BETÄNKANDE om de offentliga finanserna i EMU 2006
26.3.2007 - (2007/2004(INI))
Utskottet för ekonomi och valutafrågor
Föredragande: Kurt Joachim Lauk
FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS RESOLUTION
om de offentliga finanserna i EMU 2006
Europaparlamentet utfärdar denna resolution
– med beaktande av kommissionens meddelande med titeln ”De offentliga finanserna i EMU 2006 – Första året av tillämpningen av den ändrade stabilitets- och tillväxtpakten” (KOM(2006)0304),
– med beaktande av ordförandeskapets slutsatser från Europeiska rådets möte i Stockholm den 23‑24 mars 2001, i vilka rådet efterlyser en regelbunden översyn av de offentliga finansernas långsiktiga hållbarhet, inklusive de påfrestningar som de kommande demografiska förändringarna kommer att medföra,
– med beaktande av kommissionens meddelande om de offentliga finansernas hållbarhet på lång sikt i EU (KOM(2006)0574),
– med beaktande av rådets förordning (EG) nr 1056/2005 av den 27 juni 2005 om ändring av förordning (EG) nr 1467/97 om påskyndande och förtydligande av tillämpningen av förfarandet vid alltför stora underskott[1],
– med beaktande av kommissionens konvergensrapport från december 2006 (KOM(2006)0762),
– med beaktande av kommissionens rekommendationer avseende medlemsstaternas stabilitets- och konvergensprogram för 2006–2007,
– med beaktande av ordförandeskapets slutsatser från Europeiska rådets sammanträde i Bryssel den 22–23 mars 2005 om översynen av stabilitets- och tillväxtpakten,
– med beaktande av kommissionens meddelanden i samband med den andra rapporten om de praktiska förberedelserna inför den framtida utvidgningen av euroområdet (KOM(2005)0545) och 2006 års bedömning av euroområdet (KOM(2006)0392),
– med beaktande av sina resolutioner av den 1 juni 2006 om utvidgningen av euroområdet[2] och av den 14 november 2006 om 2006 års bedömning av euroområdet[3],
– med beaktande av artikel 45 i arbetsordningen,
– med beaktande av betänkandet från utskottet för ekonomi och valutafrågor (A6‑0076/2007), och av följande skäl:
A. Medlemsstaterna förväntas hålla sina budgetunderskott under 3 procent av BNP, i linje med bestämmelserna till stöd för den enhetliga valutan, men denna gräns har regelbundet tillåtits flyta. När budgetunderskottet är större än 3 procent kan det bedömas mer positivt om det kombineras med hög tillväxt och sjunkande skuldkvot (undantaget inkomster från privatiseringar) som på medellång sikt kan få ned det årliga underskottet under 3 procent.
B. I den varning beträffande underskotten som OECD nyligen publicerade uppmanas medlemsstaterna att koncentrera sig på reformer för att konsolidera sina ekonomiska framsteg, genom att utnyttja den ekonomiska återhämtningen till att minska sina budgetunderskott och genom att göra arbetsmarknaden mer konkurrenskraftig.
C. Den genomsnittliga skuldkvoten i euroområdet var 70,6 procent 2005 och ca 69,4 procent 2006 och förväntas falla till 68 procent 2007. Skillnaden mellan den högsta och den lägsta skuldkvoten överskred 100 procentenheter av BNP under både 2005 och 2006 och samma spridning väntas hålla i sig under 2007. Dessa kvoter är fortfarande mycket högre än referensvärdet 60 procent för förhållandet skuld/BNP, vilket är en av de två pelarna i stabilitets- och tillväxtpakten
D. Det genomsnittliga underskottet i euroområdet 2005 var -2,6 procent av BNP och ca ‑2 procent 2006 och förväntas falla till -1,5 procent 2007. Spridningen i underskottskvoten uppgick till nästan 9 procentenheter 2005 och 2006 och förväntas falla till ca 7 procentenheter 2007.
