BETÄNKANDE om årsrapporten om Europeiska ombudsmannens verksamhet 2005

2.10.2006 - (2006/2117(INI))

Utskottet för framställningar
Föredragande: Andreas Schwab
PR_INI_AnnOmbud

FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS RESOLUTION

om årsrapporten om Europeiska ombudsmannens verksamhet 2005

(2006/2117(INI))

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–    med beaktande av årsrapporten om Europeiska ombudsmannens verksamhet 2005,

–    med beaktande av artikel 195 i EG‑fördraget,

–    med beaktande av artikel 43 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna,

–    med beaktande av sitt beslut 94/262/EKSG, EG, Euratom av den 9 mars 1994 om föreskrifterna och de allmänna villkoren för ombudsmannens ämbetsutövning[1],

–    med beaktande av kommissionens meddelande av den 5 oktober 2005 om ”Empowerment to adopt and transmit communications to the European Ombudsman and authorise civil servants to appear before the European Ombudsman” (SEK(2005)1227),

–    med beaktande av sina tidigare resolutioner om Europeiska ombudsmannens verksamhet, särskilt resolutionen av den 4 april 2006 om den särskilda rapporten från Europeiska ombudsmannen till Europaparlamentet med anledning av det förslag till rekommendation som riktats till Europeiska unionens råd i klagomål 2395/2003/GG rörande öppenheten vid rådets lagstiftande sammanträden[2],

–    med beaktande av artikel 195.2 andra och tredje meningen i arbetsordningen,

–    med beaktande av betänkandet från utskottet för framställningar (A6‑0309/2006), och av följande skäl:

A. Årsrapporten om Europeiska ombudsmannens verksamhet för 2005 överlämnades formellt till Europaparlamentets talman den 13 mars 2006, och ombudsmannen, Nikiforos Diamandouros, lade fram rapporten för utskottet för framställningar den 3 maj 2006 i Bryssel.

B. Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna[3] kungjordes vid Europeiska rådets möte i Nice den 7 december 2000 och den politiska viljan finns att ge stadgan bindande laga kraft.

C. I artikel 41 i stadgan om de grundläggande rättigheterna föreskrivs att ”var och en har rätt att få sina angelägenheter behandlade opartiskt, rättvist och inom skälig tid av unionens institutioner och organ”.

D. I artikel 195 i EG-fördraget och artikel 43 i stadgan anges att ”varje unionsmedborgare och varje fysisk eller juridisk person som är bosatt eller har sitt säte i en medlemsstat har rätt att vända sig till unionens ombudsman vid missförhållanden i gemenskapsinstitutionernas eller gemenskapsorganens verksamhet, med undantag för domstolen och förstainstansrätten då dessa utövar sina domstolsfunktioner”.

E. Det är mycket viktigt att de europeiska institutionerna och organen förses med de nödvändiga budgetmedlen för att de skall kunna uppfylla sina skyldigheter att se till att medborgarna får snabba och sakliga svar på sina förfrågningar, klagomål och framställningar.

F. Ombudsmannen har förespråkat att alla europeiska organ och inrättningar antar en gemensam inställning beträffande kodexen för god förvaltningssed samt följer parlamentets resolution av den 6 september 2001 därom[4].

G. Under 2005 har det hittills största antalet klagomål ingetts till Europeiska ombudsmannen[5].

H. Fortfarande ligger nästan 70 procent av alla inkommande klagomål utanför ombudsmannens ämbetsområde, och detta beror till 93,7 procent på att de innehållsmässigt inte faller inom hans ämbetsområde, eftersom de inte riktas mot ett gemenskapsorgan eller en gemenskapsinrättning.

I. Ombudsmannens och utskottet för framställningars verksamhet kan överlappa varandra, i synnerhet då ombudsmannen undersöker huruvida kommissionens handlande i samband med ett överträdelseförfarande mot en medlemsstat har varit förenligt med gemenskapslagstiftningens allmänna principer och god förvaltningssed och utskottet för framställningar samtidigt undersöker framställningar rörande påstådda överträdelser av gemenskapslagstiftningen från den medelsstatens sida i samma ärende.

