Betänkande - A6-0366/2006Betänkande
A6-0366/2006

BETÄNKANDE om genomförandet av den europeiska säkerhetsstrategin inom ramen för ESFP

18.10.2006 - (2006/2033(INI))

Utskottet för utrikesfrågor
Föredragande: Karl von Wogau

Förfarande : 2006/2033(INI)
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång :  
A6-0366/2006

FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS RESOLUTION

om genomförandet av den europeiska säkerhetsstrategin inom ramen för ESFP

(2006/2033(INI))

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av den europeiska säkerhetsstrategi som antogs av Europeiska rådet den 12 december 2003,

–   med beaktande av fördraget om upprättande av en konstitution för Europa, undertecknat i Rom den 29 oktober 2004,

–   med beaktande av ordförandeskapets slutsatser från Europeiska rådets möten den 16‑17 juni och den 15-16 december 2005, särskilt ordförandeskapets rapporter om ESFP,

–   med beaktande av sin resolution av den 14 april 2005 om den europeiska säkerhetsstrategin[1],

–   med beaktande av EU:s strategi mot spridning av massförstörelsevapen, vilken antogs av rådet den 9 december 2003,

–   med beaktande av rapporten från maj 2006 av den före detta kommissionsledamoten Michel Barnier om en europeisk räddningstjänststyrka (Europe Aid),

–   med beaktande av sin resolution av den 2 februari 2006 om rådets årliga rapport till Europaparlamentet om de viktigaste aspekterna och de grundläggande vägvalen när det gäller GUSP, inklusive de finansiella konsekvenserna för Europeiska unionens allmänna budget – 2004[2],

–   med beaktande av artikel 45 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för utrikesfrågor (A6‑0366/2006), och av följande skäl:

Allmänna synpunkter

A. Den europeiska säkerhetsstrategin är en del av den övergripande gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken (GUSP) och den europeiska säkerhets- och försvarspolitiken (ESFP), där det är möjligt att använda alla EU:s politiska handlingsmöjligheter, bland annat diplomatiska, ekonomiska och utvecklingspolitiska åtgärder.

B.  De opinionsmätningar som gjorts de senaste tio åren har visat att det finns ett starkt och konstant stöd från allmänheten. Mer än 60 procent av EU:s medborgare förordar en gemensam utrikespolitik för unionen och mer än 70 procent vill se en gemensam försvarspolitik för unionen. Andra opinionsundersökningar har visat att det saknas stöd för att öka de militära utgifterna.

C. Säkerheten och kampen mot den internationella terrorismen står högt på dagordningen inom EU. Det är nödvändigt med ett samlat svar och en gemensam strategi inom ramen för ESFP.

D. Kontrollen av vapenexporten måste skärpas, både i Europeiska unionen och i övriga världen.

1.  Europaparlamentet erkänner att den europeiska säkerhetsstrategin från december 2003, som bygger på ett initiativ från det grekiska ordförandeskapet, innehåller en utmärkt analys av hoten mot den moderna världen och lägger fast de grundläggande principerna för EU:s utrikespolitik. Parlamentet betonar dock att genomförandet av strategin måste övervakas regelbundet, så att det blir möjligt att reagera på den geopolitiska utvecklingen.

2.  Europaparlamentet stöder tanken bakom den europeiska säkerhetsstrategin, nämligen att internationell terrorism, spridning av massförstörelsevapen, regionala konflikter, statsupplösning och organiserad brottslighet idag utgör de främsta hoten mot Europeiska unionen och dess medborgare. Parlamentet betonar att ett strategiskt mål i samband med vidareutvecklingen av den europeiska säkerhetsstrategin måste vara att ta itu med geopolitiska och geoekonomiska utmaningar såsom exempelvis den ökande globala konkurrensen om vatten- och energikällorna och naturkatastrofer och säkerheten vid unionens yttre gränser. Parlamentet är bekymrat över risken för nya kapprustningar på globalt och regionalt plan och över den pågående spridningen av konventionella vapen.

3.  Europaparlamentet medger dock att kampen mot den internationella terrorismen inte uteslutande kan föras med militära medel och att förebyggandet och bekämpningen av terrorismen förutsätter en lång rad icke-militära åtgärder såsom exempelvis underrättelseutbyte och polis- och domstolssamarbete, där det behövs ett fullgott samarbete mellan institutionerna och mellan de olika pelarna. Parlamentet medger också att det finns ett behov av att bygga upp demokratiska institutioner, infrastrukturer och ett civilt samhälle i sönderfallna eller sönderfallande stater. Parlamentet betonar att ett av EU:s främsta bidrag för att förebygga den internationella terrorismen är dess förmåga att effektivt bygga upp eller återuppbygga demokratiska institutioner, social och ekonomisk infrastruktur, goda styrelseformer och ett civilt samhälle och att framgångsrikt bekämpa rasism och främlingsfientlighet.

4.  Europaparlamentet påpekar att EU:s utrikes‑ och säkerhetspolitik bör ha som mål att skydda unionens medborgare från dessa hot, att tillvarata unionens rättmätiga intressen och att främja målen i FN-stadgan genom att få EU att uppträda som en globalt ansvarskännande aktör i insatserna för fred och demokrati i världen. Parlamentet ger sitt helhjärtade stöd till uppfattningen inom den europeiska säkerhetsstrategin om att det bästa sättet att uppnå dessa mål är att satsa på ett ”effektivt multilateralt system”, dvs. internationella institutioner och folkrättsliga bestämmelser.

5.  Europaparlamentet vidhåller att EU i första hand måste utföra sina ESFP-uppgifter med fredliga medel. Militära medel får bara användas om alla förhandlingsmöjligheter noggrant har prövats och uttömts. Vid genomförandet av dessa legitima uppgifter är det framför allt viktigt med full respekt för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna för medborgarna inom och utanför EU:s gränser.

6.  Europaparlamentet anser att de geopolitiska utmaningarna har ändrats väsentligt sedan den europeiska säkerhetsstrategin antogs 2003. Det är därför nödvändigt att strategin revideras senast 2008. Strategin bör revideras vart femte år och diskuteras i Europaparlamentet och i medlemsstaternas parlament.

7.  Europaparlamentet påpekar att det är av yttersta vikt att det finns en effektiv samordning mellan de civila och militära inslagen i världssamfundets reaktion på en kris. I detta sammanhang bör EU framför allt bygga ut sitt strategiska partnerskap med Nato och försöka att stärka möjligheterna till samarbete med Nato i samband med insatser och uppdrag genom en tät politisk dialog om en rad olika frågor.

