Förfarande : 2006/2206(INI)
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång : A6-0349/2006

Ingivna texter :

A6-0349/2006

Debatter :

PV 26/10/2006 - 3
CRE 26/10/2006 - 3

Omröstningar :

PV 26/10/2006 - 6.15
CRE 26/10/2006 - 6.15
Röstförklaringar

Antagna texter :

P6_TA(2006)0464

BETÄNKANDE     
PDF 163kWORD 106k
12.10.2006
PE 376.772v02-00 A6-0349/2006

om Europeiska centralbankens årsrapport för 2005

(2006/2206(INI))

Utskottet för ekonomi och valutafrågor

Föredragande: Pervenche Berès

FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS RESOLUTION
 MOTIVERING
 ÄRENDETS GÅNG

FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS RESOLUTION

om Europeiska centralbankens årsrapport för 2005

(2006/2206(INI))

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av Europeiska centralbankens årsrapport för 2005,

–   med beaktande av artikel 113 i EG-fördraget,

–   med beaktande av artikel 15 i stadgan för Europeiska centralbankssystemet och Europeiska centralbanken,

–   med beaktande av sin resolution av den 2 april 1998 om demokratisk insyn i den tredje etappen av den ekonomiska och monetära unionen(1),

–   med beaktande av sin omröstning den 5 juli 2005 genom vilken förslaget till resolution om Europeiska centralbankens årsrapport för 2004 förkastades,

–   med beaktande av sin resolution av den 4 april 2006 om situationen för Europas ekonomi: förslag till betänkande om de allmänna riktlinjerna för den ekonomiska politiken 2006(2),

–   med beaktande av sin resolution av den 17 maj 2006 om de offentliga finanserna i den ekonomiska och monetära unionen(3),

–   med beaktande av kommissionens meddelande av den 12 juli 2006 om årets bedömning av euroområdet (KOM(2006)0392),

–   med beaktande av sin ståndpunkt av den 13 mars 2003 om rekommendationen från Europeiska centralbanken om ett förslag till rådets beslut om ändring av artikel 10.2 i stadgan för Europeiska centralbankssystemet och Europeiska centralbanken(4),

–   med beaktande av sin resolution av den 14 mars 2006 om den internationella valutafondens strategiska översyn(5),

–   med beaktande av Europeiska centralbankens rapport om finansiell stabilitet och finansiell integration inom euroområdet,

–   med beaktande av skrivelsen av den 5 maj 2006 från ordföranden för utskottet för ekonomi och valutafrågor till ordföranden för ecofinrådet om utnämningsförfarandet för Europeiska centralbankens direktion,

–   med beaktande av eurosystemets ekonomiska prognoser från juni 2006,

–   med beaktande av artikel 106 och artikel 112.1 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för ekonomi och valutafrågor (A6‑0349/2006), och av följande skäl:

A. Europeiska centralbanken (ECB) och Europeiska centralbankssystemet (ECBS) är fullständigt självständiga.

B.  ECB:s och ECBS:s huvudmål är att garantera prisstabiliteten och att stödja gemenskapens allmänna ekonomiska politik, enligt vad som sägs i artikel 2 i EG-fördraget. I artikel 105 i EG-fördraget fastslås att penningpolitiken ”utan att åsidosätta detta mål” (prisstabiliteten) skall bidra till gemenskapens mål.

C. Bruttonationalprodukten (BNP) i euroområdet ökade med 1,4 procent under 2005, vilket innebär en tillbakagång jämfört med tillväxten på 1,8 procent under 2004, medan inflationen inom euroområdet blev +2,2 procent vilket ligger nära nivån för 2004 på +2,1 procent.

D. Medlemsstaterna kunde inte i samma utsträckning utnyttja den starka globala tillväxten 2005. Detta beror bl.a. på stigande oljepriser och ogynnsam utveckling av växelkurserna som fick euron att stiga till över 1,17 USD i december 2005 (jämfört med den högsta noteringen i december 2004 på 1,36 USD). Tillväxtprognoserna visar på en viss ekonomisk återhämtning, och kommissionens prognoser förutspår en tillväxt med 2,5 procent 2006 och mellan 1,3 och 2,3 procent 2007 samt en inflation på något över 2 procent.

E.  Efter att under två och ett halvt år ha hållit styrräntorna konstanta på 2 procent höjde ECB-rådet dem successivt med 25 punkter den 1 december 2005, den 2 mars, 8 juni, 3 augusti och 5 oktober 2006. Räntorna ligger kvar på en låg nivå i både nominella och reala termer.

F.  Flera centralbanker i tredje land har under de senaste månaderna meddelat att de avser att öka den del av valutareserverna som hålls i euro.

G. De globala obalanserna ökade under 2005, vilket huvudsakligen berodde på att underskottet i Förenta staternas betalningsbalans ökade med 6,4 procent av BNP.

H. ECB:s årsräkenskaper för 2005 visar ett nollresultat netto beroende på att det totala resultatet har använts till avsättningar.

