppenhet, överförbarhet och erkännande av kvalifikationer på EU-nivå samt framhöll dess roll som reformverktyg till stöd för livslångt lärande i ett utvidgat europeiskt område för utbildning,

–   med beaktande av ordförandeskapets slutsatser från Europeiska rådets möte i Bryssel den 23–24 mars 2006, som bekräftade att utbildning och yrkesutbildning är avgörande för att utveckla EU:s potentiella konkurrenskraft och sociala och territoriella sammanhållning på lång sikt liksom att en europeisk ram för kvalifikationer behöver utvecklas för att främja ökad rörlighet och en effektiv arbetsmarknad,

–   med beaktande av Europaparlamentets och rådets rekommendation om gränsöverskridande rörlighet inom gemenskapen i utbildningssyfte: Europeiska kvalitetsstadgan för rörlighet[5],

–   med beaktande av artikel 45 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för sysselsättning och sociala frågor och yttrandena från utskottet för kultur och utbildning och utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd (A6‑0248/2006), och av följande skäl:

A. En EU-övergripande enhetlig undervisningsmiljö och en inre arbetsmarknad för hela EU är viktiga förutsättningar för att man skall kunna uppnå Lissabonstrategins mål.

B.  Det är nödvändigt att inrätta ett europeiskt system för erkännande av kvalifikationer och kompetens och samtidigt respektera den stora mångfalden och den särskilda styrka som finns inom EU:s medlemsstater.

C. Inrättandet av en europeisk ram för kvalifikationer som bland annat bygger på Bologna- och Köpenhamnsprocessernas befintliga kvalifikationsstrukturer bör välkomnas som ett lämpligt medel för att främja öppenhet, överförbarhet, erkännande och utnyttjande av kvalifikationer och meriter som förvärvats i olika medlemsstater och på olika nivåer samt för att underlätta alla medborgares tillgång till livslångt lärande.

D. En gemensam referensram (grundad på kompetens, nivåer och studieresultat) som den europeiska ramen för kvalifikationer kan underlätta antagandet av instrument för att fastställa kompetensbehov.

E.  Med kvalifikation avses alla behörighetsbevis, utbildningsbevis och intyg samt all yrkeserfarenhet som erkänns i Europeiska unionen.

F.  Mot bakgrund av de nya utmaningar som skapas av kunskapssamhället och den demografiska utvecklingen skulle inrättandet av en europeisk ram för kvalifikationer bli avgörande både för att främja anställbarhet och geografisk rörlighet bland EU:s arbetstagare och för att främja konkurrenskraften och den sociala sammanhållningen i enlighet med Lissabonstrategin.

G. Den yrkesmässiga rörligheten inom gemenskapen (rörlighet för arbetstagare och för företag) är under utveckling och kräver att certifieringar som förvärvats i en medlemsstat kan erkännas och användas i en annan medlemsstat på motsvarande nivå.

H. En kontinuerlig uppdatering och utvidgning av kunskaper, färdigheter och personlig och yrkesmässig kompetens, liksom av den europeiska ramen för kvalifikationer, bör bidra till att modernisera utbildningssystemet och därmed förbättra anställbarheten, öka rörligheten inom Europa och förbättra anställningstryggheten. Den europeiska ramen för kvalifikationer bör bidra till större öppenhet och insyn när det gäller att erkänna och jämställa kvalifikationer som förvärvats eller skall förvärvas och därmed skapa impulser till att förbättra systemen för allmän och yrkesinriktad utbildning som även kan bidra till inlärarnas anställbarhet.

I.   Frånvaron av lämpliga mekanismer och nätverk samt av samordning mellan utbildningsleverantörer och nationella myndigheter, otillräckliga institutionella bestämmelser och begränsade anslag i flera medlemsstater är hinder för ett effektivt livslångt lärande, en sammankoppling av universitetsutbildning och sysselsättning, en snabbare spridning av nya vetenskapliga och tekniska kunskaper till arbetstagarna och ett effektivt utnyttjande av förvärvad kunskap och kompetens.

J.   Överskådligheten när det gäller kvalifikationer är bristfällig och erkännandegraden för ”utländska” kvalifikationer är låg.

K. De 32 länder som deltar i den europeiska ramen för kvalifikationer har antagit det gemensamma målet att göra det tydligare för studerande och lärare vilka huvudsakliga utbildningsvägar som leder fram till vissa kvalifikationer. Det måste tydligare framgå hur referensnivåerna förhåller sig till varandra, i vilken utsträckning överföringar kan göras och vad som ligger till grund för beslut om erkännande av kvalifikationer.

L.  Den europeiska ramen för kvalifikationer bör inledningsvis genomföras på frivillig basis utan lagstiftade skyldigheter, men kommer ändå att bli en drivkraft till förändring genom stöd till reformer på berörda nivåer, samtidigt som den måste främja öppenhet och insyn samt överensstämmelse hos de certifieringar som utfärdas på nationell nivå och sektornivå.

M. Den europeiska ramen för kvalifikationer kommer inte att ersätta de nationella ramarna för kvalifikationer, utan istället komplettera dessa. Den europeiska ramen för kvalifikationer bör utgöra en utvidgad ram som underlättar samarbetet mellan medlemsstater, arbetsmarknadens parter och andra aktörer på internationell nivå.

