BETÄNKANDE om Republiken Österrikes initiativ om rådets beslut av den 25 april 2002 om ändring av beslut 2002/348/RIF om säkerhet i samband med fotbollsmatcher med en internationell dimension

5.3.2007 - (10543/2006 – C6‑0240/2006 – 2006/0806(CNS)) - *

Utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor
Föredragande: Giusto Catania

FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS LAGSTIFTNINGSRESOLUTION

om Republiken Österrikes initiativ om rådets beslut av den 25 april 2002 om ändring av beslut 2002/348/RIF om säkerhet i samband med fotbollsmatcher med en internationell dimension

(10543/2006 – C6‑0240/2006 – 2006/0806(CNS))

(Samrådsförfarandet)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av Republiken Österrikes initiativ (10543/2006)[1],

–   med beaktande av artikel 34.2 c i EU-fördraget,

–   med beaktande av artikel 39.1 i EU-fördraget, i enlighet med vilken rådet har hört parlamentet (C6‑0240/2006),

–   med beaktande av artiklarna 93 och 51 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor (A6‑0052/2007).

1.  Europaparlamentet godkänner Republiken Österrikes initiativ såsom ändrat av parlamentet.

2.  Rådet uppmanas att ändra texten i överensstämmelse härmed.

3.  Rådet uppmanas att underrätta Europaparlamentet om rådet har för avsikt att avvika från den text som parlamentet har godkänt.

4.  Rådet uppmanas att på nytt höra Europaparlamentet om rådet har för avsikt att väsentligt ändra Republiken Österrikes initiativ.

5.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att delge rådet och kommissionen parlamentets ståndpunkt.

Republiken Österrikes initiativ	Parlamentets ändringar
Ändringsförslag 1 ARTIKEL 1, LED 1, LED A Artikel 2, punkt 2 (beslut 2002/348/RIF)
”2. Det nationella informationsstället för fotboll skall i enlighet med tillämpliga nationella och internationella bestämmelser på området ha tillgång till personuppgifter om risksupportrar.”	”2. Det nationella informationsstället för fotboll skall i enlighet med tillämpliga nationella och internationella lagar på området ha tillgång till personuppgifter om högrisksupportrar. Dessa uppgifter skall enbart behandlas i samband med fotbollsmatcher och får inte användas för andra ändamål.”
Ändringsförslag 2 ARTIKEL 1, LED 1A (nytt) Artikel 3, punkt 3 (beslut 2002/348/RIF)
	1a. Artikel 3.3 skall ersättas med följande:
	3. Utbyte av personuppgifter skall ske i enlighet med tillämplig nationell och internationell lagstiftning, med beaktande av principerna i Europarådets konvention nr 108 av den 28 januari 1981 om skydd för enskilda vid automatisk databehandling av personuppgifter samt –i tillämpliga fall – Europarådets ministerkommittés rekommendation R(87) 15 av den 17 september 1987 om polisens användning av personuppgifter. Utbytet skall ske med syftet att förbereda och vidta lämpliga åtgärder för att upprätthålla ordningen i samband med ett fotbollsevenemang. Uppgifterna kan i synnerhet röra information om enskilda personer som utgör eller kan utgöra ett hot mot den allmänna ordningen och säkerheten.

• [1]  Ännu ej offentliggjort i EUT.

MOTIVERING

På senare år har det blivit vanligt med läktarvåld på fotbollsmatcher, vilket har minskat fotbollens underhållningsvärde.

Fotbollen, som är en av de populäraste idrotterna i Europa, har radikalt förändrats på grund av det omfattande läktarvåldet och den intolerans, främlingsfientlighet och rasism som kommer till uttryck på arenorna.

Det handlar tyvärr inte om isolerade incidenter utan om en generell omvandling av fotbollen, som nu har blivit ”big business” med börsnoterade fotbollsklubbar och astronomiska summor i omlopp.

