BETÄNKANDE om vitboken om EU:s kommunikationspolitik

16.10.2006 - (2006/2087(INI))

Utskottet för kultur och utbildning
Föredragande: Luis Herrero-Tejedor

FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS RESOLUTION

om vitboken om EU:s kommunikationspolitik

(2006/2087(INI))

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av kommissionens meddelande ”Vitbok om EU:s kommunikationspolitik” (KOM(2006)0035),

–   med beaktande av andra delen av EG‑fördraget,

–   med beaktande av artiklarna 195, 211 och 308 i EG‑fördraget,

–   med beaktande av artiklarna 11, 41, 42 och 44 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna,

–   med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1049/2001 av den 30 maj 2001 om allmänhetens tillgång till Europaparlamentets, rådets och kommissionens handlingar[1],

–   med beaktande av meddelandet till kommissionen ”Action Plan to improve communicating Europe by the Commission” (SEK(2005)0985),

–   med beaktande av kommissionens meddelande ”Kommissionens bidrag under och efter perioden av eftertanke: Plan D som i demokrati, dialog och debatt” (KOM(2005)0494),

–   med beaktande av sin resolution av den 13 mars 2002 om meddelandet från kommissionen angående en ny ram för samarbetet inom informations‑ och kommunikationspolitiken i Europeiska unionen[2],

–   med beaktande av sin resolution av den 10 april 2003 om en informations‑ och kommunikationsstrategi för Europeiska unionen[3],

–   med beaktande av sin resolution av den 12 maj 2005 om genomförandet av Europeiska unionens informations‑ och kommunikationsstrategi[4],

–   med beaktande av artikel 45 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för kultur och utbildning och yttrandena från utskottet för medborgerliga fri‑ och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor och utskottet för konstitutionella frågor (A6‑0365/2006), och av följande skäl:

A. Kommunikation är ett viktigt inslag både i en representativ demokrati och i en deltagandedemokrati.

B.  Av denna anledning står en av styrkorna i EU:s demokratiska inslag i samband med de kommunikationsstrukturer på EU‑nivå som sammanlänkar institutionerna med medborgarna.

C. Yttrande- och informationsfriheten bör utgöra grundpelarna för demokratin i Europa och grundval för de politiska systemen på europeisk och nationell nivå och allmänheten bör därför beredas tillgång till information i största möjliga utsträckning.

D. Erfarenheten från val till Europaparlamentet och EU‑folkomröstningar har visat att personer som är insatta i och intresserar sig för EU‑frågor är mer benägna att delta, medan personer som saknar information är mindre benägna att delta.

E.  Det finns för närvarande inget konsoliderat offentligt europeiskt rum, men väl mycket livliga offentliga nationella rum, vilka skiljer sig mycket åt sett såväl till i vilken utsträckning Europafrågor debatteras som till frågornas innehåll.

F.  Det vore en viktig förbättring om Europafrågor blev mer framträdande i de offentliga nationella rummen.

G. Ett första steg i riktning mot att skapa ett offentligt europeiskt rum vore att övervinna de nationella rummens isolering genom europeiska kommunikationsåtgärder. Det finns ett nära samband mellan detta och alleuropeiska eller åtminstone gränsöverskridande mediestrukturer.

H. Det finns tydliga belägg för att medborgarna är dåligt informerade i Europafrågor, vilket återspeglas i resultaten av olika Eurobarometer‑undersökningar.

I.   Kommunikation hänger även samman med frågor om öppenhet, förenklade förfaranden, medborgarskap och gemensamma värderingar.

J.   EU-frågor och det mervärde som gemenskapslagstiftningen tillför ges sällan erkänsla i debatterna i medlemsstaterna och nationella politiker tar ofta på sig äran för EU‑framgångar medan de å andra sidan är snabba att kritisera EU, inte sällan för politiska misslyckanden som har sitt ursprung på det nationella planet.

K. Europeiska rådet förde i juni 2006 åter upp frågan om en institutionell reform på dagordningen.

L.  Syftet med ”perioden för eftertanke” är att göra unionen mer demokratisk och öka effektiviteten samt återupprätta förbindelsen mellan den och medborgarna.

Kommunikationspolitik och det offentliga europeiska rummet

1.  Europaparlamentet gläder sig över att vitboken har lagts fram och visar sitt samtycke till kommissionens avsikter att omvandla kommunikationspolitiken till en självständig politik med ett eget innehåll.

2.  Europaparlamentet inser behovet av att förbättra kommunikationen mellan EU och dess medborgare. Parlamentet stöder därför försöket att se över hur kommunikationen med medborgarna är upplagd. Parlamentet understryker att bättre kommunikation inte kan kompensera för bristfällig politik, men kan göra förd politik mer begriplig.

3.  Europaparlamentet gläder sig över att kommissionen medger att kommunikation aldrig kan skiljas från det som skall förmedlas, och att det måste finnas en tvåvägskommunikation, vilket förutsätter att man lyssnar på medborgarna. Parlamentet beklagar dock att de principer som slås fast i början av vitboken inte konkretiseras. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att specificera hur den avser att ta hänsyn till medborgarnas synpunkter, och föreslår för detta ändamål att man införlivar eventuella initiativ från andra institutioner, exempelvis ”Agora”, ett organ för samråd med företrädare för det civila samhället som inrättats efter beslut av parlamentet.

4.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att stödja upprättandet av ett offentligt europeiskt rum – i första hand uppbyggt genom nationella, lokala och regionala medier – dock utan att glömma den viktiga roll som nationella och regionala kvalitetstidningar och TV-nyheter spelar för att tillräckligt bevaka Europafrågor, och begär av denna anledning att medlemsstaterna skall uppmuntra de offentliga nationella audiovisuella medierna att på ett adekvat sätt informera medborgarna om den politik som förs på europeisk nivå.

5.  Europaparlamentet noterar att målet för EU:s kommunikationspolitik inte bör vara att upprätta ett kommunikationsrum som konkurrerar med de offentliga nationella rummen, utan snarare att öka beröringspunkterna mellan nationella debatter och debatterna på EU‑nivå.

6.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att beakta de konkreta förslagen i parlamentets resolution av den 12 maj 2005 om EU:s informations‑ och kommunikationsstrategi vid utformningen av kommunikationspolitiken.

