Förfarande : 2006/2204(INI)
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång : A6-0325/2006

Ingivna texter :

A6-0325/2006

Debatter :

PV 31/01/2007 - 24
CRE 31/01/2007 - 24

Omröstningar :

PV 01/02/2007 - 7.12
Röstförklaringar

Antagna texter :

P6_TA(2007)0022

BETÄNKANDE     
PDF 136kWORD 90k
9.10.2006
PE 376.350v02-00 A6-0325/2006

om EU:s förbindelser med öarna i Stillahavsområdet – en strategi för ett stärkt partnerskap

(2006/2204(INI))

Utskottet för utveckling

Föredragande: Nirj Deva

ERRATA/ADDENDA
FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS RESOLUTION
 MOTIVERING
 ÄRENDETS GÅNG

FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS RESOLUTION

om EU:s förbindelser med öarna i Stillahavsområdet – en strategi för ett stärkt partnerskap

(2006/2204(INI))

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

 med beaktande av meddelandet från kommissionen till rådet, Europaparlamentet och Europeiska ekonomiska och sociala kommittén av den 29 maj 2006 om EU:s förbindelser med öarna i Stillahavsområdet – en strategi för ett stärkt partnerskap (KOM(2006)0248),

 med beaktande av rådets slutsatser om en EU-strategi för Stillahavsområdet som antogs vid rådets möte (allmänna frågor) den 17 juli 2006,

 med beaktande av partnerskapsavtalet mellan medlemmarna i gruppen av stater i Afrika, Västindien och Stillahavsområdet, å ena sidan, och Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater, å andra sidan, undertecknat i Cotonou den 23 juni 2000 (”Cotonouavtalet”)(1),

 med beaktande av artikel 89 i Cotonouavtalet där det fastställs att särskilda bestämmelser och åtgärder skall fastställas för att stödja AVS-inlandsstaterna i deras ansträngningar att övervinna de geografiska nackdelar och andra hinder som står i vägen för deras utveckling, så att de skall kunna öka takten i utvecklingen,

 med beaktande av FN:s millennieprojekt ”Investing in Development: A Practical Plan to Achieve the Millennium Development Goals”,

 med beaktande av den gemensamma förklaringen från rådet och företrädarna för medlemsstaternas regeringar, församlade i rådet, Europaparlamentet och kommissionen om Europeiska unionens utvecklingspolitik: Europeiskt samförstånd(2),

 med beaktande av Parisdeklarationen om biståndseffektivitet, vilken godkändes den 2 mars 2005 av industriländernas och utvecklingsländernas ministrar med ansvar för främjande av utveckling och cheferna för multilaterala och bilaterala utvecklingsinstitut,

 med beaktande av sin resolution av den 23 mars 2006 om utvecklingspåverkan av avtalen om ekonomiskt partnerskap(3),

 med beaktande av artikel 45 i arbetsordningen,

 med beaktande av betänkandet från utskottet för utveckling (A6‑0325/2006), och av följande skäl:

A. De europeiska länderna har en lång historia av förbindelser i Stillahavsområdet.

B. Majoriteten av länderna i Stillahavsområdet har relativt nyligen blivit självständiga.

C. EU har via de utomeuropeiska territorierna Nya Kaledonien, Franska Polynesien, Wallis‑ och Futunaöarna (Frankrike) och Pitcairnöarna (Förenade kungariket) en mycket omfattande närvaro i området.

D. Rörelsen för ett oberoende och kärnvapenfritt Stillahavsområde (Nuclear-Free and Independent Pacific Movement, NFIP) kämpar för att alla kärnvapenprov i området skall upphöra och urbefolkningarnas värdighet respekteras.

E. Sedan de första Stillahavsländerna anslöt sig till den första Lomékonventionen 1975 är EU med ett totalt bidrag på över 1,8 miljarder euro en viktig bidragsgivare i området.