E. Den genomsnittliga tillväxttakten av BNP i euroområdet 2005 var 1, 4 procent och ca 2,6 procent 2006 och förväntas bli 2,1 procent 2007. Spridningen i tillväxttakt under 2005 och 2006 var ca 5 procentenheter och förväntas ligga kvar på 5 procentenheter under 2007. Dessa tillväxttakter är betydligt lägre än i andra delar av världen.
F. Arbetslöshetskvoten i euroområdet var 8,6 procent (12 600 000) 2005 och minskade till 8,1 procent (11 900 000) 2006. Arbetslöshetskvoten förväntas minska till 7,7 procent (11 500 000) 2007, och den förväntade nedgången visar att en minskning av underskotten driver på den ekonomiska aktiviteten och minskar arbetslösheten.
G. De åldersrelaterade utgifterna beräknas öka med 4 procent av BNP fram till 2050. I ett antal medlemsstater kommer följaktligen de åldersrelaterade offentliga utgifterna att öka med 5–13 procent av BNP viket kommer att sätta enorm press på de offentliga finansernas hållbarhet, samtidigt som tillväxten beräknas minska från 2,4 procent under 2004–2010 till 1,9 procent under 2011–2030 och till endast 1,2 procent under 2031–2050. Minskad tillväxt och ökande åldersrelaterade utgifter kan äventyra de europeiska medborgarnas ekonomiska och sociala välfärd och den sociala sammanhållningen i våra samhällen och utsätta de europeiska institutionerna och den gemensamma politiken för desintegrationstryck.
H. Kommissionen och ECB gör vartannat år en utvärdering av hur alla ”medlemsstater med undantag”, uppfyller Maastrichtkriterierna för införande av euron.
Erfarenheter av den reviderade stabilitets- och tillväxtpakten
1. Europaparlamentet påminner om att stabilitets- och tillväxtpaktens främsta mål är att garantera ett budgetöverskott eller i alla händelser en balanserad budget på medellång sikt, vilket är grundläggande med tanke på de kommande demografiska utmaningarna.
2. Europaparlamentet välkomnar att en stor del av medlemsstaterna har gjort en ordentlig ansträngning för att uppfylla sina förpliktelser enligt stabilitets- och tillväxtpakten. Parlamentet betonar dock att det ännu är för tidigt att utvärdera resultaten efter att den reviderade stabilitets- och tillväxtpakten trädde i kraft.
3. Europaparlamentet delar kommissionens oro rörande tillämpningen av stabilitets- och tillväxtpaktens förebyggande del, särskilt för de medlemsstater som ännu inte lyckats balansera sina offentliga finanser.
4. Europaparlamentet fruktar att den reviderade stabilitets- och tillväxtpakten, särskilt dess korrektiva del, riskerar att skapa en hög och ihållande offentlig skuldsättning om den tillämpas alltför eftergivet, vilket kan innebära ett allvarligt hot mot balanserade offentliga finanser och arbetstillfällen.
5. Europaparlamentet betonar att det i sista hand är medlemsstaternas attityd gentemot den reviderade stabilitets- och tillväxtpakten som kommer att avgöra om pakten blir framgångsrik eller misslyckas. Parlamentet varnar för att en ytterligare revidering sannolikt inte kommer att accepteras av allmänheten eller av ekonomiska aktörer.
6. Europaparlamentet är oroligt för att skillnaderna mellan medlemsstaterna avseende underskott, skuldsättning och tillväxt kan komma att öka, vilket kan få till följd att den enhetliga valutan undergrävs, den ekonomiska tillväxten stannar av och möjligheterna till arbete minskar. Parlamentet uppmuntrar medlemsstaterna att föra en ekonomisk politik som minskar de konstaterade skillnaderna och leder till ökad konvergens i riktning mot lägre underskotts- och skuldnivåer och högre tillväxt.