J. Resultatet av de fullbordade undersökningarna visar att det i 114 fall (vilket motsvarar 36 procent av de undersökta klagomålen) inte kunde fastställas några administrativa missförhållanden.

K. Ombudsmannens undersökningar leder ofta till ett positivt resultat för de klagande och bidrar till att förbättra förvaltningens kvalitet genom att de berörda organen och inrättningarna antar och genomför lämpliga åtgärder.

L. Ombudsmannen har lagt fram tre särskilda rapporter för Europaparlamentet under 2005. Att lägga fram en särskild rapport för parlamentet utgör ett värdefullt medel genom vilket ombudsmannen kan söka politiskt stöd från parlamentet och dess utskott för framställningar i syfte att tillfredsställa de medborgare vars rättigheter har kränkts, samt bidra till att förbättra nivån på den europeiska förvaltningen.

M. Klagomålen har främst, i nästan en fjärdedel av de undersökta fallen (188 fall, 24 procent), handlat om bristande öppenhet.

N. Kommissionen var föremål för 68 procent av ombudsmannens undersökningar. Den 4 oktober 2005 antog kommissionen ett nytt internt förfarande för uppföljning av ombudsmannens undersökningar.

O. Under 2005 firade ombudsmannainstitutionen sitt tioårsjubileum. Ombudsmannens kommunikationsverksamhet med anledning av detta jubileum hade som mål att öka medborgarnas medvetenhet om sina rättigheter och om hur de kan utöva dessa rättigheter och om ombudsmannens ämbetsområde.

1. Europaparlamentet godkänner den årsrapport för 2005 som Europeiska ombudsmannen har lagt fram och välkomnar särskilt den detaljerade indelningen av klagomålen efter typ av åtgärd, typ av påstått administrativt missförhållande, berörd institution osv. Europaparlamentet påpekar dock att blandningen av absoluta tal och procentsatser i rapportens huvuddel ibland är något förvirrande.

2. Europaparlamentet anser att ombudsmannen har varit framgångsrik i sin fortsatta strävan att öka effektiviteten hos sin institution i syfte att främja god förvaltning och respekt för rättsstatsprincipen och de mänskliga rättigheterna.

3. Europaparlamentet anser att ombudsmannens roll, när det gäller att stärka öppenheten och ansvarsskyldigheten i förfarandena för beslutsfattande och i förvaltningen av Europeiska unionen, är grundläggande för strävan efter en union där beslut fattas ”så öppet och så nära medborgarna som möjligt”, i enlighet med artikel 1.2 i Fördraget om Europeiska unionen.

4. Europaparlamentet skulle välkomna en effektivisering av förfarandet inom parlamentet för att i framtiden kunna garantera en snabbare behandling av ombudsmannens årsrapport i utskottet för framställningar.

5. Europaparlamentet begär att alla europeiska organ och inrättningar förses med de nödvändiga budgetmedlen för att de skall kunna se till att medborgarna får snabba och sakliga svar på sina förfrågningar, klagomål och framställningar.

6. Europaparlamentet anser att utskottet för framställningar, som ansvarigt utskott i fråga om förbindelserna med Europeiska ombudsmannen, bör informeras och delta i processen för undertecknande av ett interinstitutionellt avtal mellan Europaparlamentet och Europeiska ombudsmannen. Parlamentet beklagar att detta inte skedde i samband med undertecknandet av det nya interinstitutionella avtalet som ingicks mellan Europaparlamentet och ombudsmannen den 15 mars 2006 och trädde i kraft den 1 april samma år.