Fastställande av gemensamma principer

7.  Europaparlamentet stöder tanken på att verka för ökad tvåvägskommunikation mellan EU och dess medborgare, som skulle medge större lyhördhet för vad medborgarna vill säga om Europa. Tanken att medborgarna skall ta initiativet till deltagande och dialog verkar dock inte rimligt, eftersom det inte är de som skall behöva söka efter information, utan snarare är informationen som skall nå medborgarna.

8.  Europaparlamentet anser att det inte är lämpligt att ålägga parlamentet att följa en uppförandekod som reglerar dess kommunikation med EU‑medborgarna.

9.  Europaparlamentet begär att kommissionen föreslår en interinstitutionell överenskommelse som definierar de gemensamma principer vilka kan främja samarbetet mellan europeiska institutioner vad gäller kommunikation.

10. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att undersöka möjligheten att sätta i gång ett verkligt gemenskapsprogram för information och kommunikation i EU‑frågor på grundval av artikel 308 i EG‑fördraget i syfte att förbättra de befintliga interinstitutionella partnerskapsmekanismerna på detta område. Om kommissionen skulle lägga fram ett sådant förslag, skall parlamentet vara fullt delaktigt i fastställandet och utarbetandet av programmets exakta innehåll och räckvidd.

11. Europaparlamentet anser att principerna och värderingarna enligt stadgan om de grundläggande rättigheterna i högre grad bör lyftas fram när räckvidden för EU:s kommunikationspolitik bestäms.

12. Europaparlamentet påminner om att stadgan om de grundläggande rättigheterna redan fastställer medborgarnas rättigheter när det gäller information och att varje eventuellt nytt instrument måste respektera parlamentets rättigheter som folkvald församling, i synnerhet dess makt att fritt vända sig till unionens alla medborgare. Parlamentet begär att dess utskott med ansvar för konstitutionella frågor analyserar vilka möjliga egenskaper och vilket möjligt innehåll ett sådant interinstitutionellt instrument skulle ha.

13. Europaparlamentet framhåller vikten av en konstitution för Europa som ger unionen en mer politisk och demokratisk karaktär och gör den mer tilltalande i medborgarnas ögon. Parlamentet erinrar om det politiska ansvar som man tillsammans med rådet och kommissionen har när det gäller att stödja denna process.

Att förstärka medborgarnas roll

14. Europaparlamentet välkomnar kommissionens önskan att aktualisera EU på alla nivåer, dvs. att förmedla Europafrågor på nationell, regional och lokal nivå, i syfte att decentralisera budskapet och vidhåller behovet av att sådan kommunikation äger rum mycket regelbundet. Parlamentet välkomnar kommissionens handlingsplan och förväntar sig att den genomförs snabbt.

15. Europaparlamentet bedömer att utvecklingen av en lokal EU‑administration som kan stödja EU:s många informationskontor skulle bidra till att skapa viktiga direkta band mellan EU och dess medborgare, i synnerhet genom att främja deras tillgång till de EU‑initiativ och EU‑program som berör dem. Kommissionens och Europaparlamentets informationskontor har en viktig roll härvidlag. I detta sammanhang är det nödvändigt att ompröva hela det arbete som hittills utförts av dessa informationskontor, med tanke på att deras PR-verksamhet inte lyckas fånga medborgarnas intresse och med tanke på att de därtill använda medlen skulle kunna användas mycket mer effektivt. Parlamentet hoppas därför att dessa kontor blir mer aktiva och mindre byråkratiska.

16. Europaparlamentet välkomnar det öppenhetsinitiativ som kommissionen lanserade i november 2005 och som understryker att legitimiteten för varje modern administration delvis vilar på att den håller en hög standard när det gäller öppenhet. Den europeiska allmänheten har rätt att kunna förvänta sig effektiva, ansvarstagande och serviceinriktade offentliga institutioner.

17. Europaparlamentet betraktar regioner och städer som de lämpligaste plattformarna för att främja Europatanken bland medborgarna och kräver att Regionkommittén görs delaktig i genomförandet av en framtida kommunikationspolitik.

18. Europaparlamentet stöder tanken på att främja debatter i de nationella och regionala parlamenten.

19. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaternas parlament att skärpa respektive regeringars granskningsroll när de agerar i rådet och därmed öka medvetenheten och EU‑institutionernas demokratiska ansvar.

20. Europaparlamentet betonar att de nationella parlamenten bör sträva efter att i ett betydligt tidigare skede av beslutsprocessen uppmärksamma europeiska lagstiftningsprojekt.

21. Europaparlamentet uppmärksammar ordförandeskapets slutsatser från konferensen med talmännen i Europeiska unionens parlament (6–7 maj 2005), i vilka de nationella parlamenten uppmanas att varje år, företrädesvis vid ett plenarsammanträde, behandla Europeiska kommissionens årliga lagstiftningsprogram och arbetsprogram.

22. Europaparlamentet betonar vikten av att det hålls interparlamentariska fora om EU:s framtid. Ett sådant forum kommer att hållas med anledning av Romfördragets 50-årsdag. Parlamentet begär att det inom ramen för den europeiska kommunikationspolitiken tas hänsyn till diskussionerna mellan företrädarna för den europeiska befolkningen.

23. Europaparlamentet understryker vikten av samhällsutbildning i EU‑integration. Att ha viss Europakunskap är en förutsättning för en framgångsrik interaktiv kommunikation med EU och för att skapa en känsla av unionsmedborgarskap.

24. Europaparlamentet beklagar att stödet till sektorsprogram med kraftig multiplikatoreffekt, såsom Leonardo da Vinci, Sokrates och Erasmus, har skurits ned, eftersom de framhäver den europeiska dimensionen och underlättar upprättandet av gränsöverskridande nätverk.

25. Europaparlamentet anser att det, för att nå medborgaren, är viktigt att kommunicera bättre och att visa hur EU‑beslut påverkar vardagslivet genom samarbete med regionala och lokala institutioner. Parlamentet föreslår att regelbunden kommunikationen med medborgarna om relevanta regionala och lokala projekt i vilka EU har deltagit skall betonas, i syfte att gynna ett gemensamt europeiskt projekt.

26. Europaparlamentet anser att man i debatten skall ta hänsyn till den nationella och lokala publikens samt särskilda målgruppers specifika behov och verksamheter samt till de behov som personer med funktionshinder och minoritetsgrupper har samt påpekar att mer uppmärksamhet skall ägnas åt att kanalisera relevant samt regional information för att definiera målgrupper och på så sätt förena EU frågor med medborgarnas dagliga liv.

