BETÄNKANDE om reformen av den gemensamma organisationen av marknaden för vin

29.1.2007 - (2006/2109(INI))

Utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling
Föredragande: Katerina Batzeli

Errata/AddendaSelectERR01

• ERR01 (PDF - 96 KB)
• ERR01 (DOC - 38 KB)

FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS RESOLUTION

om den gemensamma organisationen av marknaden för vin

(2006/2109(INI))

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–       med beaktande av kommissionens meddelande till rådet och Europaparlamentet av den 22 juni 2006 ”Mot en hållbar vinsektor inom EU” (KOM(2006)0319),

–       med beaktande av rådets förordning (EG) nr 1493/1999 av den 17 maj 1999 om den gemensamma organisationen av marknaden för vin[1],

–       med beaktande av sin ståndpunkt av den 14 april 1999[2] om prissättningen under handelsperioden 1999/2000, sina ståndpunkter av den 11 februari 1999[3] och den 6 maj 1999[4] om reformeringen av den gemensamma organisationen av marknaden för vin inom ramen för Agenda 2000 samt av den 11 december 2001[5] och den 15 november 2005[6] om ändring av förordning (EG) nr 1493/1999,

–       med beaktande av kommissionens arbetsdokument om den gemensamma marknadsorganisationen för vin och om vinsektorns ekonomi från februari 2005,

–       med beaktande av slutsatserna från seminariet om vin som kommissionen organiserade den 16 februari 2006[7],

–       med beaktande av externa studier som utförts på uppdrag av kommissionen[8] och Europaparlamentet[9],

–       med beaktande av yttranden och diskussioner under den utfrågning om en hållbar europeisk vinsektor som utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling ordnade den 12 juli 2006,

–       med beaktande av artikel 45 i arbetsordningen,

–       med beaktande av betänkandet från utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling och yttrandena från utskottet för internationell handel och utskottet för regional utveckling (A6‑0016/2007), och av följande skäl:

A.  Inom EU:s mångfunktionella jordbruksmodell har vinodlingen en nyckelposition. Den omfattar mer än 1,6 miljoner kommersiella odlingar på 3,4 miljoner hektar och svarar för 5,4 procent av värdet av den totala jordbruksproduktionens i EU. Ändå går bara 2,5 procent av EGF:s (Europeiska garantifonden för jordbruket) utgifter till vinodling. Vinodling har i sig själv en positiv inverkan på miljön, framför allt eftersom den skyddar marken från erosion, men även från ett i allmänhet alltför intensivt utnyttjande av naturresurserna.

B.  Den europeiska vinodlingen fortfarande är en viktig exportsektor och svarar för 60 procent av världsproduktionen.

C.  Sektorns livskraft i samband med export vilar på en kvalitetstradition som erkänns världen över.

D.  Europeiska unionen ligger på första plats i världen när det gäller produktion, konsumtion och export av vin.

E.  En anpassning till de nya förhållanden som råder är nödvändig mot bakgrund av den omfattande utveckling som ägt rum inom den gemensamma jordbrukspolitiken (GJP) och i anslutning till Europeiska unionens internationella överenskommelser och förhandlingar, särskilt inom ramen för Världshandelsorganisationen (WTO), sedan den senaste genomgripande reformen av den gemensamma organisationen av marknaden för vin som genomfördes med förordning (EG) nr 1493/1999, men även mot bakgrund av marknadssituationen inom sektorn och erfarenheterna från tillämpningen av den gemensamma ordningen. Man kan därför inte begära några ytterligare eftergifter av Europeiska unionen.

F.  Reformen av vinsektorn måste garantera en säker framtid för den gemensamma organisationen av marknaden och stabila villkor för vinodlarna. Det är nödvändigt att undvika att reformen på nytt kan ifrågasättas i samband med Dohaförhandlingarna, särskilt när det gäller det interna stödet.

G.  Europeiska unionens vinsektor kräver att unionen gör en kraftig politisk markering för att främja vinernas och vinsektorns plats i vårt samhälle genom att utarbeta en genuin europeisk vinpolitik inom den gemensamma organisationen av marknaden.

H.  Kommissionen bör verka för att reformen av sektorn inriktas på att skapa en verklig vinpolitik, som bidrar till att förbättra Europeiska unionens strukturer för produktion, bearbetning och inte minst saluföring och till att utveckla nya och expanderande marknader och befästa de traditionella marknaderna.

I.  I det tidigare nämnda meddelandet från kommissionen erkänner man att en specifik gemensam organisation av marknaden behövs och man föreslår en genomgripande reform av den nuvarande gemensamma organisationen av marknaden.

J.  På basis av detta meddelande från kommissionen och de studier och dokument som bifogas detta meddelande, är det möjligt att formulera ett integrerat förslag till en reformering av den gemensamma marknadsorganisationen för vinsektorn som tar tillvara de uppgifter som ingår i de olika alternativ som kommissionen har undersökt. Ett sådant förslag behöver inte nödvändigtvis vara identiskt med något av de alternativ som kommissionen presenterar. I detta sammanhang bör en genomgripande reform av den gemensamma organisationen av marknaden för vin med betydande ändringar av de föreslagna åtgärderna betraktas som en möjlighet att uppnå de uppsatta målen.

K.  Det främsta målet med reformen av vinsektorn bör vara att göra den europeiska vinsektorn mer dynamisk och konkurrenskraftig, utan att detta leder till förlorade marknadsandelar på den internationella marknaden, samtidigt som man tar hänsyn till de europeiska vinproducenternas och konsumenternas intressen och respekterar den traditionella vinodlingen i Europa och de europeiska vinernas kvalitet och äkthet.

L.  Marknadsbalans kan inte uppnås genom bestämmelser om mängd och politiska ingrepp i produktionen.

M.  Situationen i vinsektorn kräver en rättvis och ambitiös reform, som genom en långtgående anpassning av den gemensamma organisationen av marknaden säkrar en verklig framtid för den europeiska vinodlingen, utan att produktionskapaciteten för den skull minskas.

N.  Denna ambitiösa reform måste stödjas av tillräckliga medel, dels för att säkra finansieringen av de anpassningar som krävs för moderniseringen av den gemensamma organisationen av marknaden inom vinsektorn, dels för att avhjälpa de sociala konsekvenser som moderniseringen kan få.

O.  Det alternativ som kommissionen kallar en ”genomgripande reform av den gemensamma organisationen av marknaden för vin” kan kritiseras, bland annat av följande skäl:

i)       Den analys som kommissionen grundar sig på är felaktig, eftersom man överskattar minskningen av den interna konsumtionen (se uppgifter från Internationella vinorganisationen (OIV)) och betraktar denna minskning som den främsta orsaken till problemen inom sektorn; de rekommenderade lösningarna, framför allt massiv nedläggning, är missanpassade och har inget svar på den främsta utmaningen som sektorn står inför, det vill säga att säkra konkurrenskraften; en av lösningarna på den europeiska vinsektorns problem är att stimulera efterfrågan genom att erövra europeiska och internationella marknader.

ii)      Den massiva och urskillningslösa nedläggning genom uppryckning som förespråkas av kommissionen är ett oberättigat angrepp på den europeiska vinodlingstraditionen, särskilt i de mest utsatta områdena, och ett olämpligt tillvägagångssätt för att undvika en europeisk överproduktion och stärka konkurrenskraften inom sektorn på en expanderande världsmarknad.

iii)     En fullständig liberalisering av kapaciteten skulle vara farlig, eftersom man riskerar att motarbeta insatserna för att återupprätta jämvikten mellan tillgången och efterfrågan och bidra till en utlokalisering av vinproduktionen; den viktigaste utmaningen, det vill säga att skapa en bättre omsättning av planteringsrätterna i en medlemsstat, behandlas inte.

iv)     Kommissionens förslag syftar i själva verket till att gradvis urvattna regleringsåtgärderna på marknaden och stöden till vinodlarna, detta genom att resurser överförs från GJP:s första pelare till dess andra, det vill säga till landsbygdens utveckling.

v)      De europeiska medborgarna kritiseras ofta för sektorns utveckling, sättet på vilket ordningen förvaltas och det europeiska vinets kommersiella möjligheter, medan ställningen för det vin som importeras från ”Nya världen” i gengäld håller på att kraftigt stärkas.

vi)     De åtgärder som föreslås är inte tillräckliga när det gäller behovet av att förbättra informationen till konsumenterna om vinets egenskaper och dess gynnsamma hälsoeffekter vid en måttlig konsumtion.

vii)    Kommissionens prioriteringar bör även inbegripa en förbättring av marknadsföringen av vinerna och ansträngningar att locka nya konsumenter och erövra nya marknader, i synnerhet när det gäller export och nya tillväxtmarknader, och detta bör ske med hjälp av en proaktiv och ambitiös utrikeshandelsstrategi som har tillräckliga resurser.

viii)   Kommissionen föreslår en omstrukturering av den europeiska vinodlingen, som kommer att medföra en koncentration av produktionen till några få stora företag och en standardisering av det producerade vinet, något som skulle leda till att man äventyrar variationen i det europeiska vinsortimentet och den ekonomiska, sociala och kulturella rikedomen i många europeiska regioner.

P.     För att möta den nya världens aggressiva handelspolitik bör den gemensamma organisationen av marknaden utvecklas så att den gynnar en ökad konkurrenskraft för gemenskapens vinsektor och sektorns anpassning till utvecklingen på världsmarknaden, utan att detta innebär att den europeiska sektorn utnyttjas som en regleringsmekanism på världsmarknaden.

Q.     Reformen av denna gemensamma organisation av marknaden innebär en unik möjlighet att på nytt bygga upp den europeiska vinsektorns konkurrenskraft i en allt mer konkurrensutsatt internationell omgivning.

R.     Reformens målsättning bör vara att skapa stabilitet i vinodlingsregionerna inom sektorn som helhet, att på möjligast effektiva och vertikalt integrerade sätt reglera tillgång och efterfrågan och samtidigt respektera den europeiska vinodlingstraditionen och det europeiska vinets kvalitet och äkthet samt övertyga internationella och europeiska konsumenter om att det finns en kvalitetsskillnad mellan europeiska viner och andra viner och visa dem att den här skillnaden i kvalitet garanteras genom en integrerad och öppen gemenskapslagstiftning inom vilken också kulturella aspekter värdesätts.

S.     Gemenskapens vinsektor kännetecknas av vissa särdrag när det gäller odling samt produktions- och saluföringsstrukturer som skiljer sektorn från övriga jordbrukssektorer och möjligheten att tillämpa systemet med ett frikopplat samlat gårdsstöd på denna sektor bör därför avvisas.

T.     Vinsektorns konkurrenskraft kan endast förbättras med hjälp av systematiska informations- och marknadsföringsåtgärder som vidtas i syfte att återta marknadsandelar inom gemenskapen och ta sig in på andra marknader i tillväxtekonomierna. En sådan marknadsföringsverksamhet bör finansieras genom inrättandet av en marknadsföringsfond som förvaltas av yrkes- och branschorganisationer, producentgrupper eller offentliga, regionala utvecklingsorgan.

Reformens allmänna principer

1.      Europaparlamentet anser att en reform av den gemensamma organisationen av nödvändighet bör utgå från följande grundläggande punkter:

a)      En förenkling och harmonisering av lagstiftningsåtgärderna utifrån ett erkännande av sektorns särdrag.

b)     En förstärkning och förbättring av den europeiska vinsektorns konkurrenskraft inom ramen för en ökande internationell konkurrens.

c)      Ett bibehållande av den gemensamma organisationen av marknaden för vin och dess andel av gemenskapens budget inom ramen för den gemensamma jordbrukspolitikens första pelare.

d)     En samstämmighet mellan vinodlingssektorn och övrig politik inom ramen för GJP, för en hållbar reformering av den gemensamma organisationen av marknaden.

e)      Ett territoriellt synsätt och ett beaktande av naturresurserna som helhet genom att vinodlarna anpassar sig till befintliga villkor och korrekta jordbruksmetoder, vilket innebär att stimulansåtgärder bör skapas för att främja odlingsmetoder som bidrar till en kvalitativ och kvantitativ kontroll av produktionen och en bättre miljö och som på längre sikt syftar till att bevara en skälig inkomst för vinodlarna och höja produktkvaliteten.

f)      Upprätthållandet av gemensamma bestämmelser inom ramen för den gemensamma organisationen av marknaden tillsammans med införandet av ett omfattande strukturstödsprogram med målet att förstärka konkurrenskraften och hållbarheten inom den europeiska vinsektorn.

g)      Subsidiaritet vid genomförandet av den nya ordningen med tanke på medlemsstaterna, på basis av genomförandet av nationella program för stöd till och utveckling av vinodlingssektorn, som bör inbegripa stödberättigade gemenskapsåtgärder som finansieras med anslag ur budgeten för den gemensamma organisationen av marknaden för vin, det vill säga inom ramen för GJP:s första pelare.

h)      Ett gradvist genomförande av den nya gemensamma organisationen av marknaden i två faser för att möjliggöra en utvärdering av resultaten efter den första fasen och en eventuell anpassning av den gemenskapspolitik som medlemsstaterna valt att följa och som omfattar de nationella programmen för utveckling och stöd av vinsektorn, utan att detta påverkar fördelningen av de nationella finansiella anslagen ur budgeten för den gemensamma organisationen av marknaden.

i)       Ett stärkande av producentorganisationernas och branschorganisationernas roll och medansvar och en anpassning av registret över vinodlingsarealer.

j)      Särskilda marknadsföringskampanjer för att återta marknader och ta sig in på nya marknader inom och utanför Europeiska unionen och konsumentupplysningskampanjer om ansvarsfull och måttlig konsumtion av vin i Europa.

