Betänkande - A6-0370/2006Betänkande
A6-0370/2006

BETÄNKANDE om hypotekslån inom EU

19.10.2006 - (2006/2102(INI))

Utskottet för ekonomi och valutafrågor
Föredragande: John Purvis
Föredragande av yttrandet (*): Manuel Medina Ortega, utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd
(*) Förstärkt samarbete mellan utskott – artikel 47 i arbetsordningen

Förfarande : 2006/2102(INI)
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång :  
A6-0370/2006

FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS RESOLUTION

om hypotekslån inom EU

(2006/2102(INI))

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

- med beaktande av kommissionens grönbok om hypotekslån inom EU (KOM(2005)0327),

- med beaktande av vitboken om politiken på området finansiella tjänster 2005–2010 (KOM(2005)0629),

- med beaktande av svaret från Europeiska centralbankens råd på grönboken om hypotekslån inom EU den 1 december 2005,

- med beaktande av rådets andra direktiv 89/646/EEG av den 15 december 1989 om samordning av lagar och andra författningar om rätten att starta och driva verksamhet i kreditinstitut, samt med ändring av direktiv 77/780/EEG[1],

- med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv om rätten att starta och driva verksamhet i kreditinstitut[2] (kapitalkravsdirektivet) och om kapitalkrav för värdepappersföretag och kreditinstitut[3],

- med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/65/EG[4] om distansförsäljning av finansiella tjänster till konsumenter,

- Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/31/EG av den 8 juni 2000 om vissa rättsliga aspekter på informationssamhällets tjänster, särskilt elektronisk handel, på den inre marknaden[5],

- med beaktande av det ändrade förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om konsumentkreditavtal och om ändring av rådets direktiv 93/13/EG (KOM(2005)0483),

- med beaktande av kommissionens ändrade förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om etableringsfrihet och fritt tillhandahållande av tjänster inom området för hypotekslån (KOM(1987)0255),

- med beaktande av artikel 45 i arbetsordningen,

- med beaktande av betänkandet från utskottet för ekonomi och valutafrågor och yttrandena från utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd och utskottet för rättsliga frågor (A6‑0370/2006), och av följande skäl:

A.  Hypotekslån är en stor och snabbt växande marknad och en viktig del av EU:s ekonomiska och sociala struktur.

B.  I somliga av Europeiska unionens länder har fastighetsmarknaden vuxit på ett sätt som man aldrig sett förut och byggsektorn har kommit att spela en nyckelroll i konjunkturutjämnande syfte genom att den kunnat skapa fortsatt tillväxt och sysselsättning under den ekonomiska recession som Europa upplevt under 2000–2005.

C.  Historiskt låga räntor har lett till att hypotekslånen har ökat kraftigt, särskilt i de länder, där det baserats på ett förtroende som medfört ekonomisk tillväxt.

D.  Skyddet av Europas konsumenter måste vara ett dominerande inslag i all lagstiftning om hypotekslån, eftersom hypotekslånen för de flesta EU-medborgare är de mest omfattande ekonomiska åtaganden de ingår under hela sitt liv, med långvariga konsekvenser för levnadsstandard och ekonomisk stabilitet.

E.  Ökad insyn i de grundläggande egenskaperna hos de låneprodukter som finns att tillgå leder inte bara till en effektivare marknad, utan också till ökat förtroende hos låntagare inom EU, vilka ser sig om efter möjligheter att ta hypotekslån i andra medlemsstater. På det sättet får de möjlighet att fatta välinformerade beslut.

F.  Konsumenterna måste ges så fullständig och enkel information som möjligt. Informationen skall vara situationsanpassad och ges i standardformat, så att konsumenterna kan göra jämförelser mellan olika medlemsstater och på det sättet välja effektivare när de tecknar gränsöverskridande hypotekslån.

G.  Riktade åtgärder för ett förbättrat utbud av varor och tjänster, större tillgänglighet och en integrerad finansieringsmarknad kan förbättra marknadseffektiviteten, ge stordriftsfördelar och öka diversifieringen samt sänka lånekostnaderna och därigenom gynna EU:s ekonomi.

H.  Det skulle innebära ett avgörande bidrag till ökad konkurrens inom hypotekslånebranschen och skapandet av en gemensam europeisk marknad för hypotekslån om tillhandahållarna av hypotekslånetjänster vid gränsöverskridande lån fick tillgång till kundkreditdatabaser.

I.  En integrerad marknad för hypotekslån kommer att underlätta arbetstagarnas rörlighet.

J.  Överraskande nog förekommer det inte mycket påtryckningar från hypotekslångivare eller konsumentorganisationer för att utveckla gränsöverskridande långivning annat än genom fysisk etablering på de olika nationella marknaderna.

K.  Tillväxten för låneerbjudanden över nationsgränserna har hittills bromsats upp av kännbara hinder på marknaden. I dagens läge svarar sådana lån för mindre än 1 procent av den totala marknaden för hypotekslån inom EU.

L.  I en rad viktiga frågor har gemenskapen ingen eller bara en begränsad behörighet och subsidiaritets- och proportionalitetsprincipen måste respekteras.

M.  Kreditmäklare kan spela en viktig roll med stöd av sin sakkunskap om vilka låneprodukter som finns att tillgå, inte bara på deras inhemska marknad utan också på marknaderna i andra medlemsstater. De kan vara till stöd för låneverksamhet över gränserna och bygga broar mellan konsumenterna och både utländska och lokala finansinstitut.

N.  Stora variationer i utbudet och utformningen av produkter, distributionsstrukturer, löptid för lån och finansieringsmekanismer föreligger mellan medlemsstaterna, på grund av skilda villkor avseende lagar, skatter, regler och konsumentskydd.

O.  Hypotekslånemarknaderna är mycket komplexa. Rättssystem och finansieringskultur, system för fastighetsregister, sakrätt, krediträtt, värderingsfrågor, lagstiftning avseende tvångsförsäljning, marknader för refinansiering, etc., uppvisar avsevärda nationella skillnader och samtidigt finns det i varje nationellt system inre kopplingar mellan dessa områden.

P.  Det finns fortfarande skattehinder av diskriminerande karaktär vilka hindrar utnyttjandet av en inre marknad för hypotekslån och som i vissa fall t.o.m. strider mot gemenskapslagstiftningen.

Q.  Det finns en direkt koppling mellan hypoteksmarknaden och den makroekonomiska politiken, särskilt penningpolitiken.

R.  Instabiliteten på marknaden för hypotekslån kan påverka bostadsbyggande och konjunkturcykler och därmed orsaka systemrisker.

