Betänkande - A6-0439/2006Betänkande
A6-0439/2006

BETÄNKANDE om rådets sjunde och åttonde årliga rapport enligt tillämpningsbestämmelse 8 i Europeiska unionens uppförandekod för vapenexport

30.11.2006 - (2006/2068(INI))

Utskottet för utrikesfrågor
Föredragande: Raül Romeva i Rueda

Förfarande : 2006/2068(INI)
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång :  
A6-0439/2006
Ingivna texter :
A6-0439/2006
Debatter :
Antagna texter :

FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS RESOLUTION

om rådets sjunde och åttonde årliga rapport enligt tillämpningsbestämmelse 8 i Europeiska unionens uppförandekod för vapenexport

(2006/2068(INI))

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av Europeiska unionens uppförandekod för vapenexport av den 8 juni 1998,

–   med beaktande av rådets sjunde och åttonde årliga rapport[1],

–   med beaktande av användarhandboken till Europeiska unionens uppförandekod för vapenexport[2] av den 2 juni 2006,

–   med beaktande av Europeiska unionens gemensamma militära förteckning (utrustning som omfattas av Europeiska unionens uppförandekod för vapenexport)[3] som uppdaterar och ersätter den ursprungliga förteckning som rådet antog den 25 april 2005,

   med beaktande av rådets gemensamma åtgärd 2002/589/CFSP av den 12 juli 2002 om Europeiska unionens bidrag för att bekämpa destabiliserande anhopning och spridning av handeldvapen och lätta vapen[4],

–   med beaktande av EU:s program av den 26 juni 1997 för att förhindra och bekämpa olaglig handel med konventionella vapen[5],

–   med beaktande av rådets gemensamma ståndpunkt 2003/468/GUSP av den 23 juni 2003 om kontroll av vapenförmedling[6],

–   med beaktande av rådets förordning (EG) nr 1504/2004 av den 19 juli 2004 om ändring och uppdatering av förordning (EG) nr 1334/2000 om upprättande av en gemenskapsordning för kontroll av export av produkter och teknik med dubbla användningsområden[7],

 med beaktande av Wassenaar-arrangemangets arbete för exportkontroll av konventionella vapen och varor och tekniker med dubbla användningsområden,

–   med beaktande av den europeiska säkerhetsstrategin som antogs av rådet den 12 december 2003,

–   med beaktande av Förenta Nationernas enhetliga minimiregler för behandlingen av fångar[8],

–   med beaktande av EU:s strategi för kampen mot olaglig anhopning av och handel med SALW och ammunition till dessa som antogs av Europeiska rådet den 15‑16 december 2005[9],

–   med beaktande av slutsatserna från mötet med rådet för allmänna frågor och yttre förbindelser den 3 oktober 2005, där man gav uttryck för EU:s stöd för att internationell vapenhandel skall ske inom FN:s ramar, vilket skulle medföra bindande gemensamma normer för den världsomspännande handeln med konventionella vapen[10],

–   med beaktande av att protokollet från 2001 om olaglig tillverkning av och handel med skjutvapen, delar och komponenter till dessa och ammunition trädde i kraft den 6 juli 2005[11],

–   med beaktande av att FN:s generalförsamling i december 2005 antog ett internationellt instrument som skall ge staterna möjlighet att i rätt tid och pålitligt upptäcka och spåra olagliga SALW[12],

–   med beaktande av den konferens som hölls i New York mellan den 26 juni och 7 juli 2006 för att se över de framsteg som gjorts i genomförandet av Förenta nationernas handlingsprogram för att förebygga, motverka och avskaffa olaglig handel med SALW i alla avseenden (FN:s översynskonferens om SALW),

–   med beaktande den gemensamma parlamentariska AVS‑EU‑församlingens resolution om handeldvapen och lätta vapen och hållbar utveckling som antogs den 23 november 2006[13],

–   med beaktande av sin resolution av den 17 november 2005 om rådets sjätte årliga rapport enligt tillämpningsbestämmelse 8 i Europeiska unionens uppförandekod för vapenexport[14],

–   med beaktande av sin resolution av den 15 juni 2006 om handeldvapen och lätta vapen[15],

–   med beaktande av sina resolutioner om att inte upphäva unionens embargo på vapenexport till Kina, och särskilt av sin resolution av den 18 december 2003[16],

–   med beaktande av sina årliga resolutioner om mänskliga rättigheter i världen och EU:s politik på detta område, och särskilt av sin resolution av den 22 april 2004[17],

–   med beaktande av artikel 17 i EU-fördraget och artikel 296 i EG-fördraget,

–   med beaktande av artikel 45 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för utrikesfrågor (A6‑0439/2006), och av följande skäl:

A. Den översyn av EU:s uppförandekod för vapenexport som medlemsstaternas sakkunniga genomfört under det gångna året inom COARM-arbetsgruppen avslutades den 30 juni 2005 med framläggandet av ett textunderlag för den gemensamma ståndpunkten. Uppförandekoden har ännu inte antagits som en gemensam ståndpunkt, och detta utgör ett hinder för det fortsatta arbete som krävs för att stärka kontroller av vapenexporter.

B.  EU bör, i ljuset av de hot som beskrivs i den europeiska säkerhetsstrategin, göra allt som står i dess makt för att på ett synbart sätt och som en ansvarskännande global aktör inta en ledande roll i kampen för att bekämpa vapenspridning, främja nedrustning runt om i världen och utveckla kontroller av vapenhandeln.

C. Omvandlingen av EU:s uppförandekod för vapenexport till en gemensam ståndpunkt markerar ytterligare ett steg i kodens utveckling och innebär en skyldighet för medlemsstaterna att se till att den nationella lagstiftningen överensstämmer med de normer som fastställs i koden. Detta äventyras dock av medlemsstater som på ett oansvarigt sätt försöker koppla omvandlingen av koden till en gemensam ståndpunkt till sina bilaterala intressen att lyfta embargot på vapenexporter till Kina.

D. Utvecklingen på vapenkontrollområdet går fortsatt framåt på såväl regional som internationell nivå vilket i synnerhet framgår av det internationella förbudet mot personminor (Ottawakonventionen 1997) och den minskning av antalet dödsfall och skadade personer på grund av personminor som kan noteras i sammanhanget. Denna utveckling kräver EU:s fulla stöd, inte minst i ljuset av slutsatserna från FN:s översynskonferens om SALW som hölls i New York mellan den 26 juni och 7 juli 2006, och särskilt när det gäller framsteg i arbetet med att utforma ett internationellt vapenhandelsfördrag inom FN:s ram.

E.  Vid sitt möte i Luxemburg den 3 oktober 2005 förklarade rådet (allmänna frågor och yttre förbindelser) sitt stöd för upprättandet av ett internationellt vapenhandelsfördrag.

