BETÄNKANDE om begäran om fastställelse av Giuseppe Garganis immunitet och privilegier
21.3.2007 - (2006/2300(IMM))
Utskottet för rättsliga frågor
Föredragande: Diana Wallis
FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS BESLUT
om begäran om fastställelse av Giuseppe Garganis immunitet och privilegier
Europaparlamentet fattar detta beslut
– med beaktande av Giuseppe Garganis begäran av den 30 november 2006 om fastställelse av hans immunitet, med anledning av ett civilrättsligt mål i italiensk domstol, vilket tillkännagavs i kammaren den 11 december 2006,
– efter att ha hört Giuseppe Gargani i enlighet med artikel 7.3 i arbetsordningen,
– med beaktande av artiklarna 9 och 10 i protokollet om Europeiska gemenskapernas immunitet och privilegier av den 8 april 1965 och artikel 6.2 i akten om allmänna direkta val av ledamöter av Europaparlamentet av den 20 september 1976,
– med beaktande av EG-domstolens domar av den 12 maj 1964 och 10 juli 1986[1],
– med beaktande av artikel 6.3 och artikel 7 i arbetsordningen,
– med beaktande av betänkandet från utskottet för rättsliga frågor (A6‑0071/2007).
1. Europaparlamentet beslutar att fastställa Giuseppe Garganis immunitet och privilegier.
2. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att omedelbart översända detta beslut och det ansvariga utskottets betänkande till de behöriga myndigheterna i Republiken Italien.
- [1] Dom av den 12 maj 1964 i mål 101/63, Wagner mot Fohrmann och Krier (REG 1964, s. 383; svensk specialutgåva, volym 1, s. 203) och dom av den 10 juli 1986 i mål 149/85, Wybot mot Faure m.fl. (REG 1986, s. 2391; svensk specialutgåva, volym 8, s. 703).
MOTIVERING
I. BAKGRUND
Vid sammanträdet den 11 december 2006 meddelade Europaparlamentets talman att han hade mottagit en begäran om fastställelse av ledamoten Giuseppe Garganis immunitet genom en skrivelse av den 30 november 2006. Denna skrivelse hänvisades sedan i vederbörlig ordning till utskottet för rättsliga frågor.
Begäran hänför sig till de civilrättsliga förfaranden som Angelica Di Giovanni, ordförande för Tribunale di Sorveglianza i Neapel, har inlett mot Gargani och mot ledningen för veckotidningen Il Roma. Di Giovanni anser att hennes anseende har lidit skada till följd av Garganis artikel och försöker nu visa att svarandena skall vara solidariskt ansvariga för att betala henne ett skadestånd på 500 000 euro.
Titeln på Garganis artikel var ”Absurd rättskipning (...) Yttrandefriheten betraktas som ett brott. Håller rättsväsendet på att bli en parodi på rättvisa? Frågan inställer sig efter ytterligare ett rättsfall som kan ifrågasättas”.
I artikeln diskuterades det som hänt Lino Jannuzzi, en italiensk senator och journalist som dömts till över två års fängelse. Tribunale di Sorveglianza i Neapel gjorde i detta fall en osedvanlig tolkning av lagen eftersom man vägrade att upphäva den förtalsdom som gällde uttalanden som Jannuzzi flera år tidigare hade gjort i samband med sitt arbete som journalist.
I artikeln riktades också generell kritik mot det italienska rättsväsendet med anledning av det aktuella fallet. Det ansågs oacceptabelt att Jannuzzi kunde bli fängslad för tre artiklar som han skrivit för ett tiotal år sedan inom ramen för den yttrandefrihet som enligt författningen hör till de grundläggande rättigheter som gäller honom och alla andra italienska medborgare.
I artikeln slogs det också fast att det faktum att domstolen i Neapel inte tillgrep några andra straff än fängelse väcker misstanke om fumus persecutionis, dvs. presumtionen att den straffrättsliga åtgärden vidtagits för att skada ledamotens politiska verksamhet.
I resten av artikeln diskuterade Gargani olika alternativ till fängelsestraff och behovet av att införa regler om parlamentarisk immunitet för att på så sätt uppnå en balans mellan statens olika delar och förhindra att rättsväsendet kan utöva påtryckningar på parlamentet. Han tog också upp frågan om politiseringen av rättsväsendet och den roll som utövas av stämningsmännen, som kan undersöka mål och sedan fatta beslut, tillsammans med frågan om den roll som en korrekt yrkesutbildning för rättsväsendet kan spela i reformen av det italienska rättsväsendet. Avslutningsvis skrev Gargani att reformen av rättsväsendet skulle minska antalet nådeansökningar till Italiens president, eftersom nåd inte kan beviljas alla de medborgare som har oturen att råka ut för en domare som har förutfattade meningar och agerar ansvarslöst och obalanserat. Det kan noteras att käranden inte namnges i artikeln, utan enbart den domstol där hon är ordförande.
