Förfarande : 2006/2240(INI)
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång : A6-0068/2007

Ingivna texter :

A6-0068/2007

Debatter :

PV 23/05/2007 - 4
CRE 23/05/2007 - 4

Omröstningar :

PV 23/05/2007 - 5.11
CRE 23/05/2007 - 5.11
Röstförklaringar

Antagna texter :

P6_TA(2007)0206

BETÄNKANDE     
PDF 301kWORD 551k
15.3.2007
PE 378.731v04-00 A6-0068/2007

om anständigt arbete för alla

(2006/2240(INI))

Utskottet för sysselsättning och sociala frågor

Föredragande: Marie Panayotopoulos-Cassiotou

FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS RESOLUTION
 MOTIVERING
 YTTRANDE från utskottet för utveckling
 YTTRANDE från utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män
 YTTRANDE från utskottet för internationell handel
 ÄRENDETS GÅNG

FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS RESOLUTION

om anständigt arbete för alla

(2006/2240(INI))

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av kommissionens meddelande om anständigt arbete för alla: EU:s bidrag till agendan för anständigt arbete i världen (KOM(2006)0249) (kommissionens meddelande om anständigt arbete),

–   med beaktande av kommissionens arbetsdokument för personalen – bilaga till kommissionens meddelande om anständigt arbete (SEK(2006)0643),

–   med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande över kommissionens meddelande om anständigt arbete (CESE 1054/2006),

–   med beaktande av ILO:s deklaration om grundläggande principer och rättigheter i arbetslivet,

–   med beaktande av Europakonventionen om skydd av de mänskliga rättigheterna och grundläggande friheterna,

–   med beaktande av ILO:s konventioner och grundläggande arbetsnormer,

–   med beaktande av punkt 47 i FN:s generalförsamling resolution av den 24 oktober 2005 om resultaten av världstoppmötet 2005,

–   med beaktande av dokumentet med slutsatserna (punkt 47) från FN:s toppmöte i september 2005 om anständigt arbete och rättvis globalisering samt av att FN:s ekonomiska och sociala råd den 5 juli 2006 antagit en ministerdeklaration där det framhållits att det, såsom ett viktigt inslag i den hållbara utvecklingen, ofrånkomligen måste fås till stånd en sådan verksamhetsomgivning, både nationellt och internationellt, som leder till full och produktiv sysselsättning och anständigt arbete för alla,

–   med beaktande av rapporten från World Commission on the Social Dimension of Globalisation , (WCSDG) i februari 2004, ”A fair globalisation: creating opportunities for all”,

–   med beaktande av kommissionens meddelande om globaliseringens sociala dimension – EU:s politiska bidrag för att få fördelarna att gynna alla (KOM(2004)0383),

–   med beaktande av kommissionens arbetsdokument för personalen med titeln – Second annual Report on Migration and Integration (SEK(2006)0892),

–   med beaktande av sin resolution av den 4 juli 2002 om kommissionens meddelande till rådet, Europaparlamentet och Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om att främja grundläggande arbetsnormer och förbättra den sociala styrningen (social governance) i samband med globaliseringen(1),

–   med beaktande av den gemensamma förklaringen från rådet och företrädarna för medlemsstaternas regeringar, församlade i rådet, Europaparlamentet och kommissionen om Europeiska unionens utvecklingspolitik: ”Europeiskt samförstånd”(2),

–   med beaktande av kommissionens meddelande med titeln ”Investera i människor”, om det tematiska programmet för mänsklig och social utveckling samt budgetplanen för 2007‑2013 (KOM(2006)0018),

–    med beaktande av sin resolution av den 23 oktober 2002 om kommissionens meddelande om anpassning till förändringar i arbetsliv och samhälle: en ny arbetsmiljöstrategi för gemenskapen 2002−2006(3),

–   med beaktande av rapporten från mars 2004 från ILO:s styrande organs kommitté för sysselsättning och socialpolitik ”An update of the implementation of the Global Employment Agenda and related aspects of policy integration”,

–   med beaktande av ILO:s arbetsdokument ”Legal Aspects of trafficking for Forced Labour Purposes in Europe” från april 2006,

–   med beaktande av ILO:s arbetsdokument nr 58 ”Decent work, standards and indicators” från augusti 2005,

–   med beaktande av ILO:s utredning ”Decent work deficits around the globe: measuring trends with index” från augusti 2006,

–   med beaktande av ILO:s meddelande ”Decent work in national frameworks”, avdelningen för politisk integration, oktober 2004,

–   med beaktande av följande föreskrift i artikel 31.1 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna: ”Varje arbetstagare har rätt till hälsosamma, säkra och värdiga arbetsförhållanden”,

–   med beaktande av följande föreskrift i artikel 152.1 i EG-fördraget: ”En hög hälsoskyddsnivå för människor skall säkerställas vid utformning och genomförande av all gemenskapspolitik och alla gemenskapsåtgärder”,

–   med beaktande av artikel 50 i partnerskapsavtalet mellan staterna i Afrika, Västindien och Stillahavsområdet, å ena sidan, och Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater, å andra sidan, som undertecknades i Cotonou den 23 juni 2000(4),

–   med beaktande av rådets slutsatser om anständigt arbete för alla, som antogs den 1 december 2006 i Bryssel,

–   med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1905/2006 av den 18 december 2006 om upprättande av ett finansieringsinstrument för utvecklingssamarbete(5),

–   med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1889/2006 av den 20 december 2006 om inrättande av ett finansieringsinstrument för främjande av demokrati och mänskliga rättigheter i hela världen(6),

–   med beaktande av artikel 45 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för sysselsättning och sociala frågor och yttrandena från utskottet för utveckling, utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män och utskottet för internationell handel (A6‑0068/2007), och av följande skäl:

A. Begreppet anständigt arbete omfattar mycket mer än att bara säkerställa grundläggande arbetsnormer. I begreppet ingår nyckelprinciperna om en produktiv och fritt vald sysselsättning, arbetsrätt, socialt skydd och dialog mellan arbetsmarknadens parter samt att jämställdheten skall finnas med i alla de fyra pelarna.

B.  Sätten att uppfylla kraven på anständigt arbete bör anpassas efter varje samhälles förmåga och utvecklingsnivå. Insatserna för att främja anständigt arbete bör omfatta arbetstagare inom både den formella och den informella ekonomin, liksom också jordbrukssektorn, egenföretagare och deltidsarbetande, visstidsarbetande och avlönade hemarbetande.

C. Överallt i världen bör man ha som mål att verka till förmån för anständigt arbete för alla på alla nivåer, precis som det önskades av World Commission on the social dimension of globalisation (WCSDG), FN:s resolution om resultaten av världstoppmötet i september 2005 och den ministerdeklaration som antogs av FN:s ekonomiska och sociala råd den 5 juli 2006. Detta mål bör även ingå i insatserna för att förverkliga millennieutvecklingsmålen och åtagandena vid världstoppmötet i Köpenhamn.

D. Principen om anständigt arbete är i dag nedvärderad och försvagad dels på grund av att nya marknader öppnats för billig arbetskraft, dels på grund av den ”lukrativa” dumpning på arbetsmarknaden som följer och som i dag har antagit högst oroande proportioner, framför allt beroende på (mass)utflyttningen av europeiska företag.

E.  ILO har visserligen behörighet att fastställa och förhandla om internationella arbetsnormer och att övervaka deras tillämpning rättsligt och i praktiken, men det behövs ofrånkomligen ett utökat samarbete mellan ILO och berörda parter samt att ILO deltar fullt ut i WTO:s arbete. På detta område har EU, som företräder 27 medlemsstater, en avsevärd tyngd och en viktig roll att spela, liksom också på den sociala styrningens område.

F.  ILO:s länderprogram för anständigt arbete, liksom andra insatser som görs av internationella utvecklingsorgan och av FN-systemet, har som mål att bemöta den utmaning som sysselsättningsfrågorna innebär och bidra i ett bredare sammanhang till den nationella och regionala utvecklingen och strategierna för arbetslöshetsbekämpning och fattigdomsutrotning.

G. Under perioden mellan 2000 och 2006 saknades frågor om sysselsättning, social sammanhållning och anständigt i merparten av programmen och studierna om externt samarbete.

H. Anständigt arbete är på väg att bli huvudinslaget i den kontinuerliga förbättringen av arbetsvillkoren och i kampen mot arbetslöshet, fattigdom och social utslagning. Eftersom det blir allt svårare att garantera avlönat arbete åt alla måste även något slags allmän medborgarlön övervägas.

I.   I samband med halv- eller deltidsarbeten och andra arbetsformer som innebär ett höggradigt utnyttjande av arbetskraften liksom inom den informella ekonomin händer det ofta att normerna för anständigt arbete inte följs. Det kan handla om verksamhet som inte deklareras och är olaglig, bland annat om tvångsarbete och barnarbete.

J.   Det förekommer även att arbetet inte är anständigt, särskilt för anställda med påtvingad i stället för fritt vald deltidsanställning, som ofta lever med inkomster som är lägre än minimilönen.

K. Fattigdom, arbetslöshet och social utslagning bekämpas framför allt med respekt för kulturella skillnader, rättvisa inom globaliseringen samt en strävan efter full och produktiv sysselsättning med anständigt arbete för alla, också för funktionshindrade, kvinnor, äldre personer och ungdomar, kulturella och etniska minoriteter, äldre, migranter, underkvalificerade personer, personer som lever i eftersatta och missgynnade områden.

L.  Alla som verkar på det internationella planet måste bidra till att förbättra möjligheterna för äldre personer att finna och behålla ett anständigt arbete, antingen genom bättre tillgång till livslångt lärande och omskolning till nya former av arbete, eller genom tryggandet av tillräckliga pensioner, fullständig medicinsk vård och alla andra former av socialt skydd som kan behövas, i och med att socialskyddet är oupplösligt förbundet med begreppet anständigt arbete.

M. Överallt i världen har ungdomarna rätt till anständigt arbete, och sådana insatser bör främjas genom ett livscykeltänkande och ett generationsövergripande synsätt.
En längre arbetslöshet i början av en ung människas yrkesliv riskerar att i framtiden påverka hennes anställbarhet, inkomster och tillgång till kvalitetsjobb.

N. Många migrerande arbetstagare i Europa har inte anständiga arbetsvillkor.

O. I stora delar av världen är kvinnor särskilt utsatta för oskäliga arbetsvillkor och förtjänar därför särskild uppmärksamhet i detta avseende.

P.  Utbildning och yrkesutbildning, anpassad till kunskapssamhällets krav, spelar en väsentlig roll för att förbereda ungdomar för inträdet på arbetsmarknaden och bidrar till att förbättra deras möjligheter att hitta ett anständigt arbete av högre kvalitet.

Q. Med hjälp av livslångt lärande kan alla förvärva de färdigheter de behöver för att kunna anpassa sig till de ständigt växlande kraven på arbetsmarknaden, bidra till produktiviteten i arbetslivet och delta som aktiva medborgare i kunskapssamhället.

R.  Alla medlemsstater har utarbetat nationella handlingsplaner för sysselsättningen, utgående från de sysselsättningsriktlinjer som framlagts vid Europeiska rådets extra möte i Luxemburg om sysselsättning den 20 och 21 november 1997.

S.  Den europeiska sysselsättningsstrategin och strategierna för socialt skydd och social integration syftar till att målinrikta och samordna de politiska prioriteringar för sysselsättning, socialt skydd och social integration som medlemsstaterna bör följa på EU‑nivå.

T.  I sin reviderade Lissabonstrategi för tillväxt och sysselsättning och sin europeiska strategi för hållbar utveckling betonade Europeiska rådet den 22 och 23 mars 2005 vikten av att arbetslivet utvecklades på ett socialt hållbart sätt.

U.  EU har i och med Lissabonstrategin föresatt sig att bli världens mest konkurrenskraftiga och dynamiska kunskapsbaserade ekonomi, med hållbar ekonomisk tillväxt, fler och bättre arbetstillfällen, social sammanhållning och en hög nivå på miljöskyddet, men de förutskickade resultaten har ännu i dag inte förverkligats.

V.  En socialt hållbar ökning av Europeiska unionens konkurrenskraft förutsätter i enlighet med riktlinjerna för sysselsättningspolitiken för 2005–2008 produktivitetsförbättringar med hjälp av insatser till förmån för anständigt arbete och bättre kvalitet på arbetslivet, också i fråga om hälsa och säkerhet på arbetet, samt en bättre balans mellan anställningstrygghet och flexibilitet i anställningssammanhang, livslångt lärande, ömsesidigt förtroende och deltagande, liksom också bättre möjligheter att förena familjeliv, privatliv och yrkesliv. Bekämpning av könsdiskriminering och alla andra slag av diskriminering samt insatser för att inlemma utsatta grupper i samhället är oupplösligt förbundna med insatserna till förmån för anständigt arbete.

1.  Europaparlamentet anser att anständigt arbete är ett huvudinslag i kampen mot fattigdom och social utestängning.

2.  Europaparlamentet anser att Europeiska unionen både genom sin interna och externa politik kan ge ett avsevärt bidrag till insatser för anständigt arbete för alla, genom att tillämpa sina sociala värderingar och principer, bekämpa social dumpning på arbetsmarknaden och hålla sig framme på det internationella planet.

