BETÄNKANDE om hur respekten för stadgan om de grundläggande rättigheterna skall upprätthållas i kommissionens lagstiftningsförslag: Metoder för en systematisk och strikt kontroll
12.2.2007 - (2005/2169(INI))
Utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor
Föredragande: Johannes Voggenhuber
FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS RESOLUTION
om hur respekten för stadgan om de grundläggande rättigheterna skall upprätthållas i kommissionens lagstiftningsförslag: Metoder för en systematisk och strikt kontroll
Europaparlamentet utfärdar denna resolution
– med beaktande av kommissionens meddelande om hur respekten för stadgan om de grundläggande rättigheterna skall upprätthållas i kommissionens lagstiftningsförslag (KOM(2005)0172),
– med beaktande av artiklarna 6 och 7 i EU-fördraget,
– med beaktande av Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna[1] som antogs i Nice den 7 december 2000,
– med beaktande av det konstitutionella fördraget som undertecknades i Rom den 29 oktober 2004, och som genomför stadgan om de grundläggande rättigheterna, vilket gör dem rättsligt bindande,
– med beaktande av sin resolution av den 20 april 2004 om kommissionens meddelande om artikel 7 i Fördraget om Europeiska unionen – att respektera och främja unionens värden[2],
– med beaktande av sin resolution av den 26 maj 2005 om främjande och skydd av grundläggande rättigheter: rollen för nationella institutioner och EU-institutioner, inklusive byrån för de grundläggande rättigheterna[3],
– med beaktande av årsrapporten för 2005 om situationen för de grundläggande rättigheterna i Europeiska unionen, som utarbetats av EU:s nätverk av oberoende experter,
– med beaktande av förslaget till rådets förordning om inrättande av Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter (KOM(2005)0280 – 2005/0124(CNS)) och förslaget till rådets beslut om att ge Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter rätt att bedriva verksamhet på de områden som avses i avdelning VI av Fördraget om Europeiska unionen (KOM(2005)0280 – 2005/0125(CNS)),
– med beaktande av det tal som José Manuel Barroso höll i egenskap av Europeiska kommissionens ordförande vid Europaparlamentets plenarsammanträde den 17 november 2004,
– med beaktande av artiklarna 45, 34 och 91 i arbetsordningen,
– med beaktande av betänkandet från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor och yttrandet från utskottet för konstitutionella frågor (A6‑0034/2006), och av följande skäl:
A. Unionen bygger på principerna om frihet, demokrati och respekt för de mänskliga rättigheterna och för de grundläggande friheterna samt på rättsstatsprincipen, vilka principer är gemensamma för medlemsstaterna (artikel 6 i EU-fördraget).
B. Parlamentet är unionsmedborgarnas direktvalda företrädare, och har därmed ett framträdande ansvar när det gäller genomförandet av dessa principer.
C. Detta ansvar är särskilt omfattande med tanke på att
– enskilda personer endast har begränsade möjligheter att föra talan direkt inför EG‑domstolen[4],
– det inte är möjligt att väcka grupptalan (”collective action”),
– till och med EU-domstolen endast har begränsade befogenheter (se avdelning IV i EG‑fördraget och artikel 35 i EU-fördraget) eller inga befogenheter alls (andra pelaren – avdelning V i EU-fördraget[5]), på flera områden,
enligt de befintliga fördragen.
D. Ett förfarande för att pröva huruvida kommissionens lagstiftningsförslag är förenliga med stadgan om de grundläggande rättigheterna behövs med tanke på att parlamentet, rådet och kommissionen samt alla medlemsstater har antagit stadgan, och med tanke på att detta högtidligt tillkännagavs inför unionsmedborgarna i Nice den 7 december 2000.
E. Den konkreta räckvidden för de grundläggande rättigheterna, som framgår av tillämpningen av artikel 6.2 i EU-fördraget, är än i dag framför allt ett resultat av domstolstolkningen, men gemenskapslagstiftaren bör också fastställa hur dessa rättigheter bör tolkas.
F. Genom att parlamentet, rådet och kommissionen den 7 december 2000 i Nice tillkännagav stadgan om de grundläggande rättigheterna definierade de dessa rättigheter, och av uppenbara samstämmighets- och förtroendeskäl måste de i fortsättningen ta hänsyn till dessa rättigheter i samband med att EU-rättsakter utarbetas (se kommissionens meddelande KOM(2005)0172).