7. Europaparlamentet är oroat över att de offentliga skulderna minskar så långsamt i vissa medlemsstater. Parlamentet motsätter sig evighetslånga och resultatlösa program för att komma tillrätta med underskotten och uppmanar därför rådet och kommissionen att agera snabbt och beslutsamt. Trovärdigheten måste upprätthållas för förfarandet för att komma till rätta med alltför stora underskott och den enhetliga standarden för bedömning av länderna.
8. Europaparlamentet frågar sig i vilken utsträckning den europeiska tillväxten kan vara cyklisk och betonar behovet av att stärka EU:s tillväxtpotential så att fler arbetstillfällen kan skapas. Europaparlamentet påminner medlemsstaterna om att ökad tillväxt och sysselsättning bör leda till en avsevärd ökning av skatteintäkterna och således minska risken för alltför stora underskott samtidigt som det blir möjligt att minska den offentliga skuldsättningen rejält.
9. Europaparlamentet understryker att brott mot stabilitets- och tillväxtpakten kan undergräva den gemensamma penningpolitiken och öka pressen på att höja räntan. Parlamentet betonar att en oberoende Europeisk centralbank är nödvändig för att behålla prisstabiliteten och därigenom skapa en ram för en ekonomisk politik som leder till höga tillväxt- och sysselsättningsnivåer.
10. Europaparlamentet anser därför att det är ytterst viktigt att medlemsstaterna anpassar sin skattepolitik till den gemensamma ekonomiska politikens och penningpolitikens krav för att ytterligare förbättra de europeiska medborgarnas välfärd samt att en gemensam tidsplan och ram för budgeten skall gälla samtliga medlemsstater.
11. Europaparlamentet välkomnar att den reviderade stabilitets- och tillväxtpakten gör det möjligt att utveckla reformprogram som har realistiska tidsfrister och budgetmål på medellång sikt.
12. Europaparlamentet instämmer i att skräddarsydda program som är anpassade till medlemsstaternas behov bör leda till ett bättre genomförande av stabilitets- och tillväxtpaktens preventiva del.
13. Europaparlamentet beklagar att medlemsstaterna inte tillräckligt utnyttjar sitt positiva ekonomiska läge för att genomföra viktiga strukturreformer som ökar effektiviteten på varu-, tjänste-, arbets- och kapitalmarknaderna och som på längre sikt kan garantera skattekonsolidering, ekonomisk tillväxt och högre sysselsättning.
Framtida utmaningar
14. Europaparlamentet påminner om att stabilitets- och tillväxtpakten är det huvudsakliga och mest kraftfulla instrumentet för samordning av den ekonomiska politiken i Europeiska unionen. Parlamentet betonar att så länge stabilitets- och tillväxtpakten tillämpas konsekvent och kraftfullt kommer den ekonomiska politiken att fortsätta leda till högre tillväxt och ökad sysselsättning.
15. Europaparlamentet är mycket oroat över kommissionens prognoser som visar en dramatisk ökning av de åldersrelaterade utgifterna samtidigt som de långsiktiga tillväxtmöjligheterna minskar i framtiden, vilket sammantaget ofrånkomligen kommer att sätta en enorm press på de offentliga finansernas hållbarhet i medlemsstaterna.
16. Europaparlamentet är oroat över att sex medlemsstater anses löpa en stor risk vad avser de offentliga finansernas långsiktiga hållbarhet som en följd av åldrande befolkningars påverkan på budgeten, medan tio andra medlemsstater anses löpa en medelstor risk och endast nio medlemsstater en låg risk.
17. Europaparlamentet framhåller att man måste ta itu med en sådan stor utmaning för EU‑budgeten. Parlamentet påminner om att budgetunderskotten bör minskas under perioder av ekonomisk uppgång samtidigt som procykliska åtgärder undviks och strukturreformer och skattereformer genomförs för att medlemsstaternas ekonomiska resultat skall öka. Parlamentet uppmuntrar medlemsstaterna att utnyttja den rådande ekonomiska uppgången till att genomföra nödvändiga reformer på arbetsmarknaden och i tjänstesektorn samt minska företagens administrativa bördor. Det finns fortfarande utrymme för och behov av en ännu snabbare investeringstakt, och parlamentet efterlyser därför strukturreformer och ytterligare åtgärder som permanent kan förbättra investeringsklimatet och öka investeringarna.