3.  Europaparlamentet understryker att anständigt arbete inte bara är en fråga om anställning eller socialt skydd utan även en fråga om styrelseformer och att genomförandet av en effektiv politik som är inriktad på anständigt arbete kräver ansvarskännande institutioner, ett politiskt engagemang för en sund statsförvaltning och ett livaktigt och organiserat civilt samhälle.

4.  Europaparlamentet uppmanar rådet och kommissionen att beakta övervägandena och rekommendationerna från World Commission on the social dimension of globalisation (WCSDG), FN:s resolution om resultaten av världstoppmötet i september 2005 och den ministerdeklaration som antogs av FN:s ekonomiska och sociala råd den 5 juli 2006 och ta med frågan om anständigt arbete i all verksamhet som bedrivs av Europeiska unionen och uppmuntra medlemsstaterna att göra detsamma.

5.  Europaparlamentet framhåller vikten av att multinationella företag framför allt rättar sig efter principen om globaliseringens sociala dimension och följer internationella arbetsnormer och anständiga arbetsmetoder i all sin verksamhet världen över.

6.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i praktisk handling omsätta sina förslag till strategi och riktlinjer för en bättre mobilisering av EU:s interna och externa politik till förmån för anständigt arbete, framför allt i frågor som rör utveckling, externt bistånd, utvidgning, grannskapspolitik, handel, migration samt bilaterala och multilaterala yttre förbindelser.

7.  Europaparlamentet betonar att möjligheten att uppnå millennieutvecklingsmålen och stärka begreppet anständigt arbete genom stöd för bärkraftig utveckling förutsätter en rättvis och nyskapande skattepolitik, t.ex. en skatt på finansiella transaktioner och valutatransaktioner.

8.  Europaparlamentet uppmanar rådet och kommissionen att inte frånsäga sig sitt ansvar i genomförandet av GSP+ utan att i stället arbeta aktivt tillsammans med ILO för att se till att avtalsvillkoren efterlevs fullt ut och att vid behov använda sina befogenheter för att säga upp förmånsrätterna för länder som inte respekterar grundläggande sociala, arbetsmässiga och mänskliga rättigheter, däribland föreningsfriheten, och andra grundläggande ILO-konventioner och arbetsnormer.

9.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att vara mer strikt i tillämpningen av GSP+‑systemet genom att utfärda rekommendationer till förmånsländernas regeringar att använda tillsynsförfarandena i rådets förordning (EG) nr 980/2005 av den 27 juni 2005 om tillämpning av Allmänna preferenssystemet samt vid behov tillfälligt upphäva förmånsbehandlingen av länder som inte uppfyller sina åtaganden och som allvarligt och systematiskt kränker de grundläggande sociala rättigheterna och samtidigt se till att upphävandet av förmånsbehandlingen inte uppmuntrar till protektionism. Parlamentet efterlyser också övervakning och en utsträckning av dessa mekanismer till att omfatta övriga GSP‑förmånsländer, i synnerhet när det gäller barnarbete och tvångsarbete som det är en viktig utmaning för ILO att avskaffa, vilket framgår av dess rapport med titeln ”The end of child labour: Within reach”.

10. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att, i enlighet med kommissionens åtagande i sitt meddelande om anständigt arbete, beakta den sociala dimensionen av anständigt arbete i kommissionens olika initiativ när den ingår handelsavtal med tredjeländer.

11. Europaparlamentet betonar att begreppet anständigt arbete omfattar en rad allmänna strategier, som inte har anknytning till någon särskild utvecklingsmodell utan är direkt kopplade till en rättvisare och jämnare fördelning av produktionsintäkterna, samt att det är ett redskap som anpassar utvecklingen enligt sådana värderingar och handlings- och styrelseprinciper som förenar ekonomisk konkurrenskraft med social rättvisa.

12. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att inom ramen för strategin för hållbar utveckling anta ett konsekvent förhållningssätt till kopplingarna mellan social-, sysselsättnings- och miljöpolitiken på grundval av frihet och ansvar.

13. Europaparlamentet erinrar om att det för att uppnå målet om anständigt arbete krävs en enhetlig och integrerad ekonomisk och social politik som syftar till att främja produktiv sysselsättning av hög kvalitet. Parlamentet betonar att det i agendan för anständigt arbete föreskrivs att det skall antas politik som går utöver den klassiska arbetsmarknadspolitiken och som skall främjas av all ekonomisk politik i medlemsstaterna.

14. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och företagen att i samarbete med arbetsmarknadens parter och på grundval av gemenskapslagstiftningen om arbetstagares hälsa och säkerhet anta förebyggande strategier och genomförandeåtgärder som syftar till att skydda moderskap och förbättra hälsan och säkerheten på arbetsplatsen för gravida arbetstagare och för arbetstagare som nyligen nedkommit eller ammar.

15. Europaparlamentet understryker behovet av att öka öppenheten på arbetsmarknaderna så att alla anställningsformer (tillsvidareanställning, visstidsanställning, heltidsarbete, deltidsarbete eller timavlönad anställning,) blir officiella och anständigt avlönade samt att arbetstagarnas rättigheter, grundläggande arbetsnormer, dialogen mellan arbetsmarknadens parter, socialskyddet (också hälsa och säkerhet på arbetsplatsen) samt jämställdheten helt och fullt respekteras oavsett anställningsform.

16. Europaparlamentet erinrar om att anställningsvillkoren för ungdomar, inbegripet praktikanter, måste respektera alla arbetstagares grundläggande rättigheter och principerna om anständigt arbete.

17. Europaparlamentet välkomnar kommissionens meddelande om anständigt arbete och uppmanar med kraft medlemsstaterna och kandidatländerna att ratificera och fullt ut genomföra de ILO‑konventioner som av ILO klassats som aktuella, framför allt konventionerna om anständigt arbete. Parlamentet är övertygat om att man inom grannskapspolitiken och politiken för yttre förbindelser bör verka för ett oinskränkt genomförande av ILO‑konventionerna om anständigt arbete och uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att förstärka ILO:s övervakningssystem.

18. Europaparlamentet ställer sig helhjärtat bakom kommissionens föresats att stödja initiativ till förmån för fackföreningsfriheten och friheten att förhandla om kollektivavtal, förbättringen av arbetsmarknadsförvaltningen, arbetsmiljöinspektionen och förvaltningen av social trygghet samt utarbetandet av integrerade strategier för förebyggande insatser på arbetsmiljöområdet inom ramen för utvidgnings- och föranslutningsprogram.

19. Europaparlamentet välkomnar kommissionens beslut att inrätta programmet ”Investera i människor” inom ramen för ”europeiskt samförstånd” (EU:s utvecklingspolitik) och ställer sig positivt till att detta program tillmäter genomförandet av agendan för anständigt arbete i EU:s partnerländer stor betydelse.

20. Europaparlamentet betonar att man enligt artikel 12.2 d ii i förordningen om upprättande av instrumentet för utvecklingssamarbete skall verka för att ”anständigt arbete för alla” blir ett allmänt mål som skall nås bland annat genom globala och multinationella initiativ. Syftet är att genomföra de internationellt överenskomna viktigaste ILO‑arbetsnormerna och bedöma handelns betydelse för anständigt arbete samt varaktiga och passande mekanismer för rättvis finansiering av effektivt fungerande sociala trygghetssystem med bredare täckningsområde. Parlamentet framhåller att anständigt arbete anges som ett prioriterat område även i artikel 5.2 c i denna förordning. Parlamentet uppmanar kommissionen att aktivt tillämpa dessa bestämmelser i utvecklingspolitiken och systematiskt rapportera om sina insatser för att främja anständigt arbete i sin årliga rapport om utvecklingspolitiken och genomförandet av biståndspolitiken.

21. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att verka för att grundläggande arbetsnormer och målet om anständigt arbete respekteras i WTO-medlemmarnas handelspolitik som ett effektivt och bindande regelverk tillsammans med en sanktionsmekanism för partner som inte anpassar sig till dessa normer, och samtidigt så effektivt som möjligt aktivera förfarandet med det allmänna preferenssystemet. Parlamentet uppmuntrar Europeiska unionen att överväga om det kunde inrättas mekanismer med uppgift att övervaka utvecklingen av handel och anständigt arbete sida vid sida, både på europeisk och på internationell nivå.

22. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att inte bara stödja utan även, där detta är möjligt, delta i den dialog som inletts mellan de internationella finansinstituten (IFI), ILO, FN och WTO och som avser komplementariteten och konsekvensen i deras politik för ekonomisk tillväxt, investeringar, handel och anständigt arbete.

23. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att, när den beviljar handelsförmåner, exempelvis via det allmänna preferenssystemet, beakta de berörda ländernas efterlevnad av internationella arbetsnormer för anständigt arbete, i synnerhet med avseende på barnarbete och tvångsarbete, så att länder som bryter mot dessa grundläggande normer inte kommer i åtnjutande av EU:s handelsförmåner.

24. Europaparlamentet betonar behovet av utökat samarbete med WTO, FN:s konferens för handel och utveckling (UNCTAD), ILO och andra internationella organisationer när det gäller deras åtgärders komplementaritet. Parlamentet anser att det är väsentligt att de vidtagna åtgärderna är konsekventa, för att främja anständigt arbete och garantera det i praktiken. Parlamentet föreslår att ILO får observatörsstatus i WTO, och vänder sig till parlamenten i övriga medlemsländer i WTO och ber dem om stöd för denna begäran.

25. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att föreslå att en kommitté för handel och anständigt arbete bildas inom WTO enligt samma modell som kommittén för handel och miljö.

26. Europarlamentet påminner om att ILO enligt sina stadgar kan kräva handelssanktioner mot en stat som bryter mot internationella sociala konventioner, och kräver att WTO, för att de internationella organisationernas arbete skall bedrivas konsekvent, åtar sig att följa ILO:s beslut.

27. Europaparlamentet föreslår att ILO ges tillstånd att lägga fram expertrapporter (amicus briefs) för WTO‑panelerna och Permanenta överprövningsorganet i relevanta fall där frågan om brott mot internationella konventioner är föremål för en tvist och där man måste ta hänsyn till ILO:s beslut.

28. Europaparlamentet föreslår att det skall införas en möjlighet att överklaga till ILO när en WTO‑medlemsstat anser att ett beslut av tvistlösningsorganet gör att ILO:s beslut om efterlevnad av arbetskonventionerna kan ifrågasättas, för att garantera att världssamfundets åtgärder för att främja anständigt arbete blir konsekventa.

29. Europaparlamentet uppmanar EU att göra efterlevnad av internationella arbetslivsnormer till en faktor i förhandlingarna om anslutning av nya medlemsstater till WTO.

30. Europaparlamentet uppmanar med kraft kommissionen att göra tillämpningen av grundläggande arbetsnormer till ett förhandsvillkor i sin inköps‑ och upphandlingspolitik. Parlamentet uppmanar kommissionen att utforma en policy för detta och ge handelsrelaterat bistånd för att också små producenter i utvecklingsländerna skall kunna tillämpa dessa normer.

31. Europaparlamentet framhåller att mätmetoder för handelns och handelsavtalens inverkan på främjandet av anständigt arbete måste vidareutvecklas, även i globala försörjningskedjor och områden med exportfrämjande särreglering, och att det måste ses till att konsekvensbedömningarna för handelns hållbarhet blir effektivare och görs i rätt tid.

32. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att erkänna de rimliga indikatorer som ILO har fastställt för antalet yrkesinspektörer på grundval av antalet arbetstagare och införliva dem med sina bilaterala och multilaterala handelsförhandlingar och sina bedömningar av konsekvenserna för hållbarheten: 1 inspektör per 10 000 arbetstagare i industriländer med marknadsekonomi, 1 per 20 000 i övergångsekonomier och 1 per 40 000 i mindre utvecklade länder.

33. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se till att artikel 50 i Cotonouavtalet, som innehåller en särskild bestämmelse om handels‑ och arbetsnormer och som bekräftar parternas uppslutning kring grundläggande arbetsnormer, genomförs.

34. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att, i samverkan med FN:s organ, de nationella och regionala organisationerna, arbetsmarknadens parter och övriga delar av det civila samhället, bättre samordna anständigt arbete och externa samarbetsprogram för anständigt arbete med genomförandet av ILO:s länderprogram för anständigt arbete eller liknande färdplaner och att öka insatserna för att integrera anständigt arbete i strategierna och strategidokumenten för fattigdomsminskning och i utvecklingsstrategierna, eftersom de kan ge ett mervärde åt kampen för anständigt arbete för alla. Parlamentet efterlyser därför nära samråd med arbetsmarknadens parter och övriga delar av det civila samhället.

35. Europaparlamentet uppmanar Europeiska unionen att finansiera ett utvecklingsprogram om anständigt arbete i samarbete med ILO, som särskilt skall syfta till att identifiera de effektivaste strategierna för att främja anständigt arbete.

36. Europaparlamentet understryker att det är av avgörande betydelse för framsteg med målsättningen om anständigt arbete att EU-länderna lever upp till målet att lägga 0,7 % av BNP på stöd till utvecklingsländerna, eftersom tillväxt och sunda samhällsstrukturer är en väsentlig förutsättning för utvecklingen av anständigt arbete, i synnerhet i utvecklingsländerna.