8.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att stödja den parlamentariska dimensionen av ESFP, där den institutionella och finansiella utvecklingen går hand i hand med en utökning av parlamentets kontrollbefogenheter. Parlamentet erinrar om att ansvaret för den parlamentariska kontrollen av ESFP delas mellan medlemsstaternas parlament och Europaparlamentet på grundval av deras respektive ansvarsområden enligt gällande fördrag och författningar.

9.  Europaparlamentet ser positivt på initiativ som kan skapa närmare förbindelser och ett ökat informationsutbyte mellan medlemsstaternas parlament och Europaparlamentet i samband med frågor som rör ESFP, så att det blir möjligt med en mer strukturerad och regelbunden dialog mellan parlamenten.

10. Europaparlamentet betonar att EU måste ha möjlighet att lämna ett betydande bidrag för att kunna

a)  försvara sig mot alla reella och otvetydiga säkerhetshot,

b)  säkerställa fred och stabilitet, först och främst i det geografiska närområdet men även i andra delar av världen, i överensstämmelse med principerna i FN-stadgan,

c)  genomföra humanitära insatser och räddningsaktioner,

d)  förebygga och hantera konflikter och främja demokrati och respekten för de mänskliga rättigheterna,

e)  främja regional och global nedrustning.

11. Europaparlamentet påpekar att Nato, i händelse av ett angrepp från ett tredjeland på EU:s territorium, fortfarande är garanten för unionens kollektiva försvar. Parlamentet välkomnar Natos ökade förmåga att spela en roll utanför de traditionella uppgiftsområdena. Nato är samtidigt ett lämpligt forum för den transatlantiska dialogen om säkerhetsfrågor.

12. Europaparlamentet erkänner att kapaciteten hos medlemsstaternas väpnade styrkor och deras tillgänglighet för EU påverkas av att de flesta medlemsstaterna är medlemmar av både EU och Nato, och att en del av deras väpnade styrkor står till båda organisationernas förfogande. Parlamentet begär därför att EU fortsätter sitt nära samarbete med Nato, särskilt när det gäller kapacitetsutveckling.

13. Europaparlamentet varnar för onödiga överlappningar mellan Natos och EU:s insatser och mellan EU-medlemsstaternas insatser.

14. Europaparlamentet anser att ESFP idag bara har tillgång till begränsade resurser för civila och militära insatser. Parlamentet begär därför att EU, för att öka sin trovärdighet som global aktör, först och främst koncentrerar sin kapacitet till sitt geografiska närområde, särskilt Balkan.

Integrerat civilt-militärt samarbete

15. Europaparlamentet gläds åt att EU lägger vikt vid att stärka det civila och militära samarbetet när det gäller krishantering, och erkänner att utvecklingen av möjligheterna till civil krishantering har utgjort ett särskilt inslag som tillför ett mervärde inte bara till utvecklingen av ESFP utan även generellt till konfliktförebyggande insatser, humanitärt bistånd, återuppbyggnad efter konflikter och fredsskapande verksamhet.

16. Europaparlamentet gläds även åt de senaste ansträngningarna att, inom ramen för det civila övergripande målet för 2008, avhjälpa den tidigare bristen på insatser för att utveckla den civila kapaciteten. Parlamentet gläds också åt möjligheterna för den civila och militära cellen och operationsledningen att spela en viktig roll i samband med utvecklingen av unionens strategi till ett integrerat civil‑militärt samarbete och en integrerad civil-militär samordning. Parlamentet rekommenderar därför att den civila och militära cellen och operationsledningen uppgraderas till ett europeiskt högkvarter för genomförande av civil-militära insatser.

17. Europaparlamentet erkänner att operativ kapacitet inom satellitbaserade och luftburna spaningssystem, integrerade telekommunikationssystem och strategiska luft- och sjötransportfaciliteter är av avgörande betydelse för både civila och militära krishanteringsinsatser. Europeiska försvarsbyrån uppmanas att tillsammans med kommissionen inleda en integrerad forsknings- och utvecklingsprocess på områden där det medför en förstärkning av integrerade och samordnade civil-militära strategier, särskilt när det gäller satellitbaserade och luftburna spaningssystem och integrerade telekommunikationssystem.

Krishantering

18. Europaparlamentet välkomnar inrättandet av det globala systemet för katastrofvarning och samordning, som finansieras av kommissionen i nära samarbete med FN. Detta system kommer att förbättra Europeiska unionens handlingsmöjligheter avsevärt.

19. Europaparlamentet noterar arbetet i det centrum för hantering av hälsokrislägen som kommissionen inrättat. Detta centrum är viktigt, inte bara för att det har tillgång till informations- och uppgiftssamlingar utan även för att det har möjlighet att utfärda varningar för pandemier och epidemier och hot genom biologiska och kemiska ämnen. Rådet och kommissionen uppmanas därför att skapa de nödvändiga förutsättningarna för att kommissionen skall kunna bli delaktig i samordningen av åtgärder vid hälsokriser och gränsöverskridande biologiska terrorattacker.

20. Europaparlamentet välkomnar kommissionens ansträngningar för att skapa ett gemenskapsförfarande för katastrofskydd, bland annat vid allvarliga terrorattacker. Detta förfarande grundas i första hand på uppgifter i en databas som innehåller information om nationella resurser för hjälpinsatser. Denna databas skulle kunna bli ännu mer tidsbesparande och i ännu högre grad främja synergier om den övertog innehållet i den databas som inrättats av EU:s militärstab och som innehåller uppgifter om alla resurser som står till förfogande för krishantering. Rådet och kommissionen uppmanas därför att inleda de förhandlingar som behövs och vidta nödvändiga åtgärder för att möjliggöra ett sådant övertagande.

21. Europaparlamentet välkomnar rådets ansträngningar för att i ett katastrofläge garantera snabba och effektiva insatser för den mångfald av resurser som finns tillgängliga inom ESFP. I detta sammanhang betonar parlamentet att det är hög tid att täppa till luckorna på området för strategisk samordning av (luft-)transporter. Medlemsstaterna uppmanas därför att snarast möjligt tillhandahålla de ekonomiska medel som behövs för att lösa detta problem. Rådets uppmanas även att mycket allvarligt överväga förslagen i den rapport som den f.d. kommissionsledamoten Michel Barnier lade fram i maj 2006.