18. Europaparlamentet efterlyser en omorientering av de offentliga utgifterna i riktning mot en ackumulering av fysiskt kapital och humankapital och skapandet av offentlig‑privata partnerskap, t.ex. när det gäller innovationer, förnybar energi, högre utbildning och yrkesutbildning, forskning, informationsteknik, telekommunikationer och transportnät.
19. Europaparlamentet välkomnar att de prognoser som medlemsstaterna har gjort för 2007 och 2008 innefattar den minskning med 0,5 procent av budgetunderskotten som föreskrivs i den reviderade stabilitets- och tillväxtpakten. Parlamentet delar kommissionen oro för att den genomsnittliga årliga strukturella anpassningen för 2006 inte når upp till detta mål. Med tanke på de goda ekonomiska utsikterna är parlamentet övertygat om att det i de flesta medlemsstater finns utrymme för strukturförändringar som går långt utöver det rekommenderade målet på 0,5 procent.
20. Europaparlamentet uppmanar enträget medlemsstaterna att undvika ogrundade budgetprognoser och att avstå från enstaka insatser och kreativ bokföring. Parlamentet råder rådet att se till att medlemsstaterna senast 2015 betraktar nya offentliga underskott som fördragsbrott eller lagbrott, och på så vis dra lärdomar av bästa praxis i vissa medlemsstater och regioner i Europeiska unionen. Parlamentet rekommenderar att kommissionen förbereder en studie om bästa praxis när det gäller den statistiska styrningen vid rapportering av uppgifter om de offentliga finanserna samt redovisningen av offentliga tillgångar och skulder i medlemsstaterna.
21. Europaparlamentet rekommenderar en utredning om huruvida man skall införa en enhetlig kalender för budgetförfaranden i hela Europeiska unionen och utsträcka budgetplaneringen bortom den nuvarande ettårsperioden. Medlemsstaternas budgetplanering måste baseras på likvärdiga antaganden om ekonomiska nyckelparametrar, vilka skall bedömas och fastställas på samma sätt i hela Europeiska unionen.
22. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att rapportera statistik av hög standard till kommissionen så att offentliga underskott och offentlig skuldsättning kan jämföras. Parlamentet uppmanar kommissionen att noggrant granska kvaliteten på den statistik som medlemsstaterna sänder in och att vidta alla nödvändiga åtgärder, inbegripet sanktionsåtgärder, för att se till att medlemsstaterna tillhandahåller högkvalitativ, tillförlitlig, likformig och jämförbar statistik som innefattar alla nuvarande och framtida åtaganden (t.ex. pensioner och sjuk- och hälsovård). Parlamentet uppmanar kommissionen att avsluta sitt arbete snabbt.
23. Europaparlamentet håller med kommissionen om att oberoende institutioner och särskilda bestämmelser avseende budgetbalansen har en mycket positiv påverkan på medlemsstaternas mål på medellång sikt och på de balanserade offentliga finansernas långsiktiga stabilitet.
24. Europaparlamentet noterar att kommissionen i sin senaste konvergensrapport från december 2006 anser att de flesta av de bedömda medlemsstaterna har gjort framsteg, men att ingen för närvarande uppfyller samtliga villkor för att få införa euron.
25. Europaparlamentet påminner om att Maastrichtkriterierna, som kommissionen använder för sin utvärdering, måste tillämpas på ett enhetligt sätt, d.v.s. man får inte under vissa omständigheter göra det svårare för medlemsstater att ansluta sig till euroområdet eller tolka kriterierna på ett eftergivet sätt.