I.   ECB spelar en nyckelroll för att det europeiska växelkurssamarbetets (ERM II) skall fungera väl och för kampen mot inflationen.

J.   Parlamentet önskar bidra till att stärka ECB:s roll och internationella auktoritet på den internationella arenan.

Den ekonomiska och monetära utvecklingen

1.  Europaparlamentet understryker att återhämtningen karaktäriseras av en årlig tillväxt på 2,5 procent i real BNP och ett tillskott till den inhemska efterfrågan med 2,1 procent under andra kvartalet 2006. Parlamentet noterar att den senaste tidens återhämtning understöds genom nationella reformer och investeringsprogram på arbets- finans- och varumarknaderna. Parlamentet anser att varje räntehöjning måste genomföras med försiktighet för att inte äventyra tillväxten. Parlamentet fäster uppmärksamheten vid de risker som växelkursutvecklingen för euron och utvecklingen av oljepriset medför; faktorer som medverkat till den svaga tillväxten under 2005. Parlamentet berömmer ECB för att ha koncentrerat sig på sitt viktigaste mål; att garantera prisstabiliteten. Parlamentet anser också att ECB har agerat riktigt i samband med den ekonomiska och finansiella utvecklingen under 2005 genom att höja sin ränta efter att inflationen hade nått en topp på 2,6 procent i september 2005.

2.  Europaparlamentet betonar att ECB dock måste vara medveten om den risk som en fortsatt höjning av räntan i samband med den ekonomiska återhämtning som skett nyligen innebär för tillväxten. Parlamentet påpekar att medlemsstaterna måste vidta nödvändiga strukturella reformer och investeringsprogram för att stötta den ekonomiska återhämtningen. Parlamentet anser att räntepolitiken påverkas av den framgång som arbetet med att förbättra de offentliga finanserna i medlemsstaterna har haft.

3.  Europaparlamentet noterar att räntenivåerna på 2 procent har varit historiskt låga under perioden 2003–2005 för att understödja den ekonomiska återhämtningen. Parlamentet uppmanar ECB att fortsätt att uppfylla sina skyldigheter genom sin politik för att garantera en solid förankring av de medel- och långfristiga inflationsförväntningarna på nivåer som är förenliga med prisstabilitet. Parlamentet betonar att ECB fortsättningsvis uppmärksamt bör bevaka oljepriserna, fastighetspriserna och de ännu rådande likviditetsöverskotten.

4.  Europaparlamentet konstaterar att fortsatt konsolidering i medlemsstaterna är ett nödvändigt villkor för att man skall kunna skapa en grund för hållbar tillväxt, men att man inte får försumma att samtidigt investera i ett samhälle som klarar av framtidens utmaningar. Den senaste globala ekonomiska prognosen från IMF stöder denna uppfattning. För att förankra grundförutsättningarna för en hållbar tillväxt är det fortfarande avgörande med ytterligare reformåtgärder i euroområdets medlemsstater.

5.  Europaparlamentet observerar att det i slutet av 2001 och i början av 2003 förekom liknande signaler som idag när det gäller ekonomisk återhämtning, men att dessa inte ledde till uthållig tillväxt. Parlamentet noterar att kommissionens och Eurosystemets prognoser förutspår en svag återhämtning under 2006, åtföljd av en nedgång under 2007. Europaparlamentet anser att varje förbättring av tillväxtmöjligheterna i euroområdet beror av strukturreformer och noggrant genomförda investeringsprogram i medlemsstaterna. Parlamentet är medvetet om att konkurrensen på EU:s marknader och högkvalitativa arbetstillfällen är pådrivande krafter för ekonomisk tillväxt och att deras inverkan på effektivitetsvinster och innovationer inte bör hindras. Parlamentet noterar den senaste återhämtningen under 2006 och framhåller att man bättre bör utnyttja denna positiva situation till ordentliga budgetkonsolideringar. Parlamentet är medvetet om att konkurrensen på EU:s marknader är en pådrivande kraft för ekonomisk tillväxt och att dess inverkan på effektivitetsvinster och innovationer inte bör hindras.

6.  Europaparlamentet anser att en förbättring av tillväxtmöjligheterna i euroområdet måste vila på ett fortsatt konsekvent genomförande av reformagendan. Dit hör under alla omständigheter att göra de sociala trygghetssystemen stabila i framtiden, med tanke på den demografiska utvecklingen. Mot denna bakgrund är det fortsatt viktigt med den europeiska makroekonomiska dialogen för att utarbeta riktmärken för de nationella reformagendorna samt en välbalanserad makroekonomisk politik. I detta sammanhang är det viktigt att ECB slår vakt om sin självständighet.

7   Europaparlamentet anser att skillnaderna i euroområdet, där det under 2005 förekom klyftor på 4,5 procent när det gäller tillväxt och 2,7 procent när det gäller inflation, på lång sikt utgör en betydande risk för det europeiska växelkurssamarbetet.

