BETÄNKANDE med ett förslag till Europaparlamentets rekommendation till rådet om bekämpning av människohandel – en integrerad strategi och förslag till en handlingsplan

24.10.2006 - (2006/2078(INI))

Utskottet för medborgerliga fri‑ och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor
Föredragande: Edit Bauer
Rådgivande utskotts föredragande (*): Maria Carlshamre, utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män.
(*) Förstärkt samarbete mellan utskott – artikel 47 i arbetsordningen.

FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS REKOMMENDATION TILL RÅDET

om bekämpning av människohandel – en integrerad strategi och förslag till en

handlingsplan

(2006/2078(INI))

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

- med beaktande av ett förslag till rekommendation till rådet om kampen mot människohandel – en integrerad strategi och förslag till handlingsplan från Barbara Kudrycka för PPE‑DE‑gruppen (B6‑0613/2005),

- med beaktande av Allmänna förklaringen om mänskliga rättigheter från 1948, särskilt artiklarna 4 och 5 i vilka det understryks att slavhandel i alla dess former skall vara förbjudet,

- med beaktande av Beijing-deklarationen från FN:s fjärde kvinnokonferens, Beijing+5 och Beijing+10 uppföljningen samt Europaparlamentets resolution av den 10 mars 2005 om uppföljningen av handlingsprogrammet från FN:s fjärde kvinnokonferens (Beijing+10)[1],

- med beaktande av FN:s konvention om barnets rättigheter från 1989, särskilt artiklarna 1, 7, 32, 34 och 35 och det fakultativa protokollet till konventionen om barnets rättigheter om försäljning av barn, barnprostitution och barnpornografi från 2000, särskilt artikel 3,

- med beaktande av FN:s konvention om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor[2] från 1979, särskilt artiklarna 5 och 6,

- med beaktande av FN:s tilläggsprotokoll från 2000 om förebyggande, bekämpande och bestraffande av handel med människor, särskilt kvinnor och barn (Palermoprotokollet) till FN:s konvention mot gränsöverskridande och organiserad brottslighet,

- med beaktande av Internationella arbetsorganisationens konvention (nr 29) angående tvångs‑ eller obligatoriskt arbete från 1930 och dess konvention (nr 182) om förbud mot och omedelbara åtgärder för avskaffande av de värsta formerna av barnarbete som antogs vid dess åttiosjunde konferens 1999,

- med beaktande av Internationella arbetsorganisationens globala rapport för 2005, ”A Global Alliance Against Forced Labour”, inom ramen för uppföljningen av Internationella arbetsorganisationens deklaration om fundamentala principer och rättigheter i arbetslivet från 2005,

- med beaktande av det amerikanska utrikesdepartementets rapport 2004 om kopplingen mellan prostitution och människohandel för sexuella ändamål[3],

- med beaktande av 1997 års europeiska konvention om mänskliga rättigheter och biomedicin och artikel 22 i tilläggsprotokollet från 2002 om transplantation av organ och vävnader av mänskligt ursprung,

- med beaktande av Europarådets konvention om åtgärder mot människohandel som antogs av ministerkommittén den 3 maj 2005,

- med beaktande av Europarådets rapport ”Organised Crime Situation Report 2005 – Focus on the threat of economic crime”,

- med beaktande av Europarådets rekommendation nr 1611/2003 om organhandel i Europa,

- med beaktande av Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna[4] från 2000, särskilt artiklarna 1, 3, 4, 5 och 6,

- med beaktande av Brysseldeklarationen om förebyggande och bekämpande av människohandel som antogs vid Europeiska konferensen om förebyggande och bekämpande av människohandel – en global utmaning i det tjugoförsta århundradet den 20 september 2002,

- med beaktande av Haagprogrammet[5] för stärkt frihet, säkerhet och rättvisa i Europeiska unionen i vilket rådet och kommissionen uppmanas att utarbeta en plan för bästa metoder, standarder och mekanismer för att förhindra och bekämpa människohandel,

- med beaktande av rådets slutsatser om människohandel vid det 2725:e mötet i rådet (rättsliga och inrikes frågor) den 27–28 april 2006[6],

- med beaktande av rådets rambeslut 2002/629/RIF av den 19 juli 2002 om bekämpande av människohandel[7],

- med beaktande av rådets rambeslut 2004/68/RIF av den 22 december 2003 om bekämpande av sexuellt utnyttjande av barn och barnpornografi[8],

- med beaktande av rådets direktiv 2004/81/EG av den 29 april 2004 om uppehållstillstånd till tredjelandsmedborgare som har fallit offer för människohandel eller som har fått hjälp till olaglig invandring och vilka samarbetar med de behöriga myndigheterna[9],

- med beaktande av rapporten från kommissionen till rådet och Europaparlamentet enligt artikel 10 i rådets rambeslut av den 19 juli 2002 om bekämpande av människohandel (KOM(2006)0187),

- med beaktande av rådets meddelande 2005/C311/01 om EU:s plan för bästa metoder, standarder och förfaranden för att bekämpa och förhindra människohandel[10],

- med beaktande av kommissionens meddelande av den 18 oktober 2005 med titeln ”Bekämpning av människohandel – en integrerad strategi och förslag till en handlingsplan” (KOM(2005)0514),

- med beaktande av sin resolution av den 17 januari 2006 om strategier för förebyggande av handel med kvinnor och barn som riskerar att utsättas för sexuellt utnyttjande[11],

- med beaktande av sin resolution av den 19 maj 2000 om kommissionens meddelande till rådet och Europaparlamentet om vidare åtgärder i kampen mot kvinnohandel[12],

- med beaktande av rapporten och rekommendationerna av den 22 december 2004 från Expertgruppen för frågor om människohandel, vilken inrättades av Europeiska kommissionen 2003,

- med beaktande av Daphne‑programmen för att bekämpa våld mot barn, ungdomar och kvinnor[13],

- med beaktande av Europols rapporter om människohandel, särskilt ”EU Organised Crime Report” 2005[14],

- med beaktande av artikel 114.3 och artikel 94 i arbetsordningen,

- med beaktande av betänkandet från utskottet för medborgerliga fri‑ och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor och yttrandena från utskottet för utrikesfrågor, utskottet för sysselsättning och sociala frågor och utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män (A6‑0368/2006), och av följande skäl:

A. Människohandel är våra dagars slavhandel, ett allvarligt brott och en allvarlig kränkning av de grundläggande rättigheterna som genom hot, våld och förödmjukelser tvingar in människor i ett beroendeläge.

B.  Människohandel är ett globalt problem som förekommer inom och över nationella gränser, oberoende av om ett land är ursprungsland, transitland eller utgör målet för handeln. Människohandel anses vara en av de mest lukrativa formerna av internationell organiserad brottslighet.

C. Enligt Europarådet utgör handeln med människor den tredje största inkomstkällan för den organiserade brottsligheten[15].

D. De åtgärder som hittills vidtagits för att begränsa människohandeln har inte gett resultat i form av ett minskat antal offer. Människohandeln är tvärtemot den snabbast växande formen av brottslighet i jämförelse med andra former av organiserad brottslighet i EU.

E.  Sju medlemsstater har fortfarande inte ratificerat FN:s konvention mot gränsöverskridande organiserad brottslighet, tio medlemsstater har inte ratificerat FN:s tilläggsprotokoll om förebyggande, bekämpande och bestraffande av handel med människor, särskilt kvinnor och barn, tio medlemsstater har inte ratificerat FN:s valfria tilläggsprotokoll till konventionen om barnets rättigheter om försäljning av barn, barnprostitution och barnpornografi och ingen medlemsstat har ratificerat Europarådets konvention om åtgärder mot människohandel.

F.  Eftersom människohandeln inte bara syftar till sexuell exploatering utan även till arbetskraftsexploatering, illegala adoptioner, slaveri i hemmet och organhandel, måste bekämpningen av människohandeln sträcka sig mycket länge än till att bara bekämpa tvångsprostitution, och även innefatta att alla likartade former av exploatering och förtryck beaktas.

G. Människohandel är inte nödvändigtvis ett könsspecifikt brott, eftersom även män och framför allt pojkar faller offer för sexuellt utnyttjande och för arbetsmarknadsexploatering. Majoriteten av offren för människohandel är dock kvinnor och flickor.

H. Kvinnor och barn är särskilt sårbara och löper därför en större risk att bli offer för handel.

I.   Människohandelns offer, bland dem många underåriga, utsätts för fysiskt och psykologiskt våld och misshandel, förvägras värdighet, frihet från slaveri, utsätts för tortyr och annan omänsklig eller förnedrande behandling, fråntas personlig säkerhet, rörelsefrihet och rättigheter på arbetsmarknaden samt befinner sig ofta i en påtvingad och oönskad beroenderelation i förhållande till människohandlarna.

J.   Trots att det står i FN:s konvention om barnets rättigheter att alla barn skall registreras omedelbart efter födseln är enligt Unicef[16] över hälften av alla födslar i utvecklingsländerna – bortsett från Kina – oregistrerade (över 50 miljoner barn). Dessa osynliga barn, samt miljoner föräldralösa barn och gatubarn, är mest utsatta för människohandel och faller lätt offer för illegala adoptioner eller för handeln med mänskliga organ. Även konflikter, katastrofer och postkonflikter gör att barn är mer utsatta för att utnyttjas i människohandel.

K. Orsakerna till den illegala invandringen är inte desamma som orsakerna till människohandeln. Därför bör dessa båda frågor hållas isär.

L.  Det amerikanska utrikesdepartementets årsrapport 2005 om människohandel visade att av de uppskattningsvis 600 000 till 800 000 människor som årligen utsätts för människohandel är cirka 80 procent kvinnor eller flickor.

M. De flesta kvinnor och flickor som faller offer för människohandel utsätts för olika former av utnyttjande, framför allt sexuellt utnyttjande, vilket är det främsta syftet med människohandel, tvångsarbete och handel med organ.

N. I ILO:s rapport 2005[17] uppskattas det att 80 procent av offren för människohandel är kvinnor eller flickor. Enligt rapporten är 40-50 procent av alla offer barn och 56 procent av dem som fallit offer för tvångsarbete kvinnor eller flickor. 98 procent av dem som utsätts för människohandel för sexuella ändamål är kvinnor eller flickor.

O. Rapporten 2004 från London Metropolitan University om prostitution visade att en legalisering av prostitution leder till en ökning av organiserad brottslighet, sexuellt utnyttjande av barn, våld mot kvinnor och en betydande ökning av antalet utländska kvinnor och barn som smugglas in i området.

P.  Enligt TransCrime-utredningen 2005 finns det tecken som tyder på att den svenska lagstiftningen som kriminaliserar köp av en annan människas kropp för sexuella ändamål leder till en minskning av människohandel för sexuella ändamål. Vidare konstateras det i utredningen att den modell som verkar ge upphov till fler offer är den ”reglerande” modellen, medan ”förbudsmodellen” (Sverige) medför färre offer, vilket dock i viss utsträckning kan förklaras av det faktum att offren blir mindre synliga och därför inte alltid inkluderas i statistiken. I studien sägs även att utvärderingen av sammanhanget mellan prostitution och människohandel för sexuellt utnyttjande måste baseras på mer tillförlitliga uppgifter och mer jämförbar statistik (i synnerhet vad avser offren) och fler uppgifter som hänför sig till andra faktorer/variabler.

Q. Sexindustrin grundar sig på principen om utbud och efterfrågan. Enligt rapporten 2003 från Internationella organisationen för migration är den ökade efterfrågan från konsumenters sida utan tvivel en av de faktorer som bidrar till tvångsarbete inom sexindustrin.

R.  I den FN rapport som utarbetats av FN:s särskilde rapportör om människorättsaspekten av människohandeln, i synnerhet vad avser kvinnor och barn, med titeln ”Integrering av kvinnors mänskliga rättigheter ur ett genusperspektiv” sägs att ”det förekommer kränkning av kvinnors och barns mänskliga rättigheter i samband med många olika former av människohandel. Emellertid utgör sexhandeln en särskild form av människohandel där kvinnors och barns mänskliga rättigheter kränks i deras egenskap av kvinnor och barn”.

S.  Möjligheten att få tillträde till EU:s arbetsmarknad är komplicerad eller till och med begränsad och överreglerad, och samtidigt finns det en uppenbar efterfrågan på arbetskraft vars faktorer leder till olaglig migration, människosmuggling och människohandel.

T.  Det är en politiskt prioriterad uppgift att tillhandahålla tjänster. Folk i gemen brukar därför tolerera att arbetskraft exploateras.

