BETÄNKANDE om en temainriktad strategi för skydd och bevarande av den marina miljön
16.10.2006 - (2006/2174(INI))
Utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet
Föredragande: Aldis Kušķis
FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS RESOLUTION
om en temainriktad strategi för skydd och bevarande av den marina miljön
Europaparlamentet utfärdar denna resolution
– med beaktande av meddelandet från kommissionen till rådet och europaparlamentet om en temainriktad strategi för skydd och bevarande av den marina miljön (KOM(2005)0504),
– med beaktande av gemenskapens sjätte miljöhandlingsprogram[1],
– med beaktande av förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om upprättande av en ram för gemenskapens åtgärder på havsmiljöpolitikens område (Direktiv om en marin strategi) (KOM(2005)0505 – 2005/0211(COD)),
– med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/60/EG av den 23 oktober 2000 om upprättande av en ram för gemenskapens åtgärder på vattenpolitikens område[2] (ramdirektivet om vatten), som bland annat syftar till att bidra till att skydda territoriella och marina vatten och förebygga och eliminera förorening av den marina miljön,
– med beaktande av sin resolution av den 19 juni 2003[3] om kommissionens meddelande ”Mot en strategi för att skydda och bevara den marina miljön” (KOM(2002)0539),
– med beaktande av Europeiska miljöbyråns (EMB) senaste rapport om miljöns tillstånd, publicerad 2005,
– med beaktande av föredragningen av Institutet för europeisk miljöpolitik (IEEP)[4],
– med beaktande av FN:s havsrättskonvention (UNCLOS),
– med beaktande av konventionen för skydd av Östersjöns marina miljö (HELCOM),
– med beaktande av konventionen om skydd av den marina miljön i nordöstra Atlanten (OSPAR),
– med beaktande av konventionen om skydd av Medelhavet mot förorening och dess tilläggsprotokoll,
– med beaktande av artikel 45 i arbetsordningen,
– med beaktande av betänkandet från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet (A6‑0364/2006), och av följande skäl:
A. Den marina miljön är utsatt för stora påfrestningar och enligt den ovan nämnda rapporten från Europeiska miljöbyrån finns det tidiga tecken på att näringskedjan i Europas ekosystem i marina områden och kustområden genomgår strukturella förändringar. Detta visar sig i att nyckelarter försvinner, att en stor ansamling av nyckelarter av plankton ersätter andra arter och att invaderande arter sprids. Detta beror på klimatförändringen och på en utbredd mänsklig verksamhet.
B. Gemenskapens sjätte miljöhandlingsprogram innebär en prioritering av åtgärder för att ytterligare skydda marina områden och bättre införliva miljön i gemenskapens övriga politik.
C. EU:s hav är det största havet i världen och har en större area än EU:s hela territorium. Tjugo medlemsstater har kuster som sträcker sig nästan 70 000 km, och nästan hälften av EU:s befolkning bor mindre än 50 km från kusten. Redan 2004 stod de femton EU‑medlemsstaternas marina regioner för över 40 procent av BNP. Varvsindustrin, hamnar, fiskerier och därmed förknippade tjänstesektorer sysselsätter två och en halv miljoner människor. EU har 1 200 hamnar, och 90 procent av utrikeshandeln, och 41 procent av handeln inom EU, transporteras till sjöss.
D. Turism, fiske och vattenbruk är verksamheter som endast kan utvecklas väl i en marin miljö som uppvisar ett gott ekologiskt tillstånd.
E. Vid världstoppmötet om hållbar utveckling i Johannesburg 2002 enades parterna om att väsentligt minska förlusten av marinbiologisk mångfald före 2012, ett åtagande som upprepades vid konferensen om biologisk mångfald i Curitiba 2006.
F. Medlemsstaterna bör vidta alla lämpliga åtgärder för att bevara de naturliga livsmiljöerna och den biologiska mångfalden i havet och för att bevara ekosystemen i kustområdena. Sådana åtgärder bör även vidtas för att garantera en hållbar användning av naturtillgångarna i haven.
G. För att bedriva god politik krävs information av hög kvalitet. Vetenskaplig information behövs på alla olika beslutsnivåer och bör användas för att identifiera och fylla kunskapsluckor, minska dubbelarbete vid datainsamling och forskning och främja harmonisering, bred spridning och utnyttjande av marin forskning och dess resultat.