8.  Europaparlamentet noterar den ökande risken för justeringar av fastighetspriserna som svar på den snabba och ohållbara prisökningen de senaste åren. Parlamentet begär att ECB förtydligar sin politik avseende utvecklingen av priserna för tillgångar, inklusive fastigheter. Parlamentet anser att en tydligare ståndpunkt på lång sikt skulle bidra till att undvika uppkomsten av spekulationsbubblor.

9.  Europaparlamentet välkomnar Cyperns, Lettlands och Maltas anslutning till ERM II den 29 april 2005, liksom Slovakiens anslutning den 25 november 2005. Parlamentet stöder införandet av euron i alla medlemsstater. Parlamentet anser att man i samband med konvergenskriteriernas uppfyllande bör ägna adekvat uppmärksamhet åt noggrannheten och trovärdigheten beträffande medlemsstaternas statistik. Parlamentet uppmanar övriga medlemsstater att utan dröjsmål vida åtgärder för att också uppfylla kriterierna för tillträde till euroområdet.

10. Europaparlamentet konstaterar att penningpolitikens överföringsmekanismer skiftar mellan euroområdets medlemsstater, då vissa länder i synnerhet är mer reaktiva på grund av att skuldsättning med rörlig ränta dominerar. Parlamentet uppmanar ECB och kommissionen att lägga fram en tydlig analys av dessa skillnader och eventuella förbättringar som kan göras för att underlätta genomförandet av penningpolitiken. Endast om ”enhet genom mångfald” blir accepterat som ledande princip både socialt och ekonomiskt kan chanserna för förnyelse öka i Europa.

11. Europaparlamentet betonar riskerna med snabba justeringar som svar på internationella obalanser, då detta kan resultera i en uppvärdering av euron gentemot dollarn. Parlamentet erinrar i detta sammanhang om att det enligt fördraget är rådet som har ansvaret för växelkurspolitiken, men att det inte anges hur denna befogenhet skall utövas. Parlamentet uppmanar Eurogruppen, rådet och ECB att fullt ut utöva sina respektive befogenheter och att stärka samordningen av sina åtgärder på växelkurspolitikens område.

12. Europaparlamentet noterar att ECB är positiv till att förstärka stabilitets- och tillväxtpaktens preventiva del, men har också vid upprepade tillfällen intagit en kritisk hållning till en eventuell uppmjukning av paktens korrektiva del; en hållning som stämmer överens med alla andra centralbankers inom euroområdet, av vilka somliga har uttalat stark kritik i detta sammanhang.

Penningpolitik

13. Europaparlamentet anser att det behövs mer klarhet och konsistens i den penningpolitik som ECB bedriver, särskilt när det gäller att fastställa den relativa betydelsen av och relationen mellan de två hörnstenarna för politiken, d.v.s. penningmängden (M3) och all annan relevant information om framtida inflationsförändringar. Parlamentet anser att klara och tydliga bestämmelser för hur dessa hörnstenar påverkar operationella penningpolitiska beslut skulle göra ECB:s politik mer förutsägbar och effektiv.

14. Europaparlamentet betonar att det är nödvändigt att göra en tydlig tolkning av ECB:s mandat, såsom det fastställs i artikel 105.1 i EG-fördraget. Parlamentet uppmanar särskilt ECB att lägga fram en auktoritativ och konsekvent förklaring av på vilket sätt och genom vilka åtgärder som ECB avser att uppfylla sin skyldighet enligt EG-fördraget att stödja den allmänna ekonomiska politiken inom gemenskapen samtidigt som man garanterar prisstabilitet. Parlamentet noterar att EG-fördraget explicit skiljer mellan målet prisstabilitet och stöd av den allmänna ekonomiska politiken, och därför kan de två målen inte behandlas som utbytbara om artikel 105.1 skall betyda något i verkligheten.

Stabilitet och finansiell integration

15. Europaparlamentet välkomnar offentliggörandet av ECB:s första rapport om euroområdets finansiella integration, som är nödvändig både för att få ut information om den monetära politiken och för den finansiella stabiliteten. Parlamentet noterar att enligt ECB kräver den finansiella integrationen en integrering av de finansiella marknadernas infrastrukturer, särskilt systemen för avvecklingstjänster. Parlamentet noterar ECB:s avsikt att skapa en egen infrastruktur för avvecklingstjänster.

16. Europaparlamentet fördömer det faktum att ECB tog kontakt med Europeiska värdepapperstillsynskommittén (CESR) angående nivå 2-åtgärder redan innan lagstiftaren hade börjat agera.

17. Europaparlamentet noterar de farhågor som ECB ger uttryck för beträffande hedgefonder och noterar att hedgefonder till största delen övervakas indirekt via bankerna som är deras motpart. Parlamentet konstaterar att kunskapen är låg om hur dessa fonder fungerar, trots att de har obegränsat tillträde till marknaderna. Parlamentet noterar att värderingen av dessa fonder ofta är mycket godtycklig och inte ger investerarna en exakt bild av placeringar och prestanda. Parlamentet anser att Europeiska unionen bör ta initiativet i den debatt som börjar sprida sig globalt – särskilt i ljuset av utvecklingen i USA – om behovet av att bättre kontrollera hedgefondernas verksamhet, så att man kan spela en ledande roll. Parlamentet uppmanar därför ECB att genomföra ytterligare analyser inom detta område.

18. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att fästa större uppmärksamhet vid de effekter som finansmarknadernas beteende får för den makroekonomiska situationen i euroområdet.

19. Europaparlamentet pekar på de risker som gränsöverskridande företagssammanslagningar kan medföra för finansmarknadernas stabilitet. Därför uppmanar parlamentet ECB att genomföra en analys med särskilt fokus på långivare i sista hand (lender of last resort) och att presentera motsvarande analyser vid den monetära dialogen 2007.

20. Europaparlamentet ser fram mot införandet av det integrerade systemet Target II som kommer att förbättra likviditetsstyrningen inom hela Europeiska centralbankssystemet och medföra väsentliga effektivitetsvinster. Parlamentet uppmanar enträget ESCB att utarbeta en komplett, transparent och solid rättslig ram för Target II:s framtida funktion.

21. Europaparlamentet uppmanar ECB att agera med tanke på det fortsatt höga värdet på penningmängden M3 (8,8 procent i maj 2006 jämfört med 7,4 procent i december 2005) i jämförelse med det långfristiga referensvärdet på 4,5 procent. Parlamentet framhåller särskilt den stora ökningen av sedlar och mynt i omlopp samt inlåningen över natten. Parlamentet oroar sig för att dessa ökningar inte är hållbara på lång sikt. Parlamentet uppmanar ECB att noggrant undersöka utvecklingen på hypoteksmarknaden och lån i samband med företagsköp/företagssammanslagningar och deras eventuella inverkan på systemrisker, konsumentförtroendet och ränteutvecklingen.

22. Europaparlamentet beklagar att varken ECB eller rådet har ansett det vara lämpligt att informera parlamentet om samförståndsavtalet om hantering av finansiella kriser.

Eurons externa roll

23. Europaparlamentet erinrar om sitt krav på samordning då euroområdet företräds i internationella finansinstitut, för att värna om dess intressen med en kraft som står i proportion till dess ekonomiska betydelse.

24. Europaparlamentet noterar med intresse att flera centralbanker har meddelat att de kommer att öka den del av reserverna som hålls i euro. ECB uppmanas att noggrant övervaka dessa åtgärder och inom ramen för sin årsrapport om eurons internationella roll kvantifiera och analysera effekterna av detta, särskilt för växelkursen.

Sedlar

25. Europaparlamentet konstaterar att värdet av eurosedlar i cirkulation har fortsatt att öka i snabb takt, för att hamna på en nivå på +12,5 procent 2005. Parlamentet noterar att denna fortsatta ökning främst beror på sedlar med höga valörer, särskilt sedlar på 500 EUR, som har ökat i antal med 20,9 procent. Parlamentet uppmanar ECB att undersöka orsakerna till denna påtagliga ökning samt analysera de transaktioner som utförs i dessa valörer och efterfrågan per land, så att de risker som skulle kunna vara förknippade med detta kan upptäckas.

26. Europaparlamentet anser att den första generationens sedlar, som saknar levande varelser, landskap eller monument, bidrar till att ge en kall bild av det monetära samarbetet och till att européerna distanserar sig från euron. ECB uppmanas att på den andra generationens sedlar ha levande varelser, landskap och europeiska mänskliga verk eller kända europeiska personer, om vilka det råder samförstånd. ECB uppmanas att lägga fram sina åsikter om detta för parlamentet.

Demokratisk kontroll

27. Europaparlamentet välkomnar ECB:s tydliga engagemang för en ratificering av konstitutionsförslaget som innehåller en uppräkning av de viktigaste delarna i det politiska ramverket för EMU inom både den monetära pelaren och den ekonomiska och skatteanknutna pelaren. Parlamentet betonar att ratifikationsprocessen inte betyder något för hur den monetära unionen fungerar och inte påverkar eurons stabilitet. Parlamentet uppmanar ECB at fortsätta att garantera eurons trovärdighet och att se till att det råder prisstabilitet, vilket är en förutsättning för en makroekonomisk miljö utan inflation som ger ekonomisk tillväxt och skapar arbetstillfällen.

28. Europaparlamentet anser att ECB:s självständighet, inklusive utnämningsförfarandet för ledamöter av direktionen, har visat sin styrka. Parlamentet betonar att det i artikel 112.2 b i EG-fördraget slås fast att ECB:s direktionsledamöter skall väljas bland personer vars auktoritet och yrkeserfarenhet inom den finansiella sektorn är allmänt erkända, och understryker att deras nationalitet inte skall spela någon roll och att de i övrigt skall bedömas enligt de stränga kriterierna i fördraget, t.ex. vad avser kvalifikationer. Parlamentet anser det viktigt att personer med olika bakgrund finns representerade i direktionen, så att efterhandskontrollen av ECB kan ske på ett effektivt sätt.