U. Efterfrågan inom EU på billig och foglig arbetskraft som saknar papper bidrar till den illegala människohandeln. Sådan arbetskraft kan kanske sänka kostnaderna, men detta sker på bekostnad av mänsklig värdighet och underminerar arbetsnormer, hälso‑ och säkerhetsåtgärder, rättvisa löner samt lokala och statliga intäkter genom att skatter och sociala avgifter inte betalas.

V. De stora inkomster som människohandeln leder till blir ofta föremål för penningtvätt vilket gör det möjligt för gärningsmännen att delta i annan organiserad kriminell verksamhet och uppnå obefogad ekonomisk, social eller till och med politisk makt.

W. Efterfrågan på de tjänster som offren för människohandel tillhandahåller är, kombinerat med fattigdom, social utestängning och brist på alternativa möjligheter till anständiga arbeten, människohandelns främsta drivkraft och utan att stärka den politiska viljan och öka de gemensamma insatserna för att minska denna efterfrågan kommer det knappast att vara möjligt att stoppa eller ens väsentligt minska människohandeln[18].

X. Bristen på hållbara ekonomiska och sociala framtidsutsikter, de höga arbetslöshetsnivåerna och den ständigt växande fattigdomen i vissa ursprungsländer samt den ekonomiska och sociala utvecklingsnivån i Europa bidrar till ett klimat som gör människohandel till ett lönande alternativ för kriminella organisationer.

Y. Att stärka brottsbekämpningen genom att kriminalisera människohandlare och mellanhänder är av avgörande betydelse för kampen mot människohandeln. Brottsbekämpningen bör även innefatta möjligheten att förverka vinning av brott. Det är vidare nödvändigt att stärka arbetsinspektionsorganen, inklusive straffen för exploatering av arbetskraft och olagligt arbete. Inrättandet av ett nätverk för nationella arbetsinspektioner och därmed en harmonisering av straffen för exploateringen av arbetskraft skulle kunna leda till en minskning av dessa brott. För att säkerställa effektiva utredningar och åtal i människohandelsmål skulle det vara användbart att inrätta särskilt utrustade och utbildade enheter inom den nationella polisen och inom åklagarmyndigheterna.

Z.  En snabb identifiering av offren är mycket viktig i kampen mot människohandeln.

Europaparlamentet riktar följande rekommendationer till rådet:

1.  Rättslig ram och brottsbekämpning

a)  Människohandeln måste hanteras med hjälp av en sammanhängande politik (migrations-, jämställdhets-, sysselsättnings-, social-, utvecklings-, utrikes-, grannskaps- och visumpolitik) och åtföljande kriminalisering, som åtminstone uppfyller normerna i EU:s lagstiftning enligt rådets rambeslut 2002/629/RIF av den 19 juli 2002 om bekämpande av människohandel.

b)  Kommissionen och medlemsstaterna bör anta en strategi för genomförande av rådets meddelande om en EU-plan för bästa praxis, standarder och förfaranden för att bekämpa och förhindra handel med människor (handlingsplan).

c)  Rådet och medlemsstaterna bör i genomförandet av handlingsplanen för bekämpning av människohandel stärka det synsätt som baseras på mänskliga rättigheter och jämställdhet och som sätter offret i centrum.

d)  Det är viktigt att uppmärksamma inte bara de mänskliga rättigheterna i samband med människohandeln utan även betydelsen av icke-diskriminering. Hänvisningar till jämställdhet och icke-diskriminering är därför av central betydelse.

e)  Medlemsstaterna bör, om de inte redan har gjort detta, ratificera och genomföra alla relevanta internationella konventioner, i synnerhet FN:s konvention mot gränsöverskridande organiserad brottslighet och dess tilläggsprotokoll om förebyggande, bekämpande och bestraffande av handel med människor, särskilt kvinnor och barn, protokollet om människosmuggling land-, sjö- och luftvägen, det frivilliga protokollet till FN:s konvention om barnets rättigheter om handeln med barn, barnprostitution och barnpornografi, FN‑konventionen om skydd av migrerande arbetare och deras familjer, Europarådets konvention om åtgärder mot människohandel, ILO-konventionerna om centrala arbetsnormer, särskilt nr 29 om tvångs- eller obligatoriskt arbete, nr 182 om de värsta formerna av barnarbete och de konventioner som rör föreningsfrihet, yrkesinspektion och arbetsförmedlingar.

f)   Medlemsstaterna bör så snart som möjligt genomföra rambeslut 2002/629/RIF och direktiv 2004/81/EG och åtminstone se till att personer som har fallit offer för människohandel får ett kortfristigt uppehållstillstånd som bland annat omfattar en period för eftertanke/återhämtning om minst 30 dagar samt tillgång till information om de rättsliga och administrativa förfarandena på ett språk som de förstår samt tillgång till kostnadsfritt juridiskt bistånd.

g)  Medlemsstaterna bör fullt ut använda rådets rambeslut 2005/212/RIF om förverkande av vinning, hjälpmedel och egendom som härrör från brott[19] som en del i kampen mot människohandeln.

h)  Medlemsstaterna bör ta sitt ansvar för de personer som fallit offer för människohandel, genom att erbjuda dem möjlighet till stöd, antingen för att enligt egen önskan återvända till hemlandet eller för att stanna i unionen[20]. De bör även ges stöd och uppmuntran till att samarbeta med behöriga myndigheter under utredningar och som vittnen i brottmålsförfaranden.

i)   Medlemsstaterna bör överväga att införa mekanismer för att uppmuntra, stödja och skydda uppgiftslämnare som kan komma att utsättas för repressalier.

j)   Medlemsstaterna bör godkänna åtgärder som garanterar att identifieringen av offren för människohandel, särskilt barn, utförs av brottsbekämpande myndigheter som är utbildade och kvalificerade när det gäller bekämpning av människohandel och tydligt kan skilja mellan människosmuggling och människohandel. Myndigheterna i medlemsstaterna bör utarbeta riktlinjer för att se till att lämpliga frågor ställs i samband med intervjuerna med papperslösa invandrare, så att det blir möjligt att identifiera dem som är offer för människohandel.

k)   Medlemsstaterna bör minimera risken för organhandel i Europa och bland annat minska efterfrågan, främja organdonationer på ett mer effektivt sätt, upprätthålla en sträng lagstiftning när det gäller levande donatorer som inte är släkt med mottagaren, garantera insyn i de nationella registren och väntelistorna samt fastslå det rättsliga ansvar i samband med missförhållanden.

l)    Medlemsstaterna bör förbättra analysen av den nuvarande situationen genom att införa enhetliga metoder för insamling av jämförbara uppgifter, särskilt om människohandelns färdvägar och om offrens profil i enlighet med befintliga protokoll och gemenskapens lagstiftning om skydd av personuppgifter.

m)  Medlemsstaterna bör konsekvent genomföra artikel 4 i rådets rambeslut om bekämpande av människohandel för att se till att juridiska personer kan hållas ansvariga för brott som begås till förmån för dessa juridiska personer av någon person som agerar antingen enskilt eller som en del av den juridiska personens organisation och som har en ledande ställning inom den juridiska personens organisation och har koppling till människohandel eller använder de tjänster som erbjuds av människohandelns offer.

n)   Medlemsstaterna bör vidta åtgärder för att se till att bortförande eller överföring av en person, inklusive hysande, mottagande och överföring av kontroll över honom eller henne, brottsbeläggs och att detta handlande leder till fängelsestraff.

o)   God bolagssed, som inkluderar krav på att underleverantörer skall uppfylla sina kontraktsenliga och rättsliga åtaganden (uppfyllande från leverantörskedjan), spelar en viktig roll genom att den kan minska efterfrågan och företagen liksom övriga arbetsmarknadsparter, spelar en central roll när det gäller att se till att all befintlig arbets- och sociallagstiftning tillämpas och, i synnerhet, att arbetstagare får de förmåner som de har laglig rätt till. Atendeklarationen, som syftar till att garantera att företag inte skall tolerera tvångsarbete, hälsas i detta sammanhang med tillfredsställelse.

p)   Företag som bevisligen har anlitat billig arbetskraft som tillhandahållits genom människohandel måste ådömas ytterst stränga straff, särskilt då de berörda företagen har uppträtt bedrägligt.

q)   Medlemsstaterna bör vidta de åtgärder som krävs för att se till de straffrättsliga eller administrativa böter som utdöms till den juridiska person som befunnits skyldig till människohandel även omfattar beslag och förverkande av vinning av brott, så att offren så snart som möjligt får ersättning och gottgörelse för den ekonomiska, fysiska och psykiska skada de lidit.

r)    Medlemsstaterna bör genomföra mekanismer som rymmer helhetslösningar som tillåter polisen att tackla den internationella handeln med kvinnor och barn för sexuella ändamål, och detta kan ske genom förebyggande åtgärder, information, utbildning, bistånd och skydd för offren och utvärdering av de resurser som behövs för att genomföra de aktuella åtgärderna.

s)  Kontroll- och genomförandemekanismer som rör tillämpning av arbetslagstiftning bör stärkas i alla medlemsstater. Medlemsstaterna bör även se till att de rättsliga ramar som behövs är i funktion och att relevanta mekanismer, utbildning och tillräckliga tekniska resurser finns att tillgå för att de skall kunna uppfylla sina rättsliga åtaganden genom att överlåta ansvar på tjänstemän vid kontrollorganen och ge dem information och ökad medvetenhet så att de lär sig att känna igen offer för människohandel som utnyttjas som arbetskraft. Ett mellanstatligt nätverk av kontrollinstanser för sysselsättning skulle i detta sammanhang kunna vara till stor nytta i utbytet av bästa metoder och bekämpandet av arbetskraftsexploatering. Medlemsstaterna bör stärka samarbetet och samordningen på EU-nivå på det här området.

t)   Medlemsstaterna bör bättre kontrollera den verksamhet som bedrivs av arbetsförmedlingar och rekryteringsfirmor för säsongsarbetare. Rådet bör överväga att inrätta ett nätverk mellan de nationella arbetsinspektionsorganen.

u)  Medlemsstaterna bör se till att deras konsulatpersonal utbyter erfarenheter och får adekvat utbildning i att upptäcka visumansökningar som skulle kunna tyda på människohandel. Rådet och kommissionen bör snarast möjligt fullborda utvecklingen av ett gemensamt informationssystem för viseringar.

v)  Rådet och kommissionen bör ta fram EU-riktlinjer för kampen mot människohandel som kan tjäna som ytterligare ett instrument när det gäller att driva EU:s människorättspolitik.

2.  Förebyggande åtgärder och minskning av efterfrågan

w) Att diskutera människohandel inom skolundervisningen, att tillhandahålla information och öka allmänhetens insikt om att människohandel är ett oacceptabelt brott bör betraktas som mycket viktiga delar i kampen mot människohandeln.

x)  Kommissionen bör senast 2007 inleda en undersökning om orsakssambandet mellan medlemsstaternas lagar om prostitution och antalet offer för människohandel för sexuella ändamål, vilket angavs av kommissionsledamot Frattini den 8 mars 2006 och begärdes i parlamentets resolution av den 17 januari 2006. Denna undersökning bör även inbegripa en bedömning av vad en eventuell förflyttning av sexturismen till andra länder till följd av en förbudsmodell innebär samt en bedömning av den inverkan som olika lagar om prostitution har, både på människohandel vars syfte är sexuellt utnyttjande och på antalet barn inom sexindustrin. Resultaten bör sedan användas för att genomföra bästa metoder vid bekämpande av människohandel vars syfte är sexuellt utnyttjande.

y)   Kommissionen, rådet och medlemsstaterna bör ge sitt stöd åt initiativ som kommer från regeringar och det civila samhället och vars syfte är att bekämpa människohandel.

z)   Kommissionen bör utvärdera och sprida bästa metoder för att minska efterfrågan i medlemsstaterna på de tjänster som människohandelns offer tillhandahåller och som grundar sig i arbetskraftsexploatering, sexuell exploatering eller andra former av människohandel.

aa) Medlemsstaterna bör med utgångspunkt i bästa metoder vidta åtgärder för att minska efterfrågan och uppmuntra näringslivet, särskilt turistsektorn och Internetleverantörerna, att utveckla och rätta sig efter uppförandekoder för att förhindra människohandel.

ab) Kommissionen bör från och med 2007 införa den 25 mars som en dag för att markera kampen mot människohandel och avskaffandet av slavhandeln i många länder i världen.

ac) Åtgärder bör vidtas för att förbättra de rättsliga mekanismerna för säker migration, för att garantera tillgång till information om säkra migrationsmöjligheter och för att garantera insyn i förfarandena, eftersom detta är de bästa sätten att minska människohandeln.

ad) Kommissionen och medlemsstaterna bör i sin grannskaps-, utvecklings- och biståndspolitik överväga att vidta åtgärder för att ta itu med de bakomliggande orsakerna till människohandeln i ursprungsländerna, däribland åtgärder för att uppmuntra att barn registreras i syfte att göra dem mindre utsatta för illegala adoptioner, tvångsäktenskap, handel med mänskliga organ och handel med minderåriga för sexuella ändamål.

ae) Kommissionen och medlemsstaterna bör vara särskilt uppmärksamma på att förebygga olämplig användning av den nya informations- och kommunikationstekniken i samband med handeln med kvinnor och barn och främja respekt för alla de rättsliga och tekniska initiativ som krävs för att bekämpa detta problem.

af)  Kommissionen bör anta ett förslag till en uppförandekod för tjänstemän i EU:s institutioner och organ, vilken bör likna den som tagits fram av FN och vara särskilt tillämplig då tjänstemännen befinner sig på tjänsteuppdrag i tredjeländer. Koden bör innehålla ett klart avståndstagande från köp av sexuella tjänster, andra former av sexuellt utnyttjande och könsrelaterat våld, och den bör föreskriva nödvändiga påföljder vid överträdelser. Tjänstemännen bör ges detaljerad information om innehållet i uppförandekoden innan de skickas på uppdrag.

ag) Rådet och kommissionen bör regelbundet ta upp frågan i politiska diskussioner med tredjeländer (i synnerhet med de länder som begår de värsta överträdelserna[21]), med stöd av den klausul om väsentliga mänskliga rättigheter som ingår i EU:s avtal med dessa länder.

ah) Inom ramen för dialogen om mänskliga rättigheter mellan EU och tredjeländer bör rådet och kommissionen följa upp alla påståenden om handel med organ.