7. Europaparlamentet upprepar sin uppmaning, i enlighet med tidigare resolutioner, till alla europeiska organ och inrättningar att anta en gemensam inställning beträffande kodexen för god förvaltningssed på grundval av parlamentets ovan nämnda resolution av den 6 september 2001.

8. Europaparlamentet håller med ombudsmannen om att sättet hur en förvaltning bemöter berättigade klagomål är det främsta måttet på organens eller inrättningarnas närhet till medborgarna och att det fortfarande finns stort utrymme för förbättringar.

9. Europaparlamentet välkomnar att den klagande, även i fall då inget administrativt missförhållande kunnat fastställas, hjälps vidare och att undersökningen samtidigt utnyttjas för att förbättra kvaliteten i förvaltningen.

10. Europaparlamentet uttrycker sin tillfredsställelse över att ombudsmannen i sin offentliga verksamhet strävar efter att tillhandahålla medborgarna med information, och anser att högkvalitativ information kan bidra till att minska antalet klagomål som inte faller inom ombudsmannens ämbetsområde. Samtidigt uppmanar parlamentet ombudsmannen att utan dröjsmål hänskjuta de klagomål som inte faller inom hans ämbetsområde med hjälp av det ur subsidiaritetssynpunkt lämpligaste nätverket på nationell eller lokal nivå.

11. Europaparlamentet välkomnar Europeiska ombudsmannens generellt sett konstruktiva samarbete med gemenskapsinstitutionerna och gemenskapsorganen och uppmuntrar honom i sin roll som extern kontrollmekanism och som en värdefull möjlighet att kontinuerligt förbättra EU:s förvaltning.

12. Europaparlamentet konstaterar att ombudsmannen lagt fram tre särskilda rapporter, varav två redan behandlats i parlamentet och en ännu inte bedömts på grund av pågående rättsliga undersökningar och interna utredningar av Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (OLAF).

13. Europaparlamentet är av uppfattningen att den nödvändiga ändringen av ombudsmannens stadga av den 9 mars 1994, som utskottet för framställningar krävde redan i sitt förra betänkande om årsrapporten om Europeiska ombudsmannens verksamhet 2004, bör genomföras så snart som möjligt. Parlamentet välkomnar det faktum att ombudsmannen den 11 juli 2006 för parlamentets talman lade fram ett konkret förslag till sådan ändring.

14. Europaparlamentet värdesätter det goda samarbetet med Europaparlamentets utskott för framställningar.

15. Europaparlamentet kräver dock en tydlig definition och avgränsning av Europeiska ombudsmannens roll i förhållande till rollen för Europaparlamentets utskott för framställningar och uppmanar ombudsmannen att i sina insatser för att hjälpa medborgarna fortsättningsvis hålla sig inom sitt ämbetsområde.

16. Europaparlamentet anser dock att då ombudsmannen och utskottet för framställningar inom sina egna mandat och behörighetsområden undersöker frågor som överlappar varandra, såsom å ena sidan hur kommissionen har genomfört ett överträdelseförfarande och å andra sidan den påstådda överträdelsen i sig, kan de uppnå värdefulla synergieffekter genom nära samarbete.

17. Europaparlamentet välkomnar den särskilda rapporten om öppenheten vid rådets lagstiftande sammanträden och uppmanar rådet att följa sitt ovan nämnda beslut av den 4 april 2006 och i framtiden hålla alla sina lagstiftande sammanträden öppna och tillgängliga för allmänheten.

18. Europaparlamentet uppmanar framtida ordförandeländer i rådet att i sina strävanden efter större öppenhet även erbjuda sina webbplatser i bästa fall på samtliga EU:s officiella språk (i enlighet med bilaga I till slutsatserna från Europeiska rådets möte i Bryssel den 15 och 16 juni 2006) i syfte att göra det möjligt och lättare för så många medborgare som möjligt att få tillgång till deras verksamhet.