27. Europaparlamentet välkomnar initiativen från vissa av kommissionens representationskontor och nationella förvaltningar i syfte att åstadkomma ett samarbete kring EU-relaterade informationskampanjer. Parlamentet påpekar att denna form av samarbete kan leda till en mer direkt länk mellan medborgare och institutioner.

28. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att garantera att samråd med de berörda parterna och allmänheten hålls i ett tidigt stadium av utformningen av de politiska strategierna och anser att viktiga förslag skall bifogas tilläggsavsnittet i konsekvensanalysen där man detaljerat anger hur medborgarnas intressen har tagits med i beräkningen vid utformningen av förslaget. Parlamentet betonar att man skall förtydliga den inverkan som samråden med allmänheten har på EU:s beslutsprocess.

29. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utveckla en dynamisk och reaktiv kommunikationspolicy, som i stället för att huvudsakligen redogöra för de samförstånd som uppnåtts, mer inriktas på att redogöra för de olika faserna i beslutsförfarandet. Parlamentet anser att målet med EU:s kommunikationspolicy skall vara att informera medborgarna om hur EU-lagstiftningen utarbetas.

Att arbeta med media och ny teknik

30. Europaparlamentet betonar mediernas betydelse som mellanhänder, opinionsbildare och förmedlare av budskap till medborgarna i det offentliga europeiska rum som kommissionen avser utveckla. Parlamentet uppmanar i detta sammanhang kommissionen att stödja konkreta initiativ såsom diskussionsforum om europeisk kultur och europapolitiska frågor där materialet skall vara tillgängligt på flera språk så att många europeiska medborgare skall kunna interagera och utbyta idéer.

31. Europaparlamentet framhåller att den informerade medborgaren är grunden för en fungerande deltagandedemokrati.

32. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att så exakt som möjligt ange vilken roll den vill tilldela medierna och framhåller behovet av att hitta en formel som gör nationella, regionala och lokala medier mer delaktiga i kommunikationspolitiken, för vilken användning av alternativa medier som en kommunikationskanal också borde övervägas.

33. Europaparlamentet anser att det gränsöverskridande samarbetet om europapolitiska frågor mellan regionala och lokala medier måste öka. Parlamentet menar att europeiskt samarbete mellan medier och journalister gynnar rapporteringen om Europeiska unionen och uppmanar kommissionen att inom ramen för budgeten, inrätta en ”europeisk fond för (undersökande) journalistik” som stöder projekt där journalister från flera medlemsstater tillsammans fördjupar sig i en europeisk fråga och tillämpar den på de olika lokala och regionala förhållandena.

34. Europaparlamentet välkomnar att förslaget om att inrätta en EU‑nyhetsbyrå har dragits tillbaka.

35. Europaparlamentet rekommenderar kommissionen att använda ett tydligt och kortfattat språk när den kommunicerar med medierna och medborgarna, och att den systematiskt använder sina medlemsstaters officiella språk i hemstaten eller bosättningsstaten. Parlamentet anser att EU‑jargongen snarare ökar än minskar klyftan mellan EU‑institutionerna och medborgarna.

36. Europaparlamentet rekommenderar att EU‑institutionerna, och framför allt parlamentet, inleder ett regelbundet åsiktsutbyte med medierna i europeiska kommunikationsfrågor.

37. Europaparlamentet betraktar det som kommissionens skyldighet i allmänhet och medlemsstaternas i synnerhet att lämna saklig, tillförlitlig och opartisk information om EU:s politik som grunden för en väl underbyggd debatt. Parlamentet uppmanar därför de sistnämnda att förbättra informationen till medlemsstaternas tjänstemän om den politik som förs på europeisk nivå.

38. Europaparlamentet välkomnar att vitboken, när det gäller ny teknik, överensstämmer med parlamentets senaste rapport om EU:s informations‑ och kommunikationsstrategi.

39. Europaparlamentet uppskattar kommissionens förslag om att bättre utnyttja de nya kommunikationsteknikerna men kräver att åtgärder vidtas för att undvika att den så kallade digitala klyftan ytterligare utestänger en del av medborgarna från tillgång till information om unionen. Parlamentet betonar med hänsyn till detta att det skulle vara nödvändigt att, utifrån en helhetsstrategi, införliva de olika institutionernas specifika kommunikationskanaler, som exempelvis Europaparlamentets framtida webb-TV, samtidigt som man respekterar dess självständighet. Parlamentet betonar dessutom att de traditionella massmedierna, såsom televisionen, skall utnyttjas.

Att förstå den allmänna europeiska opinionen

40. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att upplysa parlamentet om utvärderingen av det samråd som har företagits.

41. Europaparlamentet är inte övertygat om att det vore klokt att på kort sikt inrätta ett övervakningscentrum för den allmänna opinionen inom EU, utan menar att man innan ett sådant steg tas bör använda redan tillgängliga uppgifter och resurser på ett mer samordnat sätt.

42. Europaparlamentet konstaterar att det inte går att skapa en tillfredsställande kommunikationspolitik utan en exakt kunskap om vilka informationsbrister som unionsmedborgarna har när det gäller gemenskapsåtgärdernas innehåll eller de institutioner och förfaranden som möjliggör genomförandet. Parlamentet begär därför att Eurobarometerns tjänsteavdelningar ges i uppdrag att genomföra en särskild, heltäckande opinionsundersökning som gör det möjligt att på ett exakt sätt mäta gemenskapsmedborgarnas informationsnivå uppdelat efter deras ursprungsland, yrkesgrupp och politiska åskådning.

Samarbete

43. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utarbeta konkreta förslag rörande kommunikationspolitikens genomförande samt att utvärdera dess rättsliga och budgetmässiga konsekvenser.

44. Europaparlamentet anser att arbetet i den interinstitutionella gruppen för information bör analyseras för att se om det finns utrymme för förbättringar. Gruppen bör vara övervägande politisk till sin natur och fungera som en garant, och antalet ledamöter bör minskas för att möjliggöra mer effektiv verksamhet.

45. Europaparlamentet betonar behovet av att de alleuropeiska politiska partierna med större engagemang för en dialog med väljarkåren kring EU‑frågor.