3.   Skydd av offren

ai)  Kommissionen och medlemsstaterna bör inrätta en flerspråkig hjälptelefon med ett gemensamt nummer inom EU i syfte att ge offren en första hjälp.

aj)  Medlemsstaterna bör vidta åtgärder för att bekämpa människohandeln. Samtidigt bör de prostituerade respekteras och diskriminering liksom ytterligare utslagning och stigmatisering undvikas, något som ökar deras utsatthet för människohandel och andra former av våld eller utnyttjande.

ak) Rådet bör uppmuntra ett inrättande, i nära samarbete med nationella samordnare, av en europeisk webbplats med uppgifter om och bilder på saknade personer.

al)  Medlemsstaterna bör erkänna det faktum att en legalisering av prostitution underlättar köpandet av sex, däribland från offer för människohandel.

am) Det krävs åtgärder för att garantera att inte bara offren för sexuell exploatering skyddas utan även offren för arbetskraftsexploatering och andra former av människohandel.

an) Kommissionen och medlemsstaterna bör inrätta och genomföra tydliga europeiska normer och riktlinjer för att hjälpa och skydda offren, oavsett om de kan eller vill vittna, bland annat särskilda normer för att skydda barnens rättigheter och en mekanism för överlämnande av offren för att garantera att identifieringen av offren blir en integrerad del i stöd‑ och hjälpåtgärderna.

ao) Medlemsstaterna bör se till att offren får tillgång till hjälp på kort och/eller lång sikt. Detta stöd bör till att börja med bland annat omfatta särskilt inrättade härbärgen, med möjlighet att i ett senare skede få tillgång till bostad, läkarvård och rådgivning, rättshjälp, information om vilka rättigheter han eller hon har och om vad det innebär att vittna, språk‑ och yrkeskurser, kulturella introduktionskurser, ekonomiskt stöd och hjälp att få arbete, samt en särskild vårdnadshavare för barn.

ap) Stödet till offren för människohandel bör noga anpassas efter deras särskilda behov, med tanke på att offren för människohandel inte utgör en homogen grupp. I det här sammanhanget är det särskilt viktigt med jämställdhet mellan könen och med rättigheter för barn, ursprungsbefolkningar och minoriteter, eftersom många offer eller potentiella offer för människohandel är kvinnor, barn och personer som tillhör etniska grupper och minoriteter, som kan ha varit utsatta för diskriminering i ursprungsländerna.

aq) Medlemsstaterna bör ge offren tillgång till utbildning, yrkesutbildning och arbetsmarknaden, skydda deras rättigheter under civilrättsliga, straffrättsliga och administrativa förfaranden samt ge dem tillgång till rättsmedel.

ar)  Offer för människohandel bör inte omedelbart återlämnas till ursprungslandet när det finns skälig misstanke om att de kan lida ytterligare skada genom stigmatisering och diskriminering eller riskera repressalier eller riskerar att på nytt falla offer för människohandel. Det är viktigt att återvändandet sker inom trygga ramar och att offren har tillgång till program för återintegrering och social anpassning som till fullo respekterar offrens rätt till säkerhet och privacitet, inklusive att se till att de stater där offer identifieras är skyldiga att göra en bedömning av de individuella risker som offret löper före, under och efter sitt återvändande.

as)  Medlemsstaterna bör i sin lagstiftning och administrativa praxis beakta FN:s definition av ett barn[22], dvs. varje människa under 18 år; beslut om en långsiktig lösning av handeln med barn bör därför fattas av antingen en myndighet med lagstadgat ansvar för barns välbefinnande eller av en rättslig myndighet som framför allt är ansvarig för att tillvarata barnets bästa intressen under hela beslutsprocessen.

at)  Medlemsstaterna bör till fullo genomföra Haagkonventionen om skydd av barn och samarbete vid internationella adoptioner för att undvika illegala adoptioner.

au) Medlemsstaterna bör stärka samarbetet mellan den privata och offentliga sektorn när det gäller att skydda offren, bland annat genom hållbar finansiering av deras verksamhet.

4.   Samordning av åtgärder på nationell nivå och på EU‑nivå

av) Medlemsstaterna bör inrätta och stärka nationella samordningsstrukturer för bekämpning av människohandel och sammanföra dessa strukturer till ett internationellt nätverk.

aw) Det är viktigt att EU:s institutioner och medlemsstaterna främjar könsspecifika förebyggande åtgärder som ett avgörande led i kampen mot handeln med kvinnor och flickor och att principer om jämställdhet mellan könen tillämpas samt att efterfrågan på alla former av utnyttjande elimineras, inkluderande sexuellt utnyttjande och utnyttjande av personer som utför hushållsarbete.

ax) Kommissionen bör främja och stödja utarbetandet och genomförandet av nationella planer för bekämpning av människohandel.

ay) Medlemsstaterna bör säkra ekonomiskt stöd till särskilda enheter som undersöker fall i anslutning till människohandel.

az)  Samordning och samarbete mellan människohandelns ursprungs-, transit- och destinationsländer är av största vikt. Rådet, kommissionen och medlemsstaterna bör samordna sina strategier mot människohandel som komplement till arbetet inom FN, Europarådet, OSSE, Internationella organisationen för migration, uppföljningsprocessen för Pekingkonferensen, stabilitetspakten för Sydeuropa och G8‑gruppen.

ba) Rådet, kommissionen och medlemsstaterna bör fortsätta att stödja regionala initiativ som kan utgöra ett komplement och fungera som inspiration till EU-övergripande samarbete, såsom den nordisk-baltiska aktionsgruppen mot människohandel, det sydösteuropeiska samarbetsinitiativet, den Europaövergripande Budapestprocessen, ”5+5-dialogen” mellan de västra Medelhavsländerna, dialogen om transitmigration i Medelhavsområdet samt regionala handlingsplaner för Afrika och Mellanöstern och Västafrikanska staternas ekonomiska gemenskap.

bb) Samtidigt som det behövs en särskild rapport om handeln med mänskliga organ och vävnader bör kommissionen och rådet inom ramen för sin övergripande strategi mot människohandel beakta handeln med mänskliga organ ur både intern och extern politisk synvinkel.

bc) Kommissionen och dess expertgrupp bör ta initiativ till, främja och utvärdera forskning om nya tendenser inom människohandeln, särskilt mot bakgrund av EU:s handlingsplan för bekämpning av människohandel.

bd) Kommissionen och rådet bör beakta vikten av en snabb identifiering av offren för människohandel under arbetet med att utveckla det gemensamma systemet för information om viseringar och samtidigt bekämpa människohandeln inom medlemsstaternas och EU:s gränser.

be) Medlemsstaterna bör stärka samarbetet inom EU för att bekämpa människohandel genom att regelbundet samarbeta med EU‑organ såsom Europol, Eurojust och Frontex.

bf)  Kommissionen, rådet och medlemsstaterna bör kontrollera tillämpningen av demokrati- och människorättsklausulen inom ramen för avtalen med tredjeländer, även när det gäller den nödvändiga tillämpningen av lagstiftningen för att underlätta utredningar och bekämpning av människohandel.

bg) Arbetsgruppen för finansiella åtgärder mot penningtvätt, särskilt dess arbetsgrupp om typologier, bör fortsätta sitt arbete med de penningtvättsmetoder som används vid människohandel.

bh) Ett europeiskt nätverk mot människohandel bör inrättas. Detta bör bestå av kontaktpunkter som utses av varje medlemsstat och kommissionen, omfatta både nationella myndigheter och frivilligorganisationer och innefatta förebyggande åtgärder, brottsofferstöd, brottsbekämpning och polisiärt och rättsligt samarbete.

bi)  Kommissionen och den tyska regeringen bör samla in och analysera den information som inkommit om tvångsprostitution och andra former av människohandelsrelaterad exploatering under fotbolls-VM 2006 och dela med sig av dessa erfarenheter i syfte att ta fram bästa praxis för framtida evenemang.

bj)  Medlemsstaterna bör samråda och samarbeta med frivilligorganisationer och föreningar som arbetar på detta område, särskilt genom att säkra en långsiktig finansiering av deras verksamhet.

bk) Rådet och medlemsstaterna bör uppmuntra samarbete med de frivilligorganisationer som arbetar i ursprungsländerna i syfte att samla in uppgifter, genomföra aktiviteter, utbilda socialarbetare och arbeta med massmedierna för att förbättra allmänhetens medvetenhet om människohandeln.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna rekommendation till rådet och, för kännedom, till kommissionen, medlemsstaterna och anslutningsländerna.

• [1]  EUT C 320E, 15.12.2005, s. 247.
• [2]  Internet: www.un.org/Overview/rights.html.
• [3]  US Department of State (2004),
  http://www.humantrafficking.org/countries/eap/united_states/news/2005_05/tip_factsheet_response.html,
• [4]  EGT C 364, 18.2.2000.
• [5]  Haagprogrammet som antogs av Europeiska rådet i november 2004.
• [6]  Internet: www.consilium.europa.eu.
• [7]  EGT L 203, 1.8.2002, s. 1.
• [8]  EUT L 13, 20.1.2004, s. 44.
• [9]  EUT L 261, 6.8.2004, s. 19.
• [10]  EUT C 311, 9.12.2005.
• [11]  Antagna texter, 17.1.2006, P6_TA(2006)0005.
• [12]  EGT C 59, 23.2.2001, s. 307.
• [13]  Europaparlamentets och rådets beslut nr 293/2000/EG och nr 803/2004/EG.
• [14]  Internet: www.europol.eu.int
• [15]  Europarådets konvention om åtgärder mot människohandel – förklarande rapport, 2005.
• [16]  ”The State of the World’s Children 2006: Excluded and invisible”, Unicef, 2005.
• [17]  International Labour Organisation (2005), ” A global alliance against forced labour http://www.ilo.org/dyn/declaris/DECLARATIONWEB.GLOBALREPORTSLIST?var_language=EN 
• [18]  Gabal, I., ”Potírání obchodu s lidmi v ČR a možnosti optimalizace bezpečnostní politiky státu”, policydokument från Tjeckiska republikens inrikesdepartement, Prag, 2006.
• [19]  EUT L 68, 15.3.2005, s. 49, artikel 3.
• [20]  I enlighet med LIBE:s yttrande PE 362.828.
• [21]  Se förteckningen över länder i det amerikanska utrikesministeriets rapport om människohandel av den 5 juni 2006.
• [22]  Artikel 1 i FN:s konvention om barnets rättigheter, 1989.

MOTIVERING

Enligt 2005 års ”Trafficking in Persons Report” från det amerikanska utrikesdepartementet utsätts omkring 600 000–800 000 män, kvinnor och barn för gränsöverskridande människohandel varje år. Ungefär 80 procent av dem är kvinnor och barn och upp till 50 procent är minderåriga. De flesta av offren för gränsöverskridande människohandel utsätts i syfte att exploateras sexuellt. Andra beräkningar är ännu högre – FN beräknar att det rör sig om över en miljon offer varje år och Internationella arbetsorganisationen talar om att över 1,2 miljoner barn faller offer för människohandeln. Europaparlamentet anser att människohandeln är den organiserade brottslighetens tredje största inkomstkälla, efter vapen och narkotika.[1] Men i 2005 års ”Trafficking in Persons Report” framhålls den oroväckande förslavningen av människor i syfte att även exploatera arbetstagare.