F. De 16 medlemmarna i Stillahavsforumet (Pacific Islands Forum) har antagit planen för Stillahavsområdet (Pacific Plan) som syftar till att öka det regionala samarbetet och integrationen med en fokusering på ekonomisk tillväxt, hållbar utveckling, god offentlig förvaltning och säkerhet som bygger på regionalism. Denna plan ger även möjligheter till ökade förbindelser mellan EU och Stillahavsområdet.

G. Östaterna i Stillahavsområdet brottas med stora problem orsakade av hög befolkningstillväxt, brist på utbildad arbetskraft, låg ekonomisk tillväxt, etniska oroligheter, socioekonomiska skillnader, bristfällig förvaltning och konsekvenser av utvecklingstendenserna inom den globala ekonomin. Dessa problem ger anledning till oro för att fattigdomen och instabiliteten i området kan komma att öka ytterligare.

H. Stillahavsområdet förfogar över omfattande naturresurser, men de mycket komplicerade markägoförhållandena är ibland ett hinder för utveckling.

I. AVS-länderna i Stillahavsområdet är fullt utvecklade demokratier, med undantag för Tonga som är en konstitutionell monarki.

1.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens initiativ att utveckla den första EU‑strategin för Stillahavsområdet efter de 30 år av samarbete som pågått sedan den första Lomékonventionen undertecknades 1975 fram till Cotonouavtalet i juni 2000.

2.  Europaparlamentet understryker att EU som största bidragsgivare i området har möjlighet att skapa en strategi som stöder östaterna i Stillahavsområdet i deras strävan att uppnå millennieutvecklingsmålen.

3.  Europaparlamentet understryker att regionen är mycket heterogen. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att vara flexibel i sin strategi för att garantera att utvecklingsbiståndet kanaliseras i överensstämmelse med nationella och regionala prioriteringar så att maximal nytta kan uppnås både för de mer utvecklade och de mindre utvecklade länderna i Stillahavsområdet.

4.  Europaparlamentet stöder kommissionens syn om att en stärkt politisk dialog behövs med Stillahavsforumet, vars ledare har antagit ett nytt avtal där detta forum fastställs som en mellanstatlig organisation enligt folkrätten. Parlamentet framhäver samtidigt att det i en förstärkt dialog på regional nivå även måste tas hänsyn till behoven hos de fattigaste länderna i området.

5.  Europaparlamentet understryker att man i alla typer av strategier måste ta tillräcklig hänsyn till utvecklingsbehoven i samtliga östater i Stillahavsområdet, särskilt de fattigaste, för att stödja deras ansträngningar att uppnå millennieutvecklingsmålen.

6.  Europaparlamentet är medvetet om att Stillahavsområdet förfogar över omfattande naturresurser, i synnerhet fiskeresurser, mineraler och skogar, och att jordbruket och turismen utgör hörnstenar i många länders ekonomi i området. Parlamentet understryker därför att en ekologiskt och ekonomiskt hållbar utveckling måste vara kärnan i alla typer av strategier relaterade till dessa nyckelsektorer. Parlamentet betonar att utnyttjandet av naturresurserna måste generera inkomster för hela befolkningen i östaterna i Stillahavsområdet och särskilt bidra till en minskning av fattigdomen.

7.  Europaparlamentet understryker vikten av god förvaltning inom fiskesektorn för att motarbeta överfiske och destruktiva fiskemetoder samt för att hindra att miljörisker hotar det marina livet, i synnerhet när det gäller tonfisket, dvs. ett fiske där Stillahavsområdet förfogar över ett av världens resursrikaste fiskevatten.

8.  Europaparlamentet välkomnar den regionala strategi som östaterna i Stillahavsområdet utarbetat för att förvalta tonfisket i området och uppmanar EU att förhandla fram tonfiskeavtal med hela området i stället för med enskilda stater.