46. Europaparlamentet lägger särskilt stor vikt på den roll som de politiska partierna spelar för den parlamentariska demokratin på alla nivåer. Parlamentet beklagar att de tvärnationella politiska partiernas potential fortfarande inte utnyttjas fullt ut. Parlamentet beklagar att många nationella politiska partier inte är särskilt villiga att anlägga en europeisk dimension på ett samstämt och övertygande sätt. De politiska partierna uppmanas att i samband med sina beslut och valkampanjer ta hänsyn till EU-frågorna och att se till att medborgarna erbjuds faktiska politiska valmöjligheter när det gäller EU:s framtid.

47. Europaparlamentet betonar att en kommunikationspolitik måste ta hänsyn till EU‑frågornas speciella tempo, som ofta inte är i samklang med de nationella politiska agendorna, och att den inte riktigt kan utveckla sig utanför EU:s konkreta politik och verksamhet, som har en separat tidsplan. Kommissionen, rådet och parlamentet måste därför komma överens om en tidsplan för de stora frågor som kan vara av särskilt intresse för allmänheten i Europa, så att deras kommunikationsåtgärder fokuseras på dessa frågor.

48. Europaparlamentet uppmanar institutionerna att undersöka möjligheten att inrätta en samordningsgrupp på lägre nivå, där relevanta generaldirektorat vid de olika institutionerna och företrädare för parlamentets utskott finns representerade, i syfte att samordna de specifika åtgärder som genomför de riktlinjer som fastställts av Interinstitutionella gruppen för information.

49. Europaparlamentet upprepar att medborgarna ofta betraktar EU som en enhet eftersom de inte känner till detaljskillnaderna mellan institutionerna, och att institutionernas kommunikationspolitik därför måste införlivas i en gemensam strategi med respekt för varje institutions befogenheter och självständighet. Parlamentet upprepar sin vädjan om att en stor årlig interinstitutionell debatt skall hållas i kammaren i detta avseende för att anta en gemensam förklaring om denna politiks syften och metoder.

50. Europaparlamentet stöder utvecklingen av samtal och offentliga debatter arrangerade tillsammans mellan EU:s institutioner och de nationella och regionala institutionerna. Parlamentet framhåller vikten av att kommunikationen baseras på initiativ som främjas genom kommunikationskanalerna för den stora allmänheten, exempelvis kulturprogram (litteratur- eller filmpris), idrottsevenemang etc. Parlamentet anser att kommunikationen skall ta hänsyn till den strategiska orienteringen mot målgrupper såsom universitet, lokala myndigheter och yrkesorganisationer.

51. Europaparlamentet stöder en förstärkt roll för ombudsmannen i syfte att ge öppenhetspolitiken ökad trovärdighet.

52. Europaparlamentet konstaterar att Prince-programmet traditionellt har baserat sig på ett partnerskap mellan kommissionen och medlemsstaterna. I sitt senaste betänkande om Europeiska unionens kommunikationsstrategi betonar parlamentet att det bör delta i fastställandet av prioriteringarna inom Prince-programmet, det är därför parlamentet anser att dess ledamöter bör vara fullt delaktiga i evenemang som anordnas inom ramen för detta program.

53. Europaparlamentet rekommenderar en ökning av anslagen till de befintliga finansieringsprogrammen för att förbättra kommunikationen inom europeisk integration, såsom Livslångt lärande, Ungdom, Medborgare för Europa, Media och Kultur, förutsatt att de enskilda programmens mål respekteras fullt ut.

54. Europaparlamentet ger sitt stöd till att Prince-programmets nuvarande fem budgetrubriker ersätts av ett enda program som skall drivas av GD Kommunikation eftersom detta ger mer flexibilitet och skapar en central samtalspartner.

55. Europaparlamentet betonar vikten av att det ekonomiska stöd som EU utbetalar blir så synligt som möjligt och påpekar således att alla de institutioner, föreningar och verksamheter som mottar stöd genom ett av unionens program måste tillkännage detta.

56. Europaparlamentet betonar att medlemsstaternas aktiva deltagande är väsentligt för framgångsrik kommunikation och uppmanar därför medlemsstaterna att uppbringa de ekonomiska och tekniska resurser som krävs för att bidra till de gemensamma kommunikationsinsatserna i EU.

57. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att på ett korrekt sätt och omgående införliva gemenskapslagstiftningen för att garantera att alla EU‑medborgare kan åtnjuta samma nivå av de rättigheter som har tilldelats dem genom gemenskapslagstiftningen. Parlamentet uppmanar kommissionen att mer aktivt se till att bestämmelserna i gemenskapslagstiftningen tillämpas. Parlamentet uppmuntrar kommissionen att samarbeta med medlemsstaternas regeringar i arbetet med att informera medborgarna om deras rätt till tillgång till rättvisa och gottgörelse om deras rättigheter skulle kränkas.

58. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att rangordna sina samarbetspartner på ett bättre sätt när det gäller kommunikation genom att utveckla privilegierade förbindelser med de parter som har ett ”transnationellt uppdrag”, exempelvis de organisationer i EU:s civila samhälle som håller på att få fastare former, de politiska partierna i EU samt journalisterna. Parlamentet betonar vikten av att inbegripa de medier som är riktade mot ungdomar i syfte att stärka ett område med unionsmedborgarskap.

59. Europaparlamentet betonar vikten av att anpassa och vidareutveckla vitbokens strategier och innehåll i förhållande till den pågående debatten i det europeiska samhället och mellan medlemsstaterna.

60. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, Regionkommittén, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt medlemsstaternas regeringar och parlament.

• [1]  EGT L 145, 31.5.2001, s. 43.
• [2]  EUT C 47 E, 27.2.2003, s. 400.
• [3]  EUT C 64 E, 12.3.2004, s. 591.
• [4]  EUT C 92 E, 20.4.2006, s. 403.

MOTIVERING

I februari 2006 offentliggjorde kommissionen en vitbok om EU:s kommunikationspolitik. Texten var avsedd att motverka de effekter som uppstod i samband med att konstitutionsfördraget förkastades i den franska och den nederländska folkomröstningen, samt att sätta stopp för den allmänna uppkomsten av EU‑skepsis.

