Betänkande - A6-0386/2006Betänkande
A6-0386/2006

    BETÄNKANDE om begäran om fastställelse av Gérard Onestas immunitet och privilegier

    7.11.2006 - (2006/2121(IMM))

    Utskottet för rättsliga frågor
    Föredragande: Klaus-Heiner Lehne

    Förfarande : 2006/2121(IMM)
    Dokumentgång i plenum
    Dokumentgång :  
    A6-0386/2006
    Ingivna texter :
    A6-0386/2006
    Debatter :
    Omröstningar :
    Antagna texter :

    FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS BESLUT

    om begäran om fastställelse av Gérard Onestas immunitet och privilegier

    (2006/2121(IMM))

    Europaparlamentet fattar detta beslut

    –   med beaktande av Monica Frassonis begäran om fastställelse av Gérard Onestas immunitet, med anledning av det åtal som väckts mot Gérard Onesta vid tredje kammaren vid appellationsdomstolen i Toulouse, Frankrike, daterad den 17 maj 2006 och tillkännagiven i kammaren den 31 maj 2006,

    –   efter att ha hört Gérard Onesta i enlighet med artikel 7.3 i arbetsordningen,

    –   med beaktande av artiklarna 9 och 10 i protokollet om Europeiska gemenskapernas immunitet och privilegier av den 8 april 1965 och artikel 6.2 i akten om allmänna direkta val av ledamöter av Europaparlamentet av den 20 september 1976,

    –   med beaktande av EG-domstolens domar av den 12 maj 1964 och 10 juli 1986[1],

    –   med beaktande av artikel 26 i Republiken Frankrikes konstitution,

    –   med beaktande av artikel 6.3 och artikel 7 i arbetsordningen,

    –   med beaktande av betänkandet från utskottet för rättsliga frågor (A6‑0386/2006) och av följande skäl:

    A. Gérard Onesta valdes till ledamot av Europaparlamentet vid det sjätte direkta valet, som hölls den 10–13 juni 2004, och hans bevis granskades av parlamentet den 14 december 2004[2].

    B.  Under Europaparlamentets sessioner skall dess ledamöter åtnjuta, vad avser deras egen stats territorium, den immunitet som beviljas parlamentsledamöter i deras land. Immuniteten kan inte åberopas av en ledamot som tas på bar gärning och kan inte hindra Europaparlamentet att utöva sin rätt att upphäva en av dess ledamöters immunitet[3].

    C. Den bestämmelse som är tillämplig i detta specifika fall är artikel 26 andra stycket i den franska konstitutionen. I denna föreskrivs att ingen parlamentsledamot får i samband med anklagelser om brottmål arresteras eller utsättas för någon annan form av frihetsberövande eller frihetsbegränsande åtgärder, såvida inte tillstånd har utfärdats av presidiet i den parlamentsförsamling som ledamoten tillhör. Detta tillstånd krävs dock inte om ledamoten grips på bar gärning (flagrante delicto) eller om slutgiltig dom har avkunnats.

    D. Appellationsdomstolen i Toulouse dömde Gérard Onesta till tre månaders fängelse. Han dömdes därmed till ett strängare straff än de andra personer som stod åtalade. Samma domstol motiverade detta beslut med att Gérard Onesta i egenskap av parlamentsledamot hade, i högre grad än andra medborgare, möjlighet att göra sin röst hörd i politiska fora, särskilt med stöd av andra invalda ledamöter i sitt parti, sin grupp i parlamentet och, vid behov, medierna, eftersom han enligt den franska domstolen är en expert i konsten att kommunicera.

    E.  Att döma Gérard Onesta strängare enbart med anledning av att han är parlamentsledamot är ett fall av klar diskriminering av en vald politiker såtillvida som det förefaller som om parlamentsledamöter inte skulle ha rätt att delta i offentliga demonstrationer på samma sätt som andra medborgare med den motiveringen att de har tillgång till andra och mer effektiva uttrycksmöjligheter. Detta leder till den oacceptabla slutsatsen att parlamentsledamöter endast tillåts agera i politiska församlingar och att de utanför sådana fora åtnjuter färre rättigheter och uttrycksmöjligheter än andra medborgare.

    F.  De franska myndigheternas diskriminerande tillämpning av flagrante delicto endast mot parlamentsledamöter – som valdes ut bland fler än 400 inblandande – utgör ett missbruk av förfarandet och har ett enda syfte, nämligen att kringgå protokollet om immunitet och privilegier.