19. Europaparlamentet föreslår att som ett led i strävandena efter större närhet till medborgarna göra ingångsportalen http://europa.eu till gemensam ingångsportal för alla EU:s institutioner för att genom en så klar och enkel struktur som möjligt ge medborgarna en bättre överblick över institutionsstruktur, ansvarsfördelning och beslutsprocess i Europeiska unionen och undvika onödig förvirring av att ha parallella webbplatser.

20. Europaparlamentet välkomnar att kommissionen, som är föremål för flest undersökningar, infört ett nytt internt förfarande för att besvara ombudsmannens undersökningar, enligt vilket enskilda kommissionsledamöter övertar ansvaret för ett specifikt fall, och uppmanar kommissionen att införa ett liknande förfarande för behandlingen av framställningar.

21. Europaparlamentet välkomnar Europeiska ombudsmannanätverket och Europeiska ombudsmannens samarbete med ombudsmän och liknande instanser på nationell, regional och lokal nivå i medlemsstaterna och uppmuntrar parlamentet att ytterligare förstärka utbytet av bästa praxis.

22. Europaparlamentet uppmanar ombudsmannen att regelbundet informera utskottet för framställningar om sin verksamhet i medlemsstaterna och om sina kontakter till de nationella ombudsmännen.

23. Europaparlamentet välkomnar i synnerhet det särskilda skriftliga förfarande som ger nationella eller regionala ombudsmän möjlighet att få skriftliga svar på frågor om EU:s lagstiftning och tolkningen av denna och som utgör ett värdefullt bidrag till att förbättra genomförandet och användningen av EU:s lagstiftning.

24. Europaparlamentet uppmuntrar Europeiska ombudsmannen att fortsättningsvis lägga stor vikt vid arrangemang för medborgarna och potentiella klagande, eftersom ansvars- och beslutsfördelningen mellan EU nivå, nationell nivå och regional nivå uppenbarligen fortfarande är alltför otydlig för många medborgare och företag.

25. Europaparlamentet uppskattar ombudsmannens insatser för att öka medborgarnas medvetenhet om rätten att klaga hos ombudsmannen. Parlamentet uppmuntrar dock ombudsmannen att med tanke på det stora antal klagomål som ligger utanför hans ämbetsområde öka sina ansträngningar för att tydligare klargöra sina befogenheter på en mer regelbunden basis.

26. Europaparlamentet välkomnar mediernas ökande deltagande när det gäller att sprida information om ombudsmannens arbete.

27. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution och betänkandet från utskottet för framställningar till rådet, kommissionen och Europeiska ombudsmannen samt till medlemsstaternas regeringar och parlament och till medlemsstaternas ombudsmän eller motsvarande organ.

• [1]  EGT L 113, 4.5.1994, s. 15. Ändrat genom beslut 2002/262/EG, EGKS, Euratom (EGT L 92, 9.4.2002, s. 13.).
• [2]  Antagna texter, P6_TA(2006)0121.
• [3]  EGT C 364, 18.12.2000, s. 1.
• [4]  EGT C 72 E, 21.3.2002, s. 331.
• [5]  Sammanlagt 3 920 klagomål, vilket motsvarar en ökning med 5 procent jämfört med föregående år. Av dessa avsåg 335 klagomål samma ämne och behandlades i en enda samlad undersökning.

MOTIVERING

Europeiska ombudsmannen firade tioårsjubileum som institution år 2005. Sedan institutionen inrättades genom Maastrichtfördraget har den ständigt vidareutvecklats, vilket framgår såväl av antalet inkommande klagomål som av antalet medarbetare och institutionens förändrade struktur.

Precis som ombudsmannen skriver i inledningen till den elfte årsrapporten till Europaparlamentet är klagomål ofta ett symtom på ett allvarligare, genomgripande problem. I detta avseende är insatserna för att identifiera och erbjuda lösningar till problemen ett viktigt steg på vägen mot en EU‑förvaltning som är så nära medborgarna som möjligt.