26. Europaparlamentet uppmuntrar kommissionen att undersöka fördelarna med att inrätta nationella oberoende organ som ansvarar för att fastställa vilken nivå på det årliga underskottet som är förenligt med en balanserad budget på medellång sikt.
27. Europaparlamentet välkomnar rådets och kommissionens ansträngningar för att förbättra den statistiska styrningen vid rapportering av uppgifter om de offentliga finanserna genom en rekommendation till medlemsstaterna om EU‑gemensamma normer för statistiska institut, inklusive principer gällande yrkesmässigt oberoende, sekretess, uppgifternas pålitlighet och punktlighet samt tillräckliga resurser till statistiska institut och utökade övervakningsrättigheter för kommissionen.
28. Europaparlamentet anser att det finns utrymme för förbättringar vad gäller redovisningen av offentliga tillgångar och implicita ekonomiska åtaganden, för att öka insyn och jämförbarhet och tillhandahålla en riktigare grund för beslutsfattande. Parlamentet anser att kommissionen bör presentera ett initiativ på detta område.
29. Europaparlamentet beklagar bristen på samordning inom euroområdet, uppmärksammar skillnaden mellan medlemsstaterna i euroområdets och oroas över de motsättningar som en sådan brist på samordning kan medföra. Europaparlamentet uppmuntrar till ytterligare forskning om olika typer av strukturella och makroekonomiska reformer och åtgärder inom ramen för dessa samt deras samverkan och ömsesidiga effekter i olika faser av konjunkturcykeln, för att identifiera bästa möjliga sätt att stärka de offentliga finanserna och samtidigt genomföra Lissabonstrategin.
o
o o
22. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen och till medlemsstaternas regeringar och parlament.
- [1] EUT L 174, 7.7.2005, s. 5.
- [2] Antagna texter, P6_TA(2006)0240.
- [3] Antagna texter, P6_TA(2006)0485.
MOTIVERING
I EG-fördraget görs klart att utvecklingen av de offentliga finanserna i EU:s medlemsstater bör övervakas mycket noggrant på EU-nivå, inte minst för att långsiktigt sunda offentliga finanser är en förutsättning för hållbar tillväxt, för skapandet av arbetstillfällen och för makroekonomisk stabilitet. Dessutom är hållbara offentliga finanser avgörande för den gemensamma valutans trovärdighet och därför en fråga av gemensamt intresse för alla EU‑medlemsstater. Fördragets bestämmelser rörande krav för sunda och hållbara offentliga finanser har förfinats genom en rad rådsförordningar. De viktigaste dokumenten i detta hänseende är bl.a. stabilitets- och tillväxtpakten tillsammans med senare förordningar med ändringar av paktens bestämmelser, högtidliga deklarationer från medlemsstaterna om att följa paktens bestämmelser samt kommissionens rapporter med utvärderingar och rekommendationer till enskilda medlemsstater. Europaparlamentet utvärderar dessa dokument mot bakgrund av den makroekonomiska och budgetmässiga utvecklingen i medlemsstaterna och antar sitt eget årliga betänkande om de offentliga finanserna i EU.
Föredraganden skulle vilja påminna om att det huvudsakliga målet med revideringen av stabilitets- och tillväxtpakten är att förbättra medlemsstaternas förmåga att undvika alltför stora underskott och att på så vis bidra till att de offentliga finanserna på medellång till lång sikt blir hållbara, balanserade och stabila, särskilt med tanke på de kommande demografiska utmaningarna.
Föredragandens iakttagelser liknar kommissionens utvärdering. Den reviderade stabilitets- och tillväxtpakten fungerar. Den har förstärkts, och dess avgörande roll för samordningen av den ekonomiska politiken och den makroekonomiska stabiliteten har betonats.