I vitboken sammanfattar kommissionen målen med EU:s nya kommunikationspolitik, som har utformats för att överbrygga klyftan mellan unionen och dess medborgare. I detta betänkande kommer föredraganden att ge sin egen tolkning av de förslag som har lagts fram i kommissionens vitbok.

1. Att skapa gemensamma principer

Kommissionen har föreslagit att en uppförandekod för kommunikation fastställs, det vill säga att gemensamma regler utarbetas för EU:s institutioner, nationella organ osv., och att den grund därmed läggs på vilken kommunikationspolitiken skall befästas. Föredraganden anser att denna idé inte enbart är ett grundläggande misstag, utan att den också är icke‑önskvärd, eftersom den skulle utgöra ett dåligt substitut för en verklig rättslig grund. I själva verket har EU:s institutioner ingen rättslig grund för de gemenskapsrapporter som är särskilt avsedda för information och kommunikation. Till följd av detta anklagas kommissionen alltför ofta för att ha blandat sig i angelägenheter på områden som ligger utanför dess ansvarsområde, eller till och med för att ha spridd propaganda. Det bästa sättet att undvika denna fälla är emellertid inte att basera en kommunikationspolitik på en uppförandekod, utan att eftersträva ett enhälligt beslut från medlemsstaterna i rådet. Detta skulle ge en möjlighet att, i enlighet med artikel 308 i fördraget, skapa en fullvärdig rättslig grund.

Att fastställa uppföranderegler som EU:s institutioner skall efterleva skulle dessutom kunna få motsatta effekter, och minska utrymmet för en oberoende och självständig opinion. Föredraganden anser därför inte att parlamentet bör bli föremål för en kod som skall avgöra hur parlamentet skall kommunicera med EU:s medborgare.

2. Att ge medborgarna redskap för ökat inflytande

Mot bakgrund av att det saknas ett offentligt europeiskt rum, bör institutionerna använda sig av verktyg som gör det möjligt för så många EU‑medborgare som möjligt att få tillgång till information. Om unionen vill göra sin röst hörd är den tvungen att föra ut EU‑frågorna på nationell, regional och lokal nivå. Det är emellertid inte vettigt att betrakta medborgarna som de huvudsakliga drivkrafterna bakom ett deltagande och en dialog. Det skulle vara meningslöst att lyssna noga till vad medborgarna hade att säga om de var dåligt informerade. Innan deras insatser kan tjäna ett syfte måste EU:s institutioner hitta ett sätt att vidarebefordra all den information som de behöver för att själva kunna delta i, och identifiera sig med, det europeiska projektet. Först och främst behövs information, annars är det omöjligt att skapa opinion, eller i varje fall en användbar opinion. Därför måste EU:s informations‑ och kommunikationspolitik styras av den allmänna principen att det inte är medborgarna som skall vara tvungna att söka information, utan det är informationen som skall nå medborgarna.

3. Att arbeta med media och ny teknik

I vitboken överbetonas idén att en dialog och kommunikation med medborgarna kan samordnas genom initiativ från institutionerna. Följaktligen litar man mer på ny teknik än på traditionella massmedier. Tidvis tycks man underskatta massmediernas inflytande över samhället.

Föredraganden anser att en förteckning över prioriterade åtgärder bör utarbetas, som exempelvis inriktas på bättre arbetsförhållanden för journalister inom EU:s institutioner, utbildning för yrkesverksamma inom information, bättre metoder för direkt kommunikation osv.

4. Att bättre känna av opinionsströmningar

Kommissionen föreslår att ett nätverk av nationella experter inom opinionsforskning skall inrättas, så att de lättare skall kunna utbyta goda arbetsmetoder och utveckla synergieffekter. Föredraganden anser emellertid att det skulle vara bättre att utnyttja befintliga resurser på ett mer samordnat sätt, i syfte att få maximal behållning. Utbyte av information och bästa praxis kan ske utan att ett nytt övervakningscentrum för den allmänna opinionen inom EU inrättas. Att inrätta ett övervakningscentrum skulle med säkerhet vara ett tvivelaktigt tillvägagångssätt på kort sikt, eftersom man då blir tvungen att ta fullständig hänsyn till de uppgifter som redan har samlats in innan man kan ge sig in på en sådan djärv satsning.

5. Samarbete

Det är avgörande att medlemsstaterna är delaktiga i en informations- och kommunikationspolitik för EU. Utan dem skulle det vara praktiskt taget omöjligt att nå ut med något budskap överhuvudtaget. För att budskapen skall vinna gehör hos medborgarna måste vår uppmärksamhet i större utsträckning fokusera på det som medborgarna ger uttryck för, och deras olika problem bör åtgärdas. Vi måste lyckas med att förklara vad EU kan göra för varje medborgare. Vi måste finna ett sätt att mer beslutsamt skaffa oss inflytande över informations‑ och kommunikationspolitiken på regional och lokal nivå. Berörda parter, såsom politiska partier, måste kunna engagera medborgarna till stöd för EU:s politik, och har således en avgörande funktion att fylla.

Föredraganden anser att parlamentet, kommissionen och rådet bör intensifiera sin trepartsdialog, samt att i detta syfte närmare samordna sina åtgärder.

Det enda forum som kommissionens och parlamentets tjänsteenheter på informations‑ och kommunikationsområdet har för att utbyta idéer är inom den interinstitutionella gruppen för information. Dess huvudsakliga uppgift är att fastställa prioriteringar för Prince‑programmet. Alla eventuella initiativ som inte omfattas av detta program behandlas som särskilda åtgärder, och fullföljs alltefter omständigheterna på initiativ av antingen kommissionen eller parlamentet. Föredraganden anser att Prince‑programmet borde omfatta fler prioritetsområden, samt att varje institution enbart borde vidta särskilda åtgärder om så är nödvändigt. Den institutionella gruppen bör dessutom i första hand vara politiskt betingad, och dess medlemskap förminskas, i syfte att främja en mer effektiv verksamhet.

YTTRANDE från utskottet för medborgerliga fri‑ och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor (18.9.2006)

till utskottet för kultur och utbildning

över vitboken om EU:s kommunikationspolitik
(2006/2087(INI))

Föredragande: Michael Cashman

FÖRSLAG

Utskottet för medborgerliga fri‑ och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor uppmanar utskottet för kultur och utbildning att som ansvarigt utskott infoga följande i sitt resolutionsförslag:

A. Yttrande- och informationsfriheten bör utgöra grundpelarna för demokratin i Europa och grundval för de politiska systemen på europeisk och nationell nivå och allmänheten beredas tillgång till information i största möjliga utsträckning.