29. Europaparlamentet uppmanar rådet att fortsätta med utnämningsförfarandet för ledamöter av direktionen. Parlamentet betonar att man är villig att tillsammans med övriga institutioner undersöka vilka förbättringar som är möjliga före nästa förnyelse av direktionen 2010.

30. Europaparlamentet anser att den monetära dialogen mellan parlamentet och ECB var en framgång som man bör bygga vidare på. Parlamentet understryker att ansvarsutkrävandet i efterhand av ECB är ett grundläggande villkor för förtroendet och därmed för stabiliteten på finansmarknaderna. Parlamentet påpekar att det är viktigt att garantera samstämmigheten mellan direktionen och ECB-rådet vid kommunikation med omvärlden. Parlamentet understödjer en målinriktad informationspolicy hos ECB gentemot parlamentet, rådet och kommissionen. Parlamentet betonar med eftertryck att kraven på en bättre kommunikationspolicy inom ECB måste ses mot bakgrund av att ECB:s och dess organs självständighet samtidigt måste skyddas. Parlamentet förnyar dock sin fordran avseende offentliggörandet av en årlig översikt över rådande tendenser, inte endast per land utan också regional och gränsöverskridande, av samma typ som USA:s centralbanks ”Beige book”, som skulle ge ECB möjlighet att påverka debatten om produktivitetstrender och prognoserna för pris- och löneutvecklingen.

31. Europaparlamentet understryker att ECB:s trovärdighet också beror av en hög grad av insyn i bankens beslutsprocesser. Parlamentet upprepar sin begäran om ett snabbt offentliggörande, efter varje sammanträde med ECB-rådet, av ett kortfattat mötesprotokoll varav argumenten för och emot varje förslag sam skälen till att besluten fattades framgår. Parlamentet insisterar på att denna information inte skall ersätta den information som ECB:s ordförande ger omedelbart efter att man fattat monetära beslut, vilket ger observatörer och marknadsaktörer ovärderliga och snabba upplysningar. Parlamentet anser att denna öppenhet är viktig eftersom marknaden på detta sätt bättre kan förstå ECB:s penningpolitik.

32. Europaparlamentet påminner om att parlamentet har förkastat systemet med rotationsomröstning som tillämpas för beslut inom ECB-rådet, så som det antogs 2003, då det är alltför komplicerat. Europaparlamentet anser man med tanke på framtida utvidgningar av euroområdet bör införa ett system som förenar rättvisa och effektivitet. Parlamentet påminner om sin resolution där man efterlyste en ECB‑styrelse med nio ledamöter som skulle ansvara för penningpolitiken, och sålunda ersätta dagens besvärliga system och undvika den ännu krångligare lösning som man beslutat om inför framtiden. Parlamentet uppmanar till en motsvarande förändring av EG-fördraget.

33. Europaparlamentet uppmanar ECB att inom ramen för sin kommunikationsstrategi fästa större vikt vid de utfrågningar som parlamentets utskott med ansvar för ekonomi och valutafrågor genomför med ECB:s ordförande.

ECB:s styrning

34. Europaparlamentet konstaterar att ECB:s personalstyrka har växt kraftigt sedan 1999, nämligen med 86 procent under perioden i fråga. Parlamentet konstaterar att ECB under några månader 2005 tillfälligt frös personalstyrkan men att bankens personalstyrka trots allt ökade med 3,5 procent under 2005. Parlamentet noterar att ECB framhåller sin vilja att förbättra den interna effektiviteten. Parlamentet anser att detta är ett lovvärt mål och önskar att det konkretiseras i verkligheten på ett varaktigt sätt, särskilt genom en långsiktig stabilisering av personalstyrkan.

35. Europaparlamentet betonar den vikt som ECB och de nationella centralbankerna bör fästa vid dialogkvaliteten, informationens transparens och erkännandet av fackföreningsaspekten i samband med personalkommitténs sammanträden.

36. Europaparlamentet anser att ett deltagande från personalens och fackföreningarnas sida i sådana beslut som avser dem och en social dialog på hög nivå kommer att bidra till att skapa en gemensam kultur inom ramen för Eurosystemet och ECBS.

37. Europaparlamentet konstaterar att ECB:s resultat på 992 miljoner EUR 2005 helt och hållet har avsatts för att täcka risker i samband med växelkursen, räntan och fluktuationer i guldpriset, vilket netto resulterat i ett nollresultat. Parlamentet noterar att nivån på denna avsättning kommer att ses över årligen. Parlamentet konstaterar samtidigt att byggkostnaderna för ECB:s nya huvudkontor uppskattas till 850 miljoner EUR. Parlamentet uppmanar ECB att klargöra sina mål avseende egna medel och avsättningar samt införa en budgetpolicy som både på ett tillfredsställande sätt täcker de risker som banken är utsatt för och möjliggör ett tillfredsställande ekonomiskt resultat.

o

o o

38. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till Eurogruppens ordförande, rådet, kommissionen och Europeiska centralbanken.