Fotbollen har sakta men säkert blivit något mer än bara en idrott. Samtidigt har motsättningarna mellan de rivaliserande supporterklubbarna skärpts.

Fotbollen är en mycket populär idrott och har samtidigt ett så högt underhållningsvärde att TV-bolagen betalar stora pengar för rättigheterna att sända fotbollsmatcherna.

Fotbollsmatcherna skulle dock inte vara några folkfester om det inte fanns någon publik på arenorna. Det är nämligen publiken som skapar ”matchstämningen”. Utan publiken skulle fotbollen förlora något av sitt idrottsliga värde liksom naturligtvis sitt underhållningsvärde.

Att spela matcherna inför tomma läktare är alltså inget alternativ. I stället är det nödvändigt att vidta lämpliga åtgärder för att fotbollsmatcherna skall kunna spelas under så ordnade former som möjligt och utan läktarvåld och rasistiska yttringar.

De dramatiska händelser som nyligen inträffade i samband med en Serie A-match mellan Catania och Palermo, då en polisman som bevakade arenan dödades, visar att huliganer är beredda att angripa inte bara motståndarfansen utan även ordningsmakten. Våldshandlingar av detta slag är inte ovanliga, och det när inte ovanligt med krigsrapporter efter matcherna.

Under Madridderbyt mellan Atletico och Real i februari 2007 utspelade sig fasansfulla scener då huliganer började kasta in flaskor, stenar och andra föremål mot polisen, som svarade på attacken genom att slå med sina batonger och skjuta gummikulor.

Samma dag inträffade flera sammanstötningar med åtskilliga skadade under Belgradderbyt mellan Röda stjärnan och Partizan. I matchen mellan Arsenal och Chelsea utbröt ett slagsmål mellan fotbollsspelarna, som genom att förlora kontrollen på detta sätt visade allvarlig brist på professionalism. Incidenter av detta slag inträffar dock inte bara i de högre divisionerna utan blir även allt vanligare i de lägre divisionerna.

För att komma tillrätta med problemet bör man prioritera de förebyggande åtgärderna i samband med fotbollsmatcherna i stället för att satsa på repressiva åtgärder och en systematisk användning av kravallpolis på arenorna, vilket nu tycks ha blivit den vanligaste metoden för att försöka få bukt med läktarvåldet.

Den 25 april 2002 antog rådet beslut 2002/348/RIF[1], som innehåller bestämmelser om att varje medlemsstat skall inrätta ett nationellt informationsställe för fotboll som skall fungera som kontaktpunkt för utbyte av polisiär information i samband med internationella fotbollsmatcher. I beslutet anges de uppgifter och förfaranden som skall användas av varje enskilt informationsställe för fotboll.

Med tanke på de senaste årens erfarenheter, t.ex. under fotbolls-EM 2004, och mot bakgrund av experternas utvärderingar av det internationella polissamarbetet under den turneringen och det intensiva polissamarbetet i samband med landskamper och europeiska klubblagsmatcher, har rådet valt att revidera och uppdatera beslutet.

På senare år har det skett en ständig ökning av antalet supportrar som reser utomlands för att titta på fotbollsmatcher. Enligt rådet är det därför nödvändigt att de behöriga organen stärker sitt samarbete och gör informationsutbytet mer professionellt, så att man förebygger störningar av den allmänna ordningen och gör det möjligt för varje medlemsstat att genomföra en effektiv riskbedömning.

De föreslagna ändringarna bygger på de erfarenheter som de olika nationella informationsställena för fotboll har gjort i sitt dagliga arbete. Det bör bli möjligt för dessa informationsställen att arbeta på ett mer strukturerat och professionellt sätt genom att trygga ett utbyte av information av hög kvalitet.

Föredraganden anser dock att ett av de tre ändringsförslag som rådet ingivit inte kan accepteras. De nationella informationsställena för fotboll, som är ansvariga för att kartlägga publiken och samla in uppgifter om de organiserade supportergrupperna, är visserligen viktiga och ändamålsenliga, men de måste strikt följa den nationella lagstiftningen och bestämmelserna i EU-direktiven och i de internationella konventionerna om skydd av personuppgifter.