H. Man kan inte nog understryka behovet av att de kriterier som väljs för ett gott miljötillstånd är tillräckligt långtgående, eftersom dessa kvalitetsmål troligen kommer att vara styrande för åtgärdsprogrammen under lång tid framåt.
I. För att skydda och förbättra den marina miljön i ett visst havsområde krävs gränsöverskridande åtgärder inom alla de sektorer som påverkar det aktuella området. Det innebär att det kan krävas åtgärder inom såväl havsområdet som i angränsande havs- och kustområden, i avrinningsområdet samt, för en del gränsöverskridande ämnen, i andra regioner.
J. En del arktiska vatten är viktiga för EU och Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, och vissa medlemsstater (Danmark, Finland och Sverige) är medlemmar i Arktiska rådet.
K. När EU 2007 utvidgas till att även omfatta Bulgarien och Rumänien kommer Svarta havet att ingå i EU:s vatten.
L. EU och dess medlemsstater har ingått olika internationella avtal som innehåller viktiga åtaganden för att skydda marina vatten från förorening, särskilt HELCOM- och OSPAR‑konventionerna och konventionen om skydd av Medelhavet mot förorening.
M. Det går inte att effektivt skydda och förbättra den marina miljön genom enbart nationella åtgärder, utan detta kräver ett nära regionalt samarbete och andra lämpliga internationella åtgärder.
Att fastställa rätt ambitionsnivå
1. Europaparlamentet välkomnar kommissionens temainriktade strategi för skydd och bevarande av den marina miljön och dess övergripande mål att främja en hållbar användning av haven och bevara de marina ekosystemen. Europaparlamentet anser att förslaget till ett direktiv om en marin strategi i sin nuvarande form tyvärr inte kommer att lyckas få de regionala och lokala myndigheterna att vidta lämpliga åtgärder.
2. Europaparlamentet anser att EU bör vara ledande i den här processen och uppmanar därför till en stark EU-politik om marint skydd som skall förhindra ytterligare förluster av den biologiska mångfalden och ytterligare försämring av den marina miljön och bidra till att återställa den biologiska mångfalden i haven.
3. Europaparlamentet kräver att det i direktivet läggs till en för hela EU gemensam definition av gott miljötillstånd, vilket kan anses föreligga då hanteringen av alla marina ekosystem inom en viss marin region gör att de fungerar på ett balanserat, självunderhållande sätt trots miljöförändringarna, och är förenlig med både den biologiska mångfalden och mänsklig verksamhet. Detta skulle öka effektiviteten i genomförandet av direktivet om en marin strategi.
4. Europaparlamentet konstaterar att ett gott miljötillstånd för EU:s regionala hav endast kan uppnås genom kraftfulla och samordnade insatser på regional nivå snarare än genom enskilda insatser av medlemsstaterna och begär därför att direktivet om en marin strategi skall innehålla en juridisk förpliktelse för medlemsstaterna att uppnå ett gott miljötillstånd. Därför måste strategin utmynna i bindande övernationella förpliktelser som också kan gälla gemensamma åtaganden i tredje land.
5. Europaparlamentet kräver vidare att det infogas en förteckning över övergripande kvalitativa deskriptorer, kriterier och normer för fastställande av gott miljötillstånd, det vill säga en befintlig förteckning som är allmänt accepterad av berörda marina aktörer, utan att utesluta möjligheten att förbättra och utveckla förteckningen ytterligare.
6. Europaparlamentet anser att det är viktigt att målsättningar, åtgärder, språkbruk och begrepp som används i direktivet om en marin strategi och i andra direktiv om den marina miljön, såsom ramdirektivet om vatten och livsmiljödirektivet[5], harmoniseras för att öka tydligheten och för att underlätta samordningen av dessa direktiv.
7. Europaparlamentet anser att åtgärder för att förbättra vattenkvaliteten måste vidtas snabbt och Europaparlamentet är därför bekymrat över den utsträckta tidsplan som föreslås i förslaget till direktiv om en marin strategi. Direktivets tidsplan borde bättre anpassas till den tidsplan som gäller för ramdirektivet om vatten.
8. Europaparlamentet konstaterar att tidsplanen för ramdirektivet om vatten, enligt vilken gott ekologiskt tillstånd skall uppnås i kustvatten senast 2015, redan har genomförts i medlemsstaterna. Det är inte logiskt och ändamålsenligt att samtidigt föreslå ett mindre ambitiöst mål för de delvis överlappande och angränsande marina havsvattnen. Det kommer inte att vara möjligt att uppnå ett gott miljötillstånd i ett flertal kustvatten om inte motsvarande goda miljötillstånd råder i de angränsande havsområdena.