    G. Gérard Onesta håller fast vid att hans avsikt var att uppmärksamma den dom som EG‑domstolen fällt mot Frankrike för att landet i sin nationella lagstiftning inte införlivat direktiv 2001/18/EG som antagits av Europaparlamentet.

    H. Det handlar här om en mycket känslig fråga och dess följder för Europaparlamentets befogenheter är oacceptabla. Den franska domstolens diskriminerande inställning och det politiska förfång som detta medför för Gérard Onestas medborgerliga rättigheter måste kraftigt fördömas.

    I.   Efter att de nationella möjligheterna uttömts har Gérard Onesta rätt att föra sitt ärende till Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna i Strasbourg och Europaparlamentet överväger redan nu stödåtgärder.

    J.   Varje fall av politisk förföljelse av en ledamot kränker den integritet som Europarlamentet har i egenskap av politisk institution vars ledamöter är demokratiskt valda av de europeiska folken, och innebär ringaktning av parlamentet. I egenskap av demokratisk institution har Europaparlamentet en skyldighet att tillvarata sina rättigheter med alla de medel som finns tillgängliga.

    1.  Europaparlamentet beklagar att protokollet om Europeiska gemenskapernas immunitet och privilegier av den 8 april 1965 i sin nuvarande form inte ger Europaparlamentet möjligheter att vidta bindande åtgärder för att skydda Gérard Onesta.

    • [1]  Mål 101/63, Wagner mot Fohrmann och Krier, svensk specialutgåva I, s. 203 och mål 149/85, Wybot mot Faure m.fl., svensk specialutgåva VIII, s. 703.
    • [2]  Europaparlamentets beslut om valprövning (EUT C 226 E, 15.9.2005, s. 51).
    • [3]  Artikel 10 i protokollet om Europeiska unionens privilegier och immunitet av den 8 april 1965.

    MOTIVERING

    I.      BAKGRUND

    Den 25 juli 2005 samlades cirka 400 människor i Menville (en by nära den franska staden Toulouse) där de hade för avsikt att demonstrera mot genetiskt modifierade livsmedel och förstöra ett majsfält på cirka 13 000 m².

    Trots det stora deltagarantalet bestämde sig åklagarna i Toulouse att väcka åtal mot endast nio demonstranter, varav två, Gérard Onesta, ledamot av Europaparlamentet, och Noël Mamère, parlamentsledamot, behandlades enligt ett särskilt förfarande tillämpligt på lagöverträdare som tas på bar gärning.

    Genom ett beslut av den 15 november 2005, dömde tredje kammaren vid appellationsdomstolen i Toulouse (på franska: troisième Chambre des appels correctionnels), som är behörig i detta ärende, Gérard Onesta till ett fängelsestraff på tre månader och befallde honom att betala rättegångskostnaderna, att betala skadestånd till de förfördelade parterna och ersätta de förfördelade parterna för deras kostnader för deltagande i rättegången och deras rättsliga ombud.

    Medan en av de åtalade frikändes, dömdes de övriga till fängelsestraff på mellan två och fyra månader och ansågs skyldiga till att betala skadestånd och ersättning till de förfördelade parterna.

    Den 22 mars 2006 skickade Monica Frassoni, ledamot av Europaparlamentet, en skrivelse till Josep Borrell Fontelles, Europaparlamentets talman, där hon kritiserar den ovannämnda domstolens motstridiga och uppenbarligen diskriminerande inställning mot Gérard Onesta (och även mot Noël Mamère). Talmannen hänvisade skrivelsen till utskottet för rättsliga frågor för att garantera en djupgående utredning av fallet.

    I sin skrivelse betonade Monica Frassoni följande:

    · Endast nio demonstranter av 400 åtalades och endast två av dem (Gérard Onesta, ledamot av Europaparlamentet, och Noël Mamère, parlamentsledamot) behandlades enligt ett förfarande tillämpligt på lagöverträdare som tas på bar gärning, med motiveringen att endast dessa två genast hade identifierats, trots att José Bové som är mera känd också var närvarande.

    · Gérard Onesta, ledamot av Europaparlamentet, och Noël Mamère, parlamentsledamot, dömdes till längre fängelsestraff än de övriga åtalade, med undantag av José Bové som domstolen ansåg vara återfallsförbrytare.