Föredraganden är dock medveten om att detta utlåtande baserar sig på ett enda års erfarenhet av den reviderade pakten. Det var ett år med positiv ekonomisk utveckling som inverkade gynnsamt på medlemsstaternas skatteintäkter. Den verkliga ”hållbarhetstesten” för den reviderade stabilitets- och tillväxtpakten kommer under följande år, när rådet och kommissionen kommer att vara tvungna att se till att medlemsstaterna verkligen tillämpar de riktlinjer som man kommit överens om i rådet. Detta kommer uppenbarligen att till stor del bero av medlemsstaternas goda vilja, och det kommer att bli intressant att se huruvida medlemsstaterna under kommande år verkligen kommer att sträva mot de mål som de har satt upp för sig själva, inklusive undvikande av procykliska åtgärder.
I detta sammanhang vill föredraganden understryka att medlemsstaterna måste vidta följande åtgärder:
– Medlemsstaterna bör konsolidera sina budgetar under goda tider, d.v.s. under perioder med ekonomisk tillväxt. Det är nödvändigt att utnyttja den ekonomiska uppgången, inklusive ökande skatteintäkter, för att väsentligt minska den offentliga skuldsättningen, undvika att skapa alltför stora underskott samt sträva mot en överbalanserad budget. Detta kan åstadkommas utan att det påverkar den offentliga tjänstesektorn och kommer att förstärka eurons stabilitet samtidigt som det skapar förutsättningar för ekonomisk tillväxt och skapandet av arbetstillfällen. För närvarande uppvisar endast tre av euro‑medlemsstaterna en budget med överskott.
– Strukturreformerna måste fortsätta och genomföras med kraft. Arbetsmarknadsreformer, ytterligare avreglering av marknaderna för tjänster, energi och telekommunikationer (inklusive en ordentlig sänkning av roaming-avgifterna) samt förbättrade villkor för investeringar i forskning och utveckling, kan frigöra potentialen för att sätta fart på tillväxten och bör medföra ökad efterfrågan och följaktligen högre sysselsättning.
– Den utmaning som en åldrande befolkning innebär för budgeten har inte beaktats tillräckligt av någon medlemsstat, trots att detta får mycket viktiga följder för EU‑medborgarnas framtida välfärd. Den senaste utvecklingen bekräftar att en konsekvent skattepolitik kan främja ekonomisk tillväxt och sysselsättning. Därför måste medlemsstaterna göra det till ett fördragsmässigt eller rättligt krav att ha en budget som inte är underbalanserad. Detta är grundläggande om man i framtiden skall kunna bemästra utmaningen med de höga åldersrelaterade utgifterna i Europa.
Dessutom införde reformen nya koncept, definitioner och principer i stabilitets- och tillväxtpaktens preventiva del. För att garantera en konsekvent tillämpning av bestämmelserna förtydligades metodiken för utarbetande av länderspecifika budgetmål på medellång sikt, och parallellt med detta har kommissionen börjat arbeta med hur implicita åtaganden i framtiden skulle kunna beaktas när dessa mål fastställs. Dessutom klargjordes en rad frågor i samband med fastställandet av justeringarna på vägen mot de medelfristiga budgetmålen, inklusive villkoren för att få beakta strukturreformer inom ramen för stabilitets- och tillväxtpaktens preventiva del.
Kommissionens utvärdering av hur stabilitets- och tillväxtpakten fungerar är blandad. På den positiva sidan finns fastställandet, inom ramen för de uppdaterade stabilitets- och konvergensprogrammen, av olika budgetmål på medellång sikt som återspeglar landsspecifika ekonomiska grundförutsättningar. Dessutom levde länderna upp till sina löften att basera sina budgetprognoser på realistiska makroekonomiska antaganden, och engångsåtgärder utnyttjas alltmer sällan. Kommissionens utvärdering av de 2005 uppdaterade stabilitets- och konvergensprogrammen påvisade också några avvikelser från de principer man kommit överens om. Särskilt uppgår de strukturella skattejusteringar som planerats för 2006 av de medlemsstater som ännu inte har nått sina medelfristiga budgetmål inte till de 0,5 procent som man kom överens om vid tidpunkten för reformen. Detta är ett bevis för att den gynnsamma ekonomiska situationen inte utnyttjas för att närma sig de medelfristiga målen. Dessutom är justeringen planerad att genomföras sent under perioden i vissa medlemsstater och stöds där inte heller av konkreta åtgärder. Medlemsstaterna måste fortfarande öka sina ansträngningar.