N. Om den europeiska ramen för kvalifikationer skall kunna bli framgångsrik måste nationella kvalifikationer kopplas till den europeiska ramens referensnivåer i ett samarbete som grundar sig på förtroende och öppenhet, samtidigt som det görs en adekvat utvärdering av respektive medlemsstats särdrag och behov. Den europeiska ramen för kvalifikationer måste också utformas som ett instrument som är avsett för användarna och aktörerna, så att användarna kan få en bild av befintliga kvalifikationer och av kvalifikationer som skall förvärvas, samtidigt som egenansvar och självständighet i lärandet måste bibehållas.

1.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens initiativ till en modernisering och en kontinuerlig förbättring och förstärkning av de europeiska utbildningssystemen samt initiativet till att inleda samråd för att skapa en gemensam referensram för de europeiska certifieringssystemen.

2.  Europaparlamentet välkomnar det faktum att den europeiska ramen för kvalifikationer bygger på utbildningsresultat, speglar komplexiteten i det livslånga lärandet och stimulerar nationella och sektoriella reformprocesser.

3.  Europaparlamentet anser att den europeiska ramen för kvalifikationer är ett användbart instrument som ökar och stärker tilltron mellan de olika systemen och välkomnar förbehållslöst dess mål, som är att öka öppenheten i fråga om kvalifikationer, arbetstagarnas rörlighet och det livslånga lärandet i EU.

4.  Europaparlamentet samtycker till det sätt på vilket systemet är uppbyggt, vilket omfattar gemensamma nivåer, instrument och principer och är flexibelt och samtidigt nära förknippat med principen om livslångt lärande. Parlamentet uppmanar dock kommissionen att närmare precisera förhållandet mellan olika kvalifikationsnivåer, Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/36/EG av den 7 september 2005 om erkännande av yrkeskvalifikationer och de bestämmelser om validering av icke formell och informell utbildning som redan finns eller som för närvarande tillämpas nationellt och regionalt.

5.  Europaparlamentet framhåller att en av de viktigaste uppgifterna för den europeiska ramen för kvalifikationer måste bli att underlätta och främja överförandet av kvalifikationer mellan olika utbildningssystem för att möjliggöra yrkesmässig rörlighet mellan olika länder och på så sätt förbättra balansen mellan utbud och efterfrågan på den europeiska arbetsmarknaden. Parlamentet framhåller också att den europeiska ramen för kvalifikationer är en lämplig utvidgad ram som kan erbjuda ett adekvat översättnings- och kommunikationsinstrument för inrättandet av en gemensam ram för kvalifikationer inom EU.

6.  Europaparlamentet konstaterar mot bakgrund av detta att kommissionens förslag är ett riktigt och nödvändigt initiativ, även om det inte helt uppfyller kraven på att ramen för kvalifikationer skall vara överskådlig. Parlamentet anser att de åtta referensnivåer som föreslagits för den europeiska ramen för kvalifikationer bör bearbetas och förbättras. Deras parametrar bör formuleras på ett tydligare och mer lättbegripligt sätt och stor vikt bör fästas vid att entydigt hålla isär de olika referensnivåerna, så att ingen tveksamhet uppstår om vilken nivå en viss kvalifikation skall tillhöra.

7.  Europaparlamentet understryker att den kompetens som beskrivs inom ramen för parametrarna för de åtta nivåerna inte enbart skall omfatta kunskaper om sociala och etiska frågor, utan även om kulturella frågor.

8.  Europaparlamentet anser att organiseringen och valideringen av det livslånga lärandet faller under medlemsstaternas behörighet och att den europeiska ramen för kvalifikationer knappast kan komma till användning i denna fråga.

9.  Europaparlamentet rekommenderar att de tre horisontella områdena (”kunskaper”, ”färdigheter” och ”personlig och yrkesmässig kompetens”) också ses över och görs överskådligare och mer begripliga.

10. Europaparlamentet framhåller vidare att de olika typerna av studieresultat sammantaget utgör en del av en utbildningsmässig helhet som inte kan kvantifieras enbart utifrån vilken nivå som uppnåtts inom varje enskilt område.

11. Europaparlamentet ställer sig kritiskt till det tredje horisontella området, ”personlig och yrkesmässig kompetens”, eftersom ”mjuka färdigheter” är ytterst svåra att bedöma objektivt och kategorisera metodiskt och lättfattligt med hjälp av parametrar och eftersom ”personlig kompetens” i praktiken utgör mervärdet på de olika nivåerna. Parlamentet uppmanar kommissionen att förbättra texten i detta avseende.

12. Europaparlamentet erinrar om att den huvudsakliga funktionen hos den europeiska ramen för kvalifikationer bör vara att klassificera olika certifieringar som bygger på resultaten från yrkesinriktad utbildning och anser därför att enkla och användbara parametrar bör användas och antalet nivåer minskas. Tidigare jämförande erfarenheter visar nämligen att ju mer uppdelade nivåerna är och ju fler kriterier det finns, desto svårare är det att samordna dem.

13. Europaparlamentet anser att den europeiska ramen för kvalifikationer idag saknar tillräcklig koppling till arbetsmarknaden och att om ramen vid sidan av att förbättra de enskildas möjligheter till självförverkligande också skall kunna stärka den europeiska ekonomins konkurrenskraft i enlighet med Lissabonstrategin måste starkare vikt fästas vid de enskildas anställbarhet och anställningstrygghet. Parlamentet understryker att var och en av de åtta nivåerna bör betona färdigheter som kan förvärvas genom olika utbildningsvägar och att större hänsyn skall tas till yrkesmässig förmåga och yrkeserfarenhet liksom till möjligheterna att utnyttja dessa i yrkeslivet. Parlamentet rekommenderar därför att parametrarna görs om så att man inte bara beaktar och vidmakthåller Bolognaföreskrifterna om akademisk utbildning utan även kompletterar dem genom att ta större hänsyn till system för yrkesutbildning och yrkesfortbildning.