S.  Om man vill göra marknaden för hypotekslån inom EU mera effektiv och konkurrenskraftig kan det löna sig att man först ser på hur kommissionens rekommendation av den 1 mars 2001 om förhandsinformation som skall lämnas av långivare som erbjuder bostadslån[6] (uppförandekod) genomförts och hur effektivt den har fungerat samt på hur EU-faktabladet för bostadslån används. Avsikten med detta faktablad är att konsumenterna skall få öppen och jämförbar information om bostadslånen.

T.  Den ovannämnda uppförandekoden verkar ha genomförts med växlande framgång i medlemsstaterna, utan att den dock löst det övergripande problemet med att det inte finns någon gemensam ramlagstiftning.

Inledning

1.      Europaparlamentet erkänner den konsumentnytta som en ytterligare, klart målinriktad integration av marknaden för hypotekslån inom EU skulle medföra.

2.      Europaparlamentet anser att varje åtgärd på EU‑nivå som avser den europeiska marknaden för hypotekslån först och främst måste gynna allmänheten direkt som hypotekslåntagare och att marknaden för hypotekslån bör vara tillgänglig för ett stort antal potentiella låntagare, inklusive personer med låg eller ofullständig kreditprofil, arbetstagare med tidsbestämda kontrakt och förstagångsköpare .

3.      Europaparlamentet välkomnar kommissionens omfattande samråd och insisterar på att alla specifika förslag ska föregås av grundliga ekonomiska och sociala konsekvensanalyser.

4.      Europaparlamentet välkomnar kommissionens insatser hittills för att uppfylla kraven på bättre lagstiftning, men påminner kommissionen om att varje slutsats alltid bör vara resultatet av en omfattande samrådsprocess.

5.      Europaparlamentet noterar de många hinder för en inre hypotekslånemarknad i EU som betonas i grönboken och uppmanar kommissionen att fokusera på riktade åtgärder som erbjuder de största fördelarna samt uppmuntra marknadsledda initiativ när det är möjligt.

6.      Europaparlamentet varnar kommissionen för att försök att harmonisera själva produkterna skulle kunna leda till bristande rättslig samstämdhet och därmed få negativa följder för sektorn.

7.      Europaparlamentet insisterar på att eventuella EU‑åtgärder inte får hämma konkurrens och innovationer, särskilt när det gäller produkter och dithörande tjänster och finansieringstekniker.

Uppförandekoden och förhandsinformation

8.      Europaparlamentet efterlyser åtgärder i riktning mot en harmonisering av bestämmelserna för förhandsinformation som behövs för att låntagarna skall kunna fatta välinformerade beslut om potentiella låneavtal.

9.      Europaparlamentet vidhåller att denna förhandsinformation måste vara korrekt och begriplig för att det skall gå att fatta välinformerade beslut och att den bör ge konsumenterna en så omfattande helhetsbild som möjligt, utgående från de tillgängliga uppgifter som ligger till grund för låneavtalet. Parlamentet understryker att långivaren, om han på eget initiativ erbjuder ett lån i en annan medlemsstat, skall tillhandahålla låntagaren denna information så fort som möjligt på de språk som erkänts som officiella i den medlemsstat där låntagaren är bosatt.

10.    Europaparlamentet anser att uppförandekoden och EU-faktabladet är viktiga, men att det inte räcker enbart med dem för att man adekvat skall kunna skydda de ekonomiska intressena hos medborgare som flyttar mellan medlemsstaterna och sannolikt förvärvar egendom i andra medlemsstater. Parlamentet uppmuntrar kommissionen att överväga att göra uppförandekoden, som för närvarande är frivillig, obligatorisk i framtiden.

Finansiering

11.    Europaparlamentet anser att utvecklingen av en enhetlig, öppen och kompatibel finansieringsmarknad är av högsta prioritet eftersom det kommer att öka effektiviteten, möjliggöra en internationell spridning av kreditriskerna, optimera finansieringsvillkoren och kapitalfördelningen samt sänka lånekostnaderna. Parlamentet inser vikten av och potentialen för integrering av marknadsledda initiativ på detta område.

12.    Europaparlamentet påpekar att det inte går att åstadkomma en gemensam sekundär marknad för värdepapper med säkerhet i panträtter om inte de nationella bestämmelserna för avtal successivt harmoniseras.

13.    Europaparlamentet välkomnar inrättandet av expertgruppen för hypoteksfinansiering och kräver en genomgripande analys av variationerna mellan nationella regleringsförfaranden och rättsliga förfaranden som rör hypotekslån.

14.    Europaparlamentet anser att bestämmelserna om säkerställda obligationer och värdepapper med säkerhet i panträtter i direktivet om kapitalkrav erbjuder viktiga finansieringsmöjligheter.

15.    Europaparlamentet föreslår att en rad olika standardpaket av europeiska hypotekslån skulle kunna köpas och säljas på kapitalmarknaderna med kreditbetyg utifrån sina kännetecken, och därigenom förbättra de sekundära marknaderna för hypotekslån med bakomliggande säkerhet.

16.    Europaparlamentet uppmanar kommissionen att uppmärksamma den växande marknaden för hypotekslån som följer den islamiska sharialagens bestämmelser och se till att en eventuell lagstiftning inte utesluter de krav som gäller på denna marknad.

17.    Europaparlamentet erkänner den viktiga roll hypoteksförsäkringar spelar för att minska riskexponeringen för långivare och erbjuda fler låntagare tillgång till lån.

Privatmarknaden

18.    Europaparlamentet uppmanar kommissionen att undersöka hinder för långivares rätt till ett fritt tillhandahållande av tjänster eller etableringsfrihet i andra medlemsstater och huruvida ”allmänhetens bästa” används som argument för att avråda från gränsöverskridande verksamhet.

19.    Europaparlamentet stöder kommissionens åtgärder för att underlätta gränsöverskridande sammanslagningar och förvärv inom området för finansiella tjänster, samtidigt som man måste grantera att distributionsnäten tar hänstn till regionala situationer och mindre marknader, men noterar att endast gränsöverskridande företagssammanslagningar och förvärv inte kommer att främja marknadens integration inom detta område.

20.    Europaparlamentet anser att öppnandet av marknaden för hypotekslån för icke kreditinstitut, med ett likvärdigt system för tillsyn, kommer att öka konkurrensen och produktutbudet.

21.    Europaparlamentet erkänner den gynnsamma roll som mellanhänder i kreditärenden, exempelvis mäklare som förmedlar hypotekslån, kan spela för att hjälpa kunder att få tillgång till konkurrenskraftiga hypotekslån från inhemska och icke inhemska långivare och uppmanar kommissionen till samråd om en lämplig regelmiljö för dessa operatörer samt att utarbeta ett förslag.