Samordning med annan EU‑politik
9. Europaparlamentet välkomnar grönboken ”Unionens framtida havspolitik”, i vilken havens hållbara utveckling ses ur ett helhetsperspektiv, men varnar för ett alltför utpräglat ekonomiskt grepp på problematiken och yrkar på en balans mellan ett ekonomiskt och miljörelaterat synsätt. Europaparlamentet förväntar sig att direktivet om en marin strategi, dess miljöpelare, utgör den rättsliga ramen för att bevara och skydda den marina miljön och således en rättslig ram för de berörda förvaltningsenheterna – de marina regionerna och strategierna – för planering och beslut som rör havet.
10. Det måste klargöras vad konsekvenserna för medlemsstaterna blir om målen och åtgärderna inte är tillräckligt långtgående när det gäller skyddet av den marina miljön; det vill säga, man måste överväga hur det skall säkerställas att direktivets målsättning om ett gott miljötillstånd verkligen uppnås.
11. Europaparlamentet konstaterar att medlemsstaterna har dröjt med att följa de delar i nätverket Natura 2000 som rör havet. Medlemsstaterna uppmuntras att, i enlighet med livsmiljö- och fågeldirektivet, identifiera marina skyddsområden som är av särskilt intresse för forskning eller biologisk mångfald, eller som är utsatta för stora påfrestningar.
12. Europaparlamentet föredrar långsiktiga insatser för att införliva miljömålen i den gemensamma fiskeripolitiken och därmed uppfylla kraven för en hållbar utveckling, men framhåller att det bör finnas en möjlighet för medlemsstaterna att besluta om mer akuta och kortsiktiga åtgärder, t.ex. inrättandet av förbjudna områden (marina reservat), eller marina naturreservat, för att skydda de känsligaste ekosystemen.
13. Europaparlamentet beklagar att kommissionen inte, varken i meddelandet eller i förslaget till direktivet, nämner de marina vattnen i de franska utomeuropeiska departementen, kring Azorerna, Madeira eller Kanarieöarna, med tanke på villkoren i artikel 299 i fördraget, eller de marina vattnen i de utomeuropeiska länderna och territorierna som står med i förteckningen i bilaga II i fördraget.
Budgetfrågor
14. Europaparlamentet uttrycker oro över att det saknas ett finansiellt åtagande för att genomföra de marina strategierna. Europaparlamentet ber kommissionen och medlemsstaterna att identifiera de åtgärder som skulle kunna samfinansieras genom Life+ på grund av deras särskilda betydelse för att uppnå ett gott miljötillstånd i Europas marina vatten.
15. Europaparlamentet anser att samordningen mellan ekonomiska intressen och miljöintressen om möjligt bör ske på lokal nivå för att säkerställa subsidiaritetsprincipen och lokala aktörers deltagande, men den bör också ske på högre nivåer (regional nivå, EU‑nivå och internationell nivå) när så är ändamålsenligt och nödvändigt.
16. Europaparlamentet påpekar att olika havsområden inom EU skiljer sig åt och har olika skyddsbehov. Därav följer att det också kan komma att krävas mer långtgående finansiella gemenskapsåtgärder för en del regioner än för andra i syfte att uppnå ett gott miljötillstånd och hållbar utveckling.
17. Europaparlamentet menar att genom att koordinera tidsplanen för den marina strategin med viktiga program på EU‑nivå, såsom EU:s strukturfonder, kan man erhålla största möjliga samordningsvinster med existerande program. Samordningen med nästa programperiod för EU:s jordbruksfond (från och med 2014) är av särskild betydelse för de regioner där jordbruket står för en betydande del av utsläppen till havet.
18. Europaparlamentet anser att man inom alla sektorer bör överväga ekonomiska incitament, varav ett fungerande exempel i Östersjön är miljödifferentierade hamn- och farledsavgifter. Även här kan det krävas mer långtgående åtgärder inom vissa regioner.
Informationsutbyte
19. Europaparlamentet rekommenderar en ny modell för bedömning och övervakning av haven som grundar sig på befintliga institutioner och program, däribland programmet för insamling av uppgifter inom den gemensamma fiskeripolitiken, och som utformas så att den är helt förenlig med kommissionens nya initiativ om infrastruktur för rumslig information och global övervakning för miljö och säkerhet, särskilt de marina tjänsterna.