22. Europaparlamentet anser att utvecklingen av ESFP bidragit till att det uppstått ”gråzoner” när det gäller rådets respektive kommissionens behörigheter vid genomförande av uppdrag med huvudsakligen civil karaktär. Parlamentet förväntar sig att antagandet av stabilitetsinstrumentet kommer att skapa viss klarhet, utan att detta inverkar menligt på den flexibilitet i krishanteringen som hittills visats i praktiken.

23. Europaparlamentet välkomnar framstegen på området för det civila övergripande målet för 2008, särskilt utvecklingen av insatsplanerna för civila beredskapsteam och integrerade polisstyrkor. Det har också utvecklats expertkunskap för bekämpning av organiserad brottslighet och människohandel. Parlamentet välkomnar vidare att det inrättats en krisplattform vid kommissionen, som har föresatt sig att ytterligare påskynda inkörningsperioden för ESFP-uppdrag på plats. Parlamentet uppmanar rådet och kommissionen att tillsammans samordna sina insatser, och föreslår därför att det inrättas ett gemensamt utbildningsprogram för all personal som arbetar med planering av uppdrag.

Försvar av det egna territoriet

24. Europaparlamentet påpekar att skyddet av det egna territoriet är den primära uppgiften för all säkerhetspolitik. Det de europeiska medborgarna först och främst förväntar sig av en europeisk säkerhets- och försvarspolitik är att den i hög grad skall bidra till att trygga deras personliga säkerhet och respektera deras grundläggande mänskliga rättigheter.

25. Europaparlamentet påpekar att EU måste säkra sina yttre gränser, skydda sin livsviktiga infrastruktur, förstöra finansieringsnätverk för internationella terrorister och bekämpa organiserad brottslighet. Kommissionen och medlemsstaterna uppmanas i detta sammanhang att ta fram ett system med integrerad förvaltning av EU:s yttre gränser utan att detta medför en begränsning av de mänskliga och grundläggande rättigheterna och den humanitära rätten, särskilt när det gäller flyktingar.

26. Europaparlamentet påpekar att EU måste

–  säkra en fri tillförsel till industrin och enskilda konsumenter av i synnerhet kolväten, vilket kräver en skärpning av sjö- och luftfartssäkerheten och av säkerheten vid pipelines,

–  försvara sig mot IT-attacker som kan störa livsviktiga kommunikations-, finans- eller energisystem.

Snabba insatser på grundval av FN-stadgan

27. Europaparlamentet tycker det är rimligt att den europeiska säkerhetsstrategin utgår från att unionen med tanke på de nya hoten måste vara beredd att agera innan kriser bryter ut och tidigt förebygga konflikter och hot. I detta sammanhang är det angeläget att unionen förbehållslöst stöder sig på FN-stadgan, som är den grundläggande ramen för de internationella förbindelserna.

Uppföranderegler och utbildning

28. Europaparlamentet konstaterar att personalens uppförande i samband med samtliga insatser inom ESFP omfattas av en rad riktlinjer och allmänna uppföranderegler som fastställts i dokument. Parlamentet välkomnar dessa riktlinjer och regler eftersom de uppmuntrar till respekt för normer och regler i fråga om mänskliga rättigheter. Parlamentet ser även positivt på insatserna för att könsspecifika aspekter i framtiden bättre skall komma till uttryck i politik, program och initiativ inom ESFP.

29. Europaparlamentet noterar rådets insatser för att vidareutveckla de riktade utbildningsprogrammen inom ESFP – på såväl strategisk som operationell nivå – för diplomatisk, militär och civil personal. Parlamentet förväntar sig att det skall bli möjligt för dess sakkunniga att delta i de här programmen. Parlamentet stöder tillvägagångssättet att införa miniminormer för utbildning av utstationerad ESFP-personal, och uppmanar rådet att tillsammans med kommissionen och medlemsstaterna arbeta för en standardisering av utbildningsinsatserna på samtliga nivåer.

30. Europaparlamentet anser att soldater utsätts för onödig fara om befälsordningen, utrustningen eller beväpningen inte motsvarar kraven för insatsen. Det är därför särskilt viktigt att se till att de förband som står under EU:s befäl är ändamålsenligt utrustade.

31. Europaparlamentet anser inte att det är möjligt att effektivt använda den militära kapaciteten utan en kraftig förstärkning av Europas maktprojektionskapacitet, bland annat luft- och sjötransporter. Parlamentet erkänner i detta sammanhang de ansträngningar som olika länder har gjort för att öka sin luft- och sjötransportkapacitet samt planerna på att införskaffa fler hangarfartyg.

32. Europaparlamentet konstaterar att det vid multinationella insatser uppstår kostnadsökningar och effektivitetsminskningar på grund av att de deltagande förbandens utrustning och beväpning ser olika ut och ofta inte heller är kompatibla. EU bör därför främja åtgärder för att harmonisera utrustningen och beväpningen i syfte att optimera resurserna och effektiviteten i de multinationella insatserna.

Spaning

33. Europaparlamentet kritiserar framför allt det särskilt allvarliga faktumet att de stridsgrupper som just nu byggs upp inte har samma tillgång till spaning från luften eller rymden, och beklagar att alla medlemsstater inte har gemensam tillgång till resultaten från de nationella satellitspaningssystemen Helios, SAR‑Lupe och Cosmo‑Skymed.

34. För att råda bot på dessa brister begär Europaparlamentet att

a)  de stridsgrupper som byggs upp får gemensam eller åtminstone kompatibel spanings- eller telekommunikationsutrustning,

b)  nästa generation av satellitspaningssystemen integreras i ett europeiskt system vars resultat bör vara tillgängligt för militären, polisen och räddningstjänsten genom användning av satellitcentrumet i Torrejón.

35. Europaparlamentet påpekar att Nato för närvarande utvecklar det flygstödda spaningssystemet AGS (luftburen markövervakning) som ett komplement till de nationella system som redan finns eller som nu byggs upp. Parlamentet insisterar på att detta system görs tillgängligt för alla EU:s medlemsstater, särskilt när det gäller EU:s stridsgrupper.

36. Europaparlamentet anser att det på telekommunikationsområdet är nödvändigt att utveckla en gemensam befälsordning för multinationella förband. Militärens, polisens och räddningstjänstens utrustning bör därför uppfylla samma tekniska normer, vilket är fallet i till exempel Finland.

Gränsbevakning

37. Europaparlamentet är särskilt oroat över gränsbevakningsutrustningens inkompatibilitet och kvalitet, och begär på nytt att industrin skall lägga fram ett konsekvent förslag för att avhjälpa denna situation.