2.      Europaparlamentet understryker att man i samband med reformen även bör beakta följande:

a)      Europeiska unionens utvidgning till att omfatta Bulgarien och Rumänien, två länder som har en betydelsefull vinproduktion och som alltså måste anpassa sig såväl till nya marknads- och interventionsåtgärderna som till kontrollen och övervakning av den nya ordningen.

b)     Den allt mer konkurrensutsatta situationen på det internationella planet, både när det gäller produktion och konsumtion.

c)      Den ständigt växande kinesiska marknaden som stadigt erövrar mark även på området för vinframställning samt den ökade produktionen i de övriga nya producentländerna, bland annat Australien, Nya Zeeland, Förenta staterna, Kanada och Sydafrika.

d)     Effekterna av Europeiska unionens handelsavtal.

e)      De internationella WTO-förhandlingarna inom ramen för Doharundan, där principerna för reformen inte bör ifrågasättas utan i stället bli en fullt integrerad del av Dohaöverenskommelsen, framför allt när det gäller internt stöd.

f)      GJP:s perspektiv, särskilt den framtida GJP-finansieringen, om vilka diskussioner kommer att inledas 2009.

Avreglering av den gemensamma organisationen av marknaden – enhetlig gemenskapspolitik

3.      Europaparlamentet är övertygat om att reformen av den gemensamma organisationen av marknaden bör fastställa mål och skapa ökad samstämmighet mellan de olika politikområdena, vidta åtgärder för att balansera marknaden, de strukturella ingreppen och reglerna för märkning och klassificering av vin, genom att fastställa mål för den gemensamma organisationen av marknaden och de politikområden som kan bidra till att uppnå dem. Parlamentet anser att denna överordnade samstämmighet skall baseras på subsidiaritetsprincipen med beaktande av olika nationella och regionala särdrag, i syfte att signalera att Europeiska unionen genom sin samordnade politik försöker erövra marknader och konsumenternas förtroende.

4.      Europaparlamentet anser att överförandet av resurser från den första pelaren i GJP till den andra genom samfinansiering via program för regional utveckling strider mot all logik och bör avvisas för att de nationella budgetarna skall kunna tillföras medel och för att säkra en hållbar utveckling inom sektorn genom de åtgärder som finansieras genom nationella anslag, och som kommissionen har aviserat.

5.   Europaparlamentet påminner om att fördelningen av gemenskapsresurserna inom de övriga sektorerna av jordbruket som reformerats inom ramarna för den nya gemensamma jordbrukspolitiken och skapat ”nationella budgetramar” har skett utgående från en logik där man helt eller delvis kopplat bort gemenskapsstöden. Parlamentet betonar att den nya gemensamma organisationen av marknaden för vin måste grunda sig på genomförandet av enhetliga åtgärder i samtliga medlemsstater och på åtgärder baserade på subsidiaritetsprincipen, som gör det möjligt att ta hänsyn till de specifika behoven för vinsektorn i varje medlemsstat eller produktionsområde. Parlamentet tillägger att är sektorn (produktion, handel, branschorganisationer, produktionsområden, etc.) i varje medlemsstat som, i samråd med den regionala och nationella administrationen och med stöd av en rad program, skall definiera hur målet att anpassa produktionen till marknaden kan uppnås genom en eller flera åtgärder från denna grupp. Parlamentet anser att de åtgärder som baseras på subsidiaritetsprincipen skall definieras och regleras på europeisk nivå för att undvika snedvridningar av konkurrensen och att de till fullo skall finansieras genom gemenskapsbudgeten.

Reformering under två perioder (2008–2011 och 2012–2015)

6.      Europaparlamentet anser att reformen, för att målen skall kunna uppnås, måste genomföras gradvis under två perioder. Under den första fasen (2008–2011) bör målet vara att anpassa, omorganisera och öka transparensen på marknaden, stärka produktionsorgan och vinodlingsregioner genom ett gradvis vidtagande av åtgärder – främst av gemenskapsnatur – och förbereda den europeiska vinsektorn för en mer aggressiv marknadsöppning, genom att gradvis låta de resurser som frigjorts från destillering övergå till stödet för att främja konkurrenskraft och utveckling.

7.      Europaparlamentet understryker, med hänsyn till reformens troliga konsekvenser, dess komplexitet och nödvändigheten av att genomföra den gradvis, att det är nödvändigt att göra en halvtidsutvärdering, med en mellanliggande fas på ett år vid utgången av den första fasen, för att kunna bedöma de första verkningarna och eventuellt justera alla de åtgärder som redan vidtagits, liksom de som ännu inte genomförts i förhållande till de ursprungliga målen.

8.      Europaparlamentet hävdar, mot bakgrund av att den rådande situationen kräver omedelbara åtgärder för att lösa problemen på den europeiska vinmarknaden, att de politiska strategier som skall stödja reformen – antingen med hjälp av nuvarande gemenskapsbudget eller, om det visar sig nödvändigt, genom en utökning av budgeten – bör tas i bruk redan från början och successivt ökas, till exempel strategin för att förbättra saluföringen och höja kvaliteten, och andra bör successivt minskas, till exempel mekanismerna för ingrepp på marknaden.

En genomgripande reform av den gemensamma organisationen av marknaden för vin – överensstämmelse med den nya GJP

9.   Europaparlamentet understryker att vinodling principiellt sett har en positiv inverkan på miljön, framför allt eftersom den skyddar marken från erosion, men även från ett överdrivet och alltför intensivt utnyttjande av naturresurserna. Av den här anledningen och för att skapa harmonisering mellan den nya ordningen och andan i den nya GJP är det lämpligt att man på gemenskapsnivå främjar de grundläggande odlingsmetoder som är miljövänliga, och som kan finansieras med medel ur budgeten för den gemensamma marknadsorganisationen.

Kontroll av produktionen i syfte att övervaka kvalitet, miljö och marknadsbalans

10.    Europaparlamentet konstaterar att en ramdefinition av produktionen av bordsvin även kommer att underlätta förtydligandet av handelsvillkoren för dessa viner och göra det lättare att skilja dessa från vin med geografiska beteckningar, vars produktionsvillkor är mycket strängare och regleras på lokal och regional nivå.

11.    Europaparlamentet anser att det är nödvändigt att vinodlarna anpassar sina metoder till jordbrukets odlingsmetoder och rättar sig efter miljömässiga och andra växtskyddsnormer, detta för att bidra till miljöskyddet, kontrollen av primärproduktionen, begränsning av potentialens avkastning, bekämpning av överskott samt främja vinkvalitet och på det här sättet minska destilleringsvolymerna.

12.    Europaparlamentet anser också att man bör främja alternativa användningar av alkohol och av biprodukter från vinframställningen med hjälp av bioenergipolitiken, som kan ge ett värdefullt bidrag till bekämpning av produktionsöverskottet.

Destillering – mekanism för krishantering och marknadsbalans, miljöskydd och kvalitetsförbättring

13.    Europaparlamentet betonar att kommissionens förslag om att bibehålla destillering eller dra in biprodukter utan någon finansiering är ett meningslöst förslag, eftersom destilleringen berör vinproducenterna men utförs av destillerierna, ett faktum som i realiteten gör åtgärden omöjlig att genomföra. Parlamentet betonar också att kommissionens förslag om att under kontrollerade former slopa biprodukter från vinframställning kommer att orsaka allvarliga miljöproblem i viktiga vinodlingsregioner. Förslaget om att avskaffa destillering av vinöverskott från sorter med dubbel klassificering kommer att leda till att det åter framställs stora mängder vin, vilket i sin tur kommer att inverka ytterst negativt på de regionala och europeiska marknaderna och skapa problem inom regionerna. Parlamentet påpekar också att den häftiga absorption av de befintliga överskotten som kommissionen föreslår kommer att få betydande konsekvenser både för marknaden och vinodlarnas inkomster.

14.    Europaparlamentet understryker att destillering av vin ursprungligen infördes som en nödåtgärd, men att den nu har blivit en mycket kostsam och omtvistad del av den gemensamma organisationen av marknaden för vin. Parlamentet anser därför att destilleringen bör fasas ut under en lämplig övergångsperiod som skulle göra det möjligt för vinodlarna att befästa eller ta i bruk hållbara produktionsmetoder och inleda en produktion av kvalitetsviner. Under denna övergångsperiod skall de vinodlare som destillerat kunna etablera sig på marknaderna för kvalitetsviner, genom att använda nedläggning, frivillig utbudsstyrning och åtgärder för landsbygdsutveckling för en bättre marknadsföring av kvalitetsviner och för en diversifiering.

15.    Europaparlamentet säger nej till ett omedelbart avskaffande av destillationsmekanismen och andra åtgärder för marknadsstöd, för även om planeringen och användningen av dessa mekanismer självklart kan förbättras, förefaller det inte ändamålsenligt att avskaffa dem utan en övergångsperiod så att man bättre kan bedöma fördelarna av vissa av dem. Parlamentet betonar att anslagen till marknadsingripande åtgärder successivt bör minskas under övergångsperioden, och att man parallellt med detta bör intensifiera de kvalitets-, salu- och handelsfrämjande åtgärderna till förmån för de europeiska vinerna.

16.    Europaparlamentet anser att det vore ändamålsenligt att under den första reformfasen omvandla de fyra nu gällande destillationsåtgärderna till endast två:

a)      En obligatorisk destillering som skulle fungera som ett säkerhetsnät och skapa möjligheter till en gradvis sanering av marknaden och samtidigt tjäna miljö- och kvalitetsmål.

b)     En frivillig destillering för framställning av vinalkohol som skulle göra det möjligt att anpassa sektorn för den vinalkohol som utnyttjas i vissa vinprodukter (dessertviner, brandy) eller för balansering av viner.

17.    Europaparlamentet anser det vara lämpligt att bibehålla stödet till vinframställningen för att man även i fortsättningen skall kunna garantera europeiska viner av hög kvalitet och undvika de miljöskador som upphörandet av produktionen skulle ge upphov till. Parlamentet anser också att stödet till destillering av vin till alkohol avsedd för förtäring bör bibehållas, eftersom detta är den enda typen av destillering som har verkliga avsättningsmöjligheter på marknaden.

18.    Europaparlamentet anser att användningen av biprodukterna till destillering bör ses över i syfte att göra tillämpningen mindre kostsam på gemenskapsnivå, bland annat genom att tillåta att en del av alkoholen avsätts för andra marknader, såsom alkohol avsedd för förtäring.

19.    Europaparlamentet anser det vara nödvändigt att inrätta en ny krishanteringsmekanism som kan utnyttjas i särskilda, allvarliga och verkliga nödsituationer som definieras enligt rigorösa och objektiva kriterier som på förhand fastställts på gemenskapsnivå.  

20.    Europaparlamentet anser att offentlig lagring av alkohol bör avskaffas och att försäljningen av alkohol från krisdestillering bör ersättas med ett system med en omedelbar, direkt försäljning genom anbudsförfaranden.

21.    Europaparlamentet betonar att det är lämpligt att bibehålla stödet till druvmust avsedd för framställning av druvjuice, och konstaterar att det handlar om att även i fortsättningen utnyttja en produkt för ett ändamål som utgör ett alternativ till vinproduktionen och som är viktig för sektorn och bidrar till att upprätthålla balansen på marknaden.

Obegränsad nedläggning – nedläggning på grundval av kriterier

22.    Europaparlamentet konstaterar att man i det tidigare nämnda meddelandet från kommissionen understryker att nedläggning är en åtgärd för att minska produktionen och de mänskliga resurser som sektorn sysselsätter, i stället för att främja kontroll av produktionen genom åtgärder som reglerar tillgång och efterfrågan. Parlamentet anser att en följd av den här politiken kommer att bli att man inte kommer att lyckas uppnå målet att stärka konkurrenskraften inom vinsektorn. Parlamentet framhåller att ökad subsidiaritet inte bör användas som alibi för en blind avreglering som kommer att leda till illojal konkurrens, till och med inom Europeiska unionens gränser.

23.    Europaparlamentet anser att frågan om en slutlig nedläggning inte kan utgöra hörnstenen i reformeringen av den gemensamma organisationen av marknaden utan att den bara är en av flera parametrar när det gäller strukturella ingripanden som finansieras med medel ur budgeten för den gemensamma organisationen för marknaden genom nationella finansiella anslag och som syftar till att förnya vinodlingspotentialen och gradvis anpassa vinsektorn till marknadens behov.

24.    Europaparlamentet anser att initiativet till en slutlig nedläggning bör tas av producenterna, under förutsättning att medlemsstaterna kan godkänna – eller förkasta – en slutlig nedläggning, utgående från nationella och/eller regionala, miljömässiga och sociala kriterier som överensstämmer med kriterier som på förhand fastställts på gemenskapsnivå. Parlamentet anser att det är viktigt att varje medlemsstat eller region fastställer ett flexibelt övre tak för nedläggning per region och ges möjlighet att välja vilka vinkategorier som skall prioriteras i nedläggningsprogrammet.

25.    Europaparlamentet anser att de objektiva gemenskapskriterier som begränsar möjligheten till slutgiltig nedläggning bland annat kan utgöras av a) vingårdar i bergstrakter, kust- och öområden, som främst producerar viner med geografisk beteckning b) vingårdar belägna i sluttande terräng där markerosion måste förhindras och biologisk mångfald saknas, eller i områden med traditionell produktion av historisk betydelse, c) vingårdar som producerar vin med kommersiella avsättningsmöjligheter, d) vingårdar där en stor minskning skulle hota ett helt vinodlingsområde eller en registrerad ursprungsbeteckning (AOC), e) vingårdar som mottagit strukturstöd inom ramen för olika gemenskapsprogram, f) vingårdar där en nedläggning av produktionen skulle medföra miljörisker.

26.    Europaparlamentet anser att objektiva gemenskapskriterier som överensstämmer med en mer allmän omstrukturering av den produktiva och mänskliga potentialen på landsbygden och som kan underlätta valet av slutlig nedläggning till exempel kan avse följande: a) vingårdar med låg avkastning och få möjligheter att återerövra sin ursprungliga potential, b) sådana fall där vinodlarna omfattas av programmet för förtidspensionering, c) vingårdar som inte är lämpliga för framställning av kvalitetsvin eller vin som går att saluföra.

27.    Europarlamentet rekommenderar att tillfällig nedläggning införs utöver systemet för slutlig nedläggning och att varje medlemsstat tillåts avgöra hur denna skall tillämpas. Parlamentet betonar att en tillfällig nedläggning gör det möjligt att bevilja producenten ekonomiskt stöd, eftersom planteringsrätten skulle frysas för en period på flera år och vinodlaren i slutet av perioden kan välja nyplantering eller avsäga sig sin rätt eller anhålla om övergång till slutlig nedläggning om denna ordning gäller i medlemsstaten i fråga.

28.    Europaparlamentet anser att nedläggningsarealer för vilka det utbetalas en schablonersättning skall kunna fogas samman med områden som är berättigade till frigjort samlat gårdsstöd. Parlamentet anser att man i samband med fastställandet av nedläggningsbidraget och det samlade gårdsstödet bör utreda överensstämmelsen med bestämmelserna på miljöområdet för att undvika en försämring av landsbygdsområdena. Parlamentet anser att den enskilda medlemsstaten bör ha möjlighet att förse de vinodlare som ansluter sig till nedläggningsprogrammet med kompletterande stöd som skulle utbetalas med medel ur stöd- och utvecklingsprogrammen inom vinsektorn, eller genom tillämpning av mekanismen för produktionsvariation och/eller genom en omfördelning av den nationella reserven av rättigheter avseende samlat gårdsstöd, så att stödet till producenterna skulle nå samma nivå som den som det nationella eller regionala enhetliga frigjorda stödet ligger på. Parlamentet anser att ersättning inte kan beviljas för nedläggning av olaglig odling.

Förbud mot nyplantering – gradvis liberalisering av nyplantering

29.    Europaparlamentet anser att försiktighet och öppenhet bör iakttas i samband med de förfaranden som skall följas vid en gradvis tilldelning av nya planteringsrättigheter för att undvika negativa effekter på marknaden på grund av en okontrollerad expansion av vinodlingspotentialen. Medlemsstaterna bör fastställa en plan för detta med anvisningar om målnivån för planteringarna, en beskrivning av hur tilldelningen av nya planteringsrättigheter utvecklas, av vinsorterna i de enskilda regionerna och av tidsplanen för genomförandet. När det gäller fördelningen av de nya planteringsrättigheterna, anser parlamentet att unga jordbrukare, produktion av kvalitetsviner och vingårdar som förbundit sig att förbättra vinkvaliteten och saluföringen av sina viner bör prioriteras och uppföras i det reviderade registret över vinodlingsarealer. Parlamentet anser att alla medlemsstater, i samarbete med regioner, bransch- och producentorganisationer, före det att tilldelningen av nya planteringsrättigheter inleds bör utvärdera sina planer för nedläggning och hur dessa utvecklar sig. Parlamentet anser också att tilldelningen av nya planteringsrättigheter måste föregås av en utvärdering av situationen för de icke legaliserade eller olagliga planteringarna.

30.    Europaparlamentet anser, när det gäller produktionsområden med geografisk beteckning, att det kan vara lämpligt att liberaliseringsbesluten fattas av de behöriga regionala myndigheterna, med hänsyn till att det är nödvändigt att garantera värdet på de investeringar som vinodlarna gjort i ett område med geografisk beteckning, för att hindra en prestigeförlust för denna beteckning och för att bevara kontrollen över produktkvaliteten.

31.    Europaparlamentet anser att nyplanteringar inte kan kombineras med stödberättigande åtgärder, exempelvis åtgärder för omstrukturering, odlingsmetoder inom jordbruket, tvärvillkor och krishantering, men att de däremot kan kombineras med den kollektiva verksamhet som bedrivs av producentorganisationer och/eller branschorganisationer och som avser politik i anslutning till säljfrämjande åtgärder, konsumentupplysning, marknadsundersökningar och sådana ersättningar till följd av naturkatastrofer som ingår i de nationella stöd- och utvecklingsprogrammen inom vinsektorn.

Registret över vinodlingsarealer – ett instrument för effektiv kontroll och förvaltning av den gemensamma organisationen av marknaden

32.    Europaparlamentet anser att medlemsstaterna bör upprätthålla ett register över vinodlingsarealer med information om de sorter som planterats och antalet vinstockar i varje enhet (enligt förordning (EEG) nr 2392/86[10]).

33.    Europaparlamentet understryker att registret över vinodlingsarealer är ett grundläggande redskap när det gäller att övervaka att produktionstaken respekteras.

Berikning

34.    Europaparlamentet är medvetet om att berikningen direkt påverkar produktionsnivåerna, eftersom den kan bidra till en ökning av den kvantitet som produceras per hektar. Parlamentet understryker emellertid att frågan om att bibehålla eller avskaffa stödet till koncentrerad druvmust och rektifierad koncentrerad druvmust är direkt kopplad till avskaffandet eller bibehållandet av berikningen med sackaros, även med hänsyn till nedgången i sockerpriset till följd av reformen av den gemensamma marknaden för socker, de olika vinframställningstraditionerna i medlemsstaterna, frågan huruvida det är lämpligt och tekniskt möjligt att begränsa utnyttjandet av sådana vinframställningsmetoder till bestämda maximikvantiteter samt eventuella alternativa användningar av druvmust som skulle bidra till att minska överskottet av vin.

35.    Europaparlamentet anser att medlemsstaterna kan ställa vissa villkor för att tillåta berikning med socker, såsom kontroll av kvalitetshöjande åtgärder (exempelvis övervakning av att produktionstaken respekteras) och även ta hänsyn till väderförhållandena.

36.    Europaparlamentet anser att berikning måste tillåtas i samtliga vinodlingsområden där den använts av tradition och där det inte finns några strukturella överskott. Parlamentet anser att kommissionens förslag om sänkta berikningsnivåer inte är berättigat och att de nuvarande bestämmelserna skall fortsätta att gälla.

37.    Europaparlamentet anser att man inte bör införa ett förbud mot att tillsätta socker för berikning av vin, eftersom detta vore diskriminerande mot länder som ligger i de delar av Europeiska unionen där vinodling är svårare på grund av mindre gynnsamma klimatförhållanden. Dessutom bör denna fråga avgöras av producenterna och inte regleras i gemenskapslagstiftningen.

38.    Europaparlamentet anser att om berikningen sker genom tillsättning av koncentrerad druvmust skall druvmusten komma från samma produktionsområde.

39.    Europaparlamentet påpekar att den undersökning i vilken ett samband konstateras mellan berikning med socker och överproduktion av vin i Europeiska unionen genomfördes 1991 och inte motsvarar dagens marknadsförhållanden samt att den i vilket fall som helst inte hade någon giltighet.

Offentliga alkoholåtgärder – privat lagring av vin och druvmust

40.    Europaparlamentet anser att man bör undersöka möjligheten att bibehålla den privata lagringen av vin och druvmust, åtminstone under den första fasen av reformen (2008‑2011), med beaktande av de föreslagna restriktionerna för destillering och avskaffandet av offentlig lagerhållning.

Yrkes- och branschorganisationer

41.    Europaparlamentet understryker att branschorganisationerna kan ta initiativ, om det skapas en gemenskapsram som tillåter detta, vilket exempelvis skulle kunna innebära ett mer fullständigt utnyttjande av produktionspotentialen, konsumentinformation om måttlig vinkonsumtion, genomförande av undersökningar som är nödvändiga för att inrikta produktionen mot produkter som på bättre sätt motsvarar behoven på den inhemska marknaden och exportmarknaden, nödvändiga kommersiella investeringar, nya metoder för att begränsa användningen av växtskyddsmedel, övergång till ekologiskt jordbruk etc.

42.    Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i sitt förslag visa att det finns en vilja att reformera vinsektorn, i synnerhet genom en tydlig och konkret gemenskapspolitik för marknadsföring av europeiska viner tillsammans med tillräckliga finansiella åtaganden.

43.    Europaparlamentet anser det vara lämpligt att inrätta en särskild fond för marknadsföring av europeiska viner via sektorns yrkes- och branschorganisationer, producentgrupper eller offentliga organ för territoriell utveckling.

44.    Europaparlamentet anser att kommissionen måste fastställa ett antal allmänna riktlinjer för marknadsföringen av europeiska viner. Dessa riktlinjer bör grundas på en måttfull och ansvarsfull vinkonsumtion och åtföljas av nödvändiga anslag.

Märkning och marknadsföring av europeiskt vin

45.    Europaparlamentet anser att Europeiska unionens målsättning bör vara konsolidering, erkännande och skydd av vin med särskilt geografiskt ursprung på internationell nivå. Parlamentet påpekar att det kommer att bli lättare att känna igen dessa viner om märkningen förenklas.

46.    Europaparlamentet anser att det inte räcker med att framställa ett kvalitetsvin med traditionella metoder och att anbringa en specifik märkning, utan att man samtidigt bör vidta lämpliga åtgärder för marknadsföring av vinet på världsmarknaden för att bibehålla eller eventuellt öka efterfrågan. Parlamentet anser därför att specifika och tillräckligt finansierade åtgärder måste vidtas för att öka kunskaperna om det europeiska vinets kvalitet på världsmarknaden.

47.    Europaparlamentet anser, med hänsyn till de ändringar som nyligen gjordes i kommissionens förordningar (EG) nr 1991/2004[11] och (EG) nr 1427/2004[12] när det gäller bestämmelserna för märkning, att en bedömning av konsekvenserna av de gjorda ändringarna måste göras innan nya ändringar genomförs.

48.    Europaparlamentet betonar att sådana oenologiska metoder som inte är tillåtna inom Europeiska unionen måste tydligt anges på etiketten på importerade vinliknande drycker.

49.    Europaparlamentet anser att märkningen av viner från Europeiska unionen är ofrånkomlig, men anser dock att denna inte bör vara mer komplicerad än märkningen av viner från tredje länder.

50.    Europaparlamentet stöder en harmonisering av medlemsstaternas bestämmelser om vilka språk som skall användas på etiketten, så att operatörerna inte är tvungna att översätta vissa uppgifter till andra språk i de fall då den använda termen är mycket lik motsvarande term i mottagarlandet och någon risk för att skapa förvirring hos konsumenterna sålunda inte föreligger.

Att göra en dynamisk och ambitiös politik för saluföring av Europeiska unionens viner i tredje länder till en hörnsten i den gemensamma organisationen av marknaden

51.    Europaparlamentet påpekar att man bör åtgärda de svårigheter som vinsektorn står inför och som huvudsakligen beror på ökad import från tredje land, ett ökande lager av viner som överstiger en årsproduktion och som är svåra att avyttra, pressar priserna nedåt och minskar producenternas inkomster, genom att fastställa ett antal grundläggande prioriteringar som inte ingår i det tidigare nämnda meddelandet från kommissionen, såsom främjande av en måttlig och ansvarsfull konsumtion, omfördelning av budgetanslag för att nå nya konsumenter, erövra nya marknader och till och med återerövra marknader samt åtgärder som främjar kvalitet och forskning.

52.    Europaparlamentet uppmanar kommissionen att göra allt för att förbättra skyddet för geografiska beteckningar genom att fastställa strängare kriterier och skapa en gemensam europeisk ram för dessa beteckningar på biregional och multilateral nivå, särskilt inom ramen för WTO-avtalen och de avtal om aspekter på immateriella rättigheter som påverkar handeln (TRIPS) i syfte att inrätta ett multilateralt register för vin och sprit och i syfte att bekämpa förfalskning och alla former av missbruk av europeiska geografiska beteckningar och traditionella benämningar i tredje länder.

53.    Europaparlamentet anser att det är nödvändigt att få fram ett bättre skydd av skyddade geografiska beteckningar (SGB) och skyddade ursprungsbeteckningar (SUB) inom ramen för WTO-förhandlingar och bilaterala överenskommelse och ser det här som ett viktigt led när det gäller att bibehålla ett skydd av kvalitetsviner med anknytning till särskilda områden och metoder.

54.    Europaparlamentet framhåller att en förutseende och ambitiös extern handelspolitik för europeiskt vin bör utformas i syfte att stärka sektorns konkurrenskraft på den internationella marknaden, att detta bör ske i nära samarbete med de organisationer som representerar de europeiska operatörerna och åtföljas av en omfördelning av budgetresurserna och andra lämpliga medel.

55.    Europaparlamentet betonar vikten av att inom ramen för denna externa handelspolitik för europeiskt vin teckna bilaterala avtal med tredjeländer om handeln med vin på grundval av ömsesidigt erkännande och skydd för geografiska beteckningar.

56.    Europaparlamentet påminner om att Europeiska unionen har lovat att fasa ut sina exportsubventioner senast 2013. Kommissionen uppmanas att dämpa konsekvenserna av de sänkta subventionerna genom att göra resurserna för inkomstspridning bättre tillgängliga för vinproducenter och införa kvalificerat marknadstillträde för vinprodukter i den mån det är nödvändigt för att bevara jämvikten på den europeiska marknaden.

57.    Europaparlamentet önskar att vin förs upp på WTO:s lista över känsliga produkter.

58.    Europaparlamentet anser att man med anledning av de specifika särdrag som gäller för ordningen avseende de geografiska beteckningarna för vin under den första fasen av reformen (2008–2011) bör undersöka möjligheten att införliva bestämmelserna i rådets förordning (EG) nr 510/2006 av den 20 mars 2006 om skydd av geografiska beteckningar och ursprungsbeteckningar för jordbruksprodukter och livsmedel[13], med nödvändiga justeringar, i den nya gemensamma organisationen av marknaden för vin. Parlamentet konstaterar att man under den andra fasen av reformen (2012–2015), efter det att den gradvisa klassificeringen och enhetliga registreringen av vin har förverkligats på gemenskapsnivå och nationell nivå under den första perioden, bör utreda om det är ändamålsenligt att i förordning (EG) nr 510/2006 införliva bestämmelserna om geografiska beteckningar i den kommande förordningen om den nya gemensamma organisationen av marknaden för vin.

59.    Europaparlamentet betonar vikten av icke-handelsrelaterade frågor inom ramen för Världshandelsorganisationen (WTO). Parlamentet uppmanar kommissionen att utveckla ett märkningssystem för sådana importerade alkoholhaltiga vinprodukter som inte framställts i överensstämmelse med europeiska oenologiska metoder och därför inte bör betecknas som vin.

60.    Europaparlamentet påpekar att ett slopande av förbudet mot att framställa vin ur importerad must utgör en av de största riskerna för vinfalsifiering, snedvridning av marknaden och reducering av gemenskapens produktion, och att kommissionen bör motsätta sig detta slopande av förbudet inom ramen för Världshandelsorganisationen (WTO).

61.    Europaparlamentet anser att gemenskapslagstiftningen inte bör tillåta framställning av vin av importerad druvmust eller blandningar av importerad druvmust med druvmust framställd i gemenskapen, eftersom detta inte vore förenligt med andra åtgärder som kommissionen föreslår, såsom nedläggning eller avskaffande av stödet till användning av koncentrerad druvmust för höjning av alkoholhalten.

62.    Europaparlamentet betonar att det inte finns något som förpliktigar till förhandlingar inom Världshandelsorganisationen (WTO) om möjligheten att blanda vin från tredje länder med vin från gemenskapen, och motsätter sig en sådan utveckling, eftersom den skulle ge upphov till stora problem när det gäller ursprungsbeteckning och identifiering av produkter och leda till en nedvärdering av det vin som produceras i de europeiska länderna.

63.    Europaparlamentet anser att det för att bevara de europeiska vinernas kvalitet och goda rykte är mycket viktigt att endast vin och druvmust som producerats inom Europeiska unionen får användas vid vinframställningen.

Internationella vinorganisationen (OIV) – bilaterala handelsavtal

64.    I en tid av problematiska förhandlingar inom Världshandelsorganisationen (WTO) och inom ramen för Europeiska unionens bilaterala överenskommelser och om man vill slå vakt om europeiska livsmedelsprodukter, produkter med geografiska beteckningar, ekologiska produkter etc., anser Europaparlamentet att rådet, efter att ha hört Europaparlamentet, skall vara det organ som är behörigt att godkänna nya oenologiska metoder. Parlamentet påpekar att om denna behörighet överförs på kommissionen, skulle definitionen och klassificeringen av kvalitetsviner i Europeiska unionen äventyras. Dessa metoder bör föras upp på en gemenskapsförteckning över tillåtna oenologiska metoder, vilken skall kunna ses över beroende på konsumtionsutvecklingen.

65.    Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utnyttja alla medel som står till dess förfogande för att förhindra bedrägeri och missbruk av geografiska ursprungsbeteckningar i tredjeländer.

66.    Europaparlamentet anser att den särskilda gemensamma organisationen av marknaden för vin inom gemenskapen inte får berövas alla ekonomiska resurser på europeisk nivå genom överföringar till den andra pelaren av GJP och en återgång till nationell behörighet för åtgärderna, vilket skulle bana väg för en snedvridning av konkurrensen och diskriminering mellan produktions- och marknadsföringsstrukturer och mellan medlemsstater.

67.    Europaparlamentet framhåller att man bör se till att de oenologiska metoderna inte leder varken till förvirring hos konsumenterna eller till en försämring av kvaliteten eller skapar illojal konkurrens. Parlamentet understryker att de metoder för vinframställning som hittills godkänts inte kan godkännas automatiskt och att användningen av dem i Europeiska unionen inte heller kan tillåtas, inte ens när det är fråga om vin avsett för export till områden där metoderna i fråga är tillåtna.

68.    Europaparlamentet anser att ett samlande av de olika oenologiska metoderna under den Internationella vinorganisationen (OIV) är ett steg i rätt riktning under förutsättning att metoderna utvärderas och regleras på basis av resultat från vetenskapliga och tekniska undersökningar, samtidigt som livsmedelssäkerheten och folkhälsan naturligtvis måste garanteras.

Information om och främjande av en måttlig och ansvarsfull vinkonsumtion

69.    Europaparlamentet konstaterar att den europeiska vinkonsumtionen har sjunkit kraftigt, framför allt i de länder där man traditionellt dricker vin, vilket är en av orsakerna till det strukturella överskottet av vin. Exporten av vin har stagnerat de senaste åren samtidigt som importen har ökat kraftigt. Det är därför nödvändigt att den europeiska vinsektorn ökar sin konkurrenskraft. Parlamentet uppmanar kommissionen att omedelbart lägga fram en rapport som förklarar varför exporten av europeiskt vin minskat de senaste åren och anger orsakerna till varför importen från tredje länder ökat så kraftigt. Av rapporten bör särskilt framgå i vilken mån de bilaterala handelsavtalen med tredje länder har respekterats, i vilken mån man beaktat Europeiska unionens och de europeiska producenternas legitima handelsintressen och huruvida man på lämpligt sätt utnyttjat mekanismerna för den gemensamma handelspolitiken för att komma tillrätta med dessa problem.

70.    Europaparlamentet betonar att en hållbar utveckling för den europeiska vinsektorn kräver en omfördelning av betydande budgetmedel inom den gemensamma organisationen av marknaden för vin, i syfte att främja en måttlig och ansvarsfull vinkonsumtion. Att stärka utvecklingen mot en ökad, måttlig och ansvarsfull vinkonsumtion är ett positivt och viktigt sätt att bidra till skyddet av europeiska konsumenter och allmänhetens hälsa. Dessa åtgärder skall utvecklas genom ett effektivt partnerskap mellan gemenskapen, medlemsstaterna, regionerna och själva vinsektorn, som har en viktig roll.

71.    Europaparlamentet uppmanar kommissionen att föra en offensiv handelspolitik för att sprida kunskap om de europeiska vinernas kvalitet och försvara de europeiska vinodlingsmetoderna.

72.    Europaparlamentet anser att det är nödvändigt att stärka och finansiera konsumentupplysningen om kvalitativa egenskaper hos det vin som produceras i Europa i enlighet med traditionella och kontrollerade oenologiska metoder, så att man kan skydda sig från importerade produkter av tvivelaktig kvalitet och främja de europeiska produkterna på den inre marknaden och på internationella marknaden.

Nationella anslag – enhetlig gemenskapspolitik på basis av stöd- och utvecklingsprogram för vinsektorn

73.    Europaparlament betonar behovet av att behålla gemenskapens budget och inte överföra medel från den första till den andra pelaren i den gemensamma jordbrukspolitiken, som gäller landsbygdsutveckling, eftersom en sådan överföring skulle kunna leda till att resurserna minskas till nackdel för vinsektorn. Parlamentet kräver att man tydligt specificerar vilka åtgärder som kan komma i fråga för finansiering för att garantera att resurserna verkligen tilldelas sektorn.

74.    Europaparlamentet rekommenderar, utgående från målet om en hållbar och konkurrenskraftig reformering av den gemensamma organisationen av marknaden, att man fastställer ramvillkor för gemenskapen som kan tillämpas på nationell/regional nivå, inklusive bestämmelser om att finansieringen bör tas ur den första pelaren i GJP, det vill säga ur anslagen för den gemensamma organisationen av marknaden. Parlamentet anser att dessa strategier bland annat kan utgöras av politik för omstrukturering av vingårdarna, åtgärder för att förbättra strukturerna för registrering och marknadsföring, krav om odlingsmetoder inom jordbruket och normer för miljöskydd som ett led i kvalitetsstyrningen, krishanteringsmekanismer, forskning om produktionen och bättre saluföring av produkter, hanteringen av naturkatastrofer och politik för att främja konsumentupplysning, men även nedläggning samt under en övergångsperiod privat lagring, destilleringsåtgärder och andra gällande marknadsmekanismer.

75.    Europaparlamentet påpekar att en prioritering i samband med revideringen av den gemensamma organisationen av marknaden inom vinsektorn bör vara att definiera politiska strategier som bidrar till en stärkt konkurrenskraft och en kvalitetsmässig förbättring av de europeiska vinerna. Parlamentet framhåller att fördelningen av gemenskapsanslag till de nationella stöd- och utvecklingsprogrammen för vinsektorn bör ske på basis av gemensamma kriterier så att ojämlikhet inte uppstår mellan medlemsstater och regioner.

76.    Europaparlamentet påpekar att man vid val av metod för fördelningen av gemenskapsanslag till de olika nationella stöd- och utvecklingsprogrammen inom vinsektorn bör beakta det faktum att åtgärderna för marknadsingripanden, som olika medlemsstater har utnyttjat på fullständigt olika sätt, slukar en ansenlig del av resurserna i den nuvarande gemensamma organisationen av marknaden för vin.

77.    Europaparlamentet anser att man på basis av en procentuell sammanställning av statistiska uppgifter om vinodlingens produktion och areal i varje medlemsstat under perioden 2001–2005 på förhand kan göra en fördelning av budgeten för de nationella överskotten så att de enskilda medlemsstaterna ges möjlighet att, inom sina fastställda budgetramar, tillämpa de verktyg som de anser vara lämpliga inom ramen för ett regelverk som på förhand, och enligt objektiva kriterier, fastställts på gemenskapsnivå, och i vilket de berörda åtgärderna berättigar till samma stöd för alla medlemsstater.

78.    Europaparlamentet anser emellertid att det också är tänkbart med en andra lösning, där man utgår från de belopp som utnyttjats av varje medlemsstat inom ramen för den nuvarande gemensamma organisationen av marknaden inom vinsektorn, eller på en kalkyl och/eller ett kriterium som beaktar historiska uppgifter, vinodlingens storlek och de mängder som producerats och marknadsförts för varje medlemsstat, vilket skulle säkra ett bidragssystem som skulle vara förenligt med målen för reformen.

79.    Europaparlamentet anser att det måste vara möjligt att tillåta samfinansiering med medel ur den andra pelaren i GJP om en medlemsstat anser att kompletterande stöd behövs för att förbättra strukturåtgärderna inom vinsektorn, under förutsättning att det rör sig om åtgärder som berättigar till stöd. Parlamentet anser att det i första hand bör röra sig om åtgärder som kombinerar strukturåtgärder med programmen för förtidspensionering och politiken för att stödja unga jordbrukare.

80.    Europaparlamentet anser att nyplantering inte är en verksamhet som kan berättiga till bidrag.

81.    Europaparlamentet menar att varje reform av den gemensamma organisationen av marknaden inom vinsektorn måste säkra och stärka de europeiska vinproducenternas konkurrenskraft. Parlamentet understryker att innovationskraft och dynamik är mycket viktiga aspekter i detta sammanhang.

o

o         o

82.    Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.

• [1]  EGT L 179, 14.7.1999, s. 1. Förordning ändrad genom rådets förordning (EG) nr 1791/2006 (EUT L 363, 20.12.2006, s. 1).
• [2]  EGT C 219, 30.7.1999, s. 199.
• [3]  EGT C 150, 28.5.1999, s. 289.
• [4]  EGT C 279, 1.10.1999, s. 385.
• [5]  EGT C 177 E, 25.7.2002, s. 50.
• [6]  EUT C 280 E, 18.11.2006, s. 48.
• [7]  http://europa.eu.int/comm/agriculture/capreform/wine/index_en.htm
• [8]  ”Ex-post evaluation for the Common Market Organisation for Wine”. http://europa.eu.int/comm/agriculture/eval/reports/wine/index_en.htm
• [9]  ”Reforme de l’OCM du vin” (IPOL/B/AGRI/ST/2006-22).
• [10]  Rådets förordning (EEG) nr 2392/86 av den 24 juli 1986 om upprättandet av ett gemenskapsregister över vinodlingar (EGT L 208, 31.7.1986, s. 1). Förordningen senast ändrad genom förordning (EEG) nr 3597/90 (EGT L 353, 17.12.1990, s. 23).
• [11]  Kommissionens förordning (EG) nr 1991/2004 av den 19 november 2004 om ändring av förordning (EG) nr 753/2002 om vissa tillämpningsföreskrifter till rådets förordning (EG) nr 1493/1999 när det gäller beteckning, benämning, presentation och skydd av vissa vinprodukter (EUT L 344, 20.11.2004, s. 9).
• [12]  Kommissionens förordning (EG) nr 1428/2004 av den 9 augusti 2004 om ändring av förordning (EG) nr 1622/2000 om vissa tillämpningsföreskrifter för förordning (EG) nr 1493/1999 om den gemensamma organisationen av marknaden för vin och införandet av en gemenskapskodex för oenologiska metoder och behandlingar (EUT L 263, 10.8.2004, s. 3).
• [13]  EUT L 93, 31.3.2006, s. 12.

MOTIVERING

Motiveringen och resolutionen har disponerats enligt följande:

I.      Den nuvarande situationen på vinmarknaden i EU med en presentation av situationen när det gäller ekonomi och handel samt av gemenskapspolitiken inom sektorn.

II.     Grundläggande frågor som bör beaktas vid främjandet av en hållbar och konkurrenskraftig utveckling inom vinsektorn med presentation av de grundläggande principerna för reformeringen av den gemensamma organisationen av marknaden i enlighet med kommissionens förslag men även mot bakgrund av den kritik och de problemställningar som gjorts gällande samt de slutliga förslagen till utformandet av en ny organisation av marknaden. Förslaget till en ny reformering av den gemensamma organisationen av marknaden för vin mot bakgrund av kommissionens meddelande baserar sig på den politik som presenteras i följande avsnitt:

A.  Avreglering av den gemensamma organisationen av marknaden – enhetlig gemenskapspolitik

B.  Reformering under två perioder (2008–2011 och 2012–2015)

C.  En genomgripande reform av den gemensamma organisationen av marknaden för vin – överensstämmelse med den nya GJP

D.  Kontroll av produktionen i syfte att övervaka kvalitet, miljö och marknadsbalans

E.  Destillering – mekanism för krishantering och marknadsbalans, miljöskydd och kvalitetsförbättring

F.  Obegränsad nedläggning – nedläggning på grundval av kriterier

G.  Förbud mot nyplantering – gradvis liberalisering av nyplantering

H.  Register över vinodlingsarealer – ett instrument för effektiv kontroll och förvaltning av den gemensamma organisationen av marknaden

I.  Berikning

J.  Offentliga åtgärder rörande alkohol avsedd för förtäring – privat lagring av vin och druvmust

K.  Producentorganisationer – branschorganisationer

L.  Märkning

M.  Handel och WTO-förhandlingar – utformande av regler

N.  Internationella vinorganisationen (OIV) – bilaterala handelsavtal

III.    Nationella anslag – enhetlig gemenskapspolitik på basis av ett stöd- och utvecklingsprogram för vinsektorn där metoderna för genomförande och finansiering av den grundläggande politiken på EU-nivå och nationell nivå presenteras.

I.      DEN NUVARANDE SITUATIONEN PÅ VINMARKNADEN I EU

Den nuvarande situationen inom vinsektorn kännetecknas framför allt av följande faktorer:

a)  Den gällande gemensamma organisationen av marknaden, som är synnerligen komplicerad i jämförelse med andra ordningar – en omständighet som förvärras av ett fragmentariskt genomförande på nationell nivå när det gäller att reglera tillgång och efterfrågan, omstrukturering, nedläggning, vinfrämjande politik, destillering, förekomst eller avsaknad av lagliga planteringar, producent- och branschorganisationernas roll, märkning, klassificering och vinkontroll. Allt detta leder till ett heterogent genomförande som är obegripligt för konsumenterna, svårt att följa för producenterna och övriga aktörer inom branschen, och som framför allt är en börda för de behöriga offentliga myndigheterna på grund av de höga administrativa och ekonomiska kostnaderna.

b)  De komplicerade reglerna för märkning, kvalitetscertifiering och handel i EU, som förväntas bemöta aggressiva kommersiella strategier från producentländer i Nya världen där reglerna är mer flexibla.

c)  Konsumtionen, framför allt av bordsviner, som gradvis minskar, med ungefär 0,65 procent per år världen över.

d)  Konkurrens från importerat vin på den internationella marknaden – ett resultat av ökad globalisering och EU:s bilaterala överenskommelser. Sedan 1996 har den årliga importen av vin ökat med 10 procent, det vill säga avsevärt mer än exporten från EU, och uppgick 2005 till 11,8 miljoner hektoliter. I själva verket representerar denna import dock endast 5–6 procent av den sammanlagda produktionen i gemenskapen.

e)  Ökad konkurrens på den internationella marknaden, mot bakgrund av det faktum att exporten av europeiska kvalitetsviner visserligen haft framgång i utvecklade länder där köpkraften är stor, medan bordsvinerna, trots exportstöd för vissa kommersiella destinationer, möter konkurrens från viner från Nya världen eller också hänvisas till marknader med mycket låg köpkraft.

f)  De konjunkturrelaterade överskotten, som har en tendens att bli strukturella, och som redan nu uppgår till cirka 15 miljoner hektoliter eller 8,4 procent av utbudet, utan beaktande av de mängder som är avsedda för tillverkning av alkohol avsedd för förtäring.

g)  Den uteblivna anpassningen av en stor del av den europeiska produktionen till en växande efterfrågan från en konsumerande allmänhet med annorlunda kultur- och konsumtionsnormer och tillgång till ett större utbud av kommersiella valmöjligheter, framför allt i form av kommersiella kedjor.

h)  Marknadskriserna som präglas av en negativ utveckling vad gäller priser och vingårdarnas inkomster, vilka trots betydande skillnader mellan regioner och olika sorters vin i genomsnitt minskat med 12 procent från 1999, ett år då priserna för producenterna gick i höjden, fram till 2003, ett år då avkastningsgraden för produktionen var hög. Den här minskningen kan inte betraktas som strukturell, och utan åtgärder till förmån för en förutsägbar stabilitet kommer de här svängningarna inom produktion och efterfrågan att leda till ansenliga sociala och ekonomiska problem i vinodlingsregionerna.

II.     GRUNDLÄGGANDE FRÅGOR OCH INITIATIV SOM MÅSTE TAS FÖR ATT FRÄMJA EN HÅLLBAR OCH KONKURRENSKRAFTIG UTVECKLING AV VINSEKTORN

A.     Avreglering av den gemensamma organisationen av marknaden – enhetlig gemenskapspolitik

Kommissionens förslag är främst inriktat på att förvandla de ekonomiska åtgärderna inom den gemensamma organisationen av marknaden för vin till ett paket av strukturella åtgärder och marknadsmekanismer à la carte, vilket sker inom ramen för nationella anslag och underordnas den gemensamma jordbrukspolitikens (GJP:s), andra pelare, det vill säga pelaren för jordbrukets utveckling.

Dessutom strider överföringen av resurser från den första pelaren i GJP till den andra, genom samfinansiering av program för jordbrukets utveckling, och likaså åtgärderna för att skapa balans på marknaden och minska produktionspotentialen inom vinsektorn – åtgärder som enligt kommissionen kommer att införas i ”nationella budgetramar” – mot all logik om man vill garantera sektorns hållbara utveckling och dessutom fastställa konkurrensregler som respekterar grundläggande principer i gemenskapens lagstiftning. Kommissionens förslag syftar i själva verket till en gradvis urvattning av den första pelaren och till en fragmentering av den enhetliga politiken och det här leder till en försvagning och avreglering av vinsektorn som helhet. Det finns också risk för att problem uppstår på nationell nivå i samband med resursfördelningen sektorsvis i programmen för jordbrukets utveckling, eftersom andra jordbrukssektorer kommer att gå miste om resurser för att göra det möjligt att täcka en del av de strukturella åtgärderna inom vinsektorn. Låt oss i det här sammanhanget klart konstatera att en destabilisering av sektorn i en vinodlingsregion ger upphov till indirekta problem, inte bara vad gäller balansen mellan tillgång och efterfrågan utan även när det gäller främjandet av vin i andra vinodlingsregioner.

B.     Reformering under två perioder (2008–2011 och 2012–2015)

Situationen inom vinsektorn karaktäriseras av ett ytterst fragmentariskt genomförande av gemenskapspolitiken, till exempel när det gäller reglering av tillgång och efterfrågan, omstruktureringar, nedläggningar, klassificering och märkning, av vin, vinfrämjande politik, destillering, förekomst eller avsaknad av lagliga planteringar och producent- och branschorganisationernas roll. Om man under den första fasen inte på gemenskapsnivå lyckas stabilisera balansen mellan tillgång och efterfrågan kommer problemen på marknaden att leva vidare, och marknaden kommer fortsättningsvis att påverkas av vinproduktionen i samtliga regioner. Utan att åsidosätta de nationella och regionala särdragen, som när allt kommer omkring ger det europeiska vinet dess kulturella karaktär, bör vi från första början fastställa målen för ovan nämnda politiska strategier, för att inte destabilisera vinodlingsregionerna och för att skapa balans mellan tillgång och efterfrågan, utan att nationalisera den gemensamma organisationen av marknaden genom en sluten förvaltningsmetod.

Genomförandet av den nya gemensamma organisationen av marknaden måste ske i två faser: Målsättningen under den första fasen (2008–2011) bör vara en sanering av marknaden och en gradvis anpassning av den gemensamma organisationen av marknaden till ett enklare och mer konkurrenskraftigt ramverk genom fokusering på enhetlig politik och enhetliga åtgärder. Under den andra fasen (2012–2015) skall en fullständig utveckling av programmen för stöd och utveckling av vinsektorn börja ta form på nationell och regional nivå med inriktning mot att bevara marknadsstabiliteten och stärka de europeiska vinernas konkurrenskraft.

Det är också nödvändigt att se till att nyplanteringarna gradvis avregleras. Denna liberalisering kan naturligtvis inte genomföras isolerat från förfarandet för undersökning av olagliga planteringar. Det finns en risk för att kontrollen av dessa arealer försvinner vilket skulle få negativa följder för vinmarknaden i dess helhet. Den gradvisa avregleringen av nya planteringar måste kopplas samman med nedtoning av mekanismen för krishantering som också bör ske gradvis, detta åtminstone under den första reformfasen (2008–2011).

C.     En genomgripande reform av den gemensamma organisationen av marknaden för vin – överensstämmelse med den nya GJP

Varken den gällande gemensamma organisationen av marknaden för vin eller metoden för att genomföra denna på nationell och regional nivå tillhandahåller någon form av direkt stöd till vinodlarna. Därför måste en politik för att stödja vinodlarna tas fram. Denna politik bör vara kompatibel med den gemensamma jordbrukspolitiken, så att den gemensamma organisationen av marknaden för vin är samstämmig med dess grundläggande principer. Kommissionen anser att man genom en fullständig frikoppling åstadkommer en ökning av jordbrukarnas inkomster som endast skulle kännas av på medellång sikt, eftersom produktionsvolymen och det kommersiella intresset gradvis skulle avta, vilket kommissionen inte – att döma av kommentarerna till det tredje alternativet – betraktar som önskvärt. Däremot förhåller den sig särdeles gynnsamt till att främja ett program för nedläggning i syfte att minska produktionen, något som inte föreslagits inom någon annan jordbrukssektor inom ramen för den gemensamma jordbrukspolitiken (GJP). Till och med när det gällde socker åtföljdes förslaget om att minska produktionen av sockerbetor av ett förslag om gradvis sänkning av stödpriserna och initiativ för omstrukturering genom inrättandet av en fond för omstrukturering.

Om sektorn skall utvecklas på ett hållbart sätt är det viktigt att en del av gemenskapens medel som hittills främst används för destillering görs tillgängliga för finansiering av direkta åtgärder, till exempel med avseende på produktionsmetoder, tvärvillkor, kontroll av tillgång och stärkande av vinkvalitet. Finansiering av nedläggning i syfte att definitivt minska tillgången kan inte utgöra en gemenskapsprioritering, särskilt inte med tanke på att de ansenliga gemenskapsresurser som detta skulle sluka.

D.  Kontroll av produktionen för att uppnå marknadsbalans

Det är omöjligt att kontrollera att skyldigheten att respektera ett tak för avkastningsgraden för kvalitetsviner som framställs i vissa områden (fso) efterlevs, eftersom det inte finns någon motsvarande gemenskapsbegränsning avseende bordsviner. Det här leder i vissa fall till att druvor från samma vingård kan användas för att framställa flera vinsorter. Därför vore det viktigt att jordbruksmetoder och restriktioner för vin med geografisk beteckning även gällde bordsviner, vars märkningsregler också kommer att ändras och vars kommersiella värde kommer att stiga, vilket i förlängningen innebär en ökning av vinodlarnas inkomster. Kontroll av produktionsförhållandena utgör en lösning med tanke på många vingårdars överproduktion och låga produktkvalitet. Vetenskapliga studier har visat att hög avkastningsgrad i vissa fall inte motsvarar god vinkvalitet, eftersom de tenderar att minska sockerhalten och tonar ner aromatiska kännetecken och polyfenolkvoter. Alternativa lösningar i det här sammanhanget bör utgöras av program för tillfällig nedläggning (tidig skörd eller beskärning innan druvorna mognar) och reducering av avkastningsgraden per hektar. Det här senaste programmet skulle kunna baseras på trösklar eller tak för avkastningen, fastställda per vingård på grundval av en ny klassificering av vin.

En reducering eller kontroll av avkastningsgraden, som naturligtvis inte bör understiga en tröskel för avkastning som skulle vålla problem med tanke på sektorns konkurrenskraft, kan åstadkommas genom främjande av nya jordbruksmetoder. Dessa inbegriper bland annat igenväxning (vinodlarna tillåter vegetation gro mellan vinrankorna som på det sättet utarmas på grund av detta), partiellt avlägsnande av nya skott som bär frukt) eller skörd innan druvorna mognat (avlägsnande av vissa druvklasar innan druvorna mognat) . De här metoderna gör det också möjligt att reducera växtskyddsåtgärder, gödsling och bevattning, och kan dessutom bidra till ett bättre variationsurval. Finansieringen av den här åtgärden skulle även kunna underlättas genom ett införande av koder för goda metoder som skulle fastställas i de enskilda regionerna i samarbete med bransch- och producentorganisationer.

E.     Destillation – mekanism för krishantering och marknadsbalans, miljöskydd och kvalitetsförbättring

Destilleringsmekanismens roll har hittills främst varit att svara för de offentliga åtgärderna på vinmarknaden, i likhet med liknande mekanismer som har funnits för andra jordbruksprodukter fram till revideringen av den gemensamma jordbrukspolitiken för en tid sedan. Destilleringen innehar en särskilt viktig roll inom den gällande gemensamma organisationen av marknaden, eftersom den varje år absorberar cirka 10 procent av vinproduktionen, genom destillering av bordsvin upp till 30 procent per producent, i olikhet med kvalitetsvin där destillering förekommer i mycket liten mån. Den årliga budgeten för destillering uppgår till cirka 500 miljoner euro, medan de totala kostnaderna för lagring av sprit uppgår till 237 miljoner euro. Förvaltningen av destilleringen utnyttjar 45 procent av de totala gemenskapsanslagen inom den aktuella gemensamma organisationen.

Här skall det understrykas att kommissionens förslag om att bibehålla destilleringen eller dra in biprodukterna utan finansiering är meningslöst, eftersom destilleringen berör vinproducenterna men utförs av destillerierna, ett faktum som i realiteten gör åtgärden omöjlig att genomföra. Kommissionens förslag om att bibehålla destillering och under kontrollerade former slopa biprodukter från vinframställning kommer dessutom att leda till allvarliga miljöproblem i viktiga vinodlingsområden. Också förslaget om att avskaffa destillering med dubbel klassificering kommer att leda till framställning av stora mängder vin avsett för destillering, vilket i sin tur kommer att inverka väldigt negativt på den regionala och europeiska marknaden och skapa problem inom regionerna. En absorbering av de befintliga överskotten som inte sker gradvis, vilket kommissionens förslag indikerar, kommer att ge upphov till betydande turbulens på marknaden och påverka vinodlarnas inkomster i väsentlig mån.

Ett ingripande från gemenskapens sida i form av en mekanism för markandshantering är fortfarande en nödvändighet under reformens första övergångsfas (2008–2011), med tanke på en sanering av marknaden och behovet att garantera kvaliteten. I samband med de här tillfälliga destilleringsåtgärderna bör man alltid skilja mellan konjunkturmässig överproduktion och strukturella överskott, erkänna förekomsten av ”konstgjorda” lager och slutligen i högre grad beakta marknaden alkohol avsedd för förtäring.

F.     Obegränsad nedläggning – nedläggning på grundval av kriterier

Kommissionen vill återställa balansen på marknaden genom en ”magisk” tillämpning av en ordning för nedläggning utan kriterier, som till och med kan komma att omfatta 12 procent av de europeiska vingårdarna, och det här i kombination med ett fortsatt förbud mot nyplantering fram till 2013. På det här sättet stöder man inte en hållbar och konkurrenskraftig utveckling av hela den europeiska vinsektorn, en sektor som möter utmaningar från öppna och globaliserade marknader. Den här modellen kommer å ena sidan att förse den europeiska konkurrenskraften med skador som inte går att reparera, den kommer att förstöra landsbygdens sociala och ekonomiska nät och den kommer att leda till en rad miljöproblem som man i vissa regioner därefter inte kommer att kunna åtgärda. Å andra sidan kommer modellen att stimulera till ökad vinproduktionen i Nya världen, en omständighet som på medellång sikt kommer att hindra europeiska viner att återerövra marknader.

Samtidigt skulle ett genomförande av kommissionens förslag ge upphov till ansenliga problem i samband med nedläggningarna, bland annat med avseende på storleken på ersättningarna på basis av avkastningsgrad, något som medlemsstaterna har fastställt fram till dags dato, åtminstone med avseende på kvalitetsviner som produceras i vissa regioner (fso), frågan om genomförandets räckvidd, det vill säga om genomförandet skall avse de båda grundläggande vinkategorierna, kvalitetsvin som produceras i vissa regioner (fso) och bordsvin, och även frågan om vem som skall ansvara för planeringen och i vilken mån man kan garantera att resurserna i den gemensamma organisationen av marknaden räcker till för att täcka ersättningarna i den händelse att vinodlarna i stora skaror börjar ansöka om ersättning.

G.     Förbud mot nyplanteringar – gradvis liberalisering av nyplanteringar

Begränsningar och kontroll av vinproduktionen kan inte, så som kommissionen föreslår, underställas två produktionsstabilisatorer, det vill säga slutgiltig nedläggning och förbud mot nyplantering fram till 2013. Den europeiska vinsektorn skulle på grund av den ständigt sjunkande produktionen hamna i en förfördelad ställning i förhållande till vinet som importeras från Nya världen, om man beaktar det faktum att det räcker fyra år innan en nyplantering ger avkastning. På det här sättet skulle den första generationen nyplanteringar inte ge avkastning förrän 2014–2017.

Därför vore det ändamålsenligt att från första början, när den nya ordningen träder i kraft, inleda en gradvis avreglering av nyplanteringarna, det vill säga redan 2008. Avregleringen bör emellertid ske på ett sätt som inte tillåter att den totala vinproduktionen på europeisk nivå minskar, och den bör förverkligas sida vid sida med program för nedläggning och omstrukturering.

H.     Register över vinodlingsarealer – ett instrument för effektiv kontroll och förvaltning av den gemensamma organisationen av marknaden

Medlemsstaternas register över vinodlingsarealer måste kompletteras eller justeras på ett sätt som etablerar en överensstämmelse mellan vingårdar och det vin som produceras, och som garanterar att märkningen, till följd av den nya klassificeringen, kontrolleras. En sådan horisontell åtgärd bidrar till a) en övervakning av hur produktionen av druvor och viner i alla kvalitetskategorier framskrider, b) större transparens avseende ”geografisk beteckning” och vinets lokala karaktär, c) möjligheten att genomföra kontroller inom ramen för en övervakning av näringskedjan, till exempel spårbarhet etc., d) ett effektivt och öppet förenhetligande av vinkategorierna och korrekt förvaltning av krisdestillering, e) uttömmande konsumentupplysning.

Justeringarna av registret över vinodlingsarealer skall göras av medlemsstaterna, finansieras av Europeiska fonden för jordbruket och kontrolleras av kommissionen.

I.      Berikning

Stödet till must som används för berikning har lett till en artificiell utvidgning av åtgärden och till intensiv odling vid vissa vingårdar. När priset på socker sjunker leder det här oundvikligen till en ökning av stödet för must, för att bevara balansen mellan olika metoder för att höja alkoholhalten. Kommissionens förslag om att samtidigt förbjuda användningen av sackaros och slopa stödet för must, vars kostnader uppgår till 13 procent av budgeten för vin, är ett steg i rätt riktning. Förbudet mot användning av sackaros skulle dessutom bidra till marknadsbalansen och förenkla kontrollerna.

J.      Offentliga åtgärder rörande alkohol avsedd för förtäring – privat lagring av vin och druvmust

Privat lagring av vin och must utgör en provisorisk nedläggningsåtgärd som har en stabiliserande effekt på priserna, vilka hålls kvar på en acceptabel nivå under de månader som överenskommelserna gäller. Studier visar att den här åtgärden inte är särskilt dyr (den mot cirka 5 procent av utgifterna för den gemensamma organisationen av marknaden) och att den tidigare har underlättat absorption och marknadsföring av produktionen. Däremot har den inte visat sig underlätta lagring av vin av dålig kvalitet, avsett för destillering.

K.     Producentorganisationer – branschorganisationer

I den nya gemensamma organisationen av marknaden för vin behövs kontroll av produktionen på primär nivå samt effektiva system för att koncentrera produktionen och samordning av marknadsföringen av vin, för att inrätta kommersiella mekanismer av en storleksordning som kan jämföras med de kommersiella nätverken i Nya världen. Det är därför ändamålsenligt att stödja ett aktivt deltagande av producentorganisationer och deras kommersiella företag samt av olika branschorganisationer inom vinsektorn. Det är skäl att påpeka att framgången med en säljfrämjande politik framför allt beror på det sätt på vilket produktionen kontrolleras och samordnas på primär nivå.

L.     Handel och WTO-förhandlingar – utformande av regler

Förhandlingarna inom ramen för Världshandelsorganisationen (WTO) ställer till med svårigheter för en del av åtgärderna inom den gemensamma organisationen av marknaden, närmare bestämt för dem ingår i den gula boxen. Stödet till vinsektorn hör framför allt hemma i WTO:s gula box, inbegripet destillering och offentlig lagring, och motsvarar 45 procent, det vill säga cirka 735 miljoner euro, av gemenskapsanslagen i gemensamma organisationen av marknaden för vin.

Följaktligen vore det synnerligen ändamålsenligt att åtminstone omfördela en större del av de här gemenskapsresurserna till politik och åtgärder som inte av internationella partner kan kritiseras för att vara marknadsingripande åtgärder, utan som i stället bidrar till en rationell förvaltning av vinsektorn. Det är i sammanhanget särskilt intressant att undersöka indirekta åtgärder för stöd av marknad och inkomster under perioder av marknadskris i enlighet med den modell för säkerhetsnät som redan används i länderna i Nya världen.

De befintliga regleringsramarna för kvalitetspolitik och geografiska beteckningar liksom märkningsreglerna kritiseras av våra internationella handelspartner för att skapa tekniska hinder för den fria rörligheten, en kritik som emellertid inte bekräftas av ”importvågen” av viner från ”de nya länderna”. Å andra sidan, om målet är att stärka vinsektorns ställning inom den mer allmänna gemenskapspolitiken för att skydda produkter med geografisk beteckning inom ramen för Världshandelsorganisationen (WTO), så vore det ändamålsenligt att utforma en integrerad politik för att säkra de nationella och regionala särdragen men också skydda och lyfta fram gemenskapens politik och strategi för kvalitativa och säkra produkter, inklusive vin, på internationell nivå.

Det skall i detta sammanhang påpekas att ett slopande av förbudet mot att framställa vin ur importerad must utgör en av de största riskerna med tanke på vinfalsifiering, snedvridning av marknaden och reducering av gemenskapens produktion. Kommissionen bör motsätta sig en sådan här överenskommelse inom ramen för Världshandelsorganisationen (WTO). Man måste förstås fråga sig varför kommissionen har tagit upp frågan, eftersom någon begäran om detta inte har framställts från något tredje land.

Det bör också understrykas att det inte finns något som förpliktigar till förhandlingar inom Världshandelsorganisationen (WTO) om importen av viner från tredje länder och deras blandning med viner från gemenskapen, och att det är alldeles klart att en sådan utveckling måste undvikas eftersom den skulle ge upphov till enorma problem i samband med härkomst, ursprung och identifiering av de produkter som når konsumenterna.

M.    Märkning

En fråga som måste tas upp och utredas uttömmande är frågan om klassificering av vin. Fram till helt nyligen har konsumenterna skiljt på och valt mellan kvalitetsviner som framställs i vissa regioner (fso) och bordsviner. I dag, då konsumenternas preferenser förändras, kommersiella kedjor breder ut sig och de importerade vinerna från Nya världen blir allt flera, sker valet mellan kvalitetsviner som framställs i vissa regioner (fso) och de olika druvor som vinet framställts av. Följaktligen bör man på gemenskapsnivå undersöka möjligheten att i samband med märkningen av bordsviner ange druvsort och årgång, för att förse de här vinerna med ett kommersiellt signalement och undvika snedvriden konkurrens mellan olika kategorier av vin på gemenskapsmarknaden.

III.   NATIONELLA ANSLAG – ENHETLIG GEMENSKAPSPOLITIK PÅ BASIS AV ETT STÖD- OCH UTVECKLINGSPROGRAM FÖR VINSEKTORN

Ett effektivt, målinriktat och kontrollerat genomförande av marknadsåtgärderna och de strukturella ingripandena på nationell och regional nivå förutsätter att man inrättar program för stöd och utveckling av vinsektorn och att man inom ramen för de här programmen fastställer nationella prioriteringar, på basis av enhetliga gemenskapsstrategier. Att låta medlemsstaterna fastställa nationella åtgärder utan tillgång till en regleringsram på gemenskapsnivå vore det samma som att signalera att sektorn skall nationaliseras och att den gemensamma jordbrukspolitiken följer i dess spår. En sådan utveckling måste undvikas.

YTTRANDE från utskottet för internationell handel (27.11.2006)

till utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling

över reformen av den gemensamma organisationen av marknaden för vin
(2006/2109(INI))

Föredragande: Béla Glattfelder

FÖRSLAG

Utskottet för internationell handel uppmanar utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling att som ansvarigt utskott infoga följande i sitt resolutionsförslag:

1.  Europaparlamentet anser att vin inte enbart skall uppfattas som en produkt utan också bör erkännas som en del av den europeiska kulturen, i synnerhet Medelhavskulturen, och att de europeiska institutionernas främsta uppgift därför är att skydda och stödja den europeiska vinproduktionen, inte att avveckla den.  

2.  Europaparlamentet erinrar om att den europeiska vinodlingen fortfarande är en viktig exportsektor och svarar för 60 procent av världsproduktionen.

3.  Europaparlamentet erinrar om att sektorns livskraft i samband med export vilar på en kvalitetstradition som erkänns världen över.

4.  Europaparlamentet anser att det främsta målet med reformen av vinsektorn bör vara att ta hänsyn till de europeiska vinproducenternas och konsumenternas intressen och att göra den europeiska vinsektorn mer dynamisk och konkurrenskraftig utan att detta leder till förlorade marknadsandelar på den internationella marknaden, detta av respekt för den traditionella vinodlingen i Europa och det europeiska vinets kvalitet och äkthet.

5.  Europaparlamentet anser att reformen inte bör vara inriktad på en nedläggning av vingårdar. Om produktionspotentialen i EU minskas för att reglera tillgång och efterfrågan går nämligen marknadsandelar förlorade till externa konkurrenter utan att de europeiska vinernas konkurrenskraft förbättras på världsmarknaderna.

6.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se till att reformen av sektorn är inriktad på att skapa en verklig vinpolitik som bidrar till att förbättra produktions-, bearbetnings- och framför allt marknadsstrukturerna i EU och till att utveckla nya och expanderande marknader och befästa de traditionella marknaderna.

7.  Europaparlamentet konstaterar att den europeiska vinkonsumtionen har sjunkit kraftigt, framför allt i de länder där man traditionellt dricker vin vilket är en av orsakerna till det strukturella överskottet av vin. Exporten av vin har stagnerat de senaste åren samtidigt som importen har ökat kraftigt. Därför är det nödvändigt att den europeiska vinsektorn ökar sin konkurrenskraft. Parlamentet uppmanar kommissionen att omedelbart lägga fram en rapport som förklarar varför exporten av europeiskt vin minskat de senaste åren samt anger orsakerna till varför importen från tredje länder ökat så kraftigt. Av rapporten bör särskilt framgå i vilken mån de bilaterala handelsavtalen med tredje länder har genomförts, i vilken mån man beaktat EU:s och de europeiska producenternas legitima handelsintressen och huruvida man på lämpligt sätt utnyttjat mekanismerna för den gemensamma handelspolitiken för att komma till rätta med dessa problem.

8.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att föra en offensiv handelspolitik för att främja det europeiska vinets kvalitet och försvara de europeiska vinodlingsmetoderna.

9.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att göra allt för att förbättra skyddet för geografiska beteckningar genom att fastställa strängare kriterier och skapa en gemensam europeisk ram för dessa beteckningar på biregional och multilateral nivå, särskilt inom WTO- och TRIPS-avtalen om inrättande av ett multilateralt register för vin och sprit och för att bekämpa förfalskning och alla former av missbruk av europeiska geografiska beteckningar och traditionella benämningar i tredje länder.

10. Europaparlamentet anser att det är nödvändigt att säkra bättre skydd av skyddade geografiska beteckningar (SGB) och skyddade ursprungsbeteckningar (SUB) inom ramen för WTO-förhandlingar och bilaterala överenskommelse och ser det här som ett viktigt bidrag när det gäller att bibehålla skydd av kvalitetsvin i förbindelse med lokala områden och metoder.

11. Europaparlamentet framhåller att en förutseende och ambitiös extern handelspolitik för europeiskt vin bör utformas i syfte att stärka sektorns konkurrenskraft på den internationella marknaden, att detta bör ske i nära samarbete med de organisationer som representerar europeiska verksamhetsutövare och ledsagas av omställning av budgetresurserna samt lämpliga medel.

12.  Europaparlamentet betonar vikten av att inom ramen för denna externa handelspolitik för europeiskt vin teckna bilaterala avtal med tredjeländer om handeln med vin på grundval av ömsesidigt erkännande och skydd för geografiska beteckningar.

13. Europaparlamentet påminner om att EU har lovat att fasa ut sina exportsubventioner senast 2013. Kommissionen uppmanas att dämpa konsekvenserna av de sänkta subventionerna genom att göra resurserna för inkomstspridning bättre tillgängliga för vinproducenter och införa kvalificerat marknadstillträde för vinprodukter i den mån det är nödvändigt för att bevara jämvikten på den europeiska marknaden.

14. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utarbeta bestämmelser om vinframställningsmetoder. Det är bland annat angeläget att förenkla märkningsreglerna och marknadsföra vin. Det är viktigt att samma bestämmelser tillämpas för både den inhemska och importerade produktionen.

15. Europaparlamentet påminner kommissionen om att någon skyldighet att förhandla inom WTO inte föreligger avseende vinimport från länder utanför EU och blandning av detta vin med europeiskt vin. Parlamentet framhåller att kommissionen inte får skapa skyldigheter som WTO inte pålägger.

16. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att vägra att godkänna vinframställning av importerad must och blandning av vin från Europeiska unionen med vin som härstammar från länder utanför unionen. Parlamentet anser att det bör vara förbjudet enligt gemenskapslagstiftningen att framställa vin av importerad druvmust och att blanda ett vin från tredje land med ett vin från EU. Detta skulle nämligen gå på tvärs mot andra åtgärder som kommissionen har föreslagit för att kontrollera produktionen, såsom nedläggning av vingårdar och avskaffande av stöd till användning av koncentrerad druvmust för att öka alkoholhalten.

17. Europaparlamentet efterlyser inrättandet av ett europeiskt övervakningscentrum för vinodling som skulle ha ansvar för att samordna kunskapen om vingårdar (produktionspotential, förändringar i sammansättning) och se till att det i Europa utförs forskning på hög kvalitativ nivå om konsumtionstrender, vinodlingsmetoder och oenologisk praxis.

ÄRENDETS GÅNG

Titel	Reformen av den gemensamma organisationen av marknaden för vin
Referensnummer	2006/2109(INI)
Ansvarigt utskott	AGRI
Yttrande   Tillkännagivande i kammaren	INTA 7.9.2006
Föredragande av yttrande Utnämning	Béla Glattfelder 11.7.2006
Behandling i utskott	11.9.2006
Antagande	22.11.2006
Slutomröstning: resultat	+: –: 0:		21 0 1
Slutomröstning: närvarande ledamöter	Kader Arif, Jean-Pierre Audy, Enrique Barón Crespo, Jean-Louis Bourlanges, Daniel Caspary, Françoise Castex, Christofer Fjellner, Béla Glattfelder, Jacky Henin, Syed Kamall, Caroline Lucas, Erika Mann, Helmuth Markov, David Martin, Georgios Papastamkos, Godelieve Quisthoudt-Rowohl, Tokia Saïfi, Gianluca Susta
Slutomröstning: närvarande suppleanter	Panagiotis Beglitis, Harlem Désir, István Szent-Iványi, Mauro Zani

YTTRANDE från utskottet för regional utveckling (23.1.2007)

till utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling

över reformen av den gemensamma organisationen av marknaden för vin
(2006/2109(INI))

Föredragande: Iratxe García Pérez

FÖRSLAG

Utskottet för regional utveckling uppmanar utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling att som ansvarigt utskott infoga följande i sitt resolutionsförslag:

1.  Europaparlamentet noterar att vinodlingen och vinproduktionen i många områden, vid sidan av sitt direkta ekonomiska värde, även har stor betydelse för kulturen, turismen och miljön. Den spelar också en mycket viktig roll som drivkraft i landsbygdens utveckling och motverkar ökenspridningen i stora områden, samtidigt som den utgör en del av kulturarvet och det europeiska landskapet och är nära förbunden med lokala traditioner. Parlamentet anser att man vid översynen av den lagstiftning som reglerar vinsektorn bland annat måste ta omfattande hänsyn till att den ökande avfolkningen, som utgör ett hot med socioekonomiska och miljömässiga konsekvenser för många europeiska regioner, särskilt områden med naturrelaterade handikapp och mindre öar.

2.  Europaparlamentet påpekar att man bör åtgärda de svårigheter som vinsektorn står inför och som huvudsakligen beror på ökad import från tredje land, ett ökande lager av viner som överstiger en årsproduktion och som är svåra att avyttra, pressar priserna nedåt och minskar producenternas inkomster, genom att fastställa ett antal grundläggande prioriteringar som inte ingår i kommissionens meddelande av den 22 juni 2006 med titeln ”Mot en hållbar vinsektor inom EU” (KOM(2006)0319), såsom främjande av en måttlig och ansvarsfull konsumtion, omfördelning av budgetanslag för att nå nya konsumenter, erövra nya marknader och till och med återerövra marknader samt åtgärder som främjar kvalitet och forskning.

3.  Europaparlamentet noterar att de allt större utmaningar och svårigheter som vinsektorn står inför kräver ändringar av bestämmelserna för att förbättra sektorns hållbarhet och konkurrenskraft, samtidigt som man behåller de särskilda mekanismerna för den gemensamma organisationen av marknaden. Parlamentet anser att vinsektorn i EU kräver ett beslutsamt politiskt ställningstagande från EU:s sida så att man främjar vinets och vinsektorns ställning i vårt samhälle genom att utarbeta en verklig politik för marknadsföring, kommunikation och saluföring, grundad på den gemensamma organisationen av marknaden.

4.  Europaparlamentet anser att man vid alla reformer måste ta hänsyn till att vinsektorn är den huvudsakliga källan till sysselsättning och välstånd i ett antal EU-regioner och att kvaliteten på EU:s vinproduktion är världsledande. Europaparlamentet tror vidare att reformerna måste inriktas på hur man skall kunna upprätthålla den dominerande ställning som EU:s vinproducenter har och att man till varje pris måste undvika att åternationalisera den gemensamma jordbrukspolitiken genom nationella anslag, vilket tas under övervägande i kommissionens meddelande av den 22 juni 2006.

5.  Europaparlament betonar behovet av att behålla gemenskapens budget och inte överföra medel från den första till den andra pelaren i den gemensamma jordbrukspolitiken, som gäller landsbygdsutveckling, eftersom en sådan överföring skulle kunna leda till att resurserna minskas till nackdel för vinsektorn. Parlamentet kräver att man tydligt specificerar vilka åtgärder som kan komma i fråga för finansiering för att garantera att resurserna verkligen tilldelas sektorn.

6.  Europaparlamentet anser att det system för nedläggning genom uppryckning av vinstockar som övervägs av kommissionen i dess meddelande av den 22 juni 2006 allvarligt skulle skada den ekonomiska och sociala sammanhållningen i unionens regioner, eftersom det skulle gynna en överföring av produktionspotentialen till tredje länder och heller inte överensstämmer med det mål för den ekonomiska och sociala sammanhållningen som anges i Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen. Europaparlamentet föreslår att kvalitetskriterier införs samtidigt som man inför planer för nedläggning genom uppryckning av vinstockar utarbetade av de behöriga regionala eller nationella myndigheterna i samråd med branschorganisationerna. Europaparlamentet påpekar att gemenskapen har gett sig själv till uppgift att ”fullfölja sin verksamhet för att stärka sin ekonomiska och sociala sammanhållning” (artikel 158.1 i EG-fördraget), med särskild betoning på att ”minska skillnaderna mellan de olika regionernas utvecklingsnivåer och eftersläpningen i de minst gynnade regionerna eller öarna, inbegripet landsbygdsområdena” (artikel 158.2 i EG-fördraget).

7.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att föreslå åtgärder för att modernisera tekniken inom den europeiska vinproduktionen, marknadsföringsmetoderna och märkningen samt öka konsumenternas efterfrågan. Inom ramen för den liberalisering av vinframställningsmetoderna som kommissionen förespråkar mot bakgrund av EU:s internationella åtaganden, anser parlamentet att förslaget att förbjuda gemenskapernas producenter att berika vin med socker skulle strida mot strävan efter att öka EU‑vinodlingens konkurrenskraft och skapa en sorts omvänd diskriminering som de europeiska vinodlarna skulle finna det omöjligt att förstå.

8.  Europaparlamentet anser att man med hjälp av systematiska informations- och marknadsföringsåtgärder kan förbättra konkurrenskraften inom vinsektorn i syfte att återerövra marknadsandelar inom gemenskapen. Detta kan ske genom att man inte bara framhäver de europeiska vinernas kvalitet, stora bredd och traditionella och kulturella särdrag, utan också genom att man uppmärksammar de positiva hälsoeffekterna av en måttlig vinkonsumtion. Parlamentet anser att det kulturella och kommersiella utnyttjandet av vinodlingen kan stödjas inom ramen för den gemensamma organisationen av marknaden för vin genom åtgärder för att utveckla vinturismen.

9.  Europaparlamentet anser det vara lämpligt att bibehålla ett system för destillering av vin, med förbehåll för nödvändiga justeringar, för att bemästra allvarliga krissituationer och ett annat separat system för destillering av vin för marknadens behov för att garantera att spritdrycksindustrin kontinuerligt försörjs med vinalkohol. Parlamentet betonar den viktiga roll som destillering av vin till alkohol avsedd för förtäring spelar när det gäller att upprätthålla produktionsstrukturen i vissa av unionens regioner.

10. Europaparlamentet föreslår att alla reformer införs successivt, med övergångsbestämmelser och med en kontinuerlig utvärdering av hur reformerna påverkar den ekonomiska och sociala sammanhållningen i unionens regioner.

11. Europaparlamentet anser att man innan ett beslut fattas om avreglering eller inte av planteringsrätterna, och efter en första övergångsperiod, bör utvärdera effekterna av reformen, i synnerhet effekterna av åtgärderna för frivillig nedläggning genom uppryckning av vinstockar, och följaktligen de risker för övermättade marknader som denna avreglering kan ge upphov till. När det gäller områden som omfattas av skyddade geografiska beteckningar understryker parlamentet att ansvaret för det slutgiltiga beslutet i vilket fall som helst bör ligga hos de regionala myndigheterna eller hos behöriga tillsynsmyndigheter.

12. Europaparlamentet understryker att medlemsstaterna och regionerna vid tilldelningen av planteringsrätterna bör prioritera nyetablerade odlare, kvalitetsviner och anläggningar som förbundit sig att förbättra kvaliteten och saluföringen av sina viner.

13. Europaparlamentet ber kommissionen att vid reformeringen av den gemensamma organisationen av marknaden ta hänsyn till att vinsektorn omfattas av strategin för landsbygdsutveckling, eftersom den bidrar till en hållbar utveckling av regionerna och eftersom de flesta sysselsättningstillfällena inom vinsektorn återfinns i landsbygdsområdena. Parlamentet begär därför att man skall göra upp en tydlig förteckning över alla åtgärder inom landsbygdsutveckling, avsedda för vinsektorn, som finansieras via den gemensamma organisationen av marknaden, för att undvika att dessa resurser används för andra ändamål, förutsatt att det inte finns en dubbel finansiering.

ÄRENDETS GÅNG

Titel	Reformen av den gemensamma organisationen av marknaden för vin
Referensnummer	2006/2109(INI)
Ansvarigt utskott	AGRI
Yttrande   Tillkännagivande i kammaren	REGI 29.11.2006
Förstärkt samarbete – tillkännagivande i kammaren
Föredragande av yttrande Utnämning	Iratxe García Pérez 6.11.2006
Tidigare föredragande av yttrande
Behandling i utskott	19.12.2006
Antagande	23.1.2007
Slutomröstning: resultat	+: –: 0:		40 0 2
Slutomröstning: närvarande ledamöter	Alfonso Andria, Stavros Arnaoutakis, Elspeth Attwooll, Jean Marie Beaupuy, Rolf Berend, Bernadette Bourzai, Antonio De Blasio, Vasile Dincu, Gerardo Galeote, Iratxe García Pérez, Eugenijus Gentvilas, Lidia Joanna Geringer de Oedenberg, Ambroise Guellec, Pedro Guerreiro, Jim Higgins, Mieczysław Edmund Janowski, Jamila Madeira, Yiannakis Matsis, Miroslav Mikolášik, Alexandru Ioan Mortun, Francesco Musotto, Lambert van Nistelrooij, Jan Olbrycht, Maria Petre, Elisabeth Schroedter, Stefan Sofianski, Markus Pieper, Francisca Pleguezuelos Aguilar, Bernard Poignant, Grażyna Staniszewska, Catherine Stihler, Dimitar Stoyanov, Margie Sudre, Oldřich Vlasák, Vladimír Železný
Slutomröstning: närvarande suppleanter	Thijs Berman, Jan Březina, Brigitte Douay, Věra Flasarová, Louis Grech, Ljudmila Novak, László Surján
Slutomröstning: närvarande suppleanter (art. 178.2)
Anmärkningar (tillgängliga på ett enda språk)	...

ÄRENDETS GÅNG

Titel

Reformen av den gemensamma organisationen av marknaden för vin

Förfarandenummer

2006/2109(INI)

Ansvarigt utskott

AGRI

Tillstånd: tillkännagivande i kammaren (art. 45)

18.5.2006

Rådgivande utskott   Tillkännagivande i kammaren

INTA 7.9.2006

REGI 29.11.2006

Föredragande   Utnämning

Katerina Batzeli 21.3.2006

Behandling i utskott

12.7.2006

12.9.2006

2.10.2006

13.11.2006

21.11.2006

18.12.2006

24.1.2007

Antagande

24.1.2007

Slutomröstning: resultat

+: –: 0:

33 2 6

Slutomröstning: närvarande ledamöter

Marie-Hélène Aubert, Peter Baco, Katerina Batzeli, Thijs Berman, Niels Busk, Luis Manuel Capoulas Santos, Giuseppe Castiglione, Dumitru Gheorghe Mircea Coşea, Joseph Daul, Albert Deß, Gintaras Didžiokas, Carmen Fraga Estévez, Duarte Freitas, Jean-Claude Fruteau, Ioannis Gklavakis, Lutz Goepel, Friedrich-Wilhelm Graefe zu Baringdorf, Esther Herranz García, Elisabeth Jeggle, Heinz Kindermann, Albert Jan Maat, Diamanto Manolakou, Jean-Claude Martinez, Mairead McGuinness, Rosa Miguélez Ramos, Radu Podgorean, María Isabel Salinas García, Agnes Schierhuber, Willem Schuth, Czesław Adam Siekierski, Brian Simpson, Csaba Sándor Tabajdi, Marc Tarabella, Witold Tomczak, Janusz Wojciechowski, Andrzej Tomasz Zapałowski

Slutomröstning: närvarande suppleant(er)

Pilar Ayuso, Christa Klaß, Anne Laperrouze, Vincenzo Lavarra, Astrid Lulling, Markus Pieper, Zdzisław Zbigniew Podkański, Karin Resetarits, Armando Veneto

Ingivande

29.1.2007

Anmärkningar (tillgängliga på ett enda språk)

…