B.  Demokratisk medverkan utgör en hörnsten i den politiska processen och bör ha en direkt inverkan på utformningen av Europeiska unionens policy.

C. Insyn och öppenhet är nödvändiga förutsättningar för kommunikation och denna kommunikation är en tvåvägsdialog med EU-medborgarna, vilken utgör en väsentlig faktor i demokratin och är av avgörande betydelse när det gäller att främja den allmänna debatten.

D. Syftet med ”perioden för eftertanke” är att göra unionen mer demokratisk och öka effektiviteten samt återupprätta förbindelsen mellan den och medborgarna.

E.  EU-frågor och det mervärde som gemenskapslagstiftningen tillför ges sällan erkänsla i debatterna i medlemsstaterna och nationella politiker tar ofta på sig äran för EU‑framgångar medan de å andra sidan är snabba att kritisera EU, inte sällan för politiska misslyckanden som har sitt ursprung på det nationella planet.

F.  I ordförandeskapets slutsatser från konferensen med talmännen i Europeiska unionens parlament (6–7 maj 2005) uppmanas de nationella parlamenten att varje år, företrädesvis vid ett plenarsammanträde, behandla Europeiska kommissionens årliga lagstiftningsprogram och arbetsprogram.

1.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att garantera att samråd med de berörda parterna och allmänheten hålls i ett tidigt stadium av utformningen av de politiska strategierna och anser att viktiga förslag skall bifogas tilläggsavsnittet i konsekvensanalysen där man detaljerat anger hur medborgarnas intressen har tagits med i beräkningen vid utformningen av förslaget. Parlamentet betonar att man skall förtydliga den inverkan som samråden med allmänheten har på EU:s beslutsprocess.

2.  Europaparlamentet anser att insyn och tillgång till handlingar utgör en av huvudpelarna för att kunna säkerställa kommunikationen med medborgarna om EU och dess verksamhet och för att överbrygga den nuvarande klyftan. Parlamentet uppmuntrar kommissionen och det finländska ordförandeskapet att vidta nödvändiga åtgärder för att se över förordning (EG) nr 1049/2001, i enlighet med parlamentets begäran i syfte att offentliggöra rättsliga yttranden, ståndpunkter och ändringsförslag i en offentlig databas innan beslut fattas. Parlamentet anser att för att kunna skapa en gemensam databas måste existerande offentliga databaser sammankopplas och vara så användarvänlig som möjligt. Parlamentet anser att PreLex, databasen för den interinstitutionella beslutsprocessen, kan användas för detta ändamål.

3.  Europaparlamentet anser att samtliga föredragningslistor och handlingar som rör rådets, kommissionens och Europaparlamentets utskott samt lättförståelig bakgrundsinformation skall offentliggöras samt betonar att denna information skall vara lättåtkomlig för allmänheten framför allt via Internet, genom att sådana handlingar offentliggörs, möten direktsänds och inspelningar av möten senare görs tillgängliga.

4.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utveckla en dynamisk och reaktiv kommunikationspolicy, som i stället för att huvudsakligen redogöra för de samförstånd som uppnåtts, mer inriktas på att redogöra för de olika faserna i beslutsförfarandet. Parlamentet anser att målet med EU:s kommunikationspolicy skall vara att informera medborgarna om hur EU-lagstiftningen utarbetas.

5.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaternas parlament att skärpa respektive regeringars granskningsroll när de agerar i rådet och därmed öka medvetenheten och EU‑institutionernas demokratiska ansvar.

6.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att införa en europeisk dimension i debatterna i medlemsstaterna och därmed uppmärksamma medborgarna på EU:s verksamhet.

7.  Europaparlamentet anser att man i debatten skall ta hänsyn till den nationella och lokala publikens samt särskilda målgruppers specifika behov och verksamheter samt till de behov som personer med funktionshinder och minoritetsgrupper har samt påpekar att mer uppmärksamhet skall ägnas åt att kanalisera relevant samt regional information för att definiera målgrupper och på så sätt förena EU frågor med medborgarnas dagliga liv.

8.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att på ett korrekt sätt och omgående införliva gemenskapslagstiftningen för att garantera att alla EU‑medborgare kan åtnjuta samma nivå av de rättigheter som har tilldelats dem genom gemenskapslagstiftningen. Parlamentet uppmanar kommissionen att mer aktivt se till att bestämmelserna i gemenskapslagstiftningen tillämpas. Parlamentet uppmuntrar kommissionen att samarbeta med medlemsstaternas regeringar i arbetet med att informera medborgarna om deras rätt till tillgång till rättvisa och gottgörelse om deras rättigheter skulle kränkas.

ÄRENDETS GÅNG

Titel	Vitboken om EU:s kommunikationspolitik
Referensnummer	2006/2087(INI)
Ansvarigt utskott	CULT
Yttrande   Tillkännagivande i kammaren	LIBE 6.4.2006
Förstärkt samarbete – tillkännagivande i kammaren
Föredragande av yttrande Utnämning	Michael Cashman 15.5.2006
Tidigare föredragande av yttrande
Behandling i utskott	12.7.2006	13.9.2006
Antagande	13.9.2006
Slutomröstning: resultat	+: –: 0:		35 2 0
Slutomröstning: närvarande ledamöter	Alexander Alvaro, Alfredo Antoniozzi, Mihael Brejc, Michael Cashman, Charlotte Cederschiöld, Carlos Coelho, Fausto Correia, Panayiotis Demetriou, Agustín Díaz de Mera García Consuegra, Kinga Gál, Patrick Gaubert, Lilli Gruber, Timothy Kirkhope, Ewa Klamt, Magda Kósáné Kovács, Wolfgang Kreissl-Dörfler, Barbara Kudrycka, Stavros Lambrinidis, Henrik Lax, Sarah Ludford, Jaime Mayor Oreja, Claude Moraes, Lapo Pistelli, Martine Roure, Ioannis Varvitsiotis, Stefano Zappalà, Tatjana Ždanoka
Slutomröstning: närvarande suppleanter	Marco Cappato, Bárbara Dührkop Dührkop, Maria da Assunção Esteves, Anne Ferreira, Ignasi Guardans Cambó, Sophia in 't Veld, Hubert Pirker, Antonio Tajani, Kyriacos Triantaphyllides
Slutomröstning: närvarande suppleanter (art. 178.2)	Thomas Wise
Anmärkningar (tillgängliga på ett enda språk)

YTTRANDE från utskottet för konstitutionella frågor (5.10.2006)

till utskottet för kultur och utbildning

över vitboken om EU:s kommunikationspolitik
2006/2087(INI)

Föredragande: Gérard Onesta

FÖRSLAG

Utskottet för konstitutionella frågor uppmanar utskottet för kultur och utbildning att som ansvarigt utskott infoga följande i sitt resolutionsförslag:

1.  Europaparlamentet gläder sig över att vitboken har lagts fram och visar sitt samtycke till kommissionens avsikter att omvandla kommunikationspolitiken till en självständig politik med ett eget innehåll.