Käranden hävdar att de påstådda ärekränkande uttalandena blir ännu ”märkligare” med tanke på Garganis meritförteckning, där det framgår att han är jurist, medlem av advokatsamfundet, ordförande för det kristdemokratiska partiets juridiska avdelning i Kampanien och ordförande för Europaparlamentets utskott för rättsliga frågor.
Det bör påpekas att käranden tidigare har inlett straffrättsliga förfaranden i samma ärende vid Tribunale di Roma. Målet lades då ner eftersom Gargani hade gjort det aktuella uttalandet under sitt utövande av sina parlamentariska åligganden, i enlighet med artikel 68 i författningen. Inte desto mindre är det uppenbart att käranden framhärdar med sitt påstående att Gargani är skyldig till förtal eftersom det i stämningsordern sägs att personer såsom den tilltalade även är ansvariga då brottet begås genom en publikation som förorsakar skadan. Detta gäller även i andra fall, till exempel då ingen brottmålsdomstol har tagit reda på om brottet har begåtts eftersom de formella grunderna för att väcka åtal inte föreligger. I sådana fall kan domaren i en civilrättslig domstol slå fast – såsom en omständighet av relevans för rättegången, och endast i syfte att tilldela ersättning – att brottet har begåtts.
II. BESTÄMMELSER OCH ALLMÄNNA KOMMENTARER OM IMMUNITETEN FÖR EUROPAPARLAMENTETS LEDAMÖTER
1. Artiklarna 9 och 10 i protokollet om Europeiska gemenskapernas immunitet och privilegier av den 8 april 1965 lyder som följer:
”Artikel 9:
Europaparlamentets ledamöter får inte förhöras, kvarhållas eller lagföras på grund av yttranden de gjort eller röster de avlagt under utövandet av sitt ämbete.
Artikel 10:
Under Europaparlamentets sessioner skall dess ledamöter åtnjuta
a. vad avser deras egen stats territorium, den immunitet som beviljas parlamentsledamöter i deras land,
b. vad avser alla andra medlemsstaters territorium, immunitet vad gäller alla former av kvarhållande och lagföring.
Immuniteten skall även vara tillämplig på ledamöterna under resan till och från Europaparlamentets mötesplats.
Immuniteten kan inte åberopas av en ledamot som tas på bar gärning och kan inte hindra Europaparlamentet att utöva sin rätt att upphäva en av dess ledamöters immunitet.”
2. Europaparlamentets förfarande regleras genom artiklarna 6 och 7 i arbetsordningen. De relevanta bestämmelserna lyder som följer:
”Artikel 6
Upphävande av immunitet:
1. Parlamentet skall vid utövandet av sina befogenheter i frågor som rör immunitet och privilegier i första hand försöka upprätthålla parlamentets integritet som en demokratisk lagstiftande församling och befästa ledamöternas oberoende när dessa fullgör sina åligganden.
(..)
3. Varje begäran om fastställelse av immunitet och privilegier som en ledamot eller före detta ledamot lämnar in till talmannen skall tillkännages i kammaren och hänvisas till behörigt utskott.
(...)”
”Artikel 7
Immunitetsförfaranden:
1. Behörigt utskott skall utan dröjsmål, och i den ordning de inkommit, pröva varje begäran om upphävande av immunitet och varje begäran om fastställelse av immunitet eller privilegier.
2. Utskottet skall lägga fram ett förslag till beslut, i vilket utskottet endast skall rekommendera huruvida en begäran om upphävande av immuniteten eller en begäran om fastställelse av immunitet och privilegier skall bifallas eller avslås.
3. Utskottet kan uppmana den berörda myndigheten att förse utskottet med alla upplysningar och preciseringar som det anser sig behöva för att kunna ta ställning till om immuniteten bör upphävas eller fastställas. De berörda ledamöterna skall ges möjlighet att höras. De har rätt att lämna in allt skriftligt material som de anser relevant för utskottets ställningstagande. De har rätt att låta sig företrädas av en annan ledamot.
(...)
6. Vid ärenden som rör fastställelse av immunitet eller privilegier skall utskottet ange huruvida omständigheterna innefattar en begränsning av administrativ eller annan natur av ledamöternas rörelsefrihet under resa till eller från parlamentets mötesplats, eller ett yttrande som gjorts eller en röst som avgivits under utövandet av ledamöternas uppdrag, eller om de kan jämföras med andra aspekter som omfattas av artikel 10 i protokollet om immunitet och privilegier och som inte omfattas av nationell lagstiftning. Utskottet skall föreslå att den berörda myndigheten skall uppmanas att dra nödvändiga slutsatser därav.
