BETÄNKANDE om EU:s ekonomiska och kommersiella förbindelser med Indien

20.7.2006 - (2006/2034(INI))

Utskottet för internationell handel
Föredragande: Sajjad Karim

FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS RESOLUTION

om EU:s ekonomiska och kommersiella förbindelser med Indien

(2006/2034(INI))

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–       med beaktande av den gemensamma handlingsplanen för det strategiska partnerskapet mellan EU och Indien av den 7 september 2005, och i synnerhet avsnittet om att utveckla handel och investeringar,

–       med beaktande av slutsatserna från det nionde rundabordssamtalet mellan Indien och EU som hölls i Hyderabad den 18–20 september 2005,

–       med beaktande av sin resolution av den 13 oktober 2005 om möjligheterna till handelsförbindelser mellan EU och Kina[1],

–       med beaktande av sin resolution av den 29 september 2005 om ett strategiskt partnerskap mellan EU och Indien[2],

–       med beaktande av sin ståndpunkt av den 1 december 2005 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om tvångslicensiering av patent för tillverkning av läkemedelsprodukter för export till länder med folkhälsoproblem[3],

–       med beaktande av WTO:s beslut om TRIPS och folkhälsa av den 29 november 2005,

–       med beaktande av sin resolution av den 14 februari 2006 om klausulen om mänskliga rättigheter och demokrati i Europeiska unionens avtal[4],

–       med beaktande av den överenskommelse om ”The Next Step Towards a Strategic Partnership” som Indien och Förenta staterna ingick 2004 samt det avtal om civil kärnverksamhet som förhandlades fram under president George W. Bushs statsbesök i Indien den 2 mars 2006,

–       med beaktande av sin resolution av den 4 april 2006 om bedömningen av Doharundan efter WTO:s ministerkonferens i Hongkong[5],

–       med beaktande av det toppmöte mellan EU och Indien som hölls i New Delhi den 6 april 2006,

–       med beaktande av det besök i New Delhi och Punjab som Europaparlamentets delegation för förbindelserna med länderna i Sydasien och Sydasiatiska sammanslutningen för regionalt samarbete (SAARC) genomförde i april 2006,

–       med beaktande av artikel 45 i arbetsordningen,

–       med beaktande av betänkandet från utskottet för internationell handel och yttrandet från utskottet för utveckling (A6‑0256/2006), och av följande skäl:

A.     EU och Indien utgör de största demokratierna i världen, och deras konstitutionella engagemang för att främja pluralismen och rättsstatsprincipen utgör en garanti för stabila handelsförbindelser och ekonomiskt utbyte, samtidigt som det skapar rättssäkerhet för investeringar och bidrar till stabiliteten regionalt och i världen.

B.     Den gemensamma handlingsplanen anger en rad olika verksamheter som skall bedrivas inom ramen för en dialog och samarbete i fråga om handel och ekonomisk politik men underlåter att fastställa prioriteringar eller frister för dessa.

C.     EU står för den största andelen utländska direktinvesteringar i Indien, med ett utflöde motsvarande 1 100 miljoner euro under 2004, medan Indiens direktinvesteringar i EU ökade från 140 miljoner euro under 2002 till 600 miljoner euro under 2003.

D.     EU:s medlemsstater står för 22,4 procent av Indiens export och 20,8 procent av dess import, och EU:s handel med Indien ökade från 4 400 miljoner euro till 33 200 miljoner euro under perioden 1980–2004, med en ökning på 16,9 procent under perioden 2003–2004.

E.     Det råder en stor obalans i fråga om inbördes handel mellan EU och Indien. EU står för 21 procent av Indiens utrikeshandel men Indiens andel av EU:s utrikeshandel utgör mindre än 1 procent. EU är Indiens viktigaste handelspartner men på en motsvarande lista över EU:s handelspartner rankas Indien endast på tionde plats.

F.     Indiens ekonomi har haft en genomsnittlig årlig tillväxttakt på 6 procent under den senaste tioårsperioden och denna kan komma att växa till 7–8 procent under kommande tioårsperiod.

G.     En ineffektiv finansiell sektor hindrar Indien från att ha kvar en ekonomisk tillväxttakt på 8 procent.

H.     På grund av sin storlek, befolkning och dynamiska ekonomiska tillväxt under de senaste två tioårsperioderna, är Indien en framväxande regional stormakt och en av världens kärnvapenmakter kapabel att påverka den ekonomiska och säkerhetsmässiga utvecklingen i världen, omständigheter som ger landet ett större ansvar i multilaterala sammanhang, såsom Förenta nationerna, Världshandelsorganisationen eller IAEA och inom regionala organisationer i Asien, i synnerhet SAARC och Asean.

I.      Utvidgningen av den indiska ekonomin öppnar för nya möjligheter men reser samtidigt legitima farhågor för vissa sektorer inom EU:s industri som kräver politisk styrning och samarbete för ekonomisk och kommersiell förvaltning av landets export på EU‑nivå.

J.      Om befolkningens nuvarande tillväxttakt på 2 procent fortsätter kommer Indien 2025 att ha en befolkning på 1,4 miljarder och därmed utmana Kina som världens folktätaste land.

K.     År 2020 kommer genomsnittsåldern att vara 45 för västeuropéer men bara 29 för indier. Som ett resultat av de senaste demografiska trenderna kommer EU:s potentiella tillväxt att sjunka fram till 2020. Indiens stora fördel jämfört med EU är däremot en stor pool av unga, utbildade, engelsktalande och billiga arbetstagare.

L.     Det är utomordentligt viktigt för såväl EU som Indien att utvecklingsagendan från Doha (DDA) ger positiva resultat. Det skall i detta sammanhang påpekas att denna överenskommelse inte utesluter bilaterala WTO-plus-överenskommelser.

M.    Indien är ett av de länder som gör mest bruk av antidumpningsinstrumentet, både som initiativtagare och måltavla för sådana förfaranden. Under det senaste årtiondet har Indien inlett 412 undersökningar, följt av Förenta staterna med 358 och Europeiska unionen med 318.

N.     Det är endast nyligen som Indien har infört en ordning för geografiska beteckningar. Dock har redan 27 sådana beteckningar registrerats och ansökningar har inlämnats om ytterligare 40.

O.     För såväl EU som Indien är det viktigt att de skyldigheter som tillkommer inom ramen för WTO:s regelverk för immateriella rättigheter upprätthålls.

P.     Mer än 20 miljoner indier bor i utlandet. Av dessa är omkring 3 miljoner bosatta i EU, varifrån de remitterar i genomsnitt 6 000 miljoner dollar om året till Indien.

Q.     Det fortsatt spända läget sedan 1945 mellan de två kärnvapenländerna Indien och Pakistan, som förde världen nära ett kärnvapenkrig, hindrar flödet av investeringar och åtaganden till de båda länderna.

R.     Den globala efterfrågan på olja har vuxit med sju miljoner fat varje dag sedan 2000. En miljon fat av den ökningen har gått till Indien, vars oljeförbrukning ökar snabbt. Indien har den fjärde största etanolindustrin i världen med en årlig produktion på 1 751 miljoner liter. Indien importerar 70 procent av den energi som landet förbrukar, vilket skall ses i ljuset av att dess fortsatta ekonomiska tillväxt kommer att vara beroende av att det skapas nya kanaler för energileveranser. Den ökade globala efterfrågan på olja är en möjlig källa till ekonomisk instabilitet och politiska spänningar.

S.     Indien kommer dock att vara det första landet i Sydasien som upprättar strategiska oljereserver.

T.     Omkring 390 miljoner indier lever på mindre än en US-dollar om dagen. Effekterna av Indiens tillväxt har slagit ojämnt bland landets olika samhällslager och kommer egentligen endast en mycket liten del av befolkningen tillgodo.

U.     I Gujarat, som är Indiens snabbast växande delstat, fördubblades bruttonationalprodukten mellan 1993 och 2003 och produktionen per capita ökade med 73 procent, medan produktionen per capita i den fattigaste staten Bihar endast ökade med 22 procent under samma period.

V.     Initiativet Rural Employment Guarantee Scheme som introducerades den 2 februari 2006 i Anantapur‑distriktet (Andhra Pradesh) kommer att säkra 100 arbetsdagar om året till minimilön i offentliga projekt för en medlem i familjer med låg inkomst. Detta program är den mest ambitiösa planen för att tackla fattigdomen på den indiska landsbygden.

W.    Indien är det allmänna preferenssystemets (GSP) största enskilda förmånstagare med exporter till ett värde av 7 700 miljoner euro med rätt till särskilt förmånligt tillträde till EU:s marknad, antingen utan tull eller med reducerade tullsatser under 2005. Detta innebär att nästan hälften av Indiens export till EU, värderad till strax över 17 000 miljoner euro, gynnades av GSP‑systemet. Indiens tullsatser för tekoprodukter sänktes till exempel som en följd av detta i genomsnitt från 12 procent till 9,5 procent.

X.     De största vinsterna från avskaffandet av kvoterna för textil‑ och konfektionsindustrin den 1 januari 2005 gick till både Kina och Indien. Deras export ökade förra året med respektive 42 procent och 18 procent. Däremot förlorade de flesta andra leverantörer i utvecklingsländerna på avskaffandet, även om EU:s återinförande av kvoter för Kinas export i mitten av 2005 fick positiv effekt för deras export under andra halvåret.

Y.     Indien är bland de länder med flest barnarbetare i världen.

Z.     Enligt Förenta nationernas rapport 2006 om den globala aidsepidemin finns det 5,7 miljoner aidsinfekterade personer i Indien. Mindre än 1 procent av den vuxna befolkningen i Indien beräknas för närvarande vara infekterade, men Indien ligger fortfarande före Sydafrika som det land som har flest antal aidsinfekterade personer, vilket understryker hur sjukdomen påverkar den sydasiatiska subkontinenten. Delstater med hög smittfrekvens kännetecknas av livliga ekonomier med hög efterfrågan på tillfällig arbetskraft och lastbilstransporter, bägge viktiga smittvägar.

AA.  Ungefär 80 procent av Indiens geografiska område är utsatt för cykloner, översvämningar, jordskred, torka, jordbävningar och lokala risker. Kombinationen av dåliga socioekonomiska förhållanden och katastrofer har skapat en ond cirkel av fattigdom och utsatthet.

BB.   Förekomsten av malaria och kolera ger fortfarande anledning till allvarlig oro i Indien, och särskilda åtgärder måste vidtas.

CC.  Den fortsatta endemiska diskrimineringen i kastsystemet innebär att Indien fortfarande inte kan få ut det bästa av sin befolkning i fråga om potential och kunskaper.