F.  Ett internationellt vapenhandelsfördrag behövs därför att konventionella vapen dödar tusentals människor varje vecka, därför att ansvarslös vapenexport bidrar till instabilitet och fattigdom runt om i världen och därför att ett sådant fördrag skulle ange erkända internationella normer för vapenexport och bidra till att förhindra att vapen hamnar i orätta händer.

G. Utvecklingen och genomförandet av en harmoniserad europeisk politik för vapenexportkontroll skulle på ett avgörande sätt bidra till fördjupningen av EU:s gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik.

H. Många typer av konventionella vapen liksom varor och tekniker med dubbla användningsområden kan anskaffas och användas av terroristorganisationer och kriminella grupper såväl inom som utom EU.

I.   EU:s politik för vapenexportkontroll måste stärka och komplettera andra målsättningar med unionens yttre åtgärder. Bland dessa ingår hållbar utveckling, krisförebyggande, främjandet av de mänskliga rättigheterna, kampen mot fattigdomen, kampen mot den internationella terrorismen och konsolidering av den regionala stabiliteten.

J.   Varken den världsomspännande entreprenadmarknaden för komponenter, licenstillverkningen i utlandet eller tillverkningen och exporten av vapen genom dotterföretag regleras på ett adekvat sätt genom dagens kontrollsystem. Alla stater har inte bara en skyldighet att se till att exporter från det egna landet sker i överensstämmelse med dess åtaganden enligt internationell rätt utan även ett säkerhetsmässigt, socioekonomiskt och politiskt egenintresse att reglera dessa exporter, för att därigenom förhindra att de bidrar till brott mot de mänskliga rättigheterna, underblåser konflikter eller avleder resurser från hållbar utveckling.

K. Den strategi för kampen mot olaglig anhopning av och handel med SALW och ammunition som EU antog i december 2005 är till stöd för den målsättning som FN:s säkerhetsråd formulerade i januari 2004 om att uppmuntra vapenexporterande länder att agera på ett ytterligt ansvarsfullt sätt då de handlar med handeldvapen och lätta vapen som är ämnade för instabila områden.

L.  Det finns anledning att påminna medlemsstaterna om denna ansvarsskyldighet i händelse av att EU:s inre marknad för försvarsutrustning öppnas, och i synnerhet om kommissionen tar ytterligare steg som följd av dess ”Consultation paper on the Intra-Community Circulation of Products for the Defence of Member States” som uttryckligen hänvisar till betydelsen av EU:s uppförandekod för vapenexport från 1998.

M. EU:s medlemsstater räknas konsekvent bland världens främsta vapenexportörer. Ett växande antal företag i utvecklingsländerna har med stöd av sina regeringar tillskansat sig kontroll över en betydande del av den internationella vapenmarknaden. Det råder skillnader mellan nationella vapenexportkontroller i olika utvecklingsländer, och dessa omfattar inte alltid tydliga kriterier eller riktlinjer för godkännande av vapenexporter som helt och fullt speglar landets i fråga skyldigheter enligt internationell rätt.

N. Enligt en rapport från Stockholms internationella fredsforskningsinstitut, SIPRI, har EU‑medlemsstater under 2005 lagligen exporterat vapen till bland annat Colombia, Etiopien, Eritrea, Indonesien, Israel, Kina och Nepal. Utan tydligare och mer detaljerad information om vapnen i fråga, inklusive uppgifter om typ, antal, köpare och syfte, är det omöjligt att dra slutsatsen att EU:s uppförandekod har tjänat sitt syfte att stoppa alla de vapenexporter som kan förväntas bidra till väpnade konflikter, brott mot de mänskliga rättigheterna och fattigdom.

O. Oansvariga vapenexporter fortsätter att hindra den demokratiska, ekonomiska och sociala utvecklingen på många håll i världen. De underblåser våldsamma konflikter, skapar grogrund för korruption och gör utdelningen av utvecklingsstöd mindre effektiv. En tydlig, verkningsfull, harmoniserad och för hela EU gemensam vapenexportpolitik, fast förankrad i en rättsligt bindande uppförandekod för vapenexport, skulle utgöra ett avgörande bidrag från EU:s sida till millennietoppmötet och till millennieutvecklingsmålen, dvs. hållbar utveckling i AVS-länderna och i andra utvecklingsländer.

1.  Europaparlamentet välkomnar rådets sjunde och åttonde årliga rapport, och slår åter fast att den årliga översyn som skall göras i enlighet med kodens tillämpningsbestämmelse 8 är den främsta mekanismen för att se över och stärka koden.

2.  Europaparlamentet välkomnar den tonvikt som de senaste ordförandeskapen (Förenade kungariket, Österrike och Finland) lagt på insyn och öppenhet, vilket har resulterat i ökat samarbete medlemsstaterna emellan när det gäller att samråda om avslag och rapportera om datainsamlingen, presentera uppgifter i de årliga rapporterna, bedriva verksamhet inriktad på tredjeländer och fördjupa dialogen med Europaparlamentet.

3.  Europaparlamentet finner det oacceptabelt att inga åtgärder har vidtagits för att anta koden som en gemensam ståndpunkt trots att COARM-arbetsgruppen enades om en text med denna innebörd i juni 2005.

4.  Europaparlamentet välkomnar det faktum att COARM-arbetsgruppen den 26 september 2005 enades enhälligt om de bästa metoderna för att tolka kriterium 8 (hållbar utveckling) och att dessa anges i den reviderade användarhandboken. Parlamentet är dock bekymrat över att man inte försökt åstadkomma annat än en sammanställning av gällande normer. Parlamentet anser att kriterium 8 snarast bör ses över i syfte att utveckla bättre praxis, exempelvis genom att undersöka kopplingarna mellan väpnat våld och underutveckling. Parlamentet vill bidra till att denna utveckling fortsätter och att bästa metoder utarbetas för de återstående kriterierna i samråd med parlamentet och andra intresserade parter.

5.  Europaparlamentet välkomnar det förtydligande som nyligen gjorts i användarhandboken om att avtal om licenstillverkning utomlands bör betraktas som en exportlicens. Parlamentet är dock fortfarande mycket oroat av tidigare fall i EU som rör överföring av produktionsanläggningar till utlandet, inklusive överenskommelser om licensproduktion, och anser att bestämmelserna om licensproduktion utomlands i synnerhet, och överföring av produktionskapacitet i allmänhet, bör stärkas ytterligare.

6.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att vidta följande åtgärder för att ytterligare kontrollera licensproduktion av vapen runt om i världen:

a)    inget tillstånd bör utfärdas för licensproduktion av vapen om risk föreligger att sådana utlandsproducerade vapen används i strid med något lands skyldigheter enligt internationell rätt,

b)    ingen licenstillverkning bör godkännas utan ett rättsligt bindande avtal i varje enskilt fall om produktionskvoter och tillåtna exportdestinationer,

c)    licensavtalen bör förnyas regelbundet så att risken för att vapen avleds kan omprövas och avtalen kan ändras vid behov.