Människohandelns offer i EU beräknas till över 100 000. (Man bör dock behandla statistiken med stor försiktighet eftersom det inte finns några pålitliga uppgifter om människohandel.) Det är viktigt att betona att det är kvinnor och barn som är sårbarast. Barnen är särskilt utsatta för människohandel på grund av deras brist på erfarenhet, deras beroende av och förtroende för vuxna, särskilt släktingar och auktoriteter, och de har färre möjligheter att undkomma situationer där de utnyttjas.[2] I Unicefs senaste rapport belyses det stora antal oregistrerade barn som är allra mest utsatta för människohandel.[3]

Rapporten bygger på den internationellt accepterade definitionen i FN:s protokoll om förebyggande, bekämpande och bestraffande av handel med människor. Enligt artikel 3 avses med ”handel med människor” rekrytering, transport, överföring, hysande eller mottagande av personer genom hot om eller bruk av våld eller andra former av tvång, bortförande, bedrägeri, vilseledande, maktmissbruk, eller missbruk av en persons utsatta belägenhet eller givande eller mottagande av betalning eller förmåner för att erhålla samtycke från en person som har kontroll över en annan person i syfte att utnyttja denna person. Utnyttjande skall innebära åtminstone utnyttjande av andras prostitution eller andra former av sexuellt utnyttjande, tvångsarbete eller tvångstjänst, slaveri eller med slaveri jämförbara bruk och sedvänjor, träldom eller avlägsnande av organ. Internationella organisationen för migration betonar även att det blir allt vanligare med andra former av människohandel med barn eller familjer för tiggeri eller kriminell verksamhet.[4]

Trots att människohandel allmänt betraktas som ett fruktansvärt brott[5], är ratificeringen och genomförandet av internationella konventioner, framför allt Europarådets konvention om åtgärder mot människohandel, och direktiv inte tillfredsställande och går endast långsamt framåt.

Eftersom större delen av människohandeln har internationell prägel är det nödvändigt att stärka det internationella samarbetet när det gäller utredning, informationsutbyte, identifiering av offren, brottsbekämpning och återintegrering. I detta samarbete måste Europol, Eurojust, Frontex och specialgruppen med polischefer spela en mer framträdande roll.

I internationella dokument framhålls ett synsätt som bygger på mänskliga rättigheter och som i huvudsak är inriktat på att skydda offren. Allvaret i brott mot mänskliga rättigheter återspeglas inte alltid i åtalen. Det kan därför uppstå vissa tveksamheter, framför allt när det gäller arbetskraftsexploatering, eftersom åtalet försvagas om människohandel främst skall betraktas som ett brott mot de mänskliga rättigheterna.[6]

I definitionerna av människohandel görs en tydlig distinktion mellan människohandel och smuggling. En del experter anser att en sådan distinktion är förvillande. De verkliga konsekvenserna visar sig ofta till slut. Enligt det vi vet om både smuggling och människohandel skulle det vara korrektare att betrakta dem som olika faser som går in i varandra på flera sätt.[7] I detta sammanhang är det mycket viktigt att tydligt identifiera offren eftersom detta gör det möjligt att skilja människohandel från smuggling. Erfarenheten visar att polisen, på grund av att den har svårt att skilja begreppen åt, ofta behandlar offren för människohandel på samma sätt som smugglade personer eller illegala invandrare.

Människohandel handlar om både tillgång och efterfrågan. På tillgångssidan finns främst fattigdom, arbetslöshet, könsdiskriminering, diskriminering av minoriteter, brist på utbildning och korruption. Enligt vissa experter är efterfrågan människohandelns främsta drivkraft. Efterfrågan på marknaden – särskilt från sexköparna – skapar stora incitament för människohandlarna i form av stora vinster, vilket gör att människohandeln ökar snabbare. I rapporten från det amerikanska utrikesdepartementet[8] betonas att där prostitutionen frodas skapas en miljö där även människohandeln frodas. I andra studier betonas att det finns en hög toleransnivå för att utnyttja arbetskraften från människohandelns offer och att detta ses som ett socialt accepterat sätt att göra varor och tjänster billigare.[9] Det verkar knappast som om det kommer att ske någon väsentlig förbättring i kampen mot människohandel om det inte sker en förändring av toleransen och ambivalensen i folkopinionen när det gäller efterfrågan på de tjänster som offren för människohandel tillhandahåller.

Trots att det saknas heltäckande kunskap och uppgifter om denna efterfrågan verkar det mest råda hjälplöshet, och förmodligen en bristande politisk vilja, inför frågan om hur man skall minska denna efterfrågan och hur man skall kunna ta ett definitivt steg mot en lösning. I en del av rapporterna talas det till och med om att det råder stor korruption omkring beslutsfattandet om att begränsa efterfrågan.[10]

• [1]  Förklarande rapport om Europarådets konvention om åtgärder mot människohandel, 2005.
• [2]  ”Resource book for Law Enforcement Officers on Good Practices in Combating Child Trafficking”, Internationella organisationen för migration, Wien, 2006.
• [3]  ”The State of the World’s Children 2006: Excluded and invisible”, Unicef, 2005.
• [4]  Ibid.
• [5]  Konferens på hög nivå på temat ”Combating Trafficking in Human Beings, Especially Women and Children: Prevention–Protection–Prosecution”, Wien, mars 2006.
• [6]  Gabal, I., ”Potírání obchodu s lidmi v ČR a možnosti optimalizace bezpečnostní politiky státu”, policydokument från Tjeckiska republikens inrikesdepartement, Prag, 2006.
• [7]  Kelly, L., ”A Critical reflection in research ...”, i Data and research on Human Trafficking: A global survey, Internationella organisationen för migration, 2005.
• [8]  ”Trafficking in Persons Report”, amerikanska utrikesdepartementet, juni 2005.
• [9]  Gabal, I., ibid.
• [10]  Gabal, I., ibid.

FÖRSLAG TILL REKOMMENDATION TILL RÅDET (B6-0613/2005)

i enlighet med artikel 114.1 i arbetsordningen

från Barbara Kudrycka

för PPE-DE-gruppen

om kampen mot människohandel – en integrerad strategi och förslag till handlingsplan

Europaparlamentet utfärdar denna rekommendation

–    med beaktande av EU- och EG-fördraget och Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna,

–    med beaktande av Europeiska kommissionens meddelande till Europaparlamentet och rådet om kampen mot människohandel – en integrerad strategi och förslag till handlingsplan (KOM(2005)0514),

–    med beaktande av artikel 114.1 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A. Människohandel är ett brott mot den grundläggande principen om mänsklig värdighet, som utgör grunden för EU och medlemsstaternas politik för försvar av de mänskliga rättigheterna.

B. EU har redan godkänt åtgärder för att bekämpa människosmuggling och människohandel i enlighet med de principer som formulerades i Palermokonventionens protokoll, och kommer att beakta de principer som nyligen fastställdes i Europarådets konvention om människohandel.

C. Europeiska rådet rekommenderade 2004 i Haagprogrammet för stärkt frihet, säkerhet och rättvisa att en EU-plan skulle antas 2005 ”i syfte att utforma gemensamma standarder, bästa metoder och mekanismer för att förhindra och bekämpa människohandel” (anmärkningen i punkt 1.7.1).

1.   Europaparlamentet riktar följande rekommendationer till rådet:

Rekommendation 1: Människohandel bör omvandlas från en organiserad kriminell affärsverksamhet med ”låg risk och stor utdelning” till en organiserad kriminell affärsverksamhet med ”hög risk och liten utdelning”. Brottsbekämpningen måste använda sig av alla tillgängliga resurser och all tillgänglig kapacitet för att övervaka förbudet mot människohandel, avlägsna alla dess ekonomiska fördelar och, i de fall som medfört ekonomisk vinning, beslagta alla tillgångar. Utredningar kring människohandel bör prioriteras lika högt som andra former av organiserad kriminalitet genom användning av specialiserade utredningsmetoder och splittrande strategier.

Rekommendation 2: Medlemsstaterna bör vid behov påskynda införlivningen av direktiv 2004/81/EG och beakta Europarådets nyligen godkända konvention om åtgärder mot människohandel.

Rekommendation 3: I rättsligt samarbete och polissamarbete bör medlemsstaterna försäkra sig om att deras brottsbekämpande myndigheter har nödvändiga organisatoriska strukturer, specialutbildad personal och tillräckliga ekonomiska resurser för att effektivt bekämpa människohandel. Medlemsstaterna skall se till att nationella brottsbekämpande myndigheter regelbundet involverar Europol i utbytet av information, gemensamma operationer och gemensamma utredningsteam och utnyttjar Eurojusts potential för att göra det lättare att väcka åtal mot människohandlare.

Rekommendation 4: Medlemsstaterna och kommissionen bör både bilateralt och multilateralt stärka den politiska dialogen med tredjeländer om de mänskliga rättigheterna i anslutning till åtgärder mot människohandel och också i fortsättningen ta upp frågan i relevanta regionala och multilaterala forum.

Rekommendation 5: EU erkänner vikten av att främja ett synsätt som betonar de mänskliga rättigheterna och placerar offren i centrum. Medlemsstaterna skall garantera att de mänskliga rättigheterna för offren för människohandel skyddas till fullo i alla stadier av processen och att lämpliga mekanismer för omhändertagande inrättas, vilka är nödvändiga och i linje med nationell praxis och lagstiftning, och vilka möjliggör en tidig identifiering och ett tidigt omhändertagande av personer som smugglats in i landet.

Rekommendation 6: Regionala lösningar är mycket viktiga för att förhindra människohandel och för att garantera att offren tryggt kan återvända och återintegreras. Medlemsstaterna och kommissionen bör fortsättningsvis främja regionala initiativ som kompletterar och inspirerar till EU-övergripande samarbete (bland annat den nordisk-baltiska arbetsgruppen mot människohandel, det sydosteuropeiska samarbetsinitiativet (SECI), den paneuropeiska Budapestprocessen, ”5+5”-dialogen mellan länderna i västra Medelhavsområdet, dialogen om transitmigration i Medelhavsområdet och andra forum/organisationer).

2.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna rekommendation till rådet och, för kännedom, till medlemsstaternas parlament och regeringar.

YTTRANDE från utskottet för utrikesfrågor (3.10.2006)

till utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor

om kampen mot människohandel – en integrerad strategi och förslag till handlingsplan
(2006/2078(INI))

Föredragande: Simon Coveney

FÖRSLAG

Utskottet för utrikesfrågor uppmanar utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor att som ansvarigt utskott infoga följande i sitt förslag till rekommendation till rådet:

–   med beaktande av sin resolution av den 4 juli 2006 om det ändrade förslaget till rådets beslut om ingående på Europeiska gemenskapens vägnar av tilläggsprotokollet om förebyggande, bekämpande och bestraffande av handel med människor, särskilt kvinnor och barn, till Förenta nationernas konvention mot gränsöverskridande organiserad brottslighet[1],

–   med beaktande av slutsatserna från högnivåkonferensen om bekämpande av människohandel som hölls i Wien den 17 mars 2006 och EU:s expertkonferens om genomförandet av EU:s handlingsplan mot människohandel som hölls i Bryssel den 28-29 juni 2006,

–   med beaktande av FN:s konvention mot gränsöverskridande organiserad brottslighet (generalförsamlingens resolution 55/25, bilaga 1) och de två protokollen om kampen mot människohandel (tilläggsprotokoll om förebyggande, bekämpande och bestraffande av handel med människor, särskilt kvinnor och barn (2003), och tilläggsprotokoll mot människosmuggling land-, sjö- och luftvägen (2004)).

A. Kommissionen har enats om att ytterligare stärka EU:s och medlemsstaternas engagemang för kampen mot människohandel genom ett integrerat förhållningssätt och samordnade politiska åtgärder som grundar sig på respekt för mänskliga rättigheter.

B.  Människohandelns offer, bland dem många underåriga, utsätts för fysiskt och psykologiskt våld och misshandel, förvägras värdighet, frihet från slaveri, tortyr och annan omänsklig eller förnedrande behandling, personlig säkerhet, rörelsefrihet och rättigheter på arbetsmarknaden samt befinner sig ofta i en påtvingad och oönskad beroenderelation i förhållande till människohandlarna.

C. Människohandeln ökar snabbt till följd av ett flertal faktorer, såsom de lätta förtjänster som kan göras på exploatering, ökande armod och marginalisering av fattiga, bristande tillgång till utbildning och arbetsmarknad, diskriminering, restriktiv invandringslagstiftning, brist på information om människohandelns realiteter och faror, otillräckliga straff för människohandel, brist på inspektioner i lokaler där sex erbjuds och efterfrågan på tjänster.