22.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att undersöka hinder för överföring av lån över gränserna och att vidare utforska potentialen för eurohypotekslån som pantinstrument, inklusive

         – åtföljande garantier.

23.    Europaparlamentet uppmanar kommissionen att undersöka hinder för överföring av lån över gränserna och fastställa åtgärder för att underlätta överföringen av hypotekslån.

24.    Europaparlamentet anser att förslag om detta vid behov bör åtföljas av en konsekvensbedömning som skall omfatta de juridiska aspekterna, med exakta jämförande undersökningar av olika rättssystem, men också de ekonomiska och sociala konsekvenserna, i enlighet med det synsätt som rådet (konkurrensfrågor) förespråkade i den vägledning för konsekvensbedömningar som antogs den 29 maj 2006.

25.    Europaparlamentet uppmanar kommissionen att uppmuntra utvecklingen på nationell nivå av motsvarigheter till Frankrikes ”hypothèque rechargeable” (”påfyllbara lån”) (alltså lån vilkas säkerheter kan användas längre fram som säkerhet för ytterligare låntagning) samt Frankrikes ”prêt viager hypothécaire” (i Förenade kungariket: ”reverse mortgage”) (alltså lån som skall återbetalas först vid låntagarens frånfälle och ställs till förfogande antingen som engångsutbetalning eller livränta, och se till att dessa motsvarigheter uppvisar alla garantier i form av offentlighet och giltighet gentemot tredje part).

26.    Europaparlamentet anser att långivare har större möjlighet att komma in på en marknad om de nationella reglerna tillåter dem att erbjuda möjligheter till förtidsinlösen till ett pris som står i proportion till kostnaderna eller att ändra räntorna i linje med marknadsvillkoren och marknadsrisken samt att begränsningar i dessa avseenden sannolikt kommer att skada marknadsutvecklingen när det gäller finansiering, nya produkter och utlåning till långivare med högre risk.

27.    Europaparlamentet anser att en EU‑standard, som fastställer omfattningen och beräkningen av den årliga avgiftssatsen, endast bör omfatta de kostnader som betalas av långivare och bör innefatta garantier för att låneprodukter med samma löptid i andra medlemsstater kan jämföras med varandra. Parlamentet anser dock att låntagare också bör informeras i förväg om eventuella andra relevanta kostnader då information om sådana kostnader finns tillgänglig offentligt, till exempel notariatsarvode, lagfartsavgifter samt kostnader för eventuella rättsliga förfaranden och prövningar. Parlamentet anser att då sådan information inte finns offentligt tillgänglig bör en skattning av de förväntade kostnaderna ges.

28     Europaparlamentet anser att långivarna bör kunna förse konsumenterna med all annan information om transaktionerna och de lagstadgade skyldigheter som låntagarna skall påta sig , t.ex. advokat- eller notariearvoden, registreringsavgifter och administrativa avgifter osv.

29.    Europaparlamentet anser att långivaren måste lämna exakt information, inte bara om den effektiva årsräntan, utan också om alla andra typer av kostnader eller avgifter som långivaren eventuellt har för sin verksamhet, till exempel handläggningskostnader för ansökan, uppläggningskostnader för lånet, avgifter för förtidsinlösen av hela lånet eller delar av det.

30.    Europaparlamentet inser Internets potential vid marknadsföring av hypotekslån och rekommenderar att kommissionen studerar detta ytterligare.

Rättsliga, skattemässiga och operativa hinder

31.    Europaparlamentet uppmanar kommissionen att granska rättsliga hinder och regelhinder för en marknadsledd utveckling av en alleuropeisk finansieringsmarknad för hypotekslån.

32.    Europaparlamentet uppmanar kommissionen att precisera tillämpningsområdet för sina kommande förslag och begränsa det till fastighetslån och säkerheter för dem (fasta avgifter på fastigheter) för att undvika alla överlappningar med KOM(2005)0483).

33.    Europaparlamentet uppmanar kommissionen att vidta åtgärder för att säkerställa att den sekundära hypoteksmarknaden fungerar väl och skapa en rättslig ram för utförandet av effektiva portföljtransaktioner, särskilt genom att identifiera de faktorer som hindrar de tillgängliga rättsliga instrumenten för refinansiering att uppnå det önskade målet, med beaktande av olika rättsliga traditioner och olika modeller för säkerheter i egendom.

34.    Europaparlamentet stöder gruppen Mortgage Credit Forums åsikt att den lagstiftning som gäller hypotekslåneavtal, som kommer att omfattas av lagen om avtalsförpliktelser (Rom I) (2005/0261(COD)), inte behöver anpassas till den lag som gäller för hypotek, och att lex rei sitae‑regeln skall gälla för hypotek.

35.    Europaparlamentet delar kommissionens uppfattning att frågan om vilken lagstiftning som är tillämplig på hypotekslån bör behandlas i samband med översynen av Romkonventionen om tillämplig lag för avtalsförpliktelser från 1980.

36.    Europaparlamentet betonar vikten av omfattande och tillförlitliga kundkreditdatabaser och uppmanar kommissionen att främja omvandlingen till en enhetlig utformning i alla medlemsstaterna.

37.    Europaparlamentet uppmanar kommissionen att med prioritet underlätta icke diskriminerande, gränsöverskridande tillgång till kundkreditdatabaser för att uppmuntra långivare att komma in på nya marknader.

38.    Europaparlamentet erkänner att det är önskvärt med tillgång till både positiva och negativa kreditdata, under förutsättning att det finns ett rättmätigt sekretesskydd.

39.    Europaparlamentet välkomnar strävan efter förbättring och anpassning när det gäller lagen om tvångsförsäljning.

40.    Europaparlamentet stöder kommissionens förslag om en resultatltavla för tvångsförsäljningsförfarandens varaktighet och kostnader.

41.    Europaparlamentet föreslår att värderingsmännens professionella organ bör gå samman för att anta gemensamma högkvalitativa och jämförbara EU standarder för värdering av fastigheter.

42.    Europaparlamentet betonar hur viktigt det är för långivare att ha enkel tillgång till fullständig och korrekt information om hypotekspanträtter och äganderätt.

43.    Europaparlamentet uppmuntrar tillgång till fastighetsregistren, i den mån detta inte hindras av rättsliga bestämmelser, och stöder alla ansträngningar att genom nationella åtgärder harmonisera informationen i dessa register samt uppmuntrar till en utbyggnad av det nuvarande systemet EULIS (European Land Information Service).

44.    Europaparlamentet stöder åtgärder för att avskaffa skattehinder av diskriminerande karaktär, exempelvis olika skattebehandling av lokala och utländska långivare och statliga avgifter.