9.  Europaparlamentet inser att det är viktigt att avgiftsbelägga fjärrfisket inom ländernas exklusiva ekonomiska zoner i området. Avgifterna utgör en stor inkomstkälla för Stillahavsöarna, i synnerhet för låginkomstländer såsom Kiribati, Marshallöarna, Mikronesien och Tuvalu. Parlamentet oroar sig emellertid över det låga fångstmängder som årligen bereds inom de exklusiva ekonomiska zonerna och de inkomstförluster som detta följaktligen ger upphov till.

10.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens förslag att öka sina insatser för att främja en hållbar fiskeförvaltning genom att stödja övervaknings- och kontrollsystem i regionen, och att förbättra kapaciteten att bekämpa olagligt, orapporterat och oreglerat fiske.

11.  Europaparlamentet rekommenderar att mer utvecklade Stillahavsöar fortsätter att utveckla den lokala beredningen för att på detta sätt skapa mer sysselsättning, att man undersöker möjligheter för Europeiska investeringsbanken att bevilja små och medelstora företag som ägs av aktörer med Stillahavsintressen lån till låg ränta för att öka beredningskapaciteten och därigenom inkomsterna i området. Europaparlamentet välkomnar den utvärdering av fiskeresurserna och fiskekapaciteten i området som utförts av Stillahavsforumets fiskebyrå, och begär att de lokala flottorna skall få växa på de områden där kapaciteten kan utökas.

12.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att bedöma miljö- och samhällskonsekvenserna av illegal och storskalig industriell skogsavverkning och av handeln med dessa produkter i Stillahavsområdet.

13.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att rikta in sig på ett snabbt genomförande av konventionen om biologisk mångfald och avtal som hänger samman med denna, särskilt arbetsprogrammet om skyddade områden, som är ett effektivt instrument för att förhindra att skogarna och de marina ekosystemen i Stillahavsområdet förstörs och försämras ytterligare.

14.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att öka stödet till en skogsförvaltning som är ekologisk och socialt ansvarsfull samt till genomförandet av tillförlitliga system som kan ge de europeiska konsumenterna trovärdiga garantier för att träprodukter som säljs på EU:s marknad har tillverkats av virke från hållbara skogsresurser. Parlamentet understryker att det är viktigt att flytta tonvikten från en överdriven storskalig industriell skogsavverkning till ekologiska skogsprojekt för att ge de lokala samhällena inkomster och främja fattigdomsminskningen.

15.  Europaparlamentet stöder konventionen om bevarande och förvaltning av långvandrande fiskbestånd i västra och mellersta Stilla havet, vilken undertecknades i september 2000 med målet att uppnå ett långsiktigt hållbart tonfiske. Konventionen är ett tecken på samarbete mellan Stillahavsöarna och de länder som bedriver fjärrfiske.

16.  Europaparlamentet understryker att man måste investera betydligt mer i förvaltningen av mineraltillgångar, vilka utgöra en livsviktig källa till valutainkomster för både mer och mindre utvecklade Stillahavsöar för att förhindra att resurserna töms ut i ett tidigt skede, vilket skedde i Nauru under 50 år av kontinuerlig fosfatutvinning.

17.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i samarbete med Stillahavsöarna se till att olje-, gruv- och gasbolagen i området i sina offentliggjorda årsbokslut redogör för alla de skatter och avgifter som de betalat till olika regeringar.

18.  Europaparlamentet uppmärksammar att turismen har en stor betydelse i området eftersom en av Stillahavsöarnas viktigaste tillgångar är deras idylliska läge. Parlamentet understryker att alla former av stimulering av turismen i området måste gå hand i hand med ett ökat lokalt ägande av turisttjänster, så att turistsektorns hållbarhet skall kunna garanteras och vinsterna för den lokala ekonomin maximeras.

19.  Europaparlamentet inser att grundandet av lågprisflygbolag som erbjuder flygtjänster i området har inverkat positivt på Stillahavsöarnas ekonomi. Parlamentet begär därför att hinder för ”open skies”-politik skall avlägsnas, samtidigt som flygtransporterna utvecklas rationellt så att utsläpp och andra miljökonsekvenser av den ökade flygtrafiken minimeras.