37. Europaparlamentet uppmuntrar kommissionen till helhetsbetonad och mångsidig verksamhet utgående från de fyra grundläggande elementen i agendan för anständigt arbete: produktiv och fritt vald sysselsättning, arbetsrätt – inklusive grundläggande arbetsnormer – socialskydd och dialog mellan arbetsmarknadens parter samt inbegripande av genusdimensionen i alla dessa element. Europaparlamentet uppmuntrar medlemsstaterna att överväga införa en minimilön för att skydda människor från att utnyttjas och förhindra fattigdom bland personer ute i förvärvslivet.

38. Europaparlamentet understryker hur viktigt det är att stödja en integrering av sysselsättning och anständigt arbete i utvecklingsstrategierna. Parlamentet efterlyser en grundligare analys av sysselsättning och andra aspekter av anständigt arbete i strategidokumenten för fattigdomsminskning, i avtalen om ekonomiskt partnerskap, i de nationella strategidokumenten och i de fleråriga vägledande programmen. Parlamentet vill i detta sammanhang betona vikten av samråd med alla berörda parter, häribland organiserade arbetsgivare, fackföreningar, arbetstagare och även den privata sektorn samt det civila samhället i stort.

39. Europaparlamentet framhåller att arbetsministerierna samt arbetsgivar- och arbetstagarorganisationerna bör stärkas och integreras mer systematiskt i den samarbetsprocess som ligger till grund för utarbetandet och genomförandet av strategidokumenten för fattigdomsminskning, landstrategierna och de fleråriga programmen. Parlamentet anser att samarbetet med ekonomi- och finansministrar och med internationella finansinstitut och ekonomiska institutioner såsom Bretton Woods‑institutionerna, Europeiska investeringsbanken och Världshandelsorganisationen bör förbättras. Parlamentet framhåller att alla parter måste se till att landstrategidokumenten utarbetas i en sann deltagarinriktad anda och uppmanar kommissionen att investera mer i uppbyggnaden av teknisk och institutionell kapacitet och underlätta åtgärder för att förankra anständigt arbete i landstrategidokumenten.

40. Europaparlamentet betonar framför allt behovet av nationella program för anständigt arbete eller liknande färdplaner som administreras av länderna själva. Dessa skall enligt parlamentets mening utarbetas i samarbete med arbetsmarknadens parter och andra berörda parter i syfte att skapa anständigt arbete för alla genom utvecklingssamarbete – till exempel policydialog om sysselsättningens effekter på ekonomisk politik och styrning, åtgärder för budgetstöd och kapacitetsbyggande, i synnerhet uppbyggnad av institutionell kapacitet. Parlamentet konstaterar att utvecklingssamarbetet skall vara samordnat och harmoniserat mellan kommissionen, medlemsstaterna och andra internationella utvecklingsparter samt berörda aktörer, inbegripet ILO, andra FN-organ och internationella finansinstitut.

41. Europaparlamentet efterlyser nya insatser för att bekämpa överträdelser av de mänskliga rättigheterna och arbetsrätten och för att kontrollera verksamheten inom multinationella företag. Parlamentet framhåller att detta bör innefatta en möjlighet att utesluta multinationella företag som är verksamma i utvecklingsländerna från offentlig upphandling som finansieras av eller mottar stöd från Europeiska unionen och dess medlemsstater samt genom exportkreditgarantier beviljade av Europeiska investeringsbanken eller andra finansinstitut i händelse av att dessa rättigheter kränks. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att göra respekten för grundläggande arbetsnormer till ett obligatoriskt krav i avtal om offentlig upphandling som finansieras genom Europeiska utvecklingsfonden och annat gemenskapsstöd eller bilateralt stöd.

42. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna till samordnade och utökade insatser för utveckling av färdigheter så att den nytta som den nya tekniken och innovationerna för med sig kan tas till vara och delas med andra. Parlamentet konstaterar att anständigt arbete skapas genom tillväxt, investering och företagsutveckling, tillsammans med lyhördhet inför samhällets behov.

43. Europaparlamentet uppmanar EU:s institutioner att inom ramen för Lissabonagendan och EU:s integrerade riktlinjer för tillväxt och sysselsättning (2005–2008) utveckla och främja en europeisk företagarkultur som tar sikte på enskilda personer, i synnerhet ungdomar, för att skapa företag med hög tillväxtpotential och bli bättre på att uppnå ett av målen med anständigt arbete, nämligen att skapa ”fler och bättre arbetstillfällen”.

44. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att prioritera anständigt arbete i sin ekonomiska och sociala politik, genom att privilegiera skapandet av kvalitetsjobb, respekten för de grundläggande rättigheterna i arbetslivet för samtliga kategorier av arbetstagare, stärkandet av det sociala skyddet och främjandet av dialogen mellan arbetsmarknadens parter.

45. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att uppmuntra antagandet av frivilliga uppförandekoder, såsom initiativ på företags- eller branschnivå, som hänvisar till och kompletterar nationell lagstiftning och internationella normer samt OECD:s och ILO:s uppförandekoder för multinationella företag.

46. Europaparlamentet rekommenderar att kommissionen granskar och pekar ut företag som fortgående framhärdar i att tillåta överträdelser av grundläggande arbetsnormer i någon del av produktions‑ och leverantörskedjan, och kräver att en lista med dessa företag görs tillgänglig för EU‑baserade importörer.

47. Europaparlamentet uppmanar med kraft kommissionen att ta fram ett märke för produkter som tillverkas under förhållanden som är förenliga med principerna om anständigt arbete och grundläggande arbetsnormer och som framför allt utesluter allt barnarbete.

48. Europaparlamentet rekommenderar med skärpa medlemsstaterna och Europeiska unionen att verka för att alla företag överallt i sin verksamhet skall tillämpa god praxis för företagens sociala ansvar, för att skapa en trygg och flexibel arbetsmiljö av god kvalitet. Parlamentet uppmanar flerpartsforumet och den europeiska alliansen för företagens sociala ansvar att utveckla bindande initiativ för att anständigt arbete skall ingå som en viktig beståndsdel av företagens sociala ansvar.

49. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att, i egenskap av arbetsgivare i utvecklingsländerna, beakta principen om anständigt arbete, särskilt genom att höja lönerna i enlighet med ILO:s rekommendation nr 135 (rekommendation om fastställande av minimilön, med särskild hänvisning till utvecklingsländerna).

50. Europaparlamentet välkomnar det bidrag som FN-organisationer lämnat till anständigt arbete, exempelvis människorättskommissariatets initiativ om ytterligare en rapport om mänskliga rättigheter i transnationella företag.

51. Europaparlamentet begär därför att bedömningarna och uppföljningen av om de europeiska företagen följer principerna om anständigt arbete och företagens åtaganden om socialt ansvar även skall omfatta deras verksamhet samt filialer och underleverantörer utanför unionen, så att företagens sociala ansvar även kommer tredje länder till godo, särskilt när det gäller fackföreningsfrihet och förbud mot barnarbete och tvångsarbete, i synnerhet för kvinnor, migranter och minoritetsgrupper.

52. Europaparlamentet uppmanar regeringarna i transnationella företags hemländer att övervaka förverkligandet av OECD:s riktlinjer för multinationella företag och att med jämna mellanrum lägga fram rapporter om hur dessa företag bidrar till att ILO:s grundläggande arbetsnormer tillämpas i praktiken.

53. Europaparlamentet understryker vikten av att främja ILO:s trepartsdeklaration om principer för multinationella företag och den sociala politiken.

54. Europaparlamentet uppmanar företagen att anta ansvarsfulla, icke‑diskriminerande rekryterings- och yrkesutvecklingsstrategier för att främja sysselsättning för kvinnor och missgynnade personer på arbetsmarknaden.

55. Europaparlamentet rekommenderar att företag tar initiativ för att få ett högre deltagande och en ökad representation av kvinnor i organ som deltar i dialogen mellan arbetsmarknadens parter, vilket är ett strategiskt mål i främjandet av anständigt arbete.

56. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i samarbete med arbetsmarknadens parter och ILO uppmuntra kvinnliga företagare att starta och utveckla företag inom och utanför EU som en del av utvecklingssamarbetet.

57. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att se till att företag som är verksamma inom och utanför Europeiska unionen ordnar med bättre information till och samråd med arbetstagarnas företrädare som ett led i en bredare, fortlöpande dialog mellan arbetsmarknadens parter där arbetstagare informeras och hörs i en rad olika frågor som är av betydelse för deras anställnings- och arbetsvillkor. Europaparlamentet uppmanar kommissionen, medlemsstaterna och arbetsmarknadens parter att beakta att strikta normer för hälsa och säkerhet i arbetslivet är en grundläggande mänsklig rättighet.

58. Europaparlamentet betonar vikten av dialog mellan arbetsmarknadens parter då medlemsstaterna utarbetar de nationella programmen för anständigt arbete och uppmanar till ett verkligt samråd med arbetsmarknadens parter.

59. Europaparlamentet understryker att arbetsmarknadens parter är avgörande för ett framgångsrikt genomförande av anständigt arbete och att dessa därför bör involveras aktivt, åtminstone i form av ett samrådsförfarande, i genomförandet av initiativ för anständigt arbete.

60. Europaparlamentet välkomnar förhandlingarna mellan arbetsmarknadens parter i Europa om ett ramavtal om trakasserier och våld på arbetsplatsen, såsom ett exempel på insatserna till förmån för anständigt arbete i Europa. Parlamentet uppmanar kommissionen att uppmuntra arbetsmarknadens parter att med framgång slutföra dessa förhandlingar.

61. Europaparlamentet understryker att den europeiska sociala agendan, Lissabonstrategin (med den också de nationella reformprogrammen) och förstärkta insatser för att ratificera och tillämpa de internationella arbetskonventioner som av ILO klassats som uppdaterade utgör EU:s färdplan för anständigt arbete.

62. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att genomföra en effektiv politik och effektiva program för skydd och förebyggande, så att yrkesinspektionerna får mer personal, ökad kvalitet, större befogenheter och mera redskap, i enlighet med gemenskapslagstiftningen och ILO:s konventioner, för att efterlevnaden av lagstiftningen om hälsa och säkerhet i arbetet och om arbetsvillkor samt annan sociallagstiftning skall kunna genomdrivas.

63. Europaparlamentet föreslår ett intensivare samarbete och en utveckling av bästa praxis på EU-nivå mellan de nationella yrkesinspektoraten för att bidra till främjandet av anständigt arbete. Parlamentet rekommenderar medlemsstaterna att ge yrkesinspektionsmyndigheterna större resurser för att kunna utföra sina uppgifter och se till att gällande nationella arbetsrätt tillämpas i praktiken och inte sätts ur spel.

64. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att se till att även nya arbetsformer skyddas av gällande rätt och att pröva nya rättsinstrument som på ett flexibelt sätt kan tillämpas på de nya arbetsformerna, så att alla arbetstagare kan garanteras samma skyddsnivå.

65. Europaparlamentet erkänner vikten av det arbete som utförs av Nätverket för ungdomars sysselsättning – Youth Employment Network samt ILO:s forum för anständigt arbete. Dessa är viktiga mekanismer för utbyte av erfarenheter samt för stöd och utvärdering. Parlamentet uppmanar kommissionen att tillsammans med ILO stödja utvecklingen av dessa nätverk i EU:s partnerländer, såsom ett sätt att genomföra den globala agendan för sysselsättning.

66. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att garantera ungdomar utbildning, såsom en effektiv strategi mot social utslagning och fattigdom och utveckla deras anställbarhet med hjälp av befintliga mekanismer som Euroguidance-nätverket, som hjälper människor till en bättre förståelse av arbetsmöjligheterna i Europa Parlamentet uppmanar också medlemsstaterna att genom yrkesvägledningsprogram se till att ungdomar med större framgång kan ta steget ut i arbetslivet och lättare få arbete och samtidigt slå vakt om konsekvensen med livscykeltänkandet och ett generationsövergripande synsätt.

67. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att investera mera i sådan infrastruktur som behövs för användning av informations- och kommunikationsteknik samt i utbildning och yrkesutbildning för ungdomar, varvid investeringsansvaret kunde fördelas mellan både den offentliga och den privata sektorn.

68. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att, vid genomförandet av gemenskapspolitiken, ge alla utvidgad tillgång till livslångt lärande, också i geografiskt avlägsna områden, på landsbygden, samt vidta särskilda åtgärder som verklighetsanpassats på det lokala planet för att garantera att alla skall kunna få anställning, i en situation där arbetslivet hela tiden förändras.

69. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att genomföra ändamålsenliga reformer i sina utbildningssystem och att garantera alla människor tillgång till utbildning av hög kvalitet.

70. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att integrera genus- och utvecklingsdimensionerna i all politik och alla program till förmån för anständigt arbete och uppmanar medlemsstaterna att garantera män och kvinnor lika möjligheter till anständigt arbete, inte bara i fråga om tillgång till arbete och befordran utan även i fråga om lön.

71. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att vidta alla nödvändiga åtgärder för att trygga möjligheterna att förena familjeliv, privatliv och yrkesliv, för att flera kvinnor skall kunna komma ut på arbetsmarknaden, samt att undersöka och få bort de orsaker som kunde motverka effekten av dessa åtgärder.

72. Europaparlamentet anser att man bör se över möjligheterna att göra de arbeten som i dag anses som tunga lågstatusyrken mer attraktiva (städarbete, familjestöds- och hemtjänstarbete, arbete som personlig assistent etc.).

73. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att förbättra de åtgärder som syftar till att ge alla arbetstagare möjlighet att skapa en bättre balans mellan yrkes- och familjelivet, med tanke på att långa arbetsdagar, stress och otrygga anställningar utgör ett hot mot hela familjestrukturen, som är en viktig grundpelare i vårt samhälle.

74. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att samarbeta med icke-statliga organisationer, fackföreningar, kvinnoorganisationer och nätverk med uppgift att ge kvinnor i utvecklingsländerna mer att säga till om i ekonomiskt och socialt hänseende samt främja anständigt arbete på alla nivåer.

75. Europaparlamentet välkomnar det initiativ som kommissionen tagit i sitt meddelande om anständigt arbete och som syftar till att arbetsmarknadens parter och andra aktörer inom det civila samhället i större utsträckning skall delta i internationella styrelseformer efter OECD:s samrådsmodell.

76. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att i sin nationella politik främja lika möjligheter och likabehandling av arbetstagare oavsett deras ålder eller kön. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att vidta åtgärder mot diskriminering av kvinnor och äldre arbetstagare och garantera möjligheterna till frivillig pension, gradvis avgång från yrkeslivet och flexibel pensionsålder, som dock inte får överstiga pensionsåldern i dag.

77. Europaparlamentet understryker att främjandet av anständigt arbete syftar till en generell förbättring av alla människors levnads- och arbetsvillkor och att det därför även innefattar stöd till den informella sektorns integrering i den etablerade ekonomin.

78. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att stödja och främja lagstiftningsinitiativ och politisk praxis till förmån för icke-diskriminering och lika möjligheter i yrkesutbildning och på arbetsplatsen för funktionshindrade, exempelvis genom stöd för att i utvecklingsländer anpassa arbetsplatser till personer med funktionshinder.

79. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att uppmuntra medlemsstaterna att använda den öppna samordningsmetoden på socialskyddsområdet för att skapa ett mervärde åt de olika socialsystemen. I enlighet med den förnyade Lissabonstrategin och i syfte att förbättra de europeiska arbetstagarnas flexibilitet och rörlighet och den sociala sammanhållningen i unionen är det därför nödvändigt att förbättra harmoniseringen av pensionssystemen, i synnerhet i fråga om pensionsförmåner för personer som arbetat i flera medlemsstater, eftersom detta inte bara är ett stort hinder för arbetstagarnas fria rörlighet utan även är till förfång för en inre marknad för finansiella tjänster.

80. Europaparlamentet konstaterar att marginaliseringen av vissa minoriteter på grund av religion eller ras försvårar uppnåendet av anständigt arbete för alla inom EU och uppmanar därför alla medlemsstater som ännu inte helt införlivat rasdirektivet(7) att göra detta.

81. Europaparlamentet välkomnar medlemsstaternas vilja att ratificera Internationella konventionen om skydd av alla migrerande arbetstagares och deras familjemedlemmars rättigheter samt ILO-konventionerna C 97 och 143, av omtanke om ett konsekvent grepp på frågan om internationella flyttningsrörelser.

82. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att enas om en gemensam standarddefinition på begreppen tvångsarbete och utnyttjande av annans utsatta läge, för att på så sätt minska oklarheterna och snedvridningarna i avgöranden från rättsligt håll.

83. Europaparlamentet konstaterar att vissa EU-medborgare som utövar sin rätt att röra sig fritt riskerar dåliga arbetsförhållanden och uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att anta strategier för att undersöka de erfarenheter som gjorts på arbetsmarknaden av personer som migrerat inom EU och att vidta åtgärder för att avlägsna arbetsmetoder som innebär att arbetstagare exploateras.

84. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och gemenskapens nationella delegationer i partnerländerna att aktivt verka för att agendan för anständigt arbete och de nationella och regionala programmen för anständigt arbete införlivas i de nationella strategidokumenten, de nationella handlingsplanerna och övriga programinstrument inom ramen för EU:s politik för utvecklingssamarbete.

85. Europaparlamentet välkomnar kommissionens föresats att överväga att bredda tillämpningen av den regel i förordning (EG) nr 2110/2005(8) som avser efterlevande av grundläggande arbetsnormer, så att den även omfattar kontrakt finansierade av Europeiska utvecklingsfonden.

86. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att anslå adekvata resurser till genomförandet av de förslag i det tematiska programmet ”Investera i människor” som syftar till att främja anständigt arbete.

87. Europaparlamentet ser positivt på att kommissionen har infört ett nytt tematiskt program ”Investera i människor” 2007–2013 inom ramen för ”Europeiskt samförstånd” (EU:s utvecklingspolitik) och att man i programmet lägger så stor vikt vid genomförandet av agendan för anständigt arbete i EU:s partnerländer. Parlamentet välkomnar att man i programmet erkänner att det finns en tydlig koppling mellan anständigt arbete och socialt skydd. Dessutom uppmanar parlamentet kommissionen att avsätta tillräckliga medel för främjandet av anständigt arbete inom det tematiska programmet ”Investera i människor”.

88. Europaparlamentet välkomnar den nya integrerade strategin till förmån för barnens rättigheter, vilken tillkännagivits i kommissionens meddelande ”Mot en EU-strategi för barnets rättigheter” (KOM(2006)0367) och erinrar att åtgärder mot barnarbete, sådant detta definieras i ILO:s konventioner nr 138 och 182 mot tvångsarbete, måste tas med i de nationella och internationella åtgärderna.

89. Europaparlamentet konstaterar att tredjelandsmedborgare riskerar sämre arbetsvillkor än EU-medborgare och uppmanar därför medlemsstaterna att anta strategier i linje med de gemensamma grundprinciperna för integration av tredjelandsmedborgare i EU, i synnerhet princip nr 3 om att främja invandrares integration på arbetsmarknaden.

90. Europaparlamentet välkomnar kommissionens föresats att under 2008 ta fram en uppföljningsrapport till sitt meddelande om anständigt arbete, i vilken bör ingå en analys och utvärdering av medlemsstaternas ratificering och tillämpning av ILO:s konventioner om sysselsättning, hälsa och säkerhet, skydd vid havandeskap och barnsbörd och migrerande arbetstagares rättigheter och yrkar på att denna rapport skall innehålla ett handlingsprogram för anständigt arbete som skall omfatta samarbetet i EU och de internationella insatserna.

91. Europaparlamentet välkomnar kommissionens insatser för att förbättra analyserna och ta fram lämpliga indikatorer på resultaten av arbetet med agendan för anständigt arbete.

92. Europaparlamentet välkomnar förslaget från FN:s ekonomiska och sociala råd om att arbetet med att utveckla agendan för anständigt arbete skall gå snabbt framåt så att konkreta mål kan uppnås till 2015.

93. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att inför parlamentet lägga fram sifferuppgifter om hur anständigt arbete och tillhörande frågor finansieras, för att det skall gå att bättre bedöma finansieringen av detta politiska åtagande.

94. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen och medlemsstaternas parlament.

(1)

EUT C 271 E, 12.11.2003, s. 598.

(2)

EUT C 46, 24.2.2006, s. 1.

(3)

EUT C 300 E, 11.12.2003, s. 290.

(4)

2000/483/EG (EGT L 317, 15.12.2000, s. 3).

(5)

EUT L 378, 27.12.2006, s. 41.

(6)

EUT L 386, 29.12.2006, s. 1.

(7)

Rådets direktiv 2000/43/EG om genomförandet av principen om likabehandling av personer oavsett deras ras eller etniska ursprung (EGT L 180, 19.7.2000, s. 22).

(8)

Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 2110/2005 av den 14 december 2005 om tillträde till gemenskapens externa bistånd (EUT L 344, 27.12.2005, s. 1).


MOTIVERING

Bakgrund

Begreppet anständigt arbete föreslogs av ILO under 2000 som ett allmänt politiskt mål för att främja sysselsättning och förbättra arbetsförhållandena, på ett sätt som gick längre än respekten för de grundläggande sociala rättigheterna, sådana de definierats i ILO:s kärnkonventioner om grundläggande arbetsnormer(1). Det omfattar följande fyra strategiska mål, med jämställdheten som ett övergripande mål:

Ø Sysselsättningsskapande.

Ø Garantier för rättigheterna i arbetet.

Ø Utvidgat socialskydd.

Ø Främjande av dialog och konfliktlösning.

Under 2006 antogs vid högnivådelen av FN:s ekonomiska och sociala råd en ministerdeklaration där det underströks att arbetet för att uppnå produktiv heltidssysselsättning och anständigt arbete för alla är en prioritering.

Denna sammankomst var det första internationella toppmöte där man tog fasta på de rekommendationer som gjorts vid FN:s toppmöte för stats- och regeringschefer i september 2005. 150 av världens ledare kom överens om att full och produktiv sysselsättning och anständigt arbete skulle tas med som ett av huvudmålen för relevant nationell och internationell politik, vid arbetet med att uppnå millennieutvecklingsmålen.

Europaparlamentet(2) hade redan gått ut med upprop om att förstärka globaliseringens sociala dimension och främja anständigt arbete för alla, i enlighet med ILO:s strategi på detta område.

Kommissionens meddelande

Kommissionen syftar i sitt meddelande att gå längre än bara till att trygga ett minimimått av arbetsrelaterade rättigheter, genom att klart ange hur man kunde verka till förmån för anständigt arbete. Detta kunde ske genom att främja sysselsättningsskapandet samt ett bättre styre och dialogen mellan arbetsmarknadens parter, peka ut och åtgärda brister i fråga om anständigt arbete, förbättra samarbetet mellan de huvudsakligen berörda parterna och minska korruptionen.

Kommissionen planerar ett flertal åtgärder, bland vilka märks följande:

Ø Att låta anständigt arbete bidra med mer i EU:s utvecklingspolitik och externa bistånd.

Ø Att utöka samarbetet med regionala och internationella organisationer samt näringslivet och andra delar av det civila samhället.

Ø Att i alla överenskommelser och allt samarbete med länder utanför EU, alltså också kandidatländer, grannländer, utvecklingsländer och utvecklade länder, betona hur viktigt det är med anständigt arbete.

Ø Att ge anständigt arbete en starkare ställning i ett system för öppen handel.

Ø Att uppmuntra länderna att sammanställa en ”färdplan” för att införa anständigt arbete för alla, med hänsyn tagen till partnerländernas behov och särdrag.

Föredragandens ståndpunkt

Föredraganden anser att EU kan göra mycket till förmån för anständigt arbete för alla, såväl genom sin interna som externa politik samt med hjälp av sin sociala modell och sin roll på det internationella planet. Med tanke på detta och för att effekten av EU:s verksamhet bättre skall kunna utvärderas ber ledamoten Panayotopoulos kommissionen att med jämna mellanrum tillställa Europaparlamentet och rådet en rapport med en konsekvensbedömning av all EU‑politik som syftar till att främja anständigt arbete för arbetstagare både inom EU och i partnerländerna.

Till detta kommer, att det inte går att påvisa vilka framsteg som görs med genomförandet av en agenda för anständigt arbete, annat än om metoderna och indikatorerna används effektivt.

De nuvarande reglerna för globaliseringen följer synsättet om ökad liberalisering inom alla sektorer av den ekonomiska politiken och socialpolitiken och driver på utvecklingen i riktning mot en världsomfattande arbetsmarknad, även om denna fortfarande är kraftigt segmenterad. Detta aktualiserar frågan om att utveckla och sedan ratificera och tillämpa lämpliga normer för en världsomfattande arbetsmarknad. Föredraganden uppmuntrar medlemsstaterna och kandidatländerna att ratificera och tillämpa ILO:s konventioner. Av tabellen framgår att de flesta länder som undersökts inte ratificerat följande ILO-konventioner:

Ø Konvention nr 168 om sysselsättningspolitik.

Ø Konvention nr 155 om hälsa och säkerhet i arbetet.

Ø Konvention nr 183 om skydd vid havandeskap och barnsbörd.

Ø Konventionerna nr 118 och 157 om lika behandling och bevarande av sociala förmåner i händelse av rörlighet.

Ø Konventionerna nr 97 och 143 om migrerande arbetstagare.

Nyligen utfärdades en konsoliderad konvention om arbete till sjöss, där det slås fast att sjöfolk har rätt till anständiga arbetsförhållanden. Detta är ett exempel på insatser till förmån för anständigt arbete på sektorsnivå. Denna konvention väntar fortfarande på att ratificeras av alla EU-länder.