45.    Europaparlamentet uppmanar kommissionen att, när det gäller gränsöverskridande hypotekslån, överväga hur man skall kunna förena de olika synsätten avseende skatteavdraget för hypotekslåneränta i hela EU.

Frågor rörande system, makroekonomi och försiktighet

46.    Europaparlamentet uppmanar kommissionen och Europeiska centralbanken att övervaka och analysera de potentiella riskerna av ökande nivåer på hypoteksskulder och hypotekslån som finansieras av kapitalmarknaderna.

Slutsats

47.    Europaparlamentet drar slutsatsen att både konsumenterna och ekonomin kan dra nytta av en viss ytterligare, väl övervägd integrering av EU:s marknad för hypotekslån.

* *

*

48.    Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, Europeiska centralbanken och medlemsstaternas regeringar.

  • [1]  EGT L 386, 30.12.1989, s. 1; svensk specialutgåva, område 6, volym 3, s. 27.
  • [2]  Ännu ej offentliggjort i EUT.
  • [3]  Ännu ej offentliggjort i EUT.
  • [4]  EGT L 271, 9.10.2002, s. 16.
  • [5]  EGT L 178, 17.7.2000, s. 1.
  • [6]  EGT L 69, 10.3.2001, s. 25.

MOTIVERING

Marknader för hypotekslån

De hypotekslån som var utestående i slutet av 2004 uppgick till 4,7 biljoner euro, eller 45 procent av EU:s BNP[1]. Under de senaste fem åren har den genomsnittliga årliga tillväxten inom hypotekslångivning varit 8,5 procent. Det har finansierat en spirande bostadsmarknad och i vissa länder frigjort eget kapital för att exempelvis finansiera brister i pensionsavsättningar. Hypoteksfinansiering är en av de sektorer som förväntas växa mest under de närmaste 15 åren.

Fördelarna med integrering

En av de många möjliga fördelarna med en större integrering av EU:s hypoteksmarknader innebär att hypotekslångivare och finansiärer skulle kunna realisera stordriftsfördelar och möjligheter till diversifiering. Det skulle förbättra konkurrensen, effektiviteten och kundernas valfrihet samt sänka kostnaderna. Det borde finnas större möjligheter för människor som för närvarande inte kan komma in på bostadsmarknaden att göra det. En mer integrerad hypoteksmarknad inom EU skulle kunna bidra till arbetskraftens rörlighet och till pensionsfinansiering.

En bostad är livets största köp för många människor och det därmed sammanhängande hypotekslånet är ofta deras största ekonomiska förpliktelse. Hypotekslån påverkar konsumentefterfrågan och den allmänna ekonomin genom hushållens köpkraft. Därför skulle en större integrering kunna påverka EU:s ekonomi totalt och även balansen mellan hushållens utgifter och andra konsumtions- och investeringsval. Genom att kapitaleffektiviteten förbättras och kreditrisken sänks finns det en koppling till Lissabonstrategins ekonomiska och sociala mål.

Brist på integrering

I grönboken anges att EU:s hypoteksmarknad är dåligt integrerad, och bristen på gränsöverskridande långivning och variationen i produktutbudet från land till land framhålls. Tidigare ansträngningar har gjort det enklare för banker att arbeta över gränserna (exempelvis vid inrättandet av filialer) men marknadsintegration inom den sektor som vänder sig till privatkunder är fortfarande begränsad. Handlingsplanen för finansiella tjänster var inriktad på marknader för företagskunder.

Det finns betydande skillnader mellan medlemsstaterna, vilka avspeglar de olika sociala, kulturella, rättsliga och skattemässiga villkoren. Andelen egnahemsägare tenderar att vara högre i de södra och östra länderna[2]. Hypotekslångivningen i de nya medlemsstaterna är förhållandevis liten, även om en dynamisk bostadsmarknad verkar utvecklas. Utestående hypotekslån som andel av BNP (EU‑25) ligger mellan 111 procent i Nederländerna och 2,3 procent i Slovenien[3].

I en studie från London Economics belystes problemet med att definiera hypotek eller bostadslån på ett tillfredsställande sätt för alla medlemsstater. Vissa länder definierar hypotek som lån med säkerhet i en egendom, medan andra använder personliga borgensmän som garanterar lånen för husköp.

Produktutbudet, distributionsstrukturerna, lånens löptid och finansieringsmekanismerna varierar. Oförenliga skattevillkor, samt ytterligare regel- eller försiktighetskrav från nationella tillsynsmyndigheter, gör inträdet på marknaden komplext och dyrt. Vidare har de nationella bostadsmarknaderna utvecklats med tydliga sociala och kulturella skillnader.

Finansiering

Det finns för närvarande ingen alleuropeisk finansieringsmarknad. Den är uppdelad på grund av rättsliga, skattemässiga och regelrelaterade hinder. Vanligast är att hypotekslån finansieras med enskilda personers sparmedel. Mindre än 40 procent finansieras via kapitalmarknaderna, även om detta har ökat snabbt den senaste tiden[4]. Sverige och Tyskland har stora marknader för hypoteksbanksobligationer och i Danmark utfärdar hypoteksinstitut hypoteksbanksobligationer mot hela värdet på hypotekslån. Marknaderna för värdepapper med säkerhet i panträtter är starkast i Nederländerna, Spanien, Italien, Förenade kungariket, Irland och Belgien, men finns inte alls i vissa länder[5].

Handlingsplanen för finansiella tjänster har gett en god grund för en mer dynamisk och konkurrenskraftig europeisk sektor för finansiella tjänster med bättre och mer aktuella regler om investerarskydd och öppenhet. Euroområdet innebär ett valutaområde där valutarisken har eliminerats för låntagare och långivare, och kapitalmarknaden har snabbt blivit större, mer flexibel och likvid.

Grönbok

I grönboken granskas de möjliga fördelarna av ytterligare integrering, och i arbetsgruppens rapport lyfts fyra huvudområden fram: konsumentskydd, rättsliga frågor (inklusive skatter), pantförskrivning och finansiering.

Kommissionen avser att publicera en vitbok i början av 2007, där man kommer att redogöra för resultaten av de samråd man haft och de eventuella initiativ som man vill föreslå. Eventuella förslag skulle syfta till att öka konkurrensen och marknadseffektiviteten. Det kommer inte att gynna vissa finansieringssystem, produkter eller institut.