Handel

1.      Europaparlamentet välkomnar Indiens och EU:s engagemang för att utvecklingsagendan från Doha skall ge positiva och ambitiösa resultat. Parlamentet uppmanar med anledning av detta Indien att utnyttja sin position som ledare för G20 för att före slutet av 2006 uppnå en balanserad överenskommelse som gynnar utveckling mellan industriländerna, tillväxtekonomierna och utvecklingsländerna. Parlamentet konstaterar att förhandlingarna om utvecklingsagendan från Doha inte är förenliga med bilaterala WTO förhandlingar. Parlamentet konstaterar att resultatet av den avslutade utvecklingsrundan från Doha kommer att minska värdet på system som exempelvis GSP till utvecklingsländer som Indien, genom att ytterligare minska den preferensmarginal de har för tillfället. Parlamentet uppmanar EU att erbjuda att träffa ett frihandelsavtal med Indien, liknande avtalet med Chile, som ger en tullfri export för båda parter på ömsesidig basis, samt uppmanar högnivågruppen för handel att undersöka vilka möjligheter som står bägge parterna till buds i detta hänseende.  

2.      Europaparlamentet betonar att ett positivt resultat från utvecklingsagendan från Doha kräver ett fullständigt stöd från både EU och Indien. Parlamentet uppmanar Indien och G20 att inse att EU:s erbjudande om jordbruket måste följas av ett rimligt erbjudande från G20 om marknadstillträde för icke‑jordbruksprodukter och tjänster.

3.      Europaparlamentet välkomnar det arbete som högnivågruppen för handel bedriver för att förbättra samarbetet och stegvis genomföra handlingsplanen, vilket har lett till att Indien gradvis engagerats i stora och gemensamma internationella projekt, såsom Iter- och Galileoprogrammen. Parlamentet konstaterar dock att fastän den gemensamma handlingsplanen endast talar om en fortsatt dialog på många områden, ger den ingen vägledning om prioriteringar och tidsfrister. Parlamentet uppmanar bägge parter att visa den politiska vilja som krävs för att konsolidera sina förbindelser för ett effektivt strategiskt partnerskap.

4.      Europaparlamentet uttrycker sin oro över att det kvarstår flera områden av outnyttjad handelspotential för båda ekonomierna, trots hoppfull statistik. Parlamentet uppmanar högnivågrupperna för handel att behandla handels‑ och investeringsfrågor som en del av en mer omfattande, generell politisk dialog samt att utforska möjligheterna till samarbete inom områden såsom migration, utbildning och kulturellt utbyte.

5.      Europaparlamentet konstaterar att Indiens höga tullavgifter och icke tariffära handelshinder, trots betydande framsteg på senare tid, fortfarande ger EU:s industrier anledning till oro. Parlamentet anser att en sådan protektionistisk politik efter en ekonomisk liberalisering ger upphov till störningar och styrning av marknaden. Parlamentet uttrycker sin oro över att WTO‑förhandlingarna om tullavgifter inte har lett till några förbättringar (det förekom inga bundna tullsatser eller åtaganden om att införa maximala ”bindande” tullsatser, som också var höga) och att följaktligen ansträngningarna som gjordes av kommissionen för att inleda en bilateral dialog med Indien om särskilda störningar än så länge inte har varit framgångsrika. Parlamentet konstaterar att en sänkning av handelshindren kan ge progressiva förbättringar av handelsvillkoren med målet att främja tillväxt, sysselsättning och hållbar utveckling. Parlamentet uppmanar Indien att binda sina importavgifter till den kurs det tillämpa inom ramen för utvecklingsagendan från Doha (DDA) och att göra ytterligare ansträngningar för att ta bort delar av de existerande icke tariffära handelshindren. Parlamentet uppmuntrar högnivågruppen för handel att arbeta för ett avskaffande av avgifterna mellan parterna på praktiskt taget all handel via ett bilateralt frihandelsavtal för att därigenom möjliggöra för existerande och potentiella exportörer att utveckla sin verksamhet och sprida sin exportbas.

6.      Europaparlamentet uppmanar EU att stödja Indiens internationella handelspotential och insatserna för att attrahera utländska direktinvesteringar, i synnerhet genom att utöka det handelsrelaterade biståndet till att omfatta åtgärder mot infrastrukturella och administrativa flaskhalsar.

7.      Europaparlamentet anser att konkurrensreglerna och det faktum att man faktiskt följer dem är en garanti för ett förverkligande av samtliga liberaliseringens vinster och därmed sammanhängande reformer av regelverket och bidrar till ekonomisk utveckling och goda styrelseformer. Parlamentet anser också att en effektiv konkurrenspolitik attraherar utländska investerare genom att skapa en öppen och icke‑diskriminerande rättslig ram för ekonomiska operatörer. Parlamentet konstaterar att det inte finns någon enhetlig modell för konkurrensbestämmelserna i frihandelsavtalen som EU ingått under det senaste årtiondet som passar alla, eftersom konkurrensbestämmelsernas innehåll varierar beroende på förekomsten av och utvecklingsnivån för konkurrensregler och tillsynsmyndigheter i partnerlandet. Parlamentet uppmanar högnivågruppen för handel att beakta ambitionsnivån som skall uppnås för konkurrensbestämmelserna i samtliga bilaterala handelsavtal mellan EU och Indien.

8.      Europaparlamentet konstaterar att Indien förhandlar på antidumpningsområdet både som användare och som subjekt i sammanhanget. Parlamentet välkomnar det goda samarbete som EU och Indien har på detta område, och uppmanar båda att arbeta tillsammans för att korrigera missbruk av antidumpningsinstrument och stoppa dumpning.

9.      Europaparlamentet konstaterar att både EU och Indien betraktar skydd av geografiska beteckningar som ett användbart hjälpmedel för såväl producenter som konsumenter och regeringar. Parlamentet noterar dock att få indier känner till möjligheten att få sådant skydd, och uppmanar därför Indiens regering att främja denna ordning och uppmuntra till fler ansökningar om skydd av geografiska beteckningar. Parlamentet konstaterar att enligt TRIPS är WTO‑medlemmar fria att införa egen lagstiftning om ett mer utbrett skydd än vad som krävs i själva avtalet. Parlamentet anser att en bilateral uppgörelse skulle kunna erbjuda skydd av geografiska beteckningar i EU och Indien utöver TRIPS‑avtalet och därmed erbjuda ett användbart kompletterande verktyg till gemensamma multilaterala ansträngningar.

10.    Europaparlamentet konstaterar att den framväxande betydelsen av immateriella rättigheter i Indien märks tydligt i ett ökat antal registreringar vid Indiens immaterialrättsbyråer och konstaterar att Indiens industri har besvarat de globala utmaningarna samt håller på att införa en forskningsbaserad utveckling som en integrerad del av sin affärsstrategi. Parlamentet noterar de reformer av Indiens regelverk för immateriella rättigheter som nyligen genomförts, inklusive Indiens patentlag från 2005. Parlamentet konstaterar att ansträngningar även har gjorts för att effektivisera och rationalisera förfarandena för att göra systemet mer användarvänligt. Parlamentet konstaterar också att Indien startat stora moderniseringsprogram för alla immaterialrättsbyråer och avsatt betydande summor för skapande och uppgradering av infrastrukturen i enlighet med nya lagstiftningsinitiativ. Parlamentet uppmanar Indien att se till att upprätthållandet av detta system överensstämmer med Riokonventionen om biologisk mångfald och gällande skyldigheter gentemot WTO.

11.    Europaparlamentet konstaterar att även EU har infört ett omfattande system för skydd av immaterialrätten under de senaste tio åren genom att harmonisera de flesta nationella immaterialrättsliga system och genomföra gemenskapens immateriella rättigheter i hela EU. Parlamentet anser att denna lagstiftning gynnar immaterialrättsinnehavare såväl inom som utom EU, tack vare principerna om mest gynnade nation och inhemsk behandling. Parlamentet betraktar verkställighet som en integrerad del av skyddet av immaterialrätten och uppmuntrar EU och Indien att komma överens om gemensamma principer för kontroll av verkställigheten som skall vara effektiva, proportionella och avskräckande och inte skapa några hinder för en rättvis handel.

12.    Europaparlamentet anser att piratkopieringen fortsätter att hota den framtida förnyelsen av mjukvara eftersom mer än en av tre kopior av mjukvara över hela världen har införskaffats olagligt, vilket leder till förlorade arbetstillfällen och skatteintäkter för både Indien och EU. Parlamentet konstaterar att med stöd av en regeringspolitik som omfattar kraftåtgärder mot personer som piratkopierar mjukvara och flera medvetandehöjande kampanjer har piratverksamheten i Indien gått ned med 2 procent under 2005. Parlamentet inser dock att det fortfarande finns mycket kvar att göra för att se till att indiska företag inte vinner orättvisa konkurrensfördelar genom att använda piratkopierad ”mjukvara” och ”hårdvara” inom produktion och tillverkning. Parlamentet uppmanar Indiens statliga och federala regeringar att fortsätta bekämpa piratverksamheten. Parlamentet konstaterar att medan EU:s och Förenta staternas pågående ansträngningar att bekämpa piratkopiering inledningsvis kommer att koncentreras till Kina och Ryssland, kommer resten av Asien att följa därefter. Parlamentet anser att det ligger i Indiens intresse att samarbeta konstruktivt med EU i denna kraftansträngning i ljuset av faktauppgifterna från IDC:s konsekvensbedömning 2005, som anger att om Indien kan minska den nuvarande piratverksamheten från dagens 72 procent till 64 procent 2009, kommer Indien att skapa 115 000 nya IT‑arbeten. Dessutom kommer ytterligare 5 900 miljoner US‑dollar och ökade skatteintäkter till ett värde av 86 miljoner US‑dollar att tillföras landets ekonomi.

13.    Europaparlamentet erkänner läkemedelsindustrins betydelse för Indiens ekonomi och samhälle och uppmanar de indiska myndigheterna att se till att internationella normer tillämpas vid användning av levande djur i vetenskapliga experiment och att dessa experiment är så få som möjligt samt att alternativ till försöksdjur tas fram.

14.    Europaparlamentet uppmanar EU och Indien att visa vägen mot en snabb och permanent lösning om TRIPS och folkhälsa för att på så sätt underlätta tillgången till nödvändiga läkemedel inom ramen för utvecklingsrundan från Doha. Europaparlamentet välkomnar de åtgärder som den indiska regeringen har vidtagit med avseende på immateriella rättigheter, särskilt i fråga om läkemedel. Parlamentet uppmuntrar den indiska regeringen att genomföra lagstiftningen snabbare, särskilt vad gäller export av generiska läkemedel.