D. Människohandeln är ett globalt problem som uppträder både inom och över nationsgränserna, omfattar ursprungsland, transitland och destinationsland och hör till de mest lönsamma formerna av internationell organiserad brottslighet.

E.  Enligt Romstadgan omfattar Internationella brottmålsdomstolens jurisdiktion slaveri som ett brott mot mänskligheten, och en stat som tolererar eller underlåter att vidta effektiva åtgärder för att förhindra människohandel gör sig enligt internationell rätt och internationella åtaganden skyldig till brott mot de mänskliga rättigheterna.

F.  Sätten att hantera prostitution skiljer sig från den ena medlemsstaten till den andra, vilket gör det svårt att vidta samordnade åtgärder för att bekämpa de sociala problem som åtföljer detta fenomen och i synnerhet hindrar arbetet för att förebygga människohandel som syftar till sexuell exploatering.

Europaparlamentet riktar följande rekommendationer till rådet:

Rättslig ram och brottsbekämpning

1.  EU:s medlemsstater och alla berörda tredjeländer bör, om de inte redan har gjort detta, ratificera de relevanta instrumenten för mänskliga rättigheter, i synnerhet FN:s konvention mot gränsöverskridande organiserad brottslighet (det första globala instrumentet utformat för att bekämpa kriminella nätverk och skydda människor från slaveri, sexuellt utnyttjande och olaglig anställning) och dess tilläggsprotokoll om förebyggande, bekämpande och bestraffande av handel med människor, särskilt kvinnor och barn, ILO-konventionerna om centrala arbetsnormer, särskilt nr 29 om tvångs- eller obligatoriskt arbete, nr 182 om de värsta formerna av barnarbete och de konventioner som rör föreningsfrihet, yrkesinspektion och arbetsförmedlingar, det frivilliga protokollet till FN:s konvention om barnets rättigheter om handeln med barn, barnprostitution och barnpornografi, som också omfattar överföring av mänskliga organ och olaglig adoption, och Europarådets konvention om åtgärder mot människohandel. De länder som redan har ratificerat dessa instrument bör i högre grad se till att de genomförs och efterlevs.

2.  Rådet och medlemsstaterna bör regelbundet agera för att människohandelsfrågan skall behandlas vid återkommande multilaterala sammanträden och vidta lämpliga åtgärder i FN, till exempel i rådet för mänskliga rättigheter och generalförsamlingens tredje utskott.

3.  Rådet, kommissionen och medlemsstaterna bör aktivt stödja FN:s särskilda rapportörs arbete om människohandel och samarbeta med OSSE, främst alliansen mot människohandel (Alliance against Trafficking in Persons) och OSSE:s särskilda representant för bekämpande av människohandel, samt stödja Europarådets åtgärdsprogram om barn och våld.

4.  Samordning och samarbete mellan människohandelns ursprungs-, transit- och destinationsländer är av största vikt. Rådet, kommissionen och medlemsstaterna bör samordna sina strategier mot människohandel som komplement till arbetet inom FN, Europarådet, OSSE, Internationella organisationen för migration, uppföljningsprocessen för Pekingkonferensen, stabilitetspakten för Sydeuropa och G8‑gruppen.

5.  Rådet, kommissionen och medlemsstaterna bör fortsätta att stödja regionala initiativ som kan utgöra ett komplement och fungera som inspiration till EU-övergripande samarbete, såsom den nordisk-baltiska aktionsgruppen mot människohandel, det sydösteuropeiska samarbetsinitiativet, den Europaövergripande Budapestprocessen, ”5+5-dialogen” mellan de västra Medelhavsländerna, dialogen om transitmigration i Medelhavsområdet samt regionala handlingsplaner för Afrika och Mellanöstern (MENA) och Västafrikanska staternas ekonomiska gemenskap (Ecowas).

6.  Rådets ordförandeskap och rådet bör inom ramen för de pågående diskussionerna om förslaget till direktiv på området se till att gemensamma standarder och förfaranden för återsändande av tredjelandsmedborgare som uppehåller sig illegalt på medlemsstaternas territorium antas i enlighet med internationell rätt.

7.  Medlemsstaterna bör stödja principerna om likabehandling och proportionalitet och ratificera protokoll nr 4 till den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna, som förbjuder kollektiv utvisning av utländska medborgare.

8.  Medlemsstaterna bör genomföra rådets direktiv 2003/81/EG[2] om uppehållstillstånd för att ge människohandelns offer möjlighet till tillfälligt uppehälle, inklusive tid för återhämtning och eftertanke, och bör se till att repatriering bara sker om individens säkerhet kan garanteras.

9.  Vid sidan av straffrättsliga undersökningar bör administrativa inspektioner som genomförs av kommunerna betraktas som centralt viktiga verktyg för att se till att reglerna efterlevs.

10. Tillförlitliga uppgifter om människohandeln måste samlas in och analyseras och en statistisk modell bör utvecklas på EU-nivå i samarbete med tredjeländer, viktiga internationella organisationer och frivilligorganisationer.

Förebyggande åtgärder och minskning av efterfrågan

EU-åtgärder i förhållande till tredjeländer

11. EU och dess medlemsstater bör föra en aktiv och långsiktig politik för att förhindra människohandel och utbyta bästa metoder inom ramen för befintliga partnerskap mellan EU och ursprungsländerna i syfte att hjälpa ursprungsländernas regeringar att ta itu med de bakomliggande orsakerna till människohandeln och att utarbeta reformer av polisväsende och lagstiftning.

12. Kommissionen bör därför, inom ramen för strategidokument för minskad fattigdom, land‑ och regionstrategidokument, vägledande program och handlingsplaner, där så är lämpligt utarbeta och regelbundet utvärdera differentierade strategier för att förhindra och minska människohandeln. Kommissionen bör också överväga att inrätta särskilda expertarbetsgrupper för att göra det möjligt för de berörda parterna att utarbeta konkreta program på området.

13. Rådet och kommissionen bör regelbundet ta upp frågan i politiska diskussioner med tredjeländer (i synnerhet med de länder som begår de värsta överträdelserna[3]), med stöd av den klausul om väsentliga mänskliga rättigheter som ingår i EU:s avtal med dessa länder.

14. EG-delegationerna i tredjeländer spelar en central roll för att göra lokalbefolkningen medveten om farorna med människohandel och ge publicitet åt EU:s politik mot olaglig invandring, inbegripet åtgärder såsom Frontex båtpatruller. EG‑delegationerna måste få en viktigare roll när det gäller att övervaka lokala mediers rapportering om EU:s politik och åtgärder på området och huruvida den har någon avskräckande effekt på lokala människohandlare.

15. Rådet, kommissionen och medlemsstaterna bör öka sitt stöd till initiativ mot människohandeln inom EU och i förbindelserna med tredjeländer genom ekonomiskt samarbete, utvecklingssamarbete och samarbete om politiken för gränskontroll och migrationskontroll.

16. Rådet och kommissionen bör utarbeta förebyggande program baserade på mänskliga rättigheter och barns rättigheter i nära samråd och samarbete med ursprungs-, transit- och destinationsländerna och särskilt ta itu med faktorer som hänger samman med fattigdom och social marginalisering och som underlättar handeln med barn, såsom avsaknad av födelseregistrering eller brist på grundläggande utbildning.

17. Projekten måste garanteras en fortlöpande finansiering och hållbarhet. Kommissionen bör öka det ekonomiska stödet till projekt som syftar till att förhindra handeln med människor, i synnerhet med kvinnor och barn som riskerar att utnyttjas sexuellt och ekonomiskt, både genom de nya finansiella instrumenten till skydd för mänskliga rättigheter och genom geografiska program.

18. Gemenskapen bör – framförallt genom EU:s utvecklingspolitik, med fattigdomsminskning och uppfyllande av millennieutvecklingsmålen som huvudsakligt syfte – fortsätta att stödja åtgärder som tar itu med faktorer som gör människor utsatta för människohandel, t.ex. fattigdom, brist på grundläggande och högre utbildning, bristande jämställdhet, förvägrad rätt till medborgarskap, diskriminering och brist på tillgång till tjänster och lika möjligheter.

19. Kommissionen bör ta de steg som behövs för att se till att insatser för att bekämpa människohandel beaktas vid alla åtgärder inom programmet för ekonomiskt och tekniskt stöd till tredjeländer i fråga om migration och asyl (Aeneas-programmet), i syfte att nå påtagliga resultat när det gäller att förebygga och utrota människohandeln.

20. Inom ramen för dialogen om mänskliga rättigheter mellan EU och tredjeländer bör rådet och kommissionen följa upp alla påståenden om handel med organ från så kallad organskörd.

Åtgärder på medlemsstatsnivå och EU-nivå

21. Rådet och kommissionen bör ta fram EU-riktlinjer för kampen mot människohandel som ytterligare ett instrument för EU:s människorättspolitik.

22. Samtidigt som det behövs en särskild rapport om handeln med mänskliga organ och vävnader bör kommissionen och rådet inom ramen för sin övergripande strategi mot människohandel beakta handeln med mänskliga organ ur både intern och extern politisk synvinkel.

23. Mer forskning behövs om människohandelns omfattning och de faktorer som driver efterfrågan på människohandel, inklusive samverkan mellan migrationspolitiska beslut och efterfrågan på billig, oskyddad arbetskraft, tjänster och prostitution. De som rekryterar människor för människohandel får inte undgå lagen, och särskild uppmärksamhet bör ägnas åt länder utan krav på visering. Tydlig åtskillnad bör också göras mellan människohandel och människosmuggling, så att inte människohandelns offer behandlas på samma sätt som insmugglade människor eller illegala invandrare.

24. Medlemsstaterna bör ta de steg som krävs för att aktivt rikta in sig på och åtala dem som medvetet använder sig av tjänster som utförs av offer för människohandel, så att efterfrågan på dessa personer kan minskas.

25. Medlemsstaterna bör se till att deras konsulatpersonal utbyter erfarenheter och får adekvat utbildning i att upptäcka visumansökningar som skulle kunna tyda på människohandel. Rådet och kommissionen bör snarast möjligt fullborda utvecklingen av ett gemensamt informationssystem för viseringar.

26. Det civila samhället måste bli mer delaktigt i initiativ för att bekämpa människohandeln, i synnerhet informationskampanjer såsom Stop the Traffik (”Stoppa människohandeln”), Business Travellers against Human Trafficking (”Affärsresenärer mot människohandel”), Celebrate the World Cup, Fight sexual slavery (”Fira VM, bekämpa sexslaveriet”, arrangerat av PES Women), Red Card to Forced Prostitution (”Rött kort för tvångsprostitution”) och andra särskilda aktuella program eller kampanjer som arrangeras av organisationer såsom exempelvis European Women's Lobby eller Rädda Barnen. Rådet bör i nära samarbete med kommissionen och mot bakgrund av en djupgående dialog med det civila samhället åtminstone en gång om året hålla en politisk debatt om EU:s politik mot människohandeln och utvärdera huruvida den är förenlig med normerna för mänskliga rättigheter samt om nya åtgärder behövs.

27. Rådet och kommissionen bör stärka de särskilda åtgärder (såsom beskrevs vid rådets möte (rättsliga och inrikes frågor) den 27–28 april 2006) mot människohandel som vidtas i samband med stora internationella och europeiska evenemang, inbegripet idrottsevenemang, eftersom det har visats att dessa bidrar till att människohandeln tillfälligt ökar. Medlemsstater som anordnar större internationella evenemang bör i förväg utbyta god praxis på grundval av tidigare erfarenheter och vidta åtgärder för att förstärka samarbetet, i syfte att förebygga och bekämpa ökningen av människohandeln, särskilt den som bedrivs för sexuell exploatering. Kommissionen måste utvärdera åtgärderna som vidtogs för att bekämpa människohandeln vid Fifas fotbolls-VM i juli 2006 och bör vid behov förbättra eller dokumentera dessa åtgärder så att de kan upprepas vid andra stora internationella evenemang.

28. Ett europeiskt nätverk mot människohandel bör inrättas. Detta bör bestå av kontaktpunkter som utses av varje medlemsstat och kommissionen, omfatta både nationella myndigheter och frivilligorganisationer och innefatta förebyggande åtgärder, brottsofferstöd, brottsbekämpning och polisiärt och rättsligt samarbete.

29. Rådet och kommissionen bör vidta åtgärder för att minska den ekonomiska attraktionskraften hos varor och tjänster som tillverkas eller tillhandahålls med hjälp av arbete utfört av offer för människohandel.