7. Utskottet får avge ett motiverat yttrande om huruvida myndigheten i fråga kan anses behörig och huruvida den begäran myndigheten har ingett kan anses tillåtlig. Utskottet får emellertid under inga omständigheter uttala sig i skuldfrågan, eller på annat sätt yttra sig över ledamoten eller om det riktiga i att väcka åtal för de uttalanden eller handlingar som tillskrivs ledamoten, inte ens vid tillfällen där utskottet genom prövning av en begäran erhåller detaljerad kunskap i fallet.
(...)”
III. MOTIVERING AV FÖRSLAGET TILL BESLUT
Enligt artikel 9 i protokollet om Europeiska gemenskapernas immunitet och privilegier åtnjuter ledamöterna av Europaparlamentet absolut immunitet mot lagföring ”på grund av yttranden de gjort (…) under utövandet av sitt ämbete”.
I den stämningsansökan som inlämnats vid Tribunale di Roma begär käranden ett straff på 500 000 euro i skadestånd som flera svarande, däribland Gargani, solidariskt skall betala för att uppsåtligen ha ärekränkt käranden och därmed tillfogat skada på hennes anseende.
Om man analyserar den aktuella artikeln framgår det att Gargani bara kommenterade en fråga av allmänt intresse och använde Jannuzzi-fallet som utgångspunkt för att kritisera det italienska rättsväsendet, försvara den parlamentariska immuniteten och inleda en diskussion om förslagen om att reformera rättsväsendet.
Med tanke på Garganis ställning inte bara som politiker utan även som ordförande för Europaparlamentets utskott för rättsliga frågor, som är ansvarigt för ledamöternas privilegier och immunitet (enligt bilaga VI, avsnitt XVI, punkt 9 i arbetsordningen) har han ett legitimt intresse av att uttrycka sin uppfattning om tillämpningen av den parlamentariska immuniteten i Italien. Eftersom utskottet för rättsliga frågor enligt artikel 10 i protokollet är skyldigt att tillämpa nationell lagstiftning om parlamentarisk immunitet kan det hävdas att han har inte bara rätten utan även skyldigheten att inleda en offentlig debatt om dessa frågor.
Gargani gjorde bara sitt jobb som parlamentsledamot och ordförande för utskottet för rättsliga frågor när han publicerade den aktuella artikeln. Att försöka lägga munkavle på parlamentsledamöter och hindra dem från att framföra sina åsikter i frågor av legitimt allmänintresse är oacceptabelt i ett demokratiskt samhälle och helt i strid med artikel 9 i protokollet, som syftar till att skydda ledamöternas yttrandefrihet när de utövar sina åligganden i parlamentets institutionella intressen.
Det faktum att det aktuella civilrättsliga förfarandet inleddes efter det att käranden misslyckades med att inleda ett straffrättsligt förfarande i samma ärende tyder på att hon har politiska motiv att svartmåla Gargani.
IV. SLUTSATS
Utskottet för rättsliga frågor har prövat skälen för och emot en fastställelse av immuniteten, och rekommenderar på grundval av ovanstående skäl att Giuseppe Garganis immunitet skall fastställas.
.
ÄRENDETS GÅNG
|
Titel |
Begäran om fastställelse av Giuseppe Garganis immunitet och privilegier |
|||||||
|
Förfarandenummer |
||||||||
|
Begäran om fastställelse av immunitet från* *Endast tillgänglig på ett språk. |
|
|||||||
|
Ansvarigt utskott |
JURI |
|||||||
|
Föredragande |
Diana Wallis |
|||||||
|
Tidigare föredragande |
|
|||||||
|
Behandling i utskott |
30.1.2007 |
20.3.2007 |
|
|
|
|||
|
Antagande |
20.3.2007 |
|||||||
|
Slutomröstning: resultat
|
+: –: |
12 |
||||||
|
Slutomröstning: närvarande ledamöter |
Cristian Dumitrescu, Klaus-Heiner Lehne, Hans-Peter Mayer, Manuel Medina Ortega, Aloyzas Sakalas, Francesco Enrico Speroni, Diana Wallis, Jaroslav Zvěřina, Tadeusz Zwiefka |
|||||||
|
Slutomröstning: närvarande suppleant(er) |
Sharon Bowles, Mogens N.J. Camre, Kurt Lechner |
|||||||
|
Slutomröstning: närvarande suppleant(er) (art. 178.2) |
|
|||||||
|
Ingivande |
|
|
||||||
|
Anmärkningar (tillgängliga på ett enda språk) |
... |
|
||||||