20.  Europaparlamentet understryker att det för det mesta endast är de rikare länderna med mer utvecklad infrastruktur och fler flygförbindelser som lockar ett stort antal turister varje år. Parlamentet betonar att utvecklingsbiståndet i dessa fall även i fortsättningen måste användas till att finansiera infrastruktur och främja en hållbar turism.

21.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i samband med projekt som genomförs inom ramen för den tionde Europeiska utvecklingsfonden särskilt betona stöd till utbildningssystemet och teknisk utbildning i de stater i området vars utveckling hindras av brister på detta område.

22.  Europaparlamentet understryker jordbrukets betydelse som en primär inkomstkälla, inbegripet exportintäkter, samt som en utkomst- och sysselsättningsmöjlighet för området.

23.  Europaparlamentet understryker att globaliseringen, tillsammans med avskaffandet av förmånstillträdet till EU-marknaderna, redan har haft allvarliga ekonomiska konsekvenser för sysselsättningen i området, i synnerhet på Fiji.

24.  Europaparlamentet understryker att en stegvis övergång från produktion av stapelgrödor till produktion av salugrödor borde ske i de mindre utvecklade länderna som i första hand överlever tack vare självhushållsjordbruk. Detta skulle bidra med mer jordbruksprodukter för export. Parlamentet anser att man bör undersöka om det är ekonomiskt lönsamt att inrätta livsmedelsberednings- och förpackningstjänster.

25.  Europaparlamentet understryker att utbildad arbetskraft är en viktig förutsättning för ekonomisk tillväxt i Stillahavsländerna, och uppmanar därför kommissionen att stödja nationella politiska ramverk som syftar till att ge yrkesutbildning och annan skräddarsydd utbildning för att stödja lokala industrier i Stillahavsområdet.

26.  Europaparlamentet understryker vikten av interregional handel med EU, inbegripet handel inom ramen för regionala handelsavtal såsom Pacific Island Countries Agreements (PICTA), det föreslagna Pacific Agreement on Closer Economic Relations (PACER) och avtalet om ekonomiskt partnerskap (EPA), som ett sätt att öka det ekonomiska välståndet i området.

27.  Europaparlamentet är medvetet om kostnaderna för förvaltning och administration av sådana handelsavtal, inklusive östaterna i Stillahavet och regionala organisationers (såsom sekretariatet för Stillahavsforumet) genomförande av Stillahavsstrategin. Parlamentet uppmanar kommissionen att avsätta ändamålsenligt finansiellt och tekniskt stöd för att sådana avtal skall kunna genomföras effektivt och i rättan tid.

28.  Europaparlamentet stöder kommissionens uppfattning om betydelsen av olika regionala nyckelaktörer, såsom Australien, Nya Zeeland, Förenta staterna och Japan, med hänsyn till att de är viktiga bidragsgivare och handelspartner för Stillahavsländerna, och håller med om att de bilaterala förbindelserna mellan EU och dessa länder kan komma att förbättras genom ett ökat EU-engagemang i Stillahavsområdet.

29.  Europaparlamentet stöder kommissionens bedömning att en bättre samordning av tillhandahållandet av biståndet med andra partner i området, såsom Australien och Nya Zeeland, skulle effektivera biståndsleveranserna.

30.  Europaparlamentet understryker att Stillahavsområdet har stor geopolitisk betydelse och uttrycker sin oro över att rivalitet mellan olika stater kan ge upphov till politiskt bundet stöd av låg kvalitet framför långsiktig utveckling, stabila resurser och god förvaltning.

31.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att erkänna att markägoförhållandena, särskilt i Papua Nya Guinea, Salomonöarna, Vanuatu och Nya Kaledonien (ett franskt utomeuropeiskt territorium) är mycket komplicerade och ett verkligt hinder för utveckling. Parlamentet uppmanar därför kraftigt kommissionen att stödja de initiativ till nationella jordreformer som dessa länder och detta territorium tar.