2.  Europaparlamentet gläder sig över att kommissionen medger att kommunikation aldrig kan skiljas från det som skall förmedlas, och att det måste finnas en tvåvägskommunikation, vilket förutsätter att man lyssnar på medborgarna. Parlamentet beklagar dock att de principer som slås fast i början av vitboken inte konkretiseras. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att specificera hur den avser att ta hänsyn till medborgarnas synpunkter, och föreslår för detta ändamål att man införlivar eventuella initiativ från andra institutioner, exempelvis ”Agora”, ett organ för samråd med företrädare för det civila samhället som inrättats efter beslut av parlamentet.

3.  Europaparlamentet konstaterar att det inte går att skapa en tillfredsställande kommunikationspolitik utan en exakt kunskap om vilka informationsbrister som unionsmedborgarna har när det gäller gemenskapsåtgärdernas innehåll eller de institutioner och förfaranden som möjliggör genomförandet. Parlamentet begär därför att Eurobarometerns tjänsteavdelningar ges i uppdrag att genomföra en särskild, heltäckande opinionsundersökning som gör det möjligt att på ett exakt sätt mäta gemenskapsmedborgarnas informationsnivå uppdelat efter deras ursprungsland, yrkesgrupp och politiska åskådning.

4.  Europaparlamentet betonar vikten av att det hålls interparlamentariska fora om EU:s framtid. Ett sådant forum kommer att hållas med anledning av Romfördragets 50-årsdag. Parlamentet begär att det inom ramen för den europeiska kommunikationspolitiken tas hänsyn till diskussionerna mellan företrädarna för den europeiska befolkningen.

5.  Europaparlamentet stöder undersökningen av ett nytt interinstitutionellt instrument som skall vara öppet för medlemsstaterna och ha som mål att fastställa principerna för EU:s kommunikationspolitik. Parlamentet anser dock att den exakta utformningen av detta instrument − stadga eller uppförandekod − noga bör analyseras utifrån de ”garantier” som det skulle ge till medborgarna och de förpliktelser som institutionerna och medlemsstaterna skulle vara tvungna att acceptera.

6.  Europaparlamentet påminner om att stadgan om de grundläggande rättigheterna redan fastställer medborgarnas rättigheter när det gäller information och att varje eventuellt nytt instrument måste respektera parlamentets rättigheter som folkvald församling, i synnerhet dess makt att fritt vända sig till unionens alla medborgare. Parlamentet begär att utskottet för konstitutionella frågor analyserar vilka möjliga egenskaper och vilket innehåll ett sådant interinstitutionellt instrument skulle ha.

7.  Europaparlamentet betonar att en kommunikationspolitik måste ta hänsyn till EU‑frågornas speciella tempo, som ofta inte är i samklang med de nationella politiska agendorna, och att den inte riktigt kan utveckla sig utanför EU:s konkreta politik och verksamhet, som har en separat tidsplan. Kommissionen, rådet och parlamentet måste därför komma överens om en tidsplan för de stora frågor som kan vara av särskilt intresse för allmänheten i Europa, så att deras kommunikationsåtgärder fokuseras på dessa frågor.

8.  Europaparlamentet upprepar att medborgarna ofta betraktar EU som en enhet eftersom de inte känner till detaljskillnaderna mellan institutionerna, och att institutionernas kommunikationspolitik därför måste införlivas i en gemensam strategi med respekt för varje institutions befogenheter och självständighet. Parlamentet upprepar sin vädjan om att en stor årlig interinstitutionell debatt skall hållas i kammaren i detta avseende för att anta en gemensam förklaring om denna politiks syften och metoder.

9.  Europaparlamentet betonar vikten av att anpassa och vidareutveckla vitbokens strategier och innehåll i förhållande till den pågående debatten i det europeiska samhället och mellan medlemsstaterna.

10. Europaparlamentet stöder utvecklingen av samtal och offentliga debatter arrangerade tillsammans mellan EU:s institutioner och de nationella och regionala institutionerna. Parlamentet framhåller vikten av att kommunikationen baseras på initiativ som främjas genom kommunikationskanalerna för den stora allmänheten, exempelvis kulturprogram (litteratur- eller filmpris), idrottsevenemang etc. Parlamentet anser att kommunikationen skall ta hänsyn till den strategiska orienteringen mot målgrupper såsom universitet, lokala myndigheter och yrkesorganisationer.

11. Europaparlamentet betonar vikten av att det ekonomiska stöd som EU utbetalar blir så synligt som möjligt och påpekar således att alla de institutioner, föreningar och verksamheter som mottar stöd genom ett av unionens program måste tillkännage detta.

12. Europaparlamentet uppskattar kommissionens förslag om att bättre utnyttja de nya kommunikationsteknikerna men kräver att åtgärder vidtas för att undvika att den så kallade digitala klyftan ytterligare utestänger en del av medborgarna från tillgång till information om unionen. Parlamentet betonar med hänsyn till detta att det skulle vara nödvändigt att, utifrån en helhetsstrategi, införliva de olika institutionernas specifika kommunikationskanaler, som exempelvis Europaparlamentets framtida webb-TV, samtidigt som man respekterar dess självständighet. Parlamentet betonar dessutom att de traditionella massmedierna, såsom televisionen, skall utnyttjas.