Transport

38. Europaparlamentet anser att transporterna, och framför allt de strategiska transporterna, är mycket bristfälliga i samband med EU:s krishanteringsinsatser, och att det därför skulle vara mycket intressant med ett europeiskt autonomt system som ger tillgång till konventionella civila multimodala transporter, bygger på en integrerad civil-militär strategi och säkrar stordriftsfördelar för alla de europeiska aktörerna i samband med krishantering för både ESFP och katastrofbiståndsinsatser.

Svaga punkter i beslutsförfarandet inom ESFP

39. Europaparlamentet anser att det politiska beslutsförfarande som föregår beslutet om ett ESFP-uppdrag uppvisar en rad svaga punkter, vilket blev uppenbart i samband med uppdraget i Demokratiska republiken Kongo. Rådet uppmanas därför att se över de olika etapperna i detta förfarande och att vid behov vidta åtgärder för att avlägsna de svaga punkterna. I detta sammanhang påminns rådet, och särskilt kommittén för utrikes- och säkerhetspolitik, om sin skyldighet att rapportera till parlamentet.

40. Europaparlamentet bekräftar sitt krav på obegränsad delaktighet och sin rätt att varje år i förväg höras om aktuella aspekter och valmöjligheter inom GUSP, i enlighet med de gällande fördragen. Rådet uppmanas med eftertryck att tillämpa en mycket öppnare och insynsvänligare informationspolitik gentemot parlamentet på områdena för GUSP och ESFP. I detta sammanhang kritiseras det nuvarande förfarandet för parlamentets tillgång till rådets ”sekretessbelagda handlingar”, som i de flesta fall innehåller enbart mycket allmänt hållen information.

41. Europaparlamentet begär att utgifter för militär utrustning och beväpning tas med i budgetar som underställs parlamentarisk kontroll. Parallella budgetar och mekanismer som inte kan kontrolleras effektivt av vare sig de nationella parlamenten eller Europaparlamentet bör därför undvikas.

42. Europaparlamentet konstaterar att det i Europeiska unionens budget finns olika budgetposter med säkerhetsaspekter, såsom budgetanslagen för krishantering, skydd av de yttre gränserna och den livsviktiga infrastrukturen, säkerhetsforskning och förverkligande av Galileo och GMES‑programmen.

43. Europaparlamentet begär framför allt att budgetanslagen till krishanteringsinsatser, säkerheten vid de yttre gränserna, säkerhetsforskning och Galileo skall ökas ytterligare. Säkerhetsforskningen skall på lång sikt anpassas till de finansieringsbehov som konstaterats av högnivågruppen för säkerhetsforskning.

44. Europaparlamentet begär också att militära krishanteringsinsatser skall finansieras ur EU:s budget och att ytterligare EU-medel för detta ändamål skall göras tillgängliga av medlemsstaterna.

45. Europaparlamentet kritiserar det faktum att man, på grund av Athenamekanismen och andra särskilda mekanismer som finansieras av medlemsstaterna eller till och med av Europeiska utvecklingsfonden, inte har möjlighet att utöva någon budgetkontroll av militära ESFP‑insatser. Parlamentet påpekar att det också finns ett behov av öppenhet inom de civil‑militära insatser (såsom polisuppdrag) som faller inom gråzonen mellan specialarrangemang och finansiering av GUSP‑budgeten.

46. Europaparlamentet efterlyser därför en ny budgetmetod för att öka öppenheten när det gäller ESFP‑utgifter och för att stödja utvecklingen av de militära och civila resurser som behövs för att uppnå målen för den europeiska säkerhetsstrategin:

a)  I en startfas, som bör ta sin början 2007 och inte vara längre än två år, bör rådet utarbeta ett budgetdokument som speglar de åtaganden som medlemsstaterna gjort för att fullfölja det civila övergripande målet för 2008 och det militära övergripande målet för 2010 på grundval av befintliga kataloger (behovskatalogen, styrkekatalogen och framstegskatalogen).

b)  I en andra fas bör medlemsstaterna förbinda sig till ESFP genom en virtuell ”budget” i vilken de för flera år i taget skulle anslå medel för att finansiera den utrustning och personal som behövs för ESFP‑insatser. Dokumentet är visserligen inte juridiskt bindande men skulle likväl bli politiskt viktigt som en text vid sidan av EU/EG‑budgeten och skulle ange hur mycket pengar medlemsstaterna är beredda att lägga ned på ESFP. Dokumentet bör underlätta ”fördelningen av bördorna” mellan medlemsstaterna genom att säkerställa en större öppenhet när det gäller militära utgifter och bör årligen debatteras gemensamt av Europaparlamentet och medlemsstaternas parlament.

Europeisk marknad för försvarsutrustning och forskningssamverkan

47. För att en helt integrerad marknad för försvarsutrustning skall kunna uppstå är det enligt Europaparlamentet nödvändigt att använda den försvarsrelaterade undantagsbestämmelsen i EG-fördraget (artikel 296) mindre extensivt. Parlamentet ser fram emot kommissionens tolkningsmeddelande om tillämpningen av artikel 296 och ett förslag till särdirektiv om försvarsupphandlingar. Parlamentet välkomnar Europeiska försvarsbyråns uppförandekod om försvarsupphandlingar, och uppmanar alla medlemsstater att ansluta sig till den. Parlamentet understryker att tillämpningen av kompensationer och principen om ”juste retour” bör överges. Vidare är det nödvändigt att stärka Europeiska försvarsbyråns arbete när det gäller ESFP.

48. Europaparlamentet erkänner betydelsen av forskningssamverkan för den europeiska industrins konkurrenskraft. Parlamentet begär därför att kommissionens och Europeiska försvarsbyråns insatser i större utsträckning skall komplettera varandra genom en effektivare dialog om civil forskning och säkerhets- och försvarsrelaterad forskning i Europa. Parlamentet betonar att EU bland annat bör ha som mål att tillhandahålla teknik med två eller flera användningsområden och flera olika funktioner och att överbrygga klyftan mellan forskning för civil tillämpning och forskning för militära ändamål. Med tanke på att denna sektor, i jämförelse med andra forskningsområden, kännetecknas av många olika företagsstrukturer måste man ändra definitionen av små och medelstora företag inom den europeiska säkerhetsforskningen.

49. Europaparlamentet begär att uppförandekoden från 1998 om vapenexport blir juridiskt bindande i alla medlemsstater och att den effektivt tillämpas och genomförs. Beslutet om vilka mottagarländer som uppfyller uppförandekodens villkor bör fattas gemensamt. Parlamentet begär dessutom att överföringar av försvarsutrustning inom gemenskapen skall underlättas. Kommissionen uppmanas att påskynda sina insatser på detta område.