G. När de rättigheter som beskrivs i stadgan införlivats i EU:s lagstiftning kommer de att bli bindande genom den gemenskapslagstiftning som utgår från stadgan.
H. Med tanke på att stadgan om de grundläggande rättigheterna tyvärr inte är rättsligt bindande ännu bör man i ännu högre grad se till att förfarandet genomförs under systematiska, noggranna, objektiva och öppna former. Med åren har stadgan om de grundläggande rättigheterna likväl blivit en referenstext för de europeiska domstolarna, såsom förstainstansrätten, EG‑domstolen[6], Europadomstolen för de mänskliga rättigheterna i Strasbourg och ett flertal konstitutionella domstolar.
I. Gemenskapslagstiftaren måste, i samband med förhandsgranskningen av hur den nya gemenskapslagstiftningen påverkar de grundläggande rättigheterna, höra såväl de nationella lagstiftarna som det civila samhället, den akademiska världen samt sakkunniga inom andra internationella organisationer såsom Europarådet och FN. På så sätt skulle gemenskapslagstiftaren bidra till att skapa en alltmer utbredd kultur för de grundläggande rättigheterna, på samma sätt som skett i samband med utarbetandet av vissa rättsakter rörande skyddet för privatlivet, rätten till familjeliv och rätten till insyn.
J. Kommissionens förslag om att stärka och förbättra allmänhetens kunskaper om förfarandet för att upprätthålla respekten för de grundläggande rättigheterna, som tillämpas sedan 2001, har inneburit ett tydligt framsteg när det gäller utvecklandet av en kultur för att värna de grundläggande rättigheterna i Europeiska unionen.
K. Detta förfarande är för introvert, kriterierna är för restriktiva, Europaparlamentets roll är otillräcklig och förslag om integrering av medlemsstaternas parlament, såsom det brittiska House of Lords[7], har inte beaktats, vilket även är fallet rörande den nödvändiga, kontinuerliga dialogen mellan gemenskapsinstitutionerna och samarbetet med oberoende organisationer för att stärka objektiviteten.
L. För att uppnå en äkta kultur för att värna de grundläggande rättigheterna inom EU krävs ett gemensamt system för övervakningen av de grundläggande rättigheterna, vilket bör inbegripa rådet och omfatta resolutioner om mellanstatlig verksamhet.
M. En äkta kultur för att värna om de grundläggande rättigheterna består inte enbart i ett passivt iakttagande av gällande bestämmelser utan förutsätter också aktiva insatser för att främja de grundläggande rättigheterna och ingripanden i fall där medlemsstaterna kränker eller underlåter att skydda dessa på ett tillfredsställande sätt.
N. Inom ramen för ett sådant gemensamt system för att övervaka de grundläggande rättigheterna måste en årlig debatt föras, där de tre institutionerna och de nationella parlamenten deltar, särskilt då Europaparlamentet redogör för de framsteg som gjorts och de problem som uppstått i samband med utvecklandet av EU som ett område med frihet, säkerhet och rättvisa.
O. I samband med den årliga debatten skulle man kunna behandla
– den årliga rapporten från den framtida Europeiska byrån för de grundläggande rättigheterna,
– en särskild rapport från kommissionen som läggs fram tillsammans med den allmänna rapporten om tillämpningen av gemenskapsrätten, och
– en rapport från rådet om de aspekter som det anser ha varit av störst betydelse under det gångna året i fråga om respekten för de grundläggande rättigheterna i EU och i de enskilda medlemsstaterna.
P. I samband med dessa årliga debatter bör institutionerna kontrollera om man bör revidera de lagar som eventuellt kan ha legat till hinder för respekten för friheterna av hänsyn till den allmänna ordningen.
Q. Det faktum att CIA har drivit hemliga fängelser och genomfört olagliga kidnappningar som led i kampen mot terrorismen, de långsamma uppklarandena och det bristfälliga samarbetet från flera regeringars sida, samt spridningen av passageraruppgifter eller SWIFT-överföring av bankkontouppgifter utan någon rättslig grund bidrar endast till att skada medborgarnas förtroende för gemenskapsinstitutionernas förmåga och vilja att värna de grundläggande rättigheterna och bestraffa kränkningar av dessa.