14. Europaparlamentet fordrar att ramen för kvalifikationer görs om, så att man istället för att som hittills automatiskt koppla referensnivåerna 6, 7 och 8 till de tre akademiska examina som ingår i Bolognaramen för kvalifikationer (kandidat-, magister- och doktorsexamen) klassificerar de kunskaper, färdigheter och personliga och yrkesmässiga kompetenser en person förvärvat utan hänsyn till var inlärningen skett.

15. Europaparlamentet rekommenderar en förbättring av tabell 2, som är tänkt att fungera som hjälp vid tolkningen av referensnivåerna. Tabellen bör vara tydligt underordnad den resultatinriktade ansatsen, eftersom den är inriktad på formell utbildning. Parlamentet välkomnar därför rekommendationen att tabell 2 skall användas försiktigt. Eftersom den europeiska ramen för kvalifikationer skall fungera som en övergripande, allmän ram måste detaljfrågor som utformningen av tabell 2 överlåtas på aktörer på lokal och nationell nivå.

16. Europaparlamentet efterlyser ett starkare stöd till och främjande av de gemensamma europeiska principerna för tillhandahållande och validering av icke-formellt och informellt lärande samt för livslångt lärande, i synnerhet i fråga om att utöka de tekniska och vetenskapliga kunskaperna och färdigheterna, samtidigt som hänsyn bör tas till särdragen inom olika yrkesgrenar, regioner och länder. Metoder och system för bedömning av icke-formellt och informellt lärande måste särskilt beaktas, eftersom kompetensutvecklingen inom ramen för livslångt lärande sker i en mängd olika situationer i det vardagliga arbetet.

17. Europaparlamentet framhåller att utvecklingen av en europeisk ram för kvalifikationer kommer att ge gemensamma referenspunkter som underlättar för studerade och arbetstagare att organisera sin karriärutveckling inom ramen för livslångt lärande.

18. Europaparlamentet rekommenderar att varje land bör ha egna nationella eller regionala ramar för kvalifikationer, som på lämpligt sätt skall organiseras i samarbete med behöriga organisationer och organ för att se till att de är kompatibla med den europeiska ramen för kvalifikationer. I länder som ännu inte har någon nationell ram för kvalifikationer och där informella och icke-formella kvalifikationer försummas är det en fördel om den europeiska ramen för kvalifikationer införs.

19. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att inleda en process för att harmonisera begreppsanvändningen och språkbruket.

20. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att precisera de befintliga sambanden mellan den ram för kvalifikationer som fastställdes i Bolognaprocessen och den europeiska ramen för kvalifikationer, och att ange om de indikatorer som föreslagits för den europeiska ramen för kvalifikationer kommer att vara den enda referenspunkten för ett gemensamt europeiskt område för livslångt lärande.

21. Europaparlamentet avvisar utarbetandet av riktlinjer för utbildningsinriktning, utbildningens längd och utbildningsort.

22. Europaparlamentet anser att stödinstrumenten för den europeiska ramen för kvalifikationer måste främjas i högre grad, så att medborgarna får tillgång till den. Den europeiska ramen för kvalifikationer bör utgöra en logiskt organiserad ansats med slutsatserna från Köpenhamn och Bologna i fokus. Särskild vikt bör läggas vid det arbete för inlärning, kvalifikationer och färdigheter som utförts av internationella organisationer och europeiska center som Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD) och Europeiskt centrum för utveckling av yrkesutbildning (Cedefop). Parlamentet uppmanar kommissionen att fortsätta bygga ut ECVET-systemet (European Credit of Vocational Education and Training), att vidareutveckla och främja Europass och bygga ut databasen Ploteus samt att främja nya innovativa grepp i samband med erkännande av informellt och icke-formellt lärande.

23. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att förstärka de nationella Europass-centrumens roll och struktur, underlätta för dem att utföra sina grundläggande uppgifter och genomföra EU:s fastställda mål, öka spridningen av instrument som förvaltas direkt av de nationella Europass-centrumen (Europass‑meritförteckningen och Europass-mobilitet) och främja det successiva antagandet av Europass-systemet.

24. Europaparlamentet understryker att stöd och åtaganden från nationella och sektoriella aktörer är en förutsättning för att den europeiska ramen för kvalifikationer skall kunna genomföras på frivillig basis.

25. Europaparlamentet konstaterar att konsekvens och ömsesidigt förtroende är förutsättningar för att den europeiska ramen för kvalifikationer skall kunna användas som ett överföringsverktyg mellan olika kvalifikationssystem. Parlamentet rekommenderar att man utarbetar principer för öppna och tillförlitliga kvalitetssäkringsmekanismer i syfte att möjliggöra en jämförelse och därmed ett ömsesidigt erkännande av EU‑medborgarnas kvalifikationer.