15.    Europaparlamentet konstaterar att traditionell kunskap i allt högre grad betraktas som en värdefull tillgång för både utvecklade länder och utvecklingsländer. Upp till 80 procent av världens befolkning är beroende av produkter och tjänster som härrör från innovationer framtagna genom traditionell kunskap och traditionella metoder för att klara sina dagliga behov av mat och sjukvård. Bland dem finns upp till 441 etniska grupper i Indien. Parlamentet noterar de komplicerade rättsliga, politiska och sociala banden mellan immateriella rättigheter och bevarandet av biologisk mångfald och genetiska resurser. Parlamentet uppmanar EU och Indien att samarbeta för att hitta en rimlig lösning för att harmonisera TRIPS med målen för Riokonventionen om biologisk mångfald.

16.    Europaparlamentet välkomnar Indiens insatser för att reformera sin finanssektor genom att i stort sett avreglera räntorna, sänka kraven på bankernas statliga lån och sänka kraven att bankerna skall prioritera områden som jordbruk och småföretag. Parlamentet anser att vikten av reformer inom finanssektorn har ökat i takt med att Indien blir allt mer integrerat i det globala finansiella systemet. Det är särskilt viktigt att avreglera finanssektorn så att den bättre kan absorbera både inhemska och yttre stötar och därmed gynna tillväxten av insatt kapital, stimulera utvecklingen av en kreditvänlig miljö och införandet av privata och utländska krafter. Parlamentet anser att överföringen av teknisk sakkunskap och ledningskunskap kan fylla en viktig funktion vid utvecklingen av Indiens finansmarknader och uppmanar därför EU att erbjuda stöd i detta hänseende.

17.    Europaparlamentet välkomnar Indiens planer på att avskaffa kontrollen av rupien genom att avskaffa alla kvarvarande kapitalkontroller av den delvis konvertibla rupien. Parlamentet anser att detta kommer att undanröja ett viktigt hinder för Indiens integration i världsekonomin, vilket kommer att ge enskilda indier och företag möjlighet att fritt investera i utlandet och göra det lättare och billigare för större företag att låna utomlands, vilket för närvarande är begränsat till 500 miljoner US‑dollar per företag och år.

18.    Europaparlamentet uppmanar Indiens regering att ansluta sig till fördraget om icke‑spridning av kärnvapen som är ett oundgängligt multilateralt instrument för att upprätthålla och stärka internationell fred, säkerhet och stabilitet. Parlamentet uttrycker sin oro över Indiens förstärkta kärnkraftssamarbete med Förenta staterna och Frankrike med tanke på Indiens brist på avtalsmässiga åtaganden för kärnsäkerhet

19.    Europaparlamentet konstaterar att Indien har accepterat att för att förverkliga sina ambitioner måste det uppfylla sina åtaganden i södra och sydöstra Asien. Parlamentet välkomnar användningen av handel som ett verktyg för att bygga upp förtroendet mellan Indien och Pakistan och välkomnar i synnerhet det viktiga avtalet av den 2 maj 2006 om att gjuta nytt liv i handeln och affärerna över kontrollgränsen mellan de delade regionerna Jammu och Kashmir genom att införa en lastbilsrutt på leden Srinagar‑Muzaffarabad och en andra busslinje genom Kashmir som binder samman Poonch i Jammu och Kashmir med Rawalakot i Azad Jammu Kashmir. Parlamentet välkomnar premiärminister Manmohan Singhs löfte den 23 maj 2006 om att inrätta en miljö för friare handel och ökad rörlighet med ”mjuka gränser” för att nå en lösning på konflikten i Kashmir. Parlamentet uppmanar både Indien och Pakistan att ytterligare minska de administrativa hindren och genomdriva förtroendeskapande handelsåtgärder och uppmanar EU att om nödvändigt ge tekniskt stöd i detta hänseende.

20.    Parlamentet är dock bekymrat över att den interregionala handeln inom ramen för SAARC fortfarande är begränsad. Parlamentet anser att det finns allt för många undantag inskrivna i det sydasiatiska frihandelsavtalet för att det skall kunna betraktas som ett normenligt frihandelsavtal. Parlamentet uppmanar SAARC att kontinuerligt se över möjligheterna att utveckla handeln och investeringarna i regionen. Parlamentet anser att EU bör ha ett integrerat perspektiv på regionerna i sina förbindelser med Indien och uppmanar EU att tillsätta en ”visionsgrupp” liknande den som skapats för Asean‑länderna för att utforska de framtida möjligheterna för förbindelserna mellan EU och SAARC.

21.    Europaparlamentet uppmuntrar Indien att i egenskap av medlem i SAARC och BIMST‑EC utnyttja sitt positiva inflytande för att bidra till att underlätta demokratiska förändringar och respekten för de mänskliga rättigheterna i Myanmar och att fortsätta stödja fredsprocessen i Sri Lanka.

22.    Europaparlamentet konstaterar att asiatiska länder som Indien och Kina trots flera år med ekonomisk tillväxt fortfarande är underrepresenterade och orimligt marginaliserade i multilaterala organ, däribland Internationella valutafonden. Parlamentet uppmanar EU och Indien att tillsammans arbeta för att avhjälpa denna obalans och se till att röstandelar och högre poster fördelas enligt reell betydelse i det internationella ekonomiska systemet.

23.    Europaparlamentet välkomnar den indiska regeringens reform av sin strategi för utländska direktinvesteringar liksom de framsteg som investeringskommissionen har gjort. Parlamentet är bekymrat över att utländska investerare fortfarande brottas med en frustrerande byråkrati på lokal nivå och andra icke‑tariffära handelshinder. Parlamentet uppmanar de indiska myndigheterna att fortsätta sin kamp mot byråkrati och korruption samt uppmanar såväl delstatsmyndigheter som lokala myndigheter att förenkla och samordna sina ansökningsförfaranden och efterlyser insatser för ökad insyn i juridiska frågor.

24.    Parlamentet är oroat över att utländska investerare fortfarande brottas med frustrerande byråkrati på lokal nivå där ansökningssystemet för godkännande medför många problem eftersom det antal ansökningar som kan godkännas automatiskt hålls på lägsta möjliga nivå, medan huvuddelen av de allmänna ansökningarna godkänns från fall till fall. Parlamentet är oroat över att många tjänstemän fortsätter sin diskriminering till förmån för lokala intressen och konstaterar att godkännandet och tillståndsprocedurerna har kritiserats i vissa regioner för att vara orättvisa och brista i insyn samt att bestämmelserna ändras så förtvivlat ofta att det kan vara svårt att hålla takten med svängningarna i systemet. Parlamentet uppmanar delstatliga och lokala myndigheter att förenkla och samordna sina ansökningsförfaranden.

25.    Europaparlamentet noterar den stora betydelse som utlandsboende indier har för landets tillväxt. Samtidigt konstaterar parlamentet att utlandsboende indier endast står för 10 procent av de utländska direktinvesteringarna i Indien. Parlamentet anser att landets långsiktiga utveckling kräver såväl sociala remitteringar som betalningar, och uppmanar Indien att fortsätta utveckla metoder för att bättre ta tillvara de resurser som utlandsboende indier kan erbjuda, med dubbla medborgarskap som ett konkret exempel.

Samarbete EU-Indien

26.    Europaparlamentet välkomnar att EU och Indien åtog sig att stärka dialogen och engagemanget, också i människorättsfrågor, som strategiska parter vid det sjätte toppmötet mellan Indien och EU den 7 september 2005 i enlighet med den gemensamma handlingsplanen, som även omfattar utvecklingssamarbete, med tonvikten lagd på en hållbar miljö samt social och ekonomisk sammanhållning. Parlamentet uppmanar att det strategiska partnerskapet bör innefatta en kontinuerlig dialog på området för mänskliga rättigheter och välkomnar i detta sammanhang den nationella indiska människorättskommissionens självständiga och principfasta arbete i dessa frågor.

27.    Europaparlamentet betonar att uppfyllandet av millennieutvecklingsmålen och kampen mot fattigdomen bör kvarstå som en central beståndsdel i det strategiska partnerskapet mellan EU och Indien. Parlamentet välkomnar att nästa toppmöte mellan EU och Indien, som hålls den 13 oktober 2006, kommer att behandla frågan om millennieutvecklingsmålen, och efterlyser särskilda brådskande åtgärder för att säkra att minoriteter, medräknat daliter och adivasi och andra marginaliserade grupper, stammar och kast, kan överbrygga den stora klyftan mellan dem och resten av befolkningen i syfte att uppfylla dessa mål.

28.    Europaparlamentet välkomnar fokuseringen på hälsa, utbildning, vatten och miljö i EG:s utvecklingssamarbete med Indien 2002–2006 och åtagandet i den gemensamma handlingsplanen att fördjupa utvecklingssamarbetet inom hälso- och utbildningsområdet i syfte att förbättra utvecklingssamarbetet som ett komplement till viktiga indiska program inom den sociala sektorn, medräknat konkreta åtgärder för att effektivt stoppa diskrimineringen av mindre gynnade sociala grupper, särskilt kvinnor. Parlamentet framhåller även att handlingsplanen bör påskynda åtgärder för att främja utbildning av flickor och därmed uppfylla millennieutvecklingsmål 2 och 3.

29.    Europaparlamentet välkomnar att kommissionens kallat till offentligt samråd för att förbereda en större strategisk översyn av EU:s handelsrelaterade och ekonomiska förbindelser med Kina. Parlamentet anser att Indien utgör en jämförbar men specifik utmaning för EU:s industri, och uppmanar kommissionen att anordna ett liknande samråd beträffande Indien för att säkra den politiska, ekonomiska och handelsrelaterade styrningen av dessa förbindelser på EU-nivå.

30.    Europaparlamentet anser att EU bör ägna de små och medelstora företagen i Indien särskild uppmärksamhet och att små och medelstora företag skulle kunna stärkas genom åtgärder för att delfinansiera marknadsdrivna lokala projekt som medborgarna föreslår.

31.    Europaparlamentet understryker att EU i sitt utvecklingssamarbete bör se Indien som en framtida internationell givare genom att man utbyter erfarenheter och samarbetar i fråga om konkreta projekt i utvecklingsländerna. Att dra lärdom av indiska erfarenheter skulle enligt parlamentets mening bidra till att göra EU:s utvecklingsstöd effektivare och produktivare.

32.    Europaparlamentet konstaterar att många indier hyser vissa betänkligheter gentemot EU och vill lära sig mer om och förstå unionen bättre. Parlamentet välkomnar Erasmus Mundusprogrammet, som erbjuder stipendier till ett värde av 33 miljoner euro, och som lägger särskild tonvikt på samarbete inom naturvetenskap och teknik där erfarenheterna från Indiens framgångar kan förbättra EU:s resultat i den pyramid som ligger till grund för informationssamhället, nämligen utbildning, forskning och utveckling och innovation. Europaparlamentet välkomnar inrättandet av en Jean Monnet‑professur i europeiska studier vid Delhi‑universitetet såsom ett mycket viktigt initiativ för att stärka förbindelserna mellan EU och Indien. Parlamentet uppmanar kommissionens delegation liksom medlemsstaternas ambassader att arbeta tillsammans med de indiska myndigheterna för att stärka EU:s roll vid främjandet av utbildning och kulturellt och vetenskapligt utbyte och föreslår att kulturella utbyten skulle bidra till att skapa ett brett allmänt stöd för konstruktivt samarbete och att även utbyten mellan yrkesgrupper och företag kunde vara gynnsamt, både för att skapa kulturell förståelse över gränserna och för att främja ett informationsflöde i båda riktningarna. Parlamentet betonar framgångarna för chefsutbildningsprogrammet People to People Exchange i Japan och Korea och uppmanar kommissionen att utvidga programmet till Indien och bevilja tillräckliga anslag för detta.