Rapporten ger en god överblick över Europeiska ombudsmannens verksamhet under det gångna året. De olika undersökningsresultaten beskrivs på ett överskådligt sätt och med hjälp av exempel och presenteras i kategorier såsom typ av påstått missförhållande eller berörd institution. Medan det i bilagorna listas både absoluta tal och procenttal, är det i huvuddelen ibland något förvirrande att absoluta tal och procentsatser blandas.

Det är vidare svårt att förstå varför rapporten officiellt överlämnades till Europaparlamentets talman redan i mars men inte presenterades för utskottet för framställningar, som är ansvarigt fackutskott, förrän nästan två månader senare.

Undersökta klagomål

Under 2005 inkom det hittills största antalet klagomål, 3 920 stycken, vilket visar att ombudsmannens tjänster blivit alltmer kända och accepterade. Antalet inkomna klagomål för 2005 motsvarar en ökning med 5 procent jämfört med föregående år. (335 klagomål rörde dock samma tema och behandlades i en gemensam undersökning.)

Resultatet av de fullbordade undersökningarna visar att det i 114 fall (vilket motsvarar 36 procent av de undersökta klagomålen) inte kunde fastställas några administrativa missförhållanden. Det betyder inte att klagomålet var ogrundat eller förgäves. Tvärtom får medborgarna ändå ett svar, en förklaring eller en ursäkt om situationen inte förlöpt på ett optimalt sätt, även om det inte kunnat styrkas att det rent formellt förekommit någon dålig förvaltningssed. Det är samtidigt en bekräftelse på att medborgarnas problem tas på allvar.

Det är glädjande att det påtalade problemet i 89 fall (27,9 procent) kunde klaras upp av institutionen i fråga efter ett klagomål till ombudsmannen. Trots allt slutade 29 fall (10,4 procent) med att den berörda institutionen fick en kritisk anmärkning. Det betyder att även om det i det enskilda fallet inte längre var möjligt att åtgärda en dålig förvaltningssed, fick den klagande bekräftat för sig att hans klagomål var berättigat och att han bidragit till att liknande problem kan undvikas i framtiden.

Detta visar hur viktigt det är att alla undersökningar samtidigt används för att förbättra kvaliteten av den administrativa verksamheten i framtiden, t.ex. genom att ge den berörda institutionen en anmärkning, såsom i fallet med Europeiska gemenskapernas byrå för uttagningsprov för rekrytering av personal (EPSO). Ombudsmannen uppmanade byrån att vid framtida ansökningsomgångar redan från början göra klart att en inbjudan till ett urvalsprov inte automatiskt innebär att kandidaten godkänns.

Ämbetsområde

Generellt sett är det välkommet att ombudsmannen under 2005 kunnat hjälpa över 75 procent av de klagande, antingen genom att inleda en undersökning, hänskjuta ärendet till behörig instans eller ge råd om vart den klagande skulle vända sig för att snabbt och effektivt få en lösning av det berörda ärendet.

Det finns dock en annan siffra som också talar sitt tydliga språk: Fortfarande ligger nästan 70 procent av de inkommande klagomålen utanför ombudsmannens ämbetsområde. Denna siffra visar att ansvars‑ och beslutsfördelningen mellan EU‑nivå, nationell nivå och regional nivå uppenbarligen fortfarande är otydlig för många medborgare.

Ombudsmannen nämner själv att de främsta utmaningarna är, för det första, att många inte vet vad Europeiska ombudsmannen gör och, för det andra, vad EU gör. Detta fenomen är dock inget nytt. Därav följer en trängande uppmaning till ombudsmannen att koncentrera sig på sitt ämbetsområde och att även tydligt förmedla detta till medborgarna.