Föredragandens yttrande

Det framgick tydligt av utskottets workshop den 22 februari att branschen och konsumentgrupperna inte direkt längtar efter ett starkare gränsöverskridande tillhandahållande av hypotekslån. Låntagarna kommer sannolikt inte att ta lån utomlands eller ta ut ett hypotek av en utlandsbaserad långivare, om inte dennes produkter marknadsförs eller omfattas av de sedvanliga skydden i deras hemland. Långivarna visar ett lågt intresse för gränsöverskridande långivning, och betonar vikten av kännedom om den lokala marknaden.

Det finns heller ingen verklig längtan efter ett enda, harmoniserande direktiv. Lokala kulturer och traditioner har bidragit till att utforma de typer av produkter som är tillgängliga på de nationella marknaderna och konsumenterna kommer sannolikt inte att vilja ha en omfattande översyn av marknaden och definitivt ingen minskning av valfriheten eller konsumentskyddsstandarderna, vilket harmoniseringen kan medföra. Ur ett branschperspektiv skulle en fullständig harmonisering vara dyr, särskilt inom områden som konsumentinformation och konsumentrådgivning. Det finns även ett motstånd mot att basera integreringen på ett ömsesidigt erkännande om inte förutsättningarna blir mer lika för alla parter. För 20 år sedan antogs aldrig kommissionens lagstiftningsförslag, som syftade till att skapa en fri hypoteksmarknad som grundar sig på ömsesidigt erkännande, till följd av oenighet i rådet.

I granskningen från London Economics[6] kom man emellertid fram till att långivarna var intresserade av att expandera till utländska marknader med hjälp av mäklare eller genom inrättande av dotterbolag eller filialer. Tekniska hinder gör dock att långivarna avstår från att utnyttja den inre marknaden även på detta sätt.

Varje EU‑åtgärd måste vara gynnsam för allmänheten, antingen direkt som hypotekslåntagare eller via en förbättrad ekonomi. Vi bör sikta på att bestämma de villkor som uppmuntrar till större konkurrens mellan långivare som är etablerade i olika medlemsstater, för att utveckla en europeisk hypotekslånemarknad med ett brett utbud av produkter till konkurrenskraftiga priser. Vi måste vara försiktiga så att vi inte agerar på ett sätt som kan vara skadligt för denna tillväxtbransch. Det är bara när det finns starka utsikter för verkliga förbättringar och när fördelarna överväger kostnaderna som vi bör föredra lagstiftningsåtgärder. Konsekvensanalyser bör därför även genomföras för alla framtida specifika åtgärdsförslag.

Föredraganden är för riktade åtgärder i syfte att avlägsna de specifika hindren för långivare som etablerar sig på andra EU‑länders marknader. När så är möjligt är självreglering att föredra framför lagstiftning och både branschen och konsumentgrupperna bör delta fullt ut i alla initiativ.

Finansiering

Den sekundära marknaden för värdepapper med säkerhet i panträtter bör vara prioriterad för åtgärder på EU‑nivå. Att uppnå en inre finansieringsmarknad skulle få snabba och betydande resultat och förefaller ha ett brett stöd. Det finns en stor potential för tillväxt inom finansiering från kapitalmarknaderna, särskilt i vissa medlemsstater. Ökad storskalighet, likviditet, utbud och sofistikering skulle leda till billigare hypotek och mer flexibla och varierade produkter.

Expertgruppen för finansiering av hypotekslån har redan inlett arbetet och förväntas lägga fram sina slutsatser i november 2006. En av dess uppgifter bör vara att avgöra i vilken utsträckning nationella regler förhindrar att en alleuropeisk finansieringsmarknad växer fram. De senaste årens ökning av säkerställda obligationer och värdepapper med säkerhet i panträtter visar att marknaden redan utvecklas i denna riktning. Åtgärder på EU‑nivå bör dock driva fram ett större utnyttjande av kapitalmarknaderna. Föredraganden vill föreslå att expertgruppen tittar på hur man kan utveckla standardiserade paket av blandade europeiska hypotekslån med kända egenskaper, som skulle kunna få ett kreditbetyg och vara föremål för handel på kapitalmarknaderna.

Privatmarknaden

I vissa medlemsstater kan för närvarande bara ”banker” låna på kapitalmarknaderna och/eller erbjuda hypoteksprodukter. Föredraganden anser att systemen bör avregleras för att tillåta att institutioner som inte tar emot insättningar kommer in på marknaderna. I Förenade kungariket har de haft en positiv effekt på konkurrensnivån och gjort marknaden mer komplett. Samtidigt som försiktighetshänsyn behöver beaktas måste alla regler vara proportionerliga och icke‑diskriminerande.

Eurohypotekslån erbjuder möjligheten att försvaga länken mellan pantförskrivningen och hypotekslåneavtalet. Det kan utvecklas som ett valfritt alleuropeiskt verktyg för att underlätta gränsöverskridande långivning och omfatta flera egendomar. Dess genomförbarhet bör därför analyseras djupare.

Villkoren för förtidsinlösen och kostnaderna varierar från land till land. Regler som begränsar långivarens och låntagarens frihet att enas om villkoren och avgifterna för förtidsinlösen kan skada konkurrensen och hindra utvecklingen av en alleuropeisk finansieringsmarknad. Räntetak och varierande räntor kan också begränsa utvecklingen av nya produkter eller långivning med högre risk.

Låntagarna måste känna till den verkliga kostnaden och de verkliga villkoren för att kunna jämföra produkterna. Enligt direktiv 2002/65/EG om marknadsföring på distans av finansiella tjänster till konsumenter måste leverantören upplysa konsumenten om totalpriset samt ange vilka eventuella kostnader som inte betalas via eller åläggs av leverantören. En överenskommelse om en effektiv standardränta för hypotek inom EU bör prioriteras.

Internetbankerna utvecklas snabbt. Deras roll inom hypotekslån har hittills varit begränsad, men det kommer sannolikt att accelerera. Därför måste vi vara medvetna om alla rättsliga hinder mot den framtida utvecklingen. Exempelvis krävs enligt e‑handelsdirektivet att nationella myndigheter ser till att avtal som sluts på elektronisk väg är rättsligt giltiga, men omfattar inte avtal som skapar eller för över rättigheter till fast egendom.

Rättsliga, skattemässiga och operativa hinder

Det måste finnas en större tydlighet om den lag som gäller för kreditavtalet och hypoteket. För hypoteket gäller lex rei sitae‑regeln.

Långivare är mer benägna att gå in på en marknad om de har tillgång till kunddata samt bättre tillgång till och tydligare information om pantförskrivning och äganderätter. Icke‑diskriminerande åtkomst till både positiva och negativa kunddata måste underlättas, under förutsättning att det finns ett rättmätigt sekretesskydd.