Totalt sett är erfarenheterna positiva av genomförandet av förfarandet vid alltför stora underskott. Särskilt har det utökade utrymmet för bedömningar utnyttjats till att fastställa realistiska tidsfrister för medlemsstaternas korrigeringar av sina alltför stora underskott, samtidigt som man garanterar att väsentliga ansträngningar görs på skatteområdet. Tillämpningen av bestämmelserna avseende ”andra relevanta faktorer” i den procedur som leder fram till beslutet om huruvida ett alltför stort underskott föreligger, bekräftar att stabilitets- och tillväxtpakten är ett regelstyrt ramverk: Efter reformen har alla underskott större än 3 procent av BNP bedömts som alltför stora. Inte desto mindre är föredraganden bekymrad över den långsamma minskningen av de offentliga skulderna i vissa medlemsstater. Han motsätter sig evighetslånga och resultatlösa program för att komma tillrätta med underskotten och uppmanar därför kommissionen och rådet att agera snabbt och beslutsamt. Slutligen stimulerade reformen av stabilitets- och tillväxtpakten en konstruktiv och öppen politisk dialog på EU-nivå om de olika ländernas situation, vilket har bidragit till att stabilitets- och tillväxtpakten fungerar smidigt och effektivt.
ÄRENDETS GÅNG
|
Titel |
Offentliga finanser i EMU 2006 |
|||||||||||
|
Förfarandenummer |
||||||||||||
|
Ansvarigt utskott |
ECON |
|||||||||||
|
Rådgivande utskott |
BUDG |
|
|
|
|
|||||||
|
Inget yttrande avges |
BUDG |
|
|
|
|
|||||||
|
Förstärkt samarbete |
|
|
|
|
|
|||||||
|
Föredragande |
Kurt Joachim Lauk |
|
||||||||||
|
Tidigare föredragande |
|
|
||||||||||
|
Behandling i utskott |
23.1.2007 |
30.1.2007 |
20.3.2007 |
|
|
|||||||
|
Antagande |
21.3.2007 |
|||||||||||
|
Slutomröstning: resultat |
+: –: 0: |
33 2 0 |
||||||||||
|
Slutomröstning: närvarande ledamöter |
Pervenche Berès, Sharon Bowles, Udo Bullmann, Ieke van den Burg, José Manuel García-Margallo y Marfil, Jean-Paul Gauzès, Donata Gottardi, Benoît Hamon, Gunnar Hökmark, Sophia in 't Veld, Othmar Karas, Piia-Noora Kauppi, Guntars Krasts, Kurt Joachim Lauk, Andrea Losco, Astrid Lulling, Gay Mitchell, Cristobal Montoro Romero, Joseph Muscat, Lapo Pistelli, John Purvis, Alexander Radwan, Bernhard Rapkay, Dariusz Rosati, Heide Rühle, Antolín Sánchez Presedo, Manuel António dos Santos, Olle Schmidt, Lydia Shouleva, Margarita Starkevičiūtė, Sahra Wagenknecht |
|||||||||||
|
Slutomröstning: närvarande suppleant(er) |
Harald Ettl, Werner Langen, Andreas Schwab, Lars Wohlin |
|||||||||||
|
Slutomröstning: närvarande suppleant(er) (art. 178.2) |
|
|||||||||||
|
Ingivande |
26.3.2007 |
|
||||||||||
|
Anmärkningar (tillgängliga på ett enda språk) |
|
|||||||||||