Massförstörelsevapen/Iran

50. Europaparlamentet är medvetet om att ansträngningarna för att få Iran att avstå från att framställa anrikat uran för militära ändamål kan vara lönlösa. Det gemensamma förhandlingserbjudandet från EU-3, Förenta staterna, Ryssland och Kina är emellertid den mest lovande vägen. Parlamentet välkomnar det multilaterala agerande som ligger till grund för detta erbjudande. Med glädje noterar parlamentet EU:s bidrag till att erbjudandet kommit till stånd. Förenta staternas vilja att delta i förhandlingarna med Iran välkomnas.

På väg mot en säkerhets- och försvarsunion

51. Europaparlamentet påpekar att EU också är på väg att utvecklas till en säkerhets- och försvarsunion som omfattar extern säkerhet såväl som olika aspekter av intern säkerhet, bekämpning av alla former av terrorism och hantering av naturkatastrofer och som innehåller följande inslag:

a)   Ett åtagande från medlemsstaterna att

–  inom 60 dagar sätta in 60 000 soldater och låta dem vara utstationerade i ett år för fredsbevarande och fredsskapande åtgärder, i överensstämmelse med beslutet vid Europeiska rådets möte i Helsingfors, och att bygga upp 13 stridsgrupper som kan sättas in med kort varsel, varav två ständigt skall hållas i beredskap från och med 2007,

–  utveckla en civil krishanteringsförmåga när det gäller polisåtgärder, rättssäkerhet, civil förvaltning och civilt skydd, i överensstämmelse med beslutet vid Europeiska rådets möte i Feira.

b)   En europeisk befälsordning som utgörs av en kommitté för utrikes- och säkerhetspolitik, en militär kommitté, en militärbas (allt detta har varit i drift sedan 2001) och en civil-militär cell med en begynnande operationsledning.

c)   Europeiska gendarmeristyrkan, som har sitt högkvarter i Vicenza och som bör användas till det framtida polisuppdraget i Kosovo.

d)   Europeiska försvarsbyrån, som föreslogs av Europeiska rådet och som varit i drift sedan 2004.

e)   Europol och den europeiska arresteringsordern.

f)    Gemensamma regler för anskaffande av vapen och vapenexport.

g)   Europeisk säkerhetsforskning som separat tematisk prioritering inom ramen för      det sjunde ramprogrammet för forskning.

52. Europaparlamentet anser att denna process bör stärkas med hjälp av följande inslag:

a)   Inrättande av en inre marknad på försvarsområdet som ett sätt att skapa en fullt integrerad europeisk försvarsteknologisk bas i överensstämmelse med principerna om ömsesidigt beroende och specialisering bland EU:s medlemsstater.

b)   Ett gemensamt system för satellitspaning och luftburen markövervakning och gemensamma telekommunikationsstandarder, som skall ställas till militärens, polisens och räddningstjänstens förfogande.

c)   Inrättande av en europeisk permanent Medelhavsflotta för att markera EU:s närvaro och stärka EU:s krishanteringspotential i denna region, som är synnerligen viktig för unionens säkerhetsintressen.

d)   En europeisk budget som inte bara täcker de civila säkerhetsaspekterna utan även de militära.

e)   En vice utrikesminister för EU med ansvar för säkerhets- och försvarspolitiken.

f)    Tätare möten mellan EU:s försvarsministrar.

g)   En europeisk räddningstjänststyrka, i överensstämmelse med förslaget i Michel Barniers rapport från maj 2006, samt en europeisk civil fredskår och partnerskapet för fred.

h)   En tillgänglig europeisk kapacitet för luft- och sjötransporter i samband med katastrofhjälp, räddningsinsatser och försvarsinsatser (multimodala transporter som kombinerar de mest ändamålsenliga medlen).

i)    En adekvat kontroll genom medlemsstaternas parlament och Europaparlamentet.

53. Europaparlamentet betonar vikten av fördraget om upprättande av en konstitution för Europa, vilket kommer att ge upphov till stora framsteg på vägen mot en säkerhets- och försvarsunion, särskilt genom

a) inrättandet av posten som europeisk utrikesminister, som samtidigt kommer att vara vice ordförande för kommissionen,

b) införandet av solidaritetsklausulen, som skall tillämpas i de fall då en medlemsstat råkar ut för en terrorattack, en naturkatastrof eller en katastrof som förorsakats av människan,

c) införandet av en klausul om ömsesidigt bistånd mellan medlemsstaterna vid väpnade angrepp mot en medlemsstats territorium.

°

°         °

54. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen och medlemsstaternas regeringar och till FN:s, Natos, OSSE:s och Europarådets generalsekreterare.

MOTIVERING

Den 12 december 2003 antog Europeiska rådet den europeiska säkerhetsstrategin ”Ett säkert Europa i en bättre värld”, som lagts fram av Javier Solana, EU:s höge representant för GUSP. I strategin görs en auktoritativ analys av hoten mot den moderna världen. Dessutom fastställs grundprinciperna för EU:s utrikes- och säkerhetspolitik. Strategin ingår i EU:s övergripande externa förbindelser och utrikes- och säkerhetspolitik, och omfattar hela spektrumet av unionens politiska handlingsmöjligheter, bland annat diplomatiska, ekonomiska och utvecklingspolitiska åtgärder. Eftersom de geopolitiska utmaningarna har förändrats sedan strategin antogs är det mycket viktigt att strategin ses över vart femte år och att man i samma veva anordnar debatter i Europaparlamentet och i medlemsstaternas parlament.

Allmänhetens stöd för den europeiska säkerhets- och försvarspolitiken

Enligt Eurobarometern stöds den europeiska säkerhets- och försvarspolitiken av 70 procent av EU:s medborgare eftersom de är medvetna om att de alla står inför samma hot, till exempel terrorism, organiserad brottslighet och regionala konflikter, och eftersom de anser att dessa hot bara kan tacklas på europeisk nivå. Det är dock viktigt att politiken blir effektivare och att man tillvaratar de för tillfället tillgängliga medlen och resurserna. Det finns nämligen inte något folkligt stöd för att öka militärutgifterna i Europa.

Hoten mot unionen

Världen har blivit farligare än vad den var för tio år sedan. Europeiska unionen måste vara beredd att påta sig sin del av ansvaret för att skydda sina värden och intressen och för att säkra fred och stabilitet, först och främst i det geografiska närområdet men även i andra delar av världen, i överensstämmelse med principerna i FN-stadgan.