32.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att inleda en politik som syftar till att åtgärda den snabba spridningen av hiv/aids i området. Parlamentet konstaterar att hiv/aids allt mer breder ut sig i länder som Papua Nya Guinea.

33.  Europaparlamentet fäster uppmärksamhet vid de fyra länder i området som drabbats av malaria, nämligen Papua Nya Guinea, Salomonöarna, Vanuatu och Östtimor. Parlamentet uppmanar kommissionen att utveckla program för att hantera detta problem genom att garantera ett tillräckligt skydd mot malaria, t.ex. genom att förse de drabbade länderna med sängnät som skydd mot malaria.

34.  Europaparlamentet understryker att det för att garantera ett effektivt tillhandahållande av biståndet är av grundläggande betydelse att man främjar en god offentlig förvaltning i hela Stillahavsområdet för att undvika korruption, som är ett av de största hindren för att uppnå millennieutvecklingsmålen och hållbar utveckling. Parlamentet understryker att nationella institut och öppna och solida förfaranden måste införas så att utvecklingsbiståndet når de avsedda mottagarna i området.

35.  Europaparlamentet delar kommissionen åsikt om att politisk instabilitet och politiska konflikter kan få förödande konsekvenser för områdets ekonomiska utveckling, i synnerhet i termer av förlorade inkomster från turismen och förstörd ekonomisk infrastruktur.

36.  Europaparlamentet insisterar på att det stärkta partnerskapet mellan EU och Stillahavsöarna återspeglas i ett ökat stöd till parlamenten i dessa stater för att stärka deras kapacitet och deras roll till förmån för den regionala politiska stabiliteten.

37.  Europaparlamentet fäster uppmärksamhet vid att östaterna i Stillahavsområdet är sårbara för naturkatastrofer, vilka får förödande konsekvenser för deras ekonomi. Parlamentet stöder därför kommissionens förslag om att inrätta ett regionalt program för katastrofberedskap.

38.  Europaparlamentet stöder kommissionens åsikt om att Stillahavsöarna har viktiga intressen att bevaka när det gäller att hantera klimatförändringarna med tanke på de följder stigande havsnivåer kan få för området. Parlamentet konstaterar att Stillahavsöarna handlingsram för klimatförändringar (Pacific Islands Framework for Action on Climate Change) 2006–2015 är en regional mekanism för att främja åtgärder mot klimatförändringar, och efterlyser ökad dialog mellan EU och Stillahavsområdet för hantering av klimatförändringarna och problem relaterade till dessa.

39.  Europaparlamentet fäster uppmärksamhet vid situationen i Östtimor som härjades av oro i maj och juni 2006, och hoppas att kommissionen, i nära samarbete med det internationella samfundet, bistår östtimoresiska ledare i hanteringen av de underliggande problem som bidragit till krisen, inbegripet behovet av politisk stabilitet, fattigdomsminskning, social utveckling och försoning mellan olika samhällsgrupper.

40.  Välkomnar rådets slutsatser av den 17 juli 2006 om en EU-strategi för Stillahavsområdet och strategins fokusering på utrotning av fattigdomen, uppnående av millennieutvecklingsmålen, utveckling av mänskliga resurser samt hälso- och sjukvårdsfrågor. Parlamentet beklagar emellertid att rådet antagit sina slutsatser utan att invänta Europaparlamentets ståndpunkt.

41.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen och parlamenten och regeringarna i EU:s medlemsstater och i östaterna i Stillahavsområdet.

(1)

Partnerskapsavtal mellan medlemmarna i gruppen av stater i Afrika, Västindien och Stillahavsområdet, å ena sidan, och Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater, å andra sidan, undertecknat i Cotonou den 23 juni 2000 (EGT L 317, 15.12.2000, s. 3.).

(2)

EUT C 46, 24.2.2006, s. 1.

(3)

Antagna texter, P6_TA(2006)0113.