20. Europaparlamentet påminner om Europeiska miljöbyråns uppdrag att utarbeta regelbundna alleuropeiska utvärderingar av den marina miljön som bygger på befintliga indikatorer och annan information och uppgifter som medlemsstaterna har. Parlamentet betonar att det är nödvändigt att ytterligare förbättra den nationella rapporteringen, bland annat genom särskilda protokoll för utbyte av information om till exempel informationsflöden till stöd för utvecklingen av miljöbyråns huvudindikatorer.
21. Europaparlamentet anser att man måste vidta åtgärder och inrätta program i syfte att kunna spåra föroreningars spridning och lokalisera deras ursprung för att kunna hantera detta på ett effektivt sätt.
22. Europaparlamentet anser att man måste samarbeta med decentraliserade organ (Europeiska miljöbyrån, Europeiska sjösäkerhetsbyrån, m.fl.) och med Europeiska forskningscentret för att få fram uppgifter om havsvattnets kvalitet och för att kunna spåra, lokalisera och bekämpa föroreningar.
Förbindelser med konventioner och tredjeländer
23. Europaparlamentet välkomnar att en rad regionala havskonventioner på ett utmärkt sätt bidrar till det marina skyddet genom vetenskaplig och teknisk kompetens och förmåga att fungera som en länk till länder utanför EU, och räknar med att dessa blir viktiga samarbetspartner när det gäller att genomföra direktivet om en marin strategi. Parlamentet begär att det infogas uttalade åtaganden om att främja internationellt samarbete med tredje land eller organisationer i syfte att dessa skall anta havsstrategier som omfattar regioner eller underregioner som gränsar till EU:s hav.
24. I syfte att undvika att en dubbel byråkratisk börda förhindrar att direktivet om en marin strategi genomförs på ett effektivt sätt ber Europaparlamentet kommissionen och medlemsstaterna att se till att de regionala havskonventionerna antingen har tillräcklig juridisk och administrativ kapacitet eller att det utvecklas mekanismer mellan de olika regionala organen som verkar inom samma marina region så att strategin kan genomföras gemensamt. I vilket fall som helst måste detta omfatta så många sektorer och aktörer som möjligt.
25. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att undersöka möjligheterna att göra Östersjön till ett pilotområde, i och med att Östersjön är ett särskilt känsligt havsområde och medlemsstaterna kring detta hav sannolikt kommer att gå med på ett snabbare genomförande av planerna och projekten genom det arbete som utförs inom HELCOM och andra organ. Parlamentet konstaterar att Helsingforskonventionens kommande handlingsplan för Östersjön kunde fungera som ett pilotprogram för genomförandet av de strategiska målen i Östersjöområdet.
26. Europaparlamentet anser att de nuvarande internationella reglerna måste ses över så att internationellt vatten (mer än 12 sjömil från kusten) inte längre skall kunna användas för utsläpp av latrin.
27. Europaparlamentet konstaterar att det saknas nödvändig miljölagstiftning för att skydda Medelhavet eller, i de fall sådan lagstiftning finns, politisk vilja att se till att den efterlevs. Barcelonakonventionens mål att främja en integrerad förvaltning av kustområdena ställs mot en regional utveckling i två hastigheter, det vill säga de södra och östra Medelhavsländerna å ena sidan och de norra Medelhavsländerna å den andra.
28. Europaparlamentet konstaterar att ekosystemen i Östersjön till följd av den låga vattentemperaturen och det långsamma vattenutbytet är mycket känsliga för föroreningar och att den marina ekologin i Östersjöområdet anses ha tagit skada på ett sätt som är nästan omöjligt att reparera. Parlamentet uppmanar därför med kraft medlemsstaterna och kommissionen att införa särskilda åtgärder, bland annat inom den gemensamma jordbrukspolitiken, för att förbättra miljötillståndet i Östersjön. Dessutom krävs det ökat samarbete mellan EU och Ryssland. I det sammanhanget är programfonden för miljöpartnerskap inom EU:s program för den nordliga dimensionen absolut nödvändig för att förbättra skyddet av Östersjöns vatten.
29. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att föreslå lämpliga åtgärder för att skydda de arktiska vattnen, ett extremt känsligt ekosystem som ständigt ställs inför nya hot, och att utveckla och stödja program och projekt som beaktar ursprungsbefolkningars rättigheter och behov när det gäller att hållbart utnyttja Arktis naturtillgångar.
30. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att undersöka förutsättningarna för att förklara Arktis som skyddat område, i likhet med Antarktis och utses som ett ”naturreservat ägnat åt fred och vetenskap” samt rapportera om detta till parlamentet och rådet senast 2008.
31. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att inom ramen för EU:s internationella och regionala överenskommelser med tredje land som har suveränitet eller jurisdiktion över vatten som gränsar till EU:s hav, främja åtgärder och program i enlighet med direktivet om en marin strategi, som är på väg att antas.
32. Europaparlamentet rekommenderar att Svarta havet läggs till de marina regioner som omfattas av direktivet om en marin strategi. Denna viktiga marina region gränsar till Bulgarien och Rumänien, länder som kommer att bli medlemmar i EU 2007 och som redan deltar i genomförandet av ramdirektivet om vatten – som en del i det arbete som leds av den internationella kommissionen för skyddet av Donau – och till Turkiet, vars anslutningsförhandlingar pågår för närvarande.
33. Europaparlamentet beklagar att det i samband med byggandet av den nordeuropeiska gasledningen inte finns någon miljögaranti för att förhindra en potentiell miljökatastrof i Östersjöregionen. Parlamentet uppmanar kommissionen att utarbeta en miljökonsekvensbedömning för det planerade projektet och att skjuta upp eventuella beslut om samfinansiering av projektet.
34. Europaparlamentet kräver att angränsande och andra berörda länder alltid på förhand konsulteras i samband med projekt som kan ha en inverkan på den gemensamma miljön, även då projektet genomförs på internationellt vatten. Erfarenhet visar att miljökonsekvensbedömningar ofta är bristfälliga och att de inte görs i samråd med andra stater. Kommissionen uppmanas därför att föreslå obligatoriska förhandlingar mellan medlemsstaterna och rådet uppmanas att agera på internationell nivå för att utveckla obligatoriska miljökonsekvensbedömningar i förbindelserna mellan EU och tredje land.
0
0 0
35. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen och till medlemsstaternas regeringar och parlament.
ÄRENDETS GÅNG
|
Titel |
Temainriktad strategi för skydd och bevarande av den marina miljön |
||||||||||
|
Förfarandenummer |
|||||||||||
|
Ansvarigt utskott |
ENVI |
||||||||||
|
Rådgivande utskott |
PECH |
TRAN |
|
|
|
||||||
|
Inget yttrande avges |
PECH |
TRAN |
|
|
|
||||||
|
Förstärkt samarbete |
|
|
|
|
|
||||||
|
Föredragande |
Aldis Kušķis |
|
|||||||||
|
Tidigare föredragande |
|
|
|||||||||
|
Behandling i utskott |
30.5.0006 |
12.7.2006 |
10.10.2006 |
|
|
||||||
|
Antagande |
10.10.2006 |
||||||||||
|
Slutomröstning: resultat |
+ – 0 |
49 0 0 |
|||||||||
|
Slutomröstning: närvarande ledamöter |
Adamos Adamou, Georgs Andrejevs, Liam Aylward, John Bowis, Frieda Brepoels, Hiltrud Breyer, Martin Callanan, Chris Davies, Avril Doyle, Anne Ferreira, Karl-Heinz Florenz, Hélène Goudin, Matthias Groote, Cristina Gutiérrez-Cortines, Satu Hassi, Jens Holm, Mary Honeyball, Marie Anne Isler Béguin, Caroline Jackson, Dan Jørgensen, Eija-Riitta Korhola, Urszula Krupa, Aldis Kušķis, Henrik Lax, Marie-Noëlle Lienemann, Kartika Tamara Liotard, Linda McAvan, Marios Matsakis, Roberto Musacchio, Riitta Myller, Péter Olajos, Vittorio Prodi, Guido Sacconi, Amalia Sartori, Karin Scheele, Carl Schlyter, Frithjof Schmidt, Horst Schnellhardt, Kathy Sinnott, Bogusław Sonik, María Sornosa Martínez, Bart Staes, Antonios Trakatellis, Evangelia Tzampazi, Thomas Ulmer, Marcello Vernola, Anja Weisgerber, Åsa Westlund, Anders Wijkman |
||||||||||
|
Slutomröstning: närvarande suppleant(er) |
|
||||||||||
|
Slutomröstning: närvarande suppleant(er) (art. 178.2) |
Fausto Correia |
||||||||||
|
Ingivande |
16.10.2006 |
||||||||||
|
Anmärkningar (tillgängliga på ett enda språk) |
|
||||||||||