Som nämns i strategin är internationell terrorism, spridning av massförstörelsevapen, regionala konflikter, sönderfallande stater och organiserad brottslighet idag de främsta hoten mot Europeiska unionen och dess medborgare. Den ökade globala konkurrensen om vatten- och energikällorna, hoten mot säkerheten vid unionens yttre gränser, spridningen av konventionella vapen samt risken för naturkatastrofer bör också beaktas i samband med vidareutvecklingen av strategin.

När det gäller kampen mot den internationella terrorismen är det inte möjligt att nå framgång med enbart militära medel. Det är angeläget att bygga eller återuppbygga demokratiska institutioner, social och ekonomisk infrastruktur, goda styrelseformer och ett civilt samhälle och att framgångsrikt bekämpa rasism och främlingsfientlighet samtidigt som man vidtar en lång rad icke-militära åtgärder såsom utbyte av underrättelser och polis- och domstolssamarbete. Dessutom finns det ett behov av att bygga upp demokratiska institutioner, infrastrukturer och ett civilt samhälle i sönderfallna eller sönderfallande stater.

Vid säkringen av sina yttre gränser måste unionen utveckla ett system med integrerad förvaltning av EU:s yttre gränser, utan att detta medför begränsningar av respekten för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna eller av humanitärrättsliga bestämmelser.

Strategins mål och medel

Den europeiska utrikes- och säkerhetspolitiken har till uppgift att skydda EU-medborgarna mot ovannämnda risker, tillvarata EU:s berättigade intressen och främja målen i FN-stadgan genom att få EU att uppträda som en ansvarskännande aktör i arbetet för fred och demokrati i världen.

För att kunna utföra denna uppgift måste EU vara i stånd att göra viktiga insatser för att försvara sig mot alla reella och otvetydiga säkerhetshot, säkerställa fred och stabilitet först och främst i det geografiska närområdet men även i andra delar av världen i överensstämmelse med principerna i FN-stadgan, genomföra humanitära insatser och räddningsaktioner, förebygga och hantera konflikter och främja demokrati och respekten för de mänskliga rättigheterna samt främja regional och global nedrustning.

EU måste vara berett att agera innan kriser bryter ut och förebygga konflikter och hot i ett tidigt skede. I dessa fall skall EU stödja sig på FN-stadgan, som är den grundläggande ramen för de internationella förbindelserna.

Som framgår av strategin är den bästa metoden för att uppnå dessa mål ett effektivt multilateralt system, där internationella institutioner och folkrättsliga bestämmelser har en avgörande betydelse. Unionen måste först försöka utföra denna uppgift med fredliga medel. Militära medel får bara användas om alla förhandlingsmöjligheter noggrant har prövats och uttömts. Vid genomförandet av dessa legitima uppgifter är det särskilt viktigt att säkra en fullständig respekt för de mänskliga rättigheterna och grundläggande friheterna för de medborgare som bor inom och utanför EU:s gränser.

Parlamentets kontroll av den europeiska säkerhets- och försvarspolitiken

Den parlamentariska kontrollen av GUSP och ESFP är bristfällig både från de nationella parlamentets sida och från Europaparlamentets sida. För att idén med en europeisk säkerhets- och försvarspolitik skall få fortsatt stöd av den europeiska allmänheten är det nödvändigt att öka den demokratiska kontroll av GUSP och ESFP som utförs av medlemsstaternas parlament och av Europaparlamentet.

Medlemsstaterna bör stödja den parlamentariska dimensionen av ESFP, där den institutionella och finansiella utvecklingen går hand i hand med en utökning av parlamentens kontrollbefogenheter.

Europaparlamentet bör ta initiativ till tätare förbindelser och ett mer intensivt informationsutbyte mellan de nationella parlamenten om frågor som rör ESFP, för att säkra en ändamålsenlig kontroll av ESFP.

Civilt-militärt samarbete

Utvecklingen av unionens möjligheter till civil krishantering och förstärkningen av det civila och militära samarbetet om krishantering bidrar till utvecklingen av ESFP och till konfliktförebyggande åtgärder, humanitära insatser, återuppbyggande efter kriser och fredsskapande verksamhet. De senaste försöken att inom ramen för det civila övergripande målet för 2008 avhjälpa den tidigare bristen på insatser för att utveckla den civila kapaciteten är ett steg i rätt riktning.

Möjligheterna för den civila och militära cellen och operationsledningen, som kommer att inleda sin verksamhet den 1 januari 2007, kommer att spela en viktig roll när det gäller att utveckla unionens strategi till ett integrerat civilt-militärt samarbete och en integrerad civil-militär samordning. Därför är det lämpligt att den civila och militära cellen och operationsledningen uppgraderas till ett europeiskt högkvarter för genomförande av civila och militära uppdrag.

Operativ kapacitet inom satellitbaserade och luftburna spaningssystem, integrerade telekommunikationssystem och strategiska luft- och sjötransportfaciliteter är av avgörande betydelse för både civila och militära krishanteringsinsatser.

Krishantering

På begäran av ordföranden för Europeiska rådet och kommissionens ordförande utarbetade Michel Barnier, f.d. fransk utrikesminister och f.d. kommissionsledamot, i maj 2006 en rapport om en europeisk räddningstjänststyrka. Den här rapporten är ett viktigt steg mot att förbättra de europeiska möjligheterna att reagera på internationella kriser i händelse av naturkatastrofer, storskaliga angrepp och pandemier. Förutom att inrätta en europeisk räddningstjänststyrka pläderar man i rapporten för ett inrättande av ett europeiskt civilt säkerhetsråd, en integrerad europeisk strategi för att förebygga kriser, sammanslagning av befintliga nationella resurser och inrättande av europeiska konsulat som skall bistå EU‑medborgarna i utlandet. Föredraganden anser att förslagen i rapporten bör prioriteras av medlemsstaterna och kommissionen och genomföras undan för undan.

Bland de övriga initiativen för att förbättra unionens handlingsmöjligheter kan nämnas följande: det globala systemet för katastrofvarning och samordning, som finansieras av kommissionen i nära samarbete med FN; det centrum för hantering av hälsokrislägen som kommissionen inrättat för att utfärda varningar för pandemier och epidemier och hot genom biologiska och kemiska ämnen; kommissionens insatser för att skapa ett gemenskapsförfarande för katastrofskydd, bland annat i händelse av allvarliga terrorattacker; rådets ansträngningar för att i ett katastrofläge garantera ett snabbt och effektivt utnyttjande av de ESFP-resurser som finns tillgängliga samt kommissionens inrättande av en krisplattform i syfte att ytterligare påskynda inkörningsperioden för ESFP-uppdrag på plats.