Förseningar av tvångsförsäljningar skapar problem för långivarna och därför är det mycket viktigt att uppmuntra till kortare och billigare förfaranden för tvångsförsäljning. Ett system där man jämför resultat skulle kunna ge god effekt.

Egendomsvärderingar av hög kvalitet i enlighet med en konsekvent standard är nödvändig för långivarna. Därför skulle den optimala lösningen vara att uppnå gemensamma värderingsstandarder. De relevanta professionella organen bör uppmanas att utveckla dem för hela EU.

Skattemässiga hinder mot ett gränsöverskridande tillhandahållande av hypotekslån måste identifieras och hanteras. En av de mer kända olikheterna är möjligheten att dra av hypoteksräntan från den beskattningsbara inkomsten. Om enighet inte kan nås om den grundläggande frågan, bör skatteförmånen åtminstone utsträckas till ränta som betalas till långivare i andra medlemsstater för egendom som finns i den primära medlemsstaten.

Frågor rörande system, makroekonomi och försiktighet

Den nuvarande storleken på hypoteksfinansieringen, och inte minst dess potentiella storlek, gör den till en viktig faktor i EU:s ekonomiska och sociala väv. Det är tydligt att de relevanta myndigheterna (t.ex. Europeiska centralbanken, kommissionen, medlemsstaternas regeringar och myndigheter) måste kontrollera en utveckling som kan orsaka systemproblem av finansiell eller social karaktär. Varje sådan kontroll bör emellertid främst vara inriktad på en effektiv marknad för att bibehålla den nödvändiga balansen. Byråkratiska och lagstiftande åtgärder bör begränsas till en nödvändig lägsta nivå.

  • [1]  European Mortgage Federations pressmeddelande, 12.10.2005.
  • [2]  European Mortgage Federations pressmeddelande, 12.10.2005.
  • [3]  European Mortgage Federations pressmeddelande, 12.10.2005.
  • [4]  Rapport från arbetsgruppen för hypotekslån, 2004.
  • [5]  Studie av London Economics, augusti 2005.
  • [6]  Studie av London Economics, augusti 2005.

YTTRANDE från utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd(*) (6.10.2006)

till utskottet för ekonomi och valutafrågor

över grönboken om hypotekslån inom EU
2006/2102(INI)

Föredragande (*): Manuel Medina Ortega

(*) Förstärkt samarbete mellan utskott – Artikel 47 i arbetsordningen

FÖRSLAG

Utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd uppmanar utskottet för ekonomi och valutafrågor att som ansvarigt utskott infoga följande i sitt resolutionsförslag:

A. I kommissionens grönbok om hypotekslån inom EU (KOM(2005)0327) görs det en bedömning av om det behövs gemenskapslagstiftning till förmån för en ytterligare integrering av de europeiska marknaderna för hypotekslån, för att EU på det sättet skall få ökad tillväxt, sysselsättning och konkurrenskraft.

B.  Ökad integration av hypoteksmarknaden möjliggör bättre utnyttjande av stordriftsfördelar samt sänkta kostnader, vilket i slutändan kommer att gynna konsumenterna. Dessutom främjar det utvecklingen av den europeiska ekonomin och bidrar således till att Lissabonmålen uppnås.

C. En öppen, effektiv och bättre integrerad marknad för hypotekslån skulle motsvara behoven till följd av arbetskraftens och medborgarnas ökade rörlighet på den inre marknaden.

D. Skyddet av Europas konsumenter måste vara ett grundväsentligt inslag i all lagstiftning om hypotekslån, eftersom hypotekslånen för de flesta EU-medborgare är de mest omfattande ekonomiska åtaganden de ingår under hela livet, med långvariga konsekvenser för deras levnadsstandard och ekonomiska stabilitet.

E.  Ökad insyn i de grundläggande egenskaperna hos de låneprodukter som finns att tillgå leder inte bara till en effektivare marknad, utan också till ökat förtroende hos låntagare inom EU, vilka ser sig om efter möjligheter att ta hypotekslån i andra medlemsstater. På det sättet får de möjlighet att fatta välinformerade beslut.

F.  Konsumenterna måste ges så fullständig och enkel information som möjligt. Informationen skall ges i standardformat, så att konsumenterna i olika medlemsstater kan göra jämförelser och på det sättet välja effektivare när de tecknar gränsöverskridande hypotekslån.

G. Rättssystemen och företagskulturerna är fortfarande mycket olika i medlemsstaterna. Det här gäller framför allt bestämmelserna inom områden där det inte finns någon gemenskapslagstiftning (såsom utsökningsförfaranden, egendomslagstiftning, fastighetsregister, avtalsvillkor och så vidare).

H. Tillväxten för låntagandet över nationsgränserna har hittills bromsats upp av kännbara hinder på marknaden. I dagens läge svarar lån av det här slaget för mindre än 1 procent av den totala marknaden för hypotekslån inom EU.

I.   Kreditmäklare kan spela en viktig roll med stöd av sin sakkunskap om vilka låneprodukter som finns att tillgå, inte bara på deras inhemska marknad utan också på marknaderna i andra medlemsstater. De kan vara till stöd för låneverksamhet över gränserna och bygga broar mellan konsumenterna och både utländska och lokala finansinstitut.

J.   Om man vill göra marknaden för hypotekslån inom EU mera effektiv och konkurrenskraftig kan det löna sig att man först ser på hur kommissionens rekommendation av den 1 mars 2001 (uppförandekoden för förhandsinformation som skall lämnas av långivare som erbjuder bostadslån)[1] genomförts och fungerat samt på hur EU-faktabladet för bostadslån används. Avsikten med detta faktablad är att konsumenterna skall få öppen och jämförbar information om bostadslånen.

K. Den ovannämnda uppförandekoden för bostadslån verkar ha genomförts med växlande framgång i medlemsstaterna, utan att den dock löst det övergripande problemet med att det inte finns någon gemensam lagstiftningsram.

1.  Europaparlamentet erkänner att konsumenterna skulle ha nytta av en fortgående, klart målinriktad integration av marknaden för hypotekslån inom EU.

2.  Europaparlamentet delar kommissionens uppfattning att frågan om vilken lagstiftning som är tillämplig på hypotekslån bör behandlas i samband med översynen av Romkonventionen om tillämplig lag för avtalsförpliktelser från 1980.

3.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att vidta åtgärder för att åstadkomma en fungerande sekundär hypoteksmarknad och inrätta en rättslig ram för effektiv portföljhandel, exempelvis genom att göra åtskillnad mellan kredit och materiell säkerhet.