Föredraganden instämmer med Europeiska kommissionen om att vaktslåendet om sociala mål under inga omständigheter får tas som förevändning för protektionistiska ändamål. Målet bör vara sociala framsteg på alla plan samt garantier för att dessa framsteg vinner spridning och blir till nytta för alla. Ledamoten Panayotopoulos anser dessutom att anställningstrygghet och en flexibel arbetsmarknad inte utesluter varandra, utan tvärtom, med hjälp av lämplig praxis, kunde förstärka varandra. Även om det inte finns någon en gång för alla given modell för arbetsmarknadspolitiken finns det dock vissa drag på det institutionella planet som kunde bli till nytta för en effektivare arbetsmarknad. Bland dem märks dialog mellan arbetsmarknadens parter, en aktiv och långsiktig arbetsmarknadspolitik som ett led i den makroekonomiska politiken, sunda relationer mellan arbetstagarna och arbetsledningen, stöd till utvecklingen av institutionell kapacitet och utgifter anpassade efter de olika faserna i konjunkturutvecklingen. Ökade insatser för att utveckla arbetstagarnas och arbetsledningens färdigheter är dessutom ett måste för att man skall kunna dra nytta av den nya tekniken och dela med sig av denna nytta. De snabbt föränderliga färdighetskraven påkallar en omfattande insats för att höja utbildningsnivån i alla länder och särskilt i utvecklingsländerna. Detta skulle ställa krav på en nationell politik till förmån för ett integrerat utbildningsväsen, där arbetstagarnas färdigheter hela tiden utvecklas och ungdomarna förbereds för de utmaningar som globaliseringen innebär. För att sysselsättningen för ungdomar skall kunna tas med i de nationella utvecklingsstrategierna bör åtgärder till förmån för ökad anställbarhet hos de unga bilda ett nyckelinslag i en aktiv arbetsmarknadspolitik och i reformerna av undervisningen.

Trots att den ekonomiska tillväxten under 2005 uppgick till 4,3 procent så att världsproduktionen växte med ungefär 2 500 miljarder USD, kan världsekonomin i dagens läge inte erbjuda tillräckligt med arbetstillfällen åt dem som kommer in på arbetsmarknaden(3). I fråga om människor som helt saknar arbete är arbetslösheten värre än någonsin och uppgår till nästan 192 miljoner människor runtom i världen (vilket innebär omkring 6 procent av arbetskraften globalt sett). Bland dessa arbetslösa är enligt ILO:s uppskattningar 86 miljoner (ungefär hälften av det sammanlagda antalet runtom i världen) ungdomar mellan 15 och 24 år(4). Föredraganden erkänner detta problem och uppmanar kommissionen att tillsammans med ILO stödja utvecklingen av Nätverket för ungdomars sysselsättning – Youth Employment Network, som ett sätt att genomföra den globala agendan för sysselsättningen.

Utöver detta betonar ledamoten Panayotopoulos att genusdimensionen måste inlemmas i agendan för anständigt arbete. Kvinnor får mindre betalt och mindre yrkesutbildning än sina manliga kolleger och löper större risk att på äldre dagar leva i fattigdom.

Till sist erinrar föredraganden om frågorna om migrerande arbetstagare, bland vilka kvinnorna nu står för nära hälften och vilka också utgör en ökande andel av arbetskraften i världen. Under 2000 uppgick antalet migrerande arbetstagare runtom i världen till över 86 miljoner och 34 miljoner av dessa bodde i utvecklingsregioner(5). Enligt ILO:s uppskattningar 2004 hade 2,45 miljoner tvångsarbetande personer fraktats över internationella gränser. Av dessa var ungefär 43 procent avsedda för att utnyttjas sexuellt i kommersiell skala och en tredjedel för att utnyttjas ekonomiskt(6). Föredraganden erinrar om att åtgärder mot utnyttjandet av barn bör vidtas på nationell och internationell nivå, liksom också för att lindra fattigdomen och få till stånd anständigt arbete för vuxna överallt.

 

EU - 15

10 nya medlemsstaterna

ACCESSION

2007

CANDITATE

COUNTRIES

 

BE

FR

UK

DE

IT

NL

LU

DK

IE

EL

PT

ES

AT

FI

SE

CY

CZ

EE

HU

LV

LT

MT

PL

SK

SI

BG

RO

HR

TU

FYROM

Grundläggande arbetsnormer

C87

+

+

+

+

+

+

+

+

+

+

+

+

+

+

+

+

+

+

+

+

+

+

+

+

+

+

+

+

+

+

C98

+

+

+

+

+

+

+

+

+

+

+

+

+

+

+

+

+

+

+

+

+

+

+

+

+

+

+

+

+

+

C138

+

+

+

+

+

+

+

+

+

+

+

+

+

+

+

+

-

-

+

+

+

+

+

+

+

+

+

+

+

+

C182

+

+

+

+

+

+

+

+

+

+

+

+

+

+

+

+

+

+

+

+

+

+

+

+

+

+

+

+

+

+

C29

+

+

+

+

+

+

+

+

+

+

+

+

+

+

+

+

+

+

+

+

+

+

+

+

+

+

+

+

+

+

C105

+

+

+

+

+

+

+

+

+

+

+

+

+

+

+

+

+

+

+

+

+

+

+

+

+

+

+

+

+

+

C100

+

+

+

+

+

+

+

+

+

+

+

+

+

+

+

+

+

+

+

+

+

+

+

+

+

+

+

+

+

+

C111

+

+

+

+

+

+

+

+

+

+

+

+

+

+

+

+

+

+

+

+

+

+

+

+

+

+

+

+

+

+

Konventioner om sysselsättningspolitik

C122

+

+

+

+

+

+

-

+

+

+

+

+

+

+

+

+

+

+

+

+

+

-

+

+

+

-

+

+

+

+

C168

-

-

-

-

-

-

-

-

-

-

-

-

-

+

+

-

-

-

-

-

-

-

-

-

-

-

+

-

-

-

Konvention om yrkesvägledning

C142

-

+

+

+

+

+

+

+

+

+

+

+

+

+

+

+

+

-

+

+

+

-

+

+

+

-

-

-

+

+

Konventioner om arbetsförmedling

C88

+

+

+

+

+

+

+

+

+

+

+

+

+

+

+

+

+

-

+

-

+

+

-

+

+

+

+

-

+

+

C181

+

-

-

-

+

+

-

-

-

-

+

+

-

+

-

-

+

-

+

-

+

-

-

-

-

+

-

-

-

-

Konvention om uppsägning av anställningsavtal på arbetsgivarens initiativ

C158

-

+

-

-

-

-

+

-

-

-

+

+

-

+

+

+

-

-

-

+

-

-

-

-

+

-

-

-

+

+

Konvention om hälsa och säkerhet på arbetet

C155

-

-

-

-

-

+

+

+

+

-

+

+

-

+

+

+

+

-

+

+

-

-

-

+

+

-

-

+

+

+

Konvention om företagshälsovård

C161

-

-

-

+

-

-

-

-

-

-

-

-

-

+

+

-

+

-

+

-

-

-

+

+

+

-

-

+

+

+

Konventioner om arbetsinspektion och administration

C81

+

+

+

+

+

+

+

+

+

+

+

+

+

+

+

+

-

+

+

+

+

+

+

-

+

+

+

+

+

+

C150

-

-

+

+

+

+

+

+

-

+

+

+

-

+

+

+

+

-

-

+

-

-

-

-

-

-

-

-

-

-

Konventioner om fastställande av minimilöner och löneskydd

C26

+

+

+

-

+

+

+

-

+

-

+

+

+

-

-

-

+

-

+

-

-

+

-

+

-

+

-

-

+

-

C95

+

+

+

-

+

+

-

-

-

+

+

+

+

-

-

+

+

-

+

-

-

+

+

+

-

+

+

-

+

-

C131

-

+

-

-

-

+

-

-

-

-

+

+

-

-

-

-

-

-

-

+

+

+

-

-

+

-

+

-

-

+

Konvention om skydd vid havandeskap och barnsbörd

C183

-

-

-

-

+

-

-

-

-

-

-

-

+

-

-

+

-

-

+

-

+

-

-

+

-

+

+

-

-

-

Konventioner om migrerande arbetstagare

C97

+

+

+

+

+

+

-

-

-

-

+

+

-

-

-

+

-

-

-

-

-

-

-

-

+

-

-

-

-

+

 

BE

FR

UK

DE

IT

NL

LU

DK

IE

EL

PT

ES

AT

FI

SE

CY

CZ

EE

HU

LV

LT

MT

PL

SK

SI

BG

RO

HR

TU

FYROM

C143

-

-

-

-

+

-

-

-

-

-

+

-

-

-

+

+

-

-

-

-

-

-

-

-

+

-

-

-

-

+

 

Konvention om arbetstagare med familjeansvar

C156

-

+

-

-

-

+

-

-

-

+

+

+

-

+

+

-

-

-

-

-

+

-

-

+

+

+

-

+

-

+

Konvention om yrkesinriktad rehabilitering och arbete

C159

-

+

-

+

+

+

+

+

+

+

+

+

-

+

+

+

+

-

+

-

+

+

+

+

+

-

-

+

+

+

Konvention om skydd av ursprungsfolk och stamfolk

C169

-

-

-

-

-

+

-

+

-

-

-

-

-

-

-

-

-

-

-

-

-

-

-

-

-

-

-

-

-

-

Konvention om social trygghet (miniminormer)

C102

+

+

+

+

+

+

+

+

+

+

+

+

+

-

+

+

+

-

-

-

-

-

+

+

+

-

-

+

+

+

Konventioner om likabehandling och bevarande av sociala rättigheter i samband med rörligjet

C118

-

+

-

+

+

+

-

+

+

-

-

-

-

+

+

-

-

-

-

-

-

-

-

-

-

-

-

-

+

-

C157

-

-

-

-

-

-

-

-

-

-

-

+

-

-

+

-

-

-

-

-

-

-

-

-

-

-

-

-

-

-

Konventioner om effektivt främjande av kollektivförhandlingar

C151

+

-

+

-

+

+

+

+

-

+

+

+

-

+

+

+

-

-

+

+

-

-

+

-

-

-

-

-

+

-

C154

+

-

-

-

-

+

-

-

-

+

-

+

-

+

+

+

-

-

+

+

+

-

-

-

+

-

+

-

-

-

Konvention om trepartssamråd

C144

+

+

+

+

+

+

-

+

+

+

+

+

+

+

+

+

+

+

+

+

+

-

+

+

-

+

+

-

+

+

Konvention om information till arbetstagarnas företrädare inom företagen

C135

-

+

+

+

+

+

+

+

-

+

+

+

+

+

+

+

+

+

+

+

+

+

+

-

+

-

+

+

+

+

Anm: +: konventionen ratificerad, -: konventionen ännu inte ratificerad

BILAGA II: Rangordning i fråga om anständigt arbete

Dharam Ghai, ”Decent Work: Concept and Indicators”, International Labour Review, Vol. 142 (2003), No. 2

Mönster för hur olika länder förhåller sig i fråga om anständigt arbete

För att man skall få en uppfattning om situationen för anständigt arbete i industriländerna kan de med fördel hänföras till följande kategorier:

Nordiska länder: Danmark, Finland, Norge, Sverige.

Anglosaxiska länder: Australien, Kanada, Förenade kungariket, Förenta staterna, Nya Zeeland.

Kontinentala länder: Belgien, Frankrike, Italien, Luxemburg, Nederländerna, Schweiz, Tyskland, Österrike.

Länder på väg att industrialiseras: Grekland, Irland, Portugal, Spanien.

Japan passar inte inom någon av dessa kategorier.

De nordiska länderna gör bra ifrån sig enligt alla indikatorer, utom i fråga om arbetslösheten, där Sverige och Danmark är medelmåttiga och Finland ligger dåligt till.

BILAGA III: Sammanförd rangordning av prestandan inom anständigt arbete och inom ekonomin

Länderna på väg att industrialiseras ligger allmänt taget dåligt till enligt alla indikatorer. Det finns dock undantag i fråga om några av indikatorerna: bristande jämställdhet (Irland och Portugal är medelmåttiga), arbetstagarnas deltagande (Portugal är medelmåttigt), arbetslöshetsnivå (Portugal är bra), ojämlikhet, socialskydd och dialog mellan arbetsmarknadens parter (Irland är bra). I fråga om ekonomisk prestanda är det av intresse att konstatera att denna typindelning inte håller streck. Medan till exempel Danmark och Norge hör till de bästa i detta hänseende ligger Sverige dåligt till. Likaså, i gruppen anglosaxiska länder är Australien och Förenta staterna bland de bästa, medan Nya Zeeland och Kanada är i mitten och Förenade kungariket bland dem som kommer lägst på listan. I gruppen kontinentala länder ligger Nederländerna bäst till, medan Frankrike, Luxemburg och Belgien hör till dem som befinner sig i mitten och Schweiz, Österrike, Tyskland och Italien kommer längst ner. Bland länderna på väg att industrialiseras hör Irland till de bästa, medan Portugal och Spanien befinner sig i mitten och Grekland hör till dem som ligger dåligt till.

(1)

Grundläggande arbetsnormer:

– Konvention nr 87 om föreningsfrihet för arbetsgivares och arbetstagares organisationer.

– Konvention nr 98 om den kollektiva förhandlingsrätten.

– Konventionerna nr 138 och 182 om avskaffande av barnarbete.

– Konventionerna nr 29 och 105 om avskaffande av tvångsarbete.

– Konventionerna nr 100 och 111 om lika lön för män och kvinnor.