Det är i huvudsak berömvärt när problem och klagomål kan lösas snabbt och obyråkratiskt eller när den klagande kan hänvisas till rätt myndighet. Det egentliga målet borde dock vara att undvika detta mellansteg och genast visa medborgarna vem som är ansvarig för vad och till vem de kan vända sig i olika ärenden. Det skulle öka EU‑förvaltningens legitimitet i medborgarnas ögon.

Öppenhet och närhet till medborgarna

I nästan en fjärdedel av de klagomål som undersöktes under rapporteringsperioden (24 procent) rådde bristande öppenhet (inklusive vägran att lämna ut handlingar). På detta område finns alltså uppenbarligen fortfarande ett stort åtgärdsbehov.

Ett första steg att ta itu med problemet togs med den särskilda rapporten 2395/2003/GG till Europaparlamentet. I den särskilda rapporten har ombudsmannen utnyttjat sin speciella ställning i EU:s institutionsstruktur och tagit särskild hänsyn till medborgarnas intressen.

I den särskilda rapporten uppmanas rådet att hålla sina lagstiftande sammanträden offentliga. I sin resolution av den 4 april 2006 om denna rapport uttalar sig parlamentet tydligt till förmån för att ministerrådets lagstiftande sammanträden blir ”öppna och tillgängliga för allmänheten”. Europaparlamentet ”finner det oacceptabelt att EU:s viktigaste lagstiftande organ fortfarande sammanträder inom stängda dörrar i lagstiftningsärenden”, eftersom detta innebär att framför allt möjligheterna till medborgardeltagande kraftigt försämras.

Till sist handlar det om att öka befolkningens förtroende för EU, för dess företrädare och för dess rutiner, och att intensifiera såväl den offentliga diskussionen om EU som EU:s och dess organs närhet till medborgarna.

För att lyckas uppnå ökad öppenhet och därmed närhet till medborgarna lägger föredraganden dessutom fram följande förslag:

1. Göra rådsordförandeskapens webbplatser tillgängliga även på tyska

I strävandena efter att underlätta medborgarnas och företagens tillgång till information måste även hänsyn tas till EU:s aktuella språkstruktur. Var tredje EU‑medborgare talar tyska[1]. Detta faktum borde även återspeglas i de språk som erbjuds på webbplatserna. Än så länge gör rådets halvårsvis växlande ordförandeland vanligtvis sin webbplats tillgänglig på engelska, franska och det aktuella ordförandelandets språk. Därmed tas ingen hänsyn till att tyskan (med 18 procent) är EU:s största modersmål och är, inte minst under utvidgningen, det största språket bland EU:s medborgare totalt sett (med 32 procent), efter engelskan (med 51 procent).

2. En överskådlig Internetportal för alla EU:s institutioner

I syfte att öka tydligheten och därmed närheten till medborgarna kräver föredraganden en enkel och överskådlig gemensam Internetportal för alla EU:s institutioner. Visserligen når man redan nu alla institutioner via portalen www.europa.eu, men endast via omvägar. Europeiska unionens struktur är inte uppenbar vid första anblicken, och de många parallella Internetadresserna leder snarare till ytterligare förvirring.

Föredraganden föreslår därför en enkel webbplats för hela EU med fem menypunkter: varsin länk till Europaparlamentet, kommissionen och ministerrådet, samt en sida med information om EU:s uppbyggnad och en hänvisning till övriga institutioner.

Samarbetet med EU:s instanser

Ombudsmannens konstruktiva samarbete med EU:s institutioner och organ (genom möten, arrangemang och seminarier) är ett värdefullt hjälpmedel för att kontinuerligt kunna förbättra EU:s förvaltning. Europaparlamentet stöder ombudsmannen i sin roll som en extern kontrollmekanism för god förvaltningssed och välkomnar en del resultat som redan följt av detta samarbete, t.ex. användningen av det nya interna förfarandet i Europeiska kommissionen i vilket enskilda kommissionsledamöter övertar ansvaret för ifrågavarande klagomål. Ett sådant förfarande vore även användbart vid behandlingen av framställningar, och kommissionen uppmanas därför att utvidga användningsområdet på motsvarande sätt.