26. Europaparlamentet understryker att den europeiska ramen för kvalifikationer kan bli ett viktigt bidrag till rörligheten på den europeiska arbetsmarknaden om en medlemsstats beslut att koppla vissa nationella kvalifikationer till en viss referensnivå i den europeiska ramen för kvalifikationer accepteras av övriga medlemsstater. Kommissionens förslag att medlemsstaterna i kvalitetssäkringssyfte skall åläggas att följa en rad gemensamma principer är ett viktigt led i ett lyckat samarbete mellan aktörerna på olika nivåer. Detta förutsätter emellertid att det inte sker någon överlappning med befintliga kvalitetssäkringssystem, såsom standarderna och riktlinjerna för kvalitetssäkring.

27. Europaparlamentet anser att det starkare samarbetet mellan medlemsstaterna om den europeiska ramen för kvalifikationer bör resultera i ömsesidigt förtroende, som också är en förutsättning för att denna skall fungera effektivt. En lämplig försöksperiod, en konsekvensbedömning och fortlöpande utvärdering är nödvändiga förutsättningar för att den europeiska ramen för kvalifikationer skall kunna förbättras och anpassas löpande. Parlamentet uppmanar kommissionen att utarbeta och föreslå lämpliga metoder och strategier för detta.

28. Europaparlamentet yrkar på att den europeiska ramen för kvalifikationer skall vidareutvecklas i enlighet med det önskemål om förtydligande som aktörerna uttryckte i samrådsprocessen.

29. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se över sitt förslag med beaktande av parlamentets kommentarer.

30. Europaparlamentet pekar på vikten av en bred och välstrukturerad kommunikations- och spridningsstrategi för att öka medvetenheten om och intresset för fördelarna med den europeiska ramen för kvalifikationer.

31. Europaparlamentet anser att den europeiska ramen för kvalifikationer bara kan bli framgångsrik om den skapar konkreta fördelar för slutanvändarna, alltså för såväl medborgare, arbetstagare och arbetsgivare som för utbildningsinstitut.

32. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att informera parlamentet om resultaten från de nationella samråden och att fortsätta överläggningarna innan den utarbetar sitt slutliga förslag.

33. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.

• [1]  EGT L 390, 31.12.2004, s. 6.
• [2]  EUT L 255, 30.9.2005, s. 22.
• [3]  EGT C 163, 9.7.2002, s. 1.
• [4]  EUT C 13, 18.1.2003, s. 2.
• [5]  Ännu ej offentliggjort i EUT.

MOTIVERING

Europas utbildningssystem måste anpassa sig till globaliseringen för att göra medborgarna i stånd att både förverkliga sig själva och bidra till EU:s internationella konkurrenskraft. Kvalificerade utbildnings- och fortbildningssystem är ett svar på de ökande problem som den demografiska utvecklingen skapar. Inom ramen för den reviderade Lissabonstrategin betonade EU:s utbildningsministrar 2005 behovet av att modernisera det europeiska utbildningsväsendet för att bättre kunna möta efterfrågan på de internationella arbetsmarknaderna.

Gränsöverskridande rörlighet på arbetsmarknaderna måste främjas och utbyte mellan olika nationella utbildningssystem måste underlättas. I Bologna satte EU:s medlemsstater 1999 upp målet att skapa ett gemensamt europeiskt område för högre utbildning senast 2010. Därefter inrättades det europeiska meritöverföringssystemet ECTS (European Credit Transfer System) för gränsöverskridande erkännande av utbildningsmeriter. Vid sitt möte i Barcelona i mars 2002 lade Europeiska rådet grunden till ett liknande system på yrkesutbildningens område (ECVET, European Credit System for Vocational Education and Training). Under Köpenhamnskonferensen 2002 beslöt EU:s medlemsstater att ytterligare stärka det europeiska samarbetet inom yrkesutbildningen.

Rådets och kommissionens gemensamma delrapport om genomförandet av arbetsprogrammet ”Utbildning 2010” från februari 2004 efterlyser en europeisk ram för kvalifikationer, ett krav som upprepades av utbildningsministrarna från 32 länder i Maastricht i december 2004. Dessutom framhöll Europeiska rådet i mars 2005 att en europeisk ram för kvalifikationer skulle antas senast 2006. Kommissionen presenterade därefter sitt förslag ”Towards a European Qualification Framework for Lifelong Learning”.

Den europeiska ramen för kvalifikationer bör vara en övergripande ram som fyller tre funktioner. Den bör för det första koppla samman nationella och sektoriella ramar för kvalifikationer, för det andra möjliggöra erkännande, jämförbarhet och överföring av allmänna och yrkesinriktade utbildningskvalifikationer och för det tredje sörja för en ökad grad av öppenhet, utbyte och rörlighet.

I den europeiska ramen för kvalifikationer kopplas åtta vertikala nivåer (referensnivåerna) till tre horisontella områden (kunskaper, färdigheter och personlig och yrkesmässig kompetens), så att människor bättre kan kategoriseras utifrån sina studieresultat.

Livslångt lärande spelar en avgörande roll för att bevara EU:s konkurrenskraft och sociala sammanhållning. Förverkligandet försvåras dock av bristande kommunikation och samarbete mellan utbildningsleverantörer och myndigheter på olika nivåer. Barriärer mellan olika institutioner och länder försvårar tillgången till utbildning och ett effektivare utnyttjande av redan förvärvad kunskap och kompetens. De viktigaste orsakerna till problemen är den bristande överskådligheten för kvalifikationer, låg erkännandegrad för ”utländska” kvalifikationer och avsaknaden av bestämmelser som gör det möjligt för medborgarna att överföra kvalifikationer mellan olika länders eller sektorers kvalifikationssystem. Den europeiska ramen för kvalifikationer bör bidra till att undanröja dessa hinder, så att både arbetstagare och arbetsgivare får bättre förutsättningar att utnyttja sin kompetens. Rörligheten mellan olika medlemsstater och utbildningssystem bör underlättas.