4.  Europaparlamentet välkomnar strävan efter förbättring och anpassning på området för tvångsförsäljningsrätten.

5.  Europaparlamentet efterlyser åtgärder i riktning mot en harmonisering av bestämmelserna för förhandsinformation som behövs för att låntagaren skall kunna fatta ett välinformerat beslut om det låneavtal han eller hon står i begrepp att underteckna.

6.  Europaparlamentet vidhåller att denna förhandsinformation måste vara korrekt och begriplig, för att det skall gå att fatta välinformerade beslut och att den bör ge konsumenterna en så omfattande helhetsbild som möjligt, utgående från de tillgängliga uppgifter som ligger till grund för låneavtalet. Parlamentet understryker att långivaren, om han på eget initiativ erbjuder ett lån i en annan medlemsstat, skall tillhandahålla låntagaren denna information så fort som möjligt på de språk som erkänts som officiella i den medlemsstat där låntagaren är bosatt.

7.  Europaparlamentet anser att den nuvarande frivilliga uppförandekoden för bostadslån och EU-faktabladet för bostadslån är viktiga, men att det inte räcker enbart med dem för att man adekvat skall kunna skydda de ekonomiska intressena hos medborgare som flyttar mellan medlemsstaterna och sannolikt förvärvar egendom i andra medlemsstater. Parlamentet uppmuntrar kommissionen att överväga att göra den frivilliga uppförandekoden bindande i framtiden.

8.  Europaparlamentet varnar kommissionen för att försök att harmonisera själva produkterna skulle kunna leda till bristande rättslig samstämdhet och därmed få negativa följder för sektorn.

9.  Europaparlamentet efterlyser framför allt gemensamma EU-standarder för beräkningsgrunderna för den effektiva årsräntan, eftersom detta har stor betydelse för att konsumenterna verklighetstroget skall kunna jämföra totalkostnaden för ett hypotekslån. Parlamentet anser att uppgifterna om totalkostnaden bör innefatta endast de kostnader som skall betalas till långivaren.

10. Europaparlamentet anser att långivaren måste lämna information, inte bara om den effektiva årsräntan, utan också, och i detalj, om den årliga räntesatsen och alla andra typer av kostnader eller avgifter som långivaren eventuellt har för sin verksamhet, till exempel handläggningskostnader för ansökan, uppläggningskostnader för lånet, avgifter för förtidsinlösen av hela lånet eller delar av det, osv.

11. Europaparlamentet anser att långivarna bör kunna förse konsumenterna med all annan information om transaktionerna och de lagstadgade skyldigheter som låntagarna skall påta sig (advokat-/notariearvoden, registreringsavgifter och administrativa avgifter, handläggningskostnader osv.).

12. Europaparlamentet anser att frågan om förtidsinlösen måste övervägas närmare. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att utveckla ytterligare förslag om bättre information till konsumenterna om förtidsinlösen och avgifter för förtidsinlösen.

13. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se efter hur mäklarnas (dvs. hypotekslåneförmedlarnas) roll kunde utvecklas som ett sätt att hjälpa konsumenterna att få tillgång till korrekt och detaljerad information.

14. Europaparlamentet vill att all gällande gemenskapslagstiftning om uppgiftsskydd alltid strikt skall efterlevas vid riskbedömningar av låntagares kreditvärdighet samt lagring av sådana uppgifter i databas.

15. Europaparlamentet förespråkar bättre insyn i fastighetsregistren, i den mån detta inte hindras av rättsliga bestämmelser, och stöder alla nationella åtgärder för att registren skall innehålla så likadana slag av information som möjligt samt uppmuntrar till en utbyggnad av det nuvarande systemet EULIS (European Land Information Service).

16. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att i samband med hypotekslån tillämpa de nationella utsökningsförfarandena på olika sätt i olika situationer, för att hänsyn skall kunna tas till konsumenternas personliga och sociala omständigheter. Parlamentet stöder kommissionens förslag om att införa en måltavla som regelbundet uppdateras med uppgifter om kostnader och varaktighet för tvångsförsäljningsförfaranden i medlemsstaterna och uppmanar kommissionen till regelbunden översyn av effektiviteten i denna åtgärd.

17. Europaparlamentet välkomnar kommissionens insatser hittills för att uppfylla kraven på bättre lagstiftning, men påminner kommissionen om att varje slutsats alltid bör vara resultatet av en omfattande samrådsprocess.

18. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att undersöka hur man praktiskt kunde tillnärma sådana drag i marknaden för hypotekslån vilka har särskild betydelse för konsumenterna i EU, med bland annat gemensamma EU‑standarder för beräkningsgrunderna för den effektiva årsräntan och en förteckning över vilka upplysningar som obligatoriskt skall finnas med i alla erbjudanden om hypotekslån som läggs fram för en potentiell låntagare.

ÄRENDETS GÅNG

Titel

Grönbok om hypotekslån inom EU

Referensnummer

2006/2102(INI)

Ansvarigt utskott

ECON

Yttrande
  Tillkännagivande i kammaren

IMCO
18.5.2006

Förstärkt samarbete – tillkännagivande i kammaren

18.5.2006

Föredragande av yttrande Utnämning

Manuel Medina Ortega
7.3.2006

Tidigare föredragande av yttrande

 

Behandling i utskott

20.2.2006

18.4.2006

30.5.2006

19.6.2006

11.7.2006

 

13.9.2006

5.10.2006

 

 

 

Antagande

5.10.2006

 

 

 

 

Slutomröstning: resultat

+:
–:
0:

33
0
0

Slutomröstning: närvarande ledamöter

Charlotte Cederschiöld, Janelly Fourtou, Evelyne Gebhardt, Malcolm Harbour, Anna Hedh, Kurt Lechner, Arlene McCarthy, Toine Manders, Manuel Medina Ortega, Béatrice Patrie, Zita Pleštinská, Giovanni Rivera, Zuzana Roithová, Luisa Fernanda Rudi Ubeda, Heide Rühle, Andreas Schwab, József Szájer, Marianne Thyssen, Jacques Toubon, Bernadette Vergnaud, Glenis Willmott

Slutomröstning: närvarande suppleanter

Maria Badia I Cutchet, Simon Coveney, Benoît Hamon, Joel Hasse Ferreira, Filip Andrzej Kaczmarek, Gisela Kallenbach, Syed Kamall, Othmar Karas, Joseph Muscat, Gary Titley, Diana Wallis

Slutomröstning: närvarande suppleanter (art. 178.2)

Sharon Bowles, Den Dover, Harald Ettl, John Purvis

Anmärkningar (tillgängliga på ett enda språk)

...

  • [1]  EGT L 69, 10.3.2001, s. 25.