Dessutom måste Europeiska ombudsmannens roll definieras och avgränsas i förhållande till rollen för utskottet för framställningar. Medan utskottet för framställningar är en indikator på hur gemenskapslagstiftningen fungerar i allmänhet och om den genomförs och används på rätt sätt i medlemsstaterna, måste ombudsmannen klart och tydligt begränsa sig till rollen som extern kontrollinstans för god förvaltning i EU:s institutioner och organ. Annars kan det leda till onödig förvirring bland medborgarna.

Samarbetet med instanser på nationell, regional och lokal nivå

Europeiska ombudsmannen firade tioårsjubileum som institution 2005, och för första gången deltog även ombudsmän från de nya medlemsstaterna samt från Kroatien, Rumänien, Island och Norge i Europeiska ombudsmannens möten och arrangemang med ombudsmän och liknande instanser på nationell, regional och lokal nivå i medlemsstaterna.

Europeiska ombudsmannanätverket är en mycket användbar inrättning för utbyte av bästa praxis för instanser som på olika nivåer konfronteras med samma problem och utmaningar. Europaparlamentet uppmuntrar till en ytterligare förstärkning av detta utbyte och välkomnar i synnerhet det särskilda skriftliga förfarande som ger nationella eller regionala ombudsmän möjlighet att få skriftliga svar av Europeiska ombudsmannen på frågor om EU:s lagstiftning och tolkningen av denna. För när allt kommer omkring är medlemsstaternas förvaltningar huvudansvariga för att införliva gemenskapslagstiftningen i den nationella lagstiftningen.

Kommunikation

Fortfarande ligger nästan 70 procent av klagomålen utanför ombudsmannens ämbetsområde, vilket bör ses som en anledning att ompröva kommunikationsstrategin. Det är viktigt att göra medborgarna medvetna om sina rättigheter. Först och främst bör man visa medborgarna exakt vilka rättigheter de har. Många människor vänder sig till Europeiska ombudsmannen när de har problem med en nationell, regional eller lokal förvaltning just för att det inte finns någon ombudsman i alla medlemsländer (93,7 procent av de klagomål som faller utanför ombudsmannens mandat beror på detta!). För att minska det ständigt höga antal klagomål som faller utanför ombudsmannens ämbetsområde bör han inte bara behandla klagomålen rutinmässigt utan snarare klargöra vad han kan och inte kan göra och tydligt visa och avgränsa sina befogenheter.

En möjlighet vore att lägga mer vikt på arrangemang för medborgarna och därmed potentiella klaganden och inte bara begränsa sig till ett utbyte mellan ombudsmän.

• [1]  Källa: Eurobarometer Special 243, undersökning november–december 2005, offentliggjord februari 2006.

ÄRENDETS GÅNG

Titel	Årsrapport om Europeiska ombudsmannens verksamhet 2005
Förfarandenummer	2006/2117(INI)
Ansvarigt utskott Tillkännagivande i kammaren	PETI 1.6.2006
Föredragande   Utnämning	Andreas Schwab 23.2.2006
Tidigare föredragande
Behandling i utskott	10.7.2006	14.9.2006
Antagande	14.9.2006
Slutomröstning: resultat	+: –: 0:		10 0 0
Slutomröstning: närvarande ledamöter	Marcin Libicki, Michael Cashman, Marie Panayotopoulos-Cassiotou, Maria Matsouka, Robert Atkins, Manolis Mavrommatis, Andreas Schwab, Rainer Wieland, , Proinsias De Rossa, Alexandra Dobolyi, David Hammerstein Mintz
Slutomröstning: närvarande suppleant(er)
Slutomröstning: närvarande suppleant(er) (art. 178.2)
Ingivande	2.10.2006
Anmärkningar (tillgängliga på ett enda språk)	...