Många länder och sektorer i Europa och världen håller på att införa ramar för kvalifikationer (OECD 2003, 2004), vars utformning varierar beroende på nationella eller sektormässiga särdrag. Den europeiska ramen för kvalifikationer skall i princip genomföras av medlemsländerna på frivillig basis. Föredraganden uppmanar medlemsländerna att inrätta en nationell ram för kvalifikationer och koppla denna till den europeiska. Många av dem har inte infört någon nationell ram för kvalifikationer ännu och har inte heller några planer på en sådan. Den nationella ramen är alltid frivillig och skall varken förändras eller ersättas av den europeiska. Vissa av de befintliga nationella ramarna för kvalifikationer bygger på en input-modell, med följden att informella och icke-formella kvalifikationer försummas. Därför bör medlemsstaterna i högre grad stödja och främja rådets beslut från maj 1994 om erkännande av icke-formellt och informellt lärande. Metoder och system för bedömning av icke-formellt och informellt lärande måste särskilt uppmärksammas, eftersom kompetensutvecklingen efter grundutbildningen huvudsakligen sker i det vardagliga arbetet.

Informellt lärande är lärande som äger rum till vardags, på arbetsplatsen, i familjen eller under fritiden. Det har ingen strukturerad läroplan, längd eller undervisning och leder normalt inte fram till något utbildningsbevis, men det kan ändå vara målinriktat. Icke-formellt lärande är lärande som inte äger rum på något utbildningsinstitut och normalt inte leder till fram till något utbildningsbevis, men som ändå är systematiskt och målinriktat sett ur den lärandes perspektiv.

Föredraganden är kritisk till följande punkter:

· En entydig koppling till arbetsmarknaden saknas. Eftersom ett av syftena med den europeiska ramen för kvalifikationer är att stärka europeiska företags konkurrenskraft i enlighet med Lissabonmålen, måste större vikt fästas vid den enskildes arbetsförmåga.

· Kravet på en resultatinriktad modell, dvs. en ram som är inriktad på studieresultat, kan bara tillgodoses om kvalifikationerna kan kategoriseras utifrån sin relevans för anställbarheten. Därför måste förslaget om en europeisk ram för kvalifikationer utöver formella examina och informella och icke-formella kvalifikationer också ta hänsyn till i synnerhet yrkeserfarenhet och den kompetensutveckling som denna medfört.

· Kommissionens utkast till förslag är ensidigt eftersom det har fokus på akademisk utbildning och försummar yrkesutbildning. Parametrarna (beskrivningen) för referensnivåerna 6, 7 och 8 följer i hög grad riktlinjerna från Bologna och har således en automatisk koppling till akademisk utbildning. Den europeiska ramen för kvalifikationer bör främja uppfattningen att akademiska och yrkesinriktade utbildningsvägar är likvärdiga.

· Resultaten av Bologna- och Köpenhamnsprocesserna införlivas inte på ett konsekvent sätt. Den europeiska ramen för kvalifikationer bör vara en enhetlig ansats med målet att skapa ett samordnat system.

· Kravet på en tydlig och begriplig ram för kvalifikationer uppfylls delvis inte. De åtta vertikala nivåerna i den europeiska ramen för kvalifikationer är visserligen nödvändiga, men parametrarna bör formuleras tydligare.

· Uppdelningen på de tre horisontella områdena ”kunskaper”, ”färdigheter” och ”personlig och yrkesmässig kompetens” är konstlad. ”Kunskaper” och ”färdigheter” kan inordnas under ”yrkesmässig kompetens”, eftersom alla tre områdena handlar om kompetens.

Om den europeiska ramen för kvalifikationer skall bli framgångsrik måste medlemsstaterna och arbetsmarknadens parter under genomförandet samarbeta i en anda av förtroende och skapa konkreta fördelar för slutanvändarna, alltså inte bara medborgare, arbetstagare och arbetsgivare utan även utbildningsleverantörer.

YTTRANDE från utskottet för kultur och utbildning(*) (29.5.2006)

till utskottet för sysselsättning och sociala frågor

över skapandet av en europeisk ram för kvalifikationer
(2006/2002(INI))

Föredragande (*): Milan Gaľa

(*)       Förstärkt samarbete mellan utskott – artikel 47 i arbetsordningen

FÖRSLAG

Utskottet för kultur och utbildning uppmanar utskottet för sysselsättning och sociala frågor att som ansvarigt utskott infoga följande i sitt resolutionsförslag:

1.   Europaparlamentet välkomnar skapandet av en europeisk ram för kvalifikationer (EQF) med syfte att underlätta överföring och erkännande av förvärvade kvalifikationer samt att främja livslångt lärande, öppenhet, rörlighet och flexibilitet i utbildningssystemen.

2.   Europaparlamentet inser den potential som EQF har som övergripande ram, överföringsverktyg och referensverktyg för nationella och sektoriella kvalifikationssystem.

3.   Europaparlamentet välkomnar det faktum att EQF bygger på utbildningsresultat, speglar komplexiteten i det livslånga lärandet och stimulerar nationella och sektoriella reformprocesser.

4.   Europaparlamentet understryker att det vid genomförandet av EQF på frivillig basis krävs stöd och åtagande från nationella och sektoriella aktörer.