30. I den strategiska programplaneringen för grannskapspolitiken bör kommissionen ta med finansiering av åtgärder i kampen mot nätverk för människohandel, gränsövervakning och kontroll av olaglig invandring.

31. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att i samarbete med frivilligorganisationer starta en förebyggande kampanj som inriktas på potentiella offer för människohandel, upplyser dem om risker och möjliga faror och ger dem information om deras rättigheter och skyldigheter och om ställen där de kan få hjälp i de länder de skall till.

32. Europaparlamentet understryker vikten av att personer som utsatts för människohandel behandlas som offer i medlemsstaterna och efter behov får information, rådgivning och stöd från samhället samt möjlighet till rättshjälp.

33. Europaparlamentet anser att hederliga arbetsgivare, fackföreningar, lokala myndigheter, enskilda medborgare och frivilligorganisationer spelar en viktig roll för att upptäcka och stödja offer för människohandel, och bästa praxis bör spridas genom ett lämpligt nätverk. Extremt stränga straff måste utdömas mot företag som bevisligen anställt billig arbetskraft som tillhandahålls genom människohandel, särskilt när de berörda företagen handlat bedrägligt.

ÄRENDETS GÅNG

Titel

Förslag till Europaparlamentets rekommendation till rådet om kampen mot människohandel – en integrerad strategi och förslag till handlingsplan

Förfarandenummer

2006/2078(INI)

Ansvarigt utskott

LIBE

Rådgivande utskott   Tillkännagivande i kammaren

AFET 18.5.2006

Förstärkt samarbete   Tillkännagivande i kammaren

Föredragande   Utnämning

Simon Coveney 30.5.2006

Tidigare föredragande

Behandling i utskott

10.7.2006

28.8.2006

3.10.2006

Antagande

3.10.2006

Slutomröstning: resultat

+: –: 0:

38 0 [0]

Slutomröstning: närvarande ledamöter

Vittorio Agnoletto, Panagiotis Beglitis, Simon Coveney, Giorgos Dimitrakopoulos, Camiel Eurlings, Maciej Marian Giertych, Ana Maria Gomes, Jana Hybášková, Toomas Hendrik Ilves, Ioannis Kasoulides, Helmut Kuhne, Vytautas Landsbergis, Francisco José Millán Mon, Philippe Morillon, Pasqualina Napoletano, Raimon Obiols i Germà, Vural Öger, Justas Vincas Paleckis, Alojz Peterle, Tobias Pflüger, Michel Rocard, Libor Rouček, György Schöpflin, István Szent-Iványi, Ari Vatanen, Josef Zieleniec

Slutomröstning: närvarande suppleant(er)

Francisco Assis, Irena Belohorská, Alexandra Dobolyi, Árpád Duka-Zólyomi, Carlo Fatuzzo, Kinga Gál, Jaromír Kohlíček, Ģirts Valdis Kristovskis, Achille Occhetto, Elena Valenciano Martínez-Orozco

Slutomröstning: närvarande suppleant(er) (art. 178.2)

Hanna Foltyn-Kubicka, Elizabeth Lynne

Anmärkningar (tillgängliga på ett enda språk)

• [1]  Antagna texter, P6_TA(2006)0282.
• [2]  Rådets direktiv 2003/81/EG av den 29 april 2004 om uppehållstillstånd till tredjelandsmedborgare som har fallit offer för människohandel eller som har fått hjälp till olaglig invandring och vilka samarbetar med de behöriga myndigheterna (EUT L 261, 6.8.2004, s. 19).
• [3]  Se förteckningen över länder i det amerikanska utrikesdepartementets rapport om människohandel av den 5 juni 2006.

YTTRANDE från utskottet för sysselsättning och sociala frågor (26.6.2006)

till utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor

över kampen mot människohandel – ett integrerat arbetssätt och förslag till handlingsplan
(2006/2078(INI))

Föredragande: Jean Lambert

FÖRSLAG

Utskottet för sysselsättning och sociala frågor uppmanar utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor att som ansvarigt utskott infoga följande i sitt förslag till rekommendation till rådet:

1.  Europaparlamentet välkomnar det människorättsligt grundade synsättet i det integrerade arbetssättet och handlingsplanen och instämmer i att detta kräver att man koncentrerar sig på tvångsarbete eller tjänster som utförs under tvång, slaveri och slaveriliknande konsekvenser av människohandel, vilket kräver att man vidtar åtgärder för att med alla lagliga medel bekämpa dessa allvarliga brott. Parlamentet betonar att detta synsätt kräver att man ser till att personer som har utsatts för människohandel behandlas som offer och ges nödvändig information, rådgivning, socialt stöd och möjlighet till rättshjälp samt stöd för utbildnings‑ och yrkesmässig återanpassning. Parlamentet betonar även vikten av en inställning till ovanstående problem som innebär att ungdomar och barn står i centrum.

2.  Europaparlamentet anser att det, utöver ett människorättsligt synsätt, krävs en syn på människohandel som utgår från principen om icke-diskriminering, och anser därför att hänvisningarna till jämställdhet och icke-diskriminering i del fem av kommissionens meddelande är av avgörande betydelse.

3.  Europaparlamentet medger att bristen på hållbara ekonomiska och sociala framtidsutsikter, de höga arbetslöshetsnivåerna och den ständigt växande fattigdomen i vissa ursprungsländer samt den ekonomiska och sociala utvecklingsnivån i Europa bidrar till ett klimat som gör människohandel till ett lönande alternativ för de kriminella organisationerna.

4.  Europaparlamentet noterar att situationen även främjas av ”gråzonerna” på medlemsstaternas arbetsmarknader, som bidrar till ett klimat där dagliga övergrepp tolereras och som skapar en grogrund för alla typer av exploatering. Parlamentet anser därför att en effektiv och systematisk tillämpning av befintlig arbetslagstiftning i alla medlemsstater skulle kunna verka avskräckande på dessa kriminella organisationer som är inblandade i människohandel.

5.  Europaparlamentet anser att efterfrågan inom EU på billig och foglig arbetskraft som saknar papper bidrar till den illegala människohandeln. Parlamentet tror att sådan arbetskraft kanske kan sänka kostnaderna, men att detta sker på bekostnad av mänsklig värdighet och att det underminerar arbetsnormer, hälso‑ och säkerhetsåtgärder, rättvisa löner samt lokala och statliga intäkter genom att skatter och sociala avgifter inte betalas.

6.  Europaparlamentet anser att de medlemsstater som ännu inte har gjort det bör underteckna och rätta sig efter relevanta internationella konventioner, inklusive FN-protokollet om människohandel, Europeiska konventionen om åtgärder mot människohandel, FN‑konventionen om gränsöverskridande organiserad brottslighet, FN-konventionen om barnets rättigheter, FN‑konventionen om skydd av migrerande arbetare och deras familjer samt Internationella arbetsorganisationens (ILO) konventioner och grundläggande arbetsnormer, i synnerhet nr 29 om tvångsarbete, nr 182 om förbud mot och omedelbara åtgärder för att eliminera de värsta formerna av barnarbete och de konventioner som rör föreningsfrihet, yrkesinspektion och arbetsförmedlingar.

7.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att i sin nationella lagstiftning snarast möjligt införliva rådets direktiv 2004/81/EG av den 29 april 2004 om uppehållstillstånd till tredjelandsmedborgare som har fallit offer för människohandel eller som har fått hjälp till olaglig invandring och vilka samarbetar med de behöriga myndigheterna[1].

8.  Europaparlamentet anser att god företagspraxis, vilket inkluderar krav på att underleverantörer skall uppfylla sina kontraktsenliga och rättsliga åtaganden (uppfyllande från leverantörskedjan), spelar en viktig roll genom att den kan minska efterfrågan och att företagen liksom övriga arbetsmarknadsparter, spelar en central roll när det gäller att se till att all befintlig arbets- och sociallagstiftning tillämpas och, i synnerhet, att arbetstagare får de förmåner som de har laglig rätt till. Parlamentet välkomnar Atendeklarationen som syftar till att garantera att företag inte skall tolerera tvångsarbete.

9.  Europaparlamentet menar att företag som bevisligen har anlitat billig arbetskraft som tillhandahållits genom människohandel måste ådömas ytterst stränga straff, särskilt då de berörda företagen har uppträtt bedrägligt.

10. Europaparlamentet uppmanar EU att använda befintliga och framtida resurser för att ta itu med de komplicerade frågor som omger människohandel. Parlamentet anser i detta hänseende att EU:s framtida jämställdhetsinstitut bör prioritera frågan om människohandel, med hänsyn till det stora antal kvinnor som faller offer för människohandel, vilket ofta leder till sexuell exploatering.

11. Europaparlamentet tror att en viktig roll i att spåra och stödja offren för människohandel kan spelas av arbetsgivare, fackföreningar, lokala myndigheter, enskilda medborgare och icke-statliga organisationer och att bästa metoder bör spridas via ett lämpligt nätverk och ges största möjliga spridning. Parlamentet anser också att övervakning av sysselsättningssektorer där exploatering ofta förekommer bör utföras av organ som ansvarar för sysselsättning i samarbete med andra organ och arbetsmarknadens parter.

12. Europaparlamentet medger att förebyggande åtgärder behövs i de ursprungsländer som människohandelsoffren kommer ifrån, inklusive polissamarbete och rättsligt samarbete. Parlamentet anser att ett starkt stöd till icke-statliga organisationer som arbetar för att stödja offren är viktig i detta hänseende. Parlamentet anser vidare att ambassaderna i de berörda medlemsstaterna och tredjeländerna bör medverka i kampen mot människohandel och uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att starta en förebyggande kampanj inriktad på potentiella offer för människohandel, i syfte att informera dessa om riskerna och de möjliga farorna och förse dem med information om deras rättigheter och skyldigheter och om var de kan få hjälp i destinationsländerna.

13. Europaparlamentet anser att stödet till offren för människohandel bör anpassas efter deras särskilda behov, med hänsyn till att offren för människohandel inte utgör någon homogen grupp. Parlamentet påpekar i detta avseende att jämlikhet mellan könen samt barns, ursprungsbefolkningars och minoritetsgruppers rättigheter är mycket viktiga områden, eftersom många offer eller potentiella offer för människohandel är kvinnor och barn eller individer som tillhör en etnisk grupp eller minoritetsgrupp som utsätts för diskriminering i sina hemländer.

14. Europaparlamentet anser att kontroll- och genomförandemekanismer som rör tillämpning av arbetslagstiftning bör stärkas i alla medlemsstater. Parlamentet anser även att medlemsstaterna bör se till att de rättsliga ramar som behövs är i funktion och att relevanta mekanismer, utbildning och tillräckliga tekniska resurser finns att tillgå för att de skall kunna uppfylla sina rättsliga åtaganden genom att och överlåta ansvar på tjänstemän vid kontrollorganen och ge dem information och ökad kunskap så att de lär sig att känna igen offer för människohandel som utnyttjas som arbetskraft. Parlamentet anser att ett nätverk av kontrollinstanser för sysselsättning skulle kunna vara till stor nytta i utbytet av bästa metoder.

15. Europaparlamentet medger att exploateringen av sådana arbetstagare kanske inte är omedelbart uppenbar, utan kan anta former som att den erhållna lönen har minskats genom falska avdrag eller att pengar tycks ha dragits i skatt men i själva verket har tagits av förmedlaren eller arbetsgivaren. Parlamentet påpekar att de berörda myndigheterna måste vara uppmärksamma på sådana möjligheter och att åtgärder för lämpligt stöd, såsom journummer, måste vidtas.

16. Europaparlamentet anser att insatserna för att bekämpa människohandel bör samordnas gemensamt på EU‑nivå. Parlamentet konstaterar att EU:s utvecklingspolitik främst syftar till att minska fattigdomen och uppfylla millennieutvecklingsmålen, som avser grundläggande faktorer som gör att människor riskerar att drabbas av människohandel, t.ex. fattigdom, brist på grundläggande och högre utbildning, ojämlikhet mellan könen, förvägrad rätt till medborgarskap, diskriminering och brist på tillgång till tjänster och lika möjligheter.

17. Europaparlamentet erkänner att det behövs åtgärder och samordning från internationella organs sida i syfte att samla in och analysera relevanta uppgifter om människohandel, inklusive uppgifter om arbetskraft i varje medlemsstat, så att mer effektiva sektorsanpassade ingripanden kan göras. Parlamentet uppmanar även kommissionen att se till att dessa uppgifter hanteras centralt samt att regelbundet informera parlamentet och Ekonomiska och sociala kommittén.