(1)

EGT C 138, 4.5.1998, s. 177.

(2)

Antagna texter 4.4.2006, P6_TA(2006)0214.

(3)

Antagna texter 17.5.2006, P6_TA(2006)0124.

(4)

EUT C 61 E, 10.3.2004, s. 317.

(5)

Antagna texter 13.3.2006, P6_TA(2006)0076.


MOTIVERING

I sin resolution om ECB:s årsrapport bedömer Europaparlamentet centralbankens verksamhet. Efter att euron nu har funnits i sju år och efter en komplett förnyelsecykel av ECB:s direktion vill föredraganden detta år lägga tyngdpunkten på behovet av förstärkning av den demokratiska kontrollen, i förväg och i efterhand, av ECB.

Den ekonomiska och monetära utvecklingen 2005

2005 ökade BNP i euroområdet med 1,4 procent, vilket är lägre än tillväxten på 1,8 procent under 2004. Det första halvåret 2005 ökade tillväxten i måttligt tempo för att öka något snabbare under det andra halvåret. Inflationen uppgick till 2,2 procent under 2005, en nivå som är jämförbar med den på 2,1 procent under 2004. Ökningen av energipriserna medförde inget internt inflationstryck, särskilt tack vare den fortsatt måttliga ökningen av lönenivåerna.

Efter att ha hållit räntorna på en konstant nivå på 2 procent under två och ett halvt år, beslöt ECB-rådet att höja styrräntan med 25 punkter den 1 december, och sedan successivt den 2 mars, den 8 juni och den 3 augusti 2006. Dessa beslut motiverades av risken för att framtida höjningar av oljepriset skulle kunna få sekundära effekter på lönebildningen i samband med en snabb kreditexpansion.

Eurosystemets prognoser för den ekonomiska utvecklingen förutspår en viss återhämtning på mellan 1,8 och 2,4 procent under 2006 och mellan 1,3 och 2,3 procent under 2007. Denna återhämtning är tämligen osäker, vilket den stora spridningen i prognoserna visar, liksom den troliga ekonomiska stagnationen fr.o.m. 2007.

Föredraganden vill gärna framhålla de deklarationer från IMF och OECD som manar till försiktighet vid framtida förändringar av räntan inom euroområdet, då man bör beakta både den ekonomiska återhämtningens karaktär på senare tid, dess kvalitet och förmåga att motstå påfrestningar. Dessa två institutioner tar upp flera faktorer som kan äventyra en återhämtning som ännu ligger i sin linda, t.ex. kraftiga förändringar av eurons växelkurs och oljepriset, vilka redan har spelat en roll för den svaga tillväxten under 2005.

Den internationella ekonomin dominerades under 2005 av ökande globala obalanser, särskilt den amerikanska ekonomins underskott i betalningsbalansen med 6,4 procent av BNP. Dessa obalanser utgör en väsentlig risk, eftersom utjämningen av dem kan medföra snabba förändringar i eurons växelkurs gentemot dollarn. En snabb och kraftig uppskrivning av euron skulle allvarligt påverka den ekonomiska tillväxten i Europa. Euroområdet måste förbereda sig bättre på en sådan eventualitet. I detta sammanhang anser föredraganden att man bör klargöra var inom penningpolitiken som eurons växelkurs hör hemma och att man också bör precisera rådets möjligheter att ingripa, för att konkretisera det institutionella ansvar som rådet har inom detta område.

Det är nödvändigt med en förbättrad samordning av den ekonomiska och monetära politiken, och föredraganden vill påminna om att utarbetandet av en anpassad politisk mix, vilken har saknats sedan euron skapades, är ett villkor för att den ekonomiska återhämtning som vi ser ansatsen till också skall bli verklighet. En förbättring av tillväxtpotentialen förutsätter också anpassade makroekonomiska styrmekanismer. Föredraganden skulle också vilja stödja eurogruppens ansträngningar för att främja en mer aktiv makroekonomisk dialog mellan rådet, ECB och arbetsmarknadens parter.

Stabilitet och finansiell integration

Föredraganden välkomnar ECB:s bidrag till övervakningen av den finansiella integrationen och den finansiella stabiliteten inom euroområdet.

2005 offentliggjorde ECB en ny rapport om den finansiella integrationen inom euroområdet, i vilken en rad indikatorer presenteras. Där visas hur graden av integration varierar kraftigt med marknadssektor: penningmarknaden, marknaden för statspapper och marknaden för privatobligationer är i hög grad integrerade. Framsteg har gjorts på aktiemarknaderna. Bankmarknaden, särskilt den del som riktar sig till privatkunder, ligger långt efter. ECB understryker att en finansmarknad inte kan vara fullständigt integrerad utan att marknadens infrastrukturer också har integrerats, särskilt systemen för clearing och avveckling, och anser att det krävs stora förbättringar inom detta område samt efterlyser ett lagstiftningsinitiativ. Föredraganden stöder helt och fullt denna ståndpunkt.