YTTRANDE från utskottet för rättsliga frågor (4.10.2006)

till utskottet för ekonomi och valutafrågor

över hypotekslån inom EU (Grönboken)
(2006/2102(INI))

Föredragande: Kurt Lechner

FÖRSLAG

Utskottet för rättsliga frågor uppmanar utskottet för ekonomi och valutafrågor att som ansvarigt utskott infoga följande i sitt resolutionsförslag:

A. Hypotekslånemarknaderna är mycket komplexa. Rättssystem och finansieringskultur, system för fastighetsregister, sakrätt, krediträtt, värderingsfrågor, lagstiftning avseende tvångsförsäljning, marknader för refinansiering, etc., uppvisar avsevärda nationella skillnader och samtidigt finns det i varje nationellt system inre kopplingar mellan dessa områden.

B.  I en rad viktiga frågor har gemenskapen ingen eller bara en begränsad behörighet och subsidiaritets- och proportionalitetsprincipen måste respekteras.

C. Enstaka bestämmelser kan leda till avsevärda störningar i det helhetssystem som präglas av nationella särdrag.

D. Den stora lagstiftningsmässiga flexibilitet som den innovativa hypotekslånemarknaden behöver kan bättre tillgodoses på nationell nivå.

1.  Europaparlamentet välkomnar att kommissionen i grönboken ställer frågan huruvida och i vilken utsträckning lagstiftningsåtgärder kan och bör vidtas.

2.  Europaparlamentet anser att uppförandekoden inte bör ersättas av bindande europeisk lagstiftning i dagens läge.

3.  Europaparlamentet anser inte att det är lämpligt med europeiska bestämmelser om information till och rådgivning för konsumenterna på grund av att kreditbehoven skiljer sig åt från land till land.

4.  Europaparlamentet anser att tillnärmningen av lagstiftningen om förtidsinlösen äventyrar ett rikt produktutbud och inte ligger i konsumenternas intresse.

5.  Europaparlamentet förordar lagstiftning om årlig ränta.

6.  Europaparlamentet delar uppfattningen att frågan om vilken rätt som skall tillämpas på hypotekslån bör tas upp i samband med översynen av Romkonventionen från 1980 om tillämplig lag för avtalsförpliktelser och hypotekslån.

7.  Europaparlamentet välkomnar ansträngningarna att förbättra och harmonisera när det gäller lagstiftning avseende tvångsförsäljning.

8.  Europaparlamentet är positivt till att tillgången till fastighetsregister främjas såvida rättsliga bestämmelser inte hindrar detta.

9.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att vidta åtgärder för att säkerställa att den sekundära hypoteksmarknaden fungerar väl och skapa en rättslig ram för utförandet av effektiva portföljtransaktioner, särskilt genom att identifiera de faktorer som hindrar de tillgängliga rättsliga instrumenten för refinansiering att uppnå det önskade målet, med beaktande av olika rättsliga traditioner och olika modeller för säkerheter i egendom.

ÄRENDETS GÅNG

Titel

Hypotekslån inom EU (Grönboken)

Referensnummer

2006/2102(INI)

Ansvarigt utskott

ECON

Yttrande
  Tillkännagivande i kammaren

JURI
18.5.2006

Förstärkt samarbete – tillkännagivande i kammaren

 

Föredragande av yttrande Utnämning

Kurt Lechner
30.1.2006

Tidigare föredragande av yttrande

 

Behandling i utskott

21.6.2006

12.9.2006

 

 

 

Antagande

3.10.2006

Slutomröstning: resultat

+:

–:

0:

20

0

0

Slutomröstning: närvarande ledamöter

Maria Berger, Rosa Díez González, Bert Doorn, Monica Frassoni, Giuseppe Gargani, Piia-Noora Kauppi, Klaus-Heiner Lehne, Katalin Lévai, Antonio López-Istúriz White, Hans-Peter Mayer, Aloyzas Sakalas, Francesco Enrico Speroni, Andrzej Jan Szejna, Diana Wallis, Rainer Wieland, Jaroslav Zvěřina, Tadeusz Zwiefka

Slutomröstning: närvarande suppleanter

Jean-Paul Gauzès, Luis de Grandes Pascual, Kurt Lechner, Toine Manders, Marie Panayotopoulos-Cassiotou

Slutomröstning: närvarande suppleanter (art. 178.2)

 

Anmärkningar (tillgängliga på ett enda språk)

...

ÄRENDETS GÅNG

Titel

Hypotekslån inom EU

Förfarandenummer

2006/2102(INI)

Ansvarigt utskott
  Tillstånd: tillkännagivande
i kammaren

ECON

Tillstånd: tillkännagivande
i kammaren (art. 45)

18.5.2006

 

 

 

 

Tillstånd: tillkännagivande
i kammaren (art. 39)

 

 

 

 

 

Rådgivande utskott
  Tillkännagivande i kammaren

EMPL
18.5.2006

IMCO
18.5.2006

JURI
18.5.2006

 

 

Inget yttrande avges
  Beslut

EMPL
14.9.2005

 

 

 

 

Förstärkt samarbete
  Tillkännagivande i kammaren

IMCO
18.5.2006

 

 

 

 

Föredragande
  Utnämning

John Purvis
5.9.2006

 

Tidigare föredragande

 

 

Behandling i utskott

18.4.2006

20.5.2006

12.9.2006

 

 

Antagande

10.10.2006

Slutomröstning: resultat

+:

–:

0:

41

1

0

Slutomröstning: närvarande ledamöter

Zsolt László Becsey, Pervenche Berès, Sharon Bowles, Udo Bullmann, Ieke van den Burg, David Casa, Jan Christian Ehler, Jonathan Evans, Jean-Paul Gauzès, Robert Goebbels, Donata Maria Assunta Gottardi, Benoît Hamon, Gunnar Hökmark, Karsten Friedrich Hoppenstedt, Sophia in 't Veld, Wolf Klinz, Christoph Konrad, Guntars Krasts, Kurt Joachim Lauk, Andrea Losco, Astrid Lulling, Gay Mitchell, Joseph Muscat, John Purvis, Alexander Radwan, Dariusz Rosati, Eoin Ryan, Antolín Sánchez Presedo, Manuel António dos Santos, Peter Skinner, Margarita Starkevičiūtė, Sahra Wagenknecht

Slutomröstning: närvarande suppleant(er)

Katerina Batzeli, Harald Ettl, Ona Juknevičienė, Werner Langen, Alain Lipietz, Baroness Sarah Ludford, Charles Tannock, Corien Wortmann-Kool

Slutomröstning: närvarande suppleant(er) (art. 178.2)

Christopher Heaton-Harris, Luis Herrero-Tejedor

Ingivande

19.10.2006

 

Anmärkningar (tillgängliga på ett enda språk)