Denna utveckling har bidragit till att det uppstått ”gråzoner” när det gäller rådets respektive kommissionens behörigheter vid genomförande av uppdrag med huvudsakligen civil karaktär. Antagandet av stabilitetsinstrumentet borde skapa viss klarhet, utan att detta inverkar menligt på flexibiliteten i krishanteringen. Rådet och kommissionen bör ytterligare samordna sina insatser på detta område.

Uppföranderegler/utbildning/befälsordning

Personalens uppförande i samband med samtliga insatser inom ESFP omfattas av en rad riktlinjer och allmänna uppföranderegler som föreskriver att normer och regler i fråga om mänskliga rättigheter skall respekteras. Tack vare de insatser som rådet nyligen gjort kommer könsspecifika aspekter i framtiden att få en starkare profil i politik, program och initiativ inom ESFP.

Det utarbetas riktade utbildningsprogram inom ESFP – på såväl strategisk som operationell nivå – för diplomatisk, militär och civil personal, och det bör bli möjligt för sakkunniga från Europaparlamentet att delta i dessa program. Det har införts miniminormer för utbildning av utstationerad ESFP-personal. Rådet bör tillsammans med kommissionen och medlemsstaterna arbeta för en standardisering av utbildningsinsatserna på samtliga nivåer.

Föredraganden välkomnar inrättandet av den europeiska säkerhets- och försvarshögskolan som bygger på ett nätverk av befintliga nationella försvarshögskolor och som Europaparlamentet är aktivt engagerat i. Rådet uppmanas att omvandla denna ”virtuella” högskola till en verklig europeisk högskola.

Soldater utsätts för onödiga risker om befälsordningen, utrustningen och vapnen inte motsvarar de krav som följer av uppgifterna. De styrkor som står under EU:s befäl bör därför vara ändamålsenligt utrustade.

Europeisk marknad för försvarsutrustning, forskningssamverkan och kontroll av vapenexport

Vid multinationella insatser uppstår kostnadsökningar och effektivitetsminskningar på grund av att de deltagande förbandens utrustning och beväpning ser olika ut och ofta inte heller är kompatibla. EU bör främja åtgärder för att harmonisera utrustningen och beväpningen i syfte att optimera resurserna och effektiviteten i de multinationella insatserna.

För att en gemensam marknad för säkerhets- och försvarsutrustning skall kunna uppstå är det nödvändigt att använda den försvarsrelaterade undantagsbestämmelsen i EG-fördraget (artikel 296) mindre extensivt. Kommissionens tolkningsmeddelande om tillämpning av artikel 296, kommissionens arbete för att förenkla överföring av försvarsutrustning inom gemenskapen samt Europeiska försvarsbyråns uppförandekod om försvarsupphandlingar är steg i rätt riktning. Medlemsstaterna bör ansluta sig till uppförandekoden och överge tillämpningen av kompensationer och principen om ”juste retour” .

Forskningssamverkan och försvarsforskning har stor betydelse för den europeiska industrins konkurrenskraft. Kommissionens och Europeiska försvarsbyråns insatser bör i större utsträckning komplettera varandra genom en effektivare dialog om civil forskning och säkerhets- och försvarsrelaterad forskning i Europa.. Klyftan mellan forskning för civil tillämpning och forskning för militära ändamål bör överbryggas.

Uppförandekoden från 1998 om vapenexport bör bli juridiskt bindande i alla EU länder, och beslutet om vilka mottagarländer som uppfyller uppförandekodens villkor bör fattas gemensamt.

Underrättelseverksamhet

De stridsgrupper som just nu byggs upp inte har samma tillgång till spaning från luften eller rymden. Resultaten från de nationella satellitspaningssystemen Helios, SAR Lupe och Cosmo Skymed bör vara gemensamt tillgängliga för alla medlemsstaterna. Nästa generation av satellitspaningssystemen bör integreras i ett europeiskt system vars resultat skulle vara tillgängligt för militären, polisen och räddningstjänsten genom användning av satellitcentrumet i Torrejón. Natos flygstödda spaningssystem AGS (luftburen markövervakning) bör också göras tillgängligt för EU:s medlemsstater, särskilt när det gäller EU:s stridsgrupper.

På telekommunikationsområdet är det nödvändigt att utveckla en gemensam befälsordning för multinationella förband. Militärens, polisens och räddningstjänstens utrustning bör uppfylla samma tekniska normer.

Svaga sidor i ESFP-beslutsprocessen och budgetkontrollen

Det politiska beslutsförfarande som föregår beslutet om ett ESFP-uppdrag uppvisar en rad svaga punkter, vilket blev uppenbart i samband med uppdraget i Demokratiska republiken Kongo. Rådet bör se över de olika etapperna i detta förfarande och vid behov vidta åtgärder för att avlägsna de svaga punkterna samt höra parlamentet.

Europaparlamentet bör ha obegränsad delaktighet och rätt att varje år i förväg höras om aktuella aspekter och valmöjligheter inom GUSP och ESFP, i enlighet med de gällande fördragen. Rådet bör tillämpa en öppen och insynsvänlig informationspolitik gentemot parlamentet på områdena för GUSP och ESFP. I detta sammanhang kritiseras det nuvarande förfarandet för parlamentets tillgång till rådets ”sekretessbelagda handlingar”, som i de flesta fall innehåller enbart mycket allmänt hållen information.

Utgifter för militär utrustning och beväpning bör tas med i budgetar som underställs parlamentarisk kontroll. Parallella budgetar och mekanismer som inte kan kontrolleras effektivt av vare sig de nationella parlamenten eller Europaparlamentet bör undvikas. EU:s anslag till militära krishanteringsinsatser, säkerheten vid de yttre gränserna, säkerhetsforskning och Galileo bör ökas ytterligare. Militära krishanteringsinsatser bör finansieras ur EU:s budget och ytterligare EU-medel bör göras tillgängliga av medlemsstaterna.

På grund av Athenamekanismen och andra särskilda mekanismer som finansieras av medlemsstaterna eller till och med av Europeiska utvecklingsfonden har Europaparlamentet inte möjlighet att utöva någon budgetkontroll av militära ESFP-insatser. Det finns också ett behov av öppenhet inom de civil-militära insatser som faller inom gråzonen mellan specialarrangemang och finansiering av GUSP-budgeten.

En ny budgetmetod bör införas för att öka öppenheten när det gäller ESFP-utgifter och för att stödja utvecklingen av de militära och civila resurser som behövs för att uppnå målen för den europeiska säkerhetsstrategin.