(2)

A6-0308/2005 och A5-0251/2002.

(3)

ILO: ”Changing patterns in the world of work”, rapport I (C), Internationella arbetskonferensens 95 möte, 2006.

(4)

ILO: ”Changing patterns in the world of work”, rapport I (C), Internationella arbetskonferensens 95 möte, 2006.

(5)

ILO: ”Towards a fair deal for migrant workers in the global economy”, rapport IV, Internationella arbetskonferensens 92 möte i Genève, 2004.

(6)

ILO: ”A global alliance against forced labour”, global rapport som ett led i uppföljningen av ILO:s deklaration, rapport I (B), Internationella arbetskonferensens 93 möte i Genève, 2004, punkt 60.


YTTRANDE från utskottet för utveckling (28.2.2007)

till utskottet för sysselsättning och sociala frågor

över anständigt arbete för alla

(2006/2240(INI))

Föredragande: Feleknas Uca

FÖRSLAG

Utskottet för utveckling uppmanar utskottet för sysselsättning och sociala frågor att som ansvarigt utskott infoga följande i sitt resolutionsförslag:

–   med beaktande av artikel 50 i partnerskapsavtalet mellan staterna i Afrika, Västindien och Stillahavsområdet (AVS), å ena sidan, och Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater, å andra sidan, som undertecknades i Cotonou den 23 juni 2000,

–   med beaktande av rådets slutsatser om anständigt arbete för alla, som antogs den 1 december 2006 vid 2767:e mötet i Europeiska unionens råd (sysselsättning, socialpolitik, hälso- och sjukvård samt konsumentfrågor) i Bryssel,

–   med beaktande av den gemensamma förklaringen av rådet och företrädarna för medlemsstaternas regeringar församlade i rådet, Europaparlamentet och kommissionen om Europeiska unionens utvecklingspolitik: ”Dokument om europeiskt samförstånd” (europeiskt samförstånd om utveckling), som undertecknades den 20 december 2005,

–   med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1905/2006 av den 18 december 2006 om upprättande av ett finansieringsinstrument för utvecklingssamarbete,

–   med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1889/2006 av den 20 december 2006 om inrättande av ett finansieringsinstrument för främjande av demokrati och mänskliga rättigheter i hela världen,

1.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att främja tillämpningen av artikel 50 i AVS‑EG‑partnerskapsavtalet. Enligt avtalet förbinder sig parterna att respektera grundläggande arbetsnormer även i sina handelsförbindelser. Vidare uppmanar parlamentet kommissionen och medlemsstaterna att stödja AVS-länderna vid utarbetandet och genomförandet av lagstiftning på området och i arbetet med att organisera informationskampanjer.

2.  Europaparlamentet ser positivt på att kommissionen har infört ett nytt tematiskt program ”Investera i människor” 2007–2013 inom ramen för ”Europeiskt samförstånd” (EU:s utvecklingspolitik) och att man i programmet lägger så stor vikt vid genomförandet av agendan för anständigt arbete i EU:s partnerländer. Parlamentet välkomnar att man i programmet erkänner att det finns en tydlig koppling mellan anständigt arbete och socialt skydd. Dessutom uppmanar parlamentet kommissionen att avsätta tillräckliga medel för främjandet av anständigt arbete inom det tematiska programmet ”Investera i människor”.

3.  Europaparlamentet välkomnar att kommissionen har infört grundläggande arbetsnormer och främjande av företagens sociala ansvar inom ramen för finansieringsinstrumentet för främjande av demokrati och mänskliga rättigheter. Parlamentet uppmanar kommissionen att i programmet ge dessa punkter den uppmärksamhet som de kräver och i instrumentet de verksamhetsanslag som de förtjänar.

4.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens meddelande av den 24 maj 2006 och de beslut som fattades vid 2767:e mötet i Europeiska unionens råd (sysselsättning, socialpolitik, hälso- och sjukvård samt konsumentfrågor).

5.  Europaparlamentet understryker hur viktigt det är att stödja en integrering av sysselsättning och anständigt arbete i utvecklingsstrategierna. Parlamentet efterlyser en grundligare analys av sysselsättning och andra aspekter av anständigt arbete i strategidokumenten för minskad fattigdom, i avtalen om ekonomiskt partnerskap, i de nationella strategidokumenten och i de fleråriga vägledande programmen. Parlamentet vill i detta sammanhang betona vikten av samråd med alla berörda parter, häribland organiserade arbetsgivare, fackföreningar, arbetare och även den privata sektorn samt det civila samhället i stort.

6.  Europaparlamentet framhåller att arbetsministerierna samt arbetsgivar- och arbetstagarorganisationerna bör stärkas och integreras mer systematiskt i den samarbetsprocess som ligger till grund för utarbetandet och genomförandet av strategidokumenten för fattigdomsminskning, landstrategierna och de fleråriga programmen. Parlamentet anser att samarbetet med ekonomi- och finansministrar och med internationella finansinstitut och ekonomiska institutioner såsom Bretton Woods‑institutionerna, Europeiska investeringsbanken och Världshandelsorganisationen bör förbättras. Parlamentet framhåller att alla parter måste se till att landstrategidokumenten utarbetas i en sann deltagarinriktad anda och uppmanar kommissionen att investera mer i uppbyggnaden av teknisk och institutionell kapacitet och underlätta åtgärder för att förankra anständigt arbete i landstrategidokumenten.

7.  Europaparlamentet betonar framför allt behovet av nationella program för anständigt arbete eller liknande färdplaner som administreras av länderna själva. Dessa skall enligt parlamentets mening utarbetas i samarbete med arbetsmarknadens sparter och andra berörda parter i syfte att skapa anständigt arbete för alla genom utvecklingssamarbete – till exempel policydialog om sysselsättningens effekter på ekonomisk politik och styrning, åtgärder för budgetstöd och kapacitetsbyggande, i synnerhet uppbyggnad av institutionell kapacitet. Parlamentet konstaterar att utvecklingssamarbetet skall vara samordnat och harmoniserat mellan kommissionen, medlemsstaterna och andra internationella utvecklingsparter samt berörda aktörer, inbegripet ILO, andra FN-organ och internationella finansinstitut.

8.  Europaparlamentet betonar att barnarbete är en av huvudorsakerna till fattigdom bland framtida generationer och att barnarbete och tvångsarbete kränker de grundläggande rättigheterna.

9.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att stödja och främja lagstiftningsinitiativ och politiska initiativ i utvecklingsländerna om icke-diskriminering och lika möjligheter i program för yrkesutbildning och på arbetsplatser, inbegripet stöd för anpassning av arbetsplatser för personer med funktionshinder.

10. Europaparlamentet efterlyser nya insatser för att bekämpa överträdelser av de mänskliga rättigheterna och arbetsrätten och för att kontrollera verksamheten inom multinationella företag. Parlamentet framhåller att detta bör innefatta en möjlighet att utesluta multinationella företag som är verksamma i utvecklingsländerna från offentlig upphandling som finansieras av eller mottar stöd från EU och dess medlemsstater samt genom exportkreditgarantier beviljade av EIB eller andra finansinstitut i händelse av att dessa rättigheter kränks. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att göra respekten för grundläggande arbetsnormer till ett obligatoriskt krav i avtal om offentlig upphandling som finansieras genom Europeiska utvecklingsfonden och annat gemenskapsstöd eller bilateralt stöd.

11. Europaparlamentet betonar att man enligt artikel 12.2 d ii i förordningen om upprättande av instrumentet för utvecklingssamarbete skall verka för att ”anständigt arbete för alla” blir ett allmänt mål som skall nås bland annat genom globala och multinationella initiativ. Syftet är att genomföra de internationellt överenskomna viktigaste ILO‑arbetsnormerna och bedöma handelns betydelse för anständigt arbete samt varaktiga och passande mekanismer för rättvis finansiering av effektivt fungerande sociala trygghetssystem med bredare täckningsområde. Parlamentet framhåller att anständigt arbete anges som ett prioriterat område även i artikel 5.2 c i denna förordning. Parlamentet uppmanar kommissionen att aktivt tillämpa dessa bestämmelser i utvecklingspolitiken och systematiskt rapportera om sina insatser för att främja anständigt arbete i sin årliga rapport om utvecklingspolitiken och genomförandet av biståndspolitiken.

12. Europaparlamentet betonar att möjligheten att uppnå millennieutvecklingsmålen och stärka begreppet anständigt arbete genom stöd för bärkraftig utveckling förutsätter en rättvis och nyskapande skattepolitik, t.ex. en skatt på finansiella transaktioner och valutatransaktioner.

13. Europaparlamentet understryker att anständigt arbete är en fråga som omfattar många områden och som påverkar samtliga aspekter av utrikespolitiken. Stöd till anständigt arbete måste enligt parlamentets mening därför också uppmuntras genom utrikespolitiska finansieringsinstrument.

14. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att främja anständigt arbete finansiellt via samtliga program inom ramen för utvecklingssamarbete och handelspolitik.

15. Europaparlamentet anser att anständigt arbete måste kunna främjas genom handelsavtal. Parlamentet betonar därför att EU bör införa principer och mål för anständigt arbete i sina förhandlingsmandat för bilaterala och andra avtal. Parlamentet uppmanar kommissionen att, när man beviljar handelsförmåner, beakta huruvida förmånsländerna följer viktiga internationella arbetsnormer, så att de länder som inte uppfyller dessa grundläggande krav inte heller gynnas av EU:s handelsförmåner. Vidare uppmanar parlamentet kommissionen att samarbeta nära med ILO för att garantera att avtalsvillkoren respekteras och vid behov använda sin befogenhet att upphöra att bevilja förmåner till de länder som inte respekterar grundläggande sociala, arbetsrättsliga och mänskliga rättigheter.

16. Europaparlamentet kräver att principen om anständigt arbete skall genomsyra alla gemenskapsåtgärder. Dessutom påminner parlamentet i detta sammanhang om hur viktigt det är med en enhetlig och samordnad socioekonomisk politik på nationell, regional och internationell nivå. På internationell nivå bör det enligt parlamentet handla om att inkludera ILO i processen.

17. Europaparlamentet betonar att anständigt arbete bör främjas i utvecklingsländerna genom lokala aktörer, med särskild hänsyn tagen till landsbygdsområden och den informella sektorn. Parlamentet betonar betydelsen av att icke-statliga organisationer stödjer denna process, och understryker att det finns ett trängande behov av effektiva åtgärder, bland annat genom EU-stöd i partnerländerna, för att främja anständigt arbete i den informella ekonomin i syfte att efterhand integrera denna i den formella ekonomin.

18. Europaparlamentet framhåller behovet av stöd till bästa tillgängliga praxis som garanterar rimliga arbetsförhållanden i utvecklingsländerna, till exempel enligt den internationella rörelsen för rättvis handel.

19. Europaparlamentet konstaterar att endast respekten för ILO-konventionerna ingår som en indikator på god styrning och att det är på basis av denna som utvecklingsländerna skulle kunna beviljas ytterligare finansiering. Parlamentet anser att investeringar i anständigt arbete också bör ses som ett tecken på god styrning och betonar därför att, förutom ILO‑konventionerna, även anständigt arbete bör ingå som en indikator på god styrning.

20. Europaparlamentet betonar behovet av att inrätta ett globalt nät som styrs av efterfrågan i syfte att utbyta kunskap om anständigt arbete och lokal utveckling, i första hand på grundval av nationell forskning, kapacitet och institutionell uppbyggnad.

21. Europaparlamentet föreslår att EU begär observatörsstatus för ILO inom Världshandelsorganisationen (WTO) och att det inrättas en kommitté om handel och anständigt arbete enligt samma princip som kommittén om handel och miljö.

22. Europaparlamentet erinrar medlemsstaterna om ILO:s konvention C 100 om lika lön för likvärdigt arbete, enligt vilken regeringar och arbetsmarknadsparter skall skapa nya sociala och ekonomiska strukturer för att stärka kvinnors roll i ekonomin och på arbetsmarknaden. Parlamentet anser att det finns ett behov av särskilda åtgärder till förmån för kvinnor och integration av genusperspektivet i all politik, alla program och i alla projekt för att komma till rätta med de orsaker som hindrar kvinnor att finna anständigt arbete.

23. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att, i egenskap av arbetsgivare i utvecklingsländerna, beakta principen om anständigt arbete, särskilt genom att höja lönerna i enlighet med ILO:s rekommendation nr 135 (rekommendation om fastställande av minimilön, med särskild hänvisning till utvecklingsländerna).