7.  Europaparlamentet betonar återigen behovet att vidareutveckla systemet för underrättelse om avslag, och efterlyser igen ett mer omfattande informationsutbyte om bilaterala samråd om avslag. Parlamentet anser vidare att information om sådana samråd bör utväxlas och rapporteras på EU-nivå.

8.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att ägna mer uppmärksamhet åt ett presumtivt mottagarlands tidigare erfarenheter och på så sätt förhindra att vapnen i fråga används av terrorister eller på något annat olämpligt sätt.

9.  Europaparlamentet upprepar sin uppmaning till medlemsstaterna att komma överens om en förteckning över länder som är indragna i väpnade konflikter och till vilka det i princip bör vara förbjudet att exportera vapen, och som bygger på en mekanism varigenom avslag till dessa länder övervakas av såväl säkerhetsrådets organ för kontroll av vapenembargon som EU:s berörda arbetsgrupper. I detta sammanhang uppmanar parlamentet medlemsstaterna att anpassa praxis när det gäller vapenexporter till Mellanöstern till uppförandekoden.

10. Europaparlamentet rekommenderar att de nationella exportkreditmyndigheterna, i samband med att de underlättar för privata investeringar med statligt stöd i ekonomiskt instabila områden, särskilt utvecklingsländer, bör ha som norm att inte återförsäkra avtal om export av försvarsmaterial till tredjeland genom lån eller andra garantiformer i den händelse att återbetalning från mottagaren uteblir. Parlamentet insisterar på att sådana lån som redan utfärdats varken får räknas som en ökning av mottagarlandets skuldbörda eller betraktas som officiellt utvecklingsbistånd.

11. Europaparlamentet välkomnar det större mått av öppenhet och insyn som den åttonde rapporten uppnår genom att i ett särskilt avsnitt i tabell A ange exporter till länder som är underställda embargo. Parlamentet uppmanar kommittén för politik och säkerhetspolitik att regelbundet diskutera hur uppförandekodens och användarhandbokens riktlinjer (särskilt i fråga om bästa praxis) efterlevs när det gäller vapenexporter till länder som upptas i förteckningen över förbjudna mottagare (eller som är föremål för detaljgranskning vid EU:s lägescentral). Parlamentet anser att det bör själv delta i dessa diskussioner.

Gemensam ståndpunkt

12. Europaparlamentet anser att en tydlig, effektiv och harmoniserad gemensam politik för kontroll av vapenexport, förankrad i en rättsligt bindande uppförandekod, kan spela en avgörande roll i kampen mot terrorism och i arbetet för konfliktförebyggande, regional stabilitet och främjande av mänskliga rättigheter

13. Europaparlamentet uppmanar rådets ordförandeskap och medlemsstaternas regeringar att förklara varför uppförandekoden inte antagits som en gemensam ståndpunkt trots att COARM-arbetsgruppen enades om en text i juni 2005.

14. Europaparlamentet välkomnar den fortsatta utvecklingen av bästa praxis i användarhandboken men beklagar att underlåtenhet att omvandla uppförandekoden till en gemensam ståndpunkt innebär att den fortsatta utvecklingen av EU:s vapenkontroller försvagas, särskilt inom viktiga områden som immateriell tekniköverföring, transitkontroller och arbetet med att ytterligare harmonisera EU:s exportkontroller.

Dialog med Europaparlamentet

15. Europaparlamentet välkomnar att ett särskilt kapitel om dialog med Europaparlamentet har införts i den årliga rapporten.

16. Europaparlamentet välkomnar de brittiska, österrikiska och finska ordförandeskapens initiativ att presentera sitt arbete för att utveckla uppförandekoden till parlamentets underutskott för säkerhet och försvar, liksom deras beslut att prioritera insyn och dialog.

17. Europaparlamentet välkomnar möjligheten som de österrikiska och finska ordförandeskapen erbjudit parlamentets föredragande att delta i diskussion och informationsutbyte vid ett sammanträde av COARM-arbetsgruppen som sammankallats för att diskutera utformningen av parlamentets betänkande och rådets årliga rapport.

18. Europaparlamentet välkomnar, såsom åtgärder för att skapa insyn, öppenhet och förtroende, dels det beslut som nämns i den åttonde årliga rapporten om att varje ordförandeskap bör sträva att möta parlamentets underutskott för säkerhet och försvar, dels bruket att inbjuda parlamentets föredragande att under varje ordförandeskap delta i ett av COARM‑arbetsgruppens sammanträden.

19. Europaparlamentet anser att det bör involveras mer i utvecklingen av verksamhet inriktad på tredjeländer och i synnerhet i arbetet med att vidareutveckla såväl de prioriterade riktlinjerna för att främja ett internationellt vapenhandelsfördrag som samarbetet och samrådet med intresserade tredje parter, inklusive internationella frivilligorganisationer och försvarsindustrin.

20. Europaparlamentet uppmanar rådet att kräva att samtliga medlemsstater offentliggör nationella rapporter i enlighet med de minimistandarder som man kommit överens om och att dessa rapporter skickas till såväl Europaparlamentet som de nationella parlamenten.

21. Europaparlamentet anser att en årlig debatt bör hållas mellan Europaparlamentet och de nationella parlamenten för att diskutera de senares bedömning av vilka framsteg som medlemsstaterna gjort när det gäller att skapa insyn kring den egna vapenexportpolitiken och genomförandet av 1998 års uppförandekod.

Tillfälliga åtgärder efter upphävandet av ett vapenembargo

22. Europaparlamentet välkomnar den målsättning som ges i den sjätte årliga rapporten att utveckla en ”verktygslåda” och särskilda bestämmelser för att reglera vapenexport till stater som tidigare varit föremål för ett embargo.

23. Europaparlamentet påminner om slutsatserna från rådets (allmänna frågor och yttre förbindelser) möte den 11 oktober 2004 i vilka ”rådet erinrade om att överföringar av vapen till Libyen kommer att ske i enlighet med EU:s uppförandekod för vapenexport och beslutade att tillämpa en särskild ordning för överföringar av vapen efter ett embargo (”verktygslåda”) som rådet för närvarande håller på att utarbeta”. Parlamentet uppmanar ordförandeskapet att fastställa vilken status denna verktygslåda skall ha.

24. Europaparlamentet noterar att det brister i utvecklingen av såväl ”verktygslådan” som en särskild kontrollmekanism. Parlamentet upprepar därför sin tidigare ståndpunkt att det behövs mycket noggranna kontroller även efter det att ett embargo hävts och att det bör inrättas en mekanism för att vid behov utvärdera och se över verktygslådan och för att regelbundet övervaka situationen i länder där ett embargo har hävts, med beaktande av orsakerna till att det hävts. COARM uppmanas att regelbundet se över bestämmelserna och informera Europaparlamentet om dessa diskussioner.