MOTIVERING

Kommissionens strategi för 2006 kommer att bli den första formella strategin efter mer än 30 år av förbindelser mellan EU och Stillahavsområdet som syftar till att stärka den politiska dialogen, öka fokuseringen på utvecklingssamarbetet och förbättra stödinsatsen.

EU har i ett historiskt perspektiv haft stort inflytande i Stillahavsområdet genom kolonialväldet och kulturella band, och på senare tid genom Lomékonventionen och Cotonouavtalet, som politiskt och via utvecklingssamarbete och handel binder EU till AVS‑länderna.

Regionen blir allt mer dynamisk, både på det ekonomiska och politiska planet, och anpassar sig till Kinas växande inflytande. Många av Stillahavsöarna förfogar över stora naturresurser, både mineraler och fiske, medan andra har utnyttjat sitt idylliska läge för att via turismen öka valutainkomsterna.

Stilla havet täcker 35 procent av planetens yta. Det geografiska läget för de Stillahavsöar som är AVS-länder och Frankrikes och Förenade kungarikets utomeuropeiska territorier innebär stora fördelar för regionen i form av fiske och turism, men har också medfört negativa konsekvenser genom att länderna och territorierna isoleras på grund av de stora avstånden. Inom regionen ligger Papua Nya Guinea 4 500 kilometer från Samoa och 8 000 kilometer från Franska Polynesien. Utvecklingen av telekommunikationer, flygförbindelser och infrastruktur har delvis bidragit till att mildra dessa problem.

Stillahavsöarna är sårbara för allvarliga stormar. Många av dem är belägna i områden där starka cykloner passerar. Tsunamis och vulkanutbrott är vanliga i länder såsom Papua Nya Guinea och kan få ödesdigra följder för utvecklingen.

Många av öarna är politiskt svaga, vilket vi sett genom militärkupperna på Fiji, konflikten i Papua Nya Guinea och nu senast genom upproret i Östtimor. Det är mycket oroande att hiv/aids nu börjat spridas i regionen.

Eftersom Stillahavsöarna är utvecklingsländer och EU svarar för cirka en fjärdedel av utvecklingsbiståndet till regionen, är det av största vikt att vi har en sammanhängande strategi för förbindelserna med östaterna i Stillahavsområdet. I egenskap av främsta givare har EU en möjlighet att skapa en strategi för att hjälpa Stillahavsöarna att uppnå millennieutvecklingsmålen fram till 2015.

Hållbar utveckling inom nyckelsektorer

Stillahavsregionen förfogar över omfattande naturresurser, i synnerhet fiskeresurser, mineraler och skogar, och jordbruket och turismen utgör hörnstenar för den ekonomiska tillväxten i många av östaterna i Stillahavsområdet. Dessa sektorer kan om de förvaltas på rätt sätt på lång sikt bidra till en hållbar utveckling i regionen. Det är därför mycket viktigt att varje strategi för regionen främjar en ekologiskt och ekonomiskt hållbar utveckling inom dessa nyckelsektorer och garanterar att utnyttjandet av naturresurserna gagnar hela befolkningen i östaterna i Stillahavsområdet.

Vid utformningen av en strategi för regionen måste man beakta att östaterna i Stillahavsområdet, trots att de klassificeras som utvecklingsländer, är mycket olika både ekonomiskt och politiskt.

För många av Stillahavsöarna utgör jordbruksprodukterna den främsta exportkällan till internationella marknader, där de levererar produkter såsom socker, kopra, bananer, kokosnötter och palmolja. För andra, ofta de minsta och mest isolerade öarna, är däremot allt jordbruk för självhushållning, och utgör för dessa fattigare öar en livsmedels-, sysselsättnings- och utkomstkälla.

Det finns också skillnader mellan Stillahavsöarna i fråga om mineraltillgångar. Vissa stater har genom dålig förvaltning i det närmaste lyckats tömma sina tillgångar och är nu helt beroende av import, medan andra, trots många konflikter, har lyckats sanera sin ekonomi tack vare höga råvarupriser.