ÄRENDETS GÅNG

Titel

Anständigt arbete för alla

Förfarandenummer

2006/2240(INI)

Ansvarigt utskott

EMPL

Yttrande
  Tillkännagivande i kammaren

DEVE
28.9.2006

Förstärkt samarbete – tillkännagivande i kammaren

 

Föredragande av yttrande Utnämning

Feleknas Uca
6.11.2006

Tidigare föredragande av yttrande

 

Behandling i utskott

27.2.2007

 

 

 

 

Antagande

27.2.2007

Slutomröstning: resultat

+:

–:

0:

25

0

0

Slutomröstning: närvarande ledamöter

Margrietus van den Berg, Josep Borrell Fontelles, Danutė Budreikaitė, Corina Creţu, Alexandra Dobolyi, Filip Kaczmarek, Glenys Kinnock, Maria Martens, José Javier Pomés Ruiz, Miguel Portas, Horst Posdorf, Pierre Schapira, Frithjof Schmidt, Jürgen Schröder, Feleknas Uca, Luis Yañez-Barnuevo García, Anna Záborská

Slutomröstning: närvarande suppleanter

Ana Maria Gomes, Jan Jerzy Kułakowski, Miguel Angel Martínez Martínez, Manolis Mavrommatis, Tobias Pflüger, Anne Van Lancker, Åsa Westlund, Zbigniew Zaleski

Slutomröstning: närvarande suppleanter (art. 178.2)

 

Anmärkningar (tillgängliga på ett enda språk)

...


YTTRANDE från utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män (24.1.2007)

till utskottet för sysselsättning och sociala frågor

över anständigt arbete för alla

(2006/2240(INI))

Föredragande: Amalia Sartori

FÖRSLAG

Utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män uppmanar utskottet för sysselsättning och sociala frågor att som ansvarigt utskott infoga följande i sitt resolutionsförslag:

1.  Europaparlamentet anser att allt arbete är hedervärt förutsatt att arbetstagarnas rättigheter respekteras, det vill säga att korrekt och lika avlöning för likvärdigt arbete, oberoende av genus, tillbörlig inbetalning av försäkringsavgifter och socialavgifter samt en säker och sund arbetsmiljö garanteras.

2.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och företagen att i samarbete med arbetsmarknadens parter och på grundval av gemenskapslagstiftningen om arbetstagares hälsa och säkerhet anta förebyggande strategier och genomförandeåtgärder som syftar till att skydda moderskap och förbättra hälsan och säkerheten på arbetsplatsen för gravida arbetstagare och för arbetstagare som nyligen nedkommit eller ammar.

3.  Europaparlamentet vidhåller att begreppet anständigt arbete också innefattar anständig pension med alla de rättigheter som detta innebär.

4.  Europaparlamentet anser dessutom att anständigt arbete inte kan existera utan jämställdhet mellan kvinnor och män och parlamentet understryker särskilt kravet på lika lön för likvärdigt arbete.

5.  Europaparlamentet betonar att anständigt arbete innebär att alla former av våld på arbetsplatsen skall förhindras, och det gäller särskilt könsrelaterat våld (både fysiskt och psykiskt) eftersom det förekommer mest och har störst påverkan.

6.  Europaparlamentet understryker behovet av att öka öppenheten på arbetsmarknaderna så att alla anställningsformer (tillsvidareanställning, visstidsanställning, heltidsarbete, deltidsarbete eller timavlönad anställning,) blir officiella och anständigt avlönade samt att arbetstagarnas rättigheter, grundläggande arbetsnormer, dialogen mellan arbetsmarknadens parter, socialskyddet (också hälsa och säkerhet på arbetsplatsen) samt jämställdheten helt och fullt respekteras oavsett anställningsform.

7.  Europaparlamentet uppmanar företagen att anta ansvarsfulla, icke‑diskriminerande rekryterings- och yrkesutvecklingsstrategier för att främja sysselsättning för kvinnor och missgynnade personer på arbetsmarknaden.

8.  Europaparlamentet påminner om att särskild uppmärksamhet måste ägnas åt kvinnligt arbete, ett område där ofta bestämmelser kringgås och där både de kvantitativa och kvalitativa indikatorerna är sämre, samt åt strategier som är utformade för att främja en balans mellan privat- och yrkesliv.

9.  Europaparlamentet rekommenderar att företag tar initiativ för att få ett högre deltagande och en ökad representation av kvinnor i organ som deltar i mellan arbetsmarknadens parter, vilket är ett strategiskt mål i främjandet av anständigt arbete.

10. Europaparlamentet uppmanar de medlemsstater som ännu inte gjort det att i sin nationella lagstiftning införa regler mot mobbning och sexuella trakasserier.

11. Europaparlamentet är kritisk mot att kommissionen inte i tillräcklig utsträckning beaktat jämställdhetsaspekten i insatserna för att främja anständigt arbete för alla och påtalar bristen på lämpliga indikatorer för jämställdhet mellan män och kvinnor och avsaknaden av uppgifter om löneskillnader och ”glastak”.

12. Europaparlamentet understryker vikten av att främja reglerade och jämställda arbetsförhållanden för alla inom samtliga sektorer, både inom Europeiska unionens förbindelser och i dess samarbetsprogram med andra regioner och tredjeländer, detta i syfte att uppnå lika möjligheter för kvinnor och män på arbetsmarknaden.

13. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i samarbete med arbetsmarknadens parter och ILO uppmuntra kvinnliga företagare att starta och utveckla företag inom och utanför EU som en del av utvecklingssamarbetet.

14. Europaparlamentet framhåller hur viktigt det är att människor, i det här fallet främst kvinnor, inte skall behöva tvingas till deltidsarbete, samt att arbetstiden inte skall förläggas på ett sätt som stör familjelivet (kraftigt varierande arbetstider, alltför mycket övertid osv.).

15. Europaparlamentet understryker att mer måste göras vad gäller utbildningen av anställda, framför allt genom att det införs en individanpassad uppföljning under hela arbetslivet.

16. Europaparlamentet anser att man bör se över möjligheterna att göra de arbeten som i dag anses som tunga lågstatusyrken mer attraktiva (städarbete, familjestöds- och hemtjänstarbete, arbete som personlig assistent etc.).

17. Europaparlamentet understryker därför vikten av konkreta åtgärder för att främja yrken som av kulturella orsaker eller på grund av sin sociala status betraktas som svåra och farliga och därför inte regleras av lagen och följaktligen saknar socialt skydd.

18. Europaparlamentet betonar att man bör stödja medlemsstaternas ansträngningar för att samordna verksamheten till förmån för anständigt arbete för alla och utbyta bästa praxis så att dessa mål kan uppnås.

ÄRENDETS GÅNG

Titel

Anständigt arbete för alla

Förfarandenummer

2006/2240(INI)

Ansvarigt utskott

EMPL

Yttrande
  Tillkännagivande i kammaren

FEMM
28.9.2006

Förstärkt samarbete – tillkännagivande i kammaren

 

Föredragande av yttrande Utnämning

Amalia Sartori
11.10.2006

Tidigare föredragande av yttrande

 

Behandling i utskott

19.12.2006

24.1.2007

 

 

 

Antagande

24.1.2007

Slutomröstning: resultat

+:

–:

0:

30

0

0

Slutomröstning: närvarande ledamöter

Edit Bauer, Maria Carlshamre, Edite Estrela, Ilda Figueiredo, Věra Flasarová, Claire Gibault, Lissy Gröner, Zita Gurmai, Esther Herranz García, Anneli Jäätteenmäki, Lívia Járóka, Rodi Kratsa-Tsagaropoulou, Urszula Krupa, Pia Elda Locatelli, Angelika Niebler, Siiri Oviir, Marie Panayotopoulos-Cassiotou, Christa Prets, Marie-Line Reynaud, Teresa Riera Madurell, Eva-Britt Svensson, Britta Thomsen, Corien Wortmann-Kool, Anna Záborská

Slutomröstning: närvarande suppleanter

Lidia Joanna Geringer de Oedenberg, Christa Klaß, Zita Pleštinská, Bernadette Vergnaud

Slutomröstning: närvarande suppleanter (art. 178.2)

Jean Lambert, Elisabeth Schroedter

Anmärkningar (tillgängliga på ett enda språk)

...


YTTRANDE från utskottet för internationell handel (8.1.2007)

till utskottet för sysselsättning och sociala frågor

över anständigt arbete för alla

(2006/2240(INI))

Föredragande: Harlem Désir

FÖRSLAG

Utskottet för internationell handel uppmanar utskottet för sysselsättning och sociala frågor att som ansvarigt utskott infoga följande i sitt resolutionsförslag:

1.  Europaparlamentet påminner om världssamfundets åtagande vid FN:s toppmöte den 14-16 september 2005 om att stödja ILO:s agenda i frågan om anständigt arbete, och anser att det är mycket viktigt att arbeta för denna för att millenniemålen skall kunna genomföras och fattigdomen avskaffas.

2.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens vilja att låta främjandet av anständigt arbete utgöra ett permanent inslag i EU:s externa politik, särskilt i den bilaterala och regionala handelspolitiken samt den externa biståndspolitiken. Kommissionen måste i större utsträckning utnyttja sin tyngd som handelspartner i de bilaterala och multilaterala förhandlingarna för att främja sociala normer och anständigt arbete.

3.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att inte nonchalera den multilaterala dimensionen när den verkar för en agenda för anständigt arbete. Parlamentet ber kommissionen att lägga fram ett förslag i WTO i syfte att se till att ILO:s förslag om anständigt arbete till fullo införlivas med WTO:s beslut.

4.  Europaparlamentet konstaterar att främjandet av anständigt arbete följer av EU:s värderingar och att det ligger i EU:s intresse att se till att den internationella handeln växer i linje med den europeiska sociala modellen, med en strävan att undvika alla former av social dumpning. EU:s externa politik bör syfta till att gynna partnerländernas ekonomiska utveckling och även främja respekten för sociala normer och anständigt arbete, med garantier för skäliga inkomster för arbetstagaren och hans eller hennes familj samt rätten till en säker och hälsosam arbetsmiljö, socialt skydd och frihet att bilda fackföreningar.

5.  Europaparlamentet understryker att arbetsmarknadens parter har ett ansvar för att främja anständigt arbete för alla, och uppmanar kommissionen att stödja dem och deras initiativ på det här området.

6.  Europaparlamentet anser att multinationella företag, däribland europeiska multinationella företag, som verkar i utvecklingsländerna måste anse sig ha ett ansvar också på det sociala området, och kräver att de skall främja anständigt arbete när de bedriver sin verksamhet samt sträva efter att avskaffa barnarbete.

7.  Europaparlamentet stöder kommissionens arbete för att få så många länder som möjligt att ratificera ILO:s konventioner, särskilt de som avser grundläggande arbetsnormer. Parlamentet rekommenderar att kommissionen gör tillämpningen av grundläggande arbetsnormer till ett permanent inslag i bilaterala samråd på alla nivåer, både med länder där överträdelser sker och med länder som har handels- och investeringsförbindelser med sådana länder. Kommissionen bör införa en klausul om tillämpningen av grundläggande arbetsnormer i alla bilaterala handelsavtal och strategiska partnerskap, framför allt när det gäller fackliga rättigheter, förbud mot tvångsarbete och barnarbete, jämställdhet på arbetsplatsen och migrerande arbetstagare rättigheter. Vidare uppmanas kommissionen att noggrant övervaka att ILO‑konventionerna genomförs när dessa väl har ratificerats, och att regelbundet rapportera till parlamentet. Parlamentet kräver också att åtgärder vidtas för att effektivt bekämpa social dumpning.

8.  Europaparlamentet anser att EU som en självklarhet skall införliva klausuler om anständigt arbete i alla bilaterala och regionala samarbetsinstrument, däribland handelsavtal.

9.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se till att artikel 50 i Cotonouavtalet, som innehåller en särskild bestämmelse om handels‑ och arbetsnormer och som bekräftar parternas uppslutning kring grundläggande arbetsnormer, genomförs.

10. Europaparlamentet uppmanar med kraft kommissionen att göra tillämpningen av grundläggande arbetsnormer till ett förhandsvillkor i sin inköps‑ och upphandlingspolitik. Parlamentet uppmanar kommissionen att utforma en policy för detta och ge handelsrelaterad assistans för att möjliggöra för små producenter i utvecklingsländerna att också tillämpa dessa normer.

11. Europaparlamentet är övertygat om att EU:s ledande position i den globala handeln och i fråga om att utnyttja de ekonomiska fördelarna med den ökade globala handeln beror på de väl utvecklade sociala partnerskapen och freden i EU, något som måste förbli det övergripande syftet med alla handelspolitiska instrument.

12. Europaparlamentet stöder kommissionens inriktning på utarbetande av indikatorer och mätmetoder där frågan om anständigt arbete skall ingå i analyser av påverkan på den hållbara utvecklingen (SIA, Sustainability Impact Assessment), särskilt i nya bilaterala och regionala handelsavtal och områden med exportfrämjande särreglering. Parlamentet välkomnar den försöksverksamhet som bedrivs tillsammans med ILO för att mäta handelns och avregleringens inverkan på frågan om anständigt arbete. Verksamheten bör utökas till att omfatta fler länder och dessa indikatorer bör systematiskt inkluderas i SIA‑analyserna som en del av utvärderingen av handelspolitiken.

13. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att erkänna de rimliga indikatorer som ILO har fastställt för antalet yrkesinspektörer på grundval av antalet arbetstagare och införliva dem med sina bilaterala och multilaterala handelsförhandlingar och sina SIA-analyser: 1 inspektör per 10 000 arbetstagare i industriländer med marknadsekonomi, 1 per 20 000 i övergångsekonomier och 1 per 40 000 i mindre utvecklade länder.

14. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att öka sitt engagemang för att främja och garantera arbetstagarnas grundläggande rättigheter enligt FN:s och ILO:s konventioner i de länder som åtnjuter förmåner med stöd av GSP+‑systemet. Kommissionen bör också vara mer strikt i tillämpningen av GSP+‑systemet genom att utfärda rekommendationer till förmånsländernas regeringar att använda tillsynsförfarandena i rådets förordning (EG) nr 980/2005 av den 27 juni 2005 om tillämpning av Allmänna preferenssystemet (GSP‑förordningen), vid behov tillfälligt upphäva förmånsbehandlingen av länder som inte uppfyller sina åtaganden och som allvarligt och systematiskt kränker de grundläggande sociala rättigheterna och samtidigt se till att upphävandet av förmånsbehandlingen inte uppmuntrar till protektionism. Parlamentet efterlyser också övervakning och att dessa mekanismer utvidgas till att omfatta övriga GSP‑förmånsländer, i synnerhet när det gäller barnarbete och tvångsarbete som det är en viktig utmaning för ILO att avskaffa, vilket framgår av dess rapport med titeln ”The end of child labour: Within reach”. Den kinesiska ekonomin har nu vuxit till en sådan nivå och har en så kraftig inverkan på den internationella handeln att likartade normer måste tillämpas om Kina skall kunna fortsätta att åtnjuta handelsfördelar. Parlamentet kräver att kommissionen skall rapportera till parlamentet årligen.

15. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ge företagen incitament till ett starkare engagemang för socialt ansvarstagande. Parlamentet betonar vikten av att företagen i sina förbindelser med utvecklingsländerna ser till att grundläggande normer för arbetslivet respekteras i större utsträckning, särskilt i det skede där produkterna utformas.

16. Europaparlamentet kräver att kommissionen, i den kommande översynen av förordningen om det allmänna preferenssystemet, skall införa en uttrycklig bestämmelse om att upphävande och indragning av GSP+‑förmåner skall grunda sig på ett proportionalitetskriterium, för att inte omöjliggöra incitament till företag som i sin verksamhet och i sina förbindelser med arbetstagarna fullgör sina skyldigheter enligt de internationella åtaganden som förmånsländerna har gjort.

17. Europaparlamentet påminner om att transnationella företag bör ha ett, åtminstone indirekt, ansvar för att grundläggande arbetsnormer vederbörligen antas och tillämpas, även om staterna har det primära ansvaret. Parlamentet uppmanar transnationella företag att införa och sprida rutiner för socialt ansvarstagande samt grundläggande arbetsnormer både i fråga om företagens egen och direkt kontrollerade verksamhet och när det gäller utländska leverantörer och underleverantörer (vanligen i utvecklingsländerna). Sådana policyer bör tas fram i partnerskap med alla berörda aktörer (regeringar, företag, fackföreningar och icke‑statliga organisationer). Parlamentet konstaterar att det ökande intresset för företagens sociala ansvar har gjorde de transnationella företagen mera medvetna om att arbetsnormerna är en positiv faktor för företagens utveckling. Kommissionen bör undersöka möjligheterna att ge teknisk assistans till företag, särskilt små och medelstora företag, och lokala myndigheter i tredjeländer för att se till att de har de finansiella och mänskliga resurser som krävs för att förverkliga dessa policyer.

18. Europaparlamentet uppmanar regeringarna i transnationella företags hemländer att övervaka förverkligandet av OECD:s riktlinjer för multinationella företag och att med jämna mellanrum lägga fram rapporter om hur dessa företag bidrar till att ILO:s grundläggande arbetsnormer tillämpas i praktiken.

19. Europaparlamentet uppmanar med kraft kommissionen att bidra till att utforma FN:s normer om transnationella och andra företags ansvar i fråga om mänskliga rättigheter för att se till att de blir ett verkningsfullt globalt instrument mot överträdelser av grundläggande arbetsnormer och andra brott mot mänskliga rättigheter som företagen kan begå.

20. Europaparlamentet rekommenderar att kommissionen undersöker möjligheterna att skapa lämpliga rättsliga skyddsmedel och mekanismer på EU‑nivå för att upptäcka och lagföra EU‑baserade importörer som importerar produkter i fall där en överträdelse av ILO:s grundläggande normer har tillåtits i någon del av leverantörskedjan. Parlamentet rekommenderar att kommissionen undersöker möjligheterna att skapa incitament för EU‑baserade importörer som låter ett oberoende organ regelbundet övervaka tillverkningen av sina produkter i alla tredjeländer som ingår i produktionskedjan.

21. Europaparlamentet rekommenderar att kommissionen granskar och pekar ut företag som fortgående framhärdar i att tillåta överträdelser av grundläggande arbetsnormer i någon del av produktions‑ och leverantörskedjan, och kräver att en lista med dessa företag görs tillgänglig för EU‑baserade importörer.

22. Europaparlamentet uppmanar EU att bidra till anständigt arbete genom sin migrationspolitik, genom att stödja myndigheterna i värdländerna så att invandrare som bor där skyddas och behandlas bättre, samt att bekämpa olaglig invandring och människohandel.

23. Europaparlamentet understryker att företagens sociala ansvar kan spela en grundläggande roll för att främja anständigt arbete, och uppmanar kommissionen att fortsätta att främja det, tillsammans med de åtgärder som OECD och ILO har antagit.

24. Europaparlamentet betonar behovet av utökat samarbete med WTO, FN:s konferens för handel och utveckling (UNCTAD), ILO och andra internationella organisationer när det gäller deras åtgärders komplementaritet. Parlamentet anser att det är väsentligt att de vidtagna åtgärderna är konsekventa, för att främja anständigt arbete och garantera det i praktiken. Parlamentet föreslår att ILO får observatörsstatus i WTO, och vänder sig till parlamenten i övriga medlemsländer i WTO och ber dem om stöd för denna begäran.

25. Europaparlamentet kräver att kommissionen gör frågan om anständigt arbete till ett EU‑mål för arbetet inom WTO i form av en paketöverenskommelse i syfte att ge utvecklingsländerna större politiskt utrymme, däribland större respekt för krav på särskild och differentierad behandling och initiativ för att stabilisera priserna på varor i EU.

26. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att föreslå att en kommitté för handel och anständigt arbete bildas inom WTO enligt samma modell som kommittén för handel och miljö.

27. Europarlamentet påminner om att ILO enligt sina stadgar kan kräva handelssanktioner mot en stat som bryter mot internationella sociala konventioner, och kräver att WTO, för att de internationella organisationernas arbete skall bedrivas konsekvent, åtar sig att följa ILO:s beslut.

28. Europaparlamentet föreslår att ILO ges tillstånd att lägga fram expertrapporter (amicus briefs) för WTO‑panelerna och Permanenta överprövningsorganet i relevanta fall där frågan om brott mot internationella konventioner är föremål för en tvist och där man måste ta hänsyn till ILO:s beslut.

29. Europaparlamentet föreslår att det skall införas en möjlighet att överklaga till ILO när en WTO‑medlemsstat anser att ett beslut av tvistlösningsorganet gör att ILO:s beslut om efterlevnad av arbetskonventionerna kan ifrågasättas, för att garantera att världssamfundets åtgärder för att främja anständigt arbete blir konsekventa.

30. Europaparlamentet understryker behovet av att främja uppförandekoder för multinationella företag som har förhandlats fram med arbetstagarorganisationerna i OECD och som innehåller målen om anständigt arbete, och kräver att dessa regler skall tillämpas på dotterbolag i tredjeländer till företag som har sina huvudkontor i Europa, liksom på underleverantörer och leverantörer i företagens produktionskedjor.

31. Europaparlamentet välkomnar det stöd som kommissionen avser att ge för att arbetsmarknadens parter och andra aktörer i det civila samhället skall delta i större utsträckning i världsstyret (såsom WTO och andra finansinstitut) i linje med OECD:s samrådsmodell, men påminner om att det är precis lika viktigt att dessa aktörer är delaktiga i EU:s bilaterala och regionala handelsförhandlingar.

32. Europaparlamentet uppmanar EU att göra efterlevnad av internationella arbetslivsnormer till en faktor i förhandlingarna om anslutning av nya medlemsstater till WTO.

33. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att verka för en enhetligare linje från EU:s medlemsstaters sida när det gäller att få de internationella finansinstituten att konkret tillämpa konceptet anständigt arbete, i synnerhet när det gäller deras policyråd, program för utvecklingsbistånd och lån till privata företag.

34. Europaparlamentet betonar att anständigt arbete är någonting som berör alla arbetstagare och att ILO har uttalat att informellt arbete visar att det finns ”underskott på anständigt arbete” som måste elimineras så att alla arbetstagare kan arbeta inom en rättslig och institutionell ram där deras rättigheter värnas.

35. Europaparlamentet understryker att uppförandekoder inte får stödjas utan att sådana initiativ som främjar anständigt arbete särskilt påvisas och att koderna alltför ofta är otillräckliga substitut för att anta och tillämpa lagar liksom för fackföreningarnas roll och för genuina arbetsmarknadsförbindelser. Parlamentet efterlyser i stället att skapandet av anständigt arbete erkänns som en viktig del av vad som krävs för att ett företag skall betraktas som socialt ansvarstagande. Vidare betonar parlamentet att det europeiska flerpartsforumet och den europeiska alliansen för företagens sociala ansvar inte kommer att bli användbara sätt att utveckla anständigt arbete förrän fackföreningarnas och de icke‑statliga organisationernas farhågor i fråga om dessa organ har dämpats.

36. Europaparlamentet understryker slutligen vikten av att främja ILO:s trepartsdeklaration om principer för multinationella företag och den sociala politiken.

ÄRENDETS GÅNG

Titel

Anständigt arbete för alla

Förfarandenummer

2006/2240(INI)

Ansvarigt utskott

EMPL

Yttrande
  Tillkännagivande i kammaren

INTA
28.9.2006

Förstärkt samarbete – tillkännagivande i kammaren

Harlem Désir
11.9.2006

Föredragande av yttrande Utnämning

3.10.2006

22.11.2006

Tidigare föredragande av yttrande

19.12.2006

Behandling i utskott

+:

–:

0:

24

1

0

Antagande

Kader Arif, Francisco Assis, Jean-Pierre Audy, Enrique Barón Crespo, Daniel Caspary, Françoise Castex, Christofer Fjellner, Béla Glattfelder, Alain Lipietz, Caroline Lucas, Erika Mann, Helmuth Markov, David Martin, Georgios Papastamkos, Peter Šťastný, Robert Sturdy, Gianluca Susta, Johan Van Hecke, Daniel Varela Suanzes-Carpegna, Zbigniew Zaleski

Slutomröstning: resultat

Panagiotis Beglitis, Harlem Désir, Elisa Ferreira, Małgorzata Handzlik, Jens Holm

Slutomröstning: närvarande ledamöter

 

Slutomröstning: närvarande suppleanter

 

Slutomröstning: närvarande suppleanter (art. 178.2)

 

Anmärkningar (tillgängliga på ett enda språk)

 


ÄRENDETS GÅNG

Titel

Anständigt arbete för alla

Förfarandenummer

2006/2240(INI)

Ansvarigt utskott
  Tillstånd: tillkännagivande
i kammaren

EMPL
28.9.2006

Rådgivande utskott
  Tillkännagivande i kammaren

DEVE
28.9.2006

FEMM
28.9.2006

INTA
28.9.2006

 

 

Inget yttrande avges
  Beslut

AFET
13.9.2006

 

 

 

 

Förstärkt samarbete
  Tillkännagivande i kammaren

 

 

 

 

 

Föredragande
  Utnämning

Marie Panayotopoulos-Cassiotou
21.6.2006

Tidigare föredragande

 

 

Behandling i utskott

22.11.2006

24.1.2007

28.2.2007

 

 

Antagande

1.3.2007

Slutomröstning: resultat

+

-

0

35

4

0

Slutomröstning: närvarande ledamöter

Jan Andersson, Alexandru Athanasiu, Roselyne Bachelot-Narquin, Emine Bozkurt, Philip Bushill-Matthews, Milan Cabrnoch, Alejandro Cercas, Christina Christova, Derek Roland Clark, Luigi Cocilovo, Proinsias De Rossa, Harlem Désir, Harald Ettl, Richard Falbr, Carlo Fatuzzo, Ilda Figueiredo, Joel Hasse Ferreira, Stephen Hughes, Karin Jöns, Jan Jerzy Kułakowski, Jean Lambert, Raymond Langendries, Bernard Lehideux, Elizabeth Lynne, Thomas Mann, Ana Mato Adrover, Maria Matsouka, Marie Panayotopoulos-Cassiotou, Pier Antonio Panzeri, Jacek Protasiewicz, José Albino Silva Peneda, Kathy Sinnott, Jean Spautz, Gabriele Stauner, Anne Van Lancker

Slutomröstning: närvarande suppleant(er)

Edit Bauer, Mihael Brejc, Françoise Castex, Richard Howitt, Sepp Kusstatscher, Roberto Musacchio

Slutomröstning: närvarande suppleant(er) (art. 178.2)

André Brie, Jaromír Kohlíček

Ingivande

15.3.2007

Anmärkningar (tillgängliga på ett enda språk)

 

Rättsligt meddelande - Integritetspolicy