Arenorna får under inga omständigheter förvandlas till laglösa områden. Det är mycket viktigt att förhindra att det sker övergrepp i samband med kontrollen av laglydiga medborgare som, helt enkelt eftersom de är fotbollssupportrar, riskerar att stämplas som potentiella brottslingar. Samtidigt måste man förhindra att de brott som begås på och utanför fotbollsarenorna avfärdas som pojkstreck av fanatiska supportrar och därmed i princip avkriminaliseras.

Vi måste hålla oss inom den gällande lagstiftningen, som ger allmänna garantier, och förhindra att det genomförs regler och normer som inte erbjuder ett fullgott skydd av de mänskliga rättigheterna och de individuella friheterna.

I samma anda anser föredraganden att de uppgifter som insamlas av de nationella informationsställena i samband med internationella fotbollsmatcher bör lagras och bara användas i samband med fotbollsmatcher. De rättsliga myndigheterna bör inte ha tillgång till dessa uppgifter när de genomför utredningar som inte har samband med idrottsevenemang.

I annat fall finns det en risk för att de nationella informationsställena kan förlora sin uppgift att förhindra fotbollsvåld och i stället utvecklas till ett socialt kontrollinstrument som kan användas urskillningslöst.

Systemet med de nationella informationsställena för fotboll skulle kunna utvidgas till att även omfatta de lokala nivåerna och på så sätt bidra till en specialisering av de polisstyrkor som har till uppgift att upprätthålla säkerheten under fotbollsmatcherna.

Om vi verkligen vill försöka att bekämpa fotbollsvåldet räcker det dock inte med polissamarbete. Föredraganden anser att prioritet bör ges åt kulturella och sociala insatser som är inriktade på förebyggande verksamhet och på idrottens förbrödrande egenskaper.

• [1]  EGT L 121, 8.5.2002, s. 1.

ÄRENDETS GÅNG

Titel	Säkerhet i samband med fotbollsmatcher
Referensnummer	10543/2006 – C6-0240/2006 – 2006/0806(CNS)
Begäran om samråd med parlamentet	14.7.2006
Ansvarigt utskott        Tillkännagivande i kammaren	LIBE 5.9.2006
Föredragande        Utnämning	Giusto Catania 13.9.2006
Behandling i utskott	27.11.2006		27.2.2007
Antagande	28.2.2007
Slutomröstning: resultat	+: -: 0:	45 0 1
Slutomröstning: närvarande ledamöter	Alexander Alvaro, Edit Bauer, Philip Bradbourn, Mihael Brejc, Giuseppe Castiglione, Giusto Catania, Mladen Petrov Chervenyakov, Carlos Coelho, Fausto Correia, Panayiotis Demetriou, Agustín Díaz de Mera García Consuegra, Bárbara Dührkop Dührkop, Kinga Gál, Patrick Gaubert, Roland Gewalt, Lilli Gruber, Jeanine Hennis-Plasschaert, Lívia Járóka, Magda Kósáné Kovács, Barbara Kudrycka, Henrik Lax, Sarah Ludford, Edith Mastenbroek, Claude Moraes, Javier Moreno Sánchez, Martine Roure, Luciana Sbarbati, Inger Segelström, Søren Bo Søndergaard, Manfred Weber, Tatjana Ždanoka
Slutomröstning: närvarande suppleanter	Simon Busuttil, Marco Cappato, Charlotte Cederschiöld, Gérard Deprez, Giorgos Dimitrakopoulos, Genowefa Grabowska, Sophia in ‘t Veld, Ona Juknevičienė, Sylvia-Yvonne Kaufmann, Tchetin Kazak, Marian-Jean Marinescu, Hubert Pirker, Marie-Line Reynaud, Luca Romagnoli, Eva-Britt Svensson
Ingivande	5.3.2007                                          A6-0052/2007