På väg mot en säkerhets- och försvarsunion

EU håller på att utvecklas till även en säkerhets- och försvarsunion som omfattar extern säkerhet såväl som olika aspekter av intern säkerhet, bekämpning av alla former av terrorism och hantering av naturkatastrofer med följande inslag: ett åtagande från medlemsstaterna att inom 60 dagar sätta in 60 000 soldater och låta dem vara utstationerade i ett år för fredsbevarande och fredsskapande åtgärder, och att bygga upp 13 stridsgrupper som kan sättas in med kort varsel; utveckling av en civil krishanteringsförmåga när det gäller polisåtgärder, rättssäkerhet, civil förvaltning och civilt skydd; en europeisk befälsordning som utgörs av en kommitté för utrikes- och säkerhetspolitik, en militär kommitté, en militärstab (allt detta har varit i drift sedan 2001) och en civil-militär cell med en begynnande operationsledning; Europeiska gendarmeristyrkan, Europeiska försvarsbyrån, Europol, den europeiska arresteringsordern, gemensamma regler för anskaffande av vapen och för vapenexport samt ett europeiskt program för säkerhetsforskning.

Fördraget om upprättande av en konstitution för Europa kommer att ge upphov till stora framsteg på vägen mot en säkerhets- och försvarsunion, särskilt genom posten som europeisk utrikesminister, solidaritetsklausulen i de fall då en medlemsstat råkar ut för en terrorattack, en naturkatastrof eller en katastrof som förorsakats av människan samt en klausul om ömsesidigt bistånd mellan medlemsstaterna vid väpnade angrepp mot en medlemsstats territorium.

Denna process bör stärkas genom införande av följande inslag: inrättande av en europeisk marknad för försvarsutrustning, ett gemensamt system för satellitspaning och luftburen markspaning och gemensamma telekommunikationsstandarder, som skall ställas till militärens, polisens och räddningstjänstens förfogande; en europeisk permanent Medelhavsflotta, en europeisk budget som täcker inte bara civila utan även militära säkerhetsaspekter, en EU-minister med ansvar för säkerhets- och försvarspolitiken, tätare möten mellan EU:s försvarsministrar, en europeisk räddningstjänststyrka, en europeisk civil fredskår och en tillgänglig europeisk kapacitet för luft- och sjötransporter i samband med katastrofhjälp, räddningsinsatser och försvarsinsatser. Alla dessa inslag bör underställas parlamentarisk kontroll genom medlemsstaternas parlament och Europaparlamentet.

RESERVATION FRÅN GUE/NGL – GRUPPEN EUROPEISKA ENADE VÄNSTERN – NORDISK GRÖN VÄNSTER

I betänkandet saknas en tydlig fredsinriktning. I stället läggs fokus på att förbereda en militarisering av EU. Vi fördömer

· den fortsatta militariseringen av GUSP, som utgör ett globalt hot,

· den globala räckvidden för den europeiska säkerhetsstrategin, som uppmuntrar till strategier med förebyggande krigföring (se förslaget),

· den avsiktliga sammanblandningen mellan civila och militära insatser,

· genomförandet av militära insatser under en humanitär täckmantel,

· inrättandet av EU:s stridsgrupper, gendarmeristyrkan, insatsstyrkorna och autonoma EU-befälsstrukturer efter Natomodell,

· militariseringen av EU:s yttre gränser och användningen av en militära medel för att ta itu med flyktingproblemen,

· det nuvarande systemet med dolda militärbudgetar inom civila budgetposter,

· överföringen av okända belopp till Nato som betalning från EU för användningen av Nato-strukturer,

· inrättandet av den europeiska vapenbyrån, varigenom det skapas en gemensam marknad för militärutrustning för att stärka ett militärindustriellt komplex i EU,

· användningen av konkurrensen om energikällorna som skäl för militära insatser.

Vi kräver

· ett civilt EU,

· ett strikt iakttagande av folkrätten och FN-stadgan,

· ett inrättande av en EU-nedrustningsbyrå,

· att militära utgifter i stället används för civila ändamål,

· en bindande uppförandekod för vapenexport i hela EU.

Tobias Pflüger, Athanasios Pafilis, Willy Meyer Pleite, Jaromír Kohlíček och Erik Meijer

ÄRENDETS GÅNG

Titel

Genomförandet av den europeiska säkerhetsstrategin inom ramen för ESFP

Förfarandenummer

(2006/2033(INI)

Ansvarigt utskott
  Tillstånd: tillkännagivande
i kammaren

AFET
16.2.2006

Rådgivande utskott
  Tillkännagivande i kammaren

 

 

 

 

 

Inget yttrande avges
  Beslut

 

 

 

 

 

Förstärkt samarbete
  Tillkännagivande i kammaren

 

 

 

 

 

Resolutionsförslag som ingår i betänkandet

 

 

 

 

 

Föredragande
  Utnämning

Karl von Wogau
25.1.2006

 

Tidigare föredragande

 

 

Behandling i utskott

24.4.2006

4.5.2006

20.6.2006

12.7.2006

4.10.2006

Antagande

5.10.2006

Slutomröstning: resultat

+:

–:

0:

30

9

0

Slutomröstning: närvarande ledamöter

Bastiaan Belder, Elmar Brok, Simon Coveney, Véronique De Keyser, Giorgos Dimitrakopoulos, Camiel Eurlings, Alfred Gomolka, Richard Howitt, Ioannis Kasoulides, Bogdan Klich, Helmut Kuhne, Vytautas Landsbergis, Willy Meyer Pleite, Francisco José Millán Mon, Annemie Neyts-Uyttebroeck, Baroness Nicholson of Winterbourne, Raimon Obiols i Germà, Cem Özdemir, Tobias Pflüger, Hubert Pirker, Bernd Posselt, Michel Rocard, Raül Romeva i Rueda, György Schöpflin, Gitte Seeberg, Marek Siwiec, Hannes Swoboda, István Szent-Iványi, Charles Tannock, Geoffrey Van Orden, Ari Vatanen, Karl von Wogau, Luis Yañez-Barnuevo García

Slutomröstning: närvarande suppleant(er)

Alexandra Dobolyi, Árpád Duka-Zólyomi, Jaromír Kohlíček, Erik Meijer, Jean Spautz

Slutomröstning: närvarande suppleant(er) (art. 178.2)

Viktória Mohácsi, José Javier Pomés Ruiz

Ingivande

18.10.2006

 

Anmärkningar (tillgängliga på ett enda språk)