En av de största utmaningarna för regionen är att säkra en hållbar förvaltning av fisket. Det finns mycket tonfisk i Stilla havet. En tredjedel av världens tonfiskfångst kommer från Stillahavsöarnas exklusiva ekonomiska zoner och uppgår till cirka två miljarder euro. Den största delen av tonfisken fångas genom fjärrfiske, vilket innebär att flottorna måste betala licensavgifter för att få fiska inom de exklusiva ekonomiska zonerna, och detta genererar stora inkomster för många av öarna. Papua Nya Guinea, Fiji, Salomonöarna, Samoa, Franska Polynesien och Kiribati har utnyttjat licensavgifterna för att bygga upp lokala beredningsmöjligheter och nationella flottor. Enligt beräkningarna är det dock endast en femtedel av tonfisken som bereds i området.

Turismen främjar de mer utvecklade öarna, de som har ett mer fördelaktigt geografiskt läge och mer avancerad infrastruktur – många av öarna har landningsbanor men bara ett fåtal är i tillräckligt bra skick för att kunna ta emot stora passagerarplan. De senaste politiska spänningarna och konflikterna på öarna har också inneburit att antalet turister minskat dramatiskt, vilket understryker behovet av demokrati och goda styrelseformer i regionen för att garantera en hållbar utveckling inom denna sektor.

Med hänsyn till de skillnader som finns mellan östaterna i Stillahavsområdet är det oerhört viktigt att varje strategi för regionen är tillräckligt flexibel för att garantera att utvecklingsbiståndet kanaliseras i överensstämmelse med nationella och regionala prioriteringar så att maximal nytta kan uppnås både för de mer utvecklade och de mindre utvecklade länderna i Stillahavsområdet. En utökad dialog med Stillahavsöarna och ett närmare samarbete med parterna i regionen kommer att förbättra stödinsatserna.


ÄRENDETS GÅNG

Titel

EU:s förbindelser med öarna i Stillahavsområdet – en strategi för ett stärkt partnerskap

Förfarandenummer

2006/2204(INI)

Ansvarigt utskott
  Tillstånd: tillkännagivande
i kammaren

DEVE
7.9.2006

Rådgivande utskott
  Tillkännagivande i kammaren

PECH
7.9.2006

ITRE
7.9.2006

ENVI
7.9.2006

INTA
7.9.2006

 

Inget yttrande avges
  Beslut

PECH

ITRE
12.9.2006

ENVI
6.9.2006

INTA
11.9.2006

 

Förstärkt samarbete
  Tillkännagivande i kammaren

 

 

 

 

 

Föredragande
  Utnämning

Nirj Deva
21.3.2006

 

Tidigare föredragande

 

 

Behandling i utskott

10.7.2006

28.8.2006

 

 

 

Antagande

3.10.2006

Slutomröstning: resultat

+:

–:

0:

25

0

0

Slutomröstning: närvarande ledamöter

Margrete Auken, Alessandro Battilocchio, Margrietus van den Berg, Danutė Budreikaitė, Marie-Arlette Carlotti, Thierry Cornillet, Nirj Deva, Alexandra Dobolyi, Michael Gahler, Filip Andrzej Kaczmarek, Glenys Kinnock, Maria Martens, Gay Mitchell, Luisa Morgantini, José Javier Pomés Ruiz, Horst Posdorf, Frithjof Schmidt, Jürgen Schröder, Anna Záborská, Mauro Zani.

Slutomröstning: närvarande suppleant(er)

Milan Gaľa, Manolis Mavrommatis, Anne Van Lancker, Anders Wijkman, Gabriele Zimmer.

Slutomröstning: närvarande suppleant(er) (art. 178.2)

 

Ingivande

9.10.2006

Anmärkningar (tillgängliga på ett enda språk)

 

Rättsligt meddelande - Integritetspolicy