När det gäller finansiell stabilitet anser ECB att finanssystemet inom euroområdet har blivit mer hållbart, men framhåller de risker som är förknippade med arbitragefonderna som karaktäriseras av bristande insyn och en godtycklig värdering av placeringarna, vilket inte ger investerarna en exakt bild av deras utveckling. Föredraganden uppmanar ECB att förfina sin övervakning av spekulationsfonderna och anser att den finansiella stabiliteten måste beaktas i första hand när man utvecklar en regleringsansats för spekulationsfonder.

Föredraganden anser att den överföring av risker från finanssektorn till privatpersoner som har utvecklats under ett antal år bör övervakas noga. Det är särskilt viktigt att analysera de makroekonomiska konsekvenserna av detta.

Sedlar

Sedan euron i sedelform infördes har det totala värdet på sedelstocken stadigt ökat i mycket snabb takt, som 2005 uppgick till 12,8 procent. Denna ökning hänför sig till sedlar på stora belopp, särskilt 500-eurosedlar, vilkas antal har ökat med 20,9 procent under 2005. Med tanke på riskerna för penningtvätt och skattebedrägerier i samband med denna utveckling anser föredraganden att det är lämpligt att ECB analyserar vilka faktorer som orsakat denna anmärkningsvärda ökning och utvärderar de risker som är förknippade därmed.

ECB:s styrning

Föredraganden anser, i likhet med sin utskottsordförande, att ECB:s ledning måste vara exemplarisk, och välkomnar därför ECB:s uttalade vilja att förbättra sin interna effektivitet.

När det gäller personalen har ECB:s personalstyrka ökat med 86 procent sedan 1999. En av förklaringarna till detta är utan tvekan att institutionen har inrättats ganska nyligen. Inte desto mindre har man känt av nödvändigheten att kontrollera personalens storlek, vilket har resulterat i en temporär frysning av personalstyrkan under 2005, men trots detta har personalstyrkan ökat med 3,5 procent under året. Föredraganden anser att målet att förbättra den interna effektiviteten hos ECB bör konkretiseras i verkligheten på ett varaktigt sätt genom en stabilisering av personalstyrkan och en verkligt transparent social dialog.

När det gäller det ekonomiska utfallet har ECB gjort ett nollresultat 2005 beroende på en avsättning för täckande av risker i samband med växelkursen, ränteutvecklingen och variationen i guldpriset. Samtidigt uppskattas byggkostnaderna för ECB:s nya huvudkontor till 850 miljoner EUR. Föredraganden önskar att ECB inför en finansieringspolicy som möjliggör ett tillfredsställande ekonomiskt resultat.

Demokratisk kontroll

EMU har existerat i 7 år, och när de gäller ECB har vi den tidsperiod som behövs för att göra en bedömning av vilka förbättringar som är nödvändiga av den demokratiska kontroll som tillkommer parlamentet.

Den demokratiska kontrollen kommer till uttryck på två nivåer: i förväg genom utnämningsförfarandet för ECB:s direktion och i efterhand genom kontroll av ECB:s beslut. Den måste förstärkas på båda dessa nivåer. Föredraganden föreslår en rad förbättringsåtgärder som var för sig är av begränsad omfattning men som, om de genomförs tillsammans, kan medföra en verklig förbättring av de demokratiska kontrollmekanismerna.

När det gäller utnämningsförfarandet för ledamöter av ECB:s direktion har den fullbordade förnyelsecykeln för posterna bekräftat att de stora länderna (Frankrike, Tyskland, Italien, Spanien) i praktiken har tillskansat sig en post och att de två återstående posterna har gått till de små länderna. Denna praxis stämmer inte överens med andan i EG-fördraget (artikel 112 b och artikel 11.2 i stadgan för ECBS och ECB).

De fyra stora ländernas representation begränsar i praktiken rådets valmöjligheter under förslagsfasen. För att vara säkra på en nominering föreslår dessa länder personer med standardprofil, d.v.s. statstjänstemän eller centralbanksanställda. Som en följd av detta är direktionen hos ECB mycket mera homogen än hos andra centralbanker. En blandning av olika profiler i direktionen är emellertid en förutsättning för en öppen och fruktbar dialog under efterhandskontrollen.

Det är således lämpligt att göra förslagsfasen i rådet öppnare genom att föra en bredare diskussion och förbättra insynen. Man kan tänka sig flera tillvägagångssätt. Föredraganden tror att det är möjligt att närma sig andan i fördraget på ett enkelt sätt: för att valet verkligen skall vara fritt bör ett minsta antal namn föreslagna av ett minsta antal länder läggas fram och öppet diskuteras. På så vis kan rådets förslag vila på en diskussion som utgått från åtminstone tre namn från åtskilliga länder.