    · För att rättfärdiga domen mot Gérard Onesta och Noël Mamère fastslog den franska domstolen att de båda i egenskap av parlamentsledamöter, i högre grad än andra medborgare, hade möjlighet att göra sina röster hörda i politiska fora, särskilt med stöd av andra invalda ledamöter i sitt parti, sin grupp i parlamentet och, vid behov, medierna, eftersom de är experter i konsten att kommunicera.

    · Appellationsdomstolen i Toulouse gick emot andra franska domstolars synsätt i anslutning till liknande demonstrationer. I tidigare fall har de åtalade alltid blivit frikända, eftersom det ansetts att de handlat för att skydda sig själva och andra från fara (på franska: état de nécessité).

    Enligt Monica Frassoni visar alla dessa element tillräckligt tydligt att ovanstående domstol valt att bestraffa Gérard Onesta och Noël Mamère strängare endast på grund av att de är parlamentsledamöter och därmed gett uttryck för en partisk och diskriminerande inställning.

    Slutligen, den 16 maj 2006, skickade Monica Frassoni, i enlighet med artikel 6.3 i arbetsordningen, en ny skrivelse till Europaparlamentets talman med en officiell begäran om fastställelse av Gérard Onestas immunitet och privilegier. Talmannen godkände slutligen Monica Frassonis initiativ och förfarandet tillkännagavs officiellt vid plenarsammanträdet den 31 maj 2006.

    II.     BESTÄMMELSER OCH ALLMÄNNA SYNPUNKTER BETRÄFFANDE PARLAMENTSLEDAMÖTERS IMMUNITET

    Som bekant föreskriver artiklarna 9 och 10 i protokollet om Europeiska gemenskapernas immunitet och privilegier[1] följande:

    Artikel 9
    Europaparlamentets ledamöter får inte förhöras, kvarhållas eller lagföras på grund av yttranden de gjort eller röster de avlagt under utövandet av sitt ämbete.

    Artikel 10

    Under Europaparlamentets sessioner skall dess ledamöter åtnjuta

    a)  vad avser deras egen stats territorium, den immunitet som beviljas parlamentsledamöter i deras land,

    b)  vad avser alla andra medlemsstaters territorium, immunitet vad gäller alla former av kvarhållande och lagföring.

    Immuniteten skall även vara tillämplig på ledamöterna under resan till och från Europaparlamentets mötesplats.

    Immuniteten kan inte åberopas av en ledamot som tas på bar gärning och kan inte hindra Europaparlamentet att utöva sin rätt att upphäva en av dess ledamöters immunitet.

    När det gäller tillämpningen av artikel 9 bör det påpekas att de brottsanklagelser som riktas mot Gérard Onesta inte hänför sig till yttranden han gjort eller röster han avlagt under utövandet av sitt ämbete som ledamot av Europaparlamentet. Enligt den doktrin som utvecklats i detta hänseende och den praxis som utskottet för rättsliga frågor följer omfattar den ansvarsfrihet som avses i artikel 9 i protokollet om Europeiska gemenskapernas immunitet och privilegier endast ’yttranden’ och ’röster’ och inte fysiska handlingar, även om avsikten med de sistnämnda är att uttrycka en åsikt.

    När det gäller artikel 10, med beaktande av att de brottsanklagelser som riktas mot Gérard Onesta hänför sig till handlingar som begåtts i Frankrike, det land han var medborgare i vid den aktuella tidpunkten, är den enda del som kan tillämpas följande: ”Under Europaparlamentets sessioner skall dess ledamöter åtnjuta a) vad avser deras egen stats territorium, den immunitet som beviljas parlamentsledamöter i deras land”.

    Räckvidden för den parlamentariska immuniteten i Frankrike är i hög grad densamma som för Europaparlamentets parlamentariska immunitet, som grundar sig på protokollet om Europeiska gemenskapernas immunitet och privilegier.

    I artikel 26 i Republiken Frankrikes konstitution föreskrivs följande:

    Artikel 26

    Ingen parlamentsledamot får lagföras, eftersökas, arresteras, kvarhållas eller dömas på grund av yttranden han gjort eller röster han avlagt under utövandet av sitt ämbete.

    Ingen parlamentsledamot får i samband med anklagelser om brottmål arresteras eller utsättas för någon annan form av frihetsberövande eller frihetsbegränsande åtgärder, såvida inte tillstånd har utfärdats av presidiet i den parlamentsförsamling som ledamoten tillhör. Detta tillstånd krävs dock inte om ledamoten grips på bar gärning (flagrante delicto) eller om slutgiltig dom har avkunnats.