ÄRENDETS GÅNG

Titel	Kampen mot människohandel – ett integrerat arbetssätt och förslag till handlingsplan
Referensnummer	2006/2078(INI)
Ansvarigt utskott	LIBE
Yttrande   Tillkännagivande i kammaren	EMPL 18.5.2006
Förstärkt samarbete – tillkännagivande i kammaren
Föredragande av yttrande Utnämning	Jean Lambert 1.2.2006
Tidigare föredragande av yttrande
Behandling i utskott	21.3.2006	21.6.2006
Antagande	22.6.2006
Slutomröstning: resultat	+: –: 0:		42 0 2
Slutomröstning: närvarande ledamöter	Jan Andersson, Jean-Luc Bennahmias, Emine Bozkurt, Iles Braghetto, Alejandro Cercas, Ole Christensen, Derek Roland Clark, Luigi Cocilovo, Jean Louis Cottigny, Proinsias De Rossa, Harlem Désir, Harald Ettl, Carlo Fatuzzo, Ilda Figueiredo, Roger Helmer, Stephen Hughes, Ona Juknevičienė, Jan Jerzy Kułakowski, Sepp Kusstatscher, Jean Lambert, Raymond Langendries, Bernard Lehideux, Elizabeth Lynne, Thomas Mann, Jan Tadeusz Masiel, Ana Mato Adrover, Maria Matsouka, Ria Oomen-Ruijten, Csaba Őry, Marie Panayotopoulos-Cassiotou, Pier Antonio Panzeri, José Albino Silva Peneda, Kathy Sinnott, Anne Van Lancker, Gabriele Zimmer
Slutomröstning: närvarande suppleanter	Edit Bauer, Mihael Brejc, Françoise Castex, Dieter-Lebrecht Koch, Magda Kósáné Kovács, Marianne Mikko, Leopold Józef Rutowicz, Patrizia Toia
Slutomröstning: närvarande suppleanter (art. 178.2)	Małgorzata Handzlik
Anmärkningar (tillgängliga på ett enda språk)	...

• [1]  EUT L 261, 6.8.2004, s. 19.

YTTRANDE från utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män (18.9.2006)

till utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor

om kampen mot människohandel – en integrerad strategi och förslag till handlingsplan
(2006/2078(INI))

Föredragande: Maria Carlshamre

(*) Förstärkt samarbete mellan utskott – artikel 47 i arbetsordningen

FÖRSLAG

Utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män uppmanar utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor att som ansvarigt utskott infoga följande i sitt förslag till rekommendation till rådet:

–   med beaktande av Europeiska unionens stadga[1] om de grundläggande rättigheterna, särskilt artikel 3 i denna, i vilken man fastställer en persons rätt till integritet och förbudet mot att låta människokroppen och dess delar i sig utgöra en källa till ekonomisk vinning, samt dess artikel 5 som förbjuder människohandel,

–   med beaktande av det amerikanska utrikesdepartementets årsrapport 2005 om människohandel[2],

–   med beaktande av rapporten 2004 från London Metropolitan University: En kritisk studie av hur prostitutionen tacklas i fyra länder: Victoria – Australien, Irland, Nederländerna och Sverige[3],

–   med beaktande av TransCrime-utredningen 2005, som finansierades av Europaparlamentet, om nationell lagstiftning om prostitution och handel med kvinnor och barn[4],

–   med beaktande av det amerikanska utrikesdepartementets rapport 2004 om kopplingen mellan prostitution och människohandel för sexuella ändamål[5],

–   med beaktande av rapporten 2003 från Internationella organisationen för migration kallad ”Styrs människohandeln av efterfrågan? En pilotstudie som omfattar flera länder”[6],

–   med beaktande av rapporterna från Amnesty International 2004 och Anti-Slavery International 2004[7], Human Rights Watch 2002[8] och Pomodoro 2001[9],

–   med beaktande av rapporten 2001 från ECPAT Europe Law Enforcement Group om handeln med barn för sexuella ändamål från Östeuropa till Västeuropa[10],

–   med beaktande av rådets EU- plan för bästa metoder, standarder och förfaranden för att bekämpa och förhindra människohandel[11] och slutsatserna från Europeiska rådets möte (rättsliga och inrikes frågor) i Luxemburg den 27 och 28 april 2006 om människohandel,

–   med beaktande av rapporten av den 31 mars 2004 från UNICEF, FN:s kommissariat för mänskliga rättigheter och OSSE:s byrå för demokratiska institutioner och mänskliga rättigheter med titeln ”Människohandel i sydöstra Europa 2004: Fokus på förebyggande åtgärder”,

–   med beaktande av Beijing-deklarationen från FN:s fjärde kvinnokonferens, Beijing+5 och Beijing+10 uppföljningen samt Europaparlamentets resolution av den 10 mars 2005 om uppföljningen av handlingsprogrammet från FN:s fjärde kvinnokonferens (Beijing+10)[12],

–   med beaktande av Europaparlamentets resolution av den 17 januari 2006 om strategier för förebyggande av handel med kvinnor och barn som riskerar att utsättas för sexuellt utnyttjande[13],

–   med beaktande av Europaparlamentets resolution av den 19 maj 2000 om kommissionens meddelande till rådet och Europaparlamentet om ”Vidare åtgärder i kampen mot kvinnohandel”[14],

–   med beaktande av rådets direktiv 2004/83/EG av den 29 april 2004 om miniminormer för när tredjelandsmedborgare eller statslösa personer skall betraktas som flyktingar eller som personer som av andra skäl behöver internationellt skydd, samt om dessa personers rättsliga ställning, och om innehållet i det beviljade skyddet[15],

–   med beaktande av rådets direktiv 2004/81/EG av den 29 april 2004 om uppehållstillstånd till tredjelandsmedborgare som har fallit offer för människohandel eller som har fått hjälp till olaglig invandring och samarbetar med de behöriga myndigheterna[16],

–   med beaktande av rådets rambeslut 2002/629/RIF av den 19 juli 2002 om bekämpande av människohandel[17],

–   med beaktande av Europarådets konvention mot människohandel, och av följande skäl:

A. I Palermo-protokollet[18] betonas det att människohandel innebär rekrytering, transport, förvar eller mottagande av personer genom hot om eller bruk av våld, bortförande, bedrägeri, eller tvång, missbruk av befogenheter, utnyttjande av en utsatt position eller givande eller tagande av pengar eller förmåner i syfte att utnyttja någon. Den viktigaste delen av definitionen på människohandel är syftet att exploatera snarare än förflyttningen från en plats till en annan. Protokollet poängterar att handeln med barn inte behöver innebära hot eller bruk av våld. I protokollet definieras ”barn” som alla personer under 18 år.

B.  Människohandel, i synnerhet handeln med kvinnor och barn, för sexuellt utnyttjande eller andra former av utnyttjande är en modern form av slaveri som utgör allvarliga kränkningar av de grundläggande mänskliga rättigheterna och omfattar tillämpning av sådana grymma metoder som tvång, våld, hot, förnedring, bortförande, kränkning, sexuellt utnyttjande, bedrägeri eller svindel.

C. Handeln med människor är en av de snabbast växande formerna av global organiserad brottslighet och den tilltar i omfattning och lönsamhet.

D. Kvinnor och barn är särskilt utsatta och löper därför en större risk för att falla offer för människohandel.

E.  Det amerikanska utrikesdepartementets årsrapport 2005 om människohandel visade att av de uppskattningsvis 600 000 till 800 000 människor som årligen utsätts för människohandel är cirka 80 procent kvinnor eller flickor.

F.  De flesta kvinnor och flickor som faller offer för människohandel utsätts för olika former av utnyttjande, framför allt sexuellt utnyttjande, vilket är det främsta syftet med människohandel, tvångsarbete och handel med organ.

G. I ILO:s rapport 2005[19] uppskattas det att 80 procent av offren för människohandel är kvinnor eller flickor. Enligt rapporten är 40-50 procent av alla offer barn och 56 procent av dem som fallit offer för tvångsarbete kvinnor eller flickor. 98 procent av dem som utsätts för människohandel för sexuella ändamål är kvinnor eller flickor.

H. Människohandel förekommer inte enbart i samband med sexuellt utnyttjande utan även inom många andra icke reglerade sektorer av arbetsmarknaden, såsom hushålls-, byggnads-, catering- och jordbrukssektorerna samt i företag som utnyttjar arbetskraften.

I.   Rapporten 2004 från London Metropolitan University om prostitution visade att en legalisering av prostitution leder till en ökning av organiserad brottslighet, sexuellt utnyttjande av barn, våld mot kvinnor och en betydande ökning av antalet utländska kvinnor och barn som smugglas in i området.

J.   Enligt TransCrime-utredningen 2005 finns det tecken som tyder på att den svenska lagstiftningen som kriminaliserar köp av en annan människas kropp för sexuella ändamål leder till en minskning av människohandel för sexuella ändamål. Vidare konstateras det i utredningen att den modell som verkar ge upphov till fler offer är den ”reglerande” modellen, medan ”förbudsmodellen” (Sverige) medför färre offer, vilket dock i viss utsträckning kan förklaras av det faktum att offren blir mindre synliga och därför inte alltid inkluderas i statistiken. I studien sägs även att utvärderingen av sammanhanget mellan prostitution och människohandel för sexuellt utnyttjande måste baseras på mer tillförlitliga uppgifter och mer jämförbar statistik (i synnerhet vad avser offren) och fler uppgifter som hänför sig till andra faktorer/variabler.

K. I det amerikanska utrikesdepartementets rapport 2004[20] konstateras det att i länder där prostitution är tillåten och tolereras finns det en ökad efterfrågan och att en legalisering av prostitution öppnar marknaderna för kriminella företag.

L.  Olika människorättsorganisationer har noterat att till skillnad från narkotika- och vapenhandel är människohandel i sig ett brott mot de mänskliga rättigheterna och inte enbart en brottslig handling,

M. Handeln med kvinnor och barn utgör en gren av den organiserade brottsligheten som styrs av gäng som gör enorma vinster och som ofta ägnar sig åt även annan brottslig verksamhet som narkotikahandel och handel med vapen, vilka i jämförelse med handeln med kvinnor och barn medför lindrigare straff.

N. Sexindustrin grundar sig på principen om utbud och efterfrågan. Enligt rapporten 2003 från Internationella organisationen för migration[21] är den ökade efterfrågan från konsumenters sida utan tvivel en av de faktorer som bidrar till tvångsarbete inom sexindustrin.

O. I den FN rapport[22] som utarbetats av FN:s särskilde rapportör om människorättsaspekten av människohandeln, i synnerhet vad avser kvinnor och barn, med titeln ”Integrering av kvinnors mänskliga rättigheter ur ett genusperspektiv” sägs att ”det förekommer kränkning av kvinnors och barns mänskliga rättigheter i samband med många olika former av människohandel. Emellertid utgör sexhandeln en särskild form av människohandel där kvinnors och barns mänskliga rättigheter kränks i deras egenskap av kvinnor och barn”.

Europaparlamentet riktar följande rekommendationer till rådet:

(a) Medlemsstaterna bör behandla problemet med människohandel ur ett genusperspektiv med beaktande av att den stora majoriteten av offren är kvinnor.

(b) Medlemsstaterna bör stärka rättigheterna för offren för människohandel framför allt genom att bevilja dem uppehållstillstånd på längre tid, kompensationsåtgärder och tillgång till tjänster (hälsovård, inkvartering osv.) och ge dem effektivt stöd och tillräckligt skydd genom medicinsk, psykologisk och rättslig hjälp och inrätta nationella och internationella hjälptelefonlinjer (nödsamtal) samt driva fungerande mottagningscentra.

(c) Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna, kommissionen och rådet att fullt ut tillämpa EU:s handlingsplan för människohandel och uppmuntrar inom denna ram medlemsstaterna att omedelbart inlemma direktiv 2004/81/EG i nationell lagstiftning.

(d) Utöver nödvändigheten att peka på vad som bör göras för att hjälpa offren bör medlemsstaterna i brådskande ordning undersöka de val som görs av de män som utnyttjar offren.

(e) Utöver nödvändigheten att peka på vad som bör göras för att skydda offren för människohandel, såsom tillhandahållandet av lämplig medicinsk, rättslig och social hjälp, finns det ett brådskande behov av förebyggande åtgärder, och medlemsstaterna bör också fokusera på efterfrågan och driva informationskampanjer och på så sätt öka medvetenheten hos allmänheten, och särskilt hos kunderna, om problemet.

(f)  Medlemsstaterna bör erkänna att legaliseringen av prostitution underlättar sexköp, inbegripet sexköp av offer för människohandel.

(g) Medlemsstaterna bör erkänna att det är ytterst viktigt att efterfrågan på människohandel minskas.

(h) Under 2006 bör kommissionen inleda en studie om ett eventuellt orsakssamband mellan en legalisering av prostitution och människohandel för sexuellt utnyttjande samt i samband med detta även undersöka eventuell förflyttning av sexturismen till andra länder till följd av en förbudsmodell (Sverige).