25. Europaparlamentet anser det som viktigt att medlemsstaterna ges möjlighet att samråda sinsemellan i fråga om de licenser som utfärdas för export till länder som varit föremål för ett embargo. Parlamentet anser att uppgifter om innehållet och resultatet av dessa samråd bör insamlas och offentliggöras i kommande årliga rapporter.

26. Europaparlamentet betonar vikten av att förbättra utbytet med parlamentet av aktuell information, i synnerhet vad gäller om licensavslag och verktygslådans användningssätt.

Lika kriterier

27. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att tillämpa lika kriterier vid utvärderingen av tredjeländer när de förra på grund av kränkningar av de mänskliga rättigheterna eller ökad regional instabilitet överväger begränsningar i vapenexporten eller embargo.

28. Europaparlamentet anser att det embargo som införts mot Kina inte bör hävas förrän en tydlig och bestående förbättring av situationen angående de mänskliga rättigheterna och de sociala och politiska friheterna i landet kan konstateras. Parlamentet framhåller att export av vapen underminerar freden och stabiliteten i Östasien och ökar risken för regional instabilitet, i synnerhet efter krisen kring Nordkoreas provsprängning av kärnvapen.

29. Europaparlamentet ser med stor oro på det faktum att man på alla håll gjort sig skyldiga till uppenbara kränkningarna av vapenembargot i konflikten i Darfur, detta enligt en rapport från FN:s säkerhetsråds särskilda sändebud, vilket lett till att fientligheter brutit ut i området under de senaste månaderna.

Användarguide

30. Europaparlamentet välkomnar den pågående utvecklingen av användarguiden som ett praktiskt och nyttigt verktyg för att skapa enighet om hur kodens kriterier skall tolkas.

31. Europaparlamentet noterar ändringarna i användarguiden, i synnerhet i riktlinjerna för kriterierna 2, 7 och 8, och uppmuntrar till att det görs ytterligare uppdateringar i takt med uppförandekodens utveckling – exempelvis rörande de detaljerade riktlinjerna för kriterierna 3 och 4. Parlamentet begär att respekten för de mänskliga rättigheterna allmänt åberopas som kriterium.

Nationella rapporteringsförfaranden

32. Europaparlamentet erkänner att det stegvis vidtas åtgärder för att förbättra insamlingen och utbytet medlemsstaterna emellan av uppgifter som skall bifogas de årliga rapporterna. Till dessa skall räknas de viktiga förbättringar i den åttonde rapporten av hur uppgifterna presenteras. Parlamentet kräver icke desto mindre att den nationella rapporteringen förbättras avsevärt för att förbättra insynen och tillåta en korrekt utvärdering av medlemsstaternas tillämpning av uppförandekoden.

33. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att effektivisera sina förfaranden för utfärdandet av vapenexportlicens, klargöra om de institutionella förfaranden och den ansvarsfördelning av relevans som gäller på nationell nivå samt avlägsna alla oklarheter i det egna systemet, vad gäller exportlicensförfaranden för ”militära” respektive ”icke‑militära” vapen, som kan utnyttjas av vapenleverantörer för att med hjälp av beteckningen ”icke-militära vapen” exportera handeldvapen och lätta vapen till konfliktkänsliga områden.

34. Europaparlamentet uppmanar rådet att kräva att samtliga medlemsstater offentliggör nationella rapporter i enlighet med de minimistandarder man kommit överens om.

35. Europaparlamentet anser att gemensamma rapporteringsstandarder bör antas som samtliga länder måste ansluta sig till. Dessa bör omfatta standard avseende antalet export- och agentlicenser i varje mottagarland, härunder även uppgifter om licensavslag, en fullständig beskrivning av de typer av utrustningar som kan licensieras för export, mängden av varje typ av utrustning som kan licensieras för export, samt angivelse av typen av slutanvändare. Parlamentet yrkar på att finansieringen av vapenexporten, t.ex. statliga lån och kreditgarantier, i framtiden skall inkluderas i den nationella rapporteringen.

Överföringar inom gemenskapen

36. Europaparlamentet insisterar på att stränga nationella exportkontroller som erbjuder full insyn måste bibehållas tills dess att EU:s samtliga medlemsstater har harmoniserat den nationella exportkontrollpolitiken så pass att de kan använda EU:s uppförandekod som ett rättsligt instrument för att reglera tillståndssystemet, genomförandet (även avseende slutanvändarland) och kontrollen av vapenexporter såväl inom gemenskapen som till tredjeland.

Funktion för och innehåll i en sammanfattande EU-rapport

37. Europaparlamentet noterar rådets beredvillighet att anamma vissa av parlamentets tidigare rekommendationer om hur den sammanfattande EU-rapporten kan förbättras, och uppmanar rådet att vidta följande viktiga åtgärder:

–     Fastställa en tidsplan för informationsutbyte och offentliggöra statistik i elektroniskt format för varje kvartal.

–     Offentliggöra mer information om EU-förfaranden, bland annat systemet för avslag av exportlicenser och systemet för avslag av agentlicenser.

–     Tillhandahålla uppgifter om hur varje riktlinje för vad som skall prioriteras skall tillämpas, vilka bestämmelser som skall tillämpas och en tidsplan för åtgärderna.

–     Utvärdera under 2008 vilka framsteg som har gjorts i arbetet för att uppnå konvergens i insamlingen och utbytet av uppgifter och i tillämpningen av de prioriterade riktlinjerna.

Följande åtgärder bör också vidtas[18]:

–     Användbarheten, jämförbarheten och tillförlitligheten av de ekonomiska uppgifterna om vapenexportlicenser som ingår i EU:s årliga rapport bör förbättras genom att göra de nationella förteckningarna strukturellt och innehållsmässigt kompatibla med EU:s gemensamma förteckning över militär utrustning, och genom att harmonisera förfarandena för rapportering av öppna licenser.

–     Användbarheten, tillförlitligheten, omfattningen och jämförbarheten av uppgifter om den faktiska exporten bör förbättras genom att ålägga industrin en rättslig skyldighet att rapportera samtliga vapenexporter till de nationella myndigheterna och att låta dessa upplysningar ligga till grund för den nationella rapporteringen.

–     Den årliga rapporten bör innehålla upplysningar om mängden av varor som licensierats för export och om den faktiska exporten samt en medföljande beskrivning av de aktuella produkterna.

–     Upplysningar bör också ges om typen av slutanvändare och om den slutliga destinationen för varor som är avsedda att återexporteras till ett tredje land. Om denna detaljnivå anses vara alltför krävande bör medlemsstaterna kunna sammanställa nationella årliga rapporter utifrån en överenskommen uppsättning rapporteringskriterier.

–     Separata uppgifter i tabellform bör lämnas om exporter av vapen ämnade för väpnade styrkor och polisstyrkor för användning i fredsbevarande, fredsfrämjande eller humanitära syften eller för krishantering, härunder även inom ramen för verksamhet som ingår som led i Europeisk säkerhets- och försvarspolitiken eller reformen av säkerhetssektorn, för att undvika att dessa förväxlas med kommersiella exporter.

–     Oberoende experter bör systematiskt granska den slutliga sammanställningen av exportdestinationer så att ledamöterna ges möjlighet att objektivt jämföra den officiellt angivna med den faktiskt genomförda exporten.

Införlivande av varor för återexport

38. Europaparlamentet begär att de nya riktlinjerna om ”införlivande” avskaffas och uppmanar samtliga medlemsstater att åter bekräfta åtagandet i fråga om att tillämpa uppförandekoden vid export av komponenter som skall införlivas.

Slutanvändning

39. Europaparlamentet välkomnar riktlinjerna om vad som skall prioriteras beträffande kontroller efter export och uppmanar medlemsstaterna att komma överens om förfaranden för övervakning och kontroll av leveranser till samt slutanvändning och slutanvändare i mottagarländer. Medlemsstaterna uppmanas att utarbeta system för informationsutbyte och upprätta en databas för att kunna inkludera information om frågor som rör slutanvändning i mottagarländerna, tidigare fall av missbruk och/eller annan användning än den som uppgivits, informationsutbyte mellan medlemsstaterna om leverans samt kontroll av slutanvändning och slutanvändare vid export.

40. Europaparlamentet vill se att EU och medlemsstaterna intar mer proaktiva strategier rörande kontroll av exporten och återexport av produkter med dubbla användningsområden i syfte att undvika risken för att oönskade slutanvändare i ett tredjeland, inklusive icke-statliga aktörer, eventuellt får tillgång till känsliga produkter.

41. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att noggrant och kontinuerligt övervaka situationen angående mänskliga rättigheter i länder som importerar vapen.

Verksamhet inriktad på tredjeländer

42. Europaparlamentet välkomnar den positiva reaktionen på dess uppmaning att ytterligare information bör offentliggöras om den databas med uppgifter om sådan verksamhet som nämns i den sjätte och sjunde årliga rapporten.

43. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att vara mycket aktiva när det gäller att fastställa prioriteringar i fråga om verksamhet inriktad på tredjeländer och att fortsätta att använda mekanismen i fråga för att samordna och samla in information sådan verksamhet.

44. Europaparlamentet välkomnar den positiva reaktionen på dess uppmaning till rådet att informera parlamentet om de trepartsmöten som rör exportkontroll liksom om de tillfälliga arbetsmöten och seminarier om exportkontroll avseende konventionella vapen som anordnas med länder som Kina och länderna i västra Balkan. Parlamentet rekommenderar att dess ledamöter inbjuds att närvara vid dessa seminarier som observatörer.

45. Europaparlamentet uppmanar rådet att i alla trepartsmöten, i alla förbindelser med tredjeländer och med regionala och internationella organisationer agera för att öka medvetandet om de principer som ligger till grund för uppförandekoden och understryka nödvändigheten av ett internationellt vapenhandelsfördrag där gemensamma normer för den globala vapenhandeln fastställs.

Vapenförmedling

46. Europaparlamentet uppmanar alla medlemsstater som ännu efterlever den gemensamma ståndpunkten om vapenförmedling att utarbeta en tidsplan för när de kommer att göra det.

47. Europaparlamentet upprepar sin uppmaning till medlemsstaterna att göra bättre ifrån sig när det gäller genomförande av den gemensamma ståndpunkten om vapenförmedling, i synnerhet genom att utveckla den nationella lagstiftningen och genomföra de planerade systemen för informationsutbyte i fråga om vapenförmedling.

48. Europaparlamentet kräver en gemensam minimipraxis i fråga om extraterritoriella kontroller, bland annat förbud mot förmedlingsverksamhet som innebär överträdelser av vapenembargon, oavsett om detta sker på hemmaplan eller utomlands. Medlemsstaterna bör också följa exemplet i andra länder, såsom Belgien, Estland, Finland, Polen, Slovakien, Tjeckien och Ungern, vilka kräver en licens för förmedling av militär utrustning utomlands. Medlemsstaterna bör åtminstone följa Tysklands exempel, där det också kommer att krävas licens för förmedling av handeldvapen och lätta vapen utomlands.

49. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att vidareutveckla den gemensamma ståndpunkten genom att inrätta nationella register över alla kända vapenförmedlare. Dessa bör innehålla uppgifter om transport och finansiella tjänster beträffande överföring av militär utrustning till tredjeländer, och bör utgå från principen att alla sådana uppgifter måste göras tillgängliga för samtliga medlemsstater på lika villkor. Databasen med avslag för förmedlare måste även innehålla uppgifter om de samråd som förts om avslagen.

50. Europaparlamentet rekommenderar att alla nödvändiga åtgärder bör vidtas för att förhindra oansvariga försök från vapenförmedlares sida att få tillgång till – och vidareexportera till tredje parter – vapen som insamlats under loppet av ESFP-operationer och andra fredsbevarande uppdrag som EU och dess medlemsstater deltar i (såsom skedde i Bosnien och Hercegovina).

Privata säkerhetsföretag

51. Europaparlamentet konstaterar att Förenta staterna har utvidgat sin lagstiftning om exportkontroller avseende militärt materiel till att omfatta privata säkerhetsföretag, och uppmanar därför EU att överväga liknande åtgärder för att utvidga 1998 års uppförandekod till att likaså omfatta privata säkerhetsföretag. Som ett första steg skulle EU kunna foga till den gemensamma militära förteckning följande lista över verksamheter och tjänster som kräver exporttillstånd: väpnat skydd av personal och anläggningar, väpnat skydd av transporter, utbildning i militära vapen och militärutrusning, utbildning i strategi och taktik, säkerhetssektorreform, militära och säkerhetsrelaterade konsulttjänster, militär underhållstjänst, kontraspionagetjänster och operativt understöd.

Förordning om tortyrredskap

52. Europaparlamentet välkomnar antagandet av rådets förordning (EG) nr 1236/2005 av den 27 juni 2005 om handel med vissa varor som kan användas till dödsstraff, tortyr eller annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning[19].

53. Europaparlamentet anser att denna förordnings tillämpningsområde bör utvidgas till att omfatta överföringar inom gemenskapen för att förhindra varje möjlighet till överträdelse.

EU:s utvidgning

54. Europaparlamentet välkomnar det faktum att den sjunde och åttonde årliga rapporten hörsammar parlamentets rekommendation att man bör överväga hur man bäst kan engagera framtida utvidgningsländer och nya grannländer i syfte att se till att politiken för vapenexportkontroll harmoniseras och att principerna och kriterierna i uppförandekoden genomförs fullt ut.

55. Europaparlamentet uppmanar rådet att offentliggöra en rapport om hur systemet för kontroll av vapenhandeln och dess tillämpning ser ut i varje land som kan komma ifråga för medlemskap, och att se till att medlemskap för varje kandidatland som inte uppfyller EU:s normer för kontroll av vapenhandeln villkoras av att landet i fråga uppfyller dessa normer. Parlamentet anser att systemet för kontroll av vapenhandeln och dess tillämpning bör övervakas noga i varje land som har ingått eller är i färd med att ingå ett stabilitets- och associeringsavtal, även om det ännu inte har status som kandidatland till EU.

Internationella förfaranden: ett internationellt vapenhandelsfördrag

56. Europaparlamentet betonar att EU och dess medlemsstater måste spela en drivande roll när det gäller att stödja nationella, regionala och internationella förfaranden.

57. Europaparlamentet uppmanar rådet och kommissionen att utarbeta konkreta åtgärder för att förverkliga FN:s handlingsprogram inom de fem prioriterade områdena förmedling, märkning och spårning, ammunition, utveckling och tekniskt stöd, samt för att främja utvecklingen av en uppföljningsmekanism för detta handlingsprogram.

58. Europaparlamentet uppmanar EU:s ordförandeskap och medlemsstaterna att se till att backa upp sina diplomatiska förklaringar till stöd för ett internationellt vapenhandelsfördrag med beslutsamma och kraftfulla åtgärder för att genomföra den resolution som FN:s generalförsamlings första utskott antog den 26 oktober 2006 och som syftar till utformningen av ett bindande internationellt vapenhandelsfördrag som fastställer internationellt erkända miniminormer för vapenöverföringar.

59. Europaparlamentet uppmanar rådet och kommissionen att i framtida förhandlingar om utveckling av den europeiska grannskapspolitiken och i enskilda partnerskaps- och samarbetsavtal resa frågan om iakttagande av EU:s embargon på vapenhandel.

60. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att på nytt förbinda sig till principen om att inte ge avkall på kriterierna i EU:s uppförandekod i strävan efter andra utrikespolitiska mål.

o

o                   o

61. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, medlemsstaternas regeringar och parlament samt till Förenta nationernas generalsekreterare.

  • [1]  EUT C 328, 23.12.2005, s. 1. EUT C 250, 16.10.2006, s. 1.
  • [2]  Dokument nr 10713/06, DGE WMD, Bryssel den 20 juni 2006.
  • [3]  EUT C 66, 17.3.2006, s. 1.
  • [4]  EGT L 191, 19.7.2002, s. 1.
  • [5]  Antogs av rådet (allmänna frågor) den 26 juni 1997.
  • [6]  EUT L 156, 25.6.2003, s. 79.
  • [7]  EUT L 281, 31.8.2004, s. 1.
  • [8]  Enhetliga minimiregler för behandlingen av fångar, vilka antogs vid FN:s första kongress om brottsbekämpning och behandling av fångar, som hölls i Genève 1955, och antogs av Ekonomiska och sociala rådet genom resolutionerna 663 C (XXIV) av den 31 juli 1957 och 2076 (LXII) av den 13 maj 1977.
  • [9]  Europeiska unionens råd, 5319/06, den 13 januari 2006.
  • [10]  Europeiska unionens råd, 2678:e mötet med rådet (allmänna frågor) i Luxemburg den 3 oktober 2005.
  • [11]  Protokollet (FN:s protokoll om skjutvapen) antogs i maj 2001 genom generalförsamlingens resolution 55/255.
  • [12]  Beslut A/60/463 (L.55), den 8 december 2005.
  • [13]  Den gemensamma parlamentariska AVS–EU-församlingen, dokument ACP–EU 3892/06/fin.
  • [14]  EUT C 280 E, 18.11.2006, s. 443.
  • [15]  Antagna texter, P6_TA(2006)0274.
  • [16]  EUT C 91 E, 15.4.2004, s. 679.
  • [17]  EUT C 104 E, 30.4.2004, s. 1048.
  • [18]  För en fördjupning av dessa punkter se ”The European Union Code of Conduct on Arms Exports: Improving the Annual Report”, SIPRI Policy Paper No 8, SIPRI, november 2004.
  • [19]  EUT L 200, 30.7.2005, s. 1.

MOTIVERING

Inledning

Europeiska unionens uppförandekod för vapenexport, antagen 1998 (EU:s uppförandekod), är ett politiskt avtal som ingåtts i syfte att fastställa gemensamma normer för hela EU för export av militär utrustning. EU:s samtliga medlemsstater har, i enlighet med kodens bestämmelser, gått med på att bedöma ansökningar om exportlicenser för militär utrustning utifrån vissa standardkriterier. Sedan avtalet trädde i kraft har EU:s medlemsstater använt ett särskilt system för underrättelse om avslag och har, i vissa fall, ingått samråd mellan sig innan beslut om exportlicens fattats. De har även utbytt information för att förbättra sina respektive nationella rapporteringsförfaranden samt utarbetat en konsoliderad årsrapport om vapenexportkontroll. Genomförandet av EU:s uppförandekod utvärderas i en årlig rapport enligt kodens tillämpningsbestämmelse 8.

I följande avsnitt sammanfattas huvuddragen i EU:s uppförandekod liksom parlamentets synpunkter om rådets sjunde och åttonde årliga rapport enligt tillämpningsbestämmelse 8, såsom dessa presenteras i betänkandet.

Huvuddragen i EU:s uppförandekod för vapenexport

EU:s uppförandekod är i dagsläget inte en rättsligt bindande handling och består av två huvuddelar: en om exportkriterier och en om tillämpningsbestämmelser. Sammanlagt åtta exportkriterier utgör grunden för uppförandekoden. Dessa kriterier utgör de principer som de nationella myndigheter som utfärdar licenser i de 25 medlemsstaterna skall använda när de mottar en ansökan om tillstånd att sälja vapen i utlandet. Kriterierna är som följer:

Kriterium 1:   Respekt för medlemsstaternas internationella åtaganden, särskilt de sanktioner som påbjuds av FN:s säkerhetsråd och de som påbjuds av gemenskapen, avtal om icke‑spridning och andra ämnen samt andra internationella förpliktelser.

Kriterium 2:   Respekten för de mänskliga rättigheterna i det slutliga bestämmelselandet.

Kriterium 3:   Den interna situationen i det slutliga bestämmelselandet.

Kriterium 4:   Bevarande av regional fred, säkerhet och stabilitet.

Kriterium 5:   Den nationella säkerheten för medlemsstaterna eller de territorier i fråga om vilka en medlemsstat är ansvarig för de yttre förbindelserna, samt för vänligt sinnade och allierade länder.

Kriterium 6:   Köparlandets uppträdande i förhållande till det internationella samfundet.

Kriterium 7:   Förekomsten av en risk för att materielen skall användas till annat ändamål inom köparlandet eller återexporteras på oönskade villkor.

Kriterium 8:   Vapenexportens förenlighet med mottagarlandets tekniska och ekonomiska förmåga.

Tillämpningsbestämmelser

Den andra delen i uppförandekoden anger 12 tillämpningsbestämmelser i vilka fastställs ett antal förfaranden som syftar till att se till att kriterierna tillämpas på ett verkningsfullt sätt. I dessa bestämmelser ingår bl.a. krav på att varje medlemsstat från fall till fall prövar de ansökningar om exportlicens för krigsmateriel som ställs till den mot bakgrund av bestämmelserna i uppförandekoden, att de samråder om de licensansökningar som har avslagits, att de själva fattar beslut om att tillåta eller vägra överföring av någon krigsmateriel, att de verkar för ett antagande av en gemensam förteckning över krigsmateriel och att de sänder de övriga medlemsstaterna en årlig rapport om sin export av försvarsmateriel och sitt genomförande av uppförandekoden.

Tillämpningen av uppförandekoden sker även med hjälp av en användarhandbok som har till syfte att hjälpa medlemsstaterna att använda uppförandekoden utan att ersätta den. Användarhandboken sammanfattar etablerade riktlinjer för hur kriterierna skall tolkas och hur tillämpningsbestämmelserna skall följas.

Hur ser parlamentet på rådets sjunde och åttonde årliga rapport?

Gemensam ståndpunkt[1]

Parlamentet är djupt besviket över Europeiska rådets oförmåga att enas om att anta uppförandekoden som en gemensam ståndpunkt. Parlamentets oro i detta hänseende skylls inte minst det faktum att rådets arbetsgrupp i vapenexportfrågor (COARM) vid ett sammanträde i juni 2005 enades om att uppförandekoden bör antas som en gemensam ståndpunkt. Det verkar som om att beslutet blockerades när det nådde Coreper, nästa nivå i beslutsprocessen. Skälen till detta har inte offentliggjorts men det finns misstankar om att frågan om den gemensamma ståndpunkten blev kopplad till diskussionen om huruvida vapenembargot mot Kina bör lyftas. Parlamentet begär att få en utförlig förklaring om varför det inte lyckades Coreper att få uppförandekoden antagen som gemensam ståndpunkt.

Utveckling av kriterier

Parlamentet är delvis nöjt med beslutet att utveckla bästa praxis för vissa av kriterierna, i synnerhet kriterierna 2 och 7, men anser att ytterligare ansträngningar bör göras för att utveckla kriterierna 3, 4 och 8. Det anser vidare att respekten för de mänskliga rättigheterna bör utgöra ett allmänt kriterium.

Licenstillverkning i tredjeland

Parlamentet välkomnar visserligen det förtydligande som gjorts i användarhandboken om att licensavtal om tillverkning i tredjeland skall betraktas som en exportlicens men anser också att detta kräver ytterligare bestämmelser.

De nationella exportkreditmyndigheternas roll vid vapenförsäljning

Parlamentet oroas av det faktum att de nationella exportkreditmyndigheterna i ett flertal medlemsstater medverkar till att stödja vapenexporter till tredjeland genom omfattande ekonomiska subventioner. Denna verksamhet bidrar till att öka betalningsbördan för exportländernas skattebetalare, särskilt i Förenade kungariket och Frankrike där en betydande andel av exportkrediterna är avsatta till vapenexport. Dessutom bidrar i vissa fall de nationella exportkreditmyndigheterna inom EU, genom sitt stöd till finansiering av handel med vapen, till ökningen av utvecklingsländernas skuldbörda. Parlamentet anser att de nationella exportkreditmyndigheterna inom EU inte bör återförsäkra avtal om export av försvarsmaterial genom lån eller garantier av annat slag om mottagarlandet inte är förmöget att omedelbart återbetala ett lån som lämnats till ett EU-registrerat företag för att sälja militär utrustning till landet i fråga.

Tillfälliga åtgärder efter upphävandet av ett vapenembargo

Parlamentet välkomnar rådets målsättning att utveckla förfaranden som kan användas med länder gentemot vilka EU har beslutat upphäva ett rådande vapenembargo. Dessa förfaranden utgår från specifika mekanismer för underrättelse om utfärdande av licenser for export av militär utrustning från en medlemsstat, för en översyn av de avslag som meddelats i samband med embargot i fråga och för samråd i händelse av att en medlemsstat ändrar sin exportpolitik på ett avgörande sätt. Dessa förfaranden ingår i vad som definierats som en ”verktygslåda”.

Parlamentet uppmanar rådet att fortsätta detta arbete genom att uppmärksamma betydelsen av att se över och vid behov ändra ”verktygslådan”, för att därigenom kunna se till att övervaka situationen när väl ett embargo har lyfts. Parlamentet anser också att uppgifter om innehållet i och resultaten av samråd om licenser som utfärdats för exporter till länder som varit föremål för embargo bör insamlas och offentliggöras i de årliga rapporterna.

Nationella rapporteringsförfaranden

Parlamentet konstaterar att vissa steg har tagits i riktning mot att förbättra insamlingen i och utbytet mellan medlemsstaterna av de uppgifter som skall bifogas de årliga rapporterna men anser att ytterligare steg måste tas för att förbättra de nationella rapporteringsförfarandena. Dessa steg beskrivs i detalj i betänkandet.

Ändringar i den sammanfattande EU-rapporten

Parlamentet erkänner att rådet har visat beredvillighet att anamma vissa av parlamentets tidigare rekommendationer om hur den sammanfattande EU-rapporten kan förbättras, och uppmanar rådet att vidta ytterligare ett antal åtgärder.

Verksamhet inriktad på tredjeländer

Parlamentet välkomnar rådets positiva reaktion på dess uppmaning att offentliggöra ytterligare information om verksamhet inriktad på tredjeländer. Parlamentet välkomnar även rådets positiva reaktion på dess uppmaning att informera parlamentet om de trepartsmöten som rör exportkontroll liksom om de tillfälliga arbetsmöten och seminarier om exportkontroll avseende konventionella vapen som anordnas med länder som Kina och länderna i västra Balkan. Parlamentet rekommenderar att dess ledamöter inbjuds att närvara vid dessa seminarier som observatörer, och det anser att de prioriteringar som gäller i fråga om verksamhet inriktad på tredjeländer bör tillämpas fullt ut.

Vapenförmedling

Den 25 juni 2003 introducerade EU en gemensam ståndpunkt om kontroll av vapenförmedling. Med vapenförmedlare avses intressenter som agerar som förmedlare vid vapenleveranser genom att sammanföra säljare och köpare eller som på annat sätt främjar vapenöverföringar. Vapenförmedlare förvärvar inte nödvändigtvis vapen. Inte heller brukar de vapen som de förmedlar passera genom det land där de har sin verksamhet.

Parlamentet kräver att de medlemsstater som inte efterlever den gemensamma ståndpunkten om kontroll av vapenförmedling utarbetar en tidsplan inom vilken de åtar sig att göra detta, och att de medlemsstater som ställt sig bakom ståndpunkten att göra bättre ifrån sig när det gäller att genomföra den, exempelvis genom att inrätta nationella register över alla kända vapenförmedlare. Parlamentet kräver en gemensam minimipraxis i fråga om extraterritoriella kontroller, bland annat förbud mot förmedlingsverksamhet som innebär överträdelser av vapenembargon, oavsett om detta sker på hemmaplan eller utomlands.

ESFP-operationer och vapenförmedling

Parlamentet har fått information om att vapenförmedlare har lyckats få tillgång till och återexportera till tredje parter vapen som insamlats under loppet av ESFP-operationer – dvs. fredsbevarande operationer och polisoperationer under EU:s ledning – och andra externa operationer, främst i Bosnien och Hercegovina. Parlamentet efterlyser därför åtgärder för att förhindra sådana tilltag från vapenförmedlares sida.

Utvidgning

Parlamentet välkomnar det faktum att rådet har hörsammat dess rekommendation att man bör hjälpa framtida utvidgningsländer och nya grannländer att harmonisera sin politik för vapenexportkontroll och att tillämpa de principer och kriterier som anges i uppförandekoden. Parlamentet föreslår att när ett land har inlett anslutningsförhandlingar med EU bör rådet offentliggöra en rapport om hur systemet för kontroll av vapenhandeln och dess tillämpning ser ut i landet i fråga. Vidare föreslår parlamentet att medlemskap för de kandidatländer som inte uppfyller normerna för kontroll av vapenöverföringar bör villkoras av att dessa länder uppfyller dessa normer.

Ett internationellt vapenhandelsfördrag

Den 26 oktober 2006 röstade FN:s generalförsamlings första utskott för ett förslag om att utarbeta ett internationellt vapenhandelsfördrag. Arbetet med ett första utkast skall inledas i början av 2007 då FN:s generalsekreterare kommer att inhämta synpunkter från FN:s samtliga medlemsstater om genomförbarheten, omfattningen och utformningen av ett övergripande, rättsligt bindande instrument som fastställer gemensamma internationella normer för export, import och överföring av konventionella vapen. Rapportern kommer därefter, vid slutet av 2007, att framläggas för generalförsamlingen för vidare behandling.

Parlamentet uppmanar EU:s ordförandeskap och medlemsstater att aktivt stödja arbetet med att utarbeta ett internationellt bindande vapenhandelsfördrag.

Insyn och öppenhet (mellan Europaparlamentet, de nationella parlamenten och Europeiska rådet om frågor som rör vapenkontrollpolitiken)

Parlamentet välkomnar de brittiska, österrikiska och finska ordförandeskapens initiativ att presentera sitt arbete för att utveckla uppförandekoden till parlamentets underutskott för säkerhet och försvar, liksom den möjligheten som parlamentets föredragande givits att delta i diskussion och informationsutbyte vid ett sammanträde av COARM-arbetsgruppen som sammankallats för att diskutera utformningen av parlamentets betänkande och rådets årliga rapport.

Parlamentet ställer sig helt och fullt bakom det beslut som nämns i den åttonde rapporten om att varje ordförandeskap bör sträva att möta parlamentets underutskott för säkerhet och försvar, dels bruket att inbjuda parlamentets föredragande att under varje ordförandeskap delta i ett av COARM arbetsgruppens sammanträden.

För att främja insyn och öppenhet uppmanar parlamentet rådet att kräva att samtliga medlemsstater offentliggör nationella rapporter i enlighet med de minimistandarder som man kommit överens om och att dessa rapporter skickas till såväl Europaparlamentet som de nationella parlamenten.

  • [1]  En gemensam ståndpunkt är i rättslig mening mer bindande för EU:s medlemsstater är en ”uppförandekod” och är ett instrument för att förankra beslut som fattas inom ramen för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken.

ÄRENDETS GÅNG

Titel

Rådets sjunde och åttonde årliga rapport enligt tillämpningsbestämmelse 8 i Europeiska unionens uppförandekod för vapenexport

Förfarandenummer

2006/2068(INI)

Ansvarigt utskott
  Tillstånd: tillkännagivande
i kammaren

AFET
6.4.2006

Rådgivande utskott
  Tillkännagivande i kammaren

 

 

 

 

 

Inget yttrande avges
  Beslut

 

 

 

 

 

Förstärkt samarbete
  Tillkännagivande i kammaren

 

 

 

 

 

Föredragande
  Utnämning

Raül Romeva i Rueda
25.1.2006

 

Tidigare föredragande

 

 

Behandling i utskott

12.9.2006

3.10.2006

22.11.2006

 

 

Antagande

23.11.2006

Slutomröstning: resultat

+:

–:

0:

47

2

0

Slutomröstning: närvarande ledamöter

Panagiotis Beglitis, Bastiaan Belder, André Brie, Elmar Brok, Philip Claeys, Véronique De Keyser, Giorgos Dimitrakopoulos, Alfred Gomolka, Klaus Hänsch, Richard Howitt, Anna Ibrisagic, Georgios Karatzaferis, Helmut Kuhne, Francisco José Millán Mon, Pierre Moscovici, Baroness Nicholson of Winterbourne, Tobias Pflüger, Mirosław Mariusz Piotrowski, Paweł Bartłomiej Piskorski, Bernd Posselt, Raül Romeva i Rueda, Jacek Emil Saryusz-Wolski, György Schöpflin, Gitte Seeberg, Marek Siwiec, István Szent-Iványi, Antonio Tajani, Charles Tannock, Paavo Väyrynen, Luis Yañez-Barnuevo García, Josef Zieleniec

Slutomröstning: närvarande suppleant(er)

Laima Liucija Andrikienė, Francisco Assis, Alexandra Dobolyi, Árpád Duka-Zólyomi, Carlo Fatuzzo, Kinga Gál, Milan Horáček, Tunne Kelam, Jaromír Kohlíček, Alexander Lambsdorff, Jaime Mayor Oreja, Íñigo Méndez de Vigo, Doris Pack

Slutomröstning: närvarande suppleant(er) (art. 178.2)

Pilar Ayuso, Esther Herranz García, Ewa Klamt, Antonio López-Istúriz White, Marios Matsakis

Ingivande

30.11.2006

 

Anmärkningar (tillgängliga på ett enda språk)