13. Europaparlamentet beklagar att den aktuella informationspolitiken inte uppfyller sitt mål och inte når ut till unionsmedborgarna. Parlamentet understryker därför att man måste gå helt nya vägar, bland annat genom ett särskilt TV-utbud med en riktig journalistisk prägel. Parlamentet ställer sig positivt till tanken på information om EU utifrån programmodellen ”Universum”.

14. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att rangordna sina samarbetspartner på ett bättre sätt när det gäller kommunikation genom att utveckla privilegierade förbindelser med de parter som har ett ”transnationellt uppdrag”, exempelvis de organisationer i EU:s civila samhälle som håller på att få fastare former, de politiska partierna i EU samt journalisterna. Parlamentet betonar vikten av att inbegripa de medier som är riktade mot ungdomar i syfte att stärka ett område med unionsmedborgarskap.

15. Europaparlamentet lägger särskilt stor vikt på den roll som de politiska partierna spelar för den parlamentariska demokratin på alla nivåer. Parlamentet beklagar att de tvärnationella politiska partiernas potential fortfarande inte utnyttjas fullt ut. Parlamentet beklagar att många nationella politiska partier inte är särskilt villiga att anlägga en europeisk dimension på ett samstämt och övertygande sätt. De politiska partierna uppmanas att i samband med sina beslut och valkampanjer ta hänsyn till EU-frågorna och att se till att medborgarna erbjuds faktiska politiska valmöjligheter när det gäller EU:s framtid.

16. Europaparlamentet betonar den mycket viktiga roll som massmedierna spelar för kommunikationen när det gäller EU‑frågor, och insisterar på behovet av att skapa särskilda samarbetsformer med dessa samtidigt som man strängt respekterar deras självständighet och deras redaktionella autonomi. Parlamentet bedömer att man avsevärt måste öka de medel som finns för att bidra till utbildningen av journalister som är specialiserade på EU‑frågor, i synnerhet journalister på regional och lokal nivå. Parlamentet anser dessutom att institutionell publicitet är ett bra medel för att informera allmänheten om EU:s politiska centrum, och att denna viktiga fråga därför måste diskuteras med medierna.

17. Europaparlamentet understryker att det är viktigt att knyta kommunikationspolitiken till de EU-stödda program om aktivt medborgarskap som ger denna process en multiplikatoreffekt.

18. Europaparlamentet bedömer att utvecklingen av en lokal EU‑administration som kan stödja EU:s många informationskontor skulle bidra till att skapa viktiga direkta band mellan EU och dess medborgare, i synnerhet genom att främja deras tillgång till de EU‑initiativ och EU‑program som berör dem. Kommissionens och Europaparlamentets informationskontor har en viktig roll härvidlag. I detta sammanhang är det nödvändigt att ompröva hela det arbete som hittills utförts av dessa informationskontor, med tanke på att deras PR-verksamhet inte lyckas fånga medborgarnas intresse och med tanke på att de därtill använda medlen skulle kunna användas mycket mer effektivt. Parlamentet hoppas därför att dessa kontor blir mer aktiva och mindre byråkratiska.

19. Europaparlamentet framhåller vikten av en konstitution för Europa som ger unionen en mer politisk och demokratisk karaktär och gör den mer tilltalande i medborgarnas ögon. Parlamentet erinrar om det politiska ansvar som man tillsammans med rådet och kommissionen har när det gäller att stödja denna process.

ÄRENDETS GÅNG

Titel	Vitboken om EU:s kommunikationspolitik
Referensnummer	2006/2087(INI)
Ansvarigt utskott	CULT
Yttrande   Tillkännagivande i kammaren	AFCO 6.4.2006
Förstärkt samarbete – tillkännagivande i kammaren
Föredragande av yttrande Utnämning	Gérard Onesta 21.2.2006
Tidigare föredragande av yttrande
Behandling i utskott	2.5.2006	12.7.2006		12.9.2006
Antagande	5.10.2006
Slutomröstning: resultat	+: –: 0:		17 1 1
Slutomröstning: närvarande ledamöter	Carlos Carnero González, Richard Corbett, Panayiotis Demetriou, Andrew Duff, Maria da Assunção Esteves, Ingo Friedrich, Bronisław Geremek, Genowefa Grabowska, Ignasi Guardans Cambó, Jo Leinen, Íñigo Méndez de Vigo, Rihards Pīks, Johannes Voggenhuber, Bernard Piotr Wojciechowski
Slutomröstning: närvarande suppleanter	Jean-Louis Bourlanges, Ashley Mote, Gérard Onesta, Georgios Papastamkos, Reinhard Rack, György Schöpflin
Slutomröstning: närvarande suppleanter (art. 178.2)
Anmärkningar (tillgängliga på ett enda språk)

ÄRENDETS GÅNG

Titel

Vitboken om EU:s kommunikationspolitik

Förfarandenummer

2006/2087(INI)

Ansvarigt utskott   Tillstånd: tillkännagivande i kammaren

CULT 6.4.2006

Rådgivande utskott   Tillkännagivande i kammaren

LIBE 6.4.2006

AFCO 6.4.2006

Inget yttrande avges   Beslut

Förstärkt samarbete   Tillkännagivande i kammaren

Föredragande   Utnämning

Luis Herrero-Tejedor 13.2.2006

Tidigare föredragande

Behandling i utskott

29.5.2006

Antagande

9.10.2006

Slutomröstning: resultat

+: –: 0:

29 1 0

Slutomröstning: närvarande ledamöter

Maria Badia I Cutchet, Ivo Belet, Guy Bono, Marielle De Sarnez, Marie-Hélène Descamps, Jolanta Dičkutė, Hanna Foltyn-Kubicka, Milan Gaľa, Vasco Graça Moura, Lissy Gröner, Luis Herrero-Tejedor, Ruth Hieronymi, Bernat Joan i Marí, Manolis Mavrommatis, Ljudmila Novak, Doris Pack, Zdzisław Zbigniew Podkański, Pál Schmitt, Nikolaos Sifunakis, Hannu Takkula, Helga Trüpel, Thomas Wise, Tomáš Zatloukal

Slutomröstning: närvarande suppleant(er)

Ignasi Guardans Cambó, Gyula Hegyi, Mary Honeyball, Reino Paasilinna, Sérgio Sousa Pinto, Grażyna Staniszewska

Slutomröstning: närvarande suppleant(er) (art. 178.2)

Harald Ettl

Ingivande

16.10.2006

Anmärkningar (tillgängliga på ett enda språk)