(i)   Medlemsstaterna bör fortsätta att utreda hur olika lagar om prostitution påverkar både människohandeln för sexuellt utnyttjande och antalet barn i sexindustrin och därefter använda resultaten för att genomföra de bästa metoderna för att bekämpa människohandel för sexuella ändamål.

(j)  Medlemsstaterna bör vidta åtgärder för att bekämpa människohandeln. Samtidigt bör de prostituerade respekteras och diskriminering liksom ytterligare utslagning och stigmatisering undvikas, något som ökar deras utsatthet för människohandel och andra former av våld eller utnyttjande.

(k) Medlemsstaterna bör skärpa insatserna för att människohandlarna ställs inför rätta och anta effektiva, adekvata och avskräckande påföljder vid alla typer av människohandel samt vidta åtgärder för att förebygga och bekämpa samtliga fall där minderåriga är inblandade, huvudsakligen inom sexindustrin, med beaktande av att varje person som är yngre än 18 år skall betraktas som minderårig i enlighet med FN:s konvention om barnets rättigheter och Palermo-protokollet.

(l)  Medlemsstaterna bör i samarbete med kommissionen och alla berörda europeiska och internationella organisationer samordna sina åtgärder för att kunna utarbeta effektiva strategier för förebyggande av handeln med människor. Dessa strategier bör grunda sig på en helhetssyn av människohandeln (offer-människohandlare-kund) och inbegripa adekvata och ständiga informationskampanjer, informationsutbyte om brottsliga nätverk, människohandlarnas rutter och deras identitet samt samarbete mellan ursprungs-, transit och destinationsländerna.

(m) Medlemsstaterna, Rådet och kommissionen bör på nytt samla uppgifter om människohandel och inrätta nationella kontaktpunkter eller utse nationella rapportörer som samlar in, utväxlar, sprider och behandlar uppgifter om människohandel, och utnämna en EU-rapportör, som skall basera sitt arbete på det arbete som utförs av de nationella rapportörerna.

(n) Medlemsstaterna bör erkänna att båda olagliga och lagliga sexuella tjänster medför en allvarlig fysisk och mental hälsorisk, att flera studier visat att 75–85 procent av de prostituerade är offer för våld, inbegripet våldtäkt, och att den höga frekvensen av oskyddat sex medför risk för epidemier däribland spridning av hiv/aids och andra sexuellt överförbara infektioner.

(o) Kommissionen och rådet bör i sin politiska dialog med tredjeländer ta upp frågan om människohandeln med kvinnor och barn och om vilka åtgärder som krävs för att bekämpa detta genom samarbete med ursprungs-, transit och destinationsländerna.

(p) Kommissionen och medlemsstaterna bör tillhandahålla adekvat och fortlöpande information om olika former av människohandel och människohandelns följder i syfte att öka allmänhetens medvetenhet och öka kunskapen bland de mest utsatta grupperna som exempelvis kvinnor.

(q) Medlemsstaterna bör stärka nätverken för internationellt samarbete och polismyndigheternas samarbete med Europol och Eurojust samt anpassa ansvariga myndigheters strukturer för att dessa skall kunna följa utvecklingen och de aktuella formerna av sexhandel till exempel webbsidor som inriktar sig på barn.

(r) Medlemsstaternas nationella lagstiftning bör föreskriva att offren har rätt till skadestånd.

(s) Medlemsstaterna bör i sina handlingsplaner beakta att handeln med kvinnor inte enbart innebär påtvingad prostitution utan även tvångsäktenskap, utnyttjande av arbetskraft under slaveriliknande förhållanden och tvångsarbetskraft.

(t)  Medlemsstater som löper stor risk att förvandlas till ursprungsland, eller inom ramen för sitt bi- eller multilaterala samarbete till ett destinationsland, skall vidta åtgärder för att begränsa de faktorer som bidrar till att individer, i synnerhet kvinnor och barn, faller offer för människohandel som exempelvis fattigdom, underutveckling och brist på jämlikhet i förvärvshänseende.

(u) Rådet och kommissionen uppmanas att snarast inrätta en EU-dag mot människohandel.

(v) Medlemsstaterna uppmanas att vidta erforderliga åtgärder för att se till att våldsoffren och de som riskerar att utsättas för kvinnovåld får ett bättre skydd och stöd genom att inrätta mottagningscentra och tillhandahålla erforderlig rättslig assistans och rådgivning.

(w) Kommissionen och rådet uppmanas att fatta beslut om att den europeiska policyn för att bekämpa människohandel och därmed förknippade frågor som invandring och asyl skall fullt ut göras till gemenskapsfrågor, och i synnerhet när det gäller rätten till asyl på grund av könsrelaterat förtryck eller könsrelaterad förföljelse.

(x) Medlemsstaterna uppmanas att införa och tillämpa lagstiftning som stärker åtalsmöjligheterna av och brottspåföljderna för människohandlarna, både fysiska och juridiska personer (framför allt genom välanpassade, effektiva och avskräckande straff), deras medbrottslingar, upphovsmännen till webbsidor som annonserar om agenter som ägnar sig åt människohandel, personer som uppmuntrar, arrangerar och använder sig av minderårigas sexuella tjänster (definitionen måste vara den samma i alla medlemsstater, nämligen personer under 18 år) och personer som försöker att inrätta sådan verksamhet samt väcka åtal för penningtvätt av vinsterna av människohandel.

(y) Det är viktigt att EU:s institutioner och medlemsstaterna främjar könsspecifika förebyggande åtgärder som ett avgörande led i kampen mot handeln med kvinnor och flickor och att principer om jämställdhet mellan könen tillämpas samt att efterfrågan på alla former av utnyttjande elimineras, inkluderande sexuellt utnyttjande och utnyttjande av personer som utför hushållsarbete.

(z) Medlemsstaterna uppmanas att ratificera Europarådets konvention mot människohandel.

ÄRENDETS GÅNG

Titel	Förslag till Europaparlamentets rekommendation till rådet om kampen mot människohandel – en integrerad strategi och förslag till handlingsplan
Referensnummer	2006/2078(INI)
Ansvarigt utskott	LIBE
Yttrande   Tillkännagivande i kammaren	FEMM 6.4.2006
Förstärkt samarbete – tillkännagivande i kammaren	6.4.2006
Föredragande av yttrande Utnämning	Maria Carlshamre 24.4.2006
Tidigare föredragande av yttrande
Behandling i utskott	11.7.2006	13.9.2006
Antagande	13.9.2006
Slutomröstning: resultat	+: –: 0:		10 0 10
Slutomröstning: närvarande ledamöter	Edit Bauer, Edite Estrela, Věra Flasarová, Claire Gibault, Lissy Gröner, Anneli Jäätteenmäki, Piia-Noora Kauppi, Rodi Kratsa-Tsagaropoulou, Urszula Krupa, Astrid Lulling, Siiri Oviir, Christa Prets, Marie-Line Reynaud, Raül Romeva i Rueda, Amalia Sartori, Britta Thomsen, Eva-Britt Svensson, Anna Záborská
Slutomröstning: närvarande suppleanter	Ana Maria Gomes, Karin Resetarits
Slutomröstning: närvarande suppleanter (art. 178.2)
Anmärkningar (tillgängliga på ett enda språk)	...

• [1]  EGT C 364, 18.2.2000, s. 1.
• [2]  US Department of State (2005), http://www.state.gov/g/tip/rls/tiprpt/2005/
• [3]  A Critical Examination of Responses to Prostitution in Four Countries: Victoria, Australia, Ireland, the Netherlands and Sweden, London, Metropolitan University, February 2004. http://www.glasgow.gov.uk/en/YourCouncil/PolicyPlanning_Strategy/Corporate/Equalities/Women/Prostitution.htm
• [4]  http://www.carlshamre.net/images/stories/study.pdf
• [5]  US Department of State (2004),
  http://www.humantrafficking.org/countries/eap/united_states/news/2005_05/tip_factsheet_response.html,
• [6]  International Organisation for Migration (2003),
  http://www.iom.int/DOCUMENTS/PUBLICATION/EN/mrs_15_2003.pdf
• [7]  Amnesty International and Anti-Slavery International’s (2004), ”Enhancing the Protection of the Rights of Trafficked Persons: Amnesty International and Anti-Slavery International’s Recommendations to strengthen provisions of the July 2004 draft European Convention against Trafficking in Human Beings”
  http://web.amnesty.org/library/index/engior610162004 
• [8]  Human Rights Watch (2002), ”A Human Rights Approach to the Rehabilitation and Reintegration into Society of Trafficked Victims”, paper presented by Widney Brown, Human Rights Watch 21st Century Slavery – The Human Rights Dimension to Trafficking in Human Beings” Conference in Rome, Italy on May 15–16 http://www.hrw.org/backgrounder/wrd/trafficked-victims.htm 
• [9]  Pomodoro, L. (2001), ”Trafficking and sexual exploitation of women and children”, in P. Williams and D. Vlassis (eds) Combating transnational crime: Concepts, activities and responses, Frank Cass, London. 
• [10]  ECPAT Europe Law Enforcement Group (2001),
  http://www.ecpat.nl/ariadne/loader.php/nl/ecpat/Rapporten/trafficking1/Trafficking_1__Introduction.pdf/
• [11]  EGT C 311, 9.12.2005, s. 1.
• [12]  EUT C 320E, 15.12.2005, s. 247.
• [13]  Antagna texter, P6_TA(2006)0005.
• [14]  EGT C 59, 23.2.2001, s. 307.
• [15]  EUT L 304, 30.9.2004, s. 12.
• [16]  EUT L 261, 6.8.2004, s. 19.
• [17]  EGT L 203, 1.8.2002, s. 1.
• [18]  UN Palermo Protocol to Prevent, Suppress and Punish Trafficking in Persons, Especially Women and Children, supplementing the UN Convention against Transnational Organized Crime, November 2000, http://www.un.org/
• [19]  International Labour Organisation (2005), ” A global alliance against forced labour http://www.ilo.org/dyn/declaris/DECLARATIONWEB.GLOBALREPORTSLIST?var_language=EN 
• [20]  US Department of State (2004),
  http://www.humantrafficking.org/countries/eap/united_states/news/2005_05/tip_factsheet_response.html
• [21]  International Organisation for Migration (2003),
  http://www.iom.int/DOCUMENTS/PUBLICATION/EN/mrs_15_2003.pdf
• [22]  Report of the Special Rapporteur on the human rights aspects of the victims of trafficking
  in persons, especially women and children, Sigma Huda, March 2006, www.un.org

ÄRENDETS GÅNG

Titel

Förslag till Europaparlamentets rekommendation till rådet om bekämpning av människohandel – en integrerad strategi och förslag till en handlingsplan

Förfarandenummer

2006/2078(INI)

Rekommendationsförslag som betänkandet baseras på

B6-0613/2005

Ansvarigt utskott   Tillstånd: tillkännagivande i kammaren

LIBE 6.4.2006

Beslut att utarbeta ett betänkande

13.10.2005

Rådgivande utskott   Tillkännagivande i kammaren

FEMM 6.4.2006

EMPL 18.5.2006

AFET 18.5.2006

Inget yttrande avges   Beslut

Förstärkt samarbete   Tillkännagivande i kammaren

FEMM 15.6.2006

Föredragande   Utnämning

Edit Bauer 13.10.2005

Tidigare föredragande

Behandling i utskott

4.5.2006

12.7.2006

5.10.2006

Antagande

5.10.2006

Slutomröstning: resultat

+: –: 0:

34 0 1

Slutomröstning: närvarande ledamöter

Alexander Alvaro, Edit Bauer, Johannes Blokland, Mihael Brejc, Maria Carlshamre, Michael Cashman, Jean-Marie Cavada, Carlos Coelho, Fausto Correia, Agustín Díaz de Mera García Consuegra, Kinga Gál, Patrick Gaubert, Elly de Groen-Kouwenhoven, Lilli Gruber, Adeline Hazan, Lívia Járóka, Barbara Kudrycka, Henrik Lax, Antonio Masip Hidalgo, Edith Mastenbroek, Hartmut Nassauer, Martine Roure, Inger Segelström, Manfred Weber

Slutomröstning: närvarande suppleant(er)

Lutz Goepel, Genowefa Grabowska, Luis Herrero-Tejedor, Sophia in 't Veld, Sylvia-Yvonne Kaufmann, Viktória Mohácsi, Javier Moreno Sánchez, Marie-Line Reynaud, Bogusław Sonik

Slutomröstning: närvarande suppleant(er) (art. 178.2)

Jens Holm, Feleknas Uca

Ingivande

24.10.2006

Anmärkningar (tillgängliga på ett enda språk)