    Om ledamotens parlamentsförsamling så kräver skall beslut om att kvarhålla eller lagföra en ledamot eller att beröva eller inskränka dennes frihet upphävas under hela sessionens varaktighet.

    Den berörda parlamentsförsamlingen skall, om så behövs, hålla extra sessioner för att möjliggöra tillämpning av ovannämnda bestämmelse.

    III.   MOTIVERING TILL FÖRSLAGET TILL BESLUT

    På basis av ovanstående element och tillgängliga dokument måste man dra den slutsatsen att, från en rättslig synvinkel sett, kan Gérard Onestas fall inte betraktas som ett fall om immunitet som skall försvaras av Europaparlamentet. Till syvende och sist omfattas Gérard Onestas fall uteslutande av fransk lagstiftning.

    Rent konkret kan den ovannämnda artikel 26 i den franska konstitutionen inte äventyra hans privilegier som parlamentsledamot. För det första kommer han inte att bli föremål för några frihetsberövande åtgärder, eftersom hans dom upphävts i enlighet med villkoren i artiklarna 132-29 till 132-38 i den franska strafflagen. För det andra, även om han också dömts att betala ersättning till de målsägande, omfattas detta inte av artikel 26 i den franska konstitutionen.

    Det är dock nödvändigt att betona att den ovannämnda motiveringen till den dom som appellationsdomstolen i Toulouse utfärdade, enligt vilken Gérard Onesta får ett strängare straff enbart med anledning av att han är parlamentsledamot, är ett fall av klar diskriminering av en vald politiker såtillvida som det förefaller som om parlamentsledamöter inte skulle ha rätt att delta i offentliga demonstrationer på samma sätt som andra medborgare med den motiveringen att de har tillgång till andra och mer effektiva uttrycksmöjligheter. Detta leder till den oacceptabla slutsatsen att parlamentsledamöter endast kan agera i politiska församlingar och att de utanför sådana fora åtnjuter färre rättigheter och uttrycksmöjligheter än andra medborgare.

    IV.   SLUTSATS

    Mot denna bakgrund anser utskottet för rättsliga frågor, efter att ha hört Gérard Onesta och efter att ha vägt skälen för och emot en fastställelse av hans immunitet, att begäran om fastställelse av Gérard Onestas immunitet och privilegier inte faller inom tillämpningsområdet för protokollet om Europeiska gemenskapernas immunitet och privilegier av den 8 april 1965.

    • [1]  De protokoll som fogats till de ursprungliga fördragen utgör en del av primärrätten och har samma rättsliga ställning som själva fördragen. Domen i ett mål om gemenskapstjänstemäns skyldigheter i fråga om fastighetsskatt klargjorde att ett brott mot bestämmelserna i protokollet om immunitet och privilegier utgjorde ett brott mot skyldigheterna enligt fördragen (dom av den 24 februari 1988, kommissionen mot Belgien, mål 260/86, Rec. 996).

    ÄRENDETS GÅNG

    Titel

    Begäran om fastställelse av Gérard Onestas immunitet och privilegier

    Förfarandenummer

    2006/2121(IMM)

    Begäran om fastställelse av immunitet  från*
      av den
      Tillkännagivande i kammaren

    *Endast tillgänglig på ett språk.


    Monica Frassoni
    17.5.2006
    31.5.2006

    Ansvarigt utskott
      Tillkännagivande i kammaren

    JURI
    31.5.2006

    Föredragande
      Utnämning

    Klaus-Heiner Lehne
    19.4.2006

    Tidigare föredragande

     

    Behandling i utskott

    21.6.2006

    11.9.2006

    2.10.2006

    24.10.2006

     

    Antagande

    24.10.2006

    Slutomröstning: resultat

     

    +

    -

    0

    17
    0
    0

    Slutomröstning: närvarande ledamöter

    Maria Berger, Carlo Casini, Giuseppe Gargani, Klaus-Heiner Lehne, Alain Lipietz, Hans-Peter Mayer, Aloyzas Sakalas, Gabriele Stauner, Diana Wallis, Tadeusz Zwiefka

    Slutomröstning: närvarande suppleant(er)

    Jean-Paul Gauzès, Kurt Lechner, Eva Lichtenberger, Manuel Medina Ortega, Marie Panayotopoulos-Cassiotou

    Slutomröstning: närvarande suppleant(er) (art. 178.2)

    Guido Podestà, Riccardo Ventre, Stefano Zappalà

    Anmärkningar (tillgängliga på ett enda språk)