BETÄNKANDE om förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om avfall

15.12.2006 - (KOM(2005)0667 – C6‑0009/2006 – 2005/0281(COD)) - ***I

Utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet
Föredragande: Caroline Jackson

Förfarande : 2005/0281(COD)

Dokumentgång i plenum

Dokumentgång :

A6-0466/2006

Ingivna texter :

A6-0466/2006

Debatter :

PV 12/02/2007 - 14
CRE 12/02/2007 - 14

Omröstningar :

PV 13/02/2007 - 4.6
CRE 13/02/2007 - 4.6
Röstförklaringar

Antagna texter :

P6_TA(2007)0029

FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS LAGSTIFTNINGSRESOLUTION
MOTIVERING
YTTRANDE från utskottet för industrifrågor, forskning och energi
ÄRENDETS GÅNG

FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS LAGSTIFTNINGSRESOLUTION

om förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om avfall

(KOM(2005)0667 – C6‑0009/2006 – 2005/0281(COD))

(Medbeslutandeförfarandet: första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

– med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (KOM(2005)0667)[1],

– med beaktande av artiklarna 251.2 och 175.1 i EG-fördraget, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag (C6‑0009/2006),

– med beaktande av artikel 51 i arbetsordningen,

– med beaktande av betänkandet från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet och yttrandet från utskottet för industrifrågor, forskning och energi (A6‑0466/2006).

1. Europaparlamentet godkänner kommissionens förslag såsom ändrat av parlamentet.

2. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en ny text för parlamentet om kommissionen har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag eller ersätta det med ett nytt.

3. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att delge rådet och kommissionen parlamentets ståndpunkt.

Kommissionens förslag	Parlamentets ändringar
Ändringsförslag 1 Skäl 1a–1c (nya)
	(1a) Det främsta målet med all avfallspolitik bör vara att minimera de negativa effekterna vid generering och hantering av avfall på människors hälsa och miljön. Avfallslagstiftning bör också ha som mål att minska användningen av resurser och främja en praktisk tillämpning av avfallshierarkin.
	(1b) I sin resolution av den 24 februari 1997 bekräftade rådet att förebyggande av avfall bör ges högsta prioritet i avfallshanteringen och att återanvändning och materialåtervinning bör ges företräde framför energiåtervinning av avfall när och i den mån de utgör de bästa ekologiska alternativen.
	(1c) I gemenskapens sjätte miljöhandlingsprogram bekräftas denna strategi för att uppnå en betydande generell minskning av den mängd avfall som genereras och att fastställa mål som sedan skall uppnås.
Motivering
Målet med avfallshantering bör handla om att minimera effekterna förknippade med generering och hantering av avfall. Detta skulle i sin tur bidra till att minska resursanvändningen. En etablerad hierarki bör därför omsättas i praktiken och tillämpas för att garantera kontinuitet vad beträffar målen i den nuvarande politiken.
Syftet är att påminna om den bas som finns för femstegshierarkin om avfallshantering. Den börjar med förebyggande av avfall som främsta prioritering och därefter följer de mest miljövänliga alternativen.
Gemenskapens sjätte miljöhandlingsprogram såsom antaget av Europaparlamentet och rådet om målet för förebyggande av avfall återtas för att understryka vikten av en allmän minskning och fastställande av mål.
Ändringsförslag 2 Skäl 6a (nytt)
	(6a) Det är synnerligen brådskande att förändra det nuvarande produktions- och konsumtionssystemet. Huvudmålet bör vara att se till att konsumtionen ändras i en hållbar riktning och att få utvinningen av råmaterial, produktion och produktdesign att likna naturens system och processer så mycket som möjligt.
Ändringsförslag 3 Skäl 6b (nytt)
	(6b) Samhället är i första hand beroende av produkter bestående av en rad olika material, dvs. biologiska material, mineraler och syntetiska material som ofta kombineras för tillverkning av sammansatta material. Dessa material bör användas och hanteras på ett sådant sätt att de inte förvandlas till onyttigt avfall när produkterna inte längre används.
Ändringsförslag 4 Skäl 10a (nytt)
	(10a) Målet för avfallslagstiftningen bör vara att minska användningen av naturtillgångar samt bidra till att avfallshierarkin används i praktiken.
Motivering
Avfallshierarkin bör ligga till grund för avfallspolitiken, eftersom den utgår från hänsyn till miljön. Om avfallshierarkin används i praktiken medför detta således vinster för miljön och bidrar till att naturtillgångarna används effektivt och energiberoendet minskar, eftersom avfallshierarkin går ut på att mängderna avfall som uppkommer skall fås ner till minsta möjliga och materialåtervinningen av avfall stimuleras.
Ändringsförslag 5 Skäl 11
(11) En definition av återanvändning bör läggas till för att klargöra vad detta förfarande omfattar vid allmän behandling av avfall och för att klargöra betydelsen av att material eller produkter som omfattas av definitionen av avfall återanvänds. Denna definition bör inte omfatta återanvändning av produkter som inte blir avfall, utan endast verksamheter som leder till återanvändning av produkter eller komponenter som blivit avfall.	(11) En definition av återanvändning bör läggas till för att klargöra vad detta förfarande omfattar i EU:s politik för avfallshantering. Definitionen bör formuleras på ett sätt som omfattar all verksamhet som definieras som återanvändning enligt befintlig EG‑lagstiftning om produktspecifikt avfall.
Motivering
Nya definitioner enligt ramdirektivet om avfall bör ta hänsyn till befintliga definitioner i produktspecifika avfallsdirektiv (bland annat definitionerna av återanvändning som fastställs i direktiv 94/62/EG om förpackningar och förpackningsavfall (artikel 3.5), direktiv 2000/53/EG om uttjänta fordon (artikel 2.6) och direktiv 2002/96/EG om avfall som utgörs av eller innehåller elektriska eller elektroniska produkter (artikel 3d).
Ändringsförslag 6 Skäl 13
(13) Definitionerna av återvinning och bortskaffande behöver ändras för att säkerställa att en klar åtskillnad görs mellan dessa båda begrepp. Definitionerna bör grundas på det faktum att dessa förfaranden har helt olika inverkan på miljön och bör i synnerhet beakta huruvida förfarandet leder till en ersättning av naturresurser eller inte. Det är dessutom nödvändigt att införa en ”korrektionsmekanism” för att klargöra fall där det i praktiken är svårt att göra skillnad mellan dessa begrepp eller för där klassificeringen av verksamheten som återvinning inte motsvarar metodens verkliga miljöpåverkan.	(13) Definitionerna av återvinning och bortskaffande behöver ändras för att säkerställa att en klar åtskillnad görs mellan dessa båda begrepp. Definitionerna bör grundas på det faktum att dessa förfaranden har helt olika inverkan på miljön och hälsan, och bör beakta huruvida förfarandet leder till en ersättning av naturresurser som är att föredra eller inte. Det är dessutom nödvändigt att införa en ”korrektionsmekanism” för att klargöra fall där klassificeringen av verksamheten som återvinning inte motsvarar metodens verkliga miljöpåverkan.
Motivering
Inverkan på hälsan måste också beaktas. Ersättningen av naturresurser för att göra skillnad mellan återvinning och bortskaffande skall vara att föredra, det kan inte vara vilken ersättning som helst. En korrigeringsmöjlighet genom kommittéförfarande är endast acceptabel i samband med åtgärder mot skenbar återvinning, men inte för att fastställa vissa skillnader mellan återvinning och bortskaffande.
Ändringsförslag 7 Skäl 14a (nytt)
	(14a) För att klargöra vissa aspekter av definitionen av avfall är det också viktigt att ange när ett material eller ämne, som uppkommer under ett tillverknings- eller utvinningsförfarande, vars huvudsakliga syfte inte är denna produkt, och som innehavaren inte avser att kassera utan att utnyttja, betraktas som biprodukt. Kommissionen bör utfärda tolkningsriktlinjer baserade på nuvarande rättspraxis. Om detta visar sig vara otillräckligt bör kommissionen vid behov, särskilt med beaktande av miljö- och hälsoeffekter samt villkor enligt rättspraxis, lägga fram förslag till rättsakter med tydliga kriterier för avgöranden i enskilda fall när sådana material och ämnen skulle kunna anses ligga utanför avfallsdefinitionen. I avsaknad av sådana föreskrifter på EU-nivå eller tillämplig europeisk rättspraxis bör berörda material eller ämnen fortsätta att betraktas som avfall.
Ändringsförslag 8 Skäl 15
(15) Kostnaderna bör fördelas på ett sådant sätt att de speglar de verkliga miljökostnaderna vid generering och hantering av detta avfall.	(15) Kostnaderna bör fördelas på ett sådant sätt att de speglar de verkliga miljökostnaderna vid generering och hantering av detta avfall. Härvid bör man ta fasta på såväl principen om att förorenaren betalar som producentens ansvar. Särskilt det individuella producentansvaret är ett verktyg som kan användas för att främja förebyggande av avfall, återanvändning och materialåtervinning eftersom det får producenter att beakta livscykeleffekterna, inklusive effekterna i slutet av livscykeln, på sina produkter och utveckla en lämplig design.
Motivering
De program som förut utvecklats för att förebygga avfall har inte utvecklats såsom förväntats. Genom att uttryckligen betona principen om att förorenaren betalar liksom producentens ansvarskall ser man till att avfallsförebyggandets särskilda betydelse beaktas. Åtgärder som enbart leder till administrativa, och därmed dyrare, ytterligare kostnader, utan motsvarande miljövinster, bör avvisas.
I gemenskapens sjätte miljöhandlingsprogram efterlyser man ”ytterligare utveckling av producentansvar” och principen har redan införlivats i andra delar av avfallslagstiftningen, i synnerhet i direktivet om avfall som utgörs av eller innehåller elektriska eller elektroniska produkter och i direktivet om uttjänta fordon.
Ändringsförslag 9 Skäl 16a (nytt)
	(16a) Medlemsstaterna skall behålla en nödvändig miljöskyddsnivå och samtidigt garantera tillräckliga och kostnadseffektiva hanteringsalternativ vad gäller avfall som uppstår i samband med åtgärder för materialåtervinning och erkänna återvinningsanläggningarnas viktigaste bidrag för att minska deponeringen av avfall. Sådant restavfall utgör en flaskhals för att öka kapaciteten för materialåtervinning och behöriga myndigheter bör vidta de åtgärder som krävs för att uppnå målet med ett återvinningssamhälle.
Motivering
Mer återvinning betyder att mer restavfall uppstår som man på lämplig sätt måste planera för innan vi skapar ett återvinningssamhälle.
Ändringsförslag 10 Skäl 18
(18) För att förbättra det sätt på vilket åtgärder för att förebygga avfall genomförs i medlemsstaterna och underlätta spridning av bästa metoder inom detta område är det nödvändigt att skärpa bestämmelserna om förebyggande av avfall och att införa ett krav på att medlemsstaterna skall utarbeta program för förebyggande av avfall. Dessa program bör inriktas på de viktigaste miljöeffekterna och bör ta hänsyn till hela livscykeln. Syftet med sådana mål och åtgärder bör vara att bryta sambandet mellan ekonomisk tillväxt och den miljöpåverkan som hänger samman med genereringen av avfall. I enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/35/EG bör berörda parter och allmänheten ha möjlighet att delta i utarbetandet av programmen och bör ha tillgång till dem när de är färdiga.	(18) För att förbättra det sätt på vilket åtgärder för att förebygga avfall genomförs i medlemsstaterna och underlätta spridning av bästa metoder inom detta område är det nödvändigt att anta gemenskapsmål och gemenskapsåtgärder om förebyggande av avfall och att införa ett krav på att medlemsstaterna skall utarbeta program för förebyggande av avfall. Dessa program bör inriktas på de viktigaste miljöeffekterna och bör ta hänsyn till hela livscykeln. Syftet med sådana mål och åtgärder bör vara att bryta sambandet mellan ekonomisk tillväxt och den växande avfallsmängden, samt den miljö- och hälsopåverkan som hänger samman med genereringen av avfall, genom att åstadkomma en nettominskning av genereringen avfall, dess skadlighet och dess negativa effekter. I enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/35/EG bör lokala och regionala myndigheter, berörda parter och allmänheten ha möjlighet att delta i utarbetandet av programmen och bör ha tillgång till dem när de är färdiga.
Motivering
Den växande avfallsmängden är fortfarande ohållbar och ökar bördan och kostnaden för avfallshantering i alla medlemsstater (och särskilt i de nya medlemsstaterna).
Förebyggande mål på gemenskapsnivå behövs mer än någonsin och krävs faktiskt enligt gemenskapens sjätte miljöhandlingsprogram. Dessutom räcker det inte relativt sett att bryta sambandet mellan ekonomisk tillväxt och miljöeffekter, eftersom detta fortfarande i absoluta termer kan leda till att miljöeffekterna ökar. Åtgärderna måste leda till en tydlig minskning av avfallsgenerering och de negativa effekter som hänger ihop med denna.
Ändringsförslag 11 Skäl 18a (nytt)
	(18a) Avfall klassificeras som farligt utifrån risker och riskkriterier. Dessa måste därför regleras enligt strikta specifikationer för att i möjligaste mån undvika eller begränsa negativa effekter till följd av olämplig hantering, vilka kan påverka miljön, och för att förhindra att människors hälsa och säkerhet äventyras. På grund av sina farliga egenskaper måste farligt avfall hanteras korrekt, vilket innefattar krav på särskild och anpassad insamlings- och behandlingsteknik, särskild kontroll och utvecklade metoder för spårning av avfallet. Alla som hanterar farligt avfall måste ha lämplig behörighet och utbildning.
Motivering
Det nuvarande direktivet om farligt avfall måste upphävas, men detta får inte tas till förevändning för mindre rigorösa krav för hantering av farligt avfall. Detta måste således klart betonas i skälen.
Ändringsförslag 12 Skäl 19
(19) Vissa bestämmelser om avfallshantering i rådets direktiv 91/689/EEG av den 12 december 1991 om farligt avfall bör ändras så att föråldrade avsnitt utgår och texten förtydligas. För att gemenskapslagstiftningen skall bli enklare bör dessa bestämmelser inlemmas i det här direktivet. För att klargöra hur förbudet mot blandning fungerar och för att skydda miljön och människors hälsa bör de undantag från detta förbudet som fastställs i direktiv 91/689/EEG begränsas till situationer där sådan blandning utgör bästa tillgängliga teknik enligt direktiv 96/61/EG. Direktiv 91/689/EEG bör därför upphöra att gälla.	utgår
Motivering
Skapar överensstämmelse med ändringarna av artiklarna 22–24.
Ändringsförslag 13 Skäl 20
(20) Eftersom prioriteringen av regenerering enligt rådets direktiv 75/439/EEG av den 16 juni 1975 om omhändertagande av spilloljor inte längre utgör en klar fördel för miljön bör det direktivet upphöra att gälla. En separat insamling av spilloljor är fortfarande är viktig för att spilloljor skall kunna hanteras korrekt. För att förebygga skador på miljön på grund av att spilloljor bortskaffas på ett felaktigt sätt bör därför skyldigheten att samla in spilloljor inlemmas i det här direktivet. Direktiv 75/439/EEG bör därför upphöra att gälla.	utgår
Motivering
Förslaget om att upphäva direktivet om spilloljor står i stark kontrast till kommissionens uttalade mål om att EU skall bli ett återvinningssamhälle. Regenerering av spilloljor gynnar miljön och bör därför fortsätta att prioriteras. En förenkling av lagstiftningen får inte förvirra genom att ramlagstiftning blandas ihop med sektorsspecifik lagstiftning. Flera andra avfallsströmmar regleras av särskilda separata direktiv och kommer att göras så även fortsättningsvis. Det samma bör gälla direktivet om spilloljor.
Ändringsförslag 14 Artikel 1
I detta direktiv fastställs åtgärder vars syfte är att minska resursrelaterad miljöpåverkan vid generering och hantering av avfall.	I detta direktiv fastställs åtgärder vars syfte är att minimera påverkan på miljö och hälsa vid generering och hantering av avfall samt bidra till minskad resursanvändning.
I samma syfte slås det också fast att medlemsstaterna i första hand skall vidta åtgärder för att förebygga uppkomsten av avfall och för att minska avfallsproduktionen och avfallets farlighet, och i andra hand vidta åtgärder för att återvinna avfall genom återanvändning, materialåtervinning eller andra återvinningsmetoder.	I samma syfte skall medlemsstaterna och gemenskapen generellt vidta åtgärder, i nedan angivna prioritetsordning, för att
	(1) förebygga uppkomsten av avfall och minska avfallsproduktionen,
	(2) återanvända avfall,
	(3) materialåtervinna avfall,
	(4) använda andra återvinningsmetoder,
	(5) bortskaffa avfall på ett tryggt och miljöriktigt sätt.
	Om livscykelbedömningar och kostnads-nyttoanalyser tydligt visar att en alternativ behandlingsmetod ger ett bättre resultat för en viss avfallsström får medlemsstaterna avvika från de prioriteringar som fastställs i andra stycket. Bedömningarna och analyserna skall offentliggöras och ses över av oberoende vetenskapliga organ. Samråd skall hållas, så att medborgare och berörda parter skall kunna medverka fullt ut under former som medger insyn. Om det behövs skall kommissionen utarbeta riktlinjer för tillämpningen av sådana bedömningar och analyser.
Motivering
Life Cycle Assessments (LCA) instruments cannot take into account unquantifiable aspects such as educational effects of separate collection or biodiversity benefits of less resource extraction. A precautionary approach in using such instruments in relation to overturning the captioned hierarchy is therefore important. Derogations from the hierarchy should be case-by-case, where evidence of gains is unequivocal and in order to ensure full transparency it is essential that the assessments are made public and are reviewed by an independent scientific body according to appropriate consultations as laid down in a new proposed annexe Va.
Ändringsförslag 15 Artikel 2
Detta direktiv skall inte omfatta gasformiga utsläpp till luften.	Detta direktiv skall inte omfatta:
	– gasformiga utsläpp till luften,
	– icke förorenad utgrävd jordmassa, som kan användas i sin naturliga form, på samma plats eller på annan plats.
1. Det skall inte heller omfatta följande kategorier av avfall när det gäller sådana aspekter som redan omfattas av annan gemenskapslagstiftning:	1. Det skall inte heller omfatta följande kategorier av avfall när det gäller sådana aspekter som redan omfattas av annan gemenskapslagstiftning:
(a) radioaktivt avfall,	(a) radioaktivt avfall,
(b) avfall från prospektering, brytning, behandling och lagring av mineralresurser samt utvinning i stenbrott,	(b) avfall från prospektering, brytning, behandling och lagring av mineralresurser samt utvinning i stenbrott,
(c) djurkadaver, stallgödsel och andra naturliga, ofarliga ämnen som används inom jordbruket,	(c) djurkadaver, stallgödsel och andra naturliga, ofarliga ämnen som används inom jordbruket,
(d) avloppsvatten, med undantag för avfall i flytande form,	(d) avloppsvatten, med undantag för avfall i flytande form,
(e) utrangerade sprängämnen,	(e) utrangerade sprängämnen,
	(ea) djurkadaver eller animaliska biprodukter som omfattas av förordning (EG) nr 1774/2002; detta skall inte påverka tillämpningen av detta direktiv när det gäller behandling av biologiskt avfall som innehåller animaliska biprodukter och animaliska biprodukter som av hälsoskäl inte är lämpliga att användas som en produkt och som därför måste behandlas som avfall,
(f) icke utgrävd förorenad mark.	(f) icke utgrävd förorenad mark.
2. Det skall inte heller omfatta djurkadaver eller animaliska biprodukter avsedda för användningar enligt förordning (EG) nr 1774/2002; detta skall inte påverka tillämpningen av detta direktiv på behandling av biologiskt avfall som innehåller animaliska biprodukter.
	2a. För att främja materialåtervinning när det gäller särskilt material skall kommissionen lägga fram ett förslag i detta syfte senast två år efter detta direktivs ikraftträdande.
3. Det skall inte heller omfatta avföring, halm och andra naturliga, icke-farliga ämnen från jordbruksproduktion som används inom jordbruket eller för energiproduktion från biomassa med hjälp av processer och metoder som inte skadar miljön eller utgör ett hot mot människors hälsa.	3. Detta direktiv skall inte heller omfatta avföring, halm och andra naturliga, icke-farliga ämnen från jordbruksproduktion som används inom jordbruket eller för energiproduktion från biomassa med hjälp av processer och metoder som inte skadar miljön eller utgör ett hot mot människors hälsa. Avloppsslam omfattas av detta direktivs tillämpningsområde utom när det används i jordbruket i enlighet med rådets direktiv 86/278/EEG av den 12 juni 1986 om skyddet för miljön, särskilt marken, när avloppsslam används i jordbruket¹.
4. Djurkadaver enligt punkt 2 avser djur som dött på annat sätt än genom slakt, inbegripet djur som avlivats för att utrota epizootiska sjukdomar inom jordbruket.	4. Djurkadaver enligt punkt 1 ea avser djur som dött på annat sätt än genom slakt, inbegripet djur som avlivats för att utrota epizootiska sjukdomar inom jordbruket.
	____________ ¹EGT L 181, 4.7.1986. Direktivet senast ändrat genom rådets förordning (EG) nr 807/2003 (EUT L 122, 16.5.2003, s. 36).