Som ett komplement till den nödvändiga öppenheten och insynen under förslagsfasen i rådet bör parlamentets roll förstärkas med befogenheten att bekräfta nominerade medlemmar av direktionen, liknande den som förekommer i många länder, särskilt Förenta staterna. En sådan befogenhet skulle ge rådet ytterligare ett skäl att föra en verkligt öppen diskussion under utarbetandet av sitt förslag.

Den demokratiska kontrollen i efterhand behöver också förbättras. Den monetära dialogen, genom hela presentationen av ECB:s årsrapport inför Europaparlamentet liksom utfrågningen av ECB:s ordförande 4 gånger per år i utskottet för ekonomi och valutafrågor, har helt visst bidragit till nödvändigheten att motivera de penningpolitiska besluten. De konferenser som ECB har infört efter att man har tagit penningpolitiska beslut är också välkomna. Dock måste man inse att dessa åtgärder i högre grad utgör en del av ECB:s kommunikationspolicy än vad de är uttryck för verkligt ansvarstagande.

Det oberoende utan motstycke i världen som ECB åtnjuter motiverar en utökad transparens vad beträffar de penningpolitiska besluten, inte bara avseende förbindelserna mellan ECB och Europaparlamentet och alla de kommunikationsformer som ECB skulle kunna utnyttja för att förklara sina beslut, utan också insynen i det penningpolitiska beslutsfattandet. I detta sammanhang skulle föredraganden vilja upprepa sin begäran till ECB:s råd om att fatta beslut genom omröstning, vilket implicit föreskrivs i artikel 10 i stadgan, samt sin begäran om offentliggörande av ett detaljerat mötesprotokoll från varje sammanträde med ECB-rådet, varur de medverkandes ståndpunkter för och emot samt omröstningsresultat och reservationer framgår. Dessutom begär föredraganden att parlamentet skall vara representerat vid ECB‑rådets sammanträden i likhet med rådet och kommissionen.

Föredraganden vill gärna påminna om att systemet med rotationsomröstning som tillämpas för beslut inom ECB-rådet, så som det antogs 2003, inte är lämpligt då det är alltför komplicerat, och begär att man med tanke på framtida utvidgningar av euroområdet inför ett system som förenar rättvisa och effektivitet.

Med tanke på att tidigare uppmaningar från parlamentet har förklingat ohörda och på den erfarenhet som har samlats under eurons sjuåriga existens anser föredraganden att man bör utnyttja tillfället då konstitutionsfördraget håller på att revideras. Föredraganden anser således att kraven på ett transparent utnämningsförfarande avseende direktionen och parlamentets behörighet att bekräfta förslaget, på en transparent beslutsprocess inom ECB och på att Europaparlamentet företräds i ECB-rådet, förutom att frivilligt genomföras av de berörda institutionerna bör beaktas i det reviderade förslaget till konstitutionsfördrag.


ÄRENDETS GÅNG

Titel

Europeiska centralbankens årsrapport för 2005

Referensnummer

2006/2206(INI)

Ansvarigt utskott
  Tillkännagivande i kammaren

ECON
7.9.2006

Rådgivande utskott
  Tillkännagivande i kammaren

 

 

 

 

 

Inget yttrande avges
  Beslut

 

 

 

 

 

Förstärkt samarbete
  Tillkännagivande i kammaren

 

 

 

 

 

Föredragande
  Utnämning

Pervenche Berès
14.3.2006

 

Tidigare föredragande

 

 

Behandling i utskott

30.5.2006

20.6.2006

12.9.2006

2.10.2006

 

Antagande

10.10.2006

Slutomröstning: resultat

+:

–:

0:

23
0
15

Slutomröstning: närvarande ledamöter

Zsolt László Becsey, Pervenche Berès, Sharon Bowles, Udo Bullmann, Ieke van den Burg, David Casa, Jan Christian Ehler, Jonathan Evans, Jean-Paul Gauzès, Robert Goebbels, Donata Maria Assunta Gottardi, Benoît Hamon, Gunnar Hökmark, Karsten Friedrich Hoppenstedt, Sophia in 't Veld, Wolf Klinz, Christoph Konrad, Guntars Krasts, Kurt Joachim Lauk, Andrea Losco, Astrid Lulling, Gay Mitchell, Joseph Muscat, John Purvis, Alexander Radwan, Bernhard Rapkay, Dariusz Rosati, Eoin Ryan, Antolín Sánchez Presedo, Manuel António dos Santos, Peter Skinner, Margarita Starkevičiūtė, Sahra Wagenknecht

Slutomröstning: närvarande suppleant(er)

Werner Langen, Alain Lipietz, Antonis Samaras, Charles Tannock, Corien Wortmann-Kool

Slutomröstning: närvarande suppleant(er) (art. 178.2)

 

Ingivande

12.10.2006

 

Anmärkningar (tillgängliga på ett enda språk)

 

 

Rättsligt meddelande - Integritetspolicy