5.   Europaparlamentet yrkar på att EQF skall utvecklas vidare som en spegling av det önskemål om klargörande som aktörerna uttryckt i rådfrågningsprocessen.

6.   Europaparlamentet rekommenderar att definitionerna för nivå 8 förtydligas för att bli mer användarvänliga och fullt fungerande.

7.   Europaparlamentet understryker att den kompetens som beskrivs inom ramen för definitionerna för nivå 8 inte enbart skall omfatta kunskaper om sociala och etiska frågor, utan även om kulturella frågor.

8.   Europaparlamentet efterlyser att man inkluderar ett system för godkännande av informellt och icke‑formellt lärande inom ramen för livslångt lärande.

9.   Europaparlamentet betonar att EQF måste baseras på tidigare arbete som utförts inom Bologna‑ och Köpenhamnprocesserna, och att kopplingar skall inrättas till existerande instrument som utvecklats på EU‑nivå för att stödja enskilda medborgare, såsom Europass, Ploteus och Europeiska systemet för överföring av studiemeriter (ECTS).

10. Europaparlamentet pekar på vikten av en bred och välstrukturerad kommunikations‑ och spridningsstrategi för att öka medvetenheten om och intresset för fördelarna med EQF.

11. Europaparlamentet påpekar att det bästa tillvägagångssättet skulle vara att inrätta nationella ramar för kvalifikationer och att koppla dessa till EQF för att lättare kunna inordna nationella kvalifikationer i europeiska referensnivåer.

12. Europaparlamentet erkänner att EQF som ett överföringsverktyg mellan olika kvalifikationssystem kräver konsekvens och ömsesidigt förtroende.

13. Europaparlamentet rekommenderar att man utarbetar principer för öppna och tillförlitliga kvalitetssäkringsmekanismer i syfte att möjliggöra en jämförelse och därmed ett ömsesidigt erkännande av EU medborgarnas kvalifikationer.

MOTIVERING

Syftet med den planerade europeiska ramen för kvalifikationer (EQF) är att skapa en övergripande ram som kommer att möjliggöra att kvalifikationssystem på nationell och sektoriell nivå sätts i relation till varandra. Denna referensstruktur kommer att underlätta överförandet och erkännandet av de enskilda medborgarnas kvalifikationer.

Kommissionens arbetsdokument presenterades för allmänheten i juli 2005. Kommissionen rådfrågade de 32 länder som deltar i arbetsprogrammet Utbildning 2010, den europeiska arbetsmarknadens parter, berörda europeiska sammanslutningar, icke‑statliga organisationer och nätverk samt sammanslutningar inom den europeiska industrisektorn, t.ex. IKT, bygg, marknadsföring etc. Föredraganden uppskattar att svaren tillsammans med Europaparlamentets betänkande kommer att beaktas när man bestämmer det slutliga innehållet och strukturen för EQF, före ett formellt/slutgiltigt beslut i slutet av 2006.

Genomförandet av EQF kommer att vara ett viktigt steg mot att förverkliga målet att erbjuda verkliga och attraktiva möjligheter till livslångt lärande på alla nivåer. Tanken är att EQF skall utvecklas och genomföras på frivillig basis och inte innebära några formella förpliktelser. I samband med detta betonar föredraganden vikten av ett aktivt stöd och åtagande från nationella och sektoriella aktörer. Detta är väsentligt för att man skall lyckas inrätta en funktionsduglig EQF.

EQF är tänkt som ett överföringsverktyg som ökar öppenheten och främjar ömsesidigt förtroende. Därigenom skulle ramar för kvalifikationer och system på nationell och sektoriell nivå kunna relateras till varandra. I det stora flertalet länder skulle denna process leda till utvecklandet av en övergripande nationell ram för kvalifikationer.

EQF bör bestå av tre huvudsakliga delar. Kärnan är en uppsättning gemensamma referenspunkter – som gäller utbildningsresultat – inordnade i en struktur i 8 nivåer. Dessa referensnivåer skall understödjas av en rad verktyg och instrument inriktade på den enskilda medborgarens behov (ett integrerat ECTS‑system för livslångt lärande, Europass‑systemet och Ploteus‑portalen för utbildningsmöjligheter). EQF skall också inbegripa en uppsättning gemensamma principer och procedurer som anger riktlinjer för samarbete mellan aktörer på olika nivåer, med särskilt fokus på kvalitetssäkring, godkännande, vägledning och nyckelkompetenser. I detta sammanhang skall man ta hänsyn till de erfarenheter och landvinningar som gjorts i Bologna‑ och Köpenhamnsprocesserna. Samtidigt måste kopplingar upprättas mellan EQF och existerande/kommande verktyg och instrument som utvecklats på EU‑nivå.

Kvalifikationer på varje nivå i EQF definieras i termer av tre typer av utbildningsresultat: kunskap, färdigheter och kompetens, beskrivna som personliga och arbetsrelaterade resultat.

Föredraganden efterlyser bl.a. att man inkluderar metoder och system för godkännande av icke‑formellt och informellt lärande inom ramen för livslångt lärande. Föredraganden betonar vikten av en bred och välstrukturerad kommunikations‑ och spridningsstrategi för att öka medvetenheten och intresset bland inlärare och civilsamhället som helhet, och för att visa de konkreta fördelar som EQF kommer att leda till för de enskilda medborgarna, för arbetsmarknaden, och för utbildningssystemen.

Föredraganden ser det som nödvändigt att anta principer för kvalitetssäkring. Inom ramen för dessa kommer medlemsstaterna att behöva göra ett fullt och öppet åtagande. Han anser också att det är nödvändigt att man kontinuerligt uppdaterar och testar EQF, med syfte att underlätta en ram för samarbete och ömsesidigt lärande, ”peer learning”.

Det är uppenbart att EQF är ett konstruktivt initiativ som kan väntas väsentligt bidra till öppenhet, överförbarhet och erkännande av kvalifikationer på EU‑nivå. Det kan också stimulera nationella och sektoriella reformer till stöd för livslångt lärande, och det kommer att vara mycket viktigt för de studerandes och arbetstagarnas rörlighet.

ÄRENDETS GÅNG

Titel	Skapandet av en europeisk ram för kvalifikationer
Referensnummer	2006/2002(INI)
Ansvarigt utskott	EMPL
Yttrande   Tillkännagivande i kammaren	CULT 19.1.2006
Förstärkt samarbete – tillkännagivande i kammaren	19.1.2006
Föredragande av yttrande Utnämning	Milan Gaľa 7.2.2006
Tidigare föredragande av yttrande
Behandling i utskott	20.3.2006
Antagande	29.5.2006
Slutomröstning: resultat	+: –: 0:	23   1
Slutomröstning: närvarande ledamöter	Maria Badia I Cutchet, Christopher Beazley, Ivo Belet, Marie-Hélène Descamps, Milan Gaľa, Vasco Graça Moura, Lissy Gröner, Luis Herrero-Tejedor, Ruth Hieronymi, Manolis Mavrommatis, Marianne Mikko, Ljudmila Novak, Christa Prets, Karin Resetarits, Pál Schmitt, Nikolaos Sifunakis, Helga Trüpel, Thomas Wise, Tomáš Zatloukal
Slutomröstning: närvarande suppleanter	Gyula Hegyi, Nina Škottová, Grażyna Staniszewska, Jaroslav Zvěřina
Slutomröstning: närvarande suppleanter (art. 178.2)	Catherine Trautmann
Anmärkningar (tillgängliga på ett enda språk)	...

YTTRANDE från utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd (22.6.2006)

till utskottet för sysselsättning och sociala frågor

över inrättandet av en europeisk ram för kvalifikationer
(2006/2002(INI))

Föredragande: Stefano Zappalà

FÖRSLAG

Utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd uppmanar utskottet för sysselsättning och sociala frågor att som ansvarigt utskott infoga följande i sitt resolutionsförslag:

A.  En EU-övergripande enhetlig undervisningsmiljö och en inre arbetsmarknad för hela EU är viktiga förutsättningar för att kunna uppnå Lissabonstrategins mål.

B.   Det är nödvändigt att inrätta ett europeiskt system för erkännande av kvalifikationer och kompetens och samtidigt respektera den stora mångfalden och den särskilda styrka som finns inom EU:s medlemsstater.

C.  Genom en gemensam referensram (grundad på kompetens, nivåer och studieresultat), som European Qualification Framework (EQF), kan antagandet av instrument för att fastställa kompetensbehoven underlättas.

D.  EQF utgör en förbindelselänk mellan Brygge–Köpenhamn‑processen och Bolognaprocessen, och de föreslagna indikatorerna, som har denna utgångspunkt, illustrerar komplexiteten hos det livslånga lärandet däribland även ”Dublin descriptors”.

E.   Med kvalifikation avses alla behörighetsbevis, utbildningsbevis och intyg samt all yrkeserfarenhet som erkänns i Europeiska unionen.

1.   Europaparlamentet förklarar att EQF är ett användbart instrument som ökar och stärker tilltron mellan de olika systemen och välkomnar förbehållslöst dess mål som är att öka öppenheten i fråga om kvalifikationer, arbetstagarnas rörlighet och det livslånga lärandet i EU.

2.   Europaparlamentet samtycker till det sätt på vilket systemet är uppbyggt, vilket omfattar gemensamma nivåer, instrument och principer och är flexibelt och samtidigt nära förknippat med principen om livslångt lärande. Parlamentet uppmanar kommissionen att närmare precisera förhållandet mellan olika kvalifikationsnivåer, Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/36/EG av den 7 september 2005 om erkännande av yrkeskvalifikationer och de bestämmelser om validering av icke‑formell och informell utbildning som redan finns eller som för närvarande tillämpas nationellt och regionalt.

3.   Europaparlamentet konstaterar att EQF har följande viktiga brister som måste åtgärdas:

−   Mottagarna är inte tydligt definierade.

−   Strukturen och språket är alltför komplicerade vilket gör det svårt för en del EU‑medborgare att förstå innebörden.

−   Begreppet kvalifikation är tvetydigt och terminologiskt lätt att förväxla med liknande begrepp. I den tabell där de olika nivåerna presenteras sammanblandas modellerna för utbildning och arbete, vilket skapar förvirring.

−   Indelningen av indikatorer (och därmed utbildningsresultatet) i olika element (kunskaper, kapacitet och kompetens) kan leda till ”separat” förvärvande av kunskap, medan utbildningen i stället bör inriktas på integrering av själva kunskapen (förmåga att agera i ett sammanhang).

4.   Europaparlamentet anser att fastställandet av och innehållet i förslagna nivåer inte är tillräckligt exakta för att uppnå målen i den europeiska ramen för kvalifikationer.

5.   Europaparlamentet anser att för att EQF skall fungera optimalt är det nödvändigt att varje medlemsstat fastställer nationella kvalifikations‑ och certifieringssystem, som är logiska och begripliga och som bygger på principen om livslångt lärande.

6.   Europaparlamentet uppmanar kommissionen att inleda en process för att harmonisera begreppsanvändningen och språkbruket.

7.   Europaparlamentet uppmanar kommissionen att inleda en process för att harmonisera olika metodikformer och tillnärma utbildningssystemen för att förbättra personers fria rörlighet.

8.   Europaparlamentet uppmanar därför kommissionen att precisera de befintliga sambanden mellan den ram för kvalifikationer som fastställdes i Bolognaprocessen och EQF, och att ange om de föreslagna indikatorerna inom ramen för EQF är den enda referenspunkten för ett gemensamt europeiskt område för livslångt lärande.

9.   Europaparlamentet anser att det är nödvändigt att snarast fastställa gemensamma principer för finansiering och erkännande av förvärvad kompetens, inom ramen för icke‑formell och informell utbildning, och i förhållande till utformningen av en politik för livslångt lärande.

10. Europaparlamentet avvisar utarbetandet av riktlinjer för utbildningsinriktning, utbildningens längd och utbildningsort.

11. Europaparlamentet anser att kommissionen bör verka för en nära koppling mellan EQF‑systemet och Europass, för att göra kvalifikationerna mer konkreta och praktiska för användaren.

12. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att förstärka funktionerna och strukturen inom National Europass Center (NEC), samtidigt som utförandet av grundläggande uppgifter och genomförandet av EU:s fastställda mål underlättas, med särskild hänvisning till spridningen av instrument som förvaltas direkt av NEC (Europeiska meritförteckningen och Europass-rörlighet) och det successiva antagandet av Europassystemet.

13. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se över sitt förslag till resolution med beaktande av parlamentets kommenterar.

ÄRENDETS GÅNG

Titel	Inrättandet av en europeisk ram för kvalifikationer
Referensnummer	2006/2002(INI)
Ansvarigt utskott	EMPL
Yttrande   Tillkännagivande i kammaren	IMCO 19.1.2006
Förstärkt samarbete – tillkännagivande i kammaren
Föredragande av yttrande Utnämning	Stefano Zappalà 21.2.2006
Tidigare föredragande av yttrande
Behandling i utskott	19.4.2006	29.5.2006		20.5.2006
Antagande	20.6.2006
Slutomröstning: resultat	+: –: 0:		21 0 0
Slutomröstning: närvarande ledamöter	Charlotte Cederschiöld, Janelly Fourtou, Evelyne Gebhardt, Małgorzata Handzlik, Henrik Dam Kristensen, Kurt Lechner, Lasse Lehtinen, Arlene McCarthy, Toine Manders, Zita Pleštinská, Giovanni Rivera, Luisa Fernanda Rudi Ubeda, Heide Rühle, Andreas Schwab, József Szájer, Bernadette Vergnaud, Jaroslav Zvěřina
Slutomröstning: närvarande suppleanter	André Brie, Benoît Hamon, Joseph Muscat, Stefano Zappalà
Slutomröstning: närvarande suppleanter (art. 178.2)
Anmärkningar (tillgängliga på ett enda språk)	...

ÄRENDETS GÅNG

Titel	Inrättandet av en europeisk ram för kvalifikationer
Förfarandenummer	2006/2002(INI)
Ansvarigt utskott   Tillstånd: tillkännagivande i kammaren	EMPL 19.1.2006
Rådgivande utskott   Tillkännagivande i kammaren	CULT 19.1.2006		IMCO 19.1.2006
Inget yttrande avges   Beslut
Förstärkt samarbete   Tillkännagivande i kammaren	CULT 19.1.2006
Föredragande   Utnämning	Thomas Mann 27.10.2005
Tidigare föredragande
Behandling i utskott	3.5.2006	22.6.2006
Antagande	11.7.2006
Slutomröstning: resultat	+: –: 0:			43 0 3
Slutomröstning: närvarande ledamöter	Jan Andersson, Iles Braghetto, Philip Bushill-Matthews, Milan Cabrnoch, Ole Christensen, Derek Roland Clark, Luigi Cocilovo, Jean Louis Cottigny, Harald Ettl, Ilda Figueiredo, Joel Hasse Ferreira, Roger Helmer, Stephen Hughes, Karin Jöns, Ona Juknevičienė, Jan Jerzy Kułakowski, Sepp Kusstatscher, Jean Lambert, Raymond Langendries, Bernard Lehideux, Elizabeth Lynne, Thomas Mann, Mario Mantovani, Ana Mato Adrover, Ria Oomen-Ruijten, Csaba Őry, Marie Panayotopoulos-Cassiotou, Pier Antonio Panzeri, Jacek Protasiewicz, José Albino Silva Peneda, Jean Spautz, Anne Van Lancker, Gabriele Zimmer
Slutomröstning: närvarande suppleant(er)	Edit Bauer, Mihael Brejc, Udo Bullmann, Françoise Castex, Magda Kósáné Kovács, Lasse Lehtinen, Marianne Mikko, Luca Romagnoli, Agnes Schierhuber, Elisabeth Schroedter, Marc Tarabella, Patrizia Toia, Georgios Toussas
Slutomröstning: närvarande suppleant(er) (art. 178.2)
Ingivande	18.7.2006
Anmärkningar (tillgängliga på ett enda språk)