Motivering

No less that 1000 million tonnes of excavated material are moved annually by contractors in the EU. Where material is re-used on the same site, public administrations generally do not consider it as being waste, but this remains an ”informal” interpretation of the legislation in force, that has not always been consistently supported by the Court.

But when the same material, which is intended to be used for the same purposes elsewhere, is removed from that site, it is invariably considered, in the sense of the Community definition, as being waste. This involves considerable additional costs and administrative burdens for the enterprise concerned as to its further use or disposal which in turn, is reflected in construction prices.

It would therefore be appropriate to exclude from the scope of the Directive, natural materials which are not contaminated, which can be used in their natural state, either on the same site or another site.

Materialåtervinning av slam för jordbruksanvändning efter att det behandlats på lämpligt sätt bör undantas från direktivet eftersom detta redan omfattas av rådets direktiv 86/278/EEG om skydd för miljön, särskilt marken. Det direktivet omfattar behandling av slam för att undvika eventuella negativa följder för mark, växter, djur och människor. En överlappning av de båda direktiven bör undvikas. Den långsiktiga visionen av ett återvinningssamhälle som kommissionen föreslog i den temainriktade strategin om förebyggande och materialåtervinning av avfall stöds allmänt sett. Varken detta direktiv eller den temainriktade strategin innehåller dock några konkreta åtgärder för att främja materialåtervinning. Man måste därför i detta direktiv ange att kommissionen skall lägga fram ett förslag vars syfte är att främja materialåtervinning när det gäller särskilt material senast två efter detta direktivs ikraftträdande – dvs. ett övergripande direktiv om materialåtervinning eller flera direktiv om särskilda avfallsströmmar.

Ändringsförslag 16 Artikel 3, led a
(a) avfall: ämne eller föremål som innehavaren gör sig av med eller avser eller är skyldig att göra sig av med,	(a) avfall: ämne eller föremål som innehavaren gör sig av med eller avser eller är skyldig att göra sig av med,
	alla avfallskategorier finns upptagna i Europeiska avfallskatalogen (EWC) enligt kommissionens beslut 2000/532/EG¹,
	_________ ¹EGT L 226, 6.9.2000, s. 3. Beslutet senast ändrat genom rådets beslut 2001/573/EG (EGT L 203, 28.7.2001, s. 18).
Motivering
En referens till Europeiska avfallskatalogen behövs i klargörande syfte.
Ändringsförslag 17 Artikel 3, led d
(d) hantering: insamling, transport, återvinning och bortskaffande av avfall, inklusive kontroll av sådan verksamhet och efterbehandling av platser för bortskaffande av avfall,	(d) hantering: insamling, transport, behandling, återvinning och bortskaffande av avfall, inklusive kontroll av sådan verksamhet och efterbehandling av platser för bortskaffande av avfall,
Motivering
Behandlingen ingår som ett led i avfallshanteringsprocessen och kan utföras åtskilt från återvinning och bortskaffande.
Ändringsförslag 18 Artikel 3, led ea (nytt)
	(ea) separat insamling: insamling då en avfallsström åtskiljs genom material och transporteras separat,
Motivering
Medlemsstater skall se till att det upprättas separata insamlingssystem som garanterar att inhemskt avfall samlas in på ett sätt som uppfyller kvalitetsnormerna i berörd upparbetningssektor.
Ändringsförslag 19 Artikel 3, led eb (nytt)
	(eb) förebyggande åtgärder: åtgärder som vidtas innan produkten eller ämnet har blivit avfall och som syftar till att minska produktionen av avfall eller dess skadliga effekter; här avses även minskning av skadliga effekter genom att användningen i produkter av farliga ämnen och material begränsas liksom andra åtgärder för att förebygga att farliga ämnen bildas, överförs eller sprids vid avfallshantering,
Ändringsförslag 20 Artikel 3, led f
(f) återanvändning: alla former av återvinning där produkter eller komponenter som har blivit avfall används igen för samma syfte som de ursprungligen var avsedda för,	(f) återanvändning: användning av produkter eller komponenter, vare sig de är avfall eller ej, för samma syfte som de ursprungligen var avsedda för utan föregående behandling, förutom rengöring och reparation,
Motivering
Kommissionens definition räcker inte eftersom den endast tar upp återanvändning av produkter som blivit avfall. Man kan dock också återanvända produkter som sänds direkt från konsumenten till en återanvändare och som därför aldrig blivit avfall.
Ändringsförslag 21 Artikel 3, led g
(g) materialåtervinning: återvinning av avfall i form av produkter, material eller ämnen, antingen för det ursprungliga ändamålet eller för andra ändamål. Begreppet omfattar inte energiåtervinning,	(g) materialåtervinning: ombearbetning av material eller ämnen från avfall i ett tillverkningsförfarande där materialet eller ämnet bildar eller ingår i nya produkter, material eller ämnen, antingen för det ursprungliga ändamålet eller för andra ändamål; detta innefattar även ombearbetning av organiskt material, medan bl.a. energiåtervinning, omvandling för användning som bränsle, processer som innebär förbränning eller användning som energikälla, vilket även omfattar kemisk energi, och återfyllnad utesluts,
Ändringsförslag 22 Artikel 3, led ga (nytt)
	(ga) återvinning: slutlig avfallshantering som enligt följande kriterier
	1) innebär att avfall ersätter andra resurser som skulle ha utnyttjats för att fylla denna funktion,
	2) innebär att avfall verkligen nyttiggörs genom ersättningen, antingen i anläggningen eller i samhället i stort,
	3) uppfyller vissa effektivitetskriterier som fastställs i enlighet med artikel 5.2,
	4) säkerställer att den totala negativa miljöpåverkan inte ökar genom användningen av avfall som ersättning för andra resurser,
	5) säkerställer att föroreningar inte överförs till produkten och minimerar bildandet, överföringen och spridning av farliga ämnen i processen,
	6) säkerställer att skyddet av människors hälsa och miljön ges hög prioritet,

Ändringsförslag 23

Artikel 3, led h

(h) mineraliska spilloljor: mineralbaserade smörjoljor eller oljor för industriella ändamål som inte längre lämpar sig för det syfte som de ursprungligen var avsedda för, särskilt använda oljor för förbränningsmotorer och växellådor samt mineraliska smörjoljor, turbinoljor och hydrauloljor,	(h) mineraliska spilloljor: mineralbaserade, syntetiska eller biologiska smörjoljor eller oljor för industriella ändamål som inte längre lämpar sig för det syfte som de ursprungligen var avsedda för, särskilt använda oljor för förbränningsmotorer och växellådor, samt smörjoljor, turbinoljor och hydrauloljor,

Motivering

Denna definition bör i princip omfatta alla spilloljor. Det är bättre att använda en bred definition. Smörjoljor och oljor för industriella ändamål utgår ofta från syntetiska råvaror och i vissa fall från råvaror utgående från vegetabiliska oljor. Med denna definition garanteras att alla smörjoljor och oljor för industriella ändamål omfattas.

Ändringsförslag 24 Artikel 3, led i
(i) behandling: återvinning eller bortskaffande.	(i) behandling: återvinning eller bortskaffande, vilket även omfattar tillfällig behandling som ompaketering, utbyte, blandning eller lagring före återvinning eller bortskaffande,
Motivering
Det behövs en mer omfattande och informativ definition.
Ändringsförslag 25 Artikel 3, led ia (nytt)
	(ia) bortskaffande: alla förfaranden som inte uppfyller villkoren för återvinning eller återanvändning, och åtminstone de förfaranden som anges i bilaga I. Alla bortskaffandeförfaranden skall prioritera skydd av människors hälsa och miljön högt,
Motivering
Med tanke på hur viktigt även begreppet bortskaffande är i direktivet måste det definieras.
Det är bättre att placera samtliga definitioner i artikel 3 än att sprida dem mellan artiklarna 3 och 5, som i kommissionens förslag. Direktivet bör fortsätta att prioritera hänsyn till hälsa och miljö.

Ändringsförslag 26

Artikel 3, led ib (nytt)

	(ib) energiåtervinning: användning av brännbart avfall som bränsle för att alstra energi genom direkt förbränning med eller utan annat avfall eller bränsle men med värmeåtervinning. Avfallsförbränning där mängden energi som tillförs vid processen överstiger mängden producerad energi betraktas inte som energiåtervinning,

Motivering

Om direktivet skall kunna genomföras på rätt sätt krävs en exakt definition av ”energiåtervinning” i artikel 3. Enligt den föreslagna definitionen bör energiåtervinning omfatta alla förfaranden där brännbart avfall används som bränsle för att alstra energi. För att skilja mellan återvinning och bortskaffande anges det i förslaget att processen endast kan betraktas som energiåtervinning om det påvisas att energin alstras från avfall.

Ändringsförslag 27 Artikel 3, led ic (nytt)
	(ic) handlare: person som agerar som huvudansvarig för inköp och därpå följande försäljning av avfall, däribland sådan handlare som inte fysiskt befattar sig med avfallet,
Motivering
Det förekommer en hänvisning till handlare i artikel 25. Definitionen har hämtats från förordningen om transport av avfall.
Ändringsförslag 28 Artikel 3, led id (nytt)
	(id) mäklare: person som för annans räkning anordnar återvinning eller bortskaffande av avfall, däribland sådan mäklare som inte fysiskt befattar sig med avfallet,
Motivering
Det förekommer en hänvisning till mäklare i artikel 25. Definitionen har hämtats från förordningen om transport av avfall.
Ändringsförslag 29 Artikel 3, led ie (nytt)
	(ea) aktör: den som för någon annans räkning köper och säljer avfall,
Motivering
Här tas det hänsyn till personer som handlar med någon annans produkt; de behöver inte nödvändigtvis ta produkten i besittning.

Ändringsförslag 30

Artikel 3, led if (nytt)

	(if) bioavfall: avfall av animaliskt eller vegetabiliskt ursprung för återvinning, som kan brytas ned av mikroorganismer, marklevande organismer eller enzymer; markmaterial utan väsentlig andel bioavfall och växtrester från jordbruksproduktion, som omfattas av tillämpningsområdet för artikel 2.3, är inte bioavfall,

Ändringsförslag 31

Artikel 3, led ig (nytt)

	(ig) bästa tillgängliga teknik: bästa tillgängliga teknik enligt artikel 2.11 i direktiv 96/61/EG,

Motivering

Som en komplettering till konkretiseringen av begreppen i avfallsdirektivet bör förstärkta miljönormer för återvinningsförfarandena (bästa tillgängliga teknik, krav på åtskillnad) och kvalitetsstandarder på de återvunna ämnena införas.

Ändringsförslag 32

Artikel 3, led ih (nytt)

	(ih) bästa tillgängliga teknik inom avfallshantering: effektivaste och modernaste utvecklingssteg av verksamheter och motsvarande driftsmetoder, som anger att en viss teknik är praktiskt lämpad för att förebygga risker för människors hälsa och skador på miljön vid hantering av avfall. Artikel 2.11 och bilaga IV i direktiv 96/61/EG skall tillämpas på motsvarande sätt,

Motivering

Ändringsförslag 33

Artikel 3, led ii (nytt)

	(ii) rening: alla processer som syftar till att avlägsna orenheter från ämnen och material så att det ursprungliga ämnet eller materialet kan användas,

Motivering

It stands to reason that cleaning processes should not be associated with waste discussions. A grease spotted coat will not be classified as waste. You will clean it to continue to use it as a coat.

In the chemical industry a cleaning process is aiming at removing impurities from substances so you can use them as an equivalent to a new substance.

Many different types of purification / cleaning processes are applied in the chemical industry, for instance:

• distillation (e.g. solvents)

• filtration of liquids

• regeneration of catalysts/activated carbon

• washing processes.

If a substance undergoes only a cleaning process like the above named examples and the substance is used again as the fresh product, this process should not be subject to waste law and regulations.

Ändringsförslag 34

Artikel 3, led ij (nytt)

	(ij) regenerering: alla processer där basolja kan produceras genom raffinering av spilloljor, särskilt genom borttagande av föroreningar, oxideringsmedel och tillsatser i sådana oljor.

Motivering

I och med att direktivet om spilloljor upphör att gälla finns det ingen definition av regenerering i EU-rätten. Om regenerering fortsätter att prioriteras i avfallsdirektivet måste det finnas en definition på regenerering så att vi undviker olika tolkningar av termen.

Ändringsförslag 35 Artikel 3a (ny)
	Artikel 3a
	Producentansvar
	1. Medlemsstaterna och gemenskapen skall för att stärka producentansvaret vidta åtgärder så att producenter och importörer hålls ansvariga för det avfall som uppkommer till följd av att deras produkter släpps ut på marknaden. Detta uppnås bland annat genom att det
	– införs en skyldighet för producenter och importörer att ta emot uttjänta produkter,
	– införs en skyldighet att offentligt tillhandahålla information om i vilken grad produkten kan materialåtervinnas,
	– krävs att producenter använder material som bidrar till att förebygga uppkomsten av avfall och för att minska avfallsproduktionen och avfallets farlighet,
	– inrättas anläggningar som möjliggör reparationer och återanvändning,
	– inrättas anläggningar för separat insamling, mottagande och bortskaffande av uttjänta produkter på ett ansvarsfullt sätt.
	2. Medlemsstaterna skall rapportera till kommissionen om tillämpningen av punkt 1. Kommissionen skall på grundval av medlemsstaternas erfarenheter bedöma om det är lämpligt att införa system på EU‑nivå för utökat producentansvar för vissa avfallsströmmar.
Ändringsförslag 36 Artikel 4
Kommissionen skall sammanställa en avfallsförteckning i enlighet med det förfarande som avses i artikel 36.2.	Den avfallsförteckning som fastställs i kommissionens beslut 2000/532/EG¹ skall bifogas detta direktiv och skall tillämpas i samtliga medlemsstater utan dröjsmål. Förteckningen får ändras av kommissionen i enlighet med det förfarande som avses i artikel 36.2.
Förteckningen skall omfatta avfall som kan anses vara farligt enligt artiklarna 12–15, varvid hänsyn skall tas till avfallets ursprung och sammansättning samt, i förekommande fall, till haltgränsvärden.	Förteckningen skall upprätthållas och ändras av kommissionen i syfte att samla in uppgifter och den skall även omfatta avfall som kan anses vara farligt enligt artiklarna 12–15, varvid hänsyn skall tas till avfallets ursprung och sammansättning samt, i förekommande fall, till haltgränsvärden.
	Kommissionen skall se till att förteckningen är lätt att förstå för små och medelstora företag och att den är lättillgänglig.
	____________ ¹EGT L 226, 6.9.2000, s. 3. Beslutet senast ändrat genom rådets beslut 2001/573/EG (EGT L 203, 28.7.2001, s. 18).
Motivering
Ändringsförslaget syftar till större klarhet. Förteckningen är i själva verket ett långt dokument med mycket tekniska eller vaga beskrivningar, vilket gör den svår att tillämpa för små och medelstora företag. Den behöver bli mer lättläslig.
Den europeiska avfallsförteckningen tillämpas endast ofullständigt och i otillräcklig omfattning i medlemsstaterna. För att genomförandet skall ske i hela gemenskapen krävs att EG:s avfallsförteckning införs bindande i direktivet.
Ändringsförslag 37 Artikel 4a (ny)
	Artikel 4a
	Avfallsförebyggande åtgärder
	Medlemsstaterna skall i enlighet med artikel 1 vidta alla nödvändiga åtgärder för att fram till 2012 stabilisera den totala avfallsproduktionen i jämförelse med den totala årliga avfallsproduktionen 2008.
	Stabilisering skall innebära ingen ytterligare ökning av avfallsproduktionen jämfört med inledningen av stabiliseringsperioden.
	Kommissionen skall efter samråd med alla berörda parter lägga fram ett förslag för parlamentet och rådet om nödvändiga åtgärder för stöd till medlemsstaternas förebyggande verksamhet, som skall inbegripa följande:
	(a) Senast 2008: en uppsättning indikatorer som medlemsstaterna skall använda för att övervaka, bedöma och rapportera om framstegen i sina program och åtgärder för avfallsförebyggande.
	(b) Senast 2010: en politik för ekodesign av produkter där både avfallsgenerering och förekomsten av farliga ämnen i avfall skall tas upp, i syfte att främja teknik som fokuserar på hållbara produkter som kan återanvändas och materialåtervinnas.
	(c) Senast 2010: ytterligare kvalitativa och kvantitativa mål för avfallsminskningen fram till 2020.
	(d) Senast 2010: en handlingsplan för ytterligare stödåtgärder avsedda att vidtas på europeisk nivå och som framför allt syftar till att påverka konsumtionsmönstren.
Ändringsförslag 38 Artikel 5
1. Medlemsstaterna skall se till att allt avfall genomgår förfaranden (nedan kallade ”återvinningsförfaranden”) som leder till att det nyttiggörs genom att ersätta andra resurser som skulle ha utnyttjats för att fylla denna funktion, antingen i anläggningen eller i samhället i stort, eller till att det bereds för sådant utnyttjande. De skall betrakta åtminstone de förfaranden som anges i bilaga II som återvinningsförfaranden.	1. Medlemsstaterna skall i enlighet med bestämmelserna i artikel 1 se till att allt avfall, när det är praktiskt möjligt, genomgår återvinningsförfaranden. Dessa skall innefatta åtminstone de förfaranden som anges i bilaga II, under förutsättning att de motsvarar definitionen av återvinning i artikel 3.
	För att undvika tveksamheter skall förfaranden omfattas av bilaga II, även om visst material produceras som därefter genomgår bortskaffningsförfaranden, om syftet i första hand är ett återvinningsförfarande som omfattas av bilaga II.
	På grundval av ett förslag från kommissionen till Europaparlamentet och rådet får nya återvinningsförfaranden läggas till i förteckningen över förfaranden i bilaga II.
2. Kommissionen får i enlighet med förfarandet i artikel 36.2 anta genomförandebestämmelser för att fastställa effektivitetskriterier som skall användas för att bedöma huruvida de metoder som anges i bilaga II har lett till att avfallet nyttiggjorts enligt punkt 1 eller inte.	2. Kommissionen skall senast den ...* lägga fram ett förslag till rättsakt i enlighet med förfarandet i artikel 251 i fördraget för antagande av genomförandebestämmelser för att fastställa miljökriterier och effektivitetskriterier som skall användas för att bedöma huruvida de slutliga metoder som anges i bilaga II har lett till ett återvinningsförfarande.
	2a. Kommissionen skall innan bilaga II ändras och genomförandebestämmelser enligt punkt 2 antas höra medlemsstaterna samt de berörda industri-, miljö-, arbetstagar- och konsumentorganisationerna.
	2b. Medlemsstaterna skall vidta åtgärder för att främja återanvändningen av produkter, framför allt genom att inrätta och stödja godkända nätverk för återanvändning och reparation och, vid behov, fastställa relevanta normer för processer och produkter.
	Medlemsstaterna får vidta andra åtgärder för att främja återanvändning, bland annat i form av ekonomiska styrmedel, upphandlingskriterier, kvantitativa mål eller förbud mot utsläppande av vissa produkter på marknaden.
	____________ * Två år efter detta direktivs ikraftträdande.
Motivering
Innan de förfaranden som skall gälla som återvinningsförfaranden fastställs bör de berörda parterna höras.
Det behövs tydliga återanvändningsfrämjande åtgärder.
Kommissionen bör ha som uppgift att komma med impulser och initiativ i denna fråga så att förteckningen kan vidareutvecklas i takt med den tekniska utvecklingen.

Ändringsförslag 39

Artikel 6

1. Medlemsstaterna skall se till att allt avfall som inte kan återvinnas i enlighet med artikel 5.1 bortskaffas.	1. Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 1.2 skall medlemsstaterna se till att allt avfall som inte kan förebyggas, återanvändas, materialåtervinnas eller återvinnas på annat sätt bortskaffas på ett sätt som är säkert och som överensstämmer med de mål som anges i artikel 7.
De skall förbjuda att avfall överges, dumpas eller bortskaffas på ett okontrollerat sätt.	De skall förbjuda att avfall överges, dumpas eller bortskaffas på ett okontrollerat sätt.
2. Medlemsstaterna skall betrakta åtminstone de förfaranden som anges i bilaga I som bortskaffningsförfaranden, även om förfarandet också leder till att ämnen eller energi återvinns.	2. Bortskaffningsförfaranden skall omfatta de förfaranden som anges i bilaga I.
	Medlemsstaterna skall betrakta förbränningsförfaranden där avfallet inte främst används som bränsle eller som annan energikälla som bortskaffningsförfaranden.
	Medlemsstaterna får åberopa och tillämpa principerna om närhet och självförsörjning i fråga om avfall avsett för förbränning eller samförbränning.
	Bortskaffningsförfaranden som klassificeras som D11 (förbränning till havs) och D7 (utsläpp till hav eller oceaner inklusive deponering under havsbotten) skall vara förbjudna.
3. Om ett förfarande, trots att det leder till att resurser ersätts, endast har små möjligheter att uppfylla de syften som anges i artikel 1 får kommissionen i enlighet med förfarandet i artikel 36.2 anta genomförandebestämmelser varigenom detta förfarande läggs till i förteckningen i bilaga I.	3. Om ett förfarande, trots att det leder till att resurser ersätts, men endast i begränsad omfattning med avseende på de syften som anges i artikel 1, får kommissionen lägga fram ett lagstiftningsförslag varigenom detta förfarande läggs till i förteckningen i bilaga I.
	Kommissionen skall innan bilaga I ändras höra medlemsstaterna samt de berörda industri-, miljö-, arbetstagar- och konsumentorganisationerna.

Motivering

The amendment tightens up more precisely on the conditions for disposal and sets out the obligations on Member States more clearly. This is the kind of waste most likely to be illegally dumped or exported.

The deleted wording in paragraph 2 is unnecessary and confusing. The intention elsewhere in the proposal is to distinguish between R1 and D10 operations by means of an efficiency threshold and not by identifying the principal or secondary aim of the operation. A landfill site where energy is recovered from the methane produced from the waste is still a disposal site whether or not these words are included: it will not fall within the definition of recovery.

The amendment to paragraph 3 is designed to give greater clarity and at reducing the scope of the comitology procedure.

Principerna om närhet och självförsörjning bör tillämpas på alla typer av förbränning, samförbränning och bortskaffande.

Förbränning till havs (D11) och utsläpp till hav eller oceaner inklusive deponering under havsbotten (D7) bör uttryckligen förbjudas.

Innan de förfaranden som skall gälla som bortskaffningsförfaranden fastställs bör de berörda parterna höras.

Ändringsförslag 40 Artikel 7
Medlemsstaterna skall se till att avfallet återvinns eller bortskaffas	Medlemsstaterna skall se till att avfallshanteringen, från insamling till återvinning eller bortskaffande, genomförs genom förfaranden eller med metoder som garanterar en hög nivå av skydd för
(a) utan fara för människors hälsa,	(a) människors hälsa,
(b) utan att processer eller metoder används som kan skada miljön,	(b) miljön,
(c) utan risker för vatten, luft, mark eller växter och djur,	(c) vatten, luft, mark och växter,
(d) utan att medföra olägenheter genom buller eller lukt,	och som inte medför olägenheter genom buller eller lukt eller negativ påverkan på landskapet och områden av särskilt intresse.
(e) utan att negativt påverka landskapet och områden av särskilt intresse.
Motivering
Noga taget innebär ”utan risker” en nollrisk och någon sådan existerar sorgligt nog inte. Rättspraxis visar detta: i målet kommissionen mot Irland (2005) meddelade domstolen att det med avseende på artikel 4 i det befintliga direktivet ”ankommer på gemenskapen och medlemsstaterna att förebygga, minska och i möjligaste mån redan vid källan undanröja föroreningar eller olägenheter genom att vidta åtgärder för att eliminera kända risker”. Detta är en mycket försiktigare formulering än den kommissionen valt i detta förslag.

Ändringsförslag 41

Artikel 7, stycke 1a (nytt)

	Då medlemsstaterna fastställer krav på återvinning och bortskaffande av avfall i form av allmänna bindande föreskrifter skall dessa grunda sig på bästa tillgängliga teknik för avfallshantering.
	Om det behövs för att skydda människors hälsa och miljön skall kommissionen lägga fram förslag till särdirektiv, i vilka det för kvantitativt, ur miljösynpunkt eller ekonomiskt särskilt viktiga avfall eller återvinningsförfaranden fastställs krav på återvinning, ämnen eller föremål som uppkommer av återvinningsförfarandena samt på den anslutande användningen av dessa ämnen och föremål. Dessa krav skall grunda sig på bästa tillgängliga teknik för avfallshantering. I dessa direktiv kan det också fastställas närmare när de återvunna avfallens inte längre skall betraktas som avfall.

Motivering

Det bör införas kraftfullare miljönormer för återvinningsförfarandena (bästa tillgängliga teknik, krav på åtskillnad) och kvalitetsstandarder på de återvunna ämnena.

Ändringsförslag 42

Artikel 7a (ny)

	Artikel 7a
	Utspädning av avfall
	Förbud skall gälla mot att blanda avfall med ett eller flera material i syfte att sänka koncentrationen av en eller flera komponenter som finns i avfallet för att
	– använda en bortskaffningsmetod för det utspädda avfallet som inte är tillåten för det outspädda avfallet,
	– återvinna det utspädda avfallet om det outspädda avfallet bör bortskaffas,
	– återanvända det utspädda avfallet, eller omvandla det till en sekundär produkt, om det outspädda avfallet inte är lämpligt för detta ändamål.

Motivering

Både direktivet om deponering av avfall och förordningen om avfallstransporter förbjuder ”utspädning av avfall”. Det nya avfallsdirektivet är idealiskt för detta välbehövda klargörande för att undvika missförstånd.

Ändringsförslag 43

Artikel 8

Medlemsstaterna skall se till att varje innehavare av avfall antingen själv återvinner eller bortskaffar avfallet eller överlåter detta till en behandlingsanläggning eller ett behandlingsföretag eller till en privat eller offentlig avfallsinsamlare.	Medlemsstaterna skall i enlighet med principen om att förorenaren betalar se till att varje innehavare av avfall antingen själv återvinner eller bortskaffar avfallet eller överlåter detta till en behandlingsanläggning eller ett behandlingsföretag eller till en privat eller offentlig avfallsinsamlare.

Motivering

Begreppet förorenaren betalar bör stå med i texten eftersom det är centralt inom avfallshanteringen.

Ändringsförslag 44 Artikel 9
Medlemsstaterna skall se till att kostnaderna för återvinningen eller bortskaffandet av avfallet fördelas på lämpligt sätt mellan innehavaren, tidigare innehavare och producenten.	I enlighet med principen om att förorenaren betalar skall kostnaderna för avfallshanteringen bäras av:
	– innehavaren av avfall som samlas in eller hanteras av en insamlare eller av ett företag och/eller
	– tidigare innehavare och/eller
	– producenten av den produkt som gett upphov till avfallet.
Motivering
Det nuvarande direktivet är klarare i fråga om kostnaderna och detta ändringsförslag bygger på dess artikel 15 i syfte att
– återinföra principen om att förorenaren betalar,
– se till att medlemsstaterna ”uppbär” och inte bara ”fördelar” kostnaderna,
– se till att avfallsproducenten samt leden ovanför – och inte nedanför – denne i produktionskedjan (inbegripet produkttillverkaren) påtar sig kostnadsansvaret,
– se till att inte bara återvinningen och bortskaffandet av avfall utan samtliga led i avfallshanteringen (exempelvis insamlingen) ingår i kostnadsberäkningen.
Ändringsförslag 45 Artikel 11
1. För att avgöra huruvida vissa typer av avfall inte längre bör betraktas som avfall sedan de varit föremål för återanvändning, materialåtervinning eller återvinning och klassificera om detta avfall som sekundära produkter, material eller ämnen skall kommissionen bedöma om följande villkor är uppfyllda:	1. Medlemsstaterna får uppmana kommissionen att avgöra huruvida ett visst avfall i undantagsfall inte längre bör betraktas som avfall utifrån följande premisser:
	(-a) Avfallet har varit föremål för återanvändning, materialåtervinning eller återvinning i enlighet med bestämmelserna i detta direktiv och skall således klassificeras om som sekundära produkter, material eller ämnen.
(a) En omklassificering skulle inte leda till allmänna negativa miljökonsekvenser.	(a) En sådan omklassificering skulle inte leda till allmänna negativa miljö- eller hälsokonsekvenser.
(b) Det finns en marknad för sådana sekundära produkter, material eller ämnen.	(b) Det finns eller skulle finnas en marknad för sådana sekundära produkter, material eller ämnen.
2. På grundval av sin bedömning enligt punkt 1 skall kommissionen, i enlighet med förfarandet i artikel 36.2, anta genomförandebestämmelser avseende vissa produkt-, material- eller ämneskategorier av avfall och skall härvid ange vilka miljö- och kvalitetskriterier om skall uppfyllas för att detta avfall skall kunna betraktas som sekundära produkter, material eller ämnen.	2. Senast ...* skall kommissionen vid behov, på grundval av sin bedömning enligt punkt 1, lägga fram ett förslag till rättsakt som anger vilka miljö- och kvalitetskriterier som skall uppfyllas för att för att vissa produkt-, material- eller ämneskategorier av avfall skall kunna betraktas som sekundära produkter, material eller ämnen.
3. De kriterier som fastställs enligt punkt 2 skall utformas så att det säkerställs att de resulterande sekundära produkterna, materialen eller ämnena uppfyller de nödvändiga villkoren för att släppas ut på marknaden.	3. De kriterier som fastställs enligt punkt 2 skall utformas så att det säkerställs att de resulterande sekundära produkterna, materialen eller ämnena uppfyller de nödvändiga villkoren för att släppas ut på marknaden.
Kriterierna skall ta hänsyn till eventuella risker för att de sekundära materialen eller ämnena används eller transporteras på ett miljöfarligt sätt, och skall fastställas på ett sådant sätt att de garanterar en hög hälso- och miljöskyddsnivå.	Kriterierna skall ta hänsyn till eventuella risker för att de sekundära materialen eller ämnena används eller transporteras på ett miljöfarligt sätt, och skall fastställas på ett sådant sätt att de garanterar en hög hälso- och miljöskyddsnivå.
	3a. Kommissionen skall senast den ...**, vid behov, lägga fram förslag för att avgöra huruvida följande avfallsströmmar skall omfattas av bestämmelserna i denna artikel, och om så är fallet, vilket kriterier som skall tillämpas på dem:
	– kompost,
	– granulat,
	– papper,
	– glas,
	– metall,
	– uttjänta däck,
	– begagnade kläder.
	____________ * Två år efter detta direktivs ikraftträdande.
	** Fem år efter detta direktivs ikraftträdande.
Or. en
Motivering
För dessa kategorier brådskar det mest med nya förslag

Ändringsförslag 46

Artikel 12, stycke 1a (nytt)

	1a. Farligt avfall får inte omklassificeras som ofarligt avfall till följd av att den ursprungliga koncentrationen av förorenande ämnen minskats genom utspädning eller uppblandning och därmed understiger de tröskelnivåer som innebär att ett avfall betecknas som farligt.

Motivering

Syftet är att öka säkerheten i samband med hanteringen av farligt avfall.

Ändringsförslag 47

Artikel 12, stycke 2

Farligt avfall som produceras av hushåll skall inte betraktas som farligt avfall förrän det hämtas av ett avfallshanteringsföretag eller en privat eller offentlig avfallsinsamlare.	2. Farligt avfall som produceras av hushåll skall inte betraktas som farligt avfall förrän det hämtas av ett företag som hanterar separat insamlat farligt avfall eller en privat eller offentlig insamlare av farligt avfall.

Motivering

Enligt artikel 12 skall farligt avfall som produceras av hushåll inte betraktas som farligt avfall förrän det hämtas för behandling. Detta skulle kunna leda till ett automatiskt krav på att alla insamlingsprocesser skall ske enligt de villkor som ställs upp för farligt avfall, eftersom det alltid är möjligt att en liten andel farligt avfall kan ingå i den kommunala avfallsströmmen eller i insamlat sorterat förpackningsavfall. I artikel 12 bör det klargöras att hushållsavfall skall betraktas som farligt från och med det att det hämtas separat för behandling som farligt avfall.

Ändringsförslag 48

Artikel 13, stycke 1

Kommissionen skall i enlighet med förfarandet i artikel 36.2 upprätta en förteckning över farligt avfall (nedan ”förteckningen”).	Den förteckning över farligt avfall som upprättats genom beslut 2000/532/EG utgör en bilaga till detta direktiv. Kommissionen kan göra ändringar i förteckningen i enlighet med förfarandet i artikel 36.2.

Motivering

Denna ändring är en följd av föredragandens ändringsförslag 15.

Ändringsförslag 49

Artikel 13, stycke 2

Vid utarbetande av denna förteckning skall hänsyn tas till avfallets ursprung och sammansättning och, när så är relevant, haltgränsvärden.	Vid utarbetande av denna förteckning skall hänsyn tas till avfallets sammansättning och, när så är relevant, haltgränsvärden och ursprung.

Motivering

Avfallets ursprung är inte någon avgörande faktor för om avfall skall betraktas som farligt eller inte. Det är bara avfallets sammansättning som avgör det. Ibland kan det eventuellt finnas en koppling mellan ursprung och sammansättning, men generellt sett avgör inte ursprunget om avfallet är farligt eller ej.

Ändringsförslag 50 Artikel 14, punkt 1
1. En medlemsstat får också behandla avfall som inte är upptaget som farligt avfall i den förteckning över avfall som avses i artikel 4 (nedan kallad ”förteckningen”) som farligt avfall om det uppvisar någon eller några av de egenskaper som anges i bilaga III.	1. Om en medlemsstat anser att en viss typ av avfall som uppvisar någon eller några av de egenskaper som anges i bilaga III bör hanteras som farligt avfall fast det inte är upptaget som farligt avfall i den förteckning över avfall som avses i artikel 4 (nedan kallad ”förteckningen”) skall medlemsstaten omedelbart anmäla dessa fall till kommissionen i den rapport som avses i artikel 34.1 och förse kommissionen med all nödvändig information.
Medlemsstaten skall anmäla sådana fall till kommissionen i den rapport som avses i artikel 34.1 och skall förse kommissionen med all nödvändig information.
Motivering
Beslutet att definiera ett visst avfall som farligt eller ej bör anmälas till kommissionen innan medlemsstaten vidtagit särskilda åtgärder, i enlighet med EU-politiken för harmonisering av kemiska och farliga produkter.
Ändringsförslag 51 Artikel 15
1. Om en medlemsstat kan styrka att en viss typ av avfall som är upptaget i förteckningen som farligt avfall inte uppvisar någon av de egenskaper som anges i bilaga III får den behandla detta avfall som icke-farligt avfall.	1. Om en medlemsstat kan styrka att en viss typ av avfall som är upptaget i förteckningen som farligt avfall inte uppvisar någon av de egenskaper som anges i bilaga III skall den omedelbart anmäla sådana fall till kommissionen och förse kommissionen med styrkande dokumentation.
Medlemsstaten skall anmäla sådana fall till kommissionen i den rapport som avses i artikel 34.1 och skall förse kommissionen med styrkande dokumentation.
2. Kommissionen skall i enlighet med förfarandet i artikel 36.2 se över förteckningen mot bakgrund av de anmälningar som mottagits och besluta huruvida den bör ändras.	2. Kommissionen skall i enlighet med förfarandet i artikel 36.2 se över förteckningen mot bakgrund av de anmälningar som mottagits och besluta huruvida den bör ändras.
	2a. Medlemsstaterna får behandla detta avfall som icke-farligt avfall efter det att den ändrade förteckningen antagits.
Motivering
Bestämmelserna i kommissionens förslag är oacceptabla och skulle troligen leda till skilda tillämpningar av direktivet eftersom de möjliggör för medlemsstaterna att behandla förtecknat avfall som icke-farligt innan detta anmälts till kommissionen, och, vilket är lika viktigt, före kommissionens bekräftelse.
Ändringsförslag 52 Artikel 15a (ny)
	Artikel 15a
	Spårbarhet och kontroll av farligt avfall
	Medlemsstaterna skall enligt bestämmelserna om farligt avfall i detta direktiv vidta nödvändiga åtgärder för att insamling, produktion, transport, lagring och behandling av farligt avfall skall ske under sådana förhållanden som bäst värnar miljön, människors hälsa och säkerheten för verksamhetsutövare, anläggningar och människor, vilket åtminstone inbegriper dels åtgärder för att garantera att allt farligt avfall kan spåras och kontrolleras från produktionen till den slutliga destinationen, dels gedigen riskbedömning vid avfallshanteringen.

Ändringsförslag 53

Artikel 16, punkt 1

1. Medlemsstaterna skall se till att följande villkor uppfylls när farligt avfall blandas, antingen med annat farligt avfall som har andra egenskaper eller med annat avfall eller andra ämnen eller material:	1. Medlemsstaterna skall kräva att anläggningar eller företag som hanterar farligt avfall inte blandar olika kategorier av farligt avfall eller blandar farligt avfall med icke-farligt avfall.
(a) Blandningen skall genomföras av en anläggning eller ett företag som erhållit ett tillstånd enligt artikel 19.
(b) Villkoren i artikel 7 skall vara uppfyllda.
(c) Avfallshanteringens miljöpåverkan får inte förvärras på grund av blandningen.
(d) Blandningen skall ske i överensstämmelse med bästa tillgängliga teknik.

Motivering

Farligt avfall bör under alla omständigheter hållas avskilt från icke-farligt avfall.

Ändringsförslag 54

Artikel 16, punkt 1a (ny)

	1a. Medlemsstaterna skall verka för att farliga föreningar separeras från avfallsströmmarna innan dessa går vidare till återvinning.

Motivering

Syftet är att öka säkerheten i samband med hanteringen av farligt avfall.

Ändringsförslag 55

Artikel 16

2. Avfall som i strid med punkt 1 har blandats med annat farligt avfall som har andra egenskaper eller med annat avfall eller andra ämnen eller material skall, om inte annat följer av de tekniska och ekonomiska kriterierna för genomförbarhet som fastställts av medlemsstaterna, avskiljas om detta är nödvändigt för att uppfylla kraven i artikel 7.	utgår

Ändringsförslag 56

Artikel 18

Medlemsstaterna skall vidta nödvändiga åtgärder för att se till att mineraliska spilloljor samlas in och hanteras i enlighet med artikel 7; detta skall emellertid inte påverka skyldigheterna i fråga om hantering av farligt avfall enligt artiklarna 16 och 17.

Medlemsstaterna skall, utan att detta påverkar skyldigheterna i fråga om hantering av farligt avfall enligt artiklarna 16 och 17, vidta nödvändiga åtgärder för att se till att mineraliska spilloljor samlas in åtskilt från annat avfall när detta är tekniskt möjligt och sedan behandlas i överensstämmelse med den avfallshierarki som avses i artikel 1 andra stycket och enligt villkoren i artikel 7; när så är möjligt skall regenerering även i fortsättningen ges företräde i enlighet med direktiv 75/439/EEG.

Ändringsförslag 57

Artikel 19

1. Medlemsstaterna skall kräva att alla verksamheter eller företag som har för avsikt att bortskaffa eller återvinna avfall skall inneha ett tillstånd utfärdat av de nationella behöriga myndigheterna.	1. Medlemsstaterna skall kräva att alla verksamheter eller företag som har för avsikt att bortskaffa eller återvinna avfall, även för andras räkning, skall inneha ett tillstånd utfärdat av de nationella behöriga myndigheterna som överensstämmer med villkoren i artikel 7.
Sådana tillstånd skall omfatta följande uppgifter:	Sådana tillstånd skall omfatta följande uppgifter:
(a) Vilka typer och mängder av avfall som får behandlas.	(a) Vilka typer och mängder av avfall som får behandlas.
(b) De tekniska krav som ställs på den berörda anläggningen för varje typ av förfarande som omfattas av tillståndet.	(b) De tekniska krav som ställs på de berörda avfallshanteringsanläggningarna för varje typ av förfarande som omfattas av tillståndet.
(c) De säkerhetsåtgärder som skall vidtas.	(c) De säkerhetsåtgärder som skall vidtas.
(d) Den metod som skall användas för varje typ av förfarande.	(d) Den metod som skall användas för varje typ av förfarande.
	(da) En redovisning av in- och utflöden.
Även andra villkor och skyldigheter får anges i tillståndet.	Även andra villkor och skyldigheter får anges i tillståndet, exempelvis krav rörande kvaliteten på behandlingen.
2. Tillstånd kan beviljas för en viss period och kan därefter förlängas.	2. Tillstånd kan beviljas för en viss period och kan därefter förlängas.
3. Om den nationella behöriga myndigheten anser att den tilltänkta behandlingsmetoden är oacceptabel ur miljöskyddssynpunkt skall den vägra att utfärda ett tillstånd.	3. Om den nationella behöriga myndigheten anser att den tilltänkta behandlingsmetoden är oacceptabel ur miljöskydds- eller folkhälsosynpunkt skall den vägra att utfärda ett tillstånd.
4. Ett villkor för tillstånd som omfattar energiåtervinning skall vara att energiåtervinningen sker med hög energieffektivitet.	4. Ett villkor för tillstånd som omfattar användning av avfall som energikälla skall vara att energiåtervinningen sker med hög energieffektivitet.
	För förbränningsanläggningar avsedda för kommunalt avfall skall hög energieffektivitet avse den kombinerade återvinningen och användningen av värme och elektricitet.
	För förbränningsanläggningar och samförbränningsanläggningar skall energieffektiviteten uppgå till minst:
	– 0,40 för anläggningar som tagits i drift och tilldelats tillstånd enligt gällande gemenskapslagstiftning före den 1 januari 2009,
	– 0,50 för anläggningar som fått tillstånd efter den 31 december 2008 och före den 1 januari 2013,
	– 0,60 för anläggningar som fått tillstånd efter den 31 december 2012,
	Energieffektivitet = (Ep - (Ef + Ei)) / (0,97 x (Ew + Ef))
	där
	Ep är den energi som produceras årligen i form av värme eller elektricitet. Den beräknas genom att energin i form av elektricitet multipliceras med 2,6 och energin i form av värme som produceras för kommersiella ändamål multipliceras med 1,1 (GJ/år).
	Ef är den årliga energitillförseln till systemet från bränslen som bidrar till produktionen av ånga (GJ/år).
	Ew är den energi som kan utvinnas från det behandlade avfallet under ett år och beräknas utifrån avfallets effektiva värmevärde (GJ/år).
	Ei är den energi som importeras under ett år, bortsett från Ew och Ef (GJ/år).
	0,97 är en faktor som motsvarar energiförlusterna på grund av bottenaska och strålning.

Motivering

Om undantagen från detta obligatoriska tillstånd endast kan beviljas när det fastställts bestämmelser som överensstämmer med artikel 7. Det är därför bara naturligt att även själva tillstånden överensstämmer med artikel 7.

Termen ”energiåtervinning” bör undvikas eftersom det annars skulle kunna innebära att hög energieffektivitet bara skulle gälla R 1-anläggningar, trots att även D 10‑förbränningsanläggningar bör eftersträva hög energieffektivitet.

Uppgifter och in- och utflöden bör sammanställas i syfte att garantera insyn, möjliggöra jämförelser mellan olika förfaranden och göra det lättare att identifiera fall av ”skenbar återvinning” (”sham recovery”), dvs. återvinning med mycket låg effektivitet.

Enligt direktivet om avfallsförbränning skall alla förbränningsanläggningar återvinna energi i största möjliga utsträckning. I det referensdokument om bästa tillgängliga teknik (BREF) för avfallsförbränning som utarbetats inom ramen för IPPC specificeras det att detta när det gäller förbränning av kommunalt avfall skall avse energiåtervinning genom produktion av såväl värme som elektricitet. Energiåtervinningens effektivitet definieras på liknande sätt som i bilaga II till kommissionens förslag, men med en längre genomförandeperiod.

Ändringsförslag 58 Artikel 19a (ny)
	Artikel 19a
	Tillståndskrav
	Alla anläggningar för behandling av farligt avfall skall ha tillstånd utfärdat enligt de föreskrifter som fastställts i direktiv 96/61/EG.
	Utan att det påverkar tillämpningen av direktiv 96/61/EG skall en ansökan om ett sådant tillstånd till de berörda myndigheterna innefatta en beskrivning av de åtgärder som man avser vidta för att se till att anläggningen planeras, utrustas och drivs med hänsyn tagen till de avfallskategorier som skall behandlas och de risker som förknippas med dessa.
	I tillståndet som beviljats av de behöriga myndigheterna skall ingå en förteckning över
	– vilka mängder och kategorier av farligt avfall som behandlas,
	– vilka tekniska krav som skall tillförsäkra en avfallshantering med bästa möjliga skydd för miljön och garantera en hög nivå av säkerhet.
	Om verksamhetsutövaren vid en anläggning där icke-farligt avfall behandlas planerar en omläggning av driften så att också farligt avfall kommer att behandlas där, bör detta anses som en väsentlig ändring i den bemärkelse som avses i artikel 2.10 b i direktiv 96/61/EG, och artikel 12.2 i det direktivet skall därmed gälla.

Ändringsförslag 59

Artikel 20

Artikel 19.1 i detta direktiv skall inte gälla för verksamheter eller företag som redan erhållit ett tillstånd enligt direktiv 96/61/EG.	Artikel 19.1 i detta direktiv skall inte gälla för verksamheter eller företag som redan erhållit ett tillstånd enligt direktiv 96/61/EG, förutsatt att detta tillstånd inbegriper alla punkter som förtecknas i artikel 19.1.

Motivering

IPPC-tillstånd kan bara godtas istället för särskilda tillstånd enligt artikel 19 om alla punkter som anges i artikel 19 inbegrips, så att det inte uppstår några kryphål.

Ändringsförslag 60 Artikel 21
Kommissionen får i enlighet med förfarandet i artikel 36.2 anta miniminormer för tillstånd för att säkerställa att avfallet behandlas på ett miljöriktigt sätt.	Kommissionen skall, om så är lämpligt, lägga fram förslag till särdirektiv i vilka fastställs miniminormer för tillstånd för att säkerställa att avfallet behandlas i enlighet med de mål som fastställs i artikel 7.
	Medlemsstaterna får fastställa högre normer för tillstånd på grundval av en nationell behovsbedömning, med tillämpning av proportionalitetsprincipen och i enlighet med fördragen.
Motivering
Här är ett annat exempel på att direktivet lämnar åt kommittéförfarandena sådant som bör tas upp i ett förslag från kommissionen till parlamentet och rådet. Detta är ett ramdirektiv. Om det finns behov av att komplettera det med särskilda bestämmelser för att vissa verksamheter skall omfattas bör det göras med hjälp av dotterdirektiv. I den tematiska strategin mot avfall föreslås att miniminormer skall tillämpas inom utvalda återvinningsförfaranden. Detta medför att detta är exakt den typ av fall där ett ramdirektiv bör kompletteras med dotterdirektiv, såsom för närvarande sker i enlighet med artikel 2.2 i det gällande direktivet 75/442/EG.
Ändringsförslag 61 Artikel 21a (ny)
	Artikel 21a
	Kompletterande åtgärder
	Senast den ...* skall kommissionen utarbeta en rapport för att behandla åtgärder som kan bidra till att de mål som anges i artikel 1 uppfylls effektivare. Rapporten skall läggas fram för Europaparlamentet och rådet inom sex månader efter det att den slutförts och den skall, om så är lämpligt, åtföljas av förslag.
	Rapporten skall särskilt ta upp:
	(a) huruvida bilaga II bör ändras för att:
	(i) utelämna fall då förtecknade förfaranden inte leder till att en tillräckligt hög andel av avfallet kommer till nytta för att det skall vara i överensstämmelse med de mål som anges i artikel 1,
	(ii) identifiera fall då andelen avfall som används i jämförelse med den som bortskaffas som ett led i ett återvinningsförfarande bör fastställas i syfte att garantera att de mål som anges i artikel 1 uppfylls,
	(iii) fastställa en annan nivå eller andra nivåer av energieffektivitet med avseende på återvinningsförfarande R 1,
	(iv) anpassa hänvisningar till tekniska och vetenskapliga framsteg,
	(b) huruvida bilaga I bör ändras för att:
	(i) förfaranden som utelämnas från bilaga II skall läggas till,
	(ii) anpassa hänvisningar till tekniska och vetenskapliga framsteg, samt
	(c) huruvida särskilda normer för särskilda bortskaffande- eller återvinningsförfaranden kommer att bidra till målen som anges i artikel 7.
	Kraven på denna rapport skall inte hindra kommissionen från att lägga fram förslag under tiden.
	__________ * Två år efter detta direktivs ikraftträdande.
Motivering
Förslaget innehåller talrika hänvisningar till kommittéförfaranden vilket gör det möjligt att ändra flera viktiga områden utan ordentlig granskning. Detta ändringsförslag skulle åtgärda detta genom att införa krav på att kommissionen rapporterar om flera viktiga områden, i syfte att den sedan kommer att kunna lägga fram nya förslag att behandla för parlamentet och rådet. Kommissionen måste redan ha specifika förslag i åtanke för de områden där den föreslagit kommittéförfaranden och därför bör den kunna lägga fram dessa snabbt. Detta bör inte hindra förändringar under tiden, eftersom ändringsförslaget gör det klart att kommissionen kan lägga fram sina egna förslag under tiden.

Ändringsförslag 62

Artikel 25, punkt 1, stycke 2

Sådana verksamheter eller företag skall uppfylla vissa miniminormer.	Sådana verksamheter eller företag skall uppfylla vissa registreringskrav.

Motivering

Införandet av miniminormer skulle innebära att det står varje medlemsstat fritt att besluta om ytterligare krav. Detta strider mot strävan efter harmonisering. Registreringskrav medför att samma kvalitativa krav gäller i alla medlemsstater för de verksamheter och företag som avses i första stycket.

Ändringsförslag 63

Artikel 25, punkt 2, stycke 1a (nytt)

	Befintliga uppgifter som innehas av den behöriga myndigheten skall om möjligt användas för att få fram den information som behövs för denna registrering, i syfte att minimera byråkratin.

Motivering

Den nödvändiga registreringen av enkla undantagna verksamheter bör förenklas i största möjliga utsträckning, så att byråkratin/den administrativa bördan minskar för både den behöriga myndigheten och anläggningarna/företagen.

Ändringsförslag 64

Artikel 25, punkt 3

3. Kommissionen skall i enlighet med förfarandet i artikel 36.2 anta de miniminormer som avses i punkt 1 andra stycket.	3. Kommissionen skall i enlighet med förfarandet i artikel 36.2a och i samråd med industrin anta de registreringskrav som avses i punkt 1 andra stycket.

Motivering

Detta ändringsförslag behövs för att texten skall överensstämma med bestämmelserna i det nya beslutet om kommittéförfarandet och i synnerhet för att ersätta det traditionella ”förfarandet med föreskrivande kommitté” med en ”föreskrivande kommitté med granskningsbefogenheter”, eftersom det rör sig om åtgärder med allmän räckvidd som syftar till att ändra mindre viktiga delar av den föreslagna lagstiftningen.

Registreringen av de verksamheter och företag som avses i artikel 25.1 sker i dagsläget på olika sätt i olika medlemsstater. Dessa skillnader uppfattas ofta som ett hinder mot att bedriva verksamhet i mer än en medlemsstat. Ett entydigt och enhetligt registreringssystem som utarbetats i samråd med industrin, och framför allt ett ömsesidigt erkännande av de olika registren, kommer att leda till den önskade harmoniseringen.

Ändringsförslag 65

Artikel 25, punkt 4

4. Medlemsstaterna skall se till att systemet för insamling och transport av avfall på deras territorium garanterar att det insamlade och transporterade avfallet levereras till lämpliga behandlingsanläggningar som uppfyller kraven i artikel 7.	4. Medlemsstaterna skall se till att systemet för insamling, transport av avfall på deras territorium och gränsöverskridande avfallstranporter garanterar att det insamlade och transporterade avfallet levereras till lämpliga behandlingsanläggningar som uppfyller kraven i artikel 7.
	Bestämmelserna i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1013/2006 av den 14 juni 2006¹ skall gälla för alla avfallstransporter.
	__________ ¹ EUT L 190, 12.7.2006, s. 1.

Motivering

Medlemsstaterna bör säkerställa att villkoren i artikel 7 är uppfyllda, inte bara när det rör sig om insamling och tranport av avfall på deras eget territorium, utan även när de ger tillstånd till gränsöverskridande avfallstransporter.

Av tydlighetsskäl är det bra att hänvisa till lagstiftningen om avfallstransporter.

Ändringsförslag 66 Artikel 26, punkt 3
3. Avfallshanteringsplanerna skall omfatta åtminstone följande uppgifter:	3. Avfallshanteringsplanerna skall omfatta all information som behövs för att uppfylla skyldigheterna enligt punkt 2 och för att möjliggöra för behöriga myndigheter, verksamheter och företag samt allmänheten att agera så att planen genomförs. Kommissionen skall om det behövs tillhandahålla riktlinjer för avfallshanteringsplanering.
	Avfallshanteringsplanerna skall omfatta åtminstone följande uppgifter:
(a) Det genererade avfallets typ, mängd och ursprung; samma uppgifter skall också anges för avfall som har sitt ursprung utanför det nationella territoriet och som troligen kommer att behandlas.	(a) Det genererade avfallets typ, mängd och ursprung; samma uppgifter skall också anges för avfall som har sitt ursprung utanför det nationella territoriet och som troligen kommer att behandlas.
(b) Allmänna tekniska krav, bl.a. insamlingssystem och behandlingsmetoder.	(b) Insamlingssystem och behandlingsmetoder.
(c) Särskilda åtgärder i fråga om vissa avfallsströmmar som ställer till speciella politiska eller tekniska problem eller problem vid avfallshanteringen.	(c) Särskilda åtgärder i fråga om vissa avfallsströmmar, även åtgärder som tas upp i särskild gemenskapslagstiftning.
(d) En kartläggning och bedömning av befintliga anläggningar för bortskaffande av avfall och större återvinningsanläggningar samt förorenade platser som tidigare använts för bortskaffande av avfall och åtgärder för att återställa dem.	(d) En kartläggning och bedömning av befintliga anläggningar för bortskaffande av avfall och större återvinningsanläggningar samt förorenade platser som tidigare använts för bortskaffande av avfall och åtgärder för att återställa dem.
(e) Information, i form av kriterier för platsbeskrivning, som är så pass omfattande att de behöriga myndigheternas på grundval av den kan besluta huruvida de skall bevilja ett tillstånd eller inte till en framtida anläggning för bortskaffande av avfall eller större återvinningsanläggning.	(e) Information, i form av kriterier för platsbeskrivning, som är så pass omfattande att de behöriga myndigheterna i medlemsstaterna på grundval av den kan besluta huruvida de skall bevilja ett tillstånd eller inte till en framtida anläggning för bortskaffande av avfall eller större återvinningsanläggning.
(f) De fysiska eller juridiska personer som får hantera avfall.
(g) Ekonomiska eller organisatoriska aspekter i samband med avfallshanteringen.	(g) Allmän avfallshanteringspolitik, inbegripet planerad teknik och metoder för avfallshantering.
(h) En bedömning av huruvida vissa ekonomiska styrmedel kan vara användbara och lämpliga för att lösa olika avfallsproblem, med beaktande av att det är viktigt att upprätthålla en väl fungerande inre marknad.

Ändringsförslag 67

Artikel 26, punkt 3a (ny)

	3a. Medlemsstaterna får vidta de åtgärder som krävs för att förhindra avfallstransporter som inte är förenliga med avfallsplanerna. De skall underrätta kommissionen och medlemsstaterna om dessa åtgärder.

Motivering

Medlemsstaternas avfallshanteringsplaner måste innehålla information om varför vissa gränsöverskridande avfallstransporter inte uppfyller villkoren.

Ändringsförslag 68 Artikel 28
Artikel 28	utgår
Genomförandebestämmelser
Kommissionen skall i enlighet med förfarandet i artikel 36.2 fastställa ett format för den anmälan som avses i artikel 26.5.
Motivering
Avfallsplanering bör göras av de lokala myndigheterna som kan finna effektiva sätt att hantera sitt avfall. De lokala myndigheterna bör kunna avgöra hur deras planer skall se ut och vilket format som är till mest hjälp för dem.

Ändringsförslag 69

Artikel 29

1. Medlemsstaterna skall i enlighet med artikel 1 upprätta program för förebyggande av avfall senast den [tre år efter det att detta direktiv har trätt i kraft].	1. Medlemsstaterna skall i enlighet med artikel 1 och artikel 4a upprätta program för förebyggande av avfall senast den [18 månader efter det att detta direktiv har trätt i kraft].
	Programmen och deras åtgärder bör åtminstone syfta till en stabilisering av avfallsproduktionen senast 2012 och en betydande minskning av avfallet senast 2020.
Programmen skall antingen ingå i avfallshanteringsplanerna enligt artikel 26 eller fungera som separata program. De skall utarbetas på den geografiska nivå som är mest lämplig för att de skall kunna tillämpas effektivt.	Programmen skall antingen ingå i avfallshanteringsplanerna enligt artikel 26 eller fungera som separata program. De skall utarbetas på den geografiska nivå som är mest lämplig för att de skall kunna tillämpas effektivt.
2. Medlemsstaterna skall se till att behöriga parter och allmänheten bereds tillfälle att delta i utarbetandet av programmen och att de får tillgång till de färdiga programmen i enlighet med direktiv 2003/35/EG.	2. Medlemsstaterna skall se till att lokala och regionala myndigheter deltar i utarbetandet av programmen samt att behöriga parter och allmänheten bereds tillfälle att delta i utarbetandet av programmen och att de får tillgång till de färdiga programmen i enlighet med direktiv 2003/35/EG.
	2a. Kommissionen skall skapa ett system för informationsutbyte om bästa metoder för förebyggande av avfall.

Motivering

18 months should be enough time to adopt the first waste prevention programmes. Assuming entry into force in December 2007 this translates into approximately June 2009 (enough time to take into account the common indicators developed at EU level and the measures to achieve intermediate objectives set for 2012).

Even if integrated into the waste management plans, the programmes should be clearly distinguishable to ensure they can be assessed independently, and to ensure that prevention policies are given the necessary priority attention alongside general waste management planning.

Local and regional authorities are key players in the implementation of waste prevention measure and must be associated to the drawing up of waste prevention programmes.

Tack vare systemet kan myndigheterna låta sig inspireras av verkningsfulla åtgärder som vidtagits i andra medlemsstater.

Ändringsförslag 70

Artikel 30

Artikel 30	utgår
Innehåll
1. I sina program skall medlemsstaterna fastställa mål för förebyggande av avfall och undersöka möjligheterna att vidta åtgärder i enlighet med vad som anges i bilaga IV.
Syftet med sådana mål och åtgärder skall vara att bryta sambandet mellan ekonomisk tillväxt och den miljöpåverkan som hänger samman med genereringen av avfall.
2. Medlemsstaterna skall fastställa specifika kvalitativa och kvantitativa mål och indikatorer för varje åtgärd eller kombination av åtgärder som antas för att övervaka och bedöma hur enskilda åtgärder fortskrider.

Ändringsförslag 71 Artikel 31
Medlemsstaterna skall regelbundet utvärdera programmen för förebyggande av avfall, åtminstone innan de lämnar in sina rapporter enligt artikel 34.1.	Medlemsstaterna skall regelbundet utvärdera programmen för förebyggande av avfall och revidera dem minst vart femte år. Europeiska miljöbyrån skall ta med en översyn av framstegen vad gäller att fullfölja och genomföra programmen i sin årsrapport.
Motivering
Europeiska miljöbyrån måste få delta i detta för att kommissionen och parlamentet skall få hjälp att hålla sig uppdaterade om vad som pågår i verkligheten. Medlemsstaterna kan lätt undvika övervakning genom att helt enkelt försena inlämnandet av sina rapporter till kommissionen. Enligt direktiv 91/692/EEG var medlemsstaterna tvungna att lämna sina regelbundna rapporter om det befintliga ramdirektivet om avfall före den 30 september 2004. Den 31 december 2004 hade endast nio gjort det. Det var Tyskland, Danmark, Grekland, Finland, Portugal, Sverige, Tjeckien, Slovenien och Slovakien.

Ändringsförslag 72

Artikel 31, styckena 1a och 1b (nya)

	Kommissionen skall, efter att ha samrått med det samrådsforum som inrättas genom artikel 36a, utarbeta riktlinjer för utvärderingen av programmen för förebyggande av avfall, vilka bland annat skall omfatta de indikatorer som skall fastställas enligt artikel 4a.
	Kommissionen skall med dessa riktlinjer som grund utvärdera programmen i samarbete med berörda myndigheter. Inom 18 månader efter det att den berörda femårsperioden löpt ut skall kommissionen på basis av denna utvärdering avge en utvärderingsrapport om hur programmen bidrar till sina mål och till målen i detta direktiv.

Motivering

Evaluation and standardisation of the information collected is necessary to assess progress in general and whether the measures proposed in prevention programmes meet the objectives and targets set.

In order to avoid additional formal reporting requirements the regular task of data collection can be placed on the European Environment Agency or another body such as the Joint Research Centre in order to provide appropriate evaluation using indicators to be set by 2008 in cooperation with the competent national authorities and stakeholders. On the basis of this evaluation the responsible agency should provide the Commission with an assessment report.

Ändringsförslag 73

Artikel 31a (ny)

	Artikel 31a
	Rapportering om planer och program
	Kommissionen skall med beaktande av de genomförda utvärderingarna rapportera till Europaparlamentet och rådet om de vidtagna åtgärdernas effektivitet. Detta skall ske senast två år efter var och en av de femårsöversyner av planerna och programmen som avses i artiklarna 31 och 26 .
	På grundval av denna rapport skall kommissionen vid behov föreslå ytterligare åtgärder utöver dem som avses i artikel 4a.

Motivering

Kommissionen bör även på grundval av utvärderingarna förse Europaparlamentet och rådet med en rapport och vid behov föreslå ytterligare åtgärder utöver de som avses i artikel 4a och i EU:s handlingsplan. På detta sätt deltar parlamentet regelbundet i bedömningen av utvecklingen och av huruvida åtgärderna i detta direktiv är tillräckliga.

Ändringsförslag 74

Artikel 33

1. De verksamheter och företag som avses i artikel 19.1, producenter av farligt avfall och verksamheter och företag som samlar in eller transporterar farligt avfall skall föra anteckningar över avfallets mängd, typ, ursprung och, vid behov, destination, insamlingsfrekvens, transportsätt samt behandlingsmetod och skall på begäran ställa denna information till de behöriga myndigheternas förfogande.	1. De verksamheter och företag som avses i kapitel V avsnitt 1, producenter och återförsäljare av avfall och verksamheter och företag som samlar in eller transporterar avfall skall föra kronologiska anteckningar över den mängd avfall som de tar emot respektive lämnar samt avfallets typ, sektoriella och geografiska ursprung och, vid behov, destination, insamlingsfrekvens, transportsätt samt behandlingsmetod och skall på begäran ställa denna information till de behöriga myndigheternas förfogande.
2. För farligt avfall gäller att anteckningarna skall sparas i minst tre år, utom verksamheter och företag som transporterar farligt avfall, som skall spara anteckningarna i minst 12 månader.	2. För farligt avfall gäller att anteckningarna skall sparas i minst fem år.
Dokumentation som visar att avfallet har hanterats skall uppvisas på begäran av de behöriga myndigheterna eller en tidigare innehavare.	Dokumentation som visar att avfallet har hanterats skall uppvisas på begäran av de behöriga myndigheterna eller en tidigare innehavare.
	Medlemsstaterna skall se till att nationella behöriga myndigheter för register över alla verksamheter och företag enligt kapitel V avsnitt 1, och de får begära rapporter från dessa verksamheter och företag.
	Medlemsstaterna får också kräva att producenter av icke‑farligt avfall följer bestämmelserna i denna artikel.

Motivering

Man bör registrera både in- och utflöden av avfall så att mer effektiva kontroller kan göras. En period på tolv månader är alltför kort för kontrolländamål.

Produktionen av inte bara farligt avfall, utan även av icke-farligt avfall bör registreras. Annars kan vi inte uppfylla rapporteringsskyldigheterna om mängden producerat avfall.

Kravet på anteckningar om verksamheter som hanterar farligt avfall bör även gälla återförsäljare, och arkiveringskraven bör utökas.

För att övervaka följderna av avfallsförebyggande åtgärder är det viktigt att avfallsstatistiken omfattar information om avfallets ursprung, inbegripet både det sektoriella och det geografiska ursprunget.

Zur Nachvollziehbarkeit und Kontrolle der Abfallströme und zur Erfüllung der Berichtspflichten sollte explizit die Erfassung aller Akteure in einem Register bei der nationalen Behörde festgelegt und die Möglichkeit Meldungen bzw. Zusammenfassungen (Input/Output-Bilanzen) zu verlangen, eingeräumt werden.

Aufzeichnungspflichten für Erzeuger nicht gefährlicher Abfälle sind derzeit geltendes Recht (siehe Art. 14 der Rahmenrichtlinie) und werden von den Mitgliedstaaten auch vorgeschrieben. Elektroaltgeräte beispielsweise sind zu einem großen Teil nicht gefährliche Abfälle und müssen ordnungsgemäß behandelt werden. Für eine Überprüfung der ordnungsgemäßen Weitergabe und Behandlung ist die Aufzeichnung unbedingte Voraussetzung.

Ändringsförslag 75

Artikel 34

1. Medlemsstaterna skall vart tredje år underrätta kommissionen om genomförandet av detta direktiv i form av en rapport för varje sektor.	1. Medlemsstaterna skall vart fjärde år underrätta kommissionen om genomförandet av detta direktiv i form av en rapport för varje sektor.
Rapporten skall sammanställas utgående från ett frågeformulär eller en mall som kommissionen fastställer i enlighet med förfarandet i artikel 6 i direktiv 91/692/EEG. Rapporten skall lämnas till kommissionen senast nio månader efter utgången av den treårsperiod som rapporten avser.	Rapporten skall sammanställas utgående från ett frågeformulär eller en mall som kommissionen fastställer i enlighet med förfarandet i artikel 6 i direktiv 91/692/EEG. Rapporten skall lämnas till kommissionen senast nio månader efter utgången av den treårsperiod som rapporten avser.
Medlemsstaterna skall i dessa rapporter ta med uppgifter om de framsteg som de gjort i genomförandet av sina program för förebyggande av avfall.	Medlemsstaterna skall i dessa rapporter bland annat ta med specifika uppgifter om system för utvidgat producentansvar och om de framsteg som de gjort i genomförandet av sina program för förebyggande av avfall och om uppnåendet av de mål för förebyggande av avfall som fastställs i artikel 4a.
Till rapporteringskraven hör att uppgifter skall samlas om matavfall, så att det kan fastställas regler för säker användning, återvinning, materialåtervinning och bortskaffande av sådant avfall.	Till rapporteringskraven hör att uppgifter skall samlas om matavfall, så att det kan fastställas regler för säker användning, återvinning, materialåtervinning och bortskaffande av sådant avfall.
2. Kommissionen skall sända frågeformuläret eller mallen till medlemsstaterna sex månader innan den period som rapporten avser inleds.	2. Kommissionen skall sända frågeformuläret eller mallen till medlemsstaterna sex månader innan den period som rapporten avser inleds.
3. Kommissionen skall inom nio månader efter det att den har mottagit rapporterna från medlemsstaterna i enlighet med punkt 1 offentliggöra en gemenskapsrapport om genomförandet av detta direktiv.	3. Kommissionen skall inom nio månader efter det att den har mottagit rapporterna från medlemsstaterna i enlighet med punkt 1 offentliggöra en gemenskapsrapport om genomförandet av detta direktiv. Dessutom skall den offentliggöra en utvärderingsrapport om lämpligheten i att införa fler system för utvidgat producentansvar för specifika avfallsströmmar på EU-nivå.
4. I sin första rapport, fem år efter det att detta direktiv träder i kraft, kommer kommissionen att se över genomförandet av detta direktiv och vid behov lägga fram förslag till en översyn.	4. I sin första rapport, fem år efter det att detta direktiv träder i kraft, kommer kommissionen att se över genomförandet av detta direktiv och vid behov lägga fram förslag till en översyn.

Motivering

Intervallet för att lämna in rapporter för sektorerna bör sammanfalla med intervallet för översyn av programmen för att förebygga avfall och avfallshanteringsplanerna.

I artikel 8 hänvisas det till system för utvidgat producentansvar och i denna artikel bör man skapa garantier för att kommissionen erhåller all information som den behöver för att kunna bedöma möjligheterna att införa system för utvidgat producentansvar för nya avfallsströmmar, utifrån medlemsstaternas erfarenheter.

Mot bakgrund av det övergripande målet om förebyggande är det viktigt att klargöra att medlemsstaterna bör ge specifika uppgifter om uppnåendet av målen för avfallsförebyggande.

Ändringsförslag 76 Artikel 35
Kommissionen skall, i enlighet med förfarandet i artikel 36.2, anta de ändringar som är nödvändiga för att anpassa bilagorna till den vetenskapliga och tekniska utvecklingen.	Kommissionen skall, i enlighet med förfarandet i artikel 36.2, anta de ändringar som är nödvändiga för att anpassa bilagorna III och IV till den vetenskapliga och tekniska utvecklingen.
Motivering
Detta behövs om parlamentet skall kunna begränsa tillämpning av kommittéförfaranden.

Ändringsförslag 77

Artikel 35a (ny)

	Artikel 35a
	Sanktioner vid överträdelser
	Medlemsstaterna skall fastställa påföljder vid överträdelser av bestämmelserna i detta direktiv, i synnerhet när det gäller artikel 16, och vidta erforderliga åtgärder för att se till att de verkställs. Påföljderna skall vara effektiva, proportionerliga och avskräckande. Medlemsstaterna skall anmäla dessa bestämmelser till kommissionen senast den …* och snarast möjligt anmäla varje senare ändring av dem.
	____________ * 24 månader efter det att detta direktiv har trätt i kraft.

Motivering

I linje med annan ramlagstiftning (t.ex. ramdirektivet om vatten) eller annan avfallslagstiftning (t.ex. direktivet om avfall från elektriska eller elektroniska produkter) bör ramdirektivet om avfall innehålla bestämmelser om sanktioner vid överträdelser. Formuleringen här har hämtats från den gemensamma ståndpunkten om REACH, förutom att en hänvisning till artikel 16 – för vilken sanktioner är av särskild vikt – har lagts till.

Ändringsförslag 78

Artikel 36, punkt 2a (ny)

	2a. När det hänvisas till denna punkt skall artikel 5a.1–4 och artikel 7 i beslut 1999/468/EG gälla.

Motivering

Ändringsförslaget behövs för att texten skall stämma överens med bestämmelserna i det nya ”kommittébeslutet”, i synnerhet för att inbegripa den ”föreskrivande kommittén med granskningsbefogenheter”, eftersom vissa av dessa åtgärder har allmän räckvidd och syftar till att ändra mindre viktiga delar av den föreslagna lagstiftningen.

Ändringsförslag 79

Artikel 36, punkt 3a (ny)

	3a. Kommissionen skall då den antar åtgärder i enlighet med denna artikel
	(a) genomföra lämpliga samråd med aktörerna,
	(b) tillhandahålla en tydlig tidtabell,
	(c) se till att föreskrifterna för alla kommittéförfaranden som föreskrivs i detta direktiv harmoniseras,
	(d) se till att förfarandena kan verkställas,
	(e) se till att handlingar rörande förfaranden är offentligt tillgängliga,
	f) vid behov genomföra en konsekvensbedömning av den planerade åtgärdens påverkan på miljön och marknaden.

Motivering

Upprepning av föredragandens ändringsförslag 35, med tillägget att en konsekvensbedömning skall göras vid behov.

Ändringsförslag 80

Artikel 36a (ny)

	Artikel 36a
	Samrådsforum för avfallshantering
	1. Kommissionen skall inrätta ett samrådsforum för avfallshantering.
	2. Samrådsforumet skall ha till uppgift att, antingen på begäran av kommissionen eller på eget initiativ, förse kommissionen med yttranden om
	(a) utformningen av en avfallshanteringspolitik, med beaktande av behovet av att tillförsäkra en optimal resursanvändning, förebyggande av avfall och miljöriktig avfallshantering,
	(b) olika tekniska, ekonomiska, administrativa och rättsliga aspekter av avfallshantering,
	(c) genomförandet av gemenskapslagstiftningen om avfallshantering, inbegripet planer, program och framstegsrapporter samt utarbetandet av nya lagstiftningsförslag inom detta område.
	3. Samrådsforumet skall ha en väl avvägd sammansättning och bestå av företrädare för medlemsstaterna och alla berörda grupper som arbetar med avfallshantering, till exempel näringsliv, inklusive små och medelstora företag och hantverksföretag, fackföreningar, handel och grossister, miljöskyddsorganisationer och konsumentgrupper.
	4. Samrådsforumet skall sammanträda minst tre gånger per år.
	Det skall sammankallas av kommissionen. Kommissionen skall svara för ordförandeskapet vid sammanträdena.
	Vid behov kan arbetsgrupper i särskilda frågor tillsättas och sammanträda oftare.
	5. Samrådsforumets arbetsordning skall antas av kommissionen.

Motivering

Det är oerhört viktigt att inrätta ett riktigt forum för genomförandet av detta direktiv, i likhet med andra miljöpolitiska områden som luft och vatten. Detta forum på EU-nivå, huvudsakligen en samrådskommitté för avfallshantering och genomförande, bör inbegripa såväl medlemsstaternas behöriga myndigheter som berörda parter och bör även utnyttjas till särskilda kontrolluppgifter samt delta i utarbetandet av genomförandeåtgärder i den mån det är möjligt och relevant.

Ändringsförslag 81

Bilaga I, förfarande D 7

D 7 Utsläpp till hav eller oceaner inklusive deponering under havsbotten.	utgår

Motivering

Alla utsläpp och all deponering av avfall i havet måste förbjudas eftersom det är riskabelt på lång sikt.

Ändringsförslag 82 Bilaga I, förfarande D 11
D 11 Förbränning till havs.	utgår
Motivering
I OSPAR-konventionen förbjuds förbränning till havs från det datum Europeiska gemenskapen blev signatär – den 7 oktober 1997.

Ändringsförslag 83

Bilaga II, förfarande R 1

R 1 Användning främst som bränsle eller som annan energikälla.	R 1 Användning främst som bränsle eller som annan energikälla.
Detta omfattar förbränningsanläggningar avsedda för fast kommunalt avfall vars energieffektivitet uppgår till minst:
– 0,60 för anläggningar som tagits i drift och tilldelats tillstånd enligt gällande gemenskapslagstiftning före den 1 januari 2009,
– 0,65 för anläggningar som fått tillstånd efter den 31 december 2008,
enligt följande formel:
Energieffektivitet = (Ep -( Ef + Ei)) / (0,97 x (Ew + Ef))
där
Ep är den energi som produceras årligen i form av värme eller elektricitet. Den beräknas genom att energin i form av elektricitet multipliceras med 2,6 och energin i form av värme som produceras för kommersiella ändamål multipliceras med 1,1 (GJ/år).
Ef är den årliga energitillförseln till systemet från bränslen som bidrar till produktionen av ånga (GJ/år).
Ew är den energi som kan utvinnas från det behandlade avfallet under ett år och beräknas utifrån avfallets effektiva värmevärde (GJ/år)
Ei är den energi som importeras under ett år, bortsett från Ew och Ef (GJ/år).
0,97 är en faktor som motsvarar energiförlusterna på grund av bottenaska och strålning.

Motivering

The Commissions proposal to reclassify municipal waste incinerators based on their energy efficiency does not recognise that installations dedicated to handling mixed wastes with a variable and unpredictable composition should be primarily concerned with the proper environmental treatment (mineralisation) of that waste and controlling emissions. Energy (and heat) recuperation should remain a secondary consideration. The energy efficiency formula as the sole criteria for municipal solid waste incineration plants being classified as recovery is not coherent with the multi-criteria approach to the definition of recovery and the primary environmental concern of controlling emissions.

Ändringsförslag 84

Bilaga II, förfarande R 9a (nytt)

	R 9a Annan återvinning för framställning av sekundära produkter, material och ämnen.

Motivering

Ändringsförslaget syftar till att skapa klarhet kring situationen där återvinningen sker i flera steg. Sådana återvinningskedjor är vanliga inom flera industrier i Europa.

Ändringsförslag 85

Bilaga II, förfarande R 11

R 11 Användning av avfall som har uppkommit genom något av förfarandena R 1–R 10.	R 11 Återvinning av energi från deponigas.

Motivering

Modern engineered landfills can be effective bio-generators through the conversion of landfill gas to energy. Optimisation of this form of energy recovery should be encouraged through recognition in the Directive. Whereas modern flare technologies can achieve most of the objectives of gas management such as odour control, destruction of toxic constituents and low pollutant emissions, landfill gas to energy provides the additional benefit of displacing non-renewable fossil fuels that would be used to generate the same of amount of energy elsewhere.

Ändringsförslag 86

Bilaga II, förfarande R 11a (nytt)

	R 11a Användning av avfall för bygg-, teknik-, säkerhets- eller miljöändamål för vilka man annars skulle ha använt andra material.

Motivering

I syfte att främja hållbar användning av resurser bör förteckningen över återvinningsförfaranden i bilaga II B uppdateras med beaktande av EG-domstolens rättspraxis och den tekniska utvecklingen.

Ändringsförslag 87

Bilaga II, förfarande R 13a (nytt)

	R 13a Användning av material som har uppkommit genom något av förfarandena R 1–R 10.

Motivering

Ändringsförslaget syftar till att skapa klarhet kring situationen där återvinningen sker i flera steg och materialåtervinningen till exempel slutförs efter (mellanliggande) återvinning där den rättsliga avfallsstatusen redan har ändrats. Sådana återvinningskedjor är vanliga inom flera industrier i Europa.

Ändringsförslag 88

Bilaga II, förfarande R 13b (nytt)

	R 13b Återanvändning av produkter och komponenter som har blivit avfall.

Motivering

Hänger samman med en del av ett ändringsförslag till skäl 11 från samma ledamöter.

Återanvändning av produkter eller komponenter skiljer sig från återvinning av vissa material och bör förtecknas uttryckligen i bilagan om återvinning. Därför behövs det ett tillägg i bilaga II.

Ändringsförslag 89

Bilaga IIa (ny)

	Bilaga IIa
	Tillämpningar för vilka avfall kan användas som sekundär produkt eller sekundärt material eller ämne
	– Användning i eller som gödningsmedel eller som ett jordförbättrande ämne
	– Användning i eller som byggnadsmaterial
	– Användning som jord

Motivering

Ändringsförslaget hänger samman med ändringsförslag till artikel 11: ”De sekundära produkter, material och ämnen skall användas i ett av de förfaranden som anges i bilaga IIa.”.

Ändringsförslag 90

Bilaga III, förfarandena H13 och H14

H13 Ämnen och preparat som på något sätt, efter bortskaffande, kan ge upphov till ett annat ämne, t.ex. lakvätska som har någon av de ovan angivna egenskaperna.	H14 Ämnen och preparat som på något sätt, efter bortskaffande, kan ge upphov till ett annat ämne, t.ex. lakvätska som har någon av de ovan angivna egenskaperna.
H14 Ekotoxiskt: ämnen och preparat som omedelbart eller på sikt utgör en risk för en eller flera miljösektorer.	H13 Ekotoxiskt: ämnen och preparat som omedelbart eller på sikt utgör en risk för en eller flera miljösektorer.

Motivering

This amendment is necessary to align the order of the list of properties of wastes which render them hazardous with international law, notably the Basel Convention. The criterion H 13 is very important, as it includes hazardous properties that occur after disposal. As the criterion H13 refers to any of the characteristics listed ”above”, in the current order, the property ”ecotoxic” is excluded from consideration. In line with the Basel Convention, the order should be inverted so that the property ” ecotoxic” is also considered after disposal, e.g. in a leachate.

Ändringsförslag 91

Bilaga IV, punkt 3a (ny)

	3a. Medlemsstaterna skall underrätta kommissionen om produkter som kan komma i fråga för EU-omfattande produktjämförelser där förebyggandet av avfall står i fokus.

Motivering

Om tillverkare/importörer marknadsför material som ger upphov till minsta möjliga miljöpåverkan kommer detta att bidra kraftigt till direktivets mål. Tillverkarna/importörerna bör kunna basera sina beslut på indikatorer som visar olika materials miljöpåverkan.

Ändringsförslag 92

Bilaga IV, punkt 3b (ny)

	3b. Specificering av kriterier för berättigande till struktur- och regionalfinansiering från såväl EU som andra länder av projekt i syfte att ge företräde åt förebyggande av avfall – i synnerhet användningen av bästa tillgängliga teknik och riktmärken för renare produktion.

Ändringsförslag 93

Bilaga IV, punkt 3c (ny)

	3c. Främjande av system för separat insamling i medlemsstaterna för att se till att insamlingen av hushållsavfall sker i enlighet med de kvalitetsnormer som gäller för respektive sektor.

Motivering

Återvinning börjar med lämplig separat insamling.

Ändringsförslag 94

Bilaga IV, underrubrik 2

Åtgärder som kan påverka design- och produktionsfasen	Åtgärder som kan påverka design-, produktions- och distributionsfasen

Motivering

Man får inte glömma distributörerna som viktiga aktörer. Konsumentmönster är en viktig fråga att ta itu med inom ramen för programmen för förebyggande.

Ändringsförslag 95

Bilaga IV, punkt 7

7. Åtgärder för att förebygga uppkomsten av avfall vid anläggningar som inte omfattas av direktiv 96/61/EG. Sådana åtgärder kan, om det är lämpligt, omfatta bedömningar eller planer för att förebygga avfall.	7. Åtgärder för att förebygga uppkomsten av avfall vid anläggningar som inte omfattas av direktiv 96/61/EG. Sådana åtgärder kan omfatta bedömningar eller planer för att förebygga avfall.

Motivering

Se motiveringen till ändringsförslaget till bilaga IV, underrubrik 2.

Ändringsförslag 96

Bilaga IV, punkt 9

9. Frivilliga avtal, konsument-/producentpaneler eller sektorsvisa förhandlingar för att få berörda företag eller industrisektorer att fastställa sina egna planer eller mål för att förebygga avfall eller förbättra produkter eller förpackningar som inte gynnar hushållning med resurser.	9. Lagstiftning, frivilliga avtal, konsument-/producentpaneler eller sektorsvisa förhandlingar för att få berörda företag eller industrisektorer att fastställa sina egna planer eller mål för att förebygga avfall eller förbättra produkter eller förpackningar som inte gynnar hushållning med resurser.

Motivering

Se motiveringen till ändringsförslaget till bilaga IV, underrubrik 2.

Ändringsförslag 97

Bilaga IV, punkt 11

11. Ekonomiska styrmedel såsom incitament för miljöanpassade inköp eller införande av avgifter för vissa artiklar eller förpackningar som konsumenten annars skulle erhålla gratis.	11. Ekonomiska styrmedel såsom incitament för miljöanpassade inköp eller införande av avgifter för vissa artiklar eller förpackningar som konsumenten annars skulle erhålla gratis eller till ett lägre pris.

Motivering

Se motiveringen till ändringsförslaget till bilaga IV, underrubrik 2.

[1] EUT C ... / Ännu ej offentliggjort i EUT.

MOTIVERING

Med detta direktiv fortsätter den diskussion som började på 1970-talet genom de första EG‑direktiven om avfall, och som kom ännu mer i fokus genom direktivet om deponering av avfall 1999. De frågor det gäller nu i vår tid är hur vi minskar den mängd avfall som vår ökande välfärd medför, och hur vi nu måste ändra våra strategier så att vi hanterar avfall i första hand som en resurs som man kan dra nytta av, och inte som en rest som endast kan deponeras.

Med tanke på det antal mål hittills i EG-domstolen som gällt tolkningen av EG:s avfallslagstiftning borde det första vi försöker göra vara att garantera att rättsakten ger säkerhet – för definitioner och politiska avsikter – oavsett vilken lag vi i slutändan antar. Av denna anledning har utskottet föreslagit ett antal tillägg till artikel 3 och en konsolidering av definitioner som dyker upp på andra håll i direktivet i samma artikel.

Föredraganden har mottagit många framställningar om att direktivet måste innehålla en hänvisning till avfallshierarkin i dess fullständiga form – dvs. i fem steg. Det är viktigt att minnas att hierarkin inte har någon rättslig verkan. Att formulera den sänder emellertid en signal om prioriteringar vilket i detta direktiv löser vad som är en tämligen förvirrande formulering av en artikel (artikel 1). Det är dock klart att man måste medge avvikelser från hierarkin när förhållandena så kräver. Frågan är: vilka förhållanden? Utskottets förslag ingår i sista delen av ändringsförslagen till artikel 1. Det verkar råda enhällighet om att avvikelserna bör grunda sig på livscykeltänkande/analys/bedömning, och en kostnads-nyttoanalys bör passas in någonstans. Frågan är hur strikt ett beviljande/godkännande på denna grund skulle behöva vara: skulle en medlemsstat kunna genomföra godkännandeförfaranden från fall till fall? Borde det finnas en hänvisning till kommissionen var gång? Det bästa sättet skulle kanske, i varje fall är det ett förslag, vara utskottets idé om att kommissionen skulle kunna fastställa riktlinjer om hur livscykelanalyser skall fungera.

Sedan kommer frågan om fortsättningen. Vi behöver ytterligare åtgärder för att avgöra vilka avfallsströmmar som skall omfattas av bestämmelserna i artikel 11 och flyttas från kategorisering som avfall till klassificering som produkt. I utskottets ändringsförslag till artikel 11, den nya punkten 3a, anges en handlingsplan för kommissionens kommande åtgärder.

Vad gäller frågan om förfaranden drar föredraganden slutsatsen att direktivet i alldeles för hög grad förlitar sig på kommittéförfaranden, i enlighet med rådets beslut 1999/468/EG. Direktivet innehåller 11 hänvisningar i olika artiklar till beslut som skall hänvisas till kommittéförfaranden. Här måste man göra en åtskillnad mellan att använda kommittéförfaranden för tekniska anpassningar och att missbruka dem för att fatta beslut av mer allmänt, högst politiskt slag, som bäst fattas genom medbeslutandeförfarandet. Av denna anledning föreslår utskottet att vi använder oss av medbeslutandeförfarandet i artikel 5 (för att fastställa effektivitetskriterier), i artikel 11 (för att fastställa kriterier för när avfall blir en produkt) och i artikel 21 (miniminormer för tillstånd).

Diskussionen om förändringar av kommittéförfarandena pågår visserligen men föredraganden är inte säker på att de kommer att resultera i att Europaparlamentets ledamöter erhåller större befogenheter att lägga ett veto mot ett beslut, eller större delaktighet från utomstående intressen. Det passar medlemsstaterna och kommissionen att hålla processen så sluten som möjligt. Därför måste vi med bestämdhet stå emot olämpliga övergrepp på det demokratiska beslutsfattandet.

Direktivet omfattar de befintliga direktiven om farligt avfall och spilloljor. Föredraganden anser att detta sker på ett korrekt och säkert sätt. Föredraganden är tveksam till att vända på förenklingsprocessen och åter bygga upp dessa direktiv i deras helhet. Ett ändringsförslag till artikel 18 för att främja regenerering av spilloljor har dock tagits med.

Frågan om vad som enligt direktivet är att anse som återvinningsförfarande och vad som är bortskaffandeförfarande är avgörande. Direktivet inför ett kriterium som grundar sig på effektivitetskriteriet i artikel 5. Kriterierna anges i bilaga II, punkt R 1. Varken direktivet, den tematiska strategin eller konsekvensbedömningen som hänger samman med den går in på några som helst troliga ekonomiska och sociala konsekvenser av att dessa kriterier tillämpas. Och ändå är de avgörande: en förbränningsanläggning som räknas som återvinningsförfarande kan behandla importerat avfall och ingå i en strategi för att uppfylla återvinnningsmål i sådan EG-lagstiftning som direktivet om förpackningar. En förbränningsanläggning som klassificeras som bortskaffandeförfarande har inga sådana alternativ. Med tanke på den korta tid som återstår innan de nya normerna antas gälla är det osannolikt att de befintliga aktörerna kan justera sina processer i tid. De nya kriterierna kommer med stor sannolikhet att bryta mot befintliga avtal och de kan skada jobben och de lokala myndigheternas avfallsplaner.

Uppgifter från Frankrike har visat att endast 14 av sammanlagt 85 befintliga anläggningar kunde uppfylla de nya kriterier för återvinning som valts. Det kan inte vara rätt att i en tid då luften är full av förslag om att göra konsekvensbedömningarna effektivare helt missa en sådan bedömning av denna viktiga aspekt i direktivet.

Slutligen innehåller direktivet två uppsättningar förslag för avfallsplaner och program. Utskottets ändringar behåller det allmänna målet att främja planering för avfallsplaner och förebyggande program. Men de förändringar som läggs fram gör de ingående kraven mindre byråkratiska och bättre anpassade, i enlighet med subsidiaritetsprincipen, till de olika lokala förhållandena. Vi bör också ställa frågan om exakt vad kommissionen kommer att ta sig till med det överflöd av planer och program som den nu måste övervaka. Sådan kontinuerlig övervakning är det bättre att lämna åt Europeiska miljöbyrån. Denna byrå nämns inte i direktivet, men bör absolut spela en roll när det gäller att se till att medlemsstaterna inte går alltför mycket i otakt i kampen mot avfallet och för en bättre användning av resurserna.

YTTRANDE från utskottet för industrifrågor, forskning och energi (15.9.2006)

till utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet

över förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om avfall
(KOM(2005)0667 – C6‑0009/2006 – 2005/0281(COD))

Föredragande: Cristina Gutiérrez-Cortines

KORTFATTAD MOTIVERING

Översynen av direktiv 75/442/EEG, som lagts fram för parlamentet, syftar utan tvekan till att uppdatera vissa aspekter, till exempel genom att införa miljömål och undanröja vissa brister i definitionerna och andra begrepp som enligt många branscher och experter utgör en av den tidigare lagstiftningens svaga punkter.

Förutom dessa tydligt angivna mål ges andra förslag, nämligen att 1) förenkla det befintliga regelverket och 2) upphäva direktiv 75/439/EG om omhändertagande av spilloljor och rådets ramdirektiv 91/689/EEG om farligt avfall. Det finns i hela texten också en klart tydlig avsikt att undvika den rangordning och de prioriteringar som utgjort en grundsten i EU:s avfallspolitik under tidigare årtionden.

Denna förenklingsiver är särskilt oroande när det gäller direktivet om farligt avfall, som samhället har tagit till sig och genomfört relativt framgångsrikt. Om det upphävs kan det lämna en lucka efter sig utan tillräckliga garantier för en av de branscher som är mest riskdrabbade. Om man skall prioritera något bör detta vara den främsta och tydligaste prioriteringen. Vad gäller spilloljor tas det i detta förslag hänsyn till deras användbarhet och det faktum att vi inte får skapa negativa effekter för industrin och den befintliga marknaden.

Ett mycket viktigt skäl till att ändra lagstiftningen är de otaliga domar som domstolen i Luxemburg avgett mot flera medlemsstater som inte genomfört gemenskapslagstiftningen eller som tagit alltför lång tid på sig att införliva den, eller på grund av vad som skulle kunna kallas bristfälliga definitioner av grundläggande begrepp i de tidigare direktiven. En av nyheterna i detta förslag är faktiskt att det ställs upp nya definitioner som är anpassade till bästa praxis. Vissa medlemsstater och berörda sektorer har uttryckt stor oro för att definitionerna i artiklarna 3 och 5 åter kan leda till rättslig osäkerhet. I detta förslag har vissa definitioner rättats till och nya definitioner lagts till. Alla dessa definitioner grundas på de definitioner som domstolen har fastställt i bakgrundstexterna till sina beslut.

En annan nyhet i detta förslag till direktiv är avfallets miljöpåverkan, vilket inbegriper en dubbel bedömning, dels av avfallets hälso- och miljörisker, dels av de energikostnader som materialåtervinning och återvinning ger upphov till. I detta syfte införs en ny aspekt (”livscykel”), som måste beaktas innan man fattar beslut om befintliga alternativ för att bortskaffa avfallet. I livscykelperspektivet måste man uttryckligen bedöma energikostnaderna. Fastän livscykelbedömningen är något mycket ”fint” på pappret och det förfaller logiskt att beakta energikostnaderna vid beslutsfattandet är verkligheten mycket mer komplex, vilket gör att detta istället kan bli ett mycket farligt kriterium. Därför begärs det nedan i ett skäl och en artikel att definitionen av livscykel studeras vetenskapligt, så att det utarbetas olika och flexibla förslag beroende på typen av avfall, geografiska områden, transporter, värmekapacitet, ekonomiska medel osv. Detta bör genomföras av medlemsstaterna, som i varje enskilt fall har kunskaper om det avfall, de kostnader och den tekniska kapacitet som finns.

Huvudfrågan i detta direktiv är huruvida återvinning och materialåtervinning skall prioriteras framför bortskaffande. Under de senaste trettio åren har det i Europa utvecklats en stor industri och marknad för återvinning och materialåtervinning, varför det vore logiskt att detta nya direktiv inte leder till att denna process stoppas till förmån för bortskaffande. Å andra sidan finns det en annan syn på saken som säger att energikostnaderna måste minska, och möjligheten att producera energi med hjälp av avfall gör att man måste överväga bortskaffande som ett alternativ som i framtiden kan komma att i viss utsträckning ersätta materialåtervinningen. Vi får dock inte glömma att vi står inför ett direktiv vars främsta mål är att i största möjliga utsträckning minska de risker som avfallet medför genom att förebygga att avfall uppstår och utnyttja resurser och produkter på maximalt. Detta innebär att tidigare och nuvarande avfallsdeponier måste försvinna och återställandet eller undanröjandet av dem prioriteras. Man måste följaktligen beakta siffrorna över energiåtervinning, vilka bör hämtas från vetenskapliga studier där alla produktgrupper analyseras.

ÄNDRINGSFÖRSLAG

Utskottet för industrifrågor, forskning och energi uppmanar utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet att som ansvarigt utskott infoga följande ändringsförslag i sitt betänkande:

Kommissionens förslag[1]	Parlamentets ändringar
Ändringsförslag 1 Skäl 2
(2) I Europaparlamentets och rådets beslut nr 1600/2002/EG av den 22 juli 2002 om fastställande av gemenskapens sjätte miljöhandlingsprogram efterlyses en utveckling eller översyn av avfallslagstiftningen, inbegripet bland annat ett klargörande av skillnaden mellan avfall och sådant som inte är avfall samt utarbetande av lämpliga kriterier för vidareutveckling av bilagorna II A och II B till direktiv 75/442/EEG.	I Europaparlamentets och rådets beslut nr 1600/2002/EG av den 22 juli 2002 om fastställande av gemenskapens sjätte miljöhandlingsprogram efterlyses utarbetande och genomförande av åtgärder för att förebygga uppkomsten av avfall och avfallshantering, bland annat genom att sätta upp en rad kvantitativa och kvalitativa minskningsmål som omfattar alla typer av relevant avfall och som skall uppnås senast 2010, stödja miljövänlig och hållbar produktdesign och utarbeta operativa åtgärder för att uppmuntra till förebyggande av avfall, t.ex. genom att främja återanvändning och återvinning samt fasa ut vissa ämnen och material genom produktrelaterade åtgärder, vartill efterlyses en utveckling eller översyn av avfallslagstiftningen, inbegripet bland annat bygg- och rivningsavfall, biologiskt nedbrytbart avfall och ett klargörande av skillnaden mellan avfall och sådant som inte är avfall samt utarbetande av lämpliga kriterier för vidareutveckling av bilagorna II A och II B till direktiv 75/442/EEG.
Motivering
Kommissionen har plockat russinen ur kakan och tagit med bara några få av de prioriterade åtgärder som fastställts i artikel 8 i sjätte miljöhandlingsprogrammet avseende hållbar användning och förvaltning av naturresurser samt avfall. Det är viktigt att de prioriterade åtgärder i detta program, vilka är tillämpliga i detta sammanhang, oavkortat får komma till synes.
Ändringsförslag 2 Skäl 6a (nytt)
	(6a) Vid livscykelanalysen av produkt- och materialkategorierna bör hänsyn tas till att detta är något nytt och komplext. Kriterierna bör vara ekonomiska och miljörelaterade och gälla faktorer såsom transport, energikostnader, teknik som kan användas och kostnaderna för denna samt alltid utgå från en vetenskaplig synvinkel. De berörda parterna, såväl industri som offentliga myndigheter och konsumenter, bör delta i utarbetandet av kriterierna.
Ändringsförslag 3 Skäl 10a (nytt)
	(10a) Målet för avfallslagstiftningen bör vara att minska användningen av naturtillgångar samt bidra till att avfallshierarkin används i praktiken.
Motivering
Avfallshierarkin bör ligga till grund för avfallspolitiken, eftersom den utgår från hänsyn till miljön. Om avfallshierarkin används i praktiken medför detta således vinster för miljön och bidrar till att naturtillgångarna används effektivt och energiberoendet minskar, eftersom avfallshierarkin går ut på att mängderna avfall som uppkommer skall fås ner till minsta möjliga och materialåtervinningen av avfall stimuleras.
Ändringsförslag 4 Skäl 17a (nytt)
	(17a) Medlemsstaterna bör få åberopa och tillämpa principerna om närhet och självförsörjning i fråga om avfall avsett för förbränning med energiåtervinning för att möjliggöra adekvat planering av behandlingskapaciteten och se till att det brännbara avfall som produceras inom deras territorium kan omhändertas vid nationella förbränningsanläggningar.
Ändringsförslag 5 Skäl 18a (nytt)
	(18a) Klassificeringen av avfall som farligt grundas på risker och riskkriterier. Detta ställer krav på strikta regler för farligt avfall, så att de skadeverkningar som olämplig hantering kan ha på miljön och människors hälsa och säkerhet kan förebyggas eller i görligaste mån begränsas. På grund av sina farliga egenskaper måste farligt avfall hanteras adekvat, vilket innefattar krav på särskild och ändamålsenlig insamlings- och behandlingsteknik, särskilda kontroller och metoder för spårning. Alla som hanterar farligt avfall måste ha lämplig behörighet och utbildning samt vederbörliga tillstånd.
Motivering
Farligt avfall är inte vilket avfall som helst. Det har särskilda egenskaper som med tanke på säkerhet och juridisk tydlighet måste anges exakt.
Ändringsförslag 6 Skäl 20
(20) Eftersom prioriteringen av regenerering enligt rådets direktiv 75/439/EEG av den 16 juni 1975 om omhändertagande av spilloljor inte längre utgör en klar fördel för miljön bör det direktivet upphöra att gälla. En separat insamling av spilloljor är fortfarande är viktig för att spilloljor skall kunna hanteras korrekt. För att förebygga skador på miljön på grund av att spilloljor bortskaffas på ett felaktigt sätt bör därför skyldigheten att samla in spilloljor inlemmas i det här direktivet. Direktiv 75/439/EEG bör därför upphöra att gälla.	(20) Den prioritering av regenerering som ges i rådets direktiv 75/439/EEG av den 16 juni 1975 om omhändertagande av spilloljor bör bibehållas trots att det direktivet upphör att gälla. En separat insamling av spilloljor är fortfarande är viktig för att spilloljor skall kunna hanteras korrekt. För att förebygga skador på miljön på grund av att spilloljor bortskaffas på ett felaktigt sätt bör därför skyldigheten att samla in spilloljor inlemmas i det här direktivet. Direktiv 75/439/EEG skall därför upphöra att gälla.
Motivering
Det faktum att direktivet upphör att gälla som ett led i strategin för ”bättre lagstiftning” betyder inte att målsättningarna i det inte bör behållas.
Ändringsförslag 7 Artikel 1
I detta direktiv fastställs åtgärder vars syfte är att minska resursrelaterad miljöpåverkan vid generering och hantering av avfall.	I detta direktiv fastställs åtgärder vars syfte är att förbättra den hållbara resursanvändningen och minska resursrelaterad miljöpåverkan vid generering och hantering av avfall.
I samma syfte slås det också fast att medlemsstaterna i första hand skall vidta åtgärder för att förebygga uppkomsten av avfall och för att minska avfallsproduktionen och avfallets farlighet, och i andra hand vidta åtgärder för att återvinna avfall genom återanvändning, materialåtervinning eller andra återvinningsmetoder.	Medlemsstaterna instrueras att vidta åtgärder för att, i fallande prioritetsordning
	(a) förebygga eller minska avfallsproduktionen,
	(b) återanvända avfall,
	(c) materialåtervinna avfall,
	(d) använda andra återvinningsmetoder,
	(e) bortskaffa avfall.
	3. På grundval av miljökriterier som antagits på gemenskapsnivå får medlemsstaterna, efter att ha gjort en livscykelanalys och en ekonomisk konsekvensbedömning av en viss avfallskategori, vidta åtgärder som avviker från de prioriteringar som fastställs i punkt 2.
	4. Om en konsekvensbedömning tydligt visar att en av de behandlingar som anges i punkt 2 ger bättre resultat för en specifik avfallskategori får medlemsstaterna på liknande sätt avvika från de prioriteringar som fastställs i punkt 2 så länge sådana kriterier ännu inte fastställs.
	5. Ansvaret för validering av resultaten av den bedömning som avses i punkt 4 andra stycket åvilar de behöriga nationella myndigheterna. De validerade resultaten skall rapporteras till kommissionen och genomgå en granskning i enlighet med förfarandet i artikel 36.2.
Ändringsförslag 8 Artikel 1, stycke 2a (nytt)
	Dessutom slås det fast att medlemsstaterna skall vidta nödvändiga åtgärder med krav på att produktion, insamling och/eller transport, lagring och behandling av farligt avfall skall genomföras under sådana betingelser att verksamhetsutövarna, industrianläggningarna och allmänheten erbjuds bästa möjliga miljöskydd och säkerhet.
Motivering
Eftersom farligt avfall kräver särskild uppmärksamhet måste detta framhållas i ett särskilt syfte som skall läggas till i artikel 1. Det föreslagna syftet handlar inte bara om miljöskydd, utan också om hälsa och säkerhet.
Ändringsförslag 9 Artikel 2, inledningen
Detta direktiv skall inte omfatta gasformiga utsläpp till luften.	Detta direktiv skall inte omfatta
	(a) gasformiga utsläpp till luften,
	(b) mark,
	(c) biprodukter enligt artikel 3,
	(d) sekundärt råmaterial (produkter, material, ämnen),
	(e) processrelaterad användning av restprodukter inom anläggningen.
Motivering
Industriella biprodukter är inte avfall och bör därför undantas från detta direktivs tillämpningsområde. Det behövs en omstrukturering för att inta en systematisk hållning. För att skona resurserna är det i komplexa produktionsprocesser dessutom en fördel, både av ekonomiska och av ekologiska skäl, att i lämpliga produktionsprocesser återanvända restprodukter som uppkommer på plats. Dessa ämnen eller material, som används i ett slutet ämneskretslopp inom anläggningen, blir aldrig till avfall.
Ändringsförslag 10 Artikel 2, punkt 4a (ny)
	4a. Specifika bestämmelser som avser särskilda fall eller som kompletterar bestämmelserna i detta direktiv i fråga om hanteringen av vissa avfallskategorier får fastställas genom särdirektiv.
Ändringsförslag 11 Artikel 2, punkt 4b (ny)
	4b. Det skall inte omfatta användning av slam enligt rådets direktiv 86/278/EEG av den 12 juni 1986 om skyddet för miljön, särskilt marken, när avloppsslam används i jordbruket¹.
	______________ ¹ ΕGT L 181, 4.7.1986, s. 6.
Motivering
Materialåtervinning av slam för jordbruksanvändning efter att det behandlats på lämpligt sätt bör undantas från direktivet eftersom detta redan omfattas av rådets direktiv 86/278/EEG om skydd för miljön, särskilt marken. Det direktivet omfattar behandling av slam för att undvika eventuella negativa följder för mark, växter, djur och människor. En överlappning av de båda direktiven bör undvikas.
Ändringsförslag 12 Artikel 3, led c
(c) innehavare: den som producerar avfallet eller den fysiska eller juridiska person som äger eller är i besittning av det,	(c) innehavare: den fysiska eller juridiska person som äger eller är i besittning av avfallet,
Motivering
Innehavare måste vara den som för tillfället är i besittning av avfallet, inte den som producerar det.
Ändringsförslag 13 Artikel 3, led ca (nytt)
	(ca) handlare: en person som agerar som huvudansvarig för inköp och därpå följande försäljning av avfall, inbegripet sådan handlare som inte fysiskt befattar sig med avfallet,
Ändringsförslag 14 Artikel 3, led cb (nytt)
	(cb) mäklare: en person som för annans räkning anordnar återvinning eller bortskaffande av avfall, inbegripet sådan mäklare som inte fysiskt befattar sig med avfallet,
Ändringsförslag 15 Artikel 3, led d
(d) hantering: insamling, transport, återvinning och bortskaffande av avfall, inklusive kontroll av sådan verksamhet och efterbehandling av platser för bortskaffande av avfall,	(d) hantering: insamling, transport, behandling, återvinning och bortskaffande av avfall, inklusive kontroll av sådan verksamhet och efterbehandling av platser för bortskaffande av avfall,
Motivering
Behandlingen ingår som ett led i avfallshanteringsprocessen och kan utföras åtskilt från återvinning och bortskaffande.
Ändringsförslag 16 Artikel 3, led ea (nytt)
	(ea) förebyggande åtgärder: åtgärder som vidtas innan produkten eller ämnet har blivit avfall och som syftar till att minska produktionen av avfall eller dess skadliga effekter eller de miljöskadliga konsekvenserna av resursanvändning i allmänhet,
Ändringsförslag 17 Artikel 3, led g
(g) materialåtervinning: återvinning av avfall i form av produkter, material eller ämnen, antingen för det ursprungliga ändamålet eller för andra ändamål. Begreppet omfattar inte energiåtervinning,	(g) materialåtervinning: en process som föregår efter produktionsprocessen och som innefattar återvinning av avfall, genom demontering, separering eller andra produktionsprocesser, i form av produkter, material eller ämnen som utgör sekundära råmaterial, antingen för det ursprungliga ändamålet eller för andra ändamål. Begreppet omfattar inte energiåtervinning,
Ändringsförslag 18 Artikel 3, led ga (nytt)
	(ga) återvinning: behandlingsåtgärder som
	– leder till att avfallet fyller en meningsfull funktion genom att ersätta andra resurser som skulle ha utnyttjats för att fylla denna funktion, antingen i anläggningen eller i samhället i stort, eller beredas för sådant utnyttjande,
	– uppfyller de effektivitetskriterier som används för att bedöma huruvida avfallet har nyttiggjorts,
	– säkerställer att den totala miljöpåverkan inte förvärras genom att avfall används som ersättning för andra resurser,
	– säkerställer att föroreningar inte överförs till slutprodukten under processen,
Ändringsförslag 19 Artikel 3, led h
(h) mineraliska spilloljor: mineralbaserade smörjoljor eller oljor för industriella ändamål som inte längre lämpar sig för det syfte som de ursprungligen var avsedda för, särskilt använda oljor för förbränningsmotorer och växellådor samt turbinoljor och hydrauloljor,	(h) spilloljor: smörjoljor eller oljor för industriella ändamål som inte längre lämpar sig för det syfte som de ursprungligen var avsedda för, särskilt använda oljor för förbränningsmotorer och växellådor samt turbinoljor och hydrauloljor,
Motivering
Nuförtiden består spilloljorna av en blandning av mineraloljor och syntetiska oljor. Definitionen måste anpassas därefter.
Ändringsförslag 20 Artikel 3, led hb (nytt)
	(hb) sekundärt råmaterial: produkter, material eller ämnen som återvunnits från avfall och som har ett marknadsvärde.
Ändringsförslag 21 Artikel 3, led i
(i) behandling: återvinning eller bortskaffande.	(i) behandling: återvinning eller bortskaffande och preparering inför återvinning eller bortskaffande av ett slag som ändrar avfallets art eller sammansättning.
Motivering
Preparering av avfall som ändrar avfallets art eller sammansättning är behandling och ingår således som ett led i avfallshanteringen. Därför måste sådana arbeten tas med i definitionen av begreppet behandling. Lydelsen följer definitionen av begreppet producent i artikel 3 b.
Ändringsförslag 22 Artikel 3, led ia (nytt)
	(ia) aktör: den som för någon annans räkning köper och säljer avfall,
Motivering
Här tas det hänsyn till personer som handlar med någon annans produkt; de behöver inte nödvändigtvis ta produkten i besittning.
Ändringsförslag 23 Artikel 4, stycke 1
Kommissionen skall sammanställa en avfallsförteckning i enlighet med det förfarande som avses i artikel 36.2.	Kommissionen skall vid behov göra en översyn av den nuvarande avfallsförteckningen i kommissionens beslut 2000/532/EG av den 3 maj 2000¹, i enlighet med det förfarande som avses i artikel 36.2.
	______________ ¹ EGT L 226, 6.9.2000. Beslutet senast ändrat genom rådets beslut 2001/573/EG (EGT L 203, 28.7.2001, s. 18).
Motivering
Vi har redan en förteckning av det slag som blivit nödvändig till följd av direktivet. Denna förteckning har visat sig effektiv och kan komma att behöva uppdateras, men behöver inte bytas ut helt och hållet.
Ändringsförslag 24 Artikel 5, rubriken
Återvinning	Återvinning och minimering av restavfall
Motivering
Vill man handla enligt avfallshierarkin måste man i denna hierarki också ta med bestämmelser om minimering av restavfall som inte kan återanvändas eller materialåtervinnas.
Ändringsförslag 25 Artikel 5, punkt 1
1. Medlemsstaterna skall se till att allt avfall genomgår förfaranden (nedan kallade ”återvinningsförfaranden”) som leder till att det nyttiggörs genom att ersätta andra resurser som skulle ha utnyttjats för att fylla denna funktion, antingen i anläggningen eller i samhället i stort, eller till att det bereds för sådant utnyttjande. De skall betrakta åtminstone de förfaranden som anges i bilaga II som återvinningsförfaranden.	1. Utan att det påverkar tillämpningen av artiklarna 1.2 och 6.1 skall medlemsstaterna se till att allt avfall genomgår förfaranden (nedan kallade ”återvinningsförfaranden”) som leder till att det nyttiggörs genom att ersätta andra resurser som skulle ha utnyttjats för att fylla denna funktion, antingen i anläggningen eller i samhället i stort, eller till att det bereds för sådant utnyttjande. De skall betrakta åtminstone de förfaranden som anges i bilaga II som återvinningsförfaranden.
Motivering
Återvinningen måste göras i enlighet med avfallshierarkin. Det finns ett antal avfallsströmmar som av olika anledningar inte går att återvinna. Om man inte nämner artikel 6.1 här skulle medlemsstaterna bli skyldiga att återvinna allt avfall.
Ändringsförslag 26 Artikel 5, punkt 1, stycke 1a (nytt)
	På grundval av ett förslag från kommissionen till Europaparlamentet och rådet får nya återvinningsförfaranden läggas till i förteckningen över förfaranden i bilaga II.
Motivering
Kommissionen bör ha som uppgift att komma med impulser och initiativ i denna fråga så att förteckningen kan vidareutvecklas i takt med den tekniska utvecklingen.
Ändringsförslag 27 Artikel 6, punkt 1, stycke 1
1. Medlemsstaterna skall se till att allt avfall som inte kan återvinnas i enlighet med artikel 5.1 bortskaffas.	1. Medlemsstaterna skall se till att allt avfall som inte har kunnat återvinnas i enlighet med artikel 5.1 bortskaffas.
Motivering
Man kan inte på något sätt påvisa att det vore omöjligt med återvinning. I själva verket går det alltid att återvinna avfall om man bortser från vad det kostar, ekonomiskt och ur miljösynpunkt, och inte heller tar hänsyn till att det kanske inte finns avsättningsmöjligheter på marknaden för det återvunna materialet. Alltså bör det föreskrivas att allt avfall som inte har kunnat återvinnas obligatoriskt skall bortskaffas.
Ändringsförslag 28 Artikel 6, punkt 3
3. Om ett förfarande, trots att det leder till att resurser ersätts, endast har små möjligheter att uppfylla de syften som anges i artikel 1 får kommissionen i enlighet med förfarandet i artikel 36.2 anta genomförandebestämmelser varigenom detta förfarande läggs till i förteckningen i bilaga I.	3. Om ett förfarande, trots att det leder till att resurser ersätts, endast har små möjligheter att uppfylla de syften som anges i artikel 1 skall detta specifika förfarande, på förslag av kommissionen till Europaparlamentet och rådet, läggas till i förteckningen i bilaga I, i enlighet med det förfarande som anges i artikel 21.
Motivering
Syftet med detta ändringsförslag är att medbeslutandeförfarandet skall tillämpas på en fråga av politisk natur och konsekvensen i texten återställas, framför allt konsekvensen med den ändring i artikel 5 som föreslagits av föredraganden. Om medbeslutandeförfarandet kom att tillämpas på artikel 5 och kommittéförfarandet på artikel 6 kunde detta i själva verket leda till motsägelsefyllda beslut: ett givet förfarande kunde nämligen komma att betraktas både som återvinning inom ramen för medbeslutandeförfarandet och som bortskaffande inom ramen för kommittéförfarandet.
Ändringsförslag 29 Artikel 7
Medlemsstaterna skall se till att avfallet återvinns eller bortskaffas	Medlemsstaterna skall försöka se till att avfallet återvinns eller bortskaffas med största möjliga beaktande av
(a) utan fara för människors hälsa,	(a) skyddet av människors hälsa,
(b) utan att processer eller metoder används som kan skada miljön,	(b) miljöskyddet (inklusive av vatten, luft, mark, djur, växter, landskap och områden av särskilt intresse),
(c) utan risker för vatten, luft, mark eller växter och djur,	(c) förebyggandet av olägenheter genom buller eller lukt.
(d) utan att medföra olägenheter genom buller eller lukt,
(e) utan att negativt påverka landskapet och områden av särskilt intresse.
Motivering
Målen för avfallslagstiftningens genomförande måste vara realistiska i förhållande till de tillgängliga resurserna. Det går inte att till hundra procent undanröja de oönskade effekterna av en verksamhet.
Ändringsförslag 30 Artikel 8
Medlemsstaterna skall se till att varje innehavare av avfall antingen själv återvinner eller bortskaffar avfallet eller överlåter detta till en behandlingsanläggning eller ett behandlingsföretag eller till en privat eller offentlig avfallsinsamlare.	Medlemsstaterna skall i enlighet med principen om att förorenaren betalar se till att varje innehavare av avfall antingen själv återvinner eller bortskaffar avfallet eller överlåter detta till en behandlingsanläggning eller ett behandlingsföretag eller till en privat eller offentlig avfallsinsamlare.
Motivering
Principen om att förorenaren betalar har hela tiden spelat en nyckelroll inom avfallshanteringen och bör därför nämnas här. Den ingår i direktiv 75/442/EG och dess ändrade versioner och måste ofrånkomligen nämnas i detta skede.
Ändringsförslag 31 Artikel 9
Medlemsstaterna skall se till att kostnaderna för återvinningen eller bortskaffandet av avfallet fördelas på lämpligt sätt mellan innehavaren, tidigare innehavare och producenten.	I enlighet med principen om att förorenaren betalar skall kostnaderna för avfallshanteringen bäras av:
	– innehavaren av avfall som samlas in eller hanteras av en insamlare eller av ett företag och/eller
	– tidigare innehavare och/eller
	– producenten av den produkt som gett upphov till avfallet.
Motivering
Det nuvarande direktivet är klarare i fråga om kostnaderna och detta ändringsförslag bygger på dess artikel 15 för att:
– Återinföra principen om att förorenaren betalar.
– Tillförsäkra att kostnaderna ”bärs” och inte bara ”fördelas” av medlemsstaterna.
– Tillförsäkra att kostnadsansvaret åvilar avfallsproducenten samt andra led uppströms i produktionskedjan till producenten av produkten, och alltså inte nedströms till producenten av avfallet.
– Tillförsäkra att kostnaderna täcker inte bara återvinning och bortskaffande, utan också kostnaderna för avfallshanteringen i sin helhet (till exempel insamling).
Ändringsförslag 32 Artikel 10, stycke 1
Medlemsstaterna skall vidta åtgärder för att upprätta ett sammanhängande och ändamålsenligt utformat nätverk av anläggningar för bortskaffande av avfall, med beaktande av bästa tillgängliga teknik enligt artikel 2.11 i direktiv 96/61/EG (nedan ”bästa tillgängliga teknik”); vid behov eller när det är tillrådligt skall detta ske genom samarbete med andra medlemsstater.	Medlemsstaterna skall vidta åtgärder för att upprätta ett sammanhängande och ändamålsenligt utformat nätverk av anläggningar för bortskaffande av avfall, med beaktande av mest effektiva och hållbara teknik.
Motivering
Tekniken för avfallsbehandling, inbegripet bortskaffande, måste vara anpassad till platsen och man måste grunda valet av teknik på ekonomiska kriterier samt miljö- och folkhälsokriterier.
Ändringsförslag 33 Artikel 11, stycke 1
1. För att avgöra huruvida vissa typer av avfall inte längre bör betraktas som avfall sedan de varit föremål för återanvändning, materialåtervinning eller återvinning och klassificera om detta avfall som sekundära produkter, material eller ämnen skall kommissionen bedöma om följande villkor är uppfyllda:	1. Kommissionen skall på grundval av nedan nämnda kriterier avgöra eller uppmana medlemsstaterna att avgöra huruvida en viss typ av avfall inte längre bör betraktas som avfall:
	(a) Avfallet har varit föremål för återanvändning, materialåtervinning, återvinning eller anpassning och bör därför omklassificeras som sekundära produkter, material eller ämnen, och
(a) En omklassificering skulle inte leda till allmänna negativa miljökonsekvenser.	(b) en sådan omklassificering skulle inte leda till allmänna negativa miljökonsekvenser, och
(b) Det finns en marknad för sådana sekundära produkter, material eller ämnen.	(c) det finns eller skulle finnas en marknad för sådana sekundära produkter, material eller ämnen.
Motivering
Ny formulering för att skapa större klarhet. Vissa typer av avfall (t.ex. skogsavfall) är en källa till miljövänlig energi. Anpassning av sådant material bör tas med i uppräkningen av olika former av verksamhet. Särskild uppmärksamhet måste ägnas den snabba omklassificeringen av sådant avfall. Kommissionen har sista ordet för att avgöra vad som skall ingå i kategorin ”avfall”.
Ändringsförslag 34 Artikel 11, punkt 1, led ba (nytt)
	(ba) Sekundära produkter, material eller ämnen har genomgått behandling och är på väg in i en ny produktionscykel som ett sekundärt råmaterial med egenskaper som liknar dem hos nya produkter, material eller ämnen.
Ändringsförslag 35 Artikel 11, punkt 2
2. På grundval av sin bedömning enligt punkt 1 skall kommissionen, i enlighet med förfarandet i artikel 36.2, anta genomförandebestämmelser avseende vissa produkt-, material- eller ämneskategorier av avfall och skall härvid ange vilka miljö- och kvalitetskriterier om skall uppfyllas för att detta avfall skall kunna betraktas som sekundära produkter, material eller ämnen.	2. På grundval av sin bedömning enligt punkt 1 skall kommissionen vid behov senast den ...* lägga fram ett lagstiftningsförslag om vilka miljökriterier som skall uppfyllas för att avfall av produkter, material eller ämnen skall kunna betraktas som sekundära produkter, material eller ämnen.
	Kriterierna skall fastställas efter samråd med de berörda näringslivssektorerna. Beslutsfattandet skall ske i demokratisk ordning och lämna rum för överklagande. Vid bedömningen skall hänsyn tas till alla relevanta aspekter, bland annat hela leveranskedjan från ursprunget till ämnet, produkten eller materialet till den slutliga tillämpningen, materialåtervinningen eller bortskaffandet.
	______________ * Två år från och med det datum då detta direktiv träder i kraft.
Motivering
Frågan om vilka ”särdirektiv” som detta direktiv bör ge upphov till samt om formen för dessa direktiv är en politisk fråga som följaktligen bör omfattas av medbeslutande. Kraven på sekundära produkter bör inte vara strängare än för liknande primära produkter som de ersätter.
Ändringsförslag 36 Artikel 11, punkt 3a (ny)
	3a. Senast den ...** skall kommissionen vid behov lägga fram förslag för att avgöra huruvida följande avfallsströmmar skall omfattas av denna artikel och, om så är fallet, vilka specifikationer som skall gälla för dem:
	– kompost,
	– byggnads- och rivningsavfall,
	– återvunnet papper,
	– återvunnet glas,
	– återvunnet fast bränsle.
	______________ ** Fem år från och med det datum då detta direktiv träder i kraft.
Motivering
Detta är de produkter för vilka det är mest brådskande med nya förslag. Detta gäller i synnerhet återvunna fasta bränslen, eftersom en ekologiskt hållbar industriell användning av återvunna fasta bränslen med hög kvalitet i koleldade kraftverk och cementugnar redan utvecklats och vunnit insteg i vissa medlemsstater. Återvunna fasta bränslen med hög kvalitet ersätter redan delvis det fossila bränsle (stenkol) som använts i sådana anläggningar.
Ändringsförslag 37 Artikel 11a (ny)
	Artikel 11a
	Information om och spårbarhet av farligt avfall
	1. Alla typer av farligt avfall skall innan det godkänns av en avfallsbehandlingsanläggning genomgå ett särskilt förfarande som klarlägger riskerna och vilken behandling som skall tillämpas.
	2. Allt mottagande av farligt avfall i en anläggning skall ske enligt särskilda rutiner i syfte att säkerställa att det avfall som mottages har samma egenskaper som det avfall som godkänts i samband med förfarandet för godkännande.
	3. Alla som producerar, samlar in eller innehar farligt avfall och skickar detta avfall till behandling skall tillhandahålla ett enkom sammanställt anmälnings- och transportdokument som skall följa avfallet från producenten till bestämmelseorten.
	4. De rapporteringsskyldigheter som nämns i artikel 5 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 166/2006 av den 18 januari 2006 om upprättande av ett europeiskt register över utsläpp och överföringar av föroreningar¹ skall gälla för alla producenter av farligt avfall och alla verksamhetsutövare vid anläggningar för behandling av farligt avfall.
	______________ ¹EUT L 33, 4.2.2006, s. 1.
Motivering
En absolut förutsättning för att farligt avfall skall kunna behandlas på bästa möjliga sätt ur miljöskydds- och säkerhetssynvinkel är att man har kännedom om det och kan spåra det.
1. Kännedom om avfallet innan det tas emot och kontroll av varje avfallsleverans, för att skapa visshet om att det avfall som levererats faktiskt motsvarar det slag av avfall som accepterats för mottagande.
2a. Ett anmälnings- och transportdokument är viktigt för att avfallet skall kunna spåras.
2b. Rapporteringsskyldigheten ingår i förordningen om ett europeiskt register över utsläpp och överföringar av föroreningar, men bilagan omfattar inte alla producenter av farligt avfall och alla anläggningar för behandling.
Ändringsförslag 38 Artikel 14, punkt 1
1. En medlemsstat får också behandla avfall som inte är upptaget som farligt avfall i den förteckning över avfall som avses i artikel 4 (nedan kallad ”förteckningen”) som farligt avfall om det uppvisar någon eller några av de egenskaper som anges i bilaga III.	1. Om en medlemsstat anser att en viss typ av avfall som uppvisar någon eller några av de egenskaper som anges i bilaga III bör hanteras som farligt avfall fast det inte är upptaget som farligt avfall i den förteckning över avfall som avses i artikel 4 (nedan kallad ”förteckningen”) skall medlemsstaten omedelbart anmäla dessa fall till kommissionen i den rapport som avses i artikel 34.1 och förse kommissionen med all nödvändig information.
Medlemsstaten skall anmäla sådana fall till kommissionen i den rapport som avses i artikel 34.1 och skall förse kommissionen med all nödvändig information.
Motivering
Beslutet att definiera ett visst avfall som farligt eller ej bör anmälas till kommissionen innan medlemsstaten vidtagit särskilda åtgärder, i enlighet med EU-politiken för harmonisering av kemiska och farliga produkter.
Ändringsförslag 39 Artikel 15, punkt 1
1. Om en medlemsstat kan styrka att en viss typ av avfall som är upptaget i förteckningen som farligt avfall inte uppvisar någon av de egenskaper som anges i bilaga III får den behandla detta avfall som icke-farligt avfall.	1. Om en medlemsstat kan styrka att en viss typ av avfall som är upptaget i förteckningen som farligt avfall inte uppvisar någon av de egenskaper som anges i bilaga III skall den omedelbart anmäla detta till kommissionen och förse kommissionen med styrkande dokumentation.
Medlemsstaten skall anmäla sådana fall till kommissionen i den rapport som avses i artikel 34.1 och skall förse kommissionen med styrkande dokumentation.
Motivering
Beslutet att definiera ett visst avfall som farligt eller ej bör anmälas till kommissionen innan medlemsstaten vidtagit särskilda åtgärder, i enlighet med EU-politiken för harmonisering av kemiska och farliga produkter.
Ändringsförslag 40 Artikel 16, punkt 1
1. Medlemsstaterna skall se till att följande villkor uppfylls när farligt avfall blandas, antingen med annat farligt avfall som har andra egenskaper eller med annat avfall eller andra ämnen eller material:	1. Medlemsstaterna skall kräva att anläggningar och företag som hanterar farligt avfall inte blandar olika kategorier av farligt avfall med varandra eller blandar farligt avfall med icke-farligt avfall:
(a) Blandningen skall genomföras av en anläggning eller ett företag som erhållit ett tillstånd enligt artikel 19.
(b) Villkoren i artikel 7 skall vara uppfyllda.
(c) Avfallshanteringens miljöpåverkan får inte förvärras på grund av blandningen.
(d) Blandningen skall ske i överensstämmelse med bästa tillgängliga teknik.
Motivering
Man måste se till att farligt avfall alltid hålls åtskilt från icke-farligt avfall.
Ändringsförslag 41 Artikel 16, punkt 1a (ny)
	1a. Blandning som inte inbegriper någon kemisk reaktion får inte under några omständigheter leda till att farligt avfall omklassificeras som icke-farligt avfall och/eller att avfall som innehåller långlivade organiska föroreningar omklassificeras som fritt från sådana föroreningar.
Motivering
Förslagen i artikel 16 tillsammans med föreskrifterna för ”blandning” måste skärpas för att IPPC-tillstånd och säkerhetsregler enligt IPPC skall gälla vid sådana blandningsprocesser, så att inte farligt avfall omklassificeras som ofarligt.
Ändringsförslag 42 Artikel 16, punkt 2
2. Avfall som i strid med punkt 1 har blandats med annat farligt avfall som har andra egenskaper eller med annat avfall eller andra ämnen eller material skall, om inte annat följer av de tekniska och ekonomiska kriterierna för genomförbarhet som fastställts av medlemsstaterna, avskiljas om detta är nödvändigt för att uppfylla kraven i artikel 7.	2. Avfall som i strid med punkt 1 har blandats med annat farligt avfall som har andra egenskaper eller med annat avfall eller andra ämnen eller material skall avskiljas om detta är nödvändigt för att uppfylla kraven i artikel 7, med beaktande av att de olika ämnena och materialen måste vara spårbara.
Motivering
När det rör sig om blandat farligt avfall måste dess spårbarhet säkras så att avfallet kan kontrolleras.
Ändringsförslag 43 Artikel 18
Mineraliska spilloljor	Bestämmelser om spilloljor
Medlemsstaterna skall vidta nödvändiga åtgärder för att se till att mineraliska spilloljor samlas in och hanteras i enlighet med artikel 7; detta skall emellertid inte påverka skyldigheterna i fråga om hantering av farligt avfall enligt artiklarna 16 och 17.	Medlemsstaterna skall vidta nödvändiga åtgärder för att se till att spilloljor samlas in separat och hanteras och behandlas i enlighet med artiklarna 7, 19 och 20 i detta direktiv, samt föreskrifterna i Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/76/EG av den 4 december 2000 om förbränning av avfall¹; detta skall emellertid inte påverka skyldigheterna i fråga om hantering av farligt avfall enligt artiklarna 16 och 17. De som bedriver insamling av spilloljor skall lämna in en ansökan om särskilt tillstånd som skall behandlas i enlighet med ett lämpligt förfarande.
	______________ ¹EGT L 332, 28.12.2000, s. 91.
Motivering
Spilloljor är fortfarande en viktig föroreningskälla.
Eftersom marknaden är så oerhört splittrad är det svårt att övervaka den. De stadiga framsteg som gjorts tack vare direktivet från 1975 får inte äventyras genom att spilloljedirektivet upphävs. I det nya ramdirektivet måste det ingå uttryckliga föreskrifter om spilloljor: insamlingen av dem måste fortsätta och anläggningarna för behandling av dem måste ha IPPC-tillstånd eller särskilt tillstånd för ändamålet och i anläggningar som eldas med spilloljor måste direktivet om avfallsförbränning efterlevas.
Ändringsförslag 44 Artikel 18, stycke 2a (nytt)
	Om det inte finns några tekniska, ekonomiska eller organisatoriska hinder skall medlemsstaterna vidta nödvändiga åtgärder för att mineraliska spilloljor i första hand skall behandlas genom regenerering.
Motivering
Bara för att direktiv 75/439/EEG upphävs för att förenkla lagstiftningen innebär detta inte automatiskt att prioriteringen av regenerering bör frångås. Genom ändringen återinförs motsvarande bestämmelse i direktiv 75/439/EEG. Materialåtervinning av avfall är en genomgående princip i den europeiska miljöpolitiken och bör således även gälla mineraloljor (produkter av hög kvalitet som bidrar till att lösa energiproblemet), varvid regenerering alltjämt bör vara en prioritering. Om regenerering inte prioriteras kommer bränsle att främjas som en enklare lösning.
Ändringsförslag 45 Artikel 19, punkt 1, stycke 3
Även andra villkor och skyldigheter får anges i tillståndet.	Även andra villkor och skyldigheter får anges i tillståndet, exempelvis krav rörande kvaliteten på behandlingen.
Ändringsförslag 46 Artikel 21
Kommissionen får i enlighet med förfarandet i artikel 36.2 anta miniminormer för tillstånd för att säkerställa att avfallet behandlas på ett miljöriktigt sätt.	Kommissionen får i enlighet med ett förfarande i vilket berörda aktörer deltar och efter att ha gjort en konsekvensbedömning av de föreslagna åtgärderna anta miniminormer för tillstånd för att säkerställa att avfallet behandlas på ett miljöriktigt sätt.
	Medlemsstaterna får fastställa högre normer för tillstånd på grundval av en nationell behovsbedömning och proportionalitetsprincipen och i enlighet med fördragen.
Ändringsförslag 47 Artikel 24
Farligt avfall	Tillståndsvillkor för anläggningar för behandling av farligt avfall
I fråga om farligt avfall får medlemsstaterna endast bevilja undantag från artikel 22 för verksamheter eller företag som återvinner sådant avfall.	Alla anläggningar för behandling av farligt avfall skall ha tillstånd utfärdat enligt de föreskrifter som fastställts i direktiv 96/61/EG.
Utöver de allmänna regler som anges i artikel 23.1 skall medlemsstaterna fastställa särskilda villkor för beviljande av undantag för farligt avfall, vilka bland annat skall omfatta gränsvärden för innehållet av farliga ämnen i avfallet, utsläppsgränsvärden, typ av verksamhet och eventuella andra krav som skall uppfyllas vid olika former av återvinning.	Utan att det påverkar tillämpningen av direktiv 96/61/EG skall tillståndansökan ställd till de behöriga myndigheterna innefatta en beskrivning av de åtgärder som är avsedda att garantera att utformningen, utrustningen och driften av anläggningen är anpassade till de avfallskategorier som skall behandlas och de risker som är förknippade med dessa.
	Det tillstånd som de behöriga myndigheterna beviljar skall innehålla en förteckning över:
	– vilka mängder och kategorier av farligt avfall som behandlas,
	– vilka tekniska krav som skall tillförsäkra en optimal avfallshantering med skydd för miljön samt en hög säkerhetsnivå.
	Om verksamhetsutövaren vid en anläggning där icke-farligt avfall behandlas planerar en omläggning av driften så att också farligt avfall kommer att behandlas där skall detta betraktas som en väsentlig ändring i den bemärkelse som avses i artikel 2.10 b i direktiv 96/61/EG och artikel 12.2 i det direktivet skall då tillämpas.
Motivering
IPPC-direktivet innefattar tillståndskrav för all hantering av farligt avfall. Detta krav bör gälla för var och en som bedriver verksamhet med farligt avfall.
Ändringsförslagets första del handlar om hur tillstånd skall utverkas. Andra delen handlar om vad som skall ingå i tillståndet. Sista delen avser att skapa garantier för att en verksamhetsutövare som vanligen bearbetar ofarligt avfall åläggs att ansöka om nytt tillstånd för att få ta emot farligt avfall.
Ändringsförslag 48 Artikel 26, punkt 1, stycke 1
1. Medlemsstaterna skall se till att deras behöriga myndigheter, i enlighet med artikel 1 upprättar en eller flera avfallshanteringsplaner och ser över dessa åtminstone vart femte år.	1. Medlemsstaterna skall se till att deras behöriga myndigheter, i enlighet med artikel 1 upprättar en eller flera avfallshanteringsplaner och ser över dessa åtminstone vart fjärde år.
Ändringsförslag 49 Artikel 26, punkt 4
4. Avfallshanteringsplanerna skall uppfylla de krav som gäller för hanteringsplaner i artikel 14 i direktiv 94/62/EG och skall överensstämma med den strategi som skall upprättas enligt artikel 5 i direktiv 1999/31/EG för att minska mängden biologiskt nedbrytbart avfall som går till deponier; de skall omfatta betydande informationskampanjer och användning av ekonomiska styrmedel.	4. Avfallshanteringsplanerna skall uppfylla de krav som gäller för hanteringsplaner i artikel 14 i direktiv 94/62/EG och skall överensstämma med den strategi som skall upprättas enligt artikel 5 i direktiv 1999/31/EG för att minska mängden biologiskt nedbrytbart avfall som går till deponier; de skall omfatta betydande informationskampanjer.
Motivering
”Användning av ekonomiska styrmedel” är varken definierat eller ordentligt undersökt ännu. Dessa skulle eventuellt kunna få oönskade effekter eller leda till en prisökning på ”gröna” alternativ som inte är motiverad ur miljösynpunkt.
Ändringsförslag 50 Artikel 29, punkt 1, stycke 1
1. Medlemsstaterna skall i enlighet med artikel 1 upprätta program för förebyggande av avfall senast den [tre år efter det att detta direktiv har trätt i kraft].	1. Medlemsstaterna skall i enlighet med artikel 1 upprätta program för tekniska och organisatoriska åtgärder för att förebygga avfall senast den [tre år efter det att detta direktiv har trätt i kraft]. Programmen skall ses över åtminstone vart fjärde år.
	Programmen och deras åtgärder bör åtminstone syfta till en stabilisering av avfallsproduktionen senast 2010 och en betydande minskning av avfallet senast 2020.
Ändringsförslag 51 Artikel 30, punkt 2
2. Medlemsstaterna skall fastställa specifika kvalitativa och kvantitativa mål och indikatorer för varje åtgärd eller kombination av åtgärder som antas för att övervaka och bedöma hur enskilda åtgärder fortskrider.	2. Medlemsstaterna skall fastställa specifika kvalitativa och kvantitativa mål. I enlighet med förfarandet i artikel 36.2 får kommissionen fastställa kvantitativa och kvalitativa vägledande mål och generella indikatorer som medlemsstaterna skall använda för att övervaka och bedöma hur enskilda åtgärder fortskrider.
Ändringsförslag 52 Artikel 30, punkt 2a (ny)
	2a. Medlemsstaterna skall åtminstone vidta följande åtgärder:
	(a) Främja bruket av flergångsförpackningar genom lämpliga system för distribution och återlämning, vid behov också med hjälp av skatter och panter.
	(b) Främja reparation av produkter som ett alternativ till kassering av dem, genom att skapa inrättningar för reparation.
	(c) Informera om teknik för avfallsförebyggande genom att inrätta nationella centrum för identifiering och främjande av information om renare och resurssnålare produkter, teknik och distributionssystem i syfte att underlätta det praktiska omsättandet av sektorsvisa riktmärken för bästa praxis (av liknande slag som FN:s miljöprograms Cleaner Production Centres) vilka lämpar sig särskilt bra för små och medelstora företag.
	(d) Använda sektorsvisa krav för att olika näringslivs- eller industrisektorer skall upprätta egna planer eller mål för avfallsförebyggande eller förbättra resursslösande produkter eller förpackningar.
Motivering
Det räcker inte med att medlemsstaterna bara ser efter vilka möjligheter till förebyggande det finns. Många åtgärder måste bli obligatoriska för alla medlemsstater.
Ändringsförslag 53 Artikel 33, punkt 2, stycke 1
För farligt avfall gäller att anteckningarna skall sparas i minst tre år, utom verksamheter och företag som transporterar farligt avfall, som skall spara anteckningarna i minst 12 månader.	För farligt avfall gäller att anteckningarna skall sparas i minst fem år, utom verksamheter och företag som transporterar farligt avfall, som skall spara anteckningarna i minst två år.
Motivering
De farliga produkternas särskilda egenskaper gör att anteckningarna måste sparas under längre tid än anteckningarna om andra produkter.
Ändringsförslag 54 Bilaga I, förfarande D 7
D 7 Utsläpp till hav eller oceaner inklusive deponering under havsbotten.	utgår
Ändringsförslag 55 Bilaga I, förfarande D 11
D 11 Förbränning till havs.	utgår
Ändringsförslag 56 Bilaga II, förfarande R 1, stycke 2, strecksats 1 och 2
– 0,60 för anläggningar som tagits i drift och tilldelats tillstånd enligt gällande gemenskapslagstiftning före den 1 januari 2009,	– 0,45 för anläggningar som tagits i drift och tilldelats tillstånd enligt gällande gemenskapslagstiftning före den 1 januari 2009,
– 0,65 för anläggningar som fått tillstånd efter den 31 december 2008,	– 0,50 för anläggningar som fått tillstånd efter den 31 december 2008,
Motivering
Klassificeringen av förbränningsanläggningarna som effektiva eller icke effektiva sett ur ett energiperspektiv kommer att ha en stor inverkan på dessa anläggningar och den lagstiftning som direkt berör dem på samma sätt som annan lagstiftning som exempelvis direktivet om avfallsdeponier. Därför måste kommissionen genomföra en undersökning om energiutnyttjandet av avfall och fastställandet av tröskelvärden.
Ändringsförslag 57 Bilaga IV, punkt 1
1. Planeringsåtgärder eller andra ekonomiska styrmedel som kan påverka tillgången och priset på primära råvaror.	utgår
Motivering
Ekonomiska styrmedel skulle inte främja produktion av stål från stålskrot i stället för från järnmalm utan bara inverka negativt på en fungerande marknad och en redan existerande återvinningskedja. Se även ändringsförslaget till artikel 26.4.
Ändringsförslag 58 Bilaga IV, punkt 11
11. Ekonomiska styrmedel såsom incitament för miljöanpassade inköp eller införande av avgifter för vissa artiklar eller förpackningar som konsumenten annars skulle erhålla gratis.	utgår
Motivering
Se ändringsförslaget till artikel 26.4.

ÄRENDETS GÅNG

Titel	Förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om avfall
Referensnummer	KOM(2005)0667 – C6‑0009/2006 – 2005/0281(COD)
Ansvarigt utskott	ENVI
Yttrande Tillkännagivande i kammaren	ITRE 19.1.2006
Förstärkt samarbete – tillkännagivande i kammaren
Föredragande av yttrande Utnämning	Cristina Gutiérrez-Cortines 26.1.2006
Tidigare föredragande av yttrande
Behandling i utskott	19.4.2006		3.5.2006	13.7.2006	12.9.2006
Antagande	12.9.2006
Slutomröstning: resultat	+: –: 0:	37 6 0
Slutomröstning: närvarande ledamöter	John Attard-Montalto, Šarūnas Birutis, Jan Březina, Philippe Busquin, Jerzy Buzek, Pilar del Castillo Vera, Jorgo Chatzimarkakis, Giles Chichester, Den Dover, Lena Ek, Nicole Fontaine, Adam Gierek, Norbert Glante, Umberto Guidoni, András Gyürk, Fiona Hall, David Hammerstein Mintz, Rebecca Harms, Erna Hennicot-Schoepges, Ján Hudacký, Romana Jordan Cizelj, Anne Laperrouze, Eugenijus Maldeikis, Eluned Morgan, Reino Paasilinna, Aldo Patriciello, Miloslav Ransdorf, Vladimír Remek, Herbert Reul, Mechtild Rothe, Paul Rübig, Andres Tarand, Britta Thomsen, Patrizia Toia, Catherine Trautmann, Claude Turmes, Dominique Vlasto
Slutomröstning: närvarande suppleanter	María del Pilar Ayuso González, Daniel Caspary, Neena Gill, Cristina Gutiérrez-Cortines, Edit Herczog, Lambert van Nistelrooij
Slutomröstning: närvarande suppleanter (art. 178.2)
Anmärkningar (tillgängliga på ett enda språk)

[1] Ännu ej offentliggjort i EUT.

ÄRENDETS GÅNG

Titel		Förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om avfall
Referensnummer		KOM(2005)0667 – C6-0009/2006 – 2005/0281(COD))
Framläggande för parlamentet		21.12.2005
Ansvarigt utskott Tillkännagivande i kammaren		ENVI 19.1.2006
Rådgivande utskott Tillkännagivande i kammaren		ITRE 19.1.2006
Inget yttrande avges Beslut
Förstärkt samarbete Tillkännagivande i kammaren
Föredragande Utnämning		Caroline F. Jackson 21.2.2006
Tidigare föredragande
Förenklat förfarande – beslut
Bestridande av den rättsliga grunden JURI:s yttrande
Ändrad anslagstilldelning BUDG:s yttrande
Samråd med Europeiska ekonomiska och sociala kommittén – beslut i kammaren
Samråd med Regionkommittén – beslut i kammaren
Behandling i utskott		10.10.2006
Antagande		28.11.2006
Slutomröstning: resultat	+ – 0	48 6 2
Slutomröstning: närvarande ledamöter		Adamos Adamou, Georgs Andrejevs, Irena Belohorská, Johannes Blokland, John Bowis, Frieda Brepoels, Dorette Corbey, Chris Davies, Avril Doyle, Mojca Drčar Murko, Edite Estrela, Jill Evans, Anne Ferreira, Karl-Heinz Florenz, Matthias Groote, Françoise Grossetête, Cristina Gutiérrez-Cortines, Satu Hassi, Gyula Hegyi, Jens Holm, Marie Anne Isler Béguin, Caroline Jackson, Christa Klaß, Eija-Riitta Korhola, Holger Krahmer, Marie-Noëlle Lienemann, Linda McAvan, Roberto Musacchio, Riitta Myller, Péter Olajos, Miroslav Ouzký, Vittorio Prodi, Frédérique Ries, Dagmar Roth-Behrendt, Guido Sacconi, Karin Scheele, Carl Schlyter, Horst Schnellhardt, Richard Seeber, Kathy Sinnott, Bogusław Sonik, Antonios Trakatellis, Evangelia Tzampazi, Thomas Ulmer, Marcello Vernola, Anja Weisgerber, Åsa Westlund
Slutomröstning: närvarande suppleant(er)		Pilar Ayuso, Giovanni Berlinguer, Niels Busk, Bairbre de Brún, Hélène Goudin, Ambroise Guellec, Jutta Haug, Karsten Friedrich Hoppenstedt, Miroslav Mikolášik, Ria Oomen-Ruijten
Slutomröstning: närvarande suppleant(er) (art. 178.2)
Ingivande		15.12.2006
Anmärkningar (tillgängliga på ett enda språk)		...

Rättsligt meddelande - Integritetspolicy