1. Europaparlamentet påpekar att den historiska uppgift som det innebär att skapa ”en allt fastare sammanslutning” (artikel 1 i EU-fördraget) innebär att man måste utarbeta inte bara frihetsinstrument utan även säkerhetsinstrument och rättigheter samt skapa ekonomisk och social utveckling.
2. Europaparlamentet betonar att man måste ta sig genom den konstitutionella krisen, bevara de viktigaste framstegen som man lyckats införa i konstitutionen och förankra stadgan om de grundläggande rättigheterna.
3. Europaparlamentet välkomnar kommissionens förslag om att stärka och förbättra insynen i förfarandet för att se till att kommissionens lagstiftningsförslag respekterar de grundläggande rättigheterna. Parlamentet anser att detta är det första positiva resultatet av de planerade åtgärderna för skyddet av de grundläggande rättigheterna, som kommissionens ordförande José Manuel Barroso redogjorde för inför parlamentet den 17 november 2004, och den arbetsgrupp som inrättats för detta ändamål.
4. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att öka insynen i kontrollprocessen och att rådgöra med relevanta aktörer inom det civila samhället, i synnerhet de som eventuellt kommer att beröras av kommissionens föreliggande förslag.
5. Europaparlamentet betonar att den ”systematiska” kontroll som kommissionen föreslagit innebär att varje lagstiftningsförslag måste kontrolleras ingående, och att resultatet måste motiveras.
6. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att kontrollera om lagstiftningsförslagen överensstämmer inte bara med stadgan om de grundläggande rättigheterna utan med alla europeiska och internationella konventioner om grundläggande rättigheter, liksom med de rättigheter som kan härledas, såsom allmänna grundsatser för EU-rätten, ur medlemsstaternas gemensamma konstitutionella traditioner.
7. Europaparlamentet understryker att en riktigt systematisk och strikt kontroll av de grundläggande rättigheterna inte bara kräver en prövning av eventuella fel i rättstillämpningen i samband med avvägningen mellan individens frihet och hänsyn till allmänintresset, utan därutöver krävs det en politisk analys för att bland de olika, enligt bedömningarna, felfria lösningarna ta fram de lösningar som innebär bästa möjliga relation mellan mål och begränsning av de grundläggande rättigheterna (optimering av de grundläggande rättigheterna).
8. Europaparlamentet anser att övervakningen skall inriktas på just de grundläggande rättigheter som berörs i varje enskilt fall och anser att det är absolut nödvändigt att i skälen uttryckligen ange var och en av de grundläggande rättigheter som berörs.
9. Europaparlamentet hoppas att det metodiska tillvägagångssätt som kommissionen rekommenderar för att ta hänsyn till stadgan om de grundläggande rättigheterna i lagstiftningsförslagen skall kunna tillämpas i praktiken.
10. Europaparlamentet bekräftar betydelsen av att den systematiska interna kontrollen av respekten för de grundläggande rättigheterna under utarbetandet av lagstiftningsförslagen beskrivs i en lämplig motivering för att ur juridisk synvinkel tydliggöra respekten för dessa rättigheter.
11. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att överväga sitt beslut om att i konsekvensanalysen dela upp sina skäl om de grundläggande rättigheterna i de tre befintliga kategorierna - ekonomiska, sociala och miljömässiga effekter - och att skapa en särskild kategori för ”konsekvenser för de grundläggande rättigheterna”, eftersom det är det enda sättet att se till att samtliga aspekter av de grundläggande rättigheterna beaktas.
12. Europaparlamentet betonar att kommissionen har rätt att när som helst under lagstiftningsförfarandet dra tillbaka sitt förslag innan det antas av rådet, om det skulle ha gjorts ändringar som innebär att de grundläggande rättigheterna kränks.
13. Europaparlamentet tillbakavisar kommissionens förbehåll i fråga om att väcka talan om ogiltighetsförklaring efter en ”politisk prövning från fall till fall”, och betonar att skyddet av de grundläggande rättigheterna och friheterna alltid måste ha prioritet framför alla politiska överväganden.