33.    Europaparlamentet rekommenderar att kommissionen utforskar eller fördjupar de särskilda EU‑Indien‑programmen inom områden som högre utbildning och yrkesutbildning samt program som stimulerar utbyte av studenter, lärare och forskare.

34.    Europaparlamentet konstaterar att den indiska mjukvaru‑ och tjänstesektorn har tredubblats i storlek de senaste fem åren och nu uppgår till ett värde av 20 miljarder euro. Europaparlamentet noterar att en stor del av denna tillväxt härrör från västerländska företag som förlagt sitt utvecklingsarbete till Indien. Europaparlamentet anser att EU kan utnyttja fördelarna med ökad rörlighet bland högkvalificerad och kompetent indisk arbetskraft. Parlamentet uppmanar högnivågruppen för handel att undersöka utrymmet för ett avtal om rörelse för kompetenta arbetare (GATS leveranssätt 4) i syfte att ge indiska It-experter möjlighet arbete i EU efter sina studier. Detta skulle ge EU tillgång till kvalificerad arbetskraft och motivera investeringar i EU system för högre utbildning. Parlamentet konstaterar att mjukvaruföretag har stor dragkraft på kringliggande företag och att den service och de krav på infrastruktur som följer med kan stimulera de regionala ekonomierna och ge lokalbefolkningen andra sysselsättningsmöjligheter.

35.    Europaparlamentet konstaterar att 200 000 arbetstillfällen kan komma att utkontrakteras från EU mellan 2003 och 2008, huvudsakligen till Indien. Parlamentet konstaterar även att det 2010 kommer att finnas en efterfrågan på 160 000 människor med utbildning i främmande språk i Indien och att endast 40 000 indier kommer att vara kvalificerade för dessa arbeten. Parlamentet anser att det med beaktande av att det redan finns 30 000 utlandsstationerade européer som arbetar i Indien finns goda möjligheter för utbildade européer som är beredda att flytta och att en sådan trend kan leda till ett ”kunskapsutbyte” snarare än till en ”kunskapsflykt” mellan EU och Indien.

36.    Europaparlamentet rekommenderar att medlemsstater och kommissionen skall skapa en lämplig miljö som gör det möjligt för företag och universitet att dra nytta av Indiens snabba ekonomiska utveckling inom vissa områden såsom mjukvarusektorn och filmsektorn.

37.    Europaparlamentet konstaterar att den indiska tillväxtens inverkan på den globala efterfrågan på energi reser vissa farhågor i fråga om energisäkerheten. Parlamentet konstaterar att Indien fortfarande lider allvarlig brist på energi och i alltför stor utsträckning är beroende av olja och kol, vilka båda är dyra och förorenande fossila bränslen. Parlamentet konstaterar att Indiens ansträngningar att säkra tillgång på gas och utveckla kärnenergi är två konkreta resultat av denna situation. Parlamentet konstaterar att även om Indien skulle utveckla kärnenergi så skulle denna svara för mindre än 5 procent av landets elförsörjning och bara 2 procent av dess totala energikrav. Parlamentet anser att ansträngningarna att utveckla kärnenergi dessutom skulle vara ett steg tillbaka från löftena vid G8‑mötet i Gleneagles om att sätta stopp för klimatförändringar och främja bevarande av energiresurser. Parlamentet anser att den försämrade miljön hotar att bli ett avgörande hinder för Indiens framtida ekonomiska utveckling, om inga ändringar sker.

38.    Europaparlamentet konstaterar att både Indien och EU har en lång tradition av att främja användningen av förnybar energi och anser att förnybar energi såsom solenergi, vindkraft och biomassa är praktiskt genomförbara energialternativ vilka, tillsammans med stora investeringar i effektiv energianvändning, skulle kunna tillfredsställa energibehoven på lång sikt. Europaparlamentet välkomnar Indiens ansträngningar i detta avseende, inklusive dess satsningar på biogasanläggningar och solceller på landsbygden (används som kraftkälla för hem och verkstäder i byar), och på senare tid dess framgångar med att bygga världens fjärde största vindkraftsindustri. Parlamentet anser att Indien med hänsyn till att världens fattigaste länder påverkas negativt av den ökade efterfrågan på olja, vilket visas av de upplopp på grund av stigande oljepriser som nyligen ägt rum i Indonesien, bör fortsätta att stödja utvecklingen av regional förnybar energi mera brett över hela Asien såsom man redan gör i Bhutan. Parlamentet välkomnar inrättandet av en gemensam energipanel för Indien och EU, och uppmanar till ytterligare samarbete kring reformer av energisäkerheten och energimarknaden, förnybar energi och energieffektivitet. Parlamentet anser att Indien och EU bör fortsätta att utveckla en global energiarkitektur genom innovativ utveckling av förnybar energi samtidigt som man uppfyller riktmärkena för klimatförändring.

39.    Europaparlamentet konstaterar att Indien i geografiskt avseende är ett mångskiftande land och en fruktbar miljö för olja och gas, men att de utforskningar som letts av den offentliga sektorn hittills har varit mycket försiktiga. Parlamentet konstaterar dock att europeiska energibolags inträde har lett till att detta förhållande redan håller på att förändras och det brittiska företaget Cairn Energy 2004 rapporterade flera oljefynd i Rajasthan (det största beräknas innehålla utvinningsbara reserver på 500 miljoner fat). Parlamentet uppmanar Indien att stödja ett mera energiskt sökande efter olja och gas genom att erbjuda kraftfulla incitament som kan dra till sig den effektivitet och det kunnande som finns hos europeiska undersökningsföretag.

40.    Europaparlamentet konstaterar att kostnaderna för att tillverka biodiesel i Indien är ungefär en tredjedel av vad de är i Europa och att Indien nyligen har beslutat att utvidga sitt biodieselprogram. Parlamentet konstaterar att Indien håller på att bygga ut sin etanolindustri och att den indiska regeringen har infört flera slags ekonomiska incitament, inklusive nedsatt omsättningsskatt och minskade avgifter på etanol och bränslen som innehåller etanol. Parlamentet anser att icke‑ätlig jatropha utgör ett realistiskt alternativ som biobränsle för Indien, eftersom det kan växa i halvtorra och torra jordar och endast kräver ett minimum av investeringar, och parlamentet uppmuntrar därför till samarbete mellan EU och Indien för detta ändamål. Parlamentet anser att sådana program, utöver att skapa ca 17 miljoner nya arbetstillfällen och inkomster för krisdrabbade landsbygdssamhällen, kommer att bidra till att reducera Indiens beroende av utländsk olja, men endast om de genomförs på ett hållbart sätt.

Indiens ekonomiska och sociala situation

41.    Europaparlamentet konstaterar att internationell handel kan vara en stark pådrivande kraft för ekonomisk tillväxt och fattigdomsminskning, men att det inte är någon mirakelmedicin och att handelsreformer är ett komplement till utvecklingspolitik. Parlamentet anser att det är avgörande för Indien att fokusera på att skapa en företagsmiljö som fördjupar integrationen med världsekonomin inom ett växande urval av varor och tjänster för att det skall var möjligt för människor att lyfta sig ur fattigdomen och fortsätta att klättra på den ekonomiska utvecklingens stege.

42.    Europaparlamentet välkomnar att Indien i sin senaste femårsplan för mänsklig utveckling (2002–2007) i allt högre grad har börjat erkänna betydelsen av den externa ekonomiska miljön, handel och investeringar.

43.    Europaparlamentet konstaterar att de skillnader som råder mellan Indiens olika delstater förvärras av att beslutsbefogenheter i fråga om utgifter överlåtits åt delstater med olika standard i fråga om politiskt ledarskap och skatteförvaltning. Parlamentet anser att fattigdomsminskning är beroende av överföring av resurser från delstater till landsbygdsområden och utveckling av en infrastruktur som kan stödja utbyggnaden av verksamheter inom tillverknings‑ och tjänstesektorn. Parlamentet uppmanar Indien att se till att det råder enhetlighet på detta område och hantera avregleringen bättre genom att anta sunda ekonomiska handlingsprogram som kompletterar varandra, härunder program för harmonisering av skatter, och koncentrera insatser för att främja kapacitetsutvecklingen till de fattigaste delstaterna för att de skall kunna utnyttja dessa resurser på ett bättre sätt. Europaparlamentet är imponerat av de utvecklande effekter som den ekonomiska tillväxten haft i vissa regioner i Indien. Parlamentet uppmanar kommissionen att stödja Indien att ta lärdom av de delstater som blomstrat under den ekonomiska boomen och införa bästa metoder för att se till att avgörande investeringar kanaliseras till regioner som har hamnat på efterkälken och till underrepresenterade sociala grupper.

44.    Europaparlamentet är bekymrat över växande inkomstklyftor mellan stad och land i Indien. Parlamentet uppmanar de indiska myndigheterna att tillstå jordbrukets stagnation på landsbygden och utarbeta program för att öka jordbrukets avkastning i dessa områden för att mera ändamålsenligt bekämpa fattigdomen på landsbygden.

45.    Europaparlamentet konstaterar att trots landets dramatiska tillväxt har Indien fortfarande en infrastruktur som delvis är typisk för ett utvecklingsland, med usla transportnät och regelbundna strömavbrott. Parlamentet uppmanar Indien och EU att utforska möjligheten att inom ramen för sitt handelssamarbete utveckla landets infrastruktur genom partnerskap av offentliga och privata investerare, som kan garantera insyn, en trovärdig lagstiftningsmiljö och lika villkor för privata investerare och staten. Parlamentet manar därför att man använder lån från EIB vars uppdrag i fråga om Asien och Latinamerika är att göra produktiva investeringar. Parlamentet uppmanar Indien och EU att fokusera på investeringar i landsbygdsområden, genom att erbjuda bättre vattenförsörjning och sanitär utrustning, förbättrade transportnätverk, särskilt allvädersvägar, och förbättrad kvalitet i elnätet.

Utveckling och miljö

46.    Europaparlamentet välkomnar de viktiga framsteg som den indiska regeringen gjort för att utrota fattigdomen, men noterar att det fortfarande förekommer mycket stor ojämlikhet trots den ihållande ekonomiska tillväxten och att omkring 30 procent av Indiens befolkning fortfarande lever under fattigdomströskeln. Parlamentet är särskilt oroat över situationen för de underprivilegierade befolkningsgrupperna, i synnerhet kvinnor, barn, mindre gynnade personer och landsbygdsbefolkning, t.ex. daliter och adivasi (stammar och ursprungsbefolkningar). Parlamentet uppmanar kommissionen och rådet att samarbeta med den indiska regeringen för att förbättra situationen för dessa grupper och undersöka möjligheterna till ett framtida samarbete för att stoppa könsdiskrimineringen och den kastrelaterade diskrimineringen.

47.    Europaparlamentet betonar att på varandra följande indiska regeringar har gjort stora ansträngningar för att ta itu med frågan om kastdiskriminering, men anser att mycket mer måste göras.

48.    Europaparlamentet uppmanar med kraft EU att stödja och genomföra åtgärder för att säkra den socioekonomiska utvecklingen bland minoriteter, som i hög grad har uteslutits ur den nya indiska ekonomin och som diskrimineras i samband med utvecklingsprogram och katastrofbistånd. Parlamentet konstaterar att detta bland annat kan ske genom att man främjar lika möjligheter för anställda hos EU-baserade privata företag och investerare, uppmuntrar utvecklingsprogram som omfattar daliterna och tillämpar indikatorer för att mäta daliternas deltagande i den nya ekonomin.

49.    Europaparlamentet påpekar att det är viktigt att den indiska regeringen kommer ihåg frågor som social sammanhållning, miljö och konsumenternas rättigheter i utvecklingsprocessen.

50.    Europaparlamentet välkomnar EU:s samarbete med Indien på miljöpolitikens område och att miljöpolitiken betraktas som ett av områdena för samarbete i den gemensamma handlingsplanen. Parlamentet konstaterar att EU och Indien som viktiga globala aktörer har en viktig roll att spela inom internationella ansträngningar för en bättre global miljöstyrning. Parlamentet anser att miljöaspekter även framdeles måste betonas i ekonomiskt utvecklingssamarbete.

51.    Europaparlamentet betonar att den ökande miljöförstörelsen i Indien är ett ständigt tilltagande problem som får ofattbara ekonomiska, sociala och miljömässiga konsekvenser i synnerhet för den stora andelen av indier som lever i fattigdom, och understryker att det är särskilt angeläget att driva på samarbetet mellan EU och Indien i detta sammanhang.

52.    Europaparlamentet välkomnar Indiens åtagande att uppfylla millennieutvecklingsmålen. Parlamentet konstaterar att Indiens mål för mänsklig utveckling och riktmärken för de kommande fem till tio åren anges i Indiens tionde femårsplan och att de flesta är ambitiösare än millennieutvecklingsmålen, men är fortsatt bekymrat över Indiens förmåga att uppfylla dem till 2015, eftersom FN:s millennieprojekt gör gällande att Indien troligen inte kommer att kunna nå åtminstone 4 av de 8 millennieutvecklingsmålen. Parlamentet anser att handelsrelaterat stöd skulle hjälpa Indien att uppfylla dessa mål i tid, och uppmanar EU att samarbete med Indien i fråga om dess prioriterade program för utbildning åt alla och landsbygdshälsovård , och att uppmuntra en politik som underlättar integreringen av ungdomar i arbetslivet. Parlamentet anser att EU skulle kunna bidra till lösningar på jämställdhetsområdet genom att stödja handeln med produkter som ger försörjning åt kvinnor och främja handeln med tjänster inom sektorer som anställer kvinnor.

53.    Europaparlamentet konstaterar att uppkoppling är ett av FN:s millennieutvecklingsmål och att FN:s generalsekreterare, Kofi Annan, har sagt att varje by i utvecklingsländerna bör vara uppkopplad senast 2015 för att eliminera skillnader i frihet, rikedom och makt. Parlamentet välkomnar initiativ som ”Hole‑in‑the‑Wall Internet Education Experiment”, varigenom mer än 150 snabba datorer med tangentbord, pekplatta och webbkamera har placerats ut på 50 platser från slummen i Delhi till ställen på Indiens landsbygd och gör det möjligt för tusentals pojkar och flickor som tidigare var analfabeter att själva skaffa sig inte bara IT‑färdigheter och delar av en grundläggande utbildning utan också att höja sina ambitioner. Parlamentet anser att sådana projekt, även om de inte utgör en tillfredsställande ersättning för ett klassrum med lärare, ändå kan vara ett viktigt komplement för barn som för närvarande inte har tillgång till traditionell undervisning. Parlamentet uppmanar Indien att dela fördelarna av sin IT‑boom med de 98 procent av befolkningen som inte för närvarande berörs av den och kanalisera investeringar och bistånd till sådana projekt, vilket bedöms kosta mindre än 2 cent per barn och dag.

54.    Europaparlamentet konstaterar att Indien är ett av de länder som dragit störst fördel av det allmänna preferenssystemet, med en genomsnittlig utnyttjandegrad på 80 procent för en lång rad sektorer, inklusive animaliska produkter (88 procent), ädelstenar och juveler (85 procent), transportutrustning och vanliga metaller (83 procent). Parlamentet konstaterar att 40 procent av Indiens export av kläder, med ett värde på något mer än 3 miljarder euro av en total export med ett värde på 4,8 miljarder euro, och nio tiondelar av Indiens export av skodon, med ett värde på 600 miljoner euro av ett totalt exportvärde på 675 miljoner euro dragit fördel av det allmänna preferenssystemet. Parlamentet konstaterar att länder med egen väveriindustri, som Indien, kunnat använda sig av det allmänna preferenssystemet i långt större utsträckning än länder som Bangladesh, vilka använder importerade tyger för klädtillverkning och har råkat ut för svårigheter vid tillämpningen av det allmänna preferenssystemet på grund av EU:s ursprungsregler. Parlamentet välkomnar EU:s praxis att granska dessa regler och system och uppmuntrar EU att förenkla och rationalisera dessa regler. Parlamentet välkomnar förslaget att produktspecifika ursprungsregler skall ersättas med ett enda övergripande kriterium som gäller för alla så att det blir enklare för stödberättigade länder att använda systemet.

55.    Europaparlamentet är bekymrat över att den planerade men försenade räkningen av samtliga tigrar i Indien, som har 60 procent av samtliga tigrar i hela världen, skall visa att antalet tigrar i landet har sjunkit till en kritiskt låg nivå på 1 500 tigrar. Parlamentet erkänner att den illegala handeln med vilda djurarter beräknas uppgå till ett värde som bara överträffas av den internationella handeln med narkotika och att exploateringen och handeln för vissa arter, såsom tigern, är så hög att dessa populationer åderlåts på ett allvarligt sätt. Parlamentet kräver förbättrad övervakning av importen av vilda djur och produkter av vilda djur så att konventionen om handel med utrotningshotade arter (CITES) följs och att dess tillämpning förbättras så att utrotningshotade djur kan räddas från att dö ut. Parlamentet uppmanar EU att erbjuda Indien samarbete och tekniskt bistånd för att bidra till att landet kan bevara sin biologiska mångfald och ta itu med den illegala handeln med vilda djur. Parlamentet kräver att frågan om skydd för tigrar i allmänhet och kampen mot handeln med hudar, ben och kroppsdelar från tigrar i synnerhet, inbegripen genom tullsamarbete, skall föras upp på dagordningen för nästa möte i miljöforumet EU‑Indien.

56.    Europaparlamentet konstaterar att avregleringen av handeln genom att pressa ned priserna har resulterat i att småbrukare i både EU och Indien ställs inför en global konkurrens medan minskat statligt stöd har gjort jordbruket dyrare för dem. Parlamentet är bekymrat över att jordbrukare i Indien övergår till kontraktsodling för export i stället för att leverera inhemska produkter, vilket leder till undernäring i fattiga landsbygdsområden. Parlamentet uppmuntrar Indien att allokera medel för handelsrelaterad infrastruktur till jordbruksområden på landsbygden för att hjälpa jordbrukare att klara utmaningarna från globaliseringen.

57.    Europaparlamentet uppmanar med kraft att EU bland utländska företag i Indien bör främja ett mer omfattande företagaransvar i internationella forum och samtidigt ingå ett avtal med den indiska regeringen i syfte att inrätta ett effektivt system för att övervaka arbetstagarnas rättigheter i inhemska och företag som är baserade i Indien.

58.    Europaparlamentet begär att man i den dialog om investeringar som förs mellan EU och Indien tar hänsyn till de utländska investerarnas samhällspolitiska ansvar. Parlamentet understryker att man i utbyte mot företagens rättigheter bör utkräva vissa åtaganden och att investerarna åtminstone tillämpar Internationella arbetsorganisationens grundläggande arbetsnormer.

59.    Europaparlamentet välkomnar Indiens åtagande att beivra barnarbete och delta i det internationella programmet för att avskaffa barnarbete samt i INDUS‑projektet om barnarbete. Parlamentet oroas av det omfattande bruket av barnarbete i Indien, och uppmanar Indien att samarbeta med ILO och ratificera dess konvention 138 om minimiålder samt dess konvention 182 om de värsta formerna av barnarbete. Parlamentet uppmanar Indien att vidta åtgärder för att effektivt bekämpa alla former av modernt slaveri, barnarbete och utnyttjande av kvinnlig arbetskraft i syfte att säkerställa respekt för arbetstagares grundläggande rättigheter och förhindra social dumpning och att anta ILO:s princip om ”anständigt arbete”. Parlamentet erinrar om vikten av att olika handelsöverenskommelser uppfyller kraven i internationella konventioner om mänskliga rättigheter och arbetsnormer.

60.    Europaparlamentet anser att Indien bör ratificera och tillämpa de återstående ILO‑konventionerna så snart som möjligt för att stärka utvecklingen på lång sikt och förbättra livskvaliteten för de fattigaste grupperna i samhället.

61.    Europaparlamentet betonar att EU bör pressa den indiska regeringen att med största skyndsamhet ta itu med frågan om det tvångsarbete som berör miljontals människor i Indien. Parlamentet uppmanar Indien att ratificera konvention 98 om organisationsrätten och den kollektiva förhandlingsrätten.

62.    Europaparlamentet understryker betydelsen av att de handelsförbindelser som håller på att utvecklas mellan EU och Indien inte skiljs från reformer för mänskliga rättigheter i Indien.

63.    Europaparlamentet konstaterar att Indiens nuvarande regering har vidgått de problem som hiv/aids utgör på ett öppnare sätt. Parlamentet anser att spridningen av hiv/aids kan komma att skada Indiens fortsatta tillväxt och utveckling. Parlamentet konstaterar att brister i såväl tillgång till hälsovård som medvetande om sjukdomen är bidragande orsaker till dess omfattning. Parlamentet välkomnar att EU har ökat sin finansiering och sina program för att möta de problem som skapas av hiv/aids och uppmanar EU att hjälpa Indien att bygga ut vårdresurser och ‑program för särskilt utsatta individer och grupper. Parlamentet välkomnar därför det arbete som bedrivs av den nationella aidsövervakningsorganisationen (NACO) för att öka kunskapen hos både landsbygds‑ och stadsbefolkning.

64.    Europaparlamentet anser att de naturkatastrofer som inträffat på senare tid, särskilt tsunamin i Indiska oceanen och jordbävningen i Sydasien, har visat på att det finns behov av ett mera kreativt och idérikt samarbete mellan den stora mängd organ och organisationer som agerar när en katastrof inträffar. Parlamentet konstaterar att Unesco, genom sin Oceanografiska kommission, har varit aktivt i inrättandet av ett system för varning och effektlindring för tsunamier i Indiska oceanen och att FN samordnar genomförandet av Hyogo Framework of Action, en tioårsplan för att minska risken för naturkatastrofer. Parlamentet uppmanar Indien, EU och dess medlemsstater att stödja dessa initiativ så att den bestående effekten av biståndet efter en katastrof kan stärkas genom att naturkatastrofernas frekvens och svårighetsgrad kan förutses och genom synergieffekter mellan humanitära insatser och statliga hjälporganisationer.

65.    Europaparlamentet uppmanar att ett parlamentariskt toppmöte hålls årligen samtidigt eller omedelbart före det årliga toppmötet mellan EU och Indien, som vanligen hålls utan Europaparlamentets officiella medverkan. Parlamentet anser att sådana toppmöten skulle bidra till att utveckla kontakterna mellan parlamentens organ, öka förståelsen för våra skillnader och föra båda sidors demokratiska system närmare varandra.

66.    Europaparlamentet uppmanar kommissionen att regelbundet rapportera till Europaparlamentet om de framsteg som görs i genomförandet av den gemensamma handlingsplanen för EU och Indien.

o

o o

67.    Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, medlemsstaternas regeringar och parlament samt Indiens regering och parlament.

• [1]  Antagna texter från detta datum, P6_TA(2005)0381.
• [2]  Antagna texter från detta datum, P6_TA(2005)0364.
• [3]  Antagna texter från detta datum, P6_TA(2005)0454.
• [4]  Antagna texter från detta datum, P6_TA(2006)0056.
• [5]  Antagna texter från detta datum, P6_TA(2006)0123.

MOTIVERING

Inledning

EU och Indien utgör de största demokratierna i världen. Demokrati, pluralism och rättsstatsprincipen garanterar konsekvens och kontinuitet i handelsförbindelserna och de ekonomiska förbindelserna och bidrar till global stabilitet.

EU och Indien måste förbättra sina bilaterala ekonomiska förbindelser, men uppfattningarna om det strategiska partnerskapet skiljer sig åt på viktiga områden. Det är naturligt att det finns skillnader mellan ekonomier som befinner sig i olika utvecklingsskeden, men för att vinna verkliga ekonomiska fördelar är det nödvändigt att inrikta sig på vissa centrala områden.

Handeln kan inte ses som en isolerad fråga och i detta betänkande granskas spridningen av fördelar till följd av den indiska avregleringen och konsekvenserna av den snabba tillväxten.

Indien intar alltmer en ledarroll och utgör en geopolitisk tyngdpunkt: i brytpunkten mellan det snabbt expanderande Fjärran östern, det energirika Mellanöstern och Centralasien. I detta betänkande undersöks utvecklingen av Indiens politik för strategisk pragmatism, landets bilaterala och multilaterala förbindelser granskas och Indiens syn på den framtida tillväxten analyseras.

EU–Indien: mot ett strategiskt partnerskap

Handeln mellan EU och Indien ökade från 4,4 miljarder euro till 40 miljarder euro från 1980 till 2005. EU är Indiens största handelspartner och medlemsstaterna står för 22,4 procent av den indiska exporten och 20,8 procent av importen. Det finns likväl en obalans mellan de relativa handelsnivåerna: medan EU svarar för 21 procent av den indiska handeln är Indiens andel av EU:s handel mindre än 1 procent, och medan EU är Indiens största handelspartner hamnar Indien på 14:e plats på EU:s lista över handelspartner.

Indiens höga importtullar och det faktum att landet vägrar att gå med på maximala bindande tullsatser för alla produkter förblir ett bekymmer för EU:s industri. Preferens- och undantagssystem kombineras på ett komplext sätt som inte medger insyn, vilket leder till störningar på marknaden. Dessa hinder, som är kopplade till omfattande icke‑tariffära begränsningar som sträcker sig från betungande normer och certifiering av varor till ”negativa listor” för import, förhindrar en optimering av den bilaterala handeln.

Avregleringen har haft positiva långsiktiga effekter, men de kortsiktiga kostnaderna kan påverka den indiska industrin negativt. Företrädare för Indien talar om ”fästning Europa” och behovet av att harmonisera de handelsrelaterade systemen inom EU. Indien hävdar att EU:s icke‑tariffära hinder, såsom handelsförsvarsåtgärder, hälsostandarder och kontroller av personers rörlighet, skapar en ogenomtränglig marknad. Vissa av dessa problem är Världshandelsorganisationens (WTO) ansvar, men det är ytterst viktigt att undanröja dessa hinder för att skapa ett verkligt strategiskt partnerskap.

Handeln kan inte ses som en isolerad fråga, eftersom de strategiska intressena spelar en nyckelroll. Kommissionsledamot Peter Mandelson hävdar att Indien är hans ”favoritdestination”, men driver ändå på EU:s fixering vid Kina. Indiska medier har underblåst en fientlig inställning gentemot EU efter konflikten om Internationella brottmålsdomstolen och Ottawa‑konventionen, vilket förvärrar den redan känsliga frågan om EU:s nedlåtande inställning gentemot Indien. Mittal‑affären avspeglar denna inställning och hanteringen av det offentliga förvärvsbudet gav indiska medier vatten på sin kvarn. Det är viktigt att kommissionens delegation och medlemsstaternas ambassader måste bygga broar för att göra indierna mer delaktiga och diskutera deras betänkligheter.

Den gemensamma handlingsplanen är avsedd att öka handeln och det ekonomiska samarbetet och högnivågruppen för handelsfrågor undersöker lämpliga vägar för att fördjupa de bilaterala förbindelserna. Båda parter har åtagit sig att bidra till ett framgångsrikt slutförande av utvecklingsagendan från Doha, men utesluter inte bilaterala ”WTO-plus‑avtal”. De gemensamma möjligheterna omfattar genomförandet av ett system för immateriella rättigheter och ett avtal om utländska direktinvesteringar. Planen är visserligen omfattande, men man har inte lyckats fastställa några prioriteringar eller tidsgränser, och den innehåller endast förslag om en fortlöpande dialog. Ingen av sidorna visar någon politisk vilja att bygga upp ett effektivt strategiskt partnerskap. Korten måste läggas på bordet, det är nödvändigt att skissera gemensamma ambitioner och fastställa tidsgränser.

Utländska direktinvesteringar: att överbrygga hinder för marknadstillträde

Indien ligger på 90:e plats när det gäller start av nya företag, och ligger trots detta på tredje plats i världen när det gäller utländska direktinvesteringar. EU svarar för den största andelen utländska direktinvesteringar i Indien, med ett utflöde på 820 miljoner euro 2003. Trots detta är man i Indien oroad över det låga inflödet av utländska direktinvesteringar från EU, som har varit mindre än 5 miljarder euro under de senaste 15 åren – 0,2 procent av de totala utländska direktinvesteringarna.

Regeringens inställning till utländska direktinvesteringar har förbättrats, den har till slut lyssnat till investerarnas farhågor och gett en undersökningskommission i uppgift att locka till sig utländska direktinvesteringar, vägleda investerarna genom förfarandena, och lämna politiska rekommendationer för att bidra till inflödet av utländska direktinvesteringar. Ett flertal sektorer har öppnats för utländska investerare, men många andra sektorer, som jordbruks‑ och fastighetssektorn, är fortfarande förbjudet område. Det nuvarande uppsvinget i Indiens finans‑ och försäkringssektorer vittnar om fördelarna med att öppna för utländska direktinvesteringar. Taken för utländska direktinvesteringar inom enskilda sektorer höjs gradvis, även om regeringen fortfarande föredrar lokala aktörer och även om begränsningar av ägarskap förblir en regel snarare än ett undantag.

På statlig och kommunal nivå möter utländska investerare en frustrerande byråkrati. Ansökningar med automatiskt godkännande begränsas till ett minimum, medan huvuddelen av ansökningarna behandlas från fall till fall. Bestämmelserna ändras irriterande ofta, vilket gör det svårt att hålla sig à jour med de nya påfunden i detta system, som saknar insyn.

Indien uppvisar de typiska kännetecknen för ett utvecklingsland. Med tanke på de dåliga transportnäten och de regelbundna strömavbrotten uppskattar premiärminister Manmohan Singh att Indien behöver utländska direktinvesteringar i infrastruktur på 150 miljarder US‑dollar under de närmaste fem åren. De främsta flaskhalsarna beror på att det är komplicerat att ändra den offentliga sektorns traditionella byggande av infrastrukturer till ett system där det är offentlig‑privata partnerskap som har ansvar för infrastrukturbyggandet. Dessa partnerskap kräver öppenhet, en trovärdig rättslig ram och att det råder lika villkor mellan privata investerare och staten. Indien måste ta itu med dessa frågor över hela linjen.

Säkerhetsriskerna är fortfarande oroande. Trots att spänningarna har minskat har ingen lösning på Kashmir‑konflikten nåtts och de sekteristiska spänningarna består. Täta säkerhetskontroller gör det besvärligt att resa till Indien, vilket avskräcker investerare. En av Indiens största fördelar är dock dess politiska stabilitet. Koalitionspolitik kan ha sina begränsningar, men trots ändringar inom förvaltningen har Indiens övergripande ekonomiska riktning inte ändrats under de senaste 15 åren.

Över 20 miljoner indier lever i dag i utlandet, och tre miljoner bor i EU. Utvandrade indier bidrar stort till den indiska industrin för utkontraktering av affärsfunktioner. Trots detta investerar inte de utvandrade indierna tillräckligt mycket, och svarar endast för 10 procent av Indiens inflöde av utländska direktinvesteringar. Som premiärminister Singh konstaterar: om indierna ”hjälper Förenta staterna att bli konkurrenskraftigt, varför kan de inte göra mer för själva Indien”? Indien behöver sociala och finansiella bidrag för långsiktig utveckling. Regeringen har inrättat kommittéer för att utforma system för att få tillgång till medel från utlandsindier, och dubbelt medborgarskap är ett konkret förslag.

Utkontraktering av affärsfunktioner: i ”Bangalore‑stil”

Indien lockar till sig en andel på 44 procent av den globala handeln med IT‑baserade tjänster och utkontraktering av affärsfunktioner. Indien är den utlandsbaserade destination som de flesta europeiska företag väljer; 66 procent arbetar med Indienbaserade säljare. Den utkontraktering av affärsfunktioner som genomförs i Indien utgörs inte längre av enkla programmeringsuppgifter och teletjänstcentraler, utan omfattar allt oftare hela affärsprocesser och konsultarbete.

Till följd av de rådande demografiska tendenserna beräknas EU:s potentiella tillväxt att minska till 2020. Indiens viktigaste komparativa fördel är däremot en stor reserv av unga, utbildade, engelsktalande och billiga arbetstagare. De tjänar cirka 8 000 US‑dollar jämfört med sina tyska motsvarigheter, som tjänar 70 000 US‑dollar. Kunderna baserar inte bara sina beslut på lönerna, men även om de räknar in extra kostnader för att inrätta en lämplig arbetsplats är det möjligt att göra besparingar på 40 procent, tack vare löneskillnaderna.

Mellan 2003 och 2008 kommer 200 000 arbetstillfällen inom EU att utkontrakteras, huvudsakligen till Indien, även om Organisationen for ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD) hävdar att utkontraktering av affärsfunktioner ”eventuellt påverkar” endast 20 procent av sysselsättningen inom EU‑15. Indiens resurser av tekniker kan inte uppfylla behoven. Indien har en miljon studerande inskrivna vid tekniska högskolor, men endast 3 000 utexamineras per år från de indiska tekniska universiteten. Av de övriga uppfyller få de multinationella företagens stränga krav. Till 2010 kommer efterfrågan på flerspråkiga yrkesutbildade att vara 160 000, och endast 40 000 indier kommer att vara kvalificerade. Redan nu arbetar 30 000 utvandrade personer från EU i Indien och det finns helt klart möjligheter för utbildade européer som är beredda att flytta.

Erasmus Mundusprogrammet för utlandsstudenter på 33 miljoner euro och Jean Monnet‑professuren i europeiska studier vid New Delhis universitet är av central vikt för att stärka förbindelserna mellan EU och Indien. I Bangalore leds 95 procent av de multinationella företagen av indier som har utbildat sig och skaffat sig erfarenhet utomlands. EU bör låta indierna stanna kvar och arbeta efter det att de avslutat sina studier. Det är därför motiverat att EU investerar i system för högre utbildning och, som Indiens utbildningsminister Tharman Shanmugaratnam sade efter det att Singapore bestämde sig för att locka till sig duktiga kinesiska studenter till sina skolor, ”skulle ni vilja att dessa studenter tävlade på er sida eller mot er om tio år”?

Energi: drivkraften bakom handelspolitiken

Effekten av Indiens tillväxt på den globala energiefterfrågan är unik. Energifrågorna hamnar återigen i fokus, vilket beror på den pressade oljemarknaden och på att priserna har fördubblats under de tre senaste åren. Färre länder levererar energi, och för att skapa en klok strategi för energitrygghet krävs det därför ett integrerat och innovativt synsätt.

En avgörande faktor för framtida tillväxt är Indiens förmåga att möta de ökande energibehoven. Indien har en svår energibrist och är överberoende av olja och kol. Energitryggheten driver utrikespolitiken och Indien deltar skickligt i kapplöpningen om den återstående oljan. Medan Indien avvaktar kongressens godkännande av överenskommelsen om civil kärnkraft med Förenta staterna, förhandlar landet om gasledningar till ett belopp av 3,5 miljarder US‑dollar och 7 miljarder US‑dollar med Turkmenistan respektive Iran.

Indien är rikt på olja och gas men utvinningen, som leds av den offentliga sektorn, sköts inte ordentligt. Företag från väst har gått in på marknaden, vilket har ändrat förhållandena: det brittiska företaget Cairn Energy rapporterade om flera upptäckter av oljefyndigheter i Rajasthan 2004, varav den största innehöll 500 miljoner fat av utvinningsbara reserver. Indien måste främja ett energiskt sökande efter olja och gas genom att tillhandahålla stora incitament för EU‑företag.

Förnybara energikällor kan tillgodose Indiens långsiktiga energibehov och öka kraftvärmekapaciteten. Med tanke på vikten av miljöskydd i kombination med teknisk expertis, kan EU erbjuda lösningar genom att dela med sig av sin erfarenhet av förnybara energikällor och energieffektiva alternativ, som båda är att föredra framför kärnkraftsalternativet. Vi måste tillsammans fastställa den globala energistrukturen genom innovativ och hållbar energiutveckling, och samtidigt nå upp till riktmärkena för klimatförändringen.

Indien: Geopolitisk tyngdpunkt under 2000‑talet?

Indien förändras från utvecklingsland till ett utvecklat land, och detta innebär att landet har ett globalt ansvar. Indien är en föregångare i syd‑syd‑handeln, den indiska exporten till Afrika har ökat med 39 procent under de senaste fyra åren och den bilaterala handeln ökade femdubbelt under 1990‑talet, från 1,3 miljarder US‑dollar till 6,9 miljarder US‑dollar. Dessutom har Indien tagit en ledande, om än en något defensiv, roll inom WTO, genom att främja särskild och differentierad behandling av utvecklingsländer, och landet måste fortsätta att spela en positiv roll inom ramen för utvecklingsagendan från Doha genom att framhäva fördelarna med öppnande för handel och åta sig att öppna sina återstående skyddade sektorer.

Indien har byggt upp bilaterala frihandelsområden i Asien och både Sri Lankas frihandelsområde och det heltäckande ekonomiska samarbetsavtalet (CECA) med Singapore fungerar väl. Ensidiga avregleringar ger visserligen stora vinster, men optimal tillväxt kan endast nås genom multilateralism. Läget i förbindelserna mellan Indien och Pakistan har lett till att det regionala ekonomiska samarbetet genom Sydasiatiska sammanslutningen för regionalt samarbete (SAARC) har kört fast. Handeln är nu ett verktyg för att bygga upp förtroendet, även om handeln mellan regionerna fortfarande är låg, och endast utgör 4,7 procent av den totala handeln. ”Se åt öster‑politiken” har varit framgångsrik, ett frihandelsområde mellan Indien och Sydöstasiatiska nationernas förbund (Asean) är under utarbetande och handeln med Östasien uppgick till 20 procent av den totala handeln under 2004. När frihandelsavtalet för Sydasien träder i kraft i juli 2006 kan vi förvänta oss en mångsidig expansion i regionen, även om vinsterna skulle bli större om det inte fanns så många undantag och om avtalet avspeglade ett verkligt frihandelsområde.

Kina är fortfarande bättre integrerat med Östasien än Indien, även om handelsmönstret med Asean, inkörsporten mellan dem, förmodligen kommer att förändras när den direkta handeln ökar. De flesta tror att Indien och Kina är rivaler. Få inser att handeln mellan Indien och Kina uppgick till 1 miljard US‑dollar per månad förra året. Ländernas ekonomiska strukturer kompletterar snarare än konkurrerar med varandra, och även om synsättet ”Kina som fabrik, Indien som back office” inte bör överdrivas, har båda kapaciteten att vara platser för utkontraktering av affärsfunktioner och tillverkningscentrum. Trots detta har EU:s uppmärksamhet riktats mot Kina, medan man uppenbarligen tycks underskatta Indiens potential. EU söker sig naturligtvis till de bästa möjligheterna, men en nyckelfaktor för att avgöra var EU skall investera i regionen måste vara att sprida verksamheterna över Asiens stora länder.

En historia om två Indien

De indiska arbetstagarnas löner ökar allteftersom ekonomin expanderar. Snart kommer 3,8 miljoner hushåll att ha årsinkomster på 130 000 pund sterling, vilket kommer att leda till ett uppsving i köpkraften. Fördelarna sprids emellertid inte jämnt. Inte ens 2 procent berörs av IT‑boomen. Fattigdomen är fortfarande stor: 390 miljoner personer lever på mindre än 1 US‑dollar om dagen, och nästan 40 procent är analfabeter.

Trots att tjänstesektorn ökar snabbt dominerar jordbruket, som sysselsätter 65 procent av befolkningen. Avregleringen gör att jordbrukarna ställs inför den globala konkurrensen och tvingar ned priserna, medan minskningen av subventionerna gör att jordbruk blir en dyr verksamhet. Jordbrukarna övergår till exportkontrakt i stället för att tillhandahålla inhemska produkter, vilket leder till undernäring i jordbruksområdena. Företagens huvudkontor är belägna i tätorter, vilket leder till omfattande migration, och fattigdomen i städerna och slumområdena avspeglar en skev utvecklingsprocess. För att vända på denna utveckling är det nödvändigt att förstärka jordbruken och infrastrukturerna för att öka inkomsterna i landsbygdsområdena.

Tillväxten i de södra och västra staterna överträffar den i nord och öst. I Gujarat, som är den snabbast växande delstaten, fördubblades bruttonationalprodukten mellan 1993 och 2003 och produktionen per capita ökade med 73 procent, medan den fattigaste staten Bihars produktion per capita endast ökade med 22 procent. Obalanserna förvärras av decentraliseringen. Detta påskyndar de välmående staternas utveckling, medan det blir tvärtom för de fattigare staterna. Gott styre är en nyckelfaktor, vilket synliggörs genom de förbättrade sociala indexen för Rajasthan och Kerala, som har fördelen av starkt politiskt ledarskap och kloka investeringar. För att garantera att utvecklingen blir mer enhetlig måste centralregeringen föra en klok kompletterande politik som tillämpas i alla stater. Resurserna måste riktas om till regioner som har hamnat på efterkälken och inriktas på underrepresenterade sociala grupper. Kapacitetsuppbyggande insatser måste inriktas på de fattigaste staterna, för att ge dem möjlighet att använda medlen effektivt.

Indien har åtagit sig att uppfylla millennieutvecklingsmålen och stärker tillhandahållandet av sociala tjänster. Det återstår dock allvarliga problem, såsom den höga förekomsten av barnarbete och hiv/aids. Inom ramen för EU:s samarbete för utbildning och hälsa på landsbygden skulle medel kunna anslås till prioriterade program. Indien måste fördjupa integrationen med världsekonomin för en lång rad varor och tjänster. EU skulle kunna möta farhågor angående lika möjligheter genom att främja produkter som gör att kvinnor kan försörja sig och underlätta handeln med tjänster inom sektorer som sysselsätter kvinnor.

YTTRANDE från utskottet för utveckling (31.5.2006)

till utskottet för internationell handel

över EU:s ekonomiska och kommersiella förbindelser med Indien
(2006/2034(INI))

Föredragande: Filip Andrzej Kaczmarek

FÖRSLAG

Utskottet för utveckling uppmanar utskottet för internationell handel att som ansvarigt utskott infoga följande i sitt resolutionsförslag:

1.  Europaparlamentet välkomnar att EU och Indien åtog sig att stärka dialogen och engagemanget, också i människorättsfrågor, som strategiska parter vid det sjätte toppmötet mellan Indien och EU den 7 september 2005 i enlighet med den gemensamma handlingsplanen, som även omfattar utvecklingssamarbete, med tonvikten lagd på en hållbar miljö samt social och ekonomisk sammanhållning. Parlamentet uppmanar att det strategiska partnerskapet bör innefatta en kontinuerlig dialog på området för mänskliga rättigheter och välkomnar i detta sammanhang den nationella indiska människorättskommissionens självständiga och principfasta arbete i dessa frågor.

2.  Europaparlamentet välkomnar att Indien i sin senaste femårsplan för mänsklig utveckling (2002–2007) i allt högre grad har börjat erkänna betydelsen av den externa ekonomiska miljön, handel och investeringar.

3.  Europaparlamentet välkomnar de viktiga framsteg som den indiska regeringen gjort för att utrota fattigdomen, men noterar att det fortfarande förekommer mycket stor ojämlikhet trots den ihållande ekonomiska tillväxten och att omkring 30 procent av Indiens befolkning (över 400 miljoner personer) fortfarande lever under fattigdomströskeln. Parlamentet är särskilt oroat över situationen för de underprivilegierade befolkningsgrupperna, i synnerhet kvinnor, barn, mindre gynnade personer och landsbygdsbefolkning, t.ex. daliter och adivasi (stammar och ursprungsbefolkningar). Parlamentet uppmanar kommissionen och rådet att samarbeta med den indiska regeringen för att förbättra situationen för dessa grupper och undersöka möjligheterna till ett framtida samarbete för att stoppa könsdiskrimineringen och den kastrelaterade diskrimineringen.

4.  Europaparlamentet är imponerat av de utvecklande effekter som den ekonomiska tillväxten haft i vissa regioner i Indien. Parlamentet uppmanar kommissionen att stödja forskning om de viktigaste mönstren och underliggande nationella och lokala och regionala politiska program som ligger som grund för dessa effekter för att underlätta inlärning och kunskap om bästa praxis över regiongränserna.

5.  Europaparlamentet understryker att det ekonomiska och kommersiella samarbetet bör riktas in på att förbättra livsvillkoren för de fattiga i Indien och dessutom betona en bärkraftig ekonomisk utveckling.

6.  Europaparlamentet betonar att uppfyllandet av millennieutvecklingsmålen och kampen mot fattigdomen bör kvarstå som en central beståndsdel i det strategiska partnerskapet mellan EU och Indien. Parlamentet välkomnar att nästa toppmöte mellan EU och Indien, som hålls den 13 oktober 2006, kommer att behandla frågan om millennieutvecklingsmålen, och efterlyser särskilda brådskande åtgärder för att säkra att minoriteter, medräknat daliter och adivasi och andra marginaliserade grupper, stammar och kast, kan överbrygga den stora klyftan mellan dem och resten av befolkningen i syfte att uppfylla dessa mål.

7.  Europaparlamentet uppmanar EU att stödja Indiens internationella handelspotential och insatserna för att attrahera utländska direktinvesteringar, i synnerhet genom att utöka det handelsrelaterade biståndet till att omfatta åtgärder mot infrastrukturella och administrativa flaskhalsar samt försöka avsluta WTO:s Doharunda på ett utvecklingsvänligt sätt före utgången av 2006 genom att utnyttja sin ledande ställning inom G20-gruppen för att trygga en balanserad överenskommelse mellan industriländer, framväxande ekonomier och utvecklingsländer.

8.  Europaparlamentet begär att man i den dialog om investeringar som förs mellan EU och Indien tar hänsyn till de utländska investerarnas samhällspolitiska ansvar. Parlamentet understryker att man i utbyte mot företagens rättigheter bör utkräva vissa åtaganden och att investerarna åtminstone tillämpar Internationella arbetsorganisationens grundläggande arbetsnormer.

9.  Europaparlamentet anser att EU bör ägna de små och medelstora företagen i Indien särskild uppmärksamhet och föreslår därför att små och medelstora företag skulle kunna stärkas i alla program för utvecklingssamarbete mellan EU och i Indien genom åtgärder för att delfinansiera marknadsdrivna lokala projekt som medborgarna föreslår.

10. Europaparlamentet välkomnar fokuseringen på hälsa, utbildning, vatten och miljö i EG:s utvecklingssamarbete med Indien 2002–2006 och åtagandet i den gemensamma handlingsplanen att fördjupa utvecklingssamarbetet inom hälso- och utbildningsområdet i syfte att förbättra utvecklingssamarbetet som ett komplement till viktiga indiska program inom den sociala sektorn, medräknat konkreta åtgärder för att effektivt stoppa diskrimineringen av mindre gynnade sociala grupper, särskilt kvinnor. Parlamentet framhåller även att handlingsplanen bör påskynda åtgärder för att främja utbildning av flickor och därmed uppfylla millennieutvecklingsmål 2 och 3.

11. Europaparlamentet välkomnar att miljöpolitiken betraktas som ett av områdena för samarbete i den gemensamma handlingsplanen men framhåller dock att miljöaspekterna fortlöpande bör prioriteras i utvecklingssamarbetet

12. Europaparlamentet betonar att den ökande miljöförstörelsen i Indien är ett ständigt tilltagande problem som får ofattbara ekonomiska, sociala och miljömässiga konsekvenser i synnerhet för den stora andelen av indier som lever i fattigdom, och understryker att det är särskilt angeläget att driva på samarbetet mellan EU och Indien i detta sammanhang.

13. Europaparlamentet begär att samarbetet mellan EU och Indien på området för sysselsättning och socialpolitik bör koncentreras till problemen med diskriminering av kvinnor på arbetsmarknaden, tvångsarbete och barnarbete, med tanke på att Indien hör till de länder i världen som har det största antalet arbetande barn. Parlamentet uppmanar EU att uppmuntra Indien att ratificera ILO-konvention 182 om de värsta formerna av barnarbete, konvention 138 om minimiålder för arbete och konvention 98 om organisationsrätten och den kollektiva förhandlingsrätten som skulle vara ett viktigt steg i rätt riktning för ett eventuellt avskaffande av barnarbete.

14. Europaparlamentet uppmanar med kraft EU att stödja och genomföra åtgärder för att säkra den socioekonomiska utvecklingen bland minoriteter, som i hög grad har uteslutits ur den nya indiska ekonomin och som diskrimineras i samband med utvecklingsprogram och katastrofbistånd. Parlamentet konstaterar att detta bland annat kan ske genom att man främjar lika möjligheter för anställda hos EU-baserade privata företag och investerare, uppmuntrar utvecklingsprogram som omfattar daliterna och tillämpar indikatorer för att mäta daliternas deltagande i den nya ekonomin.

15. Europaparlamentet betonar att EU bör utöva påtryckningar mot den indiska regeringen för att den så snart som möjligt skall ta itu med tvångsarbetet som påverkar miljontals människor i Indien.

16. Europaparlamentet understryker att EU i sitt utvecklingssamarbete bör se Indien som en framtida internationell givare genom att man utbyter erfarenheter och samarbetar i fråga om konkreta projekt i utvecklingsländerna. Att dra lärdom av indiska erfarenheter skulle enligt parlamentets mening bidra till att göra EU:s utvecklingsstöd effektivare och produktivare.

17. Europaparlamentet uppmanar med kraft att EU bland utländska företag i Indien bör främja ett mer omfattande företagaransvar i internationella forum och samtidigt ingå ett avtal med den indiska regeringen i syfte att inrätta ett effektivt system för att övervaka arbetstagarnas rättigheter i inhemska och företag som är baserade i Indien.

ÄRENDETS GÅNG

Titel	EU:s ekonomiska och kommersiella förbindelser med Indien
Referensnummer	2006/2034(INI)
Ansvarigt utskott	INTA
Yttrande   Tillkännagivande i kammaren	DEVE 16.2.2006
Förstärkt samarbete – tillkännagivande i kammaren
Föredragande av yttrande Utnämning	Filip Andrzej Kaczmarek 25.1.2006
Behandling i utskott	30.5.2006	25.4.2006
Antagande	30.5.2006
Slutomröstning: resultat	+: –: 0:		18 0 1
Slutomröstning: närvarande ledamöter	Danutė Budreikaitė, Michael Gahler, Hélène Goudin, Filip Andrzej Kaczmarek, Glenys Kinnock, Ģirts Valdis Kristovskis, Maria Martens, José Javier Pomés Ruiz, Horst Posdorf, Frithjof Schmidt, Margrietus van den Berg, Mauro Zani
Slutomröstning: närvarande suppleanter	Marie-Hélène Aubert, John Bowis, Manolis Mavrommatis, Zbigniew Zaleski
Slutomröstning: närvarande suppleanter (art. 178.2)	Sajjad Karim, Francisco José Millán Mon, Ralf Walter

ÄRENDETS GÅNG

Titel	EU:s ekonomiska och kommersiella förbindelser med Indien
Förfarandenummer	2006/2034(INI)
Ansvarigt utskott   Tillstånd: tillkännagivande i kammaren	INTA 16.2.2006
Rådgivande utskott   Tillkännagivande i kammaren	DEVE 16.2.2006
Inget yttrande avges   Beslut
Förstärkt samarbete   Tillkännagivande i kammaren
Föredragande   Utnämning	Sajjad Karim 11.10.2005
Tidigare föredragande
Behandling i utskott	21.3.2006	19.6.2006
Antagande	12.7.2006
Slutomröstning: resultat	+ - 0			26 0 1
Slutomröstning: närvarande ledamöter	Francisco Assis, Jean-Pierre Audy, Enrique Barón Crespo, Daniel Caspary, Giulietto Chiesa, Christofer Fjellner, Béla Glattfelder, Jacky Henin, Syed Kamall, Sajjad Karim, Alain Lipietz, Helmuth Markov, Javier Moreno Sánchez, Georgios Papastamkos, Godelieve Quisthoudt-Rowohl, Bogusław Rogalski, Peter Šťastný, Robert Sturdy, Gianluca Susta, Johan Van Hecke, Zbigniew Zaleski
Slutomröstning: närvarande suppleant(er)	Elisa Ferreira, Eugenijus Maldeikis, Antolín Sánchez Presedo, Mauro Zani
Slutomröstning: närvarande suppleant(er) (art. 178.2)	Anne Ferreira, Sarah Ludford
Ingivande	20.7.2006
Anmärkningar (tillgängliga på ett enda språk)