14. Europaparlamentet anser att förfarandet rörande respekt för stadgan om de grundläggande rättigheterna måste utökas så att det omfattar hela lagstiftningsförfarandet inklusive kommittéförfarandet. Dessutom måste man stärka parlamentets ställning, man måste fastställa vilken roll den framtida byrån för de grundläggande rättigheterna skall ha, och man måste se till att utöka stödet för denna byrå.
15. Europaparlamentet vill därför ändra artikel 34 i arbetsordningen, för att på så sätt ge utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor i uppgift att kontrollera effekterna av lagstiftningsförslag, åtgärder och bestämmelser som berör de grundläggande rättigheterna. Parlamentet vill även ändra artiklarna 91 och 115 i arbetsordningen så att parlamentets resolutioner även skall kunna handla om frågor som rör medlemsstaterna, så att parlamentet så snabbt som möjligt kan uppfylla sin skyldighet i enlighet med artiklarna 6 och 7 i EU-fördraget.
16. Europaparlamentet understryker att det, även om det redan finns övergripande samrådsmekanismer, är viktigt att i högre grad involvera externa oberoende organisationer och organ som arbetar specifikt med problem i fråga om de grundläggande rättigheterna. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att införa en särskild samrådsmekanism för dessa organisationer och organ när lagstiftningsförslag som kan påverka de grundläggande rättigheterna utarbetas.
17. Europaparlamentet uppmanar rådet att stärka den systematiska kontrollen av att de grundläggande rättigheterna respekteras även i samband med det mellanstatliga samarbetet, och informera om resultatet av dessa kontroller. Parlamentet uppmanar även rådet att säkerställa stödet för byrån för de grundläggande rättigheterna.
18. Europaparlamentet bekräftar att parlamentet och andra EU-institutioner, i lämpliga fall och på frivillig basis, inom ramen för lagstiftningsförfarandet kan ha fördel av den expertis som byrån för de grundläggande rättigheterna utvecklat i fråga om grundläggande rättigheter, liksom i fråga om polissamarbete och straffrättsligt samarbete.
19. Europaparlamentet erinrar om att varken fördragen eller förslaget till förordning om att upprätta en Europeisk byrå för de grundläggande rättigheterna utesluter möjligheten för parlamentet att hänvända sig till byrån för assistans vid tillämpning av artikel 7 i EU‑fördraget. Parlamentet förväntar sig att kommissionen och den planerade byrån för de grundläggande rättigheterna ser till att avsätta, såväl inom den fleråriga ramen som i sina årliga arbetsprogram, de administrativa medel och resurser som krävs för byrån att på ett adekvat sätt bemöta eventuella begäran från parlamentet i samband med att det utövar sina befogenheter i enlighet med artikel 7 i EU-fördraget.
20. Europaparlamentet understryker vikten av lämpliga strukturer för kommunikation och information till medborgarna och EU:s institutioner i fråga om den interna kontrollen av respekten för de grundläggande rättigheterna, bland annat genom regelbundna rapporter om detta.
21. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaternas parlament att, framför allt när det gäller polissamarbete och rättsligt samarbete samt den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken, kontrollera att samtliga beslut och åtgärder respekterar stadgan om de grundläggande rättigheterna, så att man tydliggör de grundläggande rättigheternas odelbarhet och säkerställer en systematisk och ingående kontroll av respekten för de grundläggande rättigheterna.
22. Europaparlamentet uppmanar rådet och kommissionen att i enlighet med artikel 4 i EU‑fördraget och artiklarna 200 och 212 i EG-fördraget lägga fram en årsrapport om EU:s politik i fråga om de grundläggande rättigheterna till Europaparlamentet och de nationella parlamenten, och att föra en systematisk, öppen och permanent dialog om skyddet för de grundläggande rättigheterna i EU.
23. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och rådet att rapportera till parlamentet om de nationella experternas uppföljning av dessa rapporter.
24. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen samt till medlemsstaternas och kandidatländernas regeringar och parlament.
- [1] EGT C 364, 18.12.2000, s. 1.
- [2] EUT C 104 E, 30.4.2004, s. 408.
- [3] EUT C 117 E, 18.5.2006, s. 242.
- [4] Domstolens dom av den 25 juli 2002 i mål C-50/00 P, Unión de Pequeños Agricultores mot rådet, REG 2002, s. I‑6677.
- [5] Förstainstansrättens beslut av den 7 juni 2004 i mål T-338/02, Segi m.fl. mot rådet, REG 2004, s. II‑1647.
- [6] Mål C-540/03 av den 27 juni 2006, parlamentet mot rådet, om rätten till familjåterförening för underåriga barn till tredjelandsmedborgare — direktiv 2003/86/EG.
- [7] House of Lords, EU-utskottet, 16:e rapporten från sammanträdesperioden 2005–2006, ”Human Rights Proofing EU Legislation”, den 29 november 2005, punkt 149.
YTTRANDE från utskottet för konstitutionella frågor (23.11.2006)
till utskottet för medborgerliga fri‑ och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor
över respekten för stadgan om de grundläggande rättigheterna i kommissionens lagstiftningsförslag – Metoder för en systematisk och strikt kontroll
(2005/2169(INI))
Föredragande: Riccardo Ventre
FÖRSLAG
Utskottet för konstitutionella frågor uppmanar utskottet för medborgerliga fri‑ och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor att som ansvarigt utskott infoga följande i sitt resolutionsförslag:
1. Europaparlamentet välkomnar kommissionens nya metod i fråga om respekten för de grundläggande rättigheterna, som utgör en utmärkt utgångspunkt för att garantera skyddet och en framträdande roll för de grundläggande rättigheterna i Europeiska unionen.
2. Europaparlamentet hoppas att den nya metod som kommissionen tänker använda för att tillämpa Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna i sina lagstiftningsförslag skall kunna genomföras i praktiken.
3. Europaparlamentet anser att den vikt kommissionen lägger vid att skyddet för de grundläggande rättigheterna skall respekteras under hela lagstiftningsförfarandet måste tas emot med välvilja, men understryker att framför allt Europaparlamentet måste delta i arbetet med att kontrollera att lagstiftningsförslag är förenliga med de rättigheter som fastställs genom stadgan, eftersom parlamentet är det främsta demokratiska organet.
4. Europaparlamentet anser att parlamentsutskotten måste involveras i kontrollen av att lagstiftningsförslagen är förenliga med de grundläggande rättigheterna och föreslår att Europarlamentets arbetsordning ändras på följande sätt:
- Det behöriga utskottet i fråga om skyddet av de grundläggande rättigheterna får göra en konsekvensanalys av alla lagstiftningsförslag från kommissionen som kan påverka rättigheterna i enlighet med stadgan.
- Varje gång Europaparlamentet eller något av dess parlamentariska utskott under lagstiftningsförfarandets gång upptäcker ett problem i fråga om skyddet av de grundläggande rättigheterna hänskjuts frågan till det behöriga utskottet för utredning, varvid detta utskott ansvarar för den samordning som behövs.
5. Europaparlamentet understryker att det, även om det redan finns övergripande samrådsmekanismer, är viktigt att i högre grad involvera externa oberoende organisationer och organ som arbetar specifikt med problem i fråga om de grundläggande rättigheterna. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att införa en särskild samrådsmekanism för dessa organisationer och organ när lagstiftningsförslag som kan påverka de grundläggande rättigheterna utarbetas.
6. Europaparlamentet anser att den kommande Europeiska byrån för de grundläggande rättigheterna måste ges möjlighet att – på begäran av en av de berörda institutionerna – delta i förfarandet genom yttranden om de problem i fråga om de grundläggande rättigheterna som upptäcks när ett lagstiftningsförslag utarbetas eller under ett visst lagstiftningsförfarande.
7. Europaparlamentet bekräftar betydelsen av att den systematiska interna kontrollen av respekten för de grundläggande rättigheterna under beredningen av lagstiftningsförslagen beskrivs i en lämplig motivering för att ur juridisk synvinkel tydliggöra respekten för dessa rättigheter.
8. Europaparlamentet understryker vikten av lämpliga strukturer för kommunikation och information till medborgarna och EU:s institutioner i fråga om den interna kontrollen av respekten för de grundläggande rättigheterna och även av att regelbundna rapporter utarbetas om detta.
ÄRENDETS GÅNG
|
Titel |
Respekten för stadgan om de grundläggande rättigheterna i kommissionens lagstiftningsförslag – Metoder för en systematisk och strikt kontroll |
||||||
|
Referensnummer |
|||||||
|
Ansvarigt utskott |
LIBE |
||||||
|
Yttrande |
AFCO |
||||||
|
Förstärkt samarbete – tillkännagivande i kammaren |
|
||||||
|
Föredragande av yttrande Utnämning |
Riccardo Ventre |
||||||
|
Tidigare föredragande av yttrande |
|
||||||
|
Behandling i utskott |
21.2.2006 |
20.3.2006 |
11.7.2006 |
22.11.2006 |
|
||
|
Antagande |
23.11.2006 |
||||||
|
Slutomröstning: resultat |
+: –: 0: |
11 2 0 |
|||||
|
Slutomröstning: närvarande ledamöter |
Richard Corbett, Panayiotis Demetriou, Andrew Duff, Maria da Assunção Esteves, Ingo Friedrich, Daniel Hannan, Jo Leinen, Íñigo Méndez de Vigo, Marie-Line Reynaud, Alexander Stubb |
||||||
|
Slutomröstning: närvarande suppleanter |
Ashley Mote, Gérard Onesta, Georgios Papastamkos |
||||||
|
Slutomröstning: närvarande suppleanter (art. 178.2) |
|
||||||
|
Anmärkningar (tillgängliga på ett enda språk) |
... |
||||||
ÄRENDETS GÅNG
|
Titel |
Respekten för stadgan om de grundläggande rättigheterna i kommissionens lagstiftningsförslag – Metoder för en systematisk och strikt kontroll |
|||||||||||
|
Förfarandenummer |
||||||||||||
|
Ansvarigt utskott |
LIBE 29.9.2005 |
|||||||||||
|
Rådgivande utskott |
AFCO 29.9.2005 |
|
|
|
|
|||||||
|
Inget yttrande avges |
|
|
|
|
|
|||||||
|
Förstärkt samarbete |
|
|
|
|
|
|||||||
|
Föredragande |
Johannes Voggenhuber 12.7.2005 |
|
||||||||||
|
Tidigare föredragande |
|
|||||||||||
|
Behandling i utskott |
4.10.2005 |
24.1.2006 |
22.2.2006 |
1.6.2006 |
22.11.2006 |
|||||||
|
Antagande |
1.2.2007 |
|||||||||||
|
Slutomröstning: resultat |
+: –: 0: |
37 6 0 |
||||||||||
|
Slutomröstning: närvarande ledamöter |
Alexander Alvaro, Alfredo Antoniozzi, Edit Bauer, Mario Borghezio, Philip Bradbourn, Mihael Brejc, Michael Cashman, Mladen Petrov Chervenyakov, Carlos Coelho, Fausto Correia, Agustín Díaz de Mera García Consuegra, Konstantin Dimitrov, Kinga Gál, Patrick Gaubert, Adeline Hazan, Jeanine Hennis-Plasschaert, Ewa Klamt, Roger Knapman, Magda Kósáné Kovács, Barbara Kudrycka, Henrik Lax, Kartika Tamara Liotard, Sarah Ludford, Dan Mihalache, Javier Moreno Sánchez, Martine Roure, Søren Bo Søndergaard, Inger Segelström, Károly Ferenc Szabó, Adina-Ioana Vălean, Ioannis Varvitsiotis, Manfred Weber, Stefano Zappalà, Tatjana Ždanoka |
|||||||||||
|
Slutomröstning: närvarande suppleant(er) |
Simon Busuttil, Giuseppe Castiglione, Genowefa Grabowska, Sophia in 't Veld, Tchetin Kazak, Marian-Jean Marinescu, Radu Podgorean, Eva-Britt Svensson, Johannes Voggenhuber |
|||||||||||
|
Slutomröstning: närvarande suppleant(er) (art. 178.2) |
|
|||||||||||
|
Ingivande |
12.2.2007 |
|
||||||||||
|
Anmärkningar (tillgängliga på